Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Invigning i Knutby Filadelfia

I början av maj fick jag en inbjudan från pastorn i Knutby Filadelfia, Peter Gembeck, att närvara vid invigningen av deras nya lokaler. Min första tanke var väl inte direkt positiv måste jag erkänna, för liksom de flesta reagerar med avsky när man talar om ’Knutby’, har också jag tänkt att Knutby ska man helst bara glömma. Men ska man verkligen göra det? Jag funderade kort över inbjudan och tackade ja till Gembeck samma kväll och såg fram emot att åka till Knutby för att med egna ögon se vilka människor som är med i den beryktade ’sekten’ ute på Upplands östliga landsbygd.

Sagt och gjort satte jag mig i bilen och körde de fyra milen till Knutby en månad senare. Beväpnad med både kamera och två bra mobiltelefoner tänkte jag försöka intervjua lite människor där ute. Väl framme togs jag vänligt emot av pastorn och en värdinna i dörren som visade mig till en reserverad plats framför mixerbordet. Jag sneglade lite på människorna runt mig för att se vad för slags personer det kunde vara som befann sig här trots det hemska som hänt. Varför har de valt att stanna kvar i en församling de flesta i kristenheten och väldigt många i samhället ser på som den värsta sekten i modern historia? Jag hade ingen täckning på mobilen inne i lokalen och fick en lite obehaglig känsla där jag satt helt ensam utan att känna någon, för jag befann mig ju trots allt inne i ’Knutbysektens’ innersta.

 

Knutby Filadelfias nya lokal

Knutby Filadelfias nya lokal

Invigningen av lokalen var inte i form av ett vanligt möte, utan man hade arrangerat en konsert där församlingens egna medlemmar skulle uppträda. Jag såg för mig att detta skulle bli en relativt tråkig kväll med lite gitarr och pianomusik, för det var den bild jag hade av små frikyrkor ute på landsbygden. I Knutby bor det knappt 600 personer, så vad kunde man förvänta sig av en liten landsortsförsamling som dessutom i de flestas ögon bara är en marginaliserad sekt som bara bör glömmas?

Jag skämdes ganska omedelbart när den första sångaren påbörjade sitt nummer, och de fördomar jag haft var jag bara tvungen att försegla och stuva undan. Detta var det klass över! Vilken röst killen hade, för att inte tala om inlevelsen! Musikerna kunde verkligen sin sak och var lika engagerade som resten av sångarna. Säga vad man vill om församlingen i Knutby, men att de kan sjunga och spela råder det inga som helst tvivel om, och du kan själv se det i den enkla mobilvideon som jag lagt ut.

Jag beslutade mig ganska snabbt för att inte göra någon intervju med Knutbuförsamlingens pastor denna kväll, för det jag trodde jag visste om dem hade i så fall präglat vårt samtal, och det hade inte varit ärligt gentemot dem från min sida. I stället bjöds jag på fika och talade med lite människor, och så får vi se vad framtiden bjuder på.

Det är så lätt att använda stora ord om församlingen och människorna i Knutby, men låt oss för allt i världen inte glömma att de bara är människor de också. När det stormade som mest kring Livets Ord var jag medlem i församlingen. Det var den värsta tiden i mitt liv! Jag var tonåring och hade inte själv valt att vara en del av detta, och allt tidningarna skrev skulle man försvara och kämpa emot. Då var jag själv ledsen över att dömas och behandlas så oerhört fult av människor i samhället, och droppen var när ett ungdomsgäng pressade upp mig i ett hörn och tryckte en stilettkniv mot min hals och sa att ”- Du skall dö din j…a  Livets Ordare!” Vad jag försöker säga är att ingen mår bra av att tryckas ned, och det gäller även människorna i Knutby Filadelfia.

På återskrivande.

 

Invigningskonsert i Knutby Filadelfia 2012 from Andy on Vimeo.

=>

Ämne: Personligt

Nyckelord: ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?