Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Förlåtelse, våldtäkter och kobror

Ulf Ekman: ”Det finns alltid kritik emot ett stort och växande arbete, som i vårt fall har varit helt unikt. Mycket av denna kritik tar jag med ro. Kraven att vi ska gå ut och be allmänt om förlåtelse kan ibland vara kyrkopolitiskt betingade. Det finns ju de som faktiskt, av olika skäl, helt enkelt inte tycker om oss. Förlåtelse och upprättelse bör ske i det enskilda samtalet.”
ulf

Det händer att människor frågar mig vad jag är ute efter egentligen, då jag envist fortsätter med att kritisera Livets Ord för länge sedan begångna synder. Är det en personlig ursäkt till alla som känt sig kränkta och sårade?

Nej.

För drygt fem år sedan träffade jag min fru, som då var en aktiv medlem i Livets Ord. Trots att det från både församlingsledning och cellgruppsnivå utfördes små sabotageförsök riktat emot vår relation, bestämde jag mig för att försöka ge Livets Ord ett vitt papper och se Livets Ord genom min fästmös ögon. Jag började blogga, och försökte vara nyanserad. Jag öppnade mig för Gud på Livets Ords möten och hade inga problem att möta Gud där, som i mitt vardagsrum. Inte ens när Livets Ord ifrågasatte relationen, lät jag pappret bli svart eller ens grått. Jag fick en hel del kritik av avhoppare för min nya mjukare linje.

Men bloggen gjorde att jag åter fick kontakt med en mängd människor som farit illa på Livets Ord. Dessa var inte samma människor som jag i över ett decennium ägnat stor del av min fritid till att hjälpa. Berättelserna var inte ifrån 80-talet eller ens 90-talet. Jag började bli bekymrad, och bekymren växte till en bekräftelse av att mycket tyvärr bara förändrats på ytan.

Kränkt?
Är det något jag har lärt mig i min tid inom studentpolitiken är det att människor kan uppleva sig kränkta över precis vad som helst. Det behöver inte finnas någon rim eller reson bakom upplevelsen. Det är därför orimligt att förvänta sig att t.ex Ulf Ekman ska sitta och gissa sig till vem som eventuellt blivit kränkt över vad.

Något som däremot är rimligt anser jag, är att man tar ansvar för vetskapen om att det finns mängder av människor som upplever sig ha blivit kränkta eller dåligt behandlade. Detta gäller helt oavsett om man tycker att de har skäl att känna eller tycka så. Som kristen tar man det ansvaret, man inbjuder till försoning, man söker att ställa till rätta. Eftersom Livets Ord och samtliga i styrelsen för Livets Ord är fullt medvetna om att det existerar ganska många sådana människor är deras tystnad inte bara opassande utan helt orimlig. Detta anstår helt enkelt inte en kristen församling, och det blir inte bättre när man mot bättre vetande öppet påstår att de som drabbats är få.

”Men vad ska vi be om förlåtelse för då??”
Visst har det hänt att styrelsemedlemmar citerats av journalister där de lär ha sagt att de inte vet vad de ska be om förlåtelse för. Men eftersom man helst inte vill misstänka ren lögn, utgår man ju till en början ifrån att detta antingen är slarviga citat alternativt att tungan sluntit av misstag. Dock har jag träffat många som personligen berättat för ledningen hur de känt och fått kalla handen, alternativt förväntats komma till Livets Ord på samtal (hur bakvänt är inte detta?). Ärligt talat tror jag inte att ens distriktspastorerna känner till en bråkdel av de kontaktförsök som gjorts till högsta ledningen.

Detta bekräftas bland annat av Torgny Nilssons beskrivning av ett toppstyrt Livets Ord i en nylig intervju. När någon samvetsgrann distriktspastor frågar om detta tror jag att han får svar som inte överensstämmer med sanningen. Tyvärr tror jag detta. Samtidigt kan man lätt se att det finns många vanliga medlemmar som utför ett gott arbete med ärligt hjärta.

Få öppna kritiker?
Det har även många gånger upprepats ifrån livetsordare, både medlemmar och ledare, att det enbart rör sig om högst en dryg handfull människor som upplevt Livets Ord på detta sätt. Här måste jag ganska skarpt angripa denna allvarliga missuppfattning.

Kostnaden
De som haft förmånen att studera det fantastiska ämnet psykologi, minns kanske ifrån föreläsningarna alla de gånger normalfördelningskurvan skulle nötas in i psykologistudenternas världsbild. Enligt en normalfördelningskurva som är mått på motstånd respektive medhåll, är det bara mellan 1 och 3 procent av alla som upplever en kraftig motgång som också protesterar, förutsatt att kostnaden för protest är hög. Ibland kan det vara ännu lägre procentandel, t.ex i totalitära stater som Nordkorea eller Saudiarabien.

Jag skulle vilja påstå att kostnaden för att protestera emot Livets Ord är väldigt hög och tidigare varit extremt hög. På 80-talet var sådant detsamma som att förlora i princip alla sina vänner. Om detta har många vittnat genom åren. Jag har förstått att detta även gällt senare årtionden även om jag är osäker på hur pass utbrett detta är i dagsläget. Att det fortfarande förekommer vet jag dock genom flera vittnesmål.

Dessutom är det inte bara vännerna man riskerar. Men även om det bara vore det sociala livet man satte på spel, ska man ha i minne att människor ofta nästan jämställer komplett förlust av social gemenskap med förlust av liv och lem. Varför det är på detta sätt är ett ämne för socialpsykologin, men kanske kan detta förklaras av gruppens starka bidrag till individens överlevnad.

Många som lämnat Livets Ord bär med sig starka spår av magiska tankar, där de föreställer sig att Livets Ord eventuellt kanske ändå har rätt och man själv har fel. Att man mår så dåligt att man knappt orkar leva kanske bara är för att man är så konstig själv? Och i detta läget vill man inte riskera att gå emot Gud. Pastor Ulf Ekman har ju själv förklarat att det kan sluta med döden om man gör så. Jag hoppas att jag etablerat nu att kostnaden för motstånd i detta läge är högt!

Kan man på något sätt uppskatta hur många det rör sig om?
Om man då ponerar att det finns en dryg handfull som protesterat högljutt – låt säga 20-30 stycken – är dessa alltså sannolikt bara mellan 1 och 3 procent av dem som drabbats. De flesta lider i tysthet. Normalfördelningskurvan gör gällande att mellan 14 och 16 procent hjälper till att protestera om några andra drar lasset ett tag och tar de hårdaste smällarna.

Om vi räknar lågt representerar dessa 20 högljudda alltså i själva verket nästan 700 personer. Men då räknade jag alltså väldigt lågt. Siffran bekräftas även för mig när jag jämför namnen på dem jag hjälpt och som givit sin tillåtelse att jag rådfrågat andra hjälpare. Ganska sällan är det samma namn, när man jämför. Många av dem jag konsulterat har liksom mig hjälpt över hundra människor att komma över Livets Ord.

Medvetet ”omedvetna”?
Det går inte att gömma sig bakom det faktum att profilerade kritiker inte är fler än 20-30 stycken. Flera i Livets Ords ledning är mycket pålästa gällande gruppsykologi och därför fullt medvetna om det jag just sagt, att normalfördelningskurvan ser ut på detta sätt. När de säger till tidningar eller på möten att vi som är kritiska inte är så många, och de vilar påståendet på det synliga antalet protesterande, är detta att jämställa med medveten lögn.

Spottkobror
Vad som är värst med denna lögn är att man istället för att söka försoning och göra upp med sin gigantiska skuld, istället håller människor i fångenskap. Något som är hårresande är att denna osynliga massa människor ofta blir spottade i ansiktet dessutom. Jag ska ge ett exempel.

När människor som trasats sönder så pass att de varken kan förlåta sig själva för att de var så dumma att de gick på lögnen ifrån början, eller kan lita på några nya kristna igen så att de kan få hjälp, eller kan förlåta Livets Ords ledning för vad de gjort – får höra att det är deras ansvar som kristna att förlåta, vill jag tala om spott i ansiktet.

Spottet får ungefär samma effekt som giftet ifrån en spottkobra. Jag vet inte om avsikten är att döda eller förblinda dessa människor i betydelsen ”se till att de förblir tysta”, men jag nämner ändå gärna spottkobran som spottar sitt gift rakt emot ögonen oavsett om det är för att fälla byte eller för att förskrämt och reflexmässigt försvara sig.

Omedvetenhet och tillitsfullhet
En sak som gör mig frustrerad är att många som vill att de söndertrasade ska ”förlåta och gå vidare” inte till närmelsevis känner till graden av övergrepp de tycker att dessa ska förlåta. Inte heller kan de föreställa sig att många av dessa skador uppkommit med kall avsikt och inte alls av misstag. Det är lättare att förlåta någon som gjort ett misstag än någon som försökt krossa dig för att du ska hålla tyst resten av ditt liv. Återigen, jag vet inte om man ska läsa in en avsikt i en effekt som mycket intelligenta och begåvade människor skapat, upprepat och systematiserat. Ni får själva fundera över detta.

Vem bär ansvaret?
Vem bär ansvaret för att det sker försoning och förlåtelse här? Är det våldtäktsmännen eller de våldtagna? De andligt våldtagna är inte samma grupp som alla dem som upplevt sig lite klivna på tårna, dvs gruppen som jag inte tycker att en kristen ledare kan förväntas sniffa rätt på. Men var bör de börja med att sniffa, då?

Men var ska man börja städa upp efter sig då?
Man kan börja med att söka upp dem man vet att man skällt ut i tre timmar på sitt kontor och förklarat för usel. Man kan börja med tonåringen som man avsiktligt och offentligt stämplade som fylld av lusta utan tillstymmelsen till bevis. Man kan börja med alla dem som av olika skäl inte tvingade sig att följa mallen, och därmed stämplades som besatta av upprorsdemoner. Man kan börja med den talangfulle tonåring man berövade musikintresset då musiken förklarades komma ifrån djävulen eftersom den spelades med andra instrument än lovsångsbandet använde. Man kan börja med elvaåringen man tvingade att spy upp demoner i vita hinkar på golvet i Livets Ords möteshall på skoltid utan att informera föräldrarna på förhand (det var visst hela skolan förresten, så man kan nog hitta ganska många bara man läser gamla klasslistor). Har jag erfarit detta? Nej. Men hundratals om inte mer än tusen har. Däribland nära vänner som lånat mitt öra för förtvivlan timmar efter timmar efter timmar. Om ni börjar, tänk på att det är ni som ska besöka och söka upp dem och inte tvärt om. Detta är av större evighetsvärde än att bara tänka och bygga framåt.

jesus

Något som man aldrig, aldrig har rätt att göra om man inte vill svara för detta hyckleri inför Jesus Kristus, är att säga till dem som drabbats av övergreppen (eller ens tycka) att de ska förlåta och gå vidare. Detta kan offrens kristna syskon, psykologer och själavårdare säga. Punkt.

John Nilsson

UNT

 

=>

Ämne: Ledarskap, OPINION & DEBATT, Personligt

  • Olydnad mot Matt. 5:23 är största synden som begås enligt min mening. Det räcker med att någon har något emot mig för att jag ska ha skäl att gå den personen till mötes.
    Praktiserandet av Matt. 18:18-20 lyser med sin frånvaro samt förbigåendet av Jes. 58:6
    Vi är kallade att lösa ”orättfärdiga bojor och lösa okets band, att I given de förtryckta fria och sönderkrossen alla ok.”
    Enligt Matt. 5:26 bakbinder den sig själv som underlåter lyda:”Sannerligen säger jag dig: ”…så skall du kastas i fängelse…
    du skall icke utkomma därifrån, förrän du har betalt den yttersta skärven.”
    ”Faren icke vilse. Gud låter icke gäcka sig, ty vad en människa sår, det skall hon ock skörda.”
    ”…så vitt I haven gjort det mot en av dessa mina minsta bröder, haven I gjort det mot mig.” säger Jesus i Matt. 25:40
    Vad vi kan göra är att bedja: ”Förlåt, välsigna och förändra efter Din (Guds vilja) de ledare som skadat andra”!

  • Lilly Torva

    Mycket bra, John, att all denna skit kommer fram! Andreas synpunkt, i UNT 25/5-13, att man blir ”andligt våldtagen” är en mycket exakt, talade bild för vad som sker och skett med oss som varit involverade i LO:s verksamhet.

    Tack till er, ni modiga män, som ställer upp er själva i fronten för att detta inte glöms bort! Speciellt inte nu, i LO:s 30- åriga glädjeyra!

    Sorgligt att Uffe fortfarande hänvisar att ”Förlåtelse och upprättelse bör ske i det enskilda samtalet, ” för det sker aldrig där, man blir våldtagen än en gång i det samtalet.Kom ihåg de samtal vi gått med på, med EN pastor/ ledare, och så finner, när vi kommer till utsatt tid, då finns det fler människor där, än den man skulle träffa.För de måste ju få övertaget i samtalet, en sk ”gruppvåldtäkt”!

    Kära nå´n, som UE brukade säga en gång i tiden, vad kasst jag mår när jag tänker på LO.s pastorers och ledningens hemska sätt, mot mig själv och mina döttrar!

    Jesu blods beskydd på oss och halleluja att Gud älskar oss!
    Amen.

  • Micael Östlund

    Det finns misslyckade profeter och det finns falska profeter. I mina ögon hör Ekman definitivt till den senare kategorin.

  • Frida

    Hej John! Intressant blogginlägg! Försoning är viktigt och nödvändigt. Jag är intresserad av hur du ser på Livets ord idag. Du nämner det motstånd du och din flickvän fått, men inte orsaken (t ex kan man ha olika syn på samboförhållanden etc). När du sedan, helt riktigt, tar upp sådant du tycker att man ska börja med är det (mig veterligen), väldigt gamla exempel du tar upp. När jag pratar med mina vänner och klasskamrater som tillsammans med mig vuxit upp i livets ord på 90-talet slås jag v att upplevelserna är lika många som människor. Jag har aldrig varit rätt för att kritisera och är heller inte bitter idag. Det hindrar inte att jag sett och upplevt sådant jag tyckt varit fel (mestadels från omogna ledare utan vare sig pedagogisk eller psykologisk kunskap, däremot inte ofta från t ex Robert Ekh eller Ulf Ekman). Men där är det många som anser olika. Så slutligen, finns det någon kyrkorörelse som inte begått misstag, övergrepp eller rejäla felsteg under årens lopp? Tyvärr är det nog inte någon som går fri här. Min farfar blev väldigt illa behandlad av pingst, en annan släkting av missionsförbundet. Det är tragiskt och allvarligt att det skett och sker.

  • Peter Björk

    Ja, det finns många exempel. Allt är en följd av att man övergivit Herrens bud och kastat sig i armarna på moderskökan. Allt annat är bara följdverkningar.
    Botemedlet är att lämna skökan och hennes skökodöttrar.
    Shalom
    S:t Peter

  • Johan

    Hej John!

    Har förstått att många blivit sårade på LO, vilket jag verkligen beklagar, samt att det är något som flera borde göra mer för att reda ut, be om förlåtelse för osv.

    Det jag undrar efter att ha läst vad du skriver, är hur du ser på följande bibelverser:
    ”Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.” (Mt 6:14-15)

  • Berndt Isaksson

    Att granska hur Livets Ord har behandlat människor är viktigt. Likaså att granska den katolik-agenda som numera drivs.

    Tack John Nilsson för ditt kurage!

    Mvh

    Berndt Isaksson

  • Anders G

    Katolikagenda…

    Kan du precisera det?

    Som katolik, är jag glad för att LO kastat bort några pinsamma antikatolska fördomar. Men de är knappast katoliker o verkar inte bli det de närmsta tiden. Vari består faran?

    Att umgås med katoliker, är det farligt??? Är ekumenik farligt? Är det farligt att ta bort fördomar?

  • S-E Daniel Nilsson

    Du ger många exempel på att folk har blivit överkörda (i den rådande ambitionen att göra LO till ett verktyg för mission och evangelisation efter en bestämd modell som man ska anamma, vara solidarisk med och disciplinerat göra sig själv till språkrör för), men något jag tror är ännu mer förödande är detta: På den tid då jag var med fick man i praktiken lära sig att köra över sig själv, undertrycka sin själ. Det skedde genom att man dels inte ifred fick följa sin egen utveckling och kallelse efter Andens ledning, dels inte gavs tid att mogna till rätt tid och rätt sätt att omsätta det som lärdes ut. ‘Hör vad jag säger, gå ut och gör det, tänk sedan ifall du nödvändigtvis ska göra det.’

    Uppskattar att du verkligen anstränger dig att representera dessa lidande människor som i detta land med få goda herdar har svårt att finna läkedom.

  • S-E Daniel Nilsson

    Världens största missionsorganisation läknat på aktiva arbetare är Ungsom med uppgift UMU/YWAM. Den hade för tio år sedan kris. Det var många som efteraaktiv tjänst kände sig djupt sårade av missgrpp från dåliga eller omogna ledare som inte försökt reparera skador de orsakat. Vad gjorde man då? Jo, i minst tre års tid använde man sin tidning som gick till alla medarbetare och forna medarbetare, ungefär som Livets Ords ‘MissionsMagazinet’, till att låta dessa människor komma till tals, till artiklar som redde ut vad som varit fel och hur saker nu sköttes och framför allt till att uttrycka kärlek och bön om förlåtelse. Detta innebar helande och att kritiken tystnade.

    Det känns så fullständigt onödigt och ytterst dumt att decennium efter decennium dels upprepa gamla fel, dels sopa saker under den bågnande mattan! Det är fullständigt obegripligt. Detta – att bekänna och visa bättring och be om förlåtelse – är ju trots allt den normala kristna vägen, som alla kristna individer och grupper går och måste gå!

  • Håkan nilsson

    att det finns fler kyrkorörelser som begått misstag är verkligen sant, men hjälper föga för de som drabbats på LO

  • Håkan nilsson

    Livets Ord är ju inte en församling utan ett företag, det bidrar med all säkerhet till problemen som John beskriver i sin artikel, vilken jag tycker är bra och behövlig.

  • enkel vandringsman

    Det är fruktansvärt tragiskt med alla som farit illa i församlingar och organisationer. En person som sargas är en för mycket. Jesus sa:”Kom till mig ni som arbetar och är betungade så ska jag ge er ro för era själar.” Han greps av medlidande när han såg folket för de var ”illa medfarna som får utan herde.”

    Vi behöver därför inte vara okunniga när det gäller att urskilja vad som är rätt och fel här. När människor far illa så är det något som sker i strid med vad Gud vill och det uppdrag vi fick.

    En liten anekdot:

    Han kallades ”den flygande bonden” han körde ut bethackare med en liten lastbil. Han körde emellertid så fort att två hackare föll av flaket. Han släppte då lite gasen, kastade av två hackor och ropade:”Hacka där ni är så länge!” varpå han åter tryckte gasen i botten.

    Det var vad Filippus gjorde när han ”närmade sig vagnen” och tog den Etiopiske hovmannen till Jesus.

    Gud är inte nervös för de processer vi befinner oss i. Han har lovat att alltid vara med oss. Vi har en kallelse att ”hacka där vi befinner oss” med sår eller utan sår.

    Ansvaret för det som hänt vilar naturligtvis tungt på de som burit sig illa åt. Ett ansvar har vi emellertid glömt bort. Vi har själv ansvar för att ”göra någon annan än Jesus till kung i våra liv”. Som S-E Daniel Nilsson antydde i sitt senaste inlägg: ”Makten ges av de som vill ledas.”

    Personligen så tror jag att det är mitt kött som tenderar att vilja ha ”en kung.” Bibeln varnar för sådant. Men det är mänskligt att man vill ha ett komplett ”Kit” där allt ingår. ”Jag går den eller den bibelskolan och är med i den församlingen eller kopplar med den organisationen, så är jag på tåget som leder hem.”

    Gud kallar oss inte att kliva på tåg utan till att vandra med Honom dag för dag i ande och sanning.

    Kanske denna röra och turbulens som vi just nu upplever innebära att slagget hamras bort och det äkta kan framträd. Det är bara det som har skärpa nog att bryta igenom.

  • Karin

    Hela det kristna budskapet grundar sig på ordet förlåt – varför ska det vara så svårt att använda det som kristen?

  • Anders Gunnarsson

    Det är ju märkligt att så många som lämnat Kyrkan, blir så illa behandlade; omm nu allt är så uscheligt i Kyrkan o så fantastiskt utanför…

    Det verkar som din medicin är ett dåligt motmedel (för att inte tala om dina läkekunskaper).

    Kontraproduktiv okunskap tycks mig vara allt du har att erbjuda. Och allt genommarinerat i högfärdigt hat mot något du ö h t inte begriper.

    Synd…

  • Det finns en framkomlig väg också i det Sten Nilsson lärde som låg utlagt på aletheia 2009 ”Till minne av Pastor Sten Nilsson”:
    ENSIDIG FÖRLÅTELSE – av Sten Nilsson

    ”VÄLIGNA DEN SOM FÖRBANNAR ER”, bed för dem som förorättar er.” Luk.6:2
    Detta är en försvarssköld. Pilen som skulle såra kan inte genomtränga denna sköld. Herrens välsignelse har kommit i vägen.
    Många människor är emotionellt sårade och plågade. De har inte lärt sig att bruka välsignelseskölden och förlåtelsekraften i Jesu Namn.

    EN PASTOR BERÄTTADE för mig om en erfarenhet som öppnade hans ögon för detta själavårdsproblem. En dag upplevde han ett betryck, som han inte såg någon anledning till. Samma dag var han tillsammans med några andra trossyskon hos en långvarigt sjuk broder. Man möttes till bön och gemenskap.

    Men detta underliga betryck upplöstes inte under bönen, utan tvärtom – han blev än mer medveten om det och kunde inte begripa vad det var frågan om. Då var det någon i böngruppen som fick ett kunskapens ord från Herren om, att en viss person i församlingen talade illa om sin pastor.

    ENLIGT SKRIFTENS SPRÅKBRUK var det alltså en broder, som förbannade sin andlige ledare. Pastorn visste då vad han skulle göra. Inför Gud och sina bröders gemenskap förlät han i Jesu Namn den person som förtalade honom.

