Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Fader vår – vem är Du?

praise_clouds_gpw_pdc

[TRADITION & TEOLOGI, OPINION & DEBATT, Gästblogg] Jesus lärde sina lärjungar att be: ”Fader vår…” Så välkänt att även inbitna ateister vet att vår Gud är ”Fader” med sitt kristna folk. Men är Gud enbart en Fader? Och hur är det med fadersbilden egentligen? Att kasta ur sig tanken att Gud även är ”Moder vår” närmar sig hädelse för många. Dagens Sverige debatterar ordet ”hen” och bland kristna led är det enbart ett uttryck för ett androgynt och liberalt tankesätt i sin vämjeligaste form. Men med nya tider kommer nya tankar. Eller är de kanske inte så nya?

Gud är en Gud som verkar i historien. Genom innovationer av olika slag har evangeliet spridits. Roms vägnät blev farbara vägar för Guds Ande ut i hela den dåtida kända världen. Tryckpressarna gjorde Guds ord tillgängligt för alla. Kan det vara så att till synes ”ogudaktiga tendenser” kan väcka oss att komma närmare Gud? Ordet ”hen” kanske är en liten hint från himlen om att vi bör se på Gud utan begränsa till maskulint epitet? Hur är det: raseras hela din kristna världsbild om du för en stund prövar tanken?

Guds karaktär – enligt Jesus

Jesus demonstrerade Guds karaktär och egenskaper för människorna där han gick fram. I lärorna lade han fram bevisning enligt den judiska, rabbinska pedagogikens regler. Vi behöver förstå lite grann av hur dessa tankegångar fungerar för att rätt förstå vad Jesus egentligen gör då han lägger fram ”Fader vår”. Dels har vi det besvärliga arameiska ordet αββα, översatt som ”Fader” att ta ställning till. Och dels har vi det sammanhang som Jesus presenterar uppenbarelsen om denne Gud som vill bli kallad Fader. Sammanhanget i detta fall finns tydliga inkörsteman, som Jesus presenterar innan han gör en sammanfattning och deklaration av sin Gudsbild med den förlorade sonen som i Lukas kapitel 15 kommer hem till faderns hus.

Berättelsen om den förlorade sonen föregås nämligen av ett par andra händelser. I Lukasevangeliet möter vi ”en man som…” och ”en kvinna som… ” – båda med exemplariska karaktärer där både män och kvinnor i publiken kan identifiera sig. Det hela avslutas med bilden av den gode fadern. Det här ger oss en pedagogisk fingervisning om vart Jesus är på väg: han definierar föräldraskapet och utgår ifrån det människor känner till om män och kvinnor. Och det slutar med en ny definition av hur vår himmelske förälder är. Det är anmärkningsvärt i sig att han adresserar båda könen och använder de bådas vardagssysslor för att exemplifiera teologiska principer. Jesus fortsätter sedan med att omdefiniera Israels historia – och deras Gudsbild.

Patriarkerna

Vanligt folk visste vem Jakob var, en avslagen patriark med en hustru som tog till nödlögner. Folket bar hans Gudagivna namn Israel och Jakobs exil var deras likväl. Jesus utgick ifrån Jakobs historia men omdefinierar några väsentliga detaljer: den förlorade sonen har ingen omnämnd mor. Orsaken är att det skulle misstolkas som att den Gudsbild han vill förmedla vore två gudar, en maskulin och en feminin. Det faktum att fadern som möter den förlorade sonen agerar som en moder skulle göra i den givna kontexten är också en viktig detalj. Män och fäder springer inte ut offentligt ens för att möta ett efterlängtat barn. En kvinna kan och förväntas göra det. Absolut inte en man! Patriarken Jakob är så långt ifrån den fader som porträtteras i Lukasevangeliet man kan komma i Mellanöstern. Jesus visar på en revolutionerande fadersbild inför det häpna folket. Vad är det han säger?! Jesu fadersbild är full av ömhet, tålamod, medlidande, kärlek och villighet att offentligt förlora sitta ansikte för att återupprätta relationen med sitt barn. Det är inte en traditionell patriark vi ser här!

Moderlighet

Den fader Jesus mejslar fram har tydligt både maskulina och feminina karaktärsdrag. Vad vill han säga med detta? Vi möter upprepade tillfällen genom både GT och NT där Gud uppvisar även feminina drag. 1 Mosebok 1:27 förklarar: ”Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem”. Redan här är Guds karaktär definierad och senare framkommer även att Gud är Ande, dvs. inte definierad utifrån könstillhörighet i köttet. Den Gudsbild som träder fram här låter sig inte kallas för vare sig man eller kvinna. Istället möts både man och kvinna i bilden av sin Skapare.

Det hela slutar med att Jesus sammanfattar hur Gud är som vår förälder och klargör vad vi kan förvänta oss, även om vi försyndat och förslösat hela arvet. Även om vi förtjänar att bli förskjutna så springer Gud oss till mötes. Är det en fader eller en moder vi möter? Spelar det någon roll? Det har diskuterats flitigt huruvida det arameiska uttrycket Abba avser en gudom som äger både maskulina och feminina egenskaper. Tyvärr har det hela slutat i teologiska utvikningar och gräl istället för att låta ett könslöst synsätt råda, vilket är det enda möjliga. Jesus lär oss be till en Fader som både är som en Fader och en Moder. En Gud som står oss så nära att vi närmar oss som barn närmar sig en förälder vilken utgör vår fullkomliga trygghet.

Fadersbilden i dag

Många barn växer idag upp med föräldrar som varken är kärleksfulla eller tryggheten personifierad. I lyckosamma fall är åtminstone modern omhuldande och bara fadern den som slår dem, förnedrar dem och ofredar dem. Med sådana förebilder blir det svårt att ta till sig ”Fader…” Bland annat därför är än i dag Jesu bild av en Gud som går bortom våra mänskliga könsdefinitioner viktig.

För att återgå till ordet ”hen” så kan jag bara utifrån mitt finska påbrå skaka på huvudet när jag hör svensken förfäras över detta. I finskan, liksom i flera andra språk, har det fungerat utmärkt i alla tider och ingen debatt om huruvida det gör samhället mer androgynt har drabbat de kristna heller. Men om Gud skulle definiera sig själv med ett modernt svenskt ord i dag, vore det inte omöjligt med ett ”hen”. För Gud är inte en Fader eller en Moder som vi bland annat ser i Hosea 11:9b: ”Ty jag är Gud och inte en människa, helig är jag ibland er, och med vrede vill jag ej komma.” Guds Ande är i Ordspråksboken Visheten, hon som ropar efter åhörare. I Matteus och Lukas ropar Jesus i vånda över oviljan till omvändelse och uttalar sin önskan att samla sina kycklingar under vingarna som en hönsmamma.

Men jag ber Fader vår i vetskapen att ingen jordisk fader eller moder är Hens like. Mitt hopp är att detta löser knutar och öppnar hjärtan för att ta emot Gud som sin Förälder på ett nytt och innerligt sätt. För jag vet att många är låsta i sin jordiska fadersbild och tillskriver Gud hårda anletsdrag som gör dem hårda själva. Men vi är kallade till att leva i den Livgivande (femininum) Andens kraft och låta Gud vara Gud och inte människa.

Katarina

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Om Katarina

Signaturen Katarina är till vardags en mångsysslare med bredd. Hon är kommunikationsvetare med beteendevetenskaplig och journalistisk bakgrund, pedagog och föreläsare inom medier/it och kommunikation. Därutöver även skribent och författare inom andlig uppbyggelselitteratur och ägnar stor tid åt att läsa på inför olika uppdrag. Mor till tre barn, gift sedan 25 år, gillar Science Fiction-film och älskar naturen och vad den ger.

Sedan början av 80-talet har Katarina tagit del av gemenskapen i många olika frikyrkokristna läger och även gått två år på bibelskolan Livets Ord. Uppväxten har ”tack och lov” (enligt henne själv) varit tämligen fri från kyrklighet. Men Gud som Skaparen var självklar i hemmet och det har funnits ortodoxa präster i släkten. Barnatron var stark och självständig, vilket burit genom många prövningar. Detta har varit till hjälp genom de stormar som drabbat andra, inte minst inom trosrörelsens sammanhang. Själv upplever hon sig varken bruten, bitter eller knäckt, bara några erfarenheter rikare.

Att hitta minsta gemensamma nämnare är viktigare för henne än att nagelfara varje detalj i doktrinerna. Guds vilja för människan är gemenskap, som en familj – men av många folk. Hon utgår ofta ifrån behovet av att se med ”samma ögon”: kulturell och historisk förståelse för Bibelns ord innebär att se med det folks ögon som vittnar om den Yeshua de då mötte. Likaså att på djupet acceptera att den kristna tron måste resultera i en total kapitulation inför det faktum att det är Israels Gud vi har gett våra liv till, att Judarnas Konung slutligen kommer att bli hela jordens Herre. I detta finns ett givande och ett tagande som inte ger mycket utrymme för inskränkt religiös och fanatisk dogmatism, men inte heller ett frossande i liberalteologiska vanföreställningar.

”Man måste kunna våga pröva varje tanke utan att vara rädd. Tankar kan inte bygga bo i ditt hjärta om du inte lever i fruktan.”

=>

Ämne: Gästblogg, OPINION & DEBATT, TRADITION & TEOLOGI

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?