Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

”Vem är jag att döma homosexuella människor?”

Foto: http://en.wikinews.org/wiki/File:Francisco_(20-03-2013).jpg

Foto: http://en.wikinews.org/wiki/File:Francisco_(20-03-2013).jpg

[NYHETER – UTRIKES, PERSONLIGT]

Orden i rubriken sades av Jorge Mario Bergoglio, mer känd som nuvarande påve Franciskus. Det var under en flygresa mellan Brasilien och Rom att påven sade till journalister att homosexuella inte borde marginaliseras genom att säga;

”Om en person är homosexuell och söker Gud och har god vilja, vem är jag att döma honom?” [1]

Påven hade under sin resa medvetet undvikit frågor kring homosexuella äktenskap, för att han ville vara positiv. I en tid där homosexualitet varit en pikant problemställning i Vatikanen och den katolska kyrkan, tar alltså den nuvarande påven bladet från munnen och står upp till de homosexuellas försvar. Inte så att han inte menar att homosexualitet i sig är synd, för det visar han till att katekesen klart säger, men att de inte skall marginaliseras utan integreras i samhället:

”Katolska kyrkans katekes förklarar detta väldigt ingående. Den säger att de (de homosexuella, min anm.) inte ska marginaliseras på grund av sin läggning, men att de skall integreras i samhället” [1]

Fader Thomas J. Reece, en högstående analytiker på the National Catholic Reporter gör jämförelser till den förra påven som i mina ögon kan liknas vid ett paradigmskifte:

”Det här är väldigt viktigt tror jag,” sa han. ”Jag tror att nyligen, under påve Benedict, fanns en dragning att säga att homosexuella inte kunde vara präster, och att om de var seminariedeltagare borde de kastas ut,” sade han.

”Jag tror att påven Francis säger något helt annat här. Oavsett om du är en homosexuell eller heterosexuell så är frågan om de kan leva ett liv i celibat. Andra saker från Rom var helt annorlunda bara några år sedan,” tillade han.” [1]

Det ska bli intressant att se hur påvens hållning i denna fråga tas emot av samfundsledare här i Sverige. En del av de som dras mot Rom i den nya ekumeniken har i sociala medier lyft upp påven (och de två tidigare påvarna) gång på gång för dennes uttalanden. Gör de det samma nu måntro? I det kristna Sverige är homosexualitet en mycket kontroversiell fråga. Det såg vi tydligt utifrån Niklas Piensohos föredrag under Nyhemsveckan i somras där bland annat Tommy Dahlman [2] reagerade mycket starkt och ifrågasatte Piensho och delar av teologin i Pingströrelsen som han kallade vimsig.

Det var inte bara i frågan om de homosexuella att påven uttalade sig under den flygande presskonferensen. I frågan om kvinnors roll i kyrkan erkände han att att ”kyrkan inte hade gjort tillräckligt för att utveckla ”teologin om kvinnor i kyrkan.” Han sade att kyrkan hade talat om frågan om kvinnliga präster och uttryckt sig tydligt i frågan om abort, men han tillade att viktiga kvinnliga bibliska figurer hade förbisetts.

”Maria är viktigare än apostlarna,” sade han. ”Man måste tänka på kvinnorna i kyrkan. Vi har inte gjort tillräckligt teologiskt kring detta” [1]

Man kan inte anklaga den nya påven för att inte vara progressiv och nytänkande. Åtminstone i den troskarismatiska delen av kyrkosverige är det fortfarande en mycket lång väg att gå i frågan kring kvinnliga pastorer och ledare.

Hur många homosexuella befinner sig inom frikyrkan, rädda och skamfulla över det som i alla tider fördömts? Förstå mig rätt – jag menar fortfarande att det naturliga samlivet är mellan en man och kvinna, och jag tror på det Paulus undervisar i frågan. Jag skiljer på de homosexuella (människorna) och homosexualitet (handlingen). Vi inte blunda för att inte alla är heterosexuella, och att det även gäller bland kristna, även om vissa menar att det att vara kristen inte låter sig förenas med det att vara homosexuell.

Personligen anser jag att det inte är vår uppgift att vare sig fördöma eller döma de homosexuella. Det är heller inte vår uppgift att omvända dem från deras homosexualitet. Vår uppgift, hur svår den än kan verka, är endast att älska dem villkorslöst, ge dem evangeliet och låta Gud ta hand om resten. Jag tror Gud klarar sig utmärkt utan vår inblandning.

Man kan aldrig tvinga någon att omvända sig, eller genom att hota med helvetet. Jag tror också att det bästa sättet att ge dem evangeliet på är att helt enkelt vara ett levande exempel på vad evangelium betyder. 

Hur reagerar då det kristna Sverige på påvens uttalanden angående homosexuella människor?

”Om en person är homosexuell och söker Gud och har god vilja, vem är jag att döma honom?”

 Dömer vi?

Länkar & relaterat

[1] http://worldnews.nbcnews.com/_news/2013/07/29/19751976-pope-who-am-i-to-judge-gay-people?lite

[2] http://blogg.varldenidag.se/dahlman/2013/06/19/vimsig-teologi/

http://aletheia.se/2013/09/24/expressens-hets-mot-trosrorelsen/

http://aletheia.se/2013/08/23/niklas-piensoho-talar-ur-skagget-v-g-homosex-fragan/

http://www.expressen.se/gt/kronikorer/karl-johan-karlsson/jag-festar-hellre-med-bogarna-i-helvetet/

http://www.mikaelkarlendal.se/uncategorized/vad-sade-niklas-piensoho-egentligen/

http://barnabasbloggen.blogspot.se/2013/08/vad-sa-niklas-piensoho-pa-nyhemsveckan.html

http://www.stefansward.se/2013/08/24/piensoho-debatten-andra-omgangen/

http://blogg.varldenidag.se/dahlman/2013/08/19/varfor-jag-kritiserar-n-piensoho-men-samarbetar-med-birro/

http://www.dagen.se/opinion/debatt/valsigna-eller-markera-avstand/

http://www.dagen.se/nyheter/konferens/uscha-och-fya-inte-be-om-valsignelse/

http://itpastorn.nu/debattera-kristna-ledare/

http://nyanseravgratt.wordpress.com/2013/09/30/exclusion-or-embrace/

Ämne: NYHETER, Personligt, UTRIKES

Nyckelord: , ,

Kommentarer (Denna del omfattas inte av vårt utgivningsbevis)

Sanningsälskare skriver:

Ja, du får gärna göra detsamma, att be MTC, skicka mig din mejl-adress.

Läsare skriver:

AMEN

fiskaren skriver:

Ja det är ett stort ansvar han har som Påve. Det finns som jag ser det några ansvar som man har som kristen generellt och som är relevant inom debatten om homosexualitet.
Att vara kärleksfull och uppriktig och inte döma eller fortsätta det hån och övergrepp som de oftast har bakom sig.
Att vara tydlig med den kärlek och nåd som finns genom herren Jesus Kristus.
Att prata öppet och ärligt om omvändelse och att man inte kan både få frälsning och behålla synden vilket säkert kan vara jobbigt.
Att acceptera lögnen om att människor är födda homosexuella vore ett hån emot Gud och den enskilda människan. Att påbörja en vandring emot ett helt och meningsfullt liv måste börja med en sanningsfull insikt om att vi alla är skapade till ett hyggligt eller t o m rikt och fullt liv.
Mörkrets krafter förstör många liv på flera sätt ,men alla bojor ,slaverier,beroenden och felaktiga livssätt kan brytas med Guds hjälp och nåd.
Tyvärr har den militanta politiska HBT rörelsen drivit fram sin agenda och därmed lurat många människor
där även vetenskapen inte har några svar på människans komplexitet inom b l a sexualitet
Hur smärtsamt det än må vara så är det vi kristna som måste ta ett ansvar att börja återuprätta riktiga normer och sanning i samhället . Det sekulära samhället kommer inte att göra det.
Homosexualitet är tyvärr demoniskt till sin natur,men det är klart att det låter hemskt att säga så.
Homosexuella behöver kärlek kanske i större grad än andra och kärlek är bl a annat att få veta sanningen. Inte en söt blandning av tolerans och lögn

Sanningsälskare skriver:

Mailet är skickat till MTC!

Du får gärna kontakta mig om du vill!

Frid!

SefastTronde skriver:

Älskade broder. Givetvis har du min fulla förlåtelse. Och detta i sig är bra, ja en styrka och ett vittnesbörd, att vi kan be varandra om förlåtelse. Genom detta kan vi få förmånen att vara ett exempel för världen, och vinna människor.

Jag har under lång tid burit en sådan sorg för det som vi kallar kristenheten, där man nu så ofta med hårda ord, insinuationer, hugg och slag går fram – utan att visa den minsta vilja till att säga förlåt. Trots att detta är själva den grund genom vilken vi blir frälsta, att Gud förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Bland den lilla skara som ännu är kvar som kan dela gemenskap på förlåtelsens grund kommer Herrens härlighet än en gång att uppenbaras till helighet och evigt liv. Så är min tro.

Skicka ett mail till Daniel på Aletheia så ger han dig min mailadress. Har jag din tillåtelse att göra detsamma?

Var välsignad och känn den frid och glädje som strömmar till dig genom förlåtelsens dyra källa, det blod som rann från Golgata kors.

Sanningsälskare skriver:

Förlåt mig Sefast!

Ja, jag insinuerade att det var du. Helt fel av mig!
Vad gäller att träda fram. Det tänker jag göra om jag blir övertygad om att Gud kräver det av mig.
Vill du komma i personlig kontakt med mig, så tala om för mig hur jag kan nå dig.

Än en gång förlåt! Jag är ledsen att jag skrev så.

PåKlippan skriver:

Du skrev; ….Kristna har i alla år använt sig av Bibeln för att rättfärdiga förtryck av svaga grupper i samhället…..

De värdeskalor du själv använder dig av kommer från Bibelns kontext. Utan judisk-kristen etik hade vi inte haft en rättfärdig kamp för frihet från förtryck. Judarnas Bibel förbjuder dem att förtrycka främlingen. Guds lag har i flera tusen år skyddat icke judar som vistas ibland judarna.

Slaveriet upphörde inom Brittiska Imperiet pga att kristna pekade på Bibelns lära om allas lika värde.
Att sända humanitärt bistånd till svältande är vad kristna först tog initiativ till. Mina fadderbarn är inte förtryckta och de svälter inte. De barnhemsflickor som min familj därutöver kunnat rädda från sexslaveri i Nepal genom Michael Alfvéns organisation förtrycks inte. Jag brukar stödja Alfvéns arbete mot sexslaveriet med ca femtontusen per år. Hur mycket satsar du själv mot slaveriet?
En kristen är i normala fall förbjuden att berätta vad man ger till ideéllt arbete. Bibeln uttrycker att vänstra handen ska inte veta vad den högra gör. Du ska inte stöta i trumpet när du ger till fattiga, ge anonymt så att bara Gud själv som gett dig resurser att kunna ge till den förtryckte och arme ser din gåva. Jag är tex emot att man ska få skatteavdrag för gåvor till välgörande ändamål. Men i detta fall måste jag utmana dig och visa från mitt eget liv att att du har fel.
Det finns ingen annan fungerande etik än judeo-kristen etik. Idag försöker tex Tännsjö med fler bygga objektiv etik utifrån utilitaristiska modeller. Tännsjö försökte runt år 2000 i debatt med professor Will Craig bevisa hållbarheten i sina etiska konstruktioner. Det rasade samman vilket Craig på ett skonsamt sätt bevisade.
Muslimska länder skickar vad jag sett uteslutande humanitär hjälp till muslimska behövande och det oavsett hur stora resurser de har.
Vi med kristna värdeskalor möjliggör för muslimer i vårt land att bygga gudstjänstlokaler finansierade med Saudi pengar. Men våra kristna vänner i Saudi är förbjudna att uppföra kyrkor. I vissa muslimska länder är det dödsstraff att konvertera från islam till kristen tro.