    När han gjorde detta, löstes han från betrycket. Han blev fri. Han gjorde bruk av förlåtelsens och välsignelsens sköld och fick nytt ljus över bibelordet i Luk.6:28

    Paulus använde sig av samma sköld i 2 Kor.2:10,11 ”Den som ni förlåter något, honom förlåter ock jag, liksom jag också förut, om jag har haft något att förlåta, har inför Kristi ansikte förlåtit det för eder skull. Jag vill nämligen inte, att vi ska lida förfång av Satan, ty vad han har i sinnet, därom är vi icke i okunnighet.”

    Om således en broder i Krist församling skuldbelägger en medbroder genom förtal och ond kritik, ger han tillstånd åt Satans anklagelseandar att angripa denne broder med betryck.Vi kan binda upp varandra, men vi kan också genom Guds nåd lösa varandra.

    Man kan också ”lida förfång av Satans” plågoandar genom flera släktled. Skriften talar om, att fädernas missgärningar kan vara verksamma även i tredje och fjärde led. I själavården bekräftas också detta.

    NÄR DET GÄLLER OFÖRLÅTELSE i släktförhållanden har Gud en hjälp som går djupare än själsterapi. Det är kraften i en förlåtelse som inte behöver begränsas av tiden och inte utesluter tidigare generationer.

    Ju längre jag lever och får verka i själavården, desto tydligare ser jag varför Jesus varnade så mycket och så bestämt för oförlåtelsens förbannelse.

    I Matt. 18 låter Jesus oss förstå, att liten eller stor anledning till oförlåtelse, har samma följder av lidande. Man blottar sig för plågoandar, antingen oförlåtelsen gäller något smått eller något stort.

    JESU VARNAR OSS för detta lidande och lär oss, att om vi inte skyddar oss från oförlåtelsens hårdhet, drar vi obevekligen på oss ett lidande som inte kommer från Gud, men som blir en följd av att oförlåtelsen helt enkelt utestänger Guds hjälp i situationen.

    Det är ett beklagligt faktum, att många kristna lever anfäktade av plågoandar. De plågas emotionellt, mentalt och fysiskt därför att den andliga kraften försvagats och blockerats av bitterhet och oförlåtelse.

    Det finns ett större behov av förlåtelse, i både kyrkan och samhället, än av nya mirakelmediciner.

    Under mina år som själasörjare har jag blivit övertygad om detta faktum, att om vi uppriktigt vill förlåta i Jesu Namn – och förlåta oss själva i Jesu Namn – skall en hälsoflod bringa fram och genomflöda hela vår varelse, nerver, sinnelag, sjuka organ, lever njurar och hjärtan – ja, varje område som torterats av oförlåtelsens fångknektar skall renas av Guds kärleks underbara kraft.

    STEN NILSSON

  • PåKlippan

    Jag instämmer vad gäller omfattningen av lidande personer. De flesta har fortsatta kontakter in i LO, man vill kanske inte såra de naiva och fina vännerna.

    Och kylan och bristande empati hos ledningen känner vi till. LO är för mig inte en NT församling oavsett hur mycket man berömmer sig.

  • Peter Björk

    Kära Anders G!
    Min kunskap är produktiv och andlig och leder till frälsning. All sann läkedom avlägsnar först det onda för att helande ska kunna komma.
    Så min medicin smakar nog beskt för dig men så fort du rensar ut den unkna surdegen kan friskt vatten bryta fram och den Helige Ande kan börja gnola en melodi i ditt järta ” sola scriptura min själ, sola gratia min själ, min älskade frälsare Gud och fader. Endast dig vill jag tillbe.”
    Med denna ljuvliga musik i din ande och på dina läppar kan du sedan gå och krossa alla avgudastatyer i dina avfälliga skökotempel.
    Endast Jesus frälser.
    Shalom
    S:t Peter

  • Rolf Lampa

    HUR DET EGENTLIGEN BORDE GÅTT TILL

    Låt mig inflika: I samband med en pedofilskandal (en riktigt otäck sådan) noterade jag att denna typ av verser lyftes fram mer än någontin. Av pedofilerna. Och av dem som hade skyddat pedofilerna. Förövarna var närstående personer, typ föräldrar och mor- och farföräldrar.

    Vänta, jag är inte framme vid poängen ännu.

    Jag har fortfarande kontakt med några av de värst drabbade. Och det enda de önskar är att de skulle få se en sinnesförändring hos dem som de (FORTFARANDE) älskar så innerligt mycket. De som gjort dem så illa. Som skadat dem så djupt att endast Gud kan läka deras själar (grek. ”psyche”).

    De drabbade har talat med mig om Josef och hans bröder. De har lagt märke till en sak. Josefs attityd till sina bröder när dessa kom till Egypten hungriga och fullständigt i Josefs våld. Och här följer historien som ställer evangelikalt bibeltokningsfjolleri fullständigt på öronen :

    Josef var stenhård med sina bröder. Inte en min av förekommande fjolligt gråtmilt sobbande och snyftande. Han hade faktist en hop mördare framför sig, helt i sitt våld. Han provocerade dem över gränsen för förtvivlan.

    Josef ville veta. Han ville veta om dessa mördare fortfarande var mördare. Om han kunde lita på en bunt mördare.

    Det är pedofiloffer som har undervisat mig om vad som faktiskt står i klartexten. Att Josef var stenhård. Att Josef visar hur man i en relation går från noll i förtroende till fullt förtroende. Och försoning.

    De fysiskt och andligt våldtagna jag talar om att de behöver se BEVIS för sinnesändring.

    De vill se om fullständigt hänsynslösa maktmänniskor har vaknat upp och ångrar sig och av hjärtat vill be om förlåtelse (PST: DE *HAR* REDAN FÖRLÅTIT – FÖR GUDS SKULL! MEN DE VÅGAR INTE VÄNDA RYGGEN TILL DESSA ROVDJUR!).

    EN GÅNG TILL
    En del fattar inte, så vi tar det en gång till: De barn vars livs slogs fullständigt sönder och samman och som levt instängda inom sig själva i decennier med en helvetes ångest utan tröst eller förbarmande, älskar sina plågoandar så mycket att de gråter blod över att se deras än idag stenhårda hjärtan. De ser bara totala likgiltighet. Människor som är ”brännmärkta i sina samveten” (tryck ett brännjärn mot armen och prova efter ett år att nypa just där du brände armen. Tips: Armen saknar känsel just där. På samma sätt är det med ”brännmärkta samveten” – totalt okänsliga. Döda.).

    Josef ville veta om han vågar vända ryggen åt mördarbandet. Men den gången slutade det lyckligt. Han fick bevis för att de nu hade ångrat sig. Och Josef grät av rörelse.

    Förstår du nu?

    Vad menar du med ”beklagar”? Berätta. Berätta hur Josef borde ha gjort, egentligen (men inte åt mig, berätta åt dem som behöver veta om de vågar).

    // Rolf Lampa

  • Johan

    Tack Rolf! (Har undrat var du tog vägen, då jag inte sett dina kommentarer på ett tag)

    Vad jag menar med ”beklagar”? Jag menar det man brukar mena när man säger så. Att man ger ett erkännande till att det som skett är tragiskt, att det inte borde ha skett och att man deltar i sorgen över det som skett.
    Jag kan inte säga så mycket mer, eftersom jag själv inte haft särskilt mycket att göra med LO och själv inte kan avgöra omfattningen.

    Resten av din kommentar är intressant och jag kanske kommenterar det du skriver där senare, men jag vill först avvakta, eftersom jag först skulle vilja ha ett svar av John.

    Mvh Johan

  • AletheiaAdmin

    Jag tycker att detta ryms inom begreppet ”andlig våldtäkt” även om jag inte behandlar denna mycket viktiga aspekt i artikeln. Du får gärna utveckla detta så kan vi ta in en gästblogg.

  • AletheiaAdmin

    Tack för uppmuntran!

    Vidare – detta är ingen katolicismdiskussion hur frestande det än kan vara 😉

  • AletheiaAdmin

    Jag tycker att detta ryms inom begreppet ”andlig våldtäkt” även om jag inte behandlar denna mycket viktiga aspekt i artikeln. Du får gärna utveckla detta så kan vi ta in en gästblogg

  • Anders G

    Ja högmod anses vara den främsta kardinalsynden. Jag skulle aldrig skriva så om mina medsyskon (och då vet jag mkt väl vad de står för, till skillnad från dig).

    Att du orkar spy ut så mycken skit om saker du inte vet något om.

    Jag skäms i ditt ställe.

    Kyrie eleison!

  • Polaritet

    Nu har jag slarvat bort min personliga Aletheia-inloggning. Så fånigt. John skriver.

    Andra halvan av artikeln behandlar ansvaret för försoningen. För den
    enskilde är det en fantastisk nåd och befrielse att till slut nå punkten
    av att man förlåter även de mest gruvsamma övergrepp. Här har förövarna
    ett enormt ansvar att göra vad de kan för att förminska
    långtidseffekterna av illdåden.

    Men vi talar inte här om något så
    banalt som om någon rånat dig på stan eller sparkat dig på käften. Det
    folk utsatts för på Livets Ord har givit mycket grövre effekter och
    därvid kan man säga att även övergreppen jämförelsevis varit av en helt
    annan grad. Det är inte avsett som någon uppseendeväckande överdrift i
    syfte att skapa diskussion, när jag talar om andliga våldtäkter. Jag
    talar alltså på riktigt om andliga övergrepp som givit skadeverkningar
    som är att jämställa med skadorna efter en våldtäkt.

    För dem som
    inte vet var de ska börja i förlåtelseprocessen rekommenderar jag Marc
    Duponts böcker ”Walking out of spiritual abuse” och ”Toxic churches”.

  • Rolf Lampa

    Ok Johan.

    Jag tror att det är viktigt att tänka på att sådana som har drabbas riktigt riktigt djupt har tänkt tusen gånger mer än alla andra på just sådana texter som du nämner.

    Och många kämpar också ofta med en förvirring på grund av att inte alla längre förstår vad som menas med uppmaningen att förlåta ”den som ångrar sig och ber om förlåtelse.” En del tror att de måste bara gå under och kollpasa under alla odjur som påminner dem eller frågar dem om de inte kan förlåta.

    Jag har sett hur det fungerar. Har de månne problem med kärleken? Är de ”oförsonliga”? ”Oförlåtande”?

    Att antyda något sådant är det grövsta andliga vapen (eller tortyrinstrument) som finns. Mot den uppriktiga ödmjuka kristne vill säga, för sådana vill ju i alla vara sin käre mästare till lags.

    Jag har sett hur aningslöst ställda frågor (i stil med den du ställde) har skickat djupt traumatiserade människor ner i en avgrund av ångest och självanklagelser.

    Jag skulle önska att folk som inte själva har utsatts av grova övergrepp eller personligen tagit del av lidandet hos människor slitits sönder av hänsynslös ondska INTE skulle så aningslöst och frikostigt dela med sig av sina teologiska finurligheter när det gäller förlåtelsen. De djupast drabbade kan nämligen utantill alla verser om vikten av förlåtelse och också skyldigheten att förlåta. De har inte missat en enda vers. Eftersom deras plågare inte har missat att noga påpeka en enda av dem. Det är nämligen just sådana verser som används mest av de hänsynslösa andliga rovdjuren.

    Vad de borde få höra är istället de som så sällan hörs, till exempel Paulus som säger ”driv ut ifrån er den som är ond.”

    Och indsikretioner som ”Alexander smeden har gjort mig mycket ont” (så att inte också andra skall råka illa ut). Oförlåtande?

    Nej, men beskyddande och förekommande varningar och olika sätt att återställa ordningen när onda personer fått inflytande eller saker på annat sätt gått fel.

    Bilden på Jesus med repet i hand borde finnas som altartavlor i fler kyrkor och bönehus. Innan de hunnit blir till regelrätta rövarkulor. Eller så inga bilder alls som gör folk totalt enögda för bredden i Bibelns undervisning.

    Glad att du inte hade en försåtlig avsikt med din fråga.

    // Rolf Lampa

  • Micael Gustavsson

    Respekt! UMU/YWAM

  • Rolf Lampa

    Jag kan med den insyn jag haft i grova fall av sexuella övergrepp intyga att det är en helt korrekt parallell att tala om ”andlig våldtäkt.”

    Vidare verkar det vara de andliga övergreppen som orsakar störst skada. Inte obotlig skada men en form av ödeläggelse som endast Guds Ande och ord kan läka.

    // Rolf Lampa

  • Polaritet

    Jag har parallellt med att jag hjälpt avhoppare även hjälpt misshandlade och ibland även sexuellt utnyttjade kvinnor, så för mig är jämförelsen ganska självklar.

  • Johan

    Rolf du skriver:

    ”Jag skulle önska att folk som inte själva har utsatts av grova övergrepp eller personligen tagit del av lidandet hos människor som slitits sönder av hänsynslös ondska INTE skulle så aningslöst och frikostigt dela med sig av sina teologiska funderingar när det gäller förlåtelsen.”

    Du har INGEN ANING om vad jag har varit med om eller inte varit med om.
    Du vet heller ännu inte varför jag har ställt frågan. (OBS! En fråga o ännu inga funderingar från min sida). Om du inte tycker att frågan hör hemma i sammanhanget, kan jag inte hjälpa.

    John har väl inte skrivit ett blogginlägg för att alla ska säga ja och amen och att ingen av någon slags förment respekt, ska ställa frågor eller eventuellt ha invändningar?

  • Rolf Lampa

    Nej jag har ingen aning om vad du varit med om eller inte varit med om.

    Och som sagt, om du inte hade någon (indirekt) avsikt att anklaga så är det ju bra.

    Men OM du har varit med om eller tagit del av andras lidande efter grova övergrepp så skulle du genast förstå vad jag menar, nämligen att även oskyldiga antydningar om krav på att förlåta kan skapa djup ångest (eftersom sådana indirekta och sublima anklagelser motsvarar själva ”våldtäkten” som många varit med om).

    Det finns alltså ”rätt ord i rätt tid” och följaktligen fel ord vid fel tillfälle.

    Inte heller jag vet exakt varför John skrivit blogginlägget, men en tänkbar anledning kan vara att försöka förklara åt andra hur andlig maktutövning går till, samt vilka saker man som utomstående kan försöka tänka på att vara försiktig med (för att inte såra ännu mer). Se till exempel sista stycket i Johns text där han säger rakt ut, citat:

    ”Något som man aldrig, aldrig har rätt att göra om man inte vill svara för detta hyckleri inför Jesus Kristus, är att säga till dem som drabbats av övergreppen (eller ens tycka) att de ska förlåta och gå vidare.”

    I ditt fall ställde du en fråga. Det är betydligt bättre än ett påstående, och som jag sade, jag är glad att du inte hade en försåtlig avsikt med din fråga, för så uppfattade jag det först.

    Notera att det finns flera inlägg här i tråden som i och för sig är väldigt bra och bibliska påminnelser om förlåtelsens läkande kraft men som också kan skapa ångest eftersom det sällan är viljan att förlåta som är problemet.

    Därför min kommentar om hur hänsynslösa psykopater och maktmänniskor använder just krav på förlåtelse som metod för trälbinda människors samveten. Jag tror du förstår varför just förlåtelsefrågan därför blir extra känslig. Vilket är, vågar jag påstå, orsaken till att John också nämnde just den saken i sista stycket.

    Folk med öppna sår läser denna tråd, så ta därför inte alls för givet att man inte skall visa extra stor hänsyn, och inte alls inbilla sig att man kan pladdra på hur som helst som saken utan att det kan vålla smärta hos några.

    Det skulle göra mig häpen om John skrev inlägget för att uppmuntra till tanklösa invändningar som strör salt i såren på många.

    Vi kan väl tänka på allt detta och fortsätta samtalet på det särskilda eftertänksamma sätt som John efterlyste och som jag efterlyser?

    // Rolf Lampa

  • Vi började för många år sedan som pingstväckelse, för att senare bli pingströrelse och är numera pingstkyrka, samfund och på väg till – Rom? Verkligen en nedåtgående spiral.
    Går Gud förbi den etablerade kyrkan? Av utvecklingen att döma kan det vara så.

  • Johan

    Okey!
    Jag har varit med om flera andliga övergrepp.
    Jag har också varit med om att förövaren krävt att jag ska förlåta. Är du nöjd nu?

    Har jag din liscens att delta i den här debatten?

    Det känns som att du försöker att svara åt John. Jag vill höra vad John har att säga.

  • Polaritet

    Hur menar du när du frågar hur jag ser på Livets Ord idag? Vilken aspekt? Att de högsta ledarna är medvetna om vad de gjort och varken ångrar sig eller vill be om förlåtelse är tyvärr en av aspekterna. Hur stor del som är avsaknad av någon slags ånger eller nedtryckande av skuldkänslor kan bara Gud veta dock.

    Det som skedde var i korthet att en pastor ifrån Livets Ords styrelse bröt tystnadsplikten som pastor och baktalade min fru inför min mamma, innan hon han få tyst på honom. Men då var det enorma sveket redan gjort. Det förvånade eller sårade inte mig det minsta, jag visste sedan länge innan detta att han gör sånt, men det sårade min fru djupt. Att det skedde ganska tidigt i vår relation uppfattade min mamma som att avsikten var att slå split. Jag var ju inte där så jag kan bara gissa, men jag tror att mamma har rätt där. Utöver detta inbjöds även min fru till en fika hos cellgruppsledaren. Väl där anfölls hon av frågor som i huvudsak fokuserade på att jag var en kritiker och hade dåligt andligt inflytande. Min fru berättade som det var, att hon sedan hon blev tillsammans med mig fått ett förnyat böneliv och en ökad glädje i Herren. Detta gjorde cellgruppsledaren så paff att min fru kallades till ett nytt möte med samma resultat. Sen gav de upp. Jag tror att förböner räddade oss där, mörkret har aldrig övervunnit ljuset.

    Jag tror att fler skadades på 80-talet och i början på 90-talet än nu. Men eftersom ingen ånger visats har man heller inte gjort upp med synden, vilket betyder att den fortfarande har sitt grepp om församlingen i någon mån och att den ande av kontroll som förintade människor förr, på löpande band, även idag fäller en hel del offer. Att även andra kyrkor skadat människor är helt irrelevant. Det jag är intresserad av är insikt om synd, ånger och omvändelse så att de som skadats kan få någon slags upprättelse. Alla skadar någon ibland, men inte alla framhärdar och förhärdar sig.

  • Polaritet

    Det du skriver i första stycket är en aspekt som ofta glöms men som egentligen är rätt naturlig och uppenbar – tack för att du delade med dig av detta.

  • Polaritet

    Det är skönt att det finns goda exempel!

  • Rolf Lampa

    Har svårt att se varför man skulle ”debattera” andras djupa sår? Du kan inte ha missat att jag försökte påpeka att just förlåtelsen bör behandlas med särskilt eftertänksamhet.

    John svarar säkert för sig. Jag har inga deltagarlicenser att dela ut. Kolla med moderatorn. 🙂

    // Rolf Lampa

  • Polaritet

    Huvudet på spiken

  • Johan

    LÄGG AV NU!

    Jag försöker inte att debattera andras djupa sår.
    Du gör en massa antaganden som du sedan vill lägga på mig.

    SLUTA!

  • Polaritet

    Det svåraste är att ångra sig. Ibland undrar jag hur många det är som hjälper Livets Ords högsta ledning att ångra sig, genom att be för detta. Om alla köper lögnen att det inte finns så mycket att ångra dömer man ju sina älskade pastorer till ett ganska hemskt fängelse. Att nå ånger när man gjort något ont är ju en enorm befrielse som man prisar Gud för!

  • Ronny

    Men bör dom vara ledare längre och i tjänst, innan dom ödmjukat sig för Gud ,och erkänt sin synd ,och bevisligen bättrat sig ,Och är förtroendet för uppgiften som ledare för sin församling värdig och ödmjuk och trogen…

    Man kan ju inte anse en förbrytare oskyldig eller ha bättrat sig förrän man ser bevis …Givetvis förlåter den som kommit till insikt om det…Men man behöver inte lita på en opålitlig människa eller okunnig … Som sårat och skadat andra, och oss själva med berått mod, eller i okunnighet för att den inte förstod bättre…

    Och som inte ens vill lyssna till kraven om förändring, och rättvisa, angående det den handlat fel om, som man anser…

    Det går ju inte att lita på en sån person om det som man anser den felat och felar om .Om man skulle ha rätt, och ingen förändring ser till det bättre i den särskilda fråga det gäller…Och den inte ens vill prata om saken…

    För en ledande människa i sitt ansvar i en församling eller annat samanhang…Han står ju inte ansvarig för sig enbart, utan också inför Gud och Ordet för de han ledder också …Och om han leder fel om tron tex och med sin fel uppfattning, med medföljande praktiska tillämpning …Så skadar det ju uppfattningen om Gud och hans Ord och vilja ,och om vad Gud gör och vill ,och inte gör och vill…Och vill den som tror på honom ska göra och lära sig själv och andra …

    Och det är ju en allvarlig sak emot Gud mot människor och kristna man gör då…

    Och då bör man ju förmana personen ifråga efter bibelns mönster om det …Och slutgiltigen om inte det hjälper varna hela församlingen och även allmänheten…För den felaktighet om tron och livet och Gudsförsamling och om Andens enhet det gäller…

    För inte ska man väl underkasta sig folk som handlar fel mot andra och oss själva och låta dem hållas …På grund av att man enligt skriften bör förlåta…Viserligen säger skriften Kärleken överskyller en myckenhet av synd …Men när någon gång på gång felar på samma vis eller på nya, och ingen bättring ,eller tydlighet om omvändelse visar, och bara framstår som allt varit väl hela tiden i stor sett, med några små missar bara som för alla …Och det är bevisbart att större övertramp skett om tron och livet och församling och Andens enhet…

    Då måste man få högt säga ifrån på skarpen att det är dags att vissa bättring nu…

    För det räcker med dom redan vilseleda och som tagit personlig skada av det med, än att ännu fler ska behöva drabbas . Och en del med livslångt lidande på grund av villolära inom trosrörelsen och Livets Ord ..Såväl som sånt skett och sker inom andra samanhang med…

    Dessutom kommer det att frälsa de felande och offren som tar emot den nåden från Gud också. I tiden om möjlig,t och för evigheten …För ingen utan ånger för sin synd och villolära, eller som inte vill förlåta sin fiende …Lär få beträdda det Himmelska Jerusalems gator av Guld och träda inför tron inför Lammet och Gud som sitter på tronen …Tror jag.. Så låt oss alla rädda oss ,eller av Gud genom hans nåd och sanning och kraft om allt…och erbjudande om omvändelse till honom…

    För är det så att vi inte vill det väntar oss ingen framtid hos Gud i himlen utan utan honom i Helvetet för evigt istället …

    Så av ren Gudomlig självbevarelse drift låt oss räddas av Gud i tron på Gud och Ordet hans nåd och sanning om allt …För endast Kristi Kors och uppståndelses skull till evigt liv …Och älska våra fiender och be för dem för då är vi verkligen vår himelske Faders barn…

    Och förmanningen har som syfte kärlek till uppbyggelse …Och att förstå att Kärleken gör inget ont mot sin nästa….

