Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Katolicismen på Livets Ord får finansiär av Kinamissionen att avbryta allt samarbete

Audiens LO

[LIVETS ORD/TROSRÖRELSEN, NYA EKUMENIKEN, VILLOLÄROR]

Aletheia publicerar här ett öppet brev till Livets Ords missionsavdelning från Obadja AB där det framkommer stark kritik gentemot den katoliceringsprocess som pågår i församlingen. Obadja AB har sedan 2004 finansierat Livets Ords satsningar i Kina, alltifrån missionärer till tryckandet av Ulf Ekmans böcker. I det tio sidor långa brevet meddelar Obadja AB att de avslutar det finansiella stödet till Livets Ord, och man förklarar i detalj varför man tvingats fatta detta beslut.

Vi manar till respekt i kommentarsfältet då detta är mycket allvarsbetungat. Hånande och raljerande kommentarer kommer inte att accepteras.

Tillägg:

Aletheia Blogg & Tankesmedja
_______________________________________________________________________________________

Öppet brev till Livets Ords missionsavdelning

Sedan 2004 fram till nu har vi inom Obadja AB på olika sätt stött Livets Ords missionssatsning i Kina, vilket vi nu har för avsikt att avsluta. Detta sker av följande tre anledningar:

1) Dopsyn

Vi är av uppfattningen att dop ska ske utifrån en egen bekännelse, vilket först börjar med frälsning och som en bekräftelse på frälsningen låter man döpa sig. Det vill säga – först tro, sedan dop. Det gör det omöjligt att med den grundsynen ta till sig barndop som en bekräftelse på den tro man har.

Livets Ords ledning har redan fattat beslutet att man ska ändra stadgarna så att även barndöpta kan bli medlemmar. Beslutet ska formellt kungöras i närtid. I och med att en som är barndöpt tillåts bli fullvärdig medlem i församlingen fattar man också beslutet om att församlingen i förlängningen kommer att döpa spädbarn. Den som är barndöpt och blir fullvärdig medlem i församlingen gör detta med grundsynen att det räcker med att bejaka sitt barndop. När denne person själv får barn vill han eller hon, som fullvärdig medlem, att även det egna barnet ska ha samma möjlighet som man själv fick, och låta barndöpa sina egna barn. Pastorerna och ledningen kommer därmed analogt i förlängningen även att döpa spädbarn.

Pingst skriver idag på sin hemsida under rubriken ”Dop” om dopet på följande sätt: ”Vi döper enbart troende människor därför att det är det enda dop som är omskrivet i Bibeln. Vid varje berättelse om dop i Nya Testamentet gäller texten människor som själva lyssnat till förkunnelsen, kommit till tro och valt att bli kristna. Det finns inga ord om att bära fram små barn som inte själva har någon chans att ta ställning och välja om de vill följa Jesus eller ej.”

Vi delar inte synen på barndop utan står bakom den klassiska pingst- och baptistsynen på dop – först kommer tro, och därefter dop som ett naturligt steg.

Det sägs att Hans Weichbrodt har döpt Jonathan Ekmans yngsta barn. Jonathan Ekman är själv både barndöpt och vuxendöpt, men har sagt att han bejakar sitt barndop och ser vuxendopet endast som en påminnelsehandling. Att hans dotter inte skulle bli medlem i Livets Ord på grund av detta inser alla att det är en orimlig hypotes. I och med hennes barndop, om inte tidigare, fattade Ekman beslutet att man skulle acceptera barndopet.

Ekman argumenterade även för barndopet i en ledare i Världen Idag, november 2013, på följande sätt:

”Att därför acceptera dop av barn till troende och gudstjänstfirande föräldrar
bör inte ses som obibliskt eller ogiltigt. Barnen undervisas och växer in i den
nåd man tagit emot i dopet. Problemet blir när dopet sätts in i en praxis där
dopet inte leder in i ett kristet liv utan blir en samhällelig
namngivningsceremoni och man slarvar bort trons egentliga innehåll.”

 – Ulf Ekman

För dig som vill förstå dopets kraft och nödvändighet ur ett bibliskt perspektiv
rekommenderas Daniel Wärns bok ”Låt alla döpa er!” från 1980. Den kommer i nytryck i januari 2014.

2) Katolicismen

För mig är det mycket främmande att min frälsning, baserad på att Jesus dog för mina synder på Golgata kors, inte gäller fullt ut. Detta är hur katoliker ser på oss protestanter. För att vara helt kristen måste man bland annat ta emot Jesus, dennes fader och dennes moder. Jag har aldrig erkänt Maria, och som en konsekvens av detta är jag enligt katolicismen inte på väg till himlen utan till skärselden eller till och med i värsta fall till helvetet. I fallet med skärselden så kommer jag att pinas under en viss tid för att sedan få komma till himlen. Denna tro är för mig helt främmande.

