söndag, juli 1st, 2012...2:22 e m
Skall ekumeniken vara organiserad?
Gästblogg av Stig Melin
Daniel Grahn, Dagens chefredaktör har skrivit en ledare* som tar upp det ekumeniska perspektivet i svensk kristenhet. Daniel är en duktig skribent, men svarar hans teologiska kunskaper, och framförallt hans erfarenheter upp mot detta? Utifrån det sakliga innehållet i artikeln tycker jag inte det. Jag har försökt utfrån mina referensramar kommentera hans artikel, som trots även mina brister i kunskap, kanske ändå kan bilda någon sorts underlag för fortsatt diskussion.
Det var ”längre tillbaka i tiden” de största segrarna vanns. Vi ägnade oss då åt det som var viktigt. Församlingarna växte genom att människor kom till tro. Pingst ägnade mycken tid åt att evangelisera. Detta hindrade oss från att intressera oss för de katolska och ortodoxas verksamhet, som mycket riktigt betraktades med skeptisism, och görs så även i dag. Att bara ”äkta liv” skulle finnas i trosrörelsen beror nog mest på att man hörde de orena locktoner som några blev intresserade av. Även en del unga pingstpastorer kände sig manade att hänga med. Jag tror att många tog intryck av den ledarskapsmodell som utvecklades där. Den ensidiga.
Om den lokala ekumeniken skulle utvecklas, kan mycket gott komma ut ur den, men då skall den stanna där, på det lokala planet. När samfundsekumeniker börjar flirta med obibliska företrädare för att utöka sitt revir, måste den trenden stoppas. Att framhålla Bjärka-Säbys frontfigur som, tillsammans med många pingstpastorers favoritapostel, Ulf Ekman, som en intressant utveckling av församlingarnas strävan att fullfölja sitt uppdrag saknar trovärdighet.
Jasså, Peter Halldorfs brytande av konventioner är befriande för många. Det gäller ju konventioner som grundar sig på Ordet, inte på någon samfundsstrategs visdom. Det kanske är helt andra saker han bryter. Den sortens ekumenik jag läser om i Dagens ledarartikel är mycket riktigt, en trend. Den varar tills nästa trend sätts, av någon som vill förändringar utan att räkna med historiens Gud. Han är ingen ombytlig trendsättare. Hans Ord gäller fortfarande. Vad är det för tal om att gamla metoder inte fungerar. Vi använder dem ju inte. Vi har i alltför hög grad anpassat oss till världens värderingar, musikstil, trender, materialism och ytlighet. Våra unga vet knappast vad dessa gamla metoder skulle innebära, de står inför nytt hela tiden.
Avslutningsvis, naivt är nog mycket riktigt det rätta namnet på slutsatser i artikeln. Det är klart man också blir förvånad när man tycker det ligger ett spänningsmoment i att stava ekumenik med k-ä-r-l-e-k. Dribblingen med ordet kärlek i detta sammanhang är synnerligen irrelevant.
Det ledarskap som tycker det är viktigare att förstå varandras olika bevekelsegrunder för vår tro, än för vår omvärlds frälsning, gör oss mer och mer ointressanta för dem. Vi orkar helt enkelt inte med båda dessa uppgifter.
*Läs Daniel Grahns ledare i Dagen i länken här nedan:
Pingback: fsgb80v7cbwe
Pingback: ofh8w709hbf7u49y-9tyh4