    Så varför inte vara mer på plus sidan av bara Guds nåd istället för minus sidan pågrund av vårt eget och andras och djävulens, Ingen har nån nytta med det…Men alla om vi vandra mer i Anden än i köttet… Valet är vårt…

    Och där synden överflödade ,överflödade nåden ännu mycket mer …Så alla kommer med på seger tåget till Gud till himlen men inte om vi vägrar att vända om eller för feghets skull inte gör det…

    Bättre en öppen förmaning i kärlek än ett stilla tiga sittande …Det kan bli vår räddning, att vi överbevisa om vår orättfärdighet eller avslöjas med … Så den inte går att förneka mer …Bättre det än att vårt hjärta förblir förhärdat om det är så ,och vår broder och syster och vår medmänniska, och vi går förlorade till helvetet…När vi förhärdat fortsätter än mer med vårt elände på väg bort från Gud …

    Då är det bättre att vi avslöjas med vår synd och skam och villolära …Om det kan få oss att inse inför Gud och människor och Guds Ord allvaret…Och att domen kommer för det till Helvetet till slut…Om vi inte ödmjukar oss inför Gud och omvänder oss till honom och får hans nåd …Och för allt som Gud vill…För då är vi alla välkommen till Gud till himlen …Och om man läser om Troshjältarna i Heb 11 vilka de var så var flera av dem och i övrigt i bibeln några av de största syndarna med …

    Men det har det gemensamt allihop de levde genom allt i omvändelse till Gud genom hans nåd och sanning allihop med…Och det kan vi få göra med…Men vi som de får ta vårt ansvar med och straff och följder med…Men till himlen fick de komma och vi med om vi vill … Gud välsigne dig och er på denna sida och alla och de vi diskuterat här…Det finns hopp för alla om vi vill få nåd från Gud …Och för att lägga om kursen i det vi felat om och felar om i okunnighet ,eller mott bättre vetande med.. Och för att ta vårt ansvar för och den bestraffning från Gud det är värt med…

    Hans nåd är mer än nog för det med …Som för rätt liv och kall från Gud också …Och älska tuktan min son/ dotter för det räddar ditt liv …Det kommer att göra oss gott och redo för Gud och livet och himlen som Gud vill…Och då blir Gud större och vi mindre med tror jag… Och Guds Kärlek förgår aldrig 1kor 13 Och inget kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus Vår Herre…

    Men då måste vi välja Gud och Ordet och Guds vilja och nåd och sanning genom Guds kraft och inte fly bort ifrån eller vända oss ifrån…Utan fly till och som det är trots allt …För i inget annat namn under himlen finns frälsning än hans … Jesus är vår enda Chans och mer behövs inte och han är inte långt från någon enda av oss…Frid Ronny

  • Rolf Lampa

    ??? Du frågade ”Har jag din liscens att delta i den här debatten?”. Och så vidare.

    Förbryllad.

  • Johan, jag har funderat på den där texten många gånger även om det inte varit kopplat till Livets Ord just. Jag upplever själv att när man förlåter blir man fri. Men det är en Guds stora nåd när man kommer dithän att man förlåter. Egentligen är det bara Gud som verkligen har förmågan att förlåta, så det krävs inget annat än ett mirakel när förlåtelse ska ske. En hjälp för mig har varit när jag hamnat framför korset och verkligen (i den mån och mognad jag kunnat) har känt att jag vill släppa allt till Gud. Men förlåtelsens lök kan ha många lager…

  • Du skriver lite för långa kommentarer för att somliga ska läsa tror jag, men jag vill ändå uppmuntra dig med att säga att det finns ett djup av gudsfruktan i det du skriver vilket är en söt doft i min näsa. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men du verkar ha en speciell relation med vår Herre som många borde ta efter. Du har rätt i att den som ska vara herde måste omvända sig men även bygga upp förtroendet igen för att kunna agera som en herde som det går att lita på.

  • Kerstin Arrhenius

    Bevare oss Gud för sekter.

  • Eftersom församlingsstrukturen på Livets Ord inte är biblisk så vad vi tycker blir ingen framkomlig väg.
    Därför har jag för min del praktiserat Jes. 45:11 och tror att Gud trots allt har kontrollen som Jes. 59:14 o.s.v.ger vid handen.
    Jag väljer att bejaka förtröstan och tillit här.

  • ”Min är hämnden, jag skall vedergälla, säger Herren.” Rom.12:19

  • ps23enkristen

    Jo jag vet jag skriver för långt ibland som det varit till nu ….Tron på att vi kan bli rättfärdigjorda genom tro blott och Guds nåd och sanning och Kärlek till alla…Har steg för steg förändra allt för mig …Jag önskar bara att alla ska få frid med Gud…Och är det inte så ber jag Gud om det…Så förtröstan på Gud har hjälpt mig och det som var bra undervisning och tjänst i Livets Ord med…Frid Ronny

  • Micael Gustavsson

    Vad har ditt inlägg med Johns utmärkta artikel att göra? Förklara gärna.

  • Micael Gustavsson

    Även om det kan finnas koppling mellan vissa läror och andliga övergrepp, så är det viktigt att komma ihåg att det är olika saker. Läror kan vara viktiga (ibland mer, ibland mindre), men inte ens perfekt renlärighet kan ursäkta andliga övergrepp.Det viktiga är att se och bemöta människor med Jesu ögon. Barmhärtighet vill jag ha…etc.

  • ShmuelS

    Metodisterna nästa!!

  • Johan

    Den ende som debatterar på den här tråden är du, med mig, en debatt jag vill slippa.
    Kanske använde jag fel ord och borde ha skrivit ”samtal”, istället. Men oavsett vilket ord jag skrev, så har du ingen rätt att dra förhastade slutsatser angående mina intentioner.

  • Så tänkvärt.

  • Anders G

    Du var mig en muntergök.

    Och även du har katolikaversioner, som spontant uppkommer, utan att bloggposten ens nämner Kyrkan.

    Ni är för goa gubbar. Ni ser rött där det är svart. Och dimridåer där det finns något färgglatt. Och blixtar i tomrummen…

    Suck (som Sv unga katoliker skulle sagt).

  • Du har rätt Micael, inlägget var lite off topc. Jag klippte det från ett längre sammanhang. Den
    beröringspunkt jag tyckte mig se var den väg mot Rom som UE är på väg att öppna. Alltså, ytterligare en aspekt på LO.
    Men ett onödigt inlägg. Jag ber om ursäkt.

  • Rolf Lampa

    DET BLEV FEL

    Detta är inte en debatt om blogginlägget per se. Och jag har medgett att jag först drog förhastade slutsaser, och att jag är ledsen över det.

    Och vidare att det var olyckligt att jag under just ditt inlägg kommenterade en del utförliga teologiska resonemang som iofs är riktiga, men bara i rätt sammanhang. Detta verkade då soim riktat mot dig, så jag upprepar, sorry, det blev ju inte så bra.

    Ifråga om ”debatt” är det knepigare. Ord har betydelse, särskilt i skriftlig diskussion där man enbart har orden att gå på. Och ordet ”debattera” användes samt uttryckligt resonemang om att du förväntade dig att syftet med blogginlägget var ifrågasättande och invändningar. Jag citerar: ”John har väl inte skrivit ett blogginlägg för att alla ska säga ja och amen och att ingen av någon slags förment respekt, ska ställa frågor eller eventuellt ha invändningar?

    Därför Johan, en gång till: Jag ber om ursäkt för att jag från början trodde att du indirekt anspelade på om här inte också borde finnas utrymme för lite förlåtese, typ. Det var inte rättvist mot dig.

    Och din besvikelse över min missuppfattning gjorde nog att påföljande resonemang inte kunde bli meningsfullt.

    Det blev fel alltihop, eller hur? Och jag hade stor del i att det blev fel. Ledsen för det.

    // Rolf Lampa

  • S-E Daniel Nilsson

    Vad som gav kraft åt att köra över sig själv – förutom den yttre pressen från podiet – var teologin. Det stora felet var en snedbetoning. Vi fick höra att vår ande var född på nytt och att Gud laggt ner stora förmågor i den, ‘så se då till att du förvaltar dessa gåvor, det är ditt ansvar genom tron.’ Jämför detta med betoningen i NT: Kristi Ande bor nu i dig, låt honom ta gestalt i ditt yttre liv! I det verkar nåden och inte lagen. I det finns gemenskap med Gud och ödmjukhet inför syskonen i tron.

  • S-E Daniel Nilsson

    Du tycks syfta på att de sårade ska förlåta sina sårare. Det är naturligtvis sant. Det är vad Herren begär av dem. Men detta är de väl medvetna om och har kämpat med att göra. Vad John tar upp är den andra sidan av saken, att såraren ska be om förlåtelse! Att inte göra det är som med svenska staten som dröjde i decennier med att erkänna sin skuld till att debila stereliserades i massor. Ska staten visa sig mer moralisk än en kristen församling?

  • ps23enkristen

    Jag är inte ute efter hämd ,utan försoning och Guds rätt och barmhärtighet .Och vill upplysa om…Och att vi därför inte behöver frukta och ha prestige … Bara ödmjuka oss för Gud och Ordet och Guds vilja …

    Som kan ges oss av nåd från Gud ,och för osstill alla och varandra och oss själva och livet.

    Genom Guds försoning med sig själv i Kristus, så att han inte tillräknar oss våra missgärningar 2kor 5…

    Och att vi på Kristi maning ska låta försona oss med Kristus .Och förutom med Kristus med Gud , människor allmänt, och alla ,och oss själva, och om livet överhuvudtaget.

    Och även med dem vi behöver försonas med på särskilda områden med Kristus med Gud också …Med de steg och förändringar som behövs tills det är gjort som Gud vill…Och under hela livet…Både inom och utom församlingen …

    Och då också om sundheten i tron i den sunda tron och läran…

    Och tron den är som en mångfasiterad vacker diamant och den mest underbaraste av alla …Tron har många sidor ,och ibland kan några saknade sidor, göra så vi inte förstår Gud och Ordet och Guds vilja i någon fråga…

    Som att Gud är både barmhärtig och sträng och älskar och fostrar och tuktar… Och allt det och mycket mer ingår i hans nåd … För att allt ska bli väl , för Gud och var och en och hela livet.

    Och ett kristet sammanhang och sammarbete, och med en Herrens tjänare, och hans tjänst, och en Herrens lärjeunge, och hans liv och tjänst…Och en kristen gemmenskap och en församling…

    Och Herrens hämd ingår i detta med förstås …Men det är inte bara svart och vitt utan det finns nyanser där emellan med…Från mörker till Ljus också…

    Och Herrens hämd har vi nog alla fått smakat i form av konsekvenser av vår synd …Och även hans nåd och förbarmande, och med syndanöd och omvändelse och bättring med… Och särskild nåd för att kunna uthärda och vända om, och få leva med trots allt…Och räddning från allt ont och konsekvenserna av med …Och som både offer och förövare ,om olika saker och ting genom livet …Och kommer att få göra med …För ingen är ju oskyldig till synd och orätt…Och Gud har inget ansende till person utan handlar lika med oss alla.. Beroende på vad det är och de omständigheter vi har… För Gud vet allt och tar särskild hänsyn till allt med och på sitt vis…

    Och han ska vi inte fly ifrån oavsett vad det är om och man gjort …Utan fly till för Herren är vår tillflyckt…Jesus sa kom som du är …Full av synd och skuld eller Guds nåd så får du nåd eller ännu mer nåd och bevarad nåd som Gud vill och om allt.

    Och han är ju undrens Gud ,och närmar vi oss Gud närmar han sig oss med…Och då sker det omöjliga som Gud vill, hans under med ,och hans vilja uppenbar för oss ,och ledder han oss och livet rätt och till tron på Honom och hans frälsning/ räddning…

    Inget är omöjligt för Gud och allt förmår den som tror… Gud om hans vilja alltså… För vår och andras vilja , eller en kyrka , och andra sammanhangs …Och stat samhällets, är inte alltid Guds vilja…

    Men Guds ,sån är hans nåd oss alla, mer än nog som han vill och om allt och efter behov…Som han vill och kan uppenbara för oss när vi vill och är redo…Och angående val av rätt liv och kallelse och uppgift från Gud …Och hans rätta förhållnings sätt om allt och hans kärlek som tror och hoppas och uthärdar allt…Tills vi är hos honom i himlens härlighet för tid och evighet som Gud vill …Gud välsigne dig och Guds eviga frid för allt…Ronny ps 103

  • ps23enkristen

    Jag är inte ute efter hämnd . Utan bara Guds försoning i Kristus med sig själv så att han inte tillräknar oss våra missgärningar…Och att vi låter försona oss med Kristus med Gud och alla och oss själva och livet.

    Och Guds Ord, och vilja, och om allt, och om tron och församling och Herrens tjänare och Andens enhet …Och blir upprättad i trons lydnad som Gud vill, och bevarde i tron frälsta med Gud …Och i det ingår ju förstås också Guds hämnd ,som vi alla fått smacka, och kommer att få göra genom våra missgärningar också. Som också hans nåd när vi omvänt oss, och omvänder oss…Frid Ronny

  • Men är det inte också viktigt i detta sammanhang – om man vill bli till hjälp för sårade – att påpeka att förlåta är inget vi kan göra i oss själva utan praktiserandet av Rom. 6 ?!

  • ps23enkristen

    Så ser jag också på det…Och så brukar jag be att vi vänder om från vår egna vägar och tankar till Guds som är så mycket högre än våra som himlen är över Jorden…Och att vi blir hörsamma och förstår vad Gud vill säga oss och tror honom om…Och ödmjukar oss under honom och står emot djävulen så ska han fly bort ifrån oss…

    Och då blir det ju väl med tron och livet och en församling och om Andens enhet och uppenbart för oss…På varje område som vi ödmjukar oss under Gud som enskild ,och angående de olika gemmenskaper, som finns ,och kommer att finnas …

    Så långt som man är villig att göra som Gud vill och med allt…Och det kan ju också innebära lidande och förföljelse för troheten mott Gud och Ordet och Guds vilja… Men det är bättre att lida för rättfärdighet, än ogudaktighet säger skriften …Och inget kan ju var bättre då än för Jesus vår Herre och Guds Ord som Gud vill bara…Frid Ronny

  • Jag tror inte för ett ögonblick att Du skulle vara ute efter hämnd.
    Det ligger dock en befrielse i att med Guds hjälp överlämna allt åt Gud och kasta sin börda på Herren. Psalt. 55:23

  • ”Ödmjuken eder inför Herren, så skall han upphöja eder.” Jak.4:10
    ” Bara ödmjuka oss för Gud och Ordet och Guds vilja …” Rätt tänkt av Dig.

  • Amen!

  • Micael Gustavsson

    Vad menar du?

  • ps23enkristen

    Fridens liljor …Jag trodde du var emot artikelämnet, och de prövade om tron i ämnet.., Men du står på deras sida, eller hur ?Alla har ju rätt till sin egen åsikt …Så det förnekar jag dig ej eller nån…Men jag förstod dina inlägg så …Det var därför jag skrev som jag gjorde först …Jag har varit med för i Livets Ord, då det var rätt nytt, och jag var med i 11 år …Så ämnet känns mycket personligt för mig…Gud välsigne dig ,frid !!! Ronny

  • Birgit Severin

    Tack då är vi överens!

    Var välsignad!

  • Pingback: Två blogginlägg att uppmärksamma | Nyanser av grått()

  • ps23enkristen

    Ja med Gud om det han vill blott efter Guds Ord bibeln bara om detta och allt…För det finns ingen frälsning i något annat namn än hans under himlen…Som Gud vill ha det endast alltså…Frid Ronny

  • Johan

    Ja, det blev fel och jag försökte att tala om för dig att du var fel ute, vad det gäller dina antaganden om mig, samt att jag först ville höra vad John skulle säga, men du bara fortsatte.
    Kanske har jag något viktigt att säga och istället får jag lägga krut på att försvara mig, mot dina felaktiga antaganden om mig. När du märkte att du inte var riktigt rätt ute, så kanske du skulle ha slagit till bromsen och avvaktat istället. Om du ändå var tvungen att skriva något, så hade det varit bättre att fråga mig istället för att insinuera det du trodde.

    Nåväl, jag förlåter dig och vill inte lägga mer krut på detta.

    Frid!

  • Birgit Severin

    Joh.15:5,7 kommer till mig i sammanhanget.

    Där finns alla möjligheter.

    ”Nåd och frid föröke sig hos eder.” 1 Petri 1:2//Birgit

  • mannnen

    John, det är mycket osäkert att dra statistiska slutsatser på så låga tal som 15-20 kritiker som du talar om.

    Då skulle man med samma slutsats kunna säga att det finns hundratals Nilsson som farit illa på Livets ord, om man läser lritikernas efternamn på denna blogg.

  • ps23enkristen

    Ok ha det bra frid … Ronny

  • Själv kan jag ju dra slutsatser utifrån empiriska underlag. Jag har själv hjälpt över ett hundratal. Andréas också, men inte samma människor. Gudrun Swartling ännu fler. Jag har vänner på andra ställen i landet som har liknande erfarenheter och det slående är att det nästan aldrig är samma människor vi hjälpt. Därifrån kan man se att det åtminstone verkar vara 700. Med detta som ett säkert facit räknade jag utifrån min lilla förstudie och fann att när man räknade riktigt lågt på antalet uttalade kritiker (som är fler än 20, men jag använde siffran 20) och räknade på den multiplikator som gäller när kostnaden för motstånd inte är överhängande stor (3%) blir det 667 personer. Detta motsvarar de människor vi faktiskt mött, vi som aktivt försökt hjälpa. Man kan nog med fog anta att det finns ett stort mörkertal dessutom.

  • ShmuelS

    Jag menar att det kanske blir dags för metodistpastorn att nagelfaras. Få se hur han klarar det.

    Han torgför ju trots allt en hel del idéer som kommer från RKK. Idéer som dessutom inte finns i Skriften.

  • Micael Gustavsson

    Vare sig du har rätt eller fel så är det väl off topic? Så länge du inte anklagar honom för andliga övergrepp. Varje tråd måste inte handla om RKK & sabbat.

  • mannnen

    Jag vet inte om jag kan lita på dej när du skriver så.
    Du säger att Andreas har hjälpt över ett hundratal avhoppare. Han själv säger att det sammanlagt ”är snarare ett hundratal, om inte ännu fler.”

    Menar du att han tror att han själv tagit hand om alla?

  • Anders G

    Allt i Kyrkan kommer från Skriften, ty hon mottog, skrev, avskrev, kanonifierade o lever av Skriften o vördar den på samma sätt som Kristi högheliga kropp.

    Men du är off topic och din kyrkoaversion är pinsam, när den ständigt upprepas tvångsmässigt.

  • Ja, han väljer att bara tala för sig själv även om han förstås litar på oss andra han haft kontakt med. Det finns ingen motsägelse mellan hans och min artikel. Varför ställer du ens en sån fråga?

  • Birgit Severin

    Efter att ha tagit del av Anders Gerdmars blogg kom detta till mig från Hesekiel 13:17-23:
    17 Och du, människobarn, vänd ditt ansikte mot ditt folks döttrar, som profeterar ur sina egna hjärtan. Profetera mot dem och säg: 18 Så säger Herren, HERREN: Ve de kvinnor som syr bindlar till alla handleder och gör slöjor till alla huvuden för att snärja människor! Ni vill snärja mitt folk men behålla er själva vid liv! 19 För några nävar korn och några bitar bröd vanärar ni mig bland mitt folk, genom att ni dödar människor som inte skall dö, och låter människor leva som inte skall leva. Ni ljuger för mitt folk, som gärna lyssnar på lögn.
    20 Därför säger Herren, HERREN så: Se, jag är emot era bindlar, som ni snärjer människor med som om de vore fåglar, och jag skall slita dem från era armar. Jag skall släppa de människor som ni har fångat som fåglar. 21 Jag skall slita sönder era slöjor och befria mitt folk ur er hand, och de skall inte mer vara ett byte för er. Ni skall då inse att jag är HERREN. 22 Genom era lögner har ni gjort den rättfärdige modlös, honom som jag inte vill bedröva, men ni har styrkt den ogudaktige så att han inte vänder om från sin onda väg och räddar sitt liv. 23 Därför skall ni inte mer skåda falska syner och bedriva spådom, utan jag skall befria mitt folk ur er hand. Och ni skall inse att jag är HERREN.”

    Till Anders Gerdmar om Du läser detta!
    Din far komminister i Vetlanda förde min man till tro i konfirmationen. En syster till Dig var en utomordentlig barnflicka till mitt första barn under min högkyrkliga epok innan andedop . Denna Din attityd är fasansfullt orättfärdig. Jag hoppas Du kommer till insikt i tid. Jag och min familj stöttade Livets Ord i en långd följd av år (två i familjen gick bibelskola och son sponsrade elever från USA att gå där)och har tillräckligt med erfarenhet för att kunna bli trodd.

