Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

En första kommentar till Pastor Swärds svar idag…

En liten första kommentar till Pastor Swärds svardenna bloggpost.

 

Tack för feedback Stefan. Som jag nämnt tidigare i dina kommentarsfält – all heder till dig som tar tid att svara på gräsrötters frågor. Om fler pastorer, speciellt inom den s.k. trosrörelsen, behagade lyssna (och svara!) lite nu och då på bräkande får skulle en hel del missförstånd som numera genom twitter, bloggar och annan digital media frodas lösas snabbare och orsaka mindre skada för alla inblandade parter.

Har fastnat i detta jordelivets arbetsuppgifter idag och beklagar att jag inte hunnit kommentera tidigare. Ska på på släktträff i kväll och börjar med att kommentera p8 och p9 samt p5.

V.g. någon illvilja att bevara pastorer i skyttegravar kan jag inför Gud säga att den inte finns. Försoning bland Guds folk är åtminstone i min mening alltid Guds vilja.

Men sann försoning kommer aldrig att äga rum utan sann omvändelse. Sann omvändelse kan aldrig ske utan ett ärligt erkännande. Tyvärr upplevs många s.k. andliga ledare inom kristenheten förhållandevis ointresserade av att göra upp med det förflutna.   

Det blir lite som att köra bil utan backspegel och sidospeglar. Alltså – utan dessa ser man inte vilka man kört över under resans gång.

Du säger i p5 ”Trosrörelsen är dock inte något statiskt. Min upplevelse är att den här typen av frågor har bearbetats, och jag har också haft samtal med ledande personer i rörelsen som nog har legat ganska nära de bedömningar jag gjorde i samband med att jag skrev Dagenartikeln. De upplevelser och kontakter jag har haft med ledande företrädare för trosrörelsen efter 2003, har medfört att det inte har funnits någon anledning för mig att hålla fast vid min kritik.”

– Bra för dig som har tillgång till dessa personers öra. Men tusentals ”får” härute har inte denna kommunikationslänk med ledande personer. Allra helst inte inom trosrörelsen, vars ledarskap fortfarande sällan beblandar sig med församlingsmedlemmar utan fortsätter med lite utav andliga diva-beteenden.

Sist (just nu p.g.a. tidsbrist) – i p9 menar du att ”Jag har faktiskt inte mött några så kallade avhoppare på mer än 10 år så jag tror att det har lugnat ner sig på den fronten.”

Här har jag måhända haft en hel del kontakter via mina år på nätet som kanske gått många ledare förbi av olika skäl. Eftersom öppenhet v.g. diverse siffror och statistik inte hör till Livets Ords starkaste sidor är det svårt att få tillgång till någon godtagbar statistik. Ett vet jag – det går en ny ström människor från trosrörelsen idag. Eftersom dessa människor är en kanske ny typ av ”avhoppare” lämnar de obemärkt församlingen.

Som jag nämnt i tidigare sammanhang är de inte bittra avhoppare á la Per Kornhall som söker hämnd via böcker och kvällspress. Nej, dessa individer och familjer är människor som inte hängt med i Ekmans teologiska kullerbyttor sista åren men fortfarande älskar sin (f.d.) pastor och sitt gamla sammanhang men inte kan bidraga vare sig ekonomiskt eller med sin närvaro i nya mål och visioner.

Är dessa familjer och församlingsmedlemmar bakåtsträvande andliga bromsklossar? Vem har fel? Ja, det är ingen lätt fråga.

Hoppas inte jag sårat dig på något vis med min antydan att du vänt kappan efter vinden efter lite utrymme i Världen idag och på Livets Ord. Men, du såg tydligt och klart Ulf Ekmans strategi 2002:
”Att åka upp till Uppsala och böja sig och omvända sig har varit det inofficiella budskapet, och det är inget som tyder på att man i grunden har gjort upp med detta”.

 

Personligen ser jag (inte ännu) något som tyder på att de ändrat sig. Bara att du har det.

 

Herrens välsignelse över dig och de dina.

 

MyTwoCents / Daniel

=>

Ämne: Ledarskap, Livets Ord/Trosrörelsen, Mediekritik

Nyckelord: , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?