Jag vill till sist peka på det arbete som görs inom tex LP stiftelsen, Frälsningsarmén, Stadsmissionerna, Läkarmissionen, Hoppets Stjärna, Trosgnistan mfl mfl.
Nej du Karin oavsett hur smart du anses så har du inte använt din tankekapacitet på rätt sätt i detta fall.

SefastTronde skriver:

Upplever att du insinuerar rörande mig.

Vill ställa dig några frågor: – Hur många tusen har du predikat för? Hur många hundra har du bett tillsammans med? Hur många offentliga personer har du debatterat med?

Jag kan inte ‘rå för’ att jag är den jag är, eller vilken väg Gud lett mig fram på. För fem-sex veckor sedan fick jag 105 likes för en kommentar på en blogg, varav ca hälften var inloggade på Diskus och var registrerade under egen identitet. Är det mitt fel?

Ursäkten godtas. Men likafullt kan jag inte hjälpa att några av de tusenden personer jag haft kontakt med de senaste dryga tre decennierna, inklusive flera med homosexuell identitet, som kommit till mig för samtal och förbön följer mig på distans.

Jag är världens enda person som har namnet Sefast Tronde, och jag uppträder inte under annan identitet. Ofta när jag läser igenom en bloggs kommentarer markerar jag gillande för något jag ser är rätt eller tycker är bra. Ibland kanske inte alltid helt genomtänkt. Jag är inte ofelbar. Men jag kan inte hjälpa, och jag har ingen förklaring till varför det ibland slumpar sig så att andra ger gillande till det jag gett gillande till.

Om du är så sanningsälskande som du vill ge sken av, träd då fram i ljuset, bort från anonymitetens dunkelhet, och ta det motstånd du säkert får möta av att stå för den du är. Det får jag hela tiden, bl.a. här och nu – av dig.

SefastTronde skriver:

Snälla Karin,
Öppna ditt hjärta och lyssna! Det är ingen kristen, allra minst ”Läsare” eller ”Lärljungen” som inte innefattar de med homosexuell identitet som älskade av Gud. Men liksom girighet är en synd som inte syns är det ändå många förmenta kristna som enligt Bibelns Ord ändå behäftas av den synden, och därmed står under dom. Domen är Guds och inte människors. Gud är barmhärtig och vill ingen syndares eviga död. Så gäller alla!

Förkasta då inte det kärlekens ord som vänder sig till homosexuella. Synd är synd, och den som inte kan ta till sig detta är förlorad. Nåd kallas det, att gm. Den Helige Ande få uppenbarat för sig om förhållandet mellan Synd, Dom och Rättfärdighet, som av nåd ges för den som tar emot frälsningens gåva av tro genom Jesus Kristus vår Frälsare. Förkasta inte detta, därför att Bibelns Ord faktiskt tydligt pekar på vad som är synd och skiljer en människa från evig gemenskap med levande Gud.

Ta därför inte så mycket anstöt vid det att homosexualitet enligt Bibeln jämställs med andra synder som för evighet skiljer oss från Guds gemenskap, utan försök istället förstå vad Bibeln talar om: – Att om vi bekänner våra synder så är Han trofast och rättfärdig och förlåter oss våra synder och renar oss från att orättfärdighet. Detta gäller såväl girighet, andra synder som utlevd homosexualitet.

Läsare skriver:

Så lite så 😀

Läsare skriver:

Är du säker på att dom rabblar bibelord för att stänga ute dom, du tror inte det är för att dom skall komma in där, med vilka ögon och vilket sinne har du läst med, sen så.ångrade ju sig lärjungen för en av sina kommentarer.

lärjungen skriver:

Till Birgit!
Matt. 19:9 ”,,,,Den som för någon annan orsaks skull än för otukt skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott” ,,,säger Jesus
Sen säger Jesus i
Matt: 5:28 ” ,,,Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta”
Och som jag vill komma till som Jesus säger i Mark. 7:21-23
” Ty inifrån, från människornas hjärtan, utgå deras onda tankar, otukt, tjuveri, mord, äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, övermod, oförsynt väsende. Allt detta onda går inifrån ut, och det orenar människan.”
Jag tycker det sammanfattar det vi skrivit om och visar att ingen människa klarar sig utan den Helige Andes dop, då Gud kommer in i oss och blir vår invärtes lärare med liv och kraft. Vi blir en ny skapelse i Kristus till goda gärningar som följd.
Människan måste bli född på nytt.
Abraham, Isak och Jakobs välsignelser till dig
LÄRJUNGEN

Birgit Hedström skriver:

Kära Karin! Vill bara förklara varför jag i alla fall räknade upp en hel radda synder, det var just för att påvisa att vi är alla i samma situation om det inte vore för Jesus Kristus och vad vi gör med Honom. Men sällan talas det om tex girighet, förtal, vrede och oförlåtelse i kyrkorna..
Allt gott önskar jag dig!

Birgit

Karin skriver:

VARFÖR skulle någon homosexuell, vid sina sinnens fulla bruk, vilja komma till kyrkan? Med den diskussion som försiggår här? Är det så här vi ska behandla våra medmänniskor?

Trycka ner en folkgrupp som i alla år förföljts, förtryckts och fördömts. I Guds namn.

I en diskussion här bredvid jämförs abort med Hitlers utrensning av judar. Hur många av er har någonsin reflekterat över att Hitler även försökte utrota homosexuella?

Homosexuella ungdomar över hela världen överges av kristna och andra religiösa grupper för deras sexuella läggning.

Kristna har i alla år använt sig av Bibeln för att rättfärdiga förtryck av svaga grupper i samhället. För 150 år sedan var det slavar, för 100 år sedan kvinnors rösträtt och för 50 år sedan segregering. Att kasta ur sig bibelord för att uttrycka åsikter som utestänger andra medmänniskor är inget man ska stoltsera med.

Skäms Lärjungen! Att nämna barnsex och djursex i en diskussion om detta! Din käre homosexuelle vän borde skämmas att kalla dig sin vän. Och som kristen ska man passa sig väldigt noga för att prata barnsex, för här är ni verkligen ute på hal is… Sopa framför egen dörr först!

Med alla synder som radas upp i olika inlägg här så kommer ingen på detta forum att komma in i himlen. Om det nu är perfektion som krävs. Tacka istället Gud för nåden, utan den hade det varit kört för oss alla. Ingen synd är större än den andra, med undantag av att ta på sig Guds roll och döma andra människor.

MyTwoCents – att Andreas är modig att ta upp detta ämne har du mitt dåliga inflytande att tacka för. Jag tycker att du gör ett fantastiskt jobb med det som verkar vara din uppgift i livet. Min är att göra vad jag kan för att stötta och tala för de som (precis som mig) upplevt det utanförskap en lagisk kyrka kan ge. Som vuxen har jag äntligen lyckats lära mig att förlåta, men trots det kan vissa bibelord som förföljt en genom livet fortfarande stinga till. Men vad gäller mina val i livet, så har jag fullständig frid inför min högre makt.

Det som jag tänker säga nu kommer jag bli lynchad för (men jag har ju redan fått min rätt att kalla mig kristen ifrågasatt):

Det är inte de homosexuella som behöver kyrkan. De behöver inte ett ställe som ytterligare trycker ner dem och försöker förändra dem. Och Gud kan de hitta utanför kyrkan, precis som MyTwoCents påtalade.

Det är kyrkan som behöver de homosexuella!

Den genuina kärlek, värme, välkomnande och accepterande som HBT-familjen visar, den kan kyrkan lära sig mycket av. Ödmjukhet och omhändertagande av utstötta i samhället.

Vi får alla olika uppgifter av Gud. Vissa lite finare som att värna om ofödda barn eller Israel. Andra mindre tacksamma, som att värna om den homosexuella gruppen. Det är inget som samlar några pluspoäng inom kyrkligheten, men ett ack så fint förtroende att få ge tillbaka av allt det som jag fått lära mig av dem. Gud har med mjuk hand utmanat mina fördomar och genom den visat på sin oändliga nåd.

”Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni stänger himmelriket för människor. Själva kommer ni inte in, och dem som försöker komma dit hindrar ni att komma in.”

Fundera över vem som idag kallas för skriftlärd. Den som rabblar bibelord för att utestänga medmänniskor från himlen?

Sanningsälskare skriver:

Okey!

Har testat ordentligt nu och inser att jag hade fel.
Förklaringen måste väl vara då att det är någon som har väldigt många hang-arounds, som gillar allt den personen gillar.

Ber så hemskt mycket om ursäkt!

Tack Läsare!

Läsare skriver:

Man kan bara gilla 1 gång

Birgit Hedström skriver:

Hej lärjungen! Jag kanske är lite trött i det stackars hjärnkontoret…men förstår inte vad du menar med dina första meningar här…I vers 9 talar ju Jesus om att den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott. Och i vers säger Han att ”Det finns de som inte kan gifta sig, därför att de är födda sådana…osv. Angående Rom 1, och där skulle jag vilja bredda texten ända ifrån vers 18, där det talas om ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Vers 21 säger att fastän de kände till Gud, prisade de Honom inte som Gud eller tackade Honom…osv. Så vi ser i textsammanhanget att dessa verser beskriver inte frälsta människor. Ang. vilka som har del i himmelriket så vet vi ju att det är människor som vänt sig till Jesus, bekänt sina synder och så påbörjat sin stapplande vandring i Jesu efterföljd. Jag rekommenderar att gå in på Berndt Isakssons blogg ”I Bibelns ljus”och läsa dels min kommentar där den 2013-10-03 kl 23:28:06 samt Tachbulahs kommentar där den 2013-10-04 kl 10:35:06, ang. skillnaden mellan ett kontinuerligt tillstånd av synd, som den ofrälste lever samt mellan de enskilda synderna/syndahändelserna som vi alla,även troende gör. Men för den omvända människan, när vi faller och syndar så går vi till Herren och bekänner vår synd. ”Om vi bekänner våra synder är Han trofast och rättfärdig, så att Han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet”. Men som sagt, gå gärna in på Berndts blogg, så får du en mer full bild av dessa frågor.Om vi inte förkunnar sanningen, så sviker vi ju våra medmänniskor, och då handlar vi inte i kärlek. ”Hur ska de kunna tro på den som de inte har hört?” Rom 10:14. Evangelium är inte ljummet, om en förkunnelse är ljummen så är det inte evangelium som predikas. ”Talet om korset är en Guds kraft till frälsning…”. Vem är det som inte önskar evigt liv genom Jesus Kristus för våra medmänniskor? Jag har då inte läst något på den här bloggen, att man inte vill det. Det är ju den största önskan och nöden för våra medmänniskor, deras själars frälsning!! Tror att ev.kan du ha missat det jag skrivit att jag anser att Bibeln talar om utlevd homosexualitet som synd, sex utanför äktenskapet för heterosexuella som synd, girighet är synd, förtal är synd, vrede och oförlåtelse är synd. Förstår inte riktigt ifall du har missat detta som jag skrivit? Celibatet har jag tagit upp.
Herrens nåd och frid önskar jag dig!

Nu ska jag börja baka ett gott matbröd :)

Birgit

Maj Häll skriver:

Sekulärt kulturella argument som baserar sig på den kultur som rådde under tiden då Bibeln skrevs är att homosexuella akter mellan män huvudsakligen var mellan vuxna män med hög social status som tog den aktiva, penetrerande rollen och män/pojkar med lägre social status, oftast slavar, prostituerade och underhållare som tog den passiva, mottagande rollen. Man föredrog att dominera yngre män mellan 12-20 år gamla. Bl.a. så användes homosexuella akter i Rom till att hävda medborgarens makt över slavarna och bekräftade hans maskulinitet. Inget som är aktuellt idag men väl under den tid då Bibeln skrevs och de flesta idag skulle nog överensstämma att det var förkastliga skäl till varför homosexualitet utövades då. Slavarna, ungdomarna etc hade inte så mycket att säga till om medan det idag iaf betonas att samtycke skall råda mellan alla parter.

Ultimat när det kommer till sex och moral är det väldigt enkelt enligt mig; det handlar om funktion. Vad är könsorganens/anusets/munnens funktion? Om man ger de enklaste och mest självklara svaren på de frågorna slipper man de komplikationer som uppstår när man försöker tvinga en annan funktion än den självklara på de olika kroppsdelarna. Komplikationer som infektioner när man blandar de bakterier som finns i t.ex. munnen och anus.

Rent medicinskt om man kollar på infektionsrisk i samband med olika sexuella livsstilar är den säkraste livvstilen att leva i celibat. Då finns ingen risk att kroppsvätskor från olika partners blandas genom sexuell aktivitet som kan innebära en infektionsrisk. Jämte celibat kan ju nämnas telefon- eller cybersex eller dylika sexakter på distans som inte innebär att kroppsvätskor blandas. Näst säkraste livsstilen är att ha en livslång partner där man endast använder könsorganen och inte anus eller mun. Ju fler partners och ju fler kroppsöppningar man blandar in desto högre är infektionsrisken. Det gäller naturligtvis för både hetero- och homosexuella livsstilar. Att utsätta sin partner, som man säger sig älska, för högre infektionsrisker genom riskfyllt leverne är inte särskilt omtänksamt även om båda är med på det.

Det är de sekulära argument jag kommer att tänka på. Inte särskilt starka kanske. Ungefär som att vi inte skall äta för mycket fett, socker och salt för att det skadar våra kroppar och leder till diverse infektioner. Självklara grejer som är ack så svåra att efterleva. Men liksom vi inte skall döma de överviktiga ibland oss skall vi inte, likt påven, döma de som lever i riskfyllda sexuella relationer (vilket jag då anser att homosexualitet räknas till). Däremot kan vi önska att våra medmänniskor levde på ett sätt som bäst främjar hälsan. Samhället som helhet tjänar på det i längden.

lärjungen skriver:

Fel skivet av mig, inte Matt. 9:9 utan jag menade Matt. 19:9

PåKlippan skriver:

Du har helt rätt. Där uppe står en och eldar upp de som sitter i bänkarna. Han ropar ut korta meningar som de vill höra. De jublar och applåderar. Tänk vilka applåder som hördes på LO när Ulf skulle gå tillrätta med frimurarna nere i Stockholm, eller när LOs ungdomar var uppe på Uppsala högar för att binda de religiösa andemakter som påven sades vilja återinföra i Sverige. Sen går det några år det blev tyst om frimurarna, och en del av dem som kämpade i bön mot påvens inflytande har nu konverterat, och nu är det Ekman själv som applåderar deras klokhet? att söka sig närmare det som han idag kallar för den friska rkk-roten. Ta Engholm som menar sig ha studerat sig fram till sanningen i Rkk. Det är nog en ren bluff. Den som studerar kyrkohistoria och patristik hittar inte spåret av rkkmodellen före Konstantin som taktiskt valde att förenade soldyrkan med kristen tro. Folket förledes och manipuleras men helt visst ska en dag komma med tunga domar över alla de som vågade förföra dessa våra minsta syskon.

lärjungen skriver:

Till Birgit!
Matt. 19:12 är ett svårtolkat bibelställe och ska kanske anpassas individuellt till var och en såsom den profetiska Anden uppebarar det. Det som blir rätt för den ene kan bli fel för den andre.
Jag tror man ska läsa bibelraden strax före för att förstå sammanhanget till Matt: 19:12, nämligen Matt. 9:9.
Såsom det var på Sodom och Gomorras tid så skulle det bli i det yttersta tiden, om vi ska tro bibeln. Vad säger du själv om Rom. 1: 24-28, är det kristna människor vi talar om där eller? Skulle vara kul och höra dina synpunkter över detta bibelställe. Vika är de? Har de del i himmelriket?
Ska vi förkunna sanningen eller? Älskar vi våra medmänniskor? Önskar vi dem evigt liv med kristus eller? Ska vi predika ett ljummet evangelium eller?
Herren Jesu Kristi nåd med dig
LÄRJUNGEN

PåKlippan skriver:

Jag tror inte att jag är kvalificerad att tala i denna fråga. Den innehåller många dimensioner. Vi har inget mandat att ge föreskrifter till de ofrälsta om hur de ska leva. NTs apostlar konstaterar närmast fotografiskt hur illa det är. Vi följde alla luftens härsmakt, alla var vilse. Både Dagen och Vid vill ge kristna pekpinnar till en omvärld som sagt nej till den kristna tron. Om vi vinner personer till ett kristet liv med den förvandling som Jesus kan ge så finns chansen att den kämpande kan vinna seger med Guds kraft. Som troende känner vi ingen avsky för de homosexuella, vi har ingen beröringsskräck, vi kramar om vår homosexuelle släkting eller vän och förväntar att Gud av nåd en dag söker honom, och då ska han inte ha sårats av att ha blivit bemött med hån. Alla är förlorade utan Jesus. Den präktige som inte anser sig behöva rening i Lammets blod kommer inte fram till Guds stad.

Birgit Hedström skriver:

Dear brother! Den debatt jag syftade på med medföljande hårdhet mot homosexuella var på Tommy Dahlmans blogg i sommar.

Allt gott!

Birgit

Birgit Hedström skriver:

Lärjungen det är helt underbart att läsa om hur du blev frälst och fri! Men för många som hela sitt liv haft dragning endast till människor med samma kön, den homosexuelle kan det vara lika omöjligt att typ bara göra sig av med den identitet som de alltid levt med/i, lika svårt som för den heterosexuelle att som upplever sin identitet/har sin identitet att bara typ bli en annan person. Ett ord jag undrar över är det Jesus säger i Matt 19:12: ”Det finns de som inte kan gifta sig, därför att de är födda sådana, och de som inte kan det, därför att människor gjort dem sådana…”. Har under mitt 50-årliga liv aldrig hört någon predika över dessa ord, min undran när det gäller de orden är om det gäller bl. a de människor som berättar om hur de så länge tillbaka de kan minnas haft endast dragning till människor med samma kön, de har aldrig känt sig . En fråga/undran alltså…Det finns antagligen människor som ”blivit” heterosexuella från att ha varit homosexuella, men för de som berättar om den homosexuella läggningen från the. beginning (från födseln?), så skulle det vara intressant att höra om en sådan helförvandling. Finns säkert sådana vittnesbörd även fast just jag inte hört om det. Visst!!! Allt är möjligt för Gud!! Men vad menar då Jesus med dessa ord i Matt 19?

Läsare skriver:

Kan inte läsa något hårt mot ”människan homosexuell” däremot mot synden homosexualitet. Det största problemet vi har tror jag är ovissheten vad och hur vi skall tala nör vi möter dessa människor, vi blir så osäkra så vi säger ingenting istället. Har en kompis från ungdomen som senare i livet klev ur garderoben, något vi alltid anat men han trivdes bra med oss i alla lägen, sedan när han tig steget ut så kan jag känna att han har en tro i sitt liv att vi ser ner på honom för detta fast fallet inte är sådant, han har en förutfattad mening som inte är så lätt att ställa till rätta eftersom att när man nu träffas ibland så är det oftast tillsammans med flera andra och det blir sällan ett snack om rätt och fel enligt bibeln då. Vi är förövrigt dåliga på sådant prat överlag tror jag . Att han tror att vi ser ner på honom måste ju bero på hans egna tolkning av bibeln, alltså han förstår att han lever fel enligt den och tror då instinktivt att vi ser ner på honom, men som sagt, det är inte större synd än någon annan, skillnaden är ju att han lever i den hela tiden. Det finns det säkert andra som gör också utan att det syns men förr eller senare spricker ytan där också

Sanningsälskare skriver:

Det känns lite som att det är någon som ägnar sig åt att haussa upp vissa kommentarer, genom att ‘gilla’ dem en massa gånger. Helt plötsligt ökar antalet gillanden på en kommentar med kanske 10 röster. Detta är ett sätt att ljuga!
Du som gör detta snälla upphör!
(Är det du Sef…?)

Jag är för övrigt sällan ironisk när jag skriver, så varför ska du vara det? Kan inte denna fråga få behandlas seriöst även om vissa i dina ögon inte är kvalificerade att tala om den, om jag ska tolka din kommentar rätt.

lärjungen skriver:

Till Johan L!

Du skrev: ”Jag motsäger inte att det kan finnas behov av andlig befrielse. Samtidigt kan det du här skrev låta som att människor som tagit emot Jesus ej kan ha homosexuella begär. Ack så fel i s f.”
Mitt svar: Du kan mycket väl ha rätt i det du skriver, eftersom jag inte har någon erfarenhet av detta.
Om jag vittnar om mig själv, så levde jag i syndens näste innan jag blev frälst. Jag drack sprit och hade ett vilt levene. Vilda fester. När jag blev frälst skedde en förvandling. Ordets kraft blev så påtaglig för mig och Jesus förvandlade mig till en ny människa. Jag är inte samma människa idag som jag var då. Jag hatar all synd och den Helige Ande uppenbarar varje dag de fel jag gör, så jag måste be Herren om förlåtelse varje dag.
Blev då den här förvandlingen till ett helgat liv omedelbar. Ja i mitt sinne ville jag göra gott, men mitt kött ville något annat. Omvändelsen och därefter dopet i Herren Jesu Kristi namn gav mig kraften efter ca 2 månaders böneliv. Jag fick ta del av Guds Ande som tog sin boning i min kropp. Efter det så är min kropp ett heligt tempel för Guds Ande som uppmanar mig till det goda, som läraren åt mig. Den helige Ande är starkare än alla andra olydiga andar som vill göra uppror i min kropp. Ibland leder det till Herrens tukt och förmaning och jag vet att han vill mig bara väl eftersom han drar mig alltid till sitt Ord, i rättfärdiggörelse, helgelse och påminnelse om dopet i den Helige Ande som jag fick uppleva. Jag är ett Guds barn,,,, det är detta han hela tiden vill säga.
Glöm inte bort mina vänner att vi har fått den Helige Ande såsom ett insegel till förlossningens dag.
All välsignelse från Herren Sebaot.
LÄRJUNGEN

Ingen enkel fråga, och många hanterar denna fråga enbart utifrån ”fy,fy”, och det är just detta jag vill belysa. Hur når vi dessa? Som Jesus som åt och umgicks med dåtidens värsta syndare, eller ska vi predika helvete åt dessa som så många gör? Jag vet att jag tog en stor risk genom att lägga ut detta och genom att svara på kommentarer. Har tyvärr inte hunnit svara på så mycket som jag ville då jag har mina barn på besök i en vecka.

Hur menar du? Förväntar du att en ofrälst homosexuell ska uppsöka en kristen för själavård? Jag propagerar inte för en homosexuell livsstil med min artikel, men efterlyser en respekt för människor som är det. Och jag är intresserad i hur vi kan nå dessa människor på rätt sätt utan vare sig fördomar eller fördömanden. Kristna har hanterat denna fråga totalt fel, i alla fall frikyrkan, och vi har snarare stött homosexuella ifrån oss på ett fult sätt många gånger. Ska vi låta denna fråga ligga bara för att den är obehaglig?

PåKlippan skriver:

Ja Amen låt oss höra mer kacklande från den kristna hönsgården skulle nog den ironiskt lagde kunna säja.
Jag själv tror inte att man ska tala i frågor man inte behandlat under bibelstudium och bön. Jag tror att enskild själavård är viktigaste förutsatt att det finns andliga fäder och mödrar.

Birgit Hedström skriver:

Vill bara tillägga att där Markus talar om som ”syndare”, handlar naturligtvis om alla som inte tagit emot Jesus som sin personlige Herre och Frälsare. Håller också med det Johan L skriver, att självklart finns det människor som är frälsta men som ändå har kvar sin homosexuella läggning. Om man hela livet haft endast dragning till dmänniskor med samma kön som en själv, så är det ju inte så enkelt för många att för att man blir frälst så plötsligt blir man heterosexuell. Alldeles för komplext för det med i synnerhet homosexuell läggning under hela ens liv.

MyTwoCents - aletheia.se skriver:

Ja du Andy. Jag har mina skäl till att medvetet hållit mig borta från homosex-frågan i alla år :-) Men, någon gång måste vi kristna lära oss tala om detta infekterade ämne. /D

Birgit Hedström skriver:

Hej lärjungen! Förstår att du citerade vad din vän hade sagt. Och balansgången mellan att stå för det som vi ser att Bibeln talar om som gällande och samtidigt möta människor, tex homosexuella är något vi alla har att söka eftersträva. Det tror jag också är så du lever och söker att följa. Läste nu på morgonen ifrån Markusevangeliets andra (läser ofta en bibelbok igenom från första till sista kapitlet, och just imorse var jag då kommen till det andra kapitlet i Markus kapitel om hur Jesus åt tillsammans med ”publikationer och syndare” och hur han fick kritik för det, det står också om hur många av dessa följde Jesus. Och ja-g sitter nu och tänker på dessa ord, men uppenbarligen klarade Jesus av denna balansgång som jag skriver om här. Och eftersom det står om många syndare som följde Honom i presens-form, så tror jag inte att dessa människor som det står om här, att de hade varit syndare, utan Markus talar om dem som (presens) syndare. Mycket intressant läsning tycker jag och mycket att söka förstå i denna text. Självklart! var alltid Hans önskan omvändelse, men även syndarna åt han tillsammans med. Min dyrbare broder lärjungen! Jag önskar dig också välsignelse av Herren. , Abrahams, Isaks och Jakobs Gud!

Birgitädujagocksåatocksåeftersträvamed publikaner och syndare?” så svarar Jesus: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka

Johan L skriver:

Citat: ”Det är en kraft som jag kallar en ande som driver de homosexuella och så länge den kraften är kvar i människan så kan inte Jesus Kristus ta plats i den människan.”

Jag motsäger inte att det kan finnas behov av andlig befrielse. Samtidigt kan det du här skrev låta som att människor som tagit emot Jesus ej kan ha homosexuella begär. Ack så fel i s f. Homosexualitet, precis som annan synd kan ta lång tid att få fullständig frihet ifrån. För den kristne med homosexuell dragning är en del av den process som kallas helgelseprocessen och som börjar med tro, omvändelse och dop.

M v h

PåKlippan skriver:

Lärjungen skrev bl a;

….. Ofta i ett samkönat förhållande sker en utveckling huruvida vem av dem är mannen och vem av dem ska vara kvinnan. Den kvinna som är mannen i förhållandet är ofta den tuffa, starka, som ofta tar strider med andra o.s.v. Ja beteendet är väldigt manligt hos denne.
Det här är en kamp mellan dem om könsidentiteten…..
Detta är tendenser jag sett i verkliga livet. Både lesbiska kvinnor med manlig framtoning och förkärlek för kostymliknande kläder och detta långt innan tex affärskvinnor började använda slips och kostymliknande dressar i sin yrkesroll. Jag har även sett bland manliga par att ena parten uppträder mera feminint, talar med mjuk kvinnlig röst, och skaffar kvinnliga accessoarer som handväskor och liknande. Men vad det gäller den andliga sidan vill jag inte resonera i ett forum som kännetecknas av utbredd svag urskiljningsförmåga. Man bör välja lämpliga fora. Många i denna blogg vill bara lufta olika infall som råkar susa fram i deras huvuden. De drivs av nån slags religiös känsla med vet nog inte mer än så.

lärjungen skriver:

Till Birgit!
Det var ett olyckligt inlägg jag tidigare skrev eftersom jag bara citerade min älskade vän som är homosexuell. Det finna ju självklart inga bevis eller belägg värför homosexuella skulle vara sämre än andra hetrosexuella vad gäller andra peversa dragningar sexuellt sätt.
Det är minerat område och jag inser att relegionsfriheten inte finns inom denna fråga.
Vi älskar alla människor och är väl kanske mera oroliga för dem. Vi älskar dem kanske mer än andra människor. Det kanske är ett tydligare svar från mig sida då. Min vän som är homosexuell har varit ett inre problem för mig som jag i och för sig inte jag har med att göra. Var människa har full rätt att göra och leva som man vill. Mitt val är att älska och följa Jesus och att alla människor också vill göra detta.
Abraham, Isak och Jakobs Guds välsignelse
LÄRJUNGEN

Antonia skriver:

Något att begrunda kanske:?

1 Kor. 6:11 ‘ Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, nihar förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.12 Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig, men jag skall inte låta något ta makten över mig. 13 Maten är till för magen och magen för maten, och båda skall Gud göra slut på. Men kroppen är inte till för otukt utan för Herren, och Herren för kroppen. 14 Gud har uppväckt Herren, och genom sin makt skall han också uppväcka oss. 15 Vet ni inte att era kroppar är Kristi lemmar? Skall jag ta Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Nej, naturligtvis inte! 16 Eller vet ni inte att den som förenar sig med en sköka är en kropp med henne? Det heter: De två skall bli ett kött. 17 Men den som är förenad med Herren är en ande med honom. 18 Fly bort från otukten! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den otuktige syndar mot sin egen kropp. 19 Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? 20 Ni har blivit köpta och priset är betalt, förhärliga då Gud i er kropp!

Det verkar som Gud ser särskilt allvarligt på all slags otukts synd, när man tillhör Honom. Det står ju att all annan synd är utanför kroppen, men den otuktige syndar på sin egen kropp. Våra kroppar tillhör inte längre oss, utan Kristus!

/Antonia

Birgit Hedström skriver:

Läsare, jag har inte den erfarenheten som du skriver om ang. många kristnas bemötande av homosexuella, och då bl.a genom den blogg-diskussion jag nämnde om ovan. Och den hårdhet gentemot de homosexuella som kom fram där, reagerade inte bara jag på, utan även en del andra av de kristna kommentatorerna. Och min homosexuelle vän kan skilja på att jag anser att utlevd homusexualitet är synd och på min syn på honom som människa. Han vet att jag ”älskar” honom som en kär vän.
Gonatt Läsare! (ser att klockan e mycket…;)
Birgit

Läsare skriver:

Jag tror du målar upp problemet större än det är. Jag tror att dom flesta ja nästan alla kristna är trevliga och kärleksfulla mot homosexuella, alltså människan, jag tror dom homosexuella själv målar upp en bild av att vara avskydda av kyrkan detta för att dom inte kan skilja på människan och handlingen, dom ser det som ett. Så dom tycker att om jag tycker att homosexualitet är synd så tycker jag inte om människan, detta kommer alltid att vara ett problem och som sagt att säga och prata med dessa om synden kan vara svårt när man vet att det finns så mycket synder i kristenheten som man inte verkar bry sig om. Men vi får inte vika på dessa ej heller på homosexualitet isåfall gör vi dessa en fel bild av vad bibel säger. Tycker både lärjungen och Johan har skrivit väldigt bra.

Birgit Hedström skriver:

Fortsättning till lärjungen: Ojjj! Nu drog kommentaren iväg…Hade väl egentligen skrivit det mesta jag ville, men vill bara avsluta med att säga att jag skulle önska att vi kristna blev bättre på att föra en respektfull kommunikation med homosexuella människor. Jag har deltagit i samtal på en annan kristen blogg där jag alltför ofta tyckte att den respektfulla tonen gentemot de homosexuella som deltog i samtalet, att samtalstonen inte var så överdrivet god hos en del kommentatorer. Lärjungen! jag vill också säga att mycket av det jag skrivit här inte var ämnad bara specifikt för dig, utan för oss alla, både läsare och kommentatorer här på Aletheia. Sen vill jag tacka för det givande samtalet vi haft med varann i 500-salen! Förstår att du verkligen älskar Herren och hans ord, och söker att följa Honom, och upplever också att du har ett mjukt och ödmjukt hjärta. Jag önskar att när du arbetar på din gård med dina djur, att du måtte få höra Herrens ord i ditt hjärta, hur Han kommer med sin tröst, kraft och frid! Till sist ett ord från Jer 31:3 ”Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig: med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbli över dig”.
Jesu dyrbara frid till dig!!

