Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Sigvard Svärd: Att rösta om bibliska läror

Bibel_studie

[OPINION & DEBATT, TRADITION & TEOLOGI, Ledarskap, Gästblogg] Debattinlägg av Pastor Sigvard Svärd

När Baptismen och Pingströrelsen växte fram under 1800-talet och början av 1900-talet, föddes, värktes, forskades den teologi fram som kom att bli kännetecknande. Detta skedde under djupa och upprepade bibelstudier, och i ödmjuk bön till Gud om den helige Andes uppenbarelse. För Pingströrelsens del här i Sverige, kunde det skrivas 1928 på följande sätt av G.E. Söderholm (se ”Pingströrelsen” del 1, sid. 51, Libris förlag 2007): ”Pingstväckelsens framgång har i stor utsträckning berott på dessa bibelstudieveckor i alla delar av vårt land. Under det de frälsta varit samlade dag efter dag i bön och omkring Ordet, har Guds Ande ofta utfört ett underbart röjnings- och plöjningsarbete i hjärtana samt i sålunda beredda hjärteåkrar lagt ned det evangeliska Ordets oförfalskade säde.”

Skillnaden mot den demokratiröstning som idