Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Bibelforskare Seth Erlandsson: Öppenhet mot falsk lära genomsyrar snart hela degen!

honey-whole-wheat-bread-3

[TRADITION & TEOLOGI, OPINION & DEBATT] Svar nr 2 i enkäten som går ut till olika samfund, kyrkor, bibellärare och teologer inom Svensk kristenhet. (1:a svaret här)

Tack för inbjudan att kommentera de sju punkterna ovan. Jag ska försöka göra det kortfattat och bara mot bakgrund av vad jag anser vara Bibelns klara lära, dvs. biblisk kristendom.

Har dagens protestanter något existensberättigande nu när lutheraner och katoliker åtminstone här i skandinavien till synes är överens i frågan om rättfärdiggörelse?

Enligt Bibeln blir en syndare förklarad rättfärdig/helig uteslutande för Kristi skull tack vare hans ställföreträdande gottgörelse. Hon är inte och blir aldrig helig eller rättfärdig i sig själv genom egna gärningar. Det som på den yttersta dagen dömer en syndare till evig skilsmässa från Gud, evig förtappelse, är otron, dvs. att hon inte erkänner sin synd och tar emot Kristi rättfärdighet som gratis erbjuds henne. Alla som förtröstar på Kristus, på nåden allena, som inte avvisar syndernas förlåtelse uteslutande för Kristi skull, tillräknas Kristi rättfärdighet och kallas i Bibeln för ”heliga” (helgon). I glädje och tacksamhet för denna gåva får de ett nytt sinne som vill göra det Gud vill, älska honom över allting och sin nästa som sig själv. Men den gamla människan (köttet) finns också kvar hos den troende och därför blir aldrig hennes helgelse fullkomlig. Men hon räknas som helig för Kristi skull. Alla troende är i denna mening heliga/helgon, inte bara några få. När Paulus skriver till de kristna i olika städer, kallar han dem ”de heliga” (helgonen) i Korint, i Filippi, i Kolosse etc.

Katoliker lär helt annorlunda om rättfärdiggörelsen. För dem är rättfärdiggörelsen en utdragen reningsprocess, inte evangeliets tilltal: du är förlåten, du räknas helig och rättfärdig för Kristi skull. Processen att bli helig/rättfärdig är för de flesta inte färdig när döden kommer. Den måste därför enligt katolsk tro fortsätta efter döden i den s.k. reningselden (skärselden). De få som lyckats med reningen före döden slipper fortsatt rening och kallas i katolska kyrkan för ”helgon” (heliga). Den katolska skärseldsläran och rättfärdiggörelseläran är obiblisk. När Jesus på korset sa orden: ”Det är fullbordat”, var hans återlösningsverk, hans rening av oss syndare, fullbordad och hans uppståndelse bevisar att så var fallet.

Tron på en utdragen reningsprocess har lett till att vi människor bidrar till denna rening genom våra gärningar och att vi t o m genom mässor, böner, vallfärder, helgons hjälp mm kan bidra till anhörigas rening så att deras tid i skärselden kan förkortas. Den process som den katolska kyrkan genomför för en helgonförklaring är en skrämmande läsning: det gäller att hitta tillräckligt med goda gärningar och även något utfört under för att personen i fråga ska kunna helgonförklaras.

Vilka frågor kvarstår som tydliga skiljelinjer mellan katolsk och protestantisk tro?

Det som nämnts ovan visar på en tydlig skiljelinje. Många andra skiljelinjer finns, bl.a. följande: Bibeln är inte enda norm, regel och rättesnöre för en katolik utan underordnas traditionen, kyrkomötesbeslut och påveämbetet. Argumenten för påveämbetets ofelbarhet och överordnade ställning är obiblisk. Läran om Marias obefläckade avlelse och himmelsfärd har ingen biblisk grund. Att blanda samman Guds rike, som enligt Jesus ”inte kan ses med ögonen”, med en yttre kyrkostat (Vatikanen) med ambassader och en påve som statsledare, är också obibliskt.

Var reformationen onödig med ”facit i hand” och det ljus vi har idag kring grundläggande läror?

Reformationen var allt annat än onödig. Obiblisk förkunnelse och en rad obibliska bruk hade trängt in i kyrkan. Reformationens ”Skriften allena, nåden allena och tron allena” är omistliga för biblisk kristendom.

Håller svensk kristenhet på att, som Krister Holmström uttryckte sig, tappa kontakten med reformationen?

Svensk kristenhet håller inte bara på utan har för länge sedan i de flesta fall tappat kontakten med reformationen.

Ser ni några baksidor eller faror med det pågående ekumeniska arbetet i Sverige?

Ett ekumeniskt arbete som inte har som mål enhet i samma bibliska tro, lära och bekännelse är en stor fara. En läropluralistisk kyrkogemenskap strider mot en rad tydliga bibelställen. Öppenhet mot falsk lära genomsyrar snart hela degen.

Finns det någon anledning att fortsätta ”protestera” mot Romersk Katolicism 2013? 

Romersk katolicism 2013 har kvar tidigare irrläror och har lagt nya därtill.

Egna funderingar eller kommentarer i största allmänhet över detta ämne som engagerar många mottages tacksamt.

När jag läser om att företrädare för trosrörelsen ansluter sig till den katolska läran av bibliska skäl förstår jag ingenting. Hur kan man genom att studera Bibeln undgå att se att själva centrum, rättfärdiggörelseläran, den lära genom vilken kyrkan står eller faller, är förvanskad?

Västerås den 25/9 2013

Seth1

Seth Erlandsson,

Bibelforskare, medlem i Lutherska bekännelsekyrkan

=>

Ämne: Ändens tid, Gästblogg, Kristendomens historia, Livets Ord/Trosrörelsen, Nya Ekumeniken, OPINION & DEBATT, TRADITION & TEOLOGI, Villoläror

Nyckelord: , , , , , , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?