Birgit

Birgit Hedström skriver:

Hej lärjungen! Jag skulle precis skulle skicka iväg en kommentar till dig, eftersom jag blev mycket upprörd över din beskrivning av homosexuella människor, att de skulle syssla med barnsex, djursex mm!! Så läste jag din andra kommentar där du lite backade i det. Så därför skriver jag en ny kommentar istället. Jag har under detta år lärt känna en homosexuell man som jag tror skulle bli helt chockad om han läste denna kommentar! Han är mycket mjuk i hjärtat , kärleksfull och omsorgsfull och barmhärtig gentemot framför allt de som lever i samhällets ”nedre skikt”, som tex alkoholisterna. Jag menar att homosexualitet är komplext och det finns inga enkla slutsatser ang homosexualitet. Många homosexuella har haft en dragning till människor med samma kön så långt tillbaka de kan minnas, har aldrig någonsin haft en dragning till det andra könet. Min vän vet att jag ser utlevda homosexuella handlingar som synd enligt bibeln, men det jag främst söker att gehonom är vänskap och kärlek och att lyssna med hjärtat. Det jag tycker är lite märkligt är att andra synder som bibeln tar upp mycket oftare, som girighet, förtal, vrede, oförlåtelse, dessa synder är det ganska tyst om i kyrkor och församlingar. Och hur ofta talas det om samboskap som synd? Sex före äktenskap som synd? Den enda vägen som är rätt utifrån bibeln som jag ser det, den vägen är densamma både för den homosexuelle och den ogifte heterosexuelle (kristne) blir då celibatet. Där tror jag också att kampen/smärtan kan bli svårare för den homosexuelle än den heterosexuelle, eftersom den heterosexuelle kan tänka att ”jag kanske ändå förr eller senare träffar någon att gifta mig med” (om man nu vill gifta sig), medan den homosexuelle som fortfarande har sin homosexuella dragning kan ju då inte känna ett motsvarande hopp (eftersom man inte har någon dragning till det motsatta könet).

lärjungen skriver:

Till Andreas!
Vi som följer och tror Guds Ord hjälper inte de homosexuella genom att analysera den ena eller den andra med avikande sexuell läggning. Det har du rätt i och du får förlåta mitt inlägg som beaktade en viss grupp som jag tog upp, som mycket väl kan utgöra en mindre del av de homosexuella. Vi hjälper dem inte genom att göra detta.
Dock vill jag säga det att ger man sig in i leken genom att mena att det är OK enligt Gud att vara homo, då blir det reaktioner eftersom vi har religionsfrihet fortfarande i den här frågan, men det börjar brännas så fort man säger sin mening.
Det viktiga är hur vi hjälper de homosexuella. Vad tycker du? Ska vi utgå efter Guds Ord eller? Jag vill det, för Herren lovar oss evigt liv.
För att kunna bli frälst d.v.s att Jesus tar sin boning i oss, så är förutsättningen att de homosexuella inser att det är en synd enligt Guds Ord. Inser de inte detta så är det kört.
Om någon homosexuell vill följa Jesus och inser att han eller hon vill ha hjälp så måste församlingen kunna ge hjälp. Detta kan ske genom långvarig fasta och bön, eller genom ett direkt under,
Det är en kraft som jag kallar en ande som driver de homosexuella och så länge den kraften är kvar i människan så kan inte Jesus Kristus ta plats i den människan.
Du kan bortse ifrån allt jag säger om du vill och tro Guds Ord vad Ordet säger om homosexualitet. Det är detta som gäller. Jag kan bara tro Guds Ord. Inte mina egna personliga tolkningar för de kan bli fel, men Guds Ord slår aldrig fel.
Jag refererar inte till några bibelställen för jag tror att du kan dem redan där det står om detta ämne. De kan du. Vi kristna har ett problem för vi älskar ju de homosexuella människorna också,,visst. Jag har ju själv en nära vän som är detta.
Kan du komma med något bra alternativ, hur man kan hjälpa dem?
All välsignelse från Abraham, Isak och Jakobs Gud , Herren Jesus Kristus
LÄRJUNGEN
(Du kan ta bort mitt föregående inlägg om du vill, för det kanske är represetativt för en mindre grupp homosexuella)

barnaskap skriver:

Stark poäng. Annars om man har annan syn ser det ut som att gayrörelsen lyckas med ett judogrepp vrida härskarspiran ur Guds hand och kan nu göra vad man vill, medan stackars Gud sitter och vrider händerna i svettig oro över att han förlorat kontrollen över sitt område, i detta fall äktenskapet.

Lärjungen:
Jag vill bemöta en del av det du nämner i din kommentar, även om den är offtopic i förhållande till denna artikels intention och innehåll. Artikeln och min intention är respekten för de homosexuella som människor, inte olika sexuella handlingar som du bland annat nämner, och jag tycker det är tråkigt att man inte kan hålla sig till ämnet. Du skriver att

”Det finns också en mycket stor fixering runt det rent sexuella. Barnsex, djursex, transexuella o.s.v har de ofta provat på. Gruppsex med partyn där de får visa upp sig med sin respektive är också förekommande. Tror ni Jesus håller på med sånt här eller tycker det är OK? Hans ande har inte ens tagit sin boning i dem. Det är ju Jesu Ande i oss som frälser människan. Den invärtes läraren i oss. Hur kan man då tro att Jesus skulle lära oss att vara homosexuell eller fortsätta vara det?”

Det du gör här är att sätta en etikett på de homosexuella som grupp och näst intill påstå att detta är gällande, att de skulle vara sexuella avvikare som praktiserar perversiteter och abnormiteter som djursex och barnsex. Jag tycker detta var ett grovt övertramp, och hoppas slippa se det igen i denna tråd. Jag tvivlar inte på att din vän säger sig ha erfarenheter av detta, men därmed inte sagt att man kan överföra det som en gällande slutsats för en majoritet av de homosexuella.

Jag kommer radera sexfokuserande kommentarer hädanefter då de avviker från artikelns ämne.

Du säger vi vidare att det handlar om en demonisk ande som satt klorna i de homosexuella. Är det verkligen så svart/vitt? Jag håller inte med. Om vi inte känner en människa och hur den människan är, kan vi inte säga att de är påverkade av demoner. Hur hjälper vi en homosexuell bäst då, och hur tror du att de reagerar på vår ‘hjälp’? Utveckla gärna hur du ser för dig att vi kan hjälpa homosexuella människor.

Jag tror inte Jesus hade deltagit i det som du skriver om här ovan, och jag tror inte heller att han hade markerat avstånd gentemot de homosexuella. Han hade gått på deras fester, umgåtts med dem och vunnit dem med respekt, kärlek och sanning. Vi får inte kaste sten på de homosexuella, och jag talar i metaforer såklart.

På återskrivande.

Bless!

lärjungen skriver:

Homosexualitet är ett tillstånd där en ande driver människor till att utföra vissa saker och ting. De utmanar ofta det etablerade samhället genom parader och dyligt. Att gå halvt nakna, ta på varandra öppet så andra människor ser det. Jag har en mycket nära vän som är homosexuell och hon har berättat en del om detta.
Ofta i ett samkönat förhållande sker en utveckling huruvida vem av dem är mannen och vem av dem ska vara kvinnan. Den kvinna som är mannen i förhållandet är ofta den tuffa, starka, som ofta tar strider med andra o.s.v. Ja beteendet är väldigt manligt hos denne.
Det här är en kamp mellan dem om könsidentiteten. Det sker i deras ande. Om nu en man känner sig som en kvinna i sitt sinne, eller en kvinna känner sig som en man och dessa dras till det andra könets ande, då blir det ju homsexuella. Det finns också en mycket stor fixering runt det rent sexuella. Barnsex, djursex, transexuella o.s.v har de ofta provat på. Gruppsex med partyn där de får visa upp sig med sin respektive är också förekommande. Tror ni Jesus håller på med sånt här eller tycker det är OK? Hans ande har inte ens tagit sin boning i dem. Det är ju Jesu Ande i oss som frälser människan. Den invärtes läraren i oss. Hur kan man då tro att Jesus skulle lära oss att vara homosexuell eller fortsätta vara det?
En människa som är dragen till samma kön behöver hjälp. Denne måste dock komma i insikt om att det är en synd inför Gud att vara homosexuell. Det kan behöva lång tids fasta och bön för att vissa domoniska andar ska släppa taget om dessa människor. Det är en väldigt stark demonisk ande som sätter klorna i människorna i den här tiden. Vi lever i Sodom och Gomorras tidsålder.
Jag vill inte döma dessa som människor, men det är ANDEN i dem som är raka motsatsen till Kristi Ande.
Ska då den som tror på Abraham, Isaks och Jakobs Gud och som erhållit frälsningens gåva, som har sin kropp till ett heligt tempel åt Gud, bara vara tysta och inte säga någonting. Jag tror inte det.
Vi ska förkunna att vår kropp är ett heligt tempel åt den helige Ande, som tagit sin boning i oss och kastat ut alla demoniska andar från kroppen som vill förstöra allt som är heligt. Vad är det då som är högheligt. Jo det är Guds Ord, Jesus kristus. Kan vi se och erkänna våra synder inför Kristus så kommer han att hjälpa oss, men tycker vi att det är OK att demoniska andrar får bo i våra kroppar, så är någonting fel med den läran. Då har man inte tagit emot sanningens Ord, som är Jesus Kristus.
Abraham, Isak och Jakobs välsignelse till er alla, Herren Jesus kristus.
lärjungen

Antonia skriver:

PierreafB ”Närvaron är någon form av applåderande och välsignande av vigandet.”

Det var Herren själv som sade; ‘ till man och kvinna skapade jag dem’ Därför skulle Jesus, aldrig ha gått på ett samkönat bröllop. Då skulle Han genom sin handling, ha upphävt själva sin skapelseordning!

Att kalla det för vigsel blir därför fel.Det är staten som gett dem denna möjlighet, inte Gud! I biblisk mening är det alltså ingen vigsel.

Däremot skulle Han säkert berättat för dem om Guds rike och att man kan bli född på nytt, bli en ny skapelse!

Mvh,

Antonia

Johan skriver:

Hej SwedishKiwi!

Du skrev:
”finner ni några fler argument som ni baserar er inställning på, eller handlar det om att följa vad Bibeln tycks säga? För mig som icke-troende, så är det ju inte särskilt övertygade att komma med bibelcitat som största och enda källla”

Som kristen är det helt riktigt att det avgörande är vad Gud säger, d v s vad som står i Bibeln. Frågan är om det finns några andra argument än detta, för att vi kristna ska kunna säga att det är fel.

Jag gör mig här inte till talesman för alla och jag vet att det är sprängstoff att tala om detta, men om du googlar homosexullas hälsa, så kommer du att finna att den är klart sämre i genomsnitt, än övriga befolkningens. Homosexuella har större problem med missbruk, psykisisk ohälsa och de dör tidigare. Dessutom förorsakar själva samlagsakten män emellan, ofta skador på den mottagande parten. För att tala klarspråk, ändtarmen är inte konstruerad för sexualitet.

Detta att homosexuella har sämre hälsa, var det inte pk att tala om tidigare. Gay-rörelsen ville inte höra om det. Numera talar man om det och vill få det, som jag har fattat det, till att bero på att homosexuella är offer för det övriga samhällets fördomar och illabehandling. Den så framgångsrika offerrollen. Det är bara det att attityden mot homosexualitet, har närmast revolutionerande förändrats numera, men ohälsan bara fortsätter. Alltså håller inte den förklaringen, att det bara beror på att alla skulle vara stygga mot dem. Så är det inte.
Ohälsan beror på den psykiska skada ifrån barndomen, som förorsakat homosexualiteten (känslor av utanförskap i barndomen i f h till föräldrar och / eller jämnåriga. Sexuella övergrepp osv.). Det här fanns det mycket forskning om tidigare, men en kupp i USA av gay-lobbyn, gentemot mot amerikanska psykiatriförbundet, på 70-talet, gjorde att man inte längre fick se på det vare sig som sjukdom eller som psykisk störning. Följdaktligen kastades många års forskning på området i papperskorgen.

(Jag håller inte med om att det är så hätskt här. Ofta kan saker låta hårdare än vad det är menat, när man skriver.)

Gud välsigne dig och hoppas att du ska få möta Gud och bli frälst!

Bra fråga förresten!

