Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Marcus Birro om sin tro och sitt liv

Av Andréas Glandberger

photo (1)

Marcus Birro hos Livets Ord i Uppsala
Foto: Andréas Glandberger

I onsdags kväll var det möte i Livets Ord i Uppsala, och som talare denna hade ingen ringare än Marcus Birro kallats. Marcus är poet, författare, krönikör och programledare, och med Expressen som arbetsgivare skulle man enkelt kunna tro att Livets Ord inte var en arena för honom. Birro är katolik, men jag dristar ändå att kalla honom för livetsordare även om han självfallet inte finns med som skriven medlem. I sitt hjärta är han kristen och medlem av katolska kyrkan, men hans hjärta brinner även för Ulf Ekman och församlingen Livets Ord i Uppsala. Det syns väldigt tydligt på många sätt, och det är en ömsesidig vänskap mellan parhästarna Birro & Ekman.

Jag har under en lång tid undrat varför så många inom Livets Ord tryckt Birro till sitt hjärta, för om man ska se genom en fanatisk ’trångsynt’ kristens ögon är det många som dömer ut honom för att det ibland kan hoppa en och annan svordomsgroda ut ifrån hans mun. Jag tänkte lite så själv tidigare, och funderade över hur det kom sig att en person som svor kunde vinna så mångas hjärtan. Det rimmade dåligt med mitt minne av vad som tidigare var totalt oacceptabelt om man skulle vara en del av Livets Ord och dess vänskapskrets. Tur att vi är flera som ändrats på detta område och kan se förbi det yttre och hellre se det som finns på insidan istället.

Med plats på fjärde raden snett bakom pastorsteamet har jag fin utsikt fram till scenen. Det är det en avslappnad stil med jeans och kavaj som gäller för Livets Ords pastorer denna kväll. Många på första raden använder sina smarttelefoner flitigt och lägger ut bilderna på sociala medier. Lite roligt är det att både Ulf & Birgitta Ekmans mobiltelefoner ringer mitt under Birros tal, något som verkade genera dem båda en aning.

Lovsången är verkligen innerlig och härlig, och det känns riktigt gott att bara blunda och ta emot det äkta som kommer från scenen under ledning av lovsångsledaren Bo Järpehag. Denna del av Livets Ord måste jag medge att jag saknar, för allt är inte fel med församlingen på Axel Johnsons gata i Uppsala.

En annan som känns genuin är Marcus Birro, och han är lite som en oslipad diamant i det han gör. Han försöker inte behaga någon genom att anpassa sig till de omgivningar han rör sig i, vare sig det är i den mediala världen eller på scenen på Livets Ord. Han har levt ett liv som satt spår på gott och ont, och visst märks det att han har ett bagage. Men han har lärt sig hantera sitt bagage, även om det hänt att det tyngt honom såpass att han ramlat till marken.

Det är ingen direkt predikan som serveras under de fyrtio minuter som Birro talar, men Gud och Jesus finns med i det som förmedlas, och det berör nog fleras hjärtan än mitt. Jag måste ärligt talat säga att jag bryr mig fint lite i att han kallar sig katolik, för det är hans hjärta som är det intressanta.

Man behöver ju inte svälja benen när man äter fisk.

Birro har på många sätt gjort en resa de flesta av oss inte önskar göra, och det är detta han ocensurerat delar med sig under denna kväll på Livets Ord. Han berättar om de unga åren med hårt festande med det fatala resultatet att han blev slav under alkoholen så pass att han inte kunde göra något som helst utan att vara mer eller mindre packad till envar tid. Han berättar om den tuffa vägen upp från rännstenen som alkoholist, och det är en transparent och mycket öppenhjärtig berättelse som inkluderar vad det innebär att få återfall och hur tufft livet kan vara för de som kallas ’nyktra alkoholister’.

Något som berörde riktigt djupt var historien om den fruktansvärda händelsen paret Birros upplevde då deras förstfödde son dör under födseln. Dikten Marcus skrivit och läser om händelsen som utspelades på ett sjukhus i Finland lämnar ingen oberörd, och jag tror många med mig kände en del av den enorma smärta paret Birro genomgått.

Efter denna kväll förstår jag mycket bättre varför Birro fått en plats i så många människors hjärtan. Han är katolik, ja, men framförallt är han en människa som tror på Jesus och står upp för sin tro och de kristna värderingarna på ett sätt som tyvärr allt för få vågar göra i dagens kristenhet där det mesta ska vara politiskt korrekt. Birro är i mina ögon lika mycket livetsordare och frikyrklig som katolik, även om han säkerligen inte håller med mig om detta.

Oavsett vågar han ha en åsikt som han både förmedlar och står för i den värld han fått privilegiet att befinna sig i, och jag tror att han når fler icketroende med evangeliet än de flesta namnkunniga predikanter i vårt land tillsammans. Svensken är generellt allt för feg och vågar inte ha en åsikt att står upp för, speciellt om det det kostar i form av bekvämlighet. Det är för mycket politisk korrekthet också i kristenheten, och man är rädd för att stöta sig med andra om man skulle säga emot majoriteten. Svenska kyrkan är ett av många exempel på en politiskt korrekt kyrka, men frikyrkan i Sverige ligger inte långt efter.

Gud använder vem han vill, oavsett om de är ofullkomliga på flera sätt. Historien har gett oss mycket från troende som lydde Gud trots att de till de kämpat med sådant som i de flestas ögon hade diskvalificerat dem från en tjänst för Guds rike. Kanske med all rätta, men som tur är bestämmer Gud vem Han vill använda och inte vi. Han använder helt klart Marcus Birro i alla fall.

Jag har alltid sagt att den som använder svordomar har ett fattigt språk, men med Marcus Birro måste jag göra ett undantag. Få personer har den gåva han har i att uttrycka sig både verbalt och skriftligt. Många av hans lyriska metaforer är till tider så underbara att man får rysningar, och hans knivskarpa formuleringar av olika saker träffar sitt mål med en precision så exakt att man till tider blir mållös. Man behöver inte hålla med Birro om allt han säger och gör för att gilla honom.

När så mycket positivt sagts om Birro måste jag dock säga att jag tycker det är en aning olustigt med kändisar på Livets Ords scen. Inte för att de är kändisar, men för att den historik som finns beträffande Livets Ord och Ulf Ekmans hantering av kändisar. Vad händer när de inte längre håller med varandra och kändisen väljer att gå sin egen väg och inte längre fungerar som en magnet för Livets Ord? Det hände med Carola och Runar och rockgruppen Jerusalem för att nämna några.

Ekmans vrede mot Jerusalems avhopp

Ekmans vrede mot Jerusalems avhopp

Vi får hoppas och tro att Marcus Birro slipper Ekmans vrede a’la det Jerusalem fick uppleva om en schism skulle inträffa. Oavsett var detta en kväll som borde besökts av långt fler än de cirka 200 som besökte mötet denna onsdagskväll.

Skulle du vilja besöka Rom med Ulf Ekman och Marcus Birro som reseledare, finns det nu en möjlighet att följa med på en resa där vännerna Ulf & Marcus visar dig sina smultronställen i Rom. Båda två är väl bevandrade i staden mellan de sju kullarna och känner gott till vad den har att erbjuda, så att det kan bli en begivenhetsrik resa finns det alla förutsättningar för. Jag hade gärna följt med själv.

 

=>

Ämne: Livets Ord/Trosrörelsen, Nya Ekumeniken, Personligt

Nyckelord: , , , , , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?