För mig personligen är det också helt uteslutet att be till helgon. Delar av ledningen i Livets Ord ser inget fel i tillbedjan eller vördnad av helgon. Att visa den vördnaden åt en död helig man eller kvinna är främmande för mitt sätt att tänka och tro. Jag tillber Fadern i Jesu Kristi namn. Det är det jag är lärd, det är det jag gör och det är det jag tänker fortsätta med. På samma sätt är många andra katolska trossatser för mig helt främmande.

De katolska lärosatser och attribut som åsyftas i detta brev är bland annat Petrusämbetet, påvens ofelbarhet, helgondyrkan, ikoner och krucifix, synen på sakrament, nya synen på enhet och ekumenik, synen på Maria, barndopet, skärselden och erkännandet av Roms auktoritet. Däremot påstås inte att katolska kyrkan inte innehåller några bibliska sanningar alls och enbart består av villfarelse. Men det är just detta, nämligen blandningen av bibelgrundade trossatser och en mängd andra influenser, som gör den så vilseledande.

”Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa,
Kristus Jesus”.  – 1 Tim 2:5

Det är alltid bara Jesus, aldrig Maria eller något helgon bredvid eller istället för vår frälsare och Herre, Jesus Kristus.

3) Livets Ords implementering av katolska trosgrunder

Har varit affärsman hela mitt liv och har därför kommit i kontakt med många människor som är med i olika ordenssällskap, något jag själv aldrig ens övervägt att gå med i. Ordensstrukturen fungerar på följande sätt: för den som inte är invigd presenteras det som en herrklubb för societeten där medlemmarna stöttar och hjälper varandra i ett nätverk, och där man därtill hjälper samhället genom någon form av social verksamhet. Det senare sker för att få samhällets acceptans och berättigande för orden. När man går med i exempelvis Frimurarorden så svär man att det ska komma en förbannelse över en om man bryter denna gemenskap. På de lägre nivåerna i orden vet man mycket lite vad som egentligen försiggår. På mellannivåer får man veta att man även har en skyddsängel som heter Lucifer. På de högre nivåerna, där man är helt införstådd i hela strukturen, är man också medveten om att man tillber Lucifer. Vi vill betona att Livets Ord på inget sätt är någon orden. Däremot fungerar informationsflödet i Livets Ord på precis samma sätt när det gäller implementeringen av katolska trossatser.

I Livets Ord fungerar det på liknande sätt: utifrån ska kyrkan uppfattas som en protestantisk evangelisk-karismatisk församling som även arbetar med olika former av social verksamhet. Den genomsnittlige medlemmen ska uppfatta sig som en karismatisk församlingsmedlem där ekumeniken har kommit att spela en mer och mer framträdande roll. Ekumeniken som lyfts fram innebär dock ungefär att ”vi ska gradvis acceptera och närma oss katolicismen på ett
teologiskt plan utan att katoliker alls behöver acceptera vår tro”. Detta gavs bland annat uttryck för i Ekmans predikan den 20 oktober 2013 om enhet. I den predikan, som numera är nedklippt i podcasten (men mina minnesanteckningar är inte bortklippta), sades det att den som inte accepterar katolicismen var ”arrogant och en syndare”. Han skulle därför be om syndernas förlåtelse och bejaka att ekumenik är något som Jesus strävade efter. Om en protestant försöker dela nattvard med en katolik så accepteras det inte. Katoliker anser att protestanter är ”mindre” troende än de själva och vill eller får inte dela nattvarden med protestanter. Ekumeniken som eftersträvas är envägs, och medför att Livets Ord gradvis förändras mot en katolsk lärosyn utan att Katolska kyrkan på något sätt väntas närma sig Livets Ords, eller någon annan protestantisk kyrkas trosgrund.

Som troende är det självklart att hålla sig till sanningen. När det gäller katolska kyrkans evangelisation av protestantiska kyrkan så verkar det gälla att ändamålen helgar medlen. Det är ett annat moraliskt och etiskt system. För muslimer är det helt godtagbart att ljuga då det gagnar saken om det inte är två muslimer emellan, något som åtminstone för lutheraner är fullständigt otänkbart. Om vi som protestanter är på väg till skärselden presenteras inte hela sanningen om katoliker syn på oss protestanter. Man får bara så mycket info man kan ta till mig, då det anses vara i en god saks natur, i tron om att rädda någon från skärselden. Detta gäller inom Livets Ord, att man har en dold agenda och olika agendor för olika nivåer. Det liknar ordensväsendet.

Det som Livets Ord stod för på 1980-talet och 1990-talet har man sålunda börjat distansera sig från. Det var något som jag då personligen upplevde som mycket positivt, som attraherade mig och något som många medlemmar idag längtar tillbaka till. Strävan efter ekumenik gör att vi måste acceptera katolicismen – men de mer invigda ska inte bara acceptera katolicismen utan också lämna den protestantiska tron och konvertera till katolicismen. Det är en naturlig konsekvens av den nya väg man vandrar, och även om man (än så länge) inte aktiv uppmanar medlemmar att konvertera till katolicismen så uppmuntrar man och gläds över de som tar steget. Alla varma och innerliga gratulationer i samband med Benjamin Ekmans konvertering vittnar bland annat om det. Hade man varit fullt öppen utåt med det man tror och står för hade kyrkan idag varit kluven. Exempel på tidigare medlemmar som tagit detta steg är som tidigare nämnt Ulf och Birgitta Ekmans egen son Benjamin. Benjamin har tidigare varit redaktör för tidskriften Keryx, och dess nuvarande redaktör, Henrik Engholm, har också konverterat till katolicismen. Henrik undervisar också på Livets Ords Teologiska Seminarium (LOTS).

”Fokus på enhet skapar splittring, men fokus på skörd skapar enhet.”

– Lewi Pethrus

De som går på LOTS studerar bland annat kyrkofäderna, vilka vi vet leder till och har starkt influerat katolsk tro. Peter Halldorf har under många år varit en protestantisk pingstpastor men har under det senaste dryga årtiondet mer och mer lämnat dessa tankebanor. Detta har tagit sig uttryck på en mängd olika sätt, som säkerligen är bekant, bland annat genom synen på Maria, helgon, sakrament, nattvard och dopet. Peter Halldorf sade bland annat under Hönökonferensen 2013 något som katolicismen stått för i alla tider, nämligen att ”för att ta emot Jesus så behöver vi ta emot både hans far och hans mor”. Peter Halldorf har ingen ambition att bli katolik, utan betonar ofta och i olika sammanhang sin tjänst som pingstpastor. Hans missionsfält är att få protestanter, exempelvis Pingst- och Baptistkyrkan, att anamma den katolska tron. Om han skulle bli katolik så stängs sannolikt dörren för honom i många sammanhang. Därför är det viktigt för Peter Halldorf att i alla sammanhang titulera sig som pingstpastor, vilket han bland annat gör i debattinlägg i Dagen och i många andra sammanhang. Även om han har starka rötter i Pingströrelsen under många årtionden förkunnar han idag inte klassisk pingst-teologi i enlighet med pingströrelsens ursprungliga rötter.

Martin Luther betonade att ”Skrift ska tolka skrift” och ”Skriften allena”. Detta innebär, i den protestantiska trosinriktningen, att finns det en enda urkund – Skriften. Inom LOTS sker undervisningen till stor del utifrån kyrkofäderna och den kristna traditionen. Detta görs helt på katolsk grund – där bland annat katekesen och kyrkofäderna utgör viktiga tillägg till Bibeln. Katolska Kyrkans Katekes lär bland annat att inte all visshet i uppenbarelsen kommer
från Skriften. Traditionen är lika högt ansedd och en lika stor auktoritet som Skriften.

”Detta betyder att kyrkan, åt vilken förmedlingen och tolkningen av uppenbarelsen har anförtrotts, ”inte får sin visshet om allt i uppenbarelsen enbart genom den heliga Skrift. Båda, Skriften såväl som Traditionen, bör därför tas emot och hållas i ära med samma hängivenhet och vördnad”.”

– Katolska Kyrkans Katekes, 82

Inom katolicismen anses Skriften och Traditionen vara två helt jämbördiga källor, som kompletterar varandra. Det var ur en sådan syn påvedömet föddes. Det var utifrån Traditionen, inte Skriften, det ofelbara påvedömet möjliggjordes. Mormonerna har utöverBibeln även Mormons bok. Det är det som skiljer oss protestanter från katolikerna och mormonerna. Vi har en enda urkund – Bibeln.
Katekesen lär också att muslimerna, som delar den abrahamitiska tron, också ingår i Guds frälsningsplan.

”Kyrkans förhållande till muslimerna. ”Men frälsningsplanen omfattar också dem som erkänner Skaparen, framför allt muslimerna. De bekänner att de har Abrahams tro och tillber med oss den ende och barmhärtige Guden, som skall döma människorna på den yttersta dagen.”

– Katolska Kyrkans Katekes, 841

”För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok.” – Upp 22:18

”Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni skall lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger och inte skryta över en ledare på den andres bekostnad.” – 1 Kor 4:6

I teologiska utbildningar i den svenska universitetsvärlden baseras undervisningsmaterialet i hög utsträckning på böcker om, synpunkter på och kommentarer till Bibeln, snarare än själva Bibeln. Vid en diskussion med en kvinnlig präst framhävde hon hur mycket litteratur hon hade läst och hur mycket hänvisningar hon hade till författare om genus-perspektivet i Bibeln. Hon hade dock inga belägg för det från Skriften själv. Det var förvånande hur lite hon visste om vad som stod i Bibeln – trots 4,5 års präststudier.

Att Joakim Lundqvist skriver en krönika på Livets Ords hemsida om att Livets Ord inte håller på att bli katolsk är häpnadsväckande i sig själv. Varför finns det ens behov av att dementera att så inte är fallet? Det skulle vara helt otänkbart för bara ett decennium sedan. Är det så att fler misstänker att man har denna avsikt? Krönikan har dessutom i vissa avseenden fel. För det första, det är Lundqvist som betonar att Livets Ord inte håller på att bli katolskt. Livets Ord styrs av en styrelse där familjen Ekman och Ekh är helt tongivande. Styrelsen har inte dementerat att Livets Ord är på väg att bli en katolsk kyrka. Det är inte Lundqvist som styr, utan styrelsen. Han dementerar visserligen – men är inte beslutsfattande ytterst sett. Det andra avseendet är att katolska kyrkan troligen inte kan införliva Livets Ord i sin gemenskap på grund av vårt ägarförhållande som stiftelse. Det är därför uteslutet att vi kan bli en katolsk kyrka i vår nuvarande form. Det tredje och mest väsentliga är att även om Livets Ord inte ska bli en katolsk församling så vill man att medlemmarna ska få en katolsk tro. Man implementerar fler och fler katolska trossatser i sin teologi och alla delar av kyrkan präglas av det – gudstjänstordningen, böckerna, utbildningarna etc. I slutändan kommer medlemmen att antingen ha en katolsk tro eller möjligen ta steget fullt ut och konvertera till katolicismen.

Om Lundqvist menar allvar med det han skriver så finns det inget som hindrar honom att ta bort katolska inslag och sluta låta katoliker få framträdande talarroller i Europakonferensen och Youth. Huvudtalaren på senaste Youth, Lady Caroline Cox, är katolik. Påvens egen hovpredikant Raniero Cantalamessa har också fått stort utrymme på Livets Ord, liksom ett flertal andra katolska talare. Dessa katolska talare har inte nämnt att vi protestanter inte skulle vara helt frälsta, utan har istället talat över en mängd andra frågor, med syftet att vi skulle luckras upp. Syftet, både hos ledningen och de katolska talarna, är att påverka Livets Ord inifrån.

Därtill är mer och mer av vår inramning av gudstjänsterna katolsk. Vi har ett altare på podiet, vilket katoliker förespråkar att man har såväl i församlingen som i hemmet. Vi har slutat titulera oss församling och börjat kalla oss kyrka. Vi har börjat knyta ihop oss med kyrkan genom alla tider, vilket baseras på ett katolsk tänkande att Jesus utsåg den första kyrkan genom Petrus och att det därefter enbart ska finnas en katolsk kyrka som vandrar genom tiderna. Vi har ett katolskt kors på talarstolen. Vi har två ljus på altaret, som om de släcks symboliserar att Anden lämnar. Av den anledningen finns det en glaskupa runt dem för att undvika att vindpustar släcker ljusen. Vi använder oblater i nattvarden, som numera utförs med en katolsk grundtanke att brödet och vinet blir Jesu fysiska kropp och blod. På Ribbingebäck erbjuds och används en stor mängd litteratur som är direkt katolsk, skriven av katoliker, exempelvis från Catholica Bokförlag. Det finns åtskilliga ikoner och krucifix inne hos våra pastorer och på Ribbingebäck. Om Lundqvist verkligen menar allvar med att Livets Ord inte håller på att bli en katolsk kyrka välkomnas att han visar det i praktisk handling genom att ta bort ovan nämnda katolska inslag. Dessutom bör han offentligt ta avstånd från skärselden, helgon, barndop och Maria-tillbedjan, för att visa att han menar allvar med att Livets Ord ej håller på att bli katolskt. Inget av detta har han genomfört. Av denna anledning kan hans krönika mest betraktas som ett retoriskt undvikande av den verkliga frågan. Vi skulle med glädje se att han omsatte sina ord i handling. Vi välkomnar honom därför att meddela Livets Ord offentligt vilka katolska attribut, sakrament och trossatser han tar bort från församlingen. Lundqvist vill uppenbarligen ta itu med frågan och få bort de katolska inslagen, annars skulle han inte skriva krönikan. Därför välkomnas det innerligt om han skulle gå från ord till handling – det är hög tid att agera.

När man tar upp denna fråga får man till svar att ”det är väl inte så farligt” och man förlöjligas. Om det nu inte är så farligt – är det så farligt att ta bort det då? Om Lundqvist skulle ta bort de katolska inslagen skulle det bli en kamp med styrelsen och ytterst sett med familjerna Ekman och Ekh. När Lundqvist erbjöds tjänsten som föreståndare var det ett beslut från Ekman till Lundqvist på grund av att Lundqvist delar Ekmans syn när det gäller bland annat barndop och katolicism. Skulle Lundqvist komma på idén att motsätta sig detta skulle det bli en maktkamp mellan honom och Ekman, Ekh och Gerdmar. Lundqvist har dock kommit med en fräschhet in i församlingen och med många nya tag, vilket välkomnas. Men både han och den som utsände honom har en dold agenda att implementera katolska trossatser i allt större utsträckning. Det är hans uppgift i sammanhanget att förkunna i små steg, det smygs in.