  • mannnen

    Nej, han talar inte alls för sig själv. Han talar om hur många det troligen sammanlagt är. Så här skriver han:

    ”En sak är i alla fall säkert, och det är det att det inte är en handfull sårade som kastats på ‘Livets Ords avfallsplats’. Det är snarare ett hundratal, om inte ännu fler.”

    Antingen blandar ni ihop begreppen eller så tar ni siffrorna från luften

  • SefastTronde

    Du är helt fel ute om du i detta sammanhang talar om ”osäkerhet att dra statistiska slutsatser”. Det här är inte fråga om någon väljarbarometer, där det krävs precision i form av korrekt utfall. Dessutom kan man helt strunta i representativt sampel, urvalsmetoder och bortfallsanalys.

    Om det är fråga om 700, 500, 300, eller bara 100, som farit illa på LO, på liknande fall som beskrivs är det en tragedi av oerhörda mått vilket som. Det förstår alla utifrån de trovärdiga vittnesbörden att det är fler än de 20 uttalade kritikerna som det är fråga om, utan även de inräknade som de själva kommit i kontakt med. Därtill följer ett mörkertal som ingen av oss kan ha en rimlig uppfattning hur stort det är.

    Har själv en gedigen utbildning i kvantitativa metoder (statistik) och äv. undervisat i vetenskaplig metod och teori, men i vissa fall kan man faktiskt i stort sett bortse från det strikt metodologiska resonemangen utan helt förlita sig på en rimlighetsbedömning. Annars riskerar man här att bottna i absurda resonemang, att tala om ”graden av katastrof”, vilket här måste anses omänskligt och inte minst okristligt.

    Även en åsna kan förstå att något måste varit fruktansvärt fel i LOKS, med ledning av John Nilssons och Andréas Glandbergers vittnesbörd. Därtill behövs ingen intellektuell förmåga eller vetenskapligt synsätt för att förstå. Ett mänskligt hjärta och en gnutta empatisk förmåga räcker!

  • SefastTronde

    Starkt !
    Den som inte ser och förstår dessa ord måste vara både döv och blind i andlig bemärkelse.

    MVH / Sefast Tronde

  • Vänta tills han svarar själv.

  • ShmuelS

    Ja man kan ju försöka att prata om bara ett ämne, men många gånger så tillhör det ju helheten på olika vis. Så visst kan man argumentera att jag är off topic, helt klart.

    Mitt argument är att kanske inte det som kyrkorna har lärt ut är helt rätt? Så lite självrannsakan är nog bra för oss alla.

    Är det inte andligt övergrepp att lära ut högtider som inte finns i Skriften och strunta i de som finns, om man säger sig vara en Guds representant?
    Det är väl det som artikeln handlar om?

  • Micael Gustavsson

    Ja, fast felaktig undervisning (om den alls är felaktig) är inte ett andligt övergrepp i sig i den mening som det talas här. Då kan folk börja skrika om andliga övergrepp så fort de är oense om bibeltolkning. Knappast fruktbart.

  • ShmuelS

    Vem har ansvar för en individs eviga väl och ve? Just det. Individen själv. Eller dennas målsman, förälder.
    Det finns massor med sekter och föreningar. Ska inte den som ansluter sig kolla vad som denna grupp står för innan man ansluter sig, går i ok, med denna grupp?

    Problemet är väl att alla som beskrivs i denna artikel anser sig ha rätt, även författaren, eller hur?
    Jag har själv med min familj gått igenom etablerade kyrkors ickeacceptans för något som går utanför kyrkdoktrinen. M.a.o har jag sparkats ut ur kyrkor och även förlorat en största delen av mitt sociala umgänge.
    Kärnfrågan blev. Vad är viktigast? Svaret blev: att vara så trogen Skriften som man kan bli.
    Jovisst, det smärtar känslorna och är svårt på många vis. Men som jag förstår är det samma känsloupplevelser om man stannar och vill ”få rätt”. Den grupp som man anser ha fel anser sig själva inte ha fel, naturligtvis.
    Därför är det enklare att sluta gemenskapen med den grupp man anser ha fel och söka sig till likasinnade i stället. Än hur smärtsamt det är känslomässigt. (Känslorna ändrar sig relativt snabbt.)

    Det svåra är också att inte döma den grupp och de människor som man lämnar. Det är nämligen inte vårt jobb. Vi kan bedöma och döma doktriner och läror gentemot Skriften, men vi kan inte döma människor.
    Jag påminner om Gamaliel igen. En klok man om än inte kyrklig.

  • ShmuelS

    Visst är det applikationen om tolkningen som det ges uttryck för i artikeln?
    Och även olika tolkningar mellan människor hur Skriften ska appliceras?

    ”Kom ut ur henne…….” gäller inte bara RKK, tror jag.
    Personligt ansvar är också viktigt. Hur kan man torgföra en församlings ”andliga våldtäkter” i åratal? Samtidigt sitter man kvar i den kyrkbänken?

  • Micael Gustavsson

    Vilka menar du sitter kvar i LOs kyrkbänk? Och om all undervisning s anses felaktig är ett andligt övergrepp, så kan ju alla som inte håller med dig anklaga dig för andliga övergrepp. Hur konstruktivt är det?

  • ShmuelS

    De som fysiskt sitter där vecka efter vecka.

    Precis. Var och en är ansvarig för sin egen tro, doktrin, lära och leverne.

    Hur konstruktivt är det att anklaga nån som inte är ansvarig? Vi är alla personligt ansvariga inför Skaparen att hålla reda på vad Han verkligen har sagt.

    (Eller vill du att Hägglund ska fixa det, precis som man vill att Hägglund ska fixa våra sexliv???)

  • Micael Gustavsson

    Ursäkta, jag fattar inte kopplingen av det du skriver med det jag skrev. Kanske lika bra vi lägger ned den här diskussionen .

  • ShmuelS

    Det är Ok!

  • Ulrika Oskarsson

    Frida,

    Livets ord, både ifrån en av pastorerna och ifrån min cellgruppsledares sida försökte sätta käppar i hjulen mellan mig och John när vi nyligen hade blivit tillsammans. Saker jag sagt i det djupaste förtroende till en av pastorerna när jag var på själavård i det jag gick igenom då, användes emot mig av en annan pastor för att försöka bryta upp oss.

    Cellgruppsledaren kallades (troligen) in för att ”prata förstånd med mig” men eftersom hon är lite konflikträdd och inte riktigt kunde tala ur skägget och sätta mig på plats så misslyckades det katastrofalt. Att först bli angiven (troligen) av församlingsmedlemmar och grannar för att mn pojkvän sov över hos mig och sedan under skenet av ett trevligt adventsfika bjuda in mig hem till sig attackerades jag sedan av vilken hemskt person John var och varnades för hans attacker mot församlingen och hans fruktansvärda blogg.

    Blä när jag tänker på det mår jag illa. Är det så man beter sig mot sina syskon? Då har jag ändå drabbats otroligt lindrigt. De sista åren på Livets Ord särbehahandlades jag troligen pga att jag var tillsammans med John och ingen riktigt vågade konfrontera mig och få ordning på mig. 🙂

    -Jag vill också tillägga att jag under tidigare år på Livets Ord har blvit väl omhändertagen och för evigt kommer att vara tacksam mot dem för hur de ställde upp för mig när jag var ensamstående mamma och fick både ekonomisk hjälp och att det ordnades en stödfamilj åt mig. En stödfamilj som varje månad år efter år tog hand om min son när jag behövde avlastning. En familj som jag idag är vän med och umgås regelbundet med och tackar Gud för. De är riktiga Gudshjältar!

    Birgitta Ekman skrev också ett mejl till mig i min situation som ensamstående mamma som har betytt väldigt mycket för mig, så otroligt kärleksfullt.

    Detta till trots så har Livets Ord tyvärr så otroligt mycket att stå till svars för. Så många som har farit illa och jag förstår inte varför det inte görs aktiva försök till försoning och att be om förlåtelse. Man har allt att vinna.

    Förresten väntar jag fortfarande, två år efer mitt utträde, på mitt avslutningssamtal. Pastorn har tyvärr aldrig kontaktat mig om det, trots löfte om det, han fick väl viktigare saker att göra när han avancerade som pastor.

  • Micael Gustavsson

    Jätteintressant skrivet. Framförallt för att du lyckas ta fram genuint positiva saker, utan att förminska det onda. Verkligheten är oftast inte svartvit, men det kan vara svårt att se det när det är nära. Intressant också att det inte är en sörjig gråsmet, utan rejält vitt blandat med rejält svart.

  • Birgit Hedström

    Gud välsigne dig Ronny för allt gott du delar med dig av! det du skriver är Jesuscentrerat, rent och kommer från en sann
    Gudsfruktan upplever jag! Har saknat dig o dina kommentarer på Stefans blogg nu ett tag. Jesu frid önskar jag dig! Birgit

  • mannnen

    Ja, men jag menar ju just det, att man inte ska dra statistiska slutsatser när man talar om detta.

  • ps23enkristen

    Tack Birgit det var uppmuntrande att höra och tackar Jag Jesus för också…Jag behövde uppmuntran nu verkligen…För jag tycker det är så sorgligt och tragiskt hur vi felat mot varandra inom Livets Ord …Jag känner mig helt rådlös och det tror jag både den som felat och drabbats kan göra…För jag var så pass länge med i Livets Ord så jag vet att det var Guds vilja ,som vara ambitionen när jag var med i Livets Ord som gällde …

    Och jag tror att ledarskapet handlat mest i god tro från början och till nu… Och medlemmarna och gästerna genom åren med och inom hela verksamheten…Och inte haft för avsikt att vilseleda om tron på Gud och bibeln och livet, och om församling och evangelisation och mission och social omsorg och enhet om tron…

    Eller göra några andra felsteg heller …

    Utan man har lärt om tron efter olika principer under årens lopp och praktiserat…Och det har ömsom varit bra och ömsom inte bra …Och ibland har det väl skett större övertramp, och det har lett till mer eller mindre allvarliga och tråkiga konsekvenser…Och en del av det verkar inte helt uppklarat ännu…

    Men jag hoppas det blir det för alla inblandades skull och berörda i övrigt med…

    Jag tror det är möjligt om vi närmar oss Gud för då närmar han sig oss…

    Men jag upplever det nu som tröttsamt och skulle helst slippa detta och allt elände …Och att livet blev bra, bara ,och för alla och oss om detta…

    Jag tycker även synd om Ulf Ekman som mått så dåligt efter sin kollaps föra året…Men han verkad i form i Söndags igen …Och så dök detta elände upp nu igen som varit problem i Livets Ord …Svårt för de berörda men även för honom och övriga som berörs av detta…

    Vi är ju inte Gud och allvisa som Gud …Så vi kan hantera hur mycket som helst och blir det för mycket kollapsar man…Och råkar illa ut av omständigheterna …Jag vet jag har prövat detta…Och först nu börjar jag efter många år sen jag kollapsade i början av 90-talet återhämta mig …