Birgit Hedström skriver:

Hej SwedishKiwi! Tycker som läsare att det är roligt att du som inte troende hittat hit! Skönt höra att du inte skrämts iväg av de främst tidigare hätska tongångarna…

Ha det bra! Birgit

PierreafB skriver:

Jag tycker att det är två olika saker att prata och umgås med homosexuella, vilket inte är annorlunda än att umgås med andra personer vi inte har någon fysisk relation till å ena sidan och att närvara vid vigsel av samkönade. Näraron är någon form av applåderande och välsignande av vigandet. Det kan aldrig vara förenligt med kristen tro enligt bibeln. Att umgås, vara vän med och bry sig om personer oavsett läggning bör dock vara en självkarhet – det är en stor skillnad. Håller du inte med om det Andy?

SwedishKiwi skriver:

Att ett homosexuellt samlag inte leder till barn känner jag inte heller är något vidare argument. Ett heterosexuellt par kan ju välja att använda preventivmedel. En av parterna kan låta sterilisera sig själv. Någon eller båda kan vara infertil. Och det är ju inte heller så att världsbefolkningen håller på att minska, så att arten dör ut för att folk inte har heterosexuella förhållanden. 😉

Jo, jag tror det även är andra icke-troende som hittar hit, även om de inte märks så mycket eftersom det kanske tar emot att skriva. Diskussionen här är stundtals lite hätsk, men det är den på andra ställen också. Jag kan vara i världens diskussioner med andra icke-troende – inte minst om religion(!) – så det är inget som är specifikt för troende. Ingen fara!

Läsare skriver:

Ja till en del, men även som jag som troende kan läsa mig till att vi är skapta för att leva som man och kvinna sida vid sida. Sen är det väl så att par som lever i homosexuella förhållande vill ju också föröka arten på ett eller annat sätt, och det blir ju en märklig kombination, men som sagt jag ser det inte som någon större synd än att tala illa om sin medmänniska eller vara svartsjuk mm.
Kul att läsa din kommentar, verkligen trevligt när icke troende hittar hit och kan vara ned i samtalen utan att förskräckta av den ibland hätska tonen.
Välkommen

SwedishKiwi skriver:

Hur är det emot ”naturens lagar”? För att homosexuella samlag inte leder till befruktning och förökning av den egna arten?

Läsare skriver:

Det strider väl mot naturens lagar rimligtvis, kan inte se att det var tänkt så i början, vare sig man tror på bibeln eller evolutionen. Men sen som sagt människan är lika älskad av Gud vare sig man är homosexuell hette Hitler eller som jag, läsare, men synden i mitt liv tycker han inte om ej heller i någon annans liv heller, och tror man då på bibeln så måste ju det få vara rättesnöret det som står där. Den största kärleken från Gud var ju att ge oss lite regler och och beskrivningar på vad han betecknar som synd, det är ju för att vi skall må så bra som möjligt, och få ett liv så rikt som möjligt att leva. Sedan är det ju på sätt och vis ett pris att.betala, att visa att man är beredd att offra allt för den som offrade det ”omöjliga”.

Johan L skriver:

Tjena Johan,

Jag tror att händelsen med ‘Jesus och den rike mannen’, talar till oss alla. Vi har alla en (eller flera) avgud(/-ar), som vi måste avsäga oss, om vi ska kunna följa Jesus. Den rike mannens avgud var mammon och han var inte villig att omvända sig. Samtidigt vet vi inte vad som hände senare, i den här mannens liv. Det skulle inte förvåna mig om han senare i livet, efter det här för honom omskakande mötet med Frälsaren, beräknade kostnaden och omvände sig. Jag hoppas att få möta honom hemma hos Gud en dag.

Du skrev: ”-Att följa Jesus är i första hand att tro att han fullgjort hela lagen i vårt ställe och genom att tro detta blir vi frälsta och genom tron upprätthåller vi lagen som Paulus skriver.”

Ja, men observera att ”trons lydnad” är reell. D v s vi är kallade att faktiskt lyda Gud m h a tron, när vi tagit emot Honom (Mt 28:20).

Vidare skrev du:
”-Försakelser och kall får vi hjälp med genom den Helige Ande själva klarar vi inget och tror vi det så är vi inne på gärningarnas/lagens väg. Helgelsen/efterlevelsen är en process där den Helige Ande måste verka i oss, själva förmår vi inget.”

Här kan jag inte riktigt hålla med dig. Den rike mannen, fick ju t ex inte rådet av Jesus att gå hem och be den Helige Ande om hjälp. Nej, han blev utmanad till en handling som han själv hade makten och beslutet över. ”Gå och sälj allt…kom sedan och följ mig.”

När det gäller omvändelse, så ser jag i Skriften att ibland uppmanas vi att omvända oss och ibland står det att det är Gud som hjälper oss med vår omvändelse (Rom 2:4).

Vi förmår en hel del och är absolut inte alltid utan egen förmåga. Jag tänker på Josef, som fick använda apostlahästarna, för att fly undan frestelsen med Potifars fru.

Vi ska lyda Gud och mycket har vi redan makt att klara av, men ibland är vi också beroende av Guds hjälp. Det håller jag med dig om.

Shalom!

SwedishKiwi skriver:

Jag är själv icke-troende, men följer den här och andra, liknande bloggar och hemsidor med nyfikenhet eftersom jag är intresserad av tro och religion.

En fråga till er troende: Jag förstår att er invändning mot homosexualitet grundar sig i vad Bibeln säger. Men utöver Bibeln, anser ni att det finns andra argument för att vara emot homosexualitet?

Anledningen till att jag frågar, är att det finns många saker inom kristendomen som jag som icke-troende kan hålla med om. Men sedan finns det saker som jag känner att det egentligen krävs en gudstro för att man ska kunna motivera sin inställning.

En av dessa saker rör just homosexualitet. Jag har inget emot homosexualitet – och jag kan inte finna några ”sekulära” argument som säger annorlunda. När jag frågar människor omkring mig, så anför motståndarna mest argument av typen ”det är äckligt” eller ”det är onaturligt”. Båda är ovidkommande.

Så… finner ni några fler argument som ni baserar er inställning på, eller handlar det om att följa vad Bibeln tycks säga? För mig som icke-troende, så är det ju inte särskilt övertygade att komma med bibelcitat som största och enda källa. 😉

Johan Nilsson skriver:

Jag tror att det finns flera innebörder i den här texten:

-Det första är vad vi ska för förhållande till pengar inte om vi har mycket eller lite av dem. Var inte bunden av dem och jaga inte pengar och berömmelse som världen gör.Ändå kan en del kristna kan få rikligt med jordiska gåvor att förvalta.

-Mannen i liknelsen försökte frälsa sig själv genom gärningar och tyckte uppenbarligen själv att han lyckats hyfsat, men Jesus som känner oss alla visste var mannens svaga punkt var.

-Att följa Jesus är i första hand att tro att han fullgjort hela lagen i vårt ställe och genom att tro detta blir vi frälsta och genom tron upprätthåller vi lagen som Paulus skriver.

-Försakelser och kall får vi hjälp med genom den Helige Ande själva klarar vi inget och tror vi det så är vi inne på gärningarnas/lagens väg. Helgelsen/efterlevelsen är en process där den Helige Ande måste verka i oss, själva förmår vi inget.

Läsare skriver:

Så rätt, men ack så svårt att säga kärleksfullt, förståeligt och accepterande. Tycker att du lyckades väldigt bra, hoppas att Karin kan se det så också.
Bibeln har ju trotts allt svaret på det mesta/allt men ack så svårt att acceptera när det går mot våra egna värderingar.

Karin skriver:

Ja, kanske även våra fördomar.

Tack detsamma, kära Johan!

sungaMagnus skriver:

Om barnet har en biologisk mamma så skall det givetvis vara hos henne.
Om barnet är adopterat så bör man dela vårdnaden.

Johan skriver:

Hej igen Karin!

Jag tror Jesus var mycket bekymrad för ”fariséerna”. Han vill nämligen att alla ska bli frälsta och komma till insikt om Sanningen. Fariséerna däremot hade sin egna agenda och vägrade att lyssna till Honom, än mindre att underordna sig Honom.

Ett exempel på att Jesus vill att människor ska förändra sina liv:
”När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: ”Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?” Jesus sade till honom: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. Buden känner du: Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor.” Mannen sade: ”Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung.” Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.” Vid de orden blev mannen illa till mods och gick bedrövad sin väg, ty han ägde mycket.” (Mk 10:17-22).

Vi måste vara beredda att försaka allt!

Jag välsignar dig i Jesu namn, kära Karin!

Karin skriver:

Vad är det bästa för barnet? Skilda föräldrar?
Eller ska vi göra som i det hotas om i Ryssland och ta ifrån homosexuella deras barn?

sungaMagnus skriver:

Gift lesbiskt par? Det blir inga problem när det kommer till skilsmässa eftersom en bibliskt grundad församling inte ser ett lesbiskt äktenskap såsom ett äktenskap överhuvudtaget. Däremot måste de s.k. paret upphöra med sin relation. Därefter är de välkomna.

Karin skriver:

Du har helt rätt!Jag strävar efter att bli mer lik Jesus – vars hjärta gick ut till de utslagna i samhället istället för fariséerna.

Johan L skriver:

Det är sant att Han älskar dig och det alldeles för mycket för att låta dig förbli som du är. Han vill tillsammans med dig, göra dig alltmera lik Jesus.

M v h

Johan L skriver:

Kära Karin,

Det är inte jag som står som inbjudare, till Guds församling. Det är Kristus själv och du är inbjuden. Samtidigt så finns det bara en väg in och det är genom ‘porten’. Porten till att komma in i Guds församling är tro, omvändelse och dop (Apg 2:37-38). Det har jag inte några intentioner att ändra på. Det går inte!

Hur du lever skulle jag inte ha några synpunkter på, om det inte vore för att du kallar dig ”kristen”. Vad innebär det för dig? Har du förstått att man för stt bli en verkligt kristen, måste omvända sig, så att Jesus blir ens Herre?

Om Jesus är ens Herre behöver man förstå hur Han talar, för att kunna göra Hans vilja. Jesus som är Ordet, talar först och främst genom Bibeln och aldrig emot den.

Där står det att man ska gifta sig, om man ska ha en sexuell relation (1Kor 7:9), samt att man inte ska gå i ”omaka par med de som inte tror” (2 Kor 6:14).

Har du inte läst detta, eller tänker du inte underordna dig Skriften?

När det gäller kristna sammanhang, så är du helt säkert välkommen att deltaga i offentliga möten. Många sammanhang kommer att också välkomna dig som medlem. Tyvärr är det dock idag, ont om sammanhang som har kärlek nog att berätta för dig att du måste ändra på ditt liv, om du ska kunna bli en verklig Jesu lärjunge och vara på väg mot himlen.

Guds frid!

Karin skriver:

”vi inte bör gå i ok med dem som inte tror”
Oj, det väcker minnen från sent 90-tal. Sen tror jag att pastor U pratade om det kvällen innan min mammas begravning förra vintern?

Men man kan aldrig bli påmind för många gånger 😉

Karin skriver:

Tack jag vet om den – och jag lovar att inte prata allt för högt om det 😉

Men på allvar – jag hade inte levt idag om det inte var för min högre makt. Han räddade livet på mig förra våren. Utanför kyrkans väggar.

I det ögonblicket när mörker bokstavligt vänds till ljus, då slås man till marken av Guds fantastiska kärlek och nåd, som sträcker sig över allt annat.

