Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Pingstpastor Jean-Erik Mårtensson analyserar Ulf Ekmans dopsyn

Skärmdump från Världen idag

Skärmdump från Världen idag

[GÄSTBLOGG, OPINION & DEBATT]

Analys av Ulf Ekmans dopsyn

I sin argumentering att barndop i kristna familjer är både bibliskt och giltigt stöder UE sig på åtminstone tre omständigheter:

  1. Dopet som nådemedel
  2. Dopet som motsvarighet till omskärelsen
  3. Husfolk som döptes i NT

Låt oss börja med frågan om Nådemedlen.

UE har i andra sammanhang menat att sakramentens antal är 7, antagligen desamma som romerska kyrkans. Med nådemedel avser UE att vissa fysiska, sakramentala handlingar i sig innehåller och förmedlar till mottagaren på ett bestående sätt Guds nåd och liv. Det framgår inte om UE här styrs av romersk eller av luthersk tolkning av nådesförmedlingen. UE avvisar dock bestämt att sakramenten skall uppfattas ha en magisk effekt.

NT beskriver denna typ av nådesverklighet, i synnerhet när det gäller nattvarden, som delaktighet eller gemenskap. (1Kor 10:16) ”Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp?”

Luther ställde sig, mitt emellan Zwingli med sin symbollära och Rom med sin transsubstantionslära med sin egen sk. konsubstantionslära. Enligt min mening träffar ingen av dessa formuleringar exakt vad Paulus menar med ordet delaktighet/gemenskap (koinonia).

Ty koinonia är inte en substans utan ett förhållande, ett nära förhållande, ett åtnjutande. I nattvarden och i dopet kommer vi i ett nära förhållande till Jesu blod och lekamen, till hans död och uppståndelse. Det betyder inte att Kristi lidande och död återupprepas vid dop och nattvard. Roms lära om mässoffer är därför utanför Skriften. Den närhet som uppstår sträcker sig från nuet tillbaka till Jesu sista måltid och till korsfästelsen på Golgata. UE:s påstående att de kristna delas i två grupper, symbolister och realister är för snävt. Det finns en tredje grupp, de som tar fasta på begreppet koinonia, det nära förhållandet.

För att korintierna skulle förstå vad han menar med delaktighet fortsätter han: (1Kor 10:18) ”Sen på det lekamliga Israel: äro icke de som äta av offren delaktiga i altaret?” Paulus kan omöjligen mena att offerköttet skulle bära med sig altarets substans. Knappast är det altaret som sådant Paulus avser. Är det inte offerhandlingen på altaret han menar. De som äter av offren får del av offrets verkan och syfte.

Hur är det då med dopets relation till omskärelsen?

Här hänvisar UE i första hand till Kol 2:11-12 ”I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda.” Också här är det tal om den troendes delaktighet med Kristus i dopet.

Den citerade texten om Kristi omskärelse visar med all tydlighet att den som döps är någon som tror på Guds kraft. Det är alltså otänkbart att tillämpa detta på barndop. Att se barndopet som en naturlig arvtagare till den judiska omskärelsen är en missuppfattning. Jesus kom för att ge oss och visa omskärelsens sanna innebörd.

(Rom 15:8) ”Vad jag vill säga är att Kristus har blivit de omskurnas (omskärelsens!) tjänare för att visa att Gud är sannfärdig och bekräfta löftena till fäderna,…”

Grundtexten säger tydligt att Kristus kom som omskärelsens tjänare. (Även viktiga översättningar: Ex. Vulgata, King James osv). Jesus har kommit som Guds tjänare för att förklara vad omskärelsen innebär samt fullborda omskärelsen så vi kan bli delaktiga av den.

Om den judiska omskärelsen av små pojkar skulle ha fått sin fortsättning i ett kristet barndop skulle Paulus ha haft ett gyllene tillfälle att upplysa om detta när han i Jerusalems äldstekår hörde om de nykristnas klander. (Apg. 21:21) ”Nu har de hört sägas att du lär alla judar ute bland hedningarna att avfalla från Mose och säger till dem att de inte skall omskära sina barn eller leva efter våra seder.” Vilken tröst hade det inte varit för dessa nykristna om Paulus förklarat för dem att dessa barn skulle döpas i stället? Men det gjorde han inte.

Slutligen frågan om de husfolk som döptes i NT.

Kornelius: (Apg 11:14) ”Han skall tala till dig, och genom de orden skall du bli frälst, du och hela din familj.”

Lydia: (Apg 16:15) ”När hon och alla i hennes familj hade blivit döpta bad hon: ”Kom hem till mig och bo där, om ni anser att jag tror på Herren. ”Och hon övertalade oss.”

Fångvaktaren: (Apg 16:31-34) ”De svarade: ”Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj. Och de predikade Herrens ord för honom och för alla i hans familj. Redan vid denna tid på natten tog fångvaktaren dem med sig och tvättade deras sår. Och han och de som hörde till hans familj döptes genast. Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.

Krispus: (Apg 18:8) ”Krispus, föreståndaren för synagogan, och hela hans familj kom till tro på Herren. Även många andra korintier som lyssnade kom till tro och döptes.”

Stefanas: (1Kor 1:16) ”Jo, Stefanas familj har jag också döpt. För övrigt vet jag inte om jag har döpt någon.”

Att påstå att dessa texter implicit skulle ge stöd åt barndop i NT är verkligen en osaklig spekulation. Låt oss se varför. I berättelsen om Lydia, fångvaktaren och Krispus står det klart att de som döptes kommit till tro, tydligen inga spädbarn.

Hur är det då med Kornelius familj? I fallet Kornelius döptes de som bevisligen hade döpts i den helige Ande. (Apg 10:46-47) ”Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud.”

Då frågade Petrus: ”Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?” Självklart var inga spädbarn med bland dem som döptes.

Slutligen Stefanas familj? Att Paulus skulle döpa spädbarn verkar högst osannolikt om man granskar fortsättningen. (1Kor 1:17) ”Ty Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangelium, och det inte med vishet och vältalighet, så att Kristi kors inte förlorar sin kraft.” Paulus prioriterade predikan eftersom det var tron på Jesus som var begynnelsen av det nya livet, inte dopet.

Hur skall vi undgå att såra våra kära, kristna trossyskon som helhjärtat tror på sitt barndop. T.B. Barratt, metodistpastor och senare en pingstväckelsens apostel i Norden, var barndöpare när han blev döpt i den helige Ande. Hur förhöll sig Lewi Pethrus i sin relation till Barrat? Barrat var en mycket hängiven anhängare av barndopet även sedan han blev döpt i den helige Ande år 1906. Under de följande åren hade Pethrus och Barrat det bästa samarbete och den djupaste gemenskap trots att de ofta samtalade om sina olika dopuppfattningar. Först efter sju år 1913 blev Barrat döpt i Filadelfia i Stockholm. Exemplet visar att det går att vara andligen nära varandra fastän vi har olika uppfattningar t.o.m. i dopfrågan.

Om UE söker stöd för barndopet bör han söka sig till några kyrkofäder och till vissa delar av fornkyrkan. Barndop påträffas redan i det andra århundradet. I så fall prövar UE Roms väg att bygga sin tro inte bara på Skriften utan även på traditionen. UE säger att barndop i kristna familjer är giltigt. Hur är det då med barndop i sekulära familjer?

 

Jean-Erik Mårtensson

Relaterat: Dopdebatten inom Pingströrelsen

Om författaren

Jean-Erik Mårtensson, född 27 maj 1933, är en pastor och författare, som varit verksam i Sverige.

Han var under en period pastor och föreståndare i pingstförsamlingen Gilead i Göteborg, där han efter en tid delade uppgiften med Wasti Feldt. Han är bördig från Houtskär i Åbolands skärgård i Västra Finlands län, Finland. Han är numera åter bosatt i Finland. (Källa: Wikipedia)

Jean-Erik har även författat ett antal böcker.

=>

Ämne: OPINION & DEBATT

Nyckelord: , , , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?