    För mig var det en skilsmässa och nära anhörigs bortgång som komma nära varandra …Innan jag var mogen att hantera sånt och leva helt värdigt Gud …Och var trygg i tron på Gud och Ordet…Trots livets stormar och felsteg och följder…Som bröt ner mig fullständigt till ett andligt mentalt vrak…

    Ingen trodde nog jag skulle kom igen som det gick med mig då …Allra minst jag…Nej det tog till i det närmaste nu innan det blev bättre från 91 då eländet på allvar började …Runt 2006 skymtade jag horisonten mer på allvar igen…Då Gud lärde mig om rättfärdiggörelse genom tro…Och sin kärlek på det vis det gick till…

    Och så har tron på Guds nåd för alla och min mottpart och mig och livet vuxit efter det.. Det har varit en fantastisk resa men ej utan prövningar…Men det och Guds kärlek har tvingat mig att lyda Gud och gett mig Guds fruktan…Och att lära känna honom och livet bättre genom honom…Och det vill jag fortsätta med tills vår Herre och frälsare Jesus och Gud hämtar mig till sig till himlen…

    Jag har inget val om jag inte vill gå under…Men jag älskar Herren och vill tillhöra honom med och var trygg med Gud och förmedla trygghet med Gud och ta emot genom hans nåd och sanning och kraft…

    Och om Gud är för oss vem kan då var emot oss … Eller vi nån annan eller oss själva och livet och Gud egentligen och Guds församling …Ingen och inget förstås …Om vi vill tillhöra Gud och även leva som Gud vill…Med Mästaren vår Herre Jesus som Herre och förebild och med frid med Gud till Guds ära och för Guds skull blott…

    Så jag praktiserar tron på Guds nåd och vägledning och kraft, och önskan om, för min nästa och mottpart, vem det än är, och för mig och livet , och om allt, med önskan om blott Guds vilja och frid med Gud , och trots allt .Och in på Guds rätta vägar nu och alltid och hela livet och för tid och evighet…Att Gud ska få ordna det som han vill och det blir bäst alltid …

    Och så blir jag trygg och lugn med Gud genom bönen och Ordet…Så det är helt Guds förtjänst och ära och för Guds skull bara…Och min önskan om alltid och för alla och mig och livet och församlingen, och om allt… Efter Ordet bara Bibeln blott och i frid med Gud och till frid med Gud och för tid och evighet som Gud vill och gärna helt bara som Gud vill också i Jesus namn, amen

    Och när det gäller Guds alla kristna sammanhang och om Andens enhet om tron på Gud ber jag om Guds vilja blott efter Guds Ord … Och om det som är Guds vilja ,och inte är Guds vilja ber jag om Guds vilja blott och ska bli uppenbar för oss ..Och vi vilja och ta emot, så Guds vilja kan få ske för oss människor och kristna och livet…För då blir allt väl och trots allt på Guds vis…

    Och då förstår vi Gud och Guds vilja och kan välja och tro och lyda Gud …Och bli frälst och förbli och leva som Gud vill …Och göra hans vilja ,och trots allt även om andra inte vill, om vi vill…

    Om Gud för ingjuta sitt god mod och sin trygga visa vilja och närvaro och tanke och trygga goda känsla och tro på Honom och hans Ord i våra hjärtan och sinnen och kroppar och liv i honom som Gud vill…Och Kärlek som aldrig förgår och nåd som varar evinnerligen…Då kommer det ske oss tillslut trots allt och med tanke på allt och alla sorts hänsynstaganden…Tror jag…

    Och då blir vi med tiden mer trygga och frimodiga och orädda och efter behov… Och villiga att leva som Gud kan och vill hjälpa oss med … Och att vitna för andra om evangeliet: Kärlekens och glädjens budskap om Guds frälsning/räddning hjälp igenom Jesus Kristus…

    Och eftersom Gud är för oss kan inget skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus vår Herre…Ingenting
    Varken hunger eller svärd eller bedrövelse eller ångest eller nån makt i höjden eller djupet…

    Och den tron och det hoppet och den Kärleken…Kan inget stoppa …Och som vänder andra kinden till när man slår oss på den ena ..Och går den andra milen också när man krävt av oss att gå en …

    Som Jesus sa frukta icke för de som väl kan döda kroppen men inte sedan kan göra något mer …Utan desto mer för han som kan kasta både kropp och själ till Gehenna…

    Detta är realiter vi människor och vi kristna befinner oss i och lever i…

    Och som vi måste igenom även om vi lever mer ädelt än andra och troget Gud och Guds Ord …Och hur mycket vi än genomgår ,och misslyckas går vi inte förlorade…

    För där synden överflödade, överflödade nåden ännu mycket mer …

    Vår kropp och själ och vår ande , och vårt liv kan tar mer eller mindre skada och vår tro och vårt hopp och vår kärlek…Och kan ha gjort ( Och så har det varit för mig på grund av synd och prövningar ,och villoläror om tron på Gud från olika håll och Livets Ord )Och har jag orsakat andra också…Och det har inte varit bra eller rätt …Och förstå inneburit mycket nöd och elände och lidande —

    Men vi går inte förlorade och vårt liv och hamnar i helvetet…Om vi kommer till tron på Gud och Guds nåd och sanning om det hela och blir frälst och förblir i tron på Gud med honom blir vi trygg och om allt …Och om vi redan är frälst och förblir i tron på Gud …Och om Gud får väcka oss mer som han vill till trygg tro på Honom genom livet…

    Och till sist är allt vårt lidande, och syndande, och elände av det med , helt slut hos Gud i himlen…Och där kommer det bara att vara härligt för oss att vara…Och även för bra och dålig Herrens tjänare … För dit får både bästa och sämst sonen och dottern komma om vi vill…Det är inget annat det hänger på…Och när vi närmar oss Gud förstår vi tillslut vilken fantastisk nåd och rikedom det är och mer och mer genom livet…Och vi är på väg emot ..Ja för oss alla om vi vill…Frid Ronny ps 103

  • Birgit Hedström

    Tack återigen Ronny! Vad underbart att höra om vad Gud har gjort i ditt liv! Hur du fick se rättfärdiggörelsen genom tron på Jesus Kristus! Jaa, det är verkligen befriande att det inte handlar om oss små, bristfälliga människor utan om Honom med stort H! Orden du skrev om att INGET kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus vår Herre är så starka ord! Läste om hur du var på möte på Livets ord i söndags. Själv så brukar bli berörd och uppbyggd och uppleva hur Jesus talar till mig levande ord när jag är på Livets ord. Tack för Psalm 103! Önskar dig en god natt i Jesu underbara närhet och frid!
    Birgit

  • AletheiaAdmin

    Mycket kärnfullt. Tack!

  • Fd Livets Ord-medlem

    John och Andreas! Vill uttrycka min tacksamhet för ert mod att våga träda fram på detta sätt och i stort kunna hålla en saklig, men ändå rak och tydlig ton i era inlägg. Beröm även till UNT som bemödat sig om att både lyfta fram bra och dåliga saker med Livets Ord. Det som är mest skrämmande är dock den fortsatta oviljan från Ulf Ekman och andra att upprätta de människor de skadat. Kärlekslöst och okristligt. De har nu haft många tillfällen under lång tid – 30 år! – att be om förlåtelse men vägrar. Deras förtroendekapital är nu förbrukat hos ännu fler. Hur ska någon kunna ha förtroende för en kristen ledare som aldrig vänder om från denna uppenbara synd.

  • Johan

    Tillägg @ RolfLampa:

    För övrigt vill jag säga att du skriver mycket, som både är väldigt viktigt och helt rätt, i dina kommentarer här ovan.
    Många behöver få tag i denna uppenbarelse, vad gäller förlåtelsen.

  • Antonia

    Varför hålla på och tjafsa om siffror? Om det så vore EN enda människa som behövde själavård, efter att varit medlem i LO, så är det väl ändå EN för mycket!

    Man går med i ett ‘kristet’ sammanhang, för att läkas, helas och upprättas, inte för att hamna inom den psykiatriska vården! Som tyvärr allt för många har gjort!

    Mvh,

    Antonia

  • Ludvig

    Fast vore det endast någon enstaka som låst in på psyk hade jag misstänkt ateistiska släktingar.

    Känner en gammal tant som släkten försökt stämpla som psykiskt sjuk. Nu har de äntligen lyckats stämpla henne som dement så de kan låsa in henne för resten av livet.

  • Birgit Severin

    Mitt erbjudande från bönekammaren:
    Hes 34
    Israels herdar1 HERRENS ord kom till mig. Han sade: 2 ”Du människobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Ve er, ni Israels herdar, som bara tagit hand om er själva! Skulle inte herdarna ta hand om hjorden? 3 I stället åt ni upp det feta, ni klädde er med ullen och slaktade de gödda djuren. Men ni tog inte hand om hjorden. 4 De svaga stärkte ni inte, de sjuka botade ni inte, de sårade förband ni inte, de som drivit vilse förde ni inte tillbaka, de förlorade sökte ni inte upp, utan med hårdhet och grymhet härskade ni över dem. 5 De skingrades, eftersom de inte hade någon herde. De blev till mat åt alla markens djur när de skingrades.
    6 Mina får irrar nu omkring på alla berg och alla höga kullar. Över hela landet är mina får kringspridda utan att någon frågar efter dem eller söker upp dem. 7 Hör därför HERRENS ord, ni herdar: 8 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, sannerligen, därför att mina får har lämnats till rov och därför att mina får har blivit ett byte för alla vilda djur – de har ju ingen herde – och eftersom mina herdar inte frågar efter mina får, då herdarna bara tänker på sig själva och inte på mina får, 9 därför, ni herdar: Hör HERRENS ord: 10 Så säger Herren, HERREN: Se, jag är emot herdarna och skall utkräva mina får ur deras hand och göra slut på deras herdetjänst. Herdarna skall då inte mer kunna föda sig själva på detta sätt, ty jag skall rädda mina får ur deras gap, så att de inte blir föda åt dem.
    Den rätte herden11 Ty så säger Herren, HERREN: Jag skall själv söka upp mina får och ta mig an dem. 12 Liksom en herde tar sig an sin hjord när han är bland sina får, som varit skingrade, så skall också jag ta mig an mina får och rädda dem från alla de orter dit de skingrades en mulen och mörk dag. 13 Jag skall föra dem ut från folken och samla ihop dem från länderna och låta dem komma till sitt eget land och föra dem i bet på Israels berg, vid bäckarna och där man i övrigt kan bo i landet. 14 På goda betesmarker skall jag föra dem i bet, på Israels höga berg skall de få sina betesmarker. Där skall de vila sig på goda betesmarker, och de skall ha rikligt med bete på Israels berg. 15 Jag skall själv föra mina får i bet och låta dem vila sig, säger Herren, HERREN. 16 De förlorade skall jag söka upp, de som gått vilse skall jag föra tillbaka, de sårade skall jag förbinda, och de svaga skall jag stärka. Men de feta och de starka skall jag förgöra. Jag skall ta hand om dem med rättvisa

  • Torhild

    Ingen tvil om at dette beskriver ( på norsk:) Åndelig voldtekt åndelig overgrep)

  • Lilly Torva

    John, jag tycker att det är fantastiskt att du skriver detta!

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?