Det Livets Ord idag lär ut går helt i motsats till det Ekman skrev i sin kommentar ”Vad i hela världen har påven i Uppsala att göra?” i Magazinet i juni 1989. Där behandlar han bland annat den katolska ”ekumeniken” med följande ord:

”Från påvens sida har ekumenik alltid varit betydelsefull. Men för den romerska kyrkan har detta alltid betytt att de ”skingrade bröderna” skall komma tillbaka till ”moderkyrkan” i Rom. Detta är den ekumenikens egentliga mening!”

– Ulf Ekman

Ekman går vidare och kallar det ”ett spel inför tusentals troendes ögon”. Han benämner de katolska dogmerna som ”gärningslära, falsk religiositet och vidskepelse” och dess ekumenik som ”falsk ekumenik”. Vidare nämner Ekman att det inte är de katolska sakramenten som frälser en människa, utan nåden allena. Sakramenten leder bland annat till helgondyrkan, sägner och religiösa traditioner, menade Ekman år 1989. Luther benämns som en troshjälte i detta sammanhang, medan den romerska kyrkan beskrivs med termer som ”mycket falsk religiositet” och ”full av religiösa andemakter”. Idag skulle Ekman uttrycka sig på ett helt annat sätt i dessa frågor. Idag predikar han och de andra pastorerna en teologi som i stort överensstämmer med det som Ekman 1989 benämnde som ”ett religiöst system som är antikristligt”.

Förändringen av teologin märks i Livets Ords alla verksamheter. Ett annat exempel är att Ekman reviderar sin klassiker ”Doktriner” i en ny version, som inte bara innehåller en uppfräschad design och språkdräkt, utan också en ny teologi. Det man stått för i decennier har i viss utsträckning strukits till förmån för denna nya inriktning i undervisningen. Den omskrivna ”Doktriner” kommer snart att börja säljas.

Ekman har under hösten 2013 haft en kvällsundervisning på tisdagar om sina nya trossatser baserad till stor del på kyrkofäder och katolsk grund. Dessa undervisningstillfällen har varit på engelska och sista tillfället är planerat till den 10 december. Denna undervisning kommer sedan att skickas till alla Livets Ords centra och deras relaterade församlingar, allt med avsikten att de ska lämna stora delar av deras protestantiska övertygelse till förmån för en katolsk tro.

Denna förändringsprocess har pågått i smyg i närmare 10 år, med små steg framåt kontinuerligt. Den kan beskrivas med metaforen om att koka en groda, som Stefan Salmonsson ibland brukar använda i sina predikningar. Om man vill koka en groda kan man inte kasta i den i skållhett vatten, eftersom den då hoppar ur direkt. Istället lägger man den i kallt vatten till en början, varefter man hettar man upp temperaturen långsamt. När så vattnet har nått en så pass hög temperatur att grodan vill hoppa ur så går det inte, eftersom grodans leder och kropp är lamslagna av värmen. Grodan kommer att bli helt kokt. På samma sätt har katolicismen i Livets ord inte införts på en gång, då skulle majoriteten av medlemmarna protestera högljutt. Istället har Ekman och ledningen infört nya trossatser bit för bit, i små steg och under lång tid. Temperaturen ser olika ut i församlingens olika verksamheter. I LOTS och Keryx är det hög värme, och på vissa platser kokar det redan. De som gått där 4 år har i stort anammat en katolsk tro eller till och med konverterat. Ekmans närmaste, och de med högre befattningar, är redan i 60/70-gradigt vatten och kan inte längre hoppa ur, skrämda till tystnad. I bibelskolan är temperaturen dock lägre, kanske bara 20 grader. Ute på missionsfältet, exempelvis i Kina har temperaturen höjts från 5 grader och ett par grader uppåt, bildligt talat. Den planeras dock att höjas ytterligare, och det är en av orsakerna till att i vart fall vårt finansiella stöd dras in.

Ekman har deltagit i eukaristin, den katolska nattvarden. Den katolska eukaristin är inte öppen för alla troende, utan endast för de som erkänner katolsk tro. I kanonisk rätt (vilken finns att läsa på Vatikanens hemsida) nr 844 finns beskrivet att gudstjänstens katolska förrättare (biskopen eller prästen) endast tillåts dela sakramentet med andra katoliker, som i sin tur bara får ta emot nattvarden från katolska gudstjänstförrättare. Det finns dock undantagsfall, vilket beskrivs i paragraf 3 i samma sammanhang, förutsatt att personen tillhör en kyrka som inte har full gemenskap med den katolska kyrkan om det sker på eget initiativ och man är lämpad. Anders Arborelius, katolsk biskop, skrev i Katolskt magasin nr 14, 1999:

”Att gå till kommunion i en katolsk kyrka är inte en privat sak, utan ett offentligt ställningstagande för den katolska kyrkans tro och lära.” Anders Arborelius har också besökt Livets Ord, bland annat för samtal med Ekman. Katolska Kyrkans Katekes, 838, erkänner att den ortodoxa kyrkan har en djup gemenskap med den katolska, ”så djup att det är mycket litet som fattas för att den skall uppnå sin fulländning så att det blir möjligt att gemensamt fira Herrens eukaristi”. Den lutherska kyrkan står dock inte nära, bland annat på grund av att man inte erkänner Petrusämbetet och en mängd andra katolska trossatser. Detta gör att en protestant inte tillåts dela nattvarden med en katolik.

I Ekmans artikel ” Spelar kyrkosyn någon roll?” i Keryx nr 3 2013, ger han utrymme för en kyrkosyn som är katolsk och tar avstånd från mycket av det han predikat under årtionden. Efter artikeln skrev en katolsk kateket (lärare) från Bergen i Norge, Ragnhild Helena Aadland Høen, att ”Ulf Ekman kan inte förbli protestant så väldigt länge till med den kyrkosyn han ger uttryck för i denna artikel…” Ekman är medveten om det uppbrott från luthersk tro som artikeln innebär, och uttalar sig i norska Dagen i november 2013 med orden:

”Denna artikel är ett uttryck för mina egna högst personliga teologiska reflektioner och har inte någon normerande funktion i förhållande till Livets Ords teologi.”

– Ulf Ekman

Detta är högst anmärkningsvärt. Det är sannolikt första gången någonsin som Ekmans teologi avviker från Livets Ords teologi. Frågan är hur länge det förblir så, och varför den avviker. Är Livets Ord inte redo ännu? Eller kommer Ekman fortsätta utveckla en egen teologisk ståndpunkt i förhållande till Livets Ord på fler områden än kyrkosynen?

Hans förändringsprocess har synts även tidigare i Keryx, bland annat när han kritiserar den lutherska dogmen om ”Skriften allena”.

”I detta resonemang, som handlar om hur man läser Bibeln, kommer svårigheterna med synen på Sola Scriptura fram. När nu reformationen mer eller mindre ersatte det historiska läroämbetet med den enskildes samvete, öppnades för en lång rad problem. Bara det faktum att tusentals människor,
som alla tror på Bibelns auktoritet, ändå kommer till så många olika slutsatser har kanske mer än något annat bidragit till splittringen i Kristi kropp.”

– Ulf Ekman i Keryx

Ulf och Birgitta Ekman har också haft en Mariastaty i sin trädgård utanför sitt hus. Detta är inte är uttryck för en ökad ekumenik eller förståelse för andra trossyskon – utan ett ställningstagande emot det man stått för i decennier och för en katolsk tro. Livets Ords nya ekumenik leder till katolicism.

Svensk kristenhet går igenom en identitetskris även på bredare basis. Svensk-kyrkliga Sofia församling i Stockholm har anställt en imam (http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/imam-farjobb- i-kyrkan), de stora pingstkyrkorna Filadelfiakyrkan i Stockholm och Smyrnakyrkan i Göteborg godtar numera barndop som medlemsgrundande och den nya ärkebiskopen Antje Jackelén ifrågasätter flera grundläggande kristna trossatser. Tyvärr har även Livets Ord, som en gång var en så starkt bibeltroende församling, dragits med i denna andliga förvirring.

Konklusion

Vi på Obadja kan inte tänka oss att fortsätta att stödja Livets Ords mission i Kina. Livets Ord bedriver där mission genom att bibelskolor hålls och Ekmans böcker ges ut. Detta sker eftersom vi numera vet att en del av de lärare som kommer över inte ser något fel i helgontillbedjan, ser att Maria är en förutsättning för frälsning, tror på skärselden etc. Vi tror till och med att i förlängningen om Ekmans böcker som han skrev under 80 och 90-talet blir kända i Kina att han som författare också blir känd och därför kommer nya böcker lanseras som går stick i stäv med min egen överlåtelse och tro.

Kina har många troende redan idag, och deras situation i landet blir alltmer trygg. Många kyrkor är fortfarande underjordiska, men de accepteras i allt större utsträckning. Kinesiska myndigheter har sett de positiva sidorna av den kristna tron och hur det påverkar samhället. Det finns sålunda en mer öppen inställning gentemot kristna i Kina. Fortfarande lever dock många kristna kineser under förföljelse och hot. Vi anser därför att det är ovist att låta Livets Ord influera de troende till katolsk tro, vilket skulle kunna skapa splittring och i förlängningen utgöra en säkerhetsrisk för de protestantiskt kristna i Kina, vilka i alla fall undertecknad bryr sig om.

Min egen ståndpunkt kvarstår i protestantisk evangelisk-karismatisk tro, vilket Livets Ord också stått för i decennier. Jag är övertygad om:

  • Skriften allena
  • Nåden allena
  • Tron allena
  • Kristus allena
  • Ära till Gud allena

Vad är det som är så viktigt att man är beredd riskera det man byggt upp och ta avstånd från mycket av det centrala man undervisat de senaste 30 åren – utan att bry sig om att förklara så varje medlem förstår?

Lester Sumrall undrade i ett möte på Livets Ord 1994 ”om påven (då Johannes Paulus II) var beredd att bli frälst nu?”. Lester dog med förvissningen om att katolicismen var fel. Om han ansåg att påven, som enligt katolska kyrkan är ofelbar, behövde bli frälst, hur mycket mer behöver då inte en vanlig katolik bli frälst?

På grund av denna förändring i dopfrågan, införandet av katolska läror men inte minst på vilket sätt det görs kan vi inte längre stödja Livets Ords missionssatsningar. Däremot vill jag uppmana alla Jesustroende protestanter – ”Glöm inte katolikerna”. Det är vårt ansvar som kristna, i enlighet med missionsbefallningen, att predika evangeliet för alla människor, inklusive katoliker, mormoner, muslimer och alla andra som inte tror och har tagit emot enbart Jesus som sin frälsare och Herre.

 

Sigtuna den 6 december 2013
Med vänliga hälsningar
Obadja AB

Signatur

 

 

 

 

Kjell-Roger Holmström

PS. Har under årens lopp sett många kristna ledare, såväl internationellt såsom i Sverige, bli avfälliga eller divergerat kraftfullt i sin tro. Även Bibeln ger oss exempel på detta. Abraham ljög, David begick äktenskapsbrott och mördade (men Gud ske tack för Nathan som på Guds ingivelse talade korrigering in i hans hjärta), Jona vägrade profetera och Petrus förnekade Jesus. Alla dessa vände om och kom tillbaka i stark relation till sin Gud. Men det finns också exempel på ledare som inte vände om, och det mest tragiska exemplet är nog Judas.

När jag personligen ser människor som betytt så otroligt mycket göra fel känner jag bara en stor gudsfruktan och blir åter påmind att det är så viktigt att prioritera bönen, ordet och gemenskapen med församlingen och kristna vänner. Kan dessa stora ledare falla så kan vi alla falla. Visa mig en kristen person som aldrig har fallit eller syndat så ska jag visa en kristen person som ljuger. I det här sammanhanget har högmodet sin rot i kunskap, där det implicit sägs att den som har mest kunskap vet bäst, eller till och med i dess ännu mer felaktiga form, att den som har mest kunskap om Gud tjänar honom mest. Jesus hade precis samma problem när han gick här på jorden. Vanligt folk tog emot honom. Det var de som hade studerat skrifterna år ut och år in, de skriftlärda, som inte såg det uppenbara att han var Guds son och Messias. Det står inte i Bibeln att ”Störst av allt är kunskap”- Hade det stått så hade Bibeln i första hand varit en instruktionsbok. Det står istället ”Störst av allt är kärleken”. Därför är Bibeln i första hand en relationsbok, mellan Gud och människa samt emellan människor. Därför står det i Joh 3:16: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Hela gamla testamentet bygger också på detta, vilket Jesus visar i Matt 22:37-40: ”Han svarade: Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

Det är vår främsta uppgift som kristna att fortsätta älska de som står i prövning och be att de kommer rätt igen. Vi står inte i en kamp mellan människor eller trosinriktningar utan en kamp mot andemakter. Den kampen kan endast vinnas genom bön och att vi älskar varandra. DS.

PPS. Personligen vill jag tacka Ulf Ekman för det han och Livets Ord gjorde under 1980- och 90-talet. Utan den undervisningen hade jag inte haft den trosgrund jag idag har och troligen inte ens varit frälst. DDS.

Följande bilagor bifogas i detta brev:

– Ulf Ekmans kommentar ”Vad i hela världen har påven i Uppsala att göra?” från Magazinet, juni 1989. 2 sidor.
– Ett utdrag ur ”Guds sjufaldiga förbund” av Sten Nilsson, utgivet på Livets Ords förlag. 2 sidor.
– Sven Nilssons debattinlägg ”Den ofullbordade reformationen” från Hemmets Vän, november 2013. 1 sida.
– Lars Enarsons debattinlägg ”Den falska enheten – Det är dags att ta ställning!” från Apg29.nu, december 2013. 4 sidor.

Mindre utdrag ur Guds sjufaldiga förbund av Sten Nilsson, utgiven på Livets Ords förlag.

 

Ekman Magazinet 1989

Ekman Magazinet 1989-2

 

Det håller på att ske på nytt!

I det andliga halvmörkret börjar man i vår tid ropa till den katolska kyrkan med begäran om ett ”samtal” som innebär en önskan om ett närmande till varandra. Vad innebär detta för den fria evangeliska kyrkan? Det är inte svårt att förstå. Den evangeliska församlingens bekännelse är att Jesus Kristus är Herre. Men den katolska kyrkan tillber Himladrottningen fast under det skyddande namnet Maria, Guds Moder. Bilden av kvinnan med barnet tillbads långt före Kristus. Den ursprungliga modern var Semiramis, Nimrods drottning, som ju var mönsterbilden för den tygellösa lutan. Hon identifierades med Venus, orenhetens moder. Samma kvinna med barnet och bägaren tillbeds praktiskt taget över hela världen under skilda namn. I Egypten tillbads modern och barnet under namnes Isis och Osiris; i Indien Isi och Iswara; i Östasien Sybele och Deoris; i det hedniska Rom Fortuna och Jupiter; i Grekland Ceres eller som Irene med Platus i sina armar. Shing Moo, Kinas andliga moder, är också representerad med ett barn i sina armar.

Varifrån fick dessa nationer denna gemensamma gudamoder om inte just från Babylon? Tillbedjan av Maria som Guds Moder och med en gosse på sitt knä har sitt ursprung i Babylon. I Bibeln finns inte ett spår av sådan tillbedjan. Listan på villolärorna i den kyrka, som förenade sig med den babyloniska mysteriereligionen, kan göras hur lång som helst. Vi skall bara nämna några dogmer, som olika påvar infört till minne av sig själva.

  • Den äldsta, obibliska läran är bönerna till de döda samt korstecknet – ett tecken som inte hade med Kristi kors att göra utan var bokstaven T i det mystiska ”Tau” i den babyloniska kulten.
  • Tillbedjan av Maria, Jesu moder, och bruket av titeln Guds moder började år 381 och blev erkänd dogm vid kyrkomötet i Efesus år 431.
  • Prästkläder och skrudar togs i bruk på 500-talet.
  • Läran om skärselden antogs år 593, när Gregorius den store var påve.
  • Bönerna till Maria började 600 år efter Kristus.
  • Påvetiteln har ett hedniskt ursprung och gavs först åt Roms biskop år 600.
  • Tillbedjan av kors, bilder och reliker auktoriserades år 787.
  • Helgonförklaring av döda personer började genom Johannes XV år 995.
  • Celibat för prästerskapet blev lag år 1079, när Bonifatius var påve.
  • Nattvardsdogmen att brödet under mässan förvandlades till Kristi fysiska kropp för att ätas levande, antogs av påven Innocentius III år 1215. Tillbedjan av nattvardsbrödet var något som påven Honoratius hittade på att införa i kyrkan år 1220. Katolska kyrkan tillbad alltså en Gud, gjord i ett bageri!
  • Bibeln förbjöds att läsas av lekmän och blev förbjuden vid kyrkomötet i Toledo år 1229.
  • Läran om skärselden proklamerades som kyrkans troslära vid kyrkomötet i Florence år 1439.
  • Påvens ofelbarhet proklamerades som dogm 1870 av Pius IX. Och så sent som 1931 bekräftade Pius XI läran att Maria är Guds moder.

Vilken religiös dårskap kommer att proklameras nästa gång? Kanske att Svenska Kyrkan och frikyrkorna, som nu söker ”samtal” skall få påvens förlåtelse för att låta sig inympas i det falska olivträdet? Jag läste att Världskyrkorådet skulle ha – eller redan har haft – samtal med representanter för Islam. Jo, men visst nalkas vi den yttersta tiden? Då skall ordet i Upp 17:1-2 bli uppfyllt. ”Och en av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade till mig och sade: Kom hit så skall jag visa dig hur den stora skökan får sin dom, hon som tronar vid stora vatten, hon som jordens konungar har bedrivit otukt med och av vilkens otukts vin jordens inbyggare har druckit sig druckna.”

Till dess är det en viss tröst att en av Katolska kyrkans stora kardinaler, Newman, i sin bok The Development of Christian Religion erkänt att ”Templen, rökelsen, oljelamporna, offren för anhöriga döda, heligt vatten, helger och processioner, välsignelse av fälten, prästerliga skrudar, upptagningar i det andliga ståndet av präster, munkar och nunnor, bilddyrkan – allt har hedniskt ursprung” (se sid 359).

_______________________________________________________________________________________

 

Länkar till två av de bifogade filerna som nämna i brevet

[1]  Sven Nilssons artikel i Hemmets Vän: http://www.hemmetsvan.se/nyhetstexter.jsp?oid=5440&coid=3

[2] Lars Enarssons artikel från Apg 29: http://www.apg29.nu/index.php?artid=13561 (Publicerades ursprungligen på Glandberger.net den 13 maj 2009 – http://andreasglandberger.wordpress.com/2009/05/13/den-falska-enheten-det-ar-dags-att-ta-stallning/

=>

Ämne: Livets Ord/Trosrörelsen, Nya Ekumeniken, Villoläror

Nyckelord: , , , , , , , , , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?