Det enda jag kan veta säkert är vad han visade för mig då, att han älskar mig precis för den jag är, utan förbehåll. Älska din nästa som dig själv. Det räcker med att vara sann mot sig själv, acceptera sig själv med alla sina fel och brister. Och sen visa samma kärlek mot sin nästa…

MyTwoCents - aletheia.se skriver:

Ska berätta en liten välbevarad hemlis Karin:

Kyrkan har inte monopol på Gud… Du kan möta honom där du är, i ditt sovrum, arbetsplats eller ute i skogen.

Har du ett ärligt hjärta och rena motiv – bered dig på att det han säger till ditt hjärta, inte alltid är det du VILL höra. Men, möta honom kan du göra utanför kyrkans väggar. Men det kanske du redan visste :-)

Karin skriver:

Bra att du läser mitt smått ironiska tonfall, men problematiken är dock densamma. Om jag som människa vill möta Gud, vem har då rätt att avvisa mig?

Tack Gud för att din nåd är större än kyrkans nåd!

MyTwoCents - aletheia.se skriver:

Många har farit illa av onödigt hårda nypor i frikyrkosveriges ledarskap. Samtidigt kanske du som vuxen skulle kunna ha lite mer förståelse för att vara kristen under senaste 2000 åren är synonymt med att acceptera bibeln som värdegrund?

Man skulle kunna avdramatisera det hela (även problematiken i din kommentar kring det lesbiska paret) med att det inte är märkligare att kyrkan har ett styrdokument än att moderaterna har det.

Alltså, om du är Marxist, varför envisas med att bli medlem i moderaterna och sedan förfasa sig över deras inställning till marxismen?

Vad jag försöker säga är ju att det finns en rad moraliska riktlinjer inom sann kristendom, på samma sätt som exempelvis politiska rörelser har sina grundläggande styrdokument.

Det sätt du avvisades för att du hade en okristen pojkvän kan säkert diskuteras. Men grunden för reaktionen kanske du förstår bättre idag som vuxen i det att i det långa loppet så skapar denna typ av relation ofta friktioner i äktenskapet (om det nu skulle leda till det) kring hur barnen ska uppfostras o.s.v. Av detta skäl (?) var det Jesus själv, hörnstenen i kristendom, som säger att vi inte bör gå i ok med dem som inte tror.

Karin skriver:

Dagens citat:
And then I wonder about using hell fire and brimstone as a way of
converting people. That’s why I first said yes to Jesus, and it took a lot of
years to realize that God is good and that He really loved ME.

tältmakaren skriver:

Detta svar ställer lite nya frågor. Det är ganska komplicerat. Jag hade själv en jobbarkompis som konverterat från man till kvinna. Det såg besvärligt ut och jag tänkte många gånger att det måste varit ett fruktansvärt svårt beslut att fatta och att det varit bättre för denna person om möjligheten till könsbyte inte funnits. Vad hade Jesus gjort?
Det var inte svårt för mig att känna medlidande med denna person och jag är ganska säker på att Jesus gjort det samma.
När han mötte den besatte mannen som sprang naken ute vid gravarna så befriade han honom omedelbart från demonerna. På samma sätt så visade han nåd och kärlek med kvinnan vid Sykars brunnen och med äktenskapsbryterskan som man ville stena.
Men tänk om inte dessa varit utanför samhället och föraktade? Tänk om den besatte mannen inte hållit till utanför staden utan gått i Pride festivalen och åkt runt i skolorna och berättat för för våra barn att han minsann var helt normal? Eller krävt att få predika i våra kyrkor? Vad hade Jesus gjort då?
Att anse sig vara bra nog och förkasta nåden och försoningen ifrån Gud genom Jesus är den största synden. Det gäller oss alla.

Karin skriver:

Tack! Vad jag som kristen och sambo känner mig välkommen tillbaka till kyrkan! Tur att det har hänt mycket sedan jag som nittonåring blev avvisad för att ha hållit en okristen pojkvän i handen…

JohanN skriver:

Hej, hej
Jag glömmer också ibland att lägga till N och då blir det förvirrande. Kanske dags att registrera sig…

Johan L skriver:

Tillägg:
Paulus skrev: ”Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför?* Är det inte dem som står innanför ni skall döma?” (1 Kor 5:12)

Ska vi döma dem som står innanför? Ja, på så vis att vi därigenom hjälper dem till ett heligt liv!

(Det är visst många Johan på denna tråd. Jag är Johan L och så finns det en JohanN, som kommenterar här också. Hej på dej! :) )

Johan skriver:

Det här är ämnet är minerad mark både inom kyrkan och utanför kyrkan, vi måste vara extremt tydliga och försiktiga med hur vi uttrycker oss för det finns så mycket laddning i begreppen och vad som menas med dem.
Om man utanför kyrkan uttrycker att jag har invändningar mot samkönade äktenskap så blir man direkt stämplad som homofob vilket ju är långtifrån samma sak.
Jag kan förstå att det finns pastorer och präster som offentligt uttrycker sig kryptiskt i dessa frågor och det beror på att media och världen bara har förmåga att ta till sig det korta svaret, men har inte kunskap och intresse att höra och försöka förstå det långa svaret som jag tycker krävs för att man kunna ha rimlig chans att förstå det korta svaret.

Det korta svaret är förtsås nej på om kyrkan ska pyssla med samkönade äktenskap. Det långa svaret är väl det som avhandlas i denna tråden, hur vi ska bemöta homosexuella för att leda dem till Kristus.

Johan skriver:

Att felaktigt döma någon, oavsett vad det gäller är förkastligt, så också när det gäller homosexualitet. Samtidigt är det i kristna sammanhang ett långt större problem att man kompromissar, vad det gäller sexualiteten. Först började man tillåta skilsmässa och omgifte, senare samboskap och nu har man i flera sammanhang börjat kompromissa vad gäller utlevd homosexualitet.

Var tog predikan om omvändelse vägen?

Jesus sade:
” Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han skall rädda det. Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ?” (Mk 8:34-36).

Det handlar alltså ytterst om, huruvida människor ska bli räddade eller inte.

”Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.” (Lk 15:7)

Lilly Torva skriver:

Jag tycker att du har missuppfattat vad jag säger/skriver och frågar. Läs det en gång till.

Jag skriver med ärligt uppsåt, men du verkar ifrågasätta det. Jag måste väl få ha min åsikt, mina reflektioner, som jag delar? Vad har du för attityder? Känns som att du tar ut dina fördomar på mig. Ja, Andreast Glandberger, jag tycker att du har missuppfattat mig enormt! Jag har inte skrivit att kristna skall gilla läget, inte ens påstått det du tillskriver mig, att jag gör likhet mellan homosexualitet, den aktiva handlingen och den homosexuella människan! Folk kan skriva här och ha det mest aggressiva attityder. Är det här en sida för mogna kristna eller sådana som skall undervisa sina medmänniskor stup i kvarten?

John Nilsson skriver:

Kristendom handlar inte om att få människor att sluta synda. Syndare kan inte sluta synda. Kristendom handlar om att låta Gud bli allt i alla, med början hos sig själv. Att därmed bli rösten som ropar i öknen om att göra vägarna jämna för Herren. Människan som låter Gud få sin väg med sig förvandlas till Guds sons avbild. För att kristendom ska bli lockande för dem som inte tror behöver de se människor som gått den vägen före dem. Vi kristna fokuserar på fel saker och Gud kommer att döma dömandet såväl som det orättfärdiga frikännandet. Sättet Gud dömer det på är förmodligen inte något vi kan förutse.

Maj Häll skriver:

Jag har länge funderat över det här med tolerans och när man skall tolerera något och när man inte skall göra det. När skall man döma (1 Kor 6:2) och när skall man inte göra det (Matt 7:1). Enligt 1 Kor 13 står det att kärleken fördrar allting (att tolerera betyder att man fördrar nånting). Samtidigt menar Paulus att församlingarna inte skall ha fördrag med villolärare (2 Kor 11:4).

Att fördraga är att tillåta existensen, förekomsten eller närvaron av något som man själv inte håller med om, dvs samexistens av två eller flera företeelser utan att de tillintetgör varandra. Var och en håller fast vid sin ståndpunkt medan de respekterar de andras ställningstagande; ungefär som suveräna nationer som respekterar varandras nationsgränser.

Jag diskuterade det här med mina bröder och vi kom fram till följande. Rätta oss gärna om vi är ute och cyklar. Tänk ett scenario där A och B har olika övertygelser om t.ex. samkönade äktenskap. A är emot det och B är för det.

Scenario 1: A tolererar inte B:s ställningstagande.
Dvs A tillåter inte existensen av en sådan åsikt. A går till attack mot B:s åsikt med skarp ammunition, dvs laddade ord. B träffas av anfallet och blir sårad. B drar sig undan för att läka såren som utvecklar sårskorpa och ärrvävnad. Det som inte dödar en gör en starkare, enligt ordspråket, och B är mer övertygad än någonsin om sin ståndpunkt. A och B möts igen och scenariot upprepas där B ger kraftigare moteld. Om A vinner striden får det utgången att B förhärdas ytterligare, flyr bort, alternativt dör, dvs ger upp sin övertygelse.

Scenario 2: A tolererar B:s ställningstagande.
A står fast vid sin övertygelse men står ut med och respekterar att B har en annan ståndpunkt. Det är smärtsamt för A att utstå B:s övertygelse, speciellt om B går till attack mot A i syfte att utradera A:s åsikt.

Scenario 2a: A uthärdar inte längre och ger efter och går över till B:s sida i en uppvisning av undfallenhet.

Scenario 2b: A fortsätter att uthärda B:s åsikt och eventuella slag som B delar ut. A vänder andra kinden till i en uppvisning av kristen kärlek men står orubbligt fast vid sin övertygelse. Efter en viss tid kommer B till insikt att det är lönlöst att försöka konvertera A och lämnar antingen A åt sitt öde alternativt låter sig överbevisas av A:s kärleksfulla integritet.

Om syftet är att vinna sin vän till sin sida är riskerna mycket stora att A förlorar sin vän i scenario 1, medan riskerna är mindre i scenario 2.

Om syftet däremot är att bevara en grupp, församling eller dylikt från att hamna i scenario 2a (och riskerna är överhängande att de gör det pga omognad eller liknande), är scenario 1 rätt väg att gå för att skapa splittring, dvs skilja B (villoläraren) från gruppen man vill beskydda.

Hur man får det här att gå ihop rent praktiskt kan vara knepigt; att som t.ex. församlingsföreståndare gå till officiell attack mot samkönade äktenskap samtidigt som man fördrar det i de personliga mötena. Men det är på sätt och vis i samklang med Paulus ord att vi inte strider mot kött och blod utan mot ondskans andemakter, dvs vi attackerar inte enskilda personer utan idéströmningar/Zeitgeist/tidsandan.

Karin skriver:

Dilemma.
Om ett gift lesbiskt par med barn vill gå med i din församling, hur ställer man sig till det? Måste de skilja sig och splittra familjen eller ska de leva i celibat? Eller är de inte välkomna alls?

barnaskap skriver:

Ja, jag tror inte att Jesus skulle, om Han gick runt på gatorna i Sverige, skrika i vitglödgat raseri i ilska till varje homosexuell, tugga fradga medan Han spottade ur sig varningar, utan Han skulle tala på samma sätt som vid Sykars brunn in i människors olika liv så att de omvänder sig. Skulle alla omvända sig? Troligtvis inte, men somliga skulle. Jag spricker av nyfikenhet vad Jesus skulle säga. Knappast skulle Han säga något så enkelt som enbart tre ord, ”Läs Guds ord!”.

Nu är jag inte helt med. Det är väl ingen som påstått att vi ska gilla homosexualitet bara för att man visar respekt för en homosexuell människa. På vilket sätt anser du att vi ska gilla läget? Vad är problemet med att närvara vid en vigsel mellan två av samma kön? Det är inte detsamma som att säga att det är ok med homosexualitet, så jag följer inte din argumentation här.

Hur ska vi kunna nå de homosexuella om vi inte kan umgås och tala med dem? Om jag går till en plats för att umgås/tala med homosexuella betyder inte per automatik att jag säger att homosexualitet är ok. Däremot visar jag personen ifråga (kommer aldrig använda ordet ‘hen’! ) respekt genom att vistas bland dem och inte bara är en rikstyckare som håller avstånd (påstår inte att du är det!). Hur ska vi någonsin kunna etablera kontakt och kanske ett förtroende hos homosexuella, om vi vägrar att befinna oss på samma plats som dem? Har jag missförstått dig kanske?

Jesus låg till bords och festade med sin tids värsta avskum (sett med dåtidens ögon), och fick också kritik för det. ” ”Varför äter han med publikaner och syndare?” Jesus hörde det och sade till dem: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.” (Mark 2:16-17)

Han gav dem kärlek och respekt, och det var detta som vann dem och även omvände dem. Varför ska vi förändra på Hans vinnande koncept? Kristenheten har tagit avstånd och fördömt i så många saker så allt för länge. Stenarna är utbytta med fördömande människor som gärna tillåter fingrarna dansa hej vilt på tangentbordet i ”sanningens namn” skrivande på sin protestinsändare till någon kristen tidning, men för övrigt är det lite som ändrat sig på vissa områden. Väldigt få av de som skriker högst visar kärlek till de som de så gärna etiketterar som smutsiga syndare. Kanske det är dags att faktiskt undersöka vad Han som vi kallar vår Herre gjorde…

Vad menar du? Att vi inte ska respektera homosexuella? Att vi ska marginalisera dem? Både jag och il papa menar ju att homosexualitet är synd, så exakt vad är det som ska läras?

janeric skriver:

Tror faktiskt att Guds ord har något att lära påven och andra i kristenheten på detta område.

Johan skriver:

Jag tror att den nye påven är en farlig demagog. Inte för vad han uttalat i sak i just homosexfrågan, utan för att han tydligt verkar för att framstå som ödmjuk, i människors ögon. Vem vet vad som komma skall från hans s k pontifikat? Bara det att han är jesuit, inger vissa farhågor.

Glöm inte att han menar sig vara kyrkans huvud. Hur ödmjukt är det? Vi som har vår grund i Skriften, vet att det endast finns ett huvud för församlingen och det är inte påven.

Lilly Torva skriver:

En sak jag vill lyfta fram i denna debatt är som följer: Jag retar upp mig på det faktum att nu skall vi gilla läget med homosexualitet, annars är vi homofober! Det är Guds Ord som dömer ut en homosexuell handling, inte jag. Då är vi inne, igen, på om vi skall tro Ordet och stå upp för det? Jag vill inte döma ut någon, det handlar inte om det. Det handlar om, för mig nu, om varför den som inte ser homosex som naturligt och okey, varför skall jag dömas ut? Oavsett om man är kristen eller ej så har man rätt att tycka att homosexualitet är onaturligt och blir jag tillfrågad om vad Gud och Hans Ord säger, så berättar jag det. Det är ju här likadant som överallt: Gud älskar alla människor, men Han älskar inte allt som vi gör!

Jag har funderat på hur jag på ett fint sätt skulle avböja, om jag blev tillfrågad/inbjuden till en vigsel mellan 2 av samma kön. Att vara närvarande är för mig detsamma som att säga att det är ok.
Hur tänker ni andra?

För några år sedan gick en film på tv, som handlade om en kristen (iaf var han tillsammans med sin fru, aktiv i kyrkan) man, som ville byta kön. Han hade länge, alltid, velat vara kvinna, och i samband med att paret skulle fira 30 år som gifta kom detta fram. Den som var mest kärleksfull mot honom, när han började äta hormontabletter och bära kjol och klänningar, det var hans fru. Hennes kärlek var oförändrad. men jobbarpolarna gav sig på honom, pastorn gav frun rätt att skilja sig och erbjöd bön för henne. Hon svarade att den som behövde mycket bönhjälp nu var hennes man. Mannen ombads lämna kyrkan och gudstjänsten. Då gick frun från sin plats i kören och följde sin man.Till slut opererades han och blev en hon. Men de fortsatte att leva tillsammans, deras barn reagerade olika på det som skedde, men lyckades nå fram till acceptansnivåer de kunde leva med.

Jag funderade mycket när jag såg detta och kände i mitt hjärta att jag verkligen inte kunde döma honom och hur skulle Jesus göra, vad säger Ordet. Ville prata med en människa som jag såg som en god vän. Hon blev väldigt upprörd och menade att Gud fördömer sådana. Jag hoppades att om, jag ställdes inför ett liknande faktum, med människor jag känner, skall behandla dem så kärleksfullt jag bara kan och inte döma. Visa att jag inte ratar dem för att vi är olika samt be så klart.
Intressant att höra andras tänk, ja i seriös mening då förstås.

Katarina skriver:

Riktigt viktigt: ”Sin oförmåga att tala med dem och leda dem till frälsning skyller somliga kristna på, som Johan säger, att detta bara måste vara den största synden som någonsin kan begås.”

barnaskap skriver:

Som kristen ska man först sopa rent framför egen dörr innan man ger sig ut på det stora korståget mot homosexuella. Jag har sett kristna som antingen skilt sig eller varit nära skilsmässa, kristna som klär sig precis lika världsligt och naket som hedningar på gatan utanför, kristna som älskar ära och inflytande komma med pekpinnar vad homosexuella ska göra och inte göra i sina relationer med andra människor. Det stinker! Det är heller inte särskilt imponerande att se kristna som stolt kan peka ut exakt var i Bibeln det står att homosexualitet är synd. Vilken muslim eller farise kan inte peka ut var det står att homosexualitet är synd? Men man kan inte tala med dem, man kan inte dela deras historia, deras sorger, deras törnar som de fått av livet och vilka är orsakerna till sin läggning. Sin oförmåga att tala med dem och leda dem till frälsning skyllder somliga kristna på, som Johan säger, att detta bara måste vara den största synden som någonsin kan begås.

JohanN skriver:

Jag är enig med dig i din slutsats, ser heller inget kontroversiellt i påvens homouttalande.
Har funderat lite kring det här med varför homosexet blivit synden med stort S framför andra. Jag tror att det beror på det historiskt även i det civila samhället varit en grupp som varit ok att hoppa på och förtrycka. Både socialismen och facismen har sett homosexualitet som en svaghet och abnormitet. I de flesta länder har det varit eller är det olagligt(även i Sv) att vara utlevande homosexuell. Kyrkan har inte förrän tills alldeles nyligen blivit utmanad av de världsliga värderingarna i frågan.
Det har alltså inte varit en fråga för kyrkan som obehindrat kunnat döma alla homosexuella till evigt fördärv.

Katarina skriver:

Det här är väl det verkligt svåra att få till i praktiken i en offentlig debatt i praktiken:
”Jag skiljer på de homosexuella (människorna) och homosexualitet (handlingen).”

Det vore intressant se hur många homosexuella som kan skilja mellan sin person sin handling.
Det som framförts som en vanlig motreaktion på ”sak/person”-argumentet, är att de anser sig vara helt identifierade med sina handlingar. Det blir som att rycka i grunden för personligheten för någon som har gått helt upp i något de vill göra.

Inte för att det är kanske så jämförbart, men hundägare gillar hundar… tar man bort hunden så tar man bort glädjen i att vara just hundägare. Ingen människa lämnar sin identitet utan vidare. Inte ens missbrukare. Det vi gör, blir väldigt lätt en del av den vi är. Inte permanent oskiljaktigt – men det upplevs så, innan beteende och tankar förändras. Den ”kyskhetssträvan” som nämns är säkert viktig för dem som trots allt vacklar i sin övertygelse. På sikt undrar jag om de inte anses som ”överlöpare” av ”de sina” och att detta kommer att vålla själskonflikter? Bara en tanke.

Det är ju lite illa att vi har så lite text om detta i NT egentligen. Men det vi får veta, är att vår könstillhörighet och sexuella drift är tillfällig (blir såsom änglarna). Det har inget evighetsvärde, men sexualiteten är så laddad på grund av kopplingarna till synd och moraliskt förfall. Vi får också veta att där kroppen är involverad i sexuella handlingar, bildas andliga förbund som borde uppmana till ännu större diskussioner om troheten i parrelationer överlag, kanske?

”Personligen anser jag att det inte är vår uppgift att vare sig fördöma eller döma de homosexuella… Vår uppgift… är endast att älska dem villkorslöst, ge dem evangeliet och låta Gud ta hand om resten”.

Ja, hur är det – är synd som synd lika illa eller är det som vi håller oss till en rankad syndakatalog?

Tror faktiskt att påven och katekesen på detta område har något att lära andra i kristenheten.

Inhoppare skriver:

Hej Andy! Så här står det om homosexualitet i Katolska Kyrkans katekes:

2357 Med homosexualitet menar man relationer mellan män och kvinnor
som känner sexuell dragning – exklusiv eller huvudsaklig – till personer
av samma kön. Den antar mycket olika former under tidernas lopp och i
olika kulturer. Dess psykiska ursprung har till stor del inte kunnat
förklaras. Med stöd av Skriften som framställer homosexuella handlingar
som i högsta grad klandervärda [23] har traditionen alltid förklarat att
”homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga”.[24] De strider mot
den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv.
De har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet. De kan
aldrig i något fall godkännas. [2333]

2358 Ett icke ringa antal människor uppvisar grundläggande
homosexuella tendenser. Denna böjelse har objektivt sett en felaktig
inriktning; för de flesta av dem utgör den en verklig prövning. Man
skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje
tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor
skall undvikas. Dessa personer är kallade att förverkliga Guds vilja i
sitt liv, och om de är kristna är de kallade att med Herrens offer på
korset förena de svårigheter de kan råka ut för på grund av sin
läggning.

2359 Homosexuella personer är kallade till kyskhet. Genom
självbehärskningens dygder, som fostrar till inre frihet, ibland med
stöd av osjälvisk vänskap och med hjälp av bönen och den sakramentala
nåden kan och skall de stegvis och beslutsamt närma sig den kristna
fullkomligheten. [2347]

Vad påven nu alltså betonar är artikel 2358, vilken säger att ”man ska ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet”. Vi ska inte bemöta homosexuella med avsky eller förakt, utan välkomna dem med Kristi kärlek och hjälpa dem att finna sin kallelse till kyskhet.

Morten Sæves Borg skriver:

Er det min jobb å bedømme/dømme synd? Om en homoseksuell person som har omvendt seg til Jesus, skulle falle på nytt i seksuell synd, vil det kunne skille ham/henne fra Guds kjærlighet i Kristus Jesus? Kan stille spørsmålet anderledes: om en narkoman som har omvend seg til Gud , sprekker og fortsetter ruse seg, vil en slik person bli ønsket velkommen inn i Himmelen om han/henne skulle dø av en overdose?