måndag, juli 30th, 2012...10:45 f m
Snömos, del 2 – Begreppet Biskop
Gästblogg - Torbjörn S Larsson Snömos, del 2 Begreppet Biskop, mer funderingar.
Begreppet biskop har blivit förvanskat.
Får jag be en nytillkommen läsare att studera del 1 som är en introduktion.
__________________________________________________________________________________
Mitt påstående är att Ulf Ekman, Katolska kyrkan, den protestantiska kyrkan och en del av frikyrkan har vrängt och förfalskat begreppet biskop till något som Gud eller Guds Ord aldrig tänkt.
Anledningar till varför jag vågar påstå detta är:
1 Den mänskliga naturen vill ha ett förvrängt och hierarkiskt biskopsämbete.
2 Vid föreläsningen på Bjärka- Säby använde sig Ulf Ekman av ojuste retorik.
3 En rätt förståelse och ingående studium av Bibeln talar om en annan slags ledning av Guds församling.
1 Den mänskliga naturen
Den mänskliga naturen ger sig aldrig. Det finns två sidor i denna fråga. Dom underlydande vill ha någon/några att se upp till. Någon att fråga, någon att beundra, någon som sitter inne med svaren. Svaren på livsfrågorna. Svaren på de andliga frågorna. Svaren på hemligheterna i den svåra Bibeln. Respekten och erkännandet till dom överordnade ökar som bekant med avståndet till makthavaren.
De styrande å sin sida önskar framförallt prestige och inflytande. Bara detta vore nog anledning till att förkasta det episkopala synsättet. Den kristna församlingen är ingen plats för karriärstegar, positioner och prestige. Vår mänskliga natur har samma böjelse som lärjungarna på Jesu tid. Dom frågade sinsemellan vem som var störst. Vem som skulle sitta på Jesu högra sida etcetera. Vi minns alla Jesu svar. Endast dopet i den helige Ande och hans tuktan kan rätta till detta hos oss. Emellertid måste det medges att det episkopala systemet ger en viss bekvämlighet, stadga, en trygghet i andliga och jordiska frågor. Tänk bara;
- Va, skönt ,
- Va, underbart att inte behöva kämpa, reflektera, tvivla, våndas, bedja eller grunna.
- Men å andra sidan finns inte den glädje och frihet som Guds tankar medför då man själv har tagit till sig dem efter möda och studier.
En parallell till denna fråga i Nya Testamentet är speglad i Gamla. Gud ville styra sin församling och folk, Israel genom Andens inflytande och ta ut de personer han själv utvalde då svåra situationer uppkom, t.ex. Krig och ofärd. Ta ut domare och ledare då det behövdes. Israels barn skulle få behålla de mesta i sin plånbok och sin tid. Väljer ni en konung, sa Herren, så kommer ni att få betala en massa skatt plus att era bästa söner och döttrar kommer att tas ut i tjänst åt konungen. Vi vet hur det gick. Dom ville vara som alla andra. Ha samma organisationsform som folken runt omkring. Efter tjat och påtryckningar gav Gud med sig och dom fick sin konung. Salomo, Davids son var en av dom värsta till att beskatta folket så att dom dignade under bördorna medan han själv levde i yppersta lyx. Problemet med en konung är att han fick för stort inflytande. Guds egen påverkan minskade i motsvarande grad. Det värsta var dock inte ekonomiskt utan moraliskt. Dom många ogudaktiga konungarna drog med hela nationen i avfall från Herren.
När vi ändå är inne på denna fråga kommer jag onekligen att tänka på Knutby. Knutby var ju organiserad som en ordinär pingstförsamling, dvs. suverän och självständig eller kongregationalistisk som en del uttrycker sig. Avfallet och missförhållandena stannade utanför kyrkans och det egna samhällets väggar. Vi kan bara drömma och fasa för vad som skulle ha hänt ifall dessa personer hade hamnat i en samfunds- eller kyrkoledning. Bara en ovis människa skulle säga att det inte kunde hända i deras egen kyrka/samfund. Vi kan bara tänka på Luthertidens påvar. Ogudaktiga och lösaktiga sällar, affärsmän i religion och lyx. En from påve fanns visst, holländaren Hadrianus, men han blev ju helt utmobbad av alla andra. Och ordningen återställdes snart.
En liknelse finns i människokroppen. Cancertumör. Är tumören koncentrad som en boll kan den avlägsnas utan att kroppen skadas. Är bollen däremot försedd med trådliknande utväxter och spridning skett utanför tumören är det illa ställt. Dessa trådar är spridningen via hierarkiska modeller. Därför är den lokala församlingen en överlägsen organisationsform. Gud vet bäst. Även om det inte se ser lika pampigt och tjusigt ut som toppstyrningsmodellen.
2 Ojuste retorik
Ska man använda den talekonst som Gud har lagt ned i en människa och den övning och praktik som man får med tiden så är det inte riktigt rätt att bruka denna till manipulation och lura enfaldiga och lättledda människor. Jag önskar att läsaren vill göra sig det besväret att lyssna igenom föredraget en gång till. ( http://polaritet.se/blogg/petrus_ulf.mp3 ) Och då lägga märke till hur ofta Ulf använder positivt värdeladdade ord för att förstärka innehållet i sitt föredrag och göra det trovärdigt och acceptabelt för åhöraren. Detta förfaringsätt kan anses tveksamt då inget som helst skriftord ur Bibeln citeras för att stadfästa hans påståenden kring föredraget.
Ord som:
Autentisk, autenticitet
Auktoritet
Åkta
Apostolisk
Legitimitet
Stabilitet
Kontinuitet
Vidare använder han fina ord för att höja den akademiska nivån på föredraget, ett trix som dock kan sägas vara okej i det sammanhang han framträder i. Det är dock inte okej att svänga till ord som ´pingstkarismatisk´. Pingst räcker väl? Har någon hört talas om en pingströrelse som inte är karismatisk? Min gamla stränga svensklärarinna skulle säga kontamination(sammanblandning). Men det är klart pingstkarismatisk har en mer intellektuell färg…
En annan oförskämdhet som han smyger in i föredraget som riktar sig till de enkla frikyrkorna i vårt land. Det sägs inte rent ut men meningen är tydlig. De katolska delegaterna sträcker säkert på sig då han anklagar trons folk: ” Historielöshet som livsstil”. Tyvärr har han rätt då han talar om historielöshet. Det finns mycket bristande kunskap bland frikyrkofolk. Till och med kring den egna rörelsens historia och teologi. Hur många av dagens medlemmar i Missionskyrkan/GF kan t.ex. redogöra för försoningsläran som Waldenström framträdde med? Hur många baptister känner till de oerhörda lidanden som deras förfäder genomgick för ett halvt årtusende sedan? Men att kalla det -historielöshet som livsstil – är ett förnedrande och överlägset påhopp på frikyrkan.
Innan vi går på Bibeln så finns att annat fult knep då han äntligen kommer in på ordet biskop. Hela föredraget andas den stadskyrkliga och katolska synsättet det s.k. episkopala. Det vill säga; biskopen är inte bara en av ledarna för en församling utan en överherde över pastorer/präster/församlingar. I föredraget säger han dock ingenting annat än att biskopen ( i singularis) är ledare för sin församling fastän hela föredraget talar om biskopen som en ledare för andra präster och församlingar. En direkt styrande och kontrollerande funktion. Ordvalet är dock valt sådant att det går att undvika kritik. Både han och vi vet att NT inte talar om något annat än biskopar som ledare i pluralis för en församling, s.k. äldste. Undantaget självklart i singularis då Paulus beskriver hur en biskops karaktär ska vara.
Nja, det är inte riktigt hederlig retorik.
Jag hade hoppats komma in på ett par avslutande spännande bibelord kring frågan om biskopar i församlingen här i del 2, men frågan är så oerhört viktig så viss yttre ram behövde tilläggas. Bibeldelen blir i del 3.
Vadå, oerhört viktig säger du. Jo, för sådan som församlingen är sådant blir samhället på sikt. Det finns knappast en riktig demokrati, där inte tanken på den fria församlingen först tidigare har slagit igenom. Se dig omkring i världen. Hur mycket pengar har inte satsats på utbildning och information i enväldesländer för att så gott som genast ersättas av något annat totalitärt styre. Vi kristna har ett mycket stort ansvar och inflytande. Äger vi ett Jesuslikt liv och synsätt så är vi som saltet i köttet. En mikroskopisk viktdel salt förändrar hela smaken. Därför är det oroande för demokratiutvecklingen att ett land som USA håller på att få s.k. megakyrkor med EN person i spetsen. Om ett antal decennier eller så kommer säkerligen ett paradigmskifte i landet om ingenting händer.
Du och din församling är betydelsefull så länge saltet håller sältan.
Torbjörn S Larsson,
Vagnshed, Alingsås
Pingback: Aletheia — Blogg & Tankesmedja » Bloggarkiv » Snömos, U. Ekman, del 1
Pingback: Aletheia — Blogg & Tankesmedja » Bloggarkiv » Biskop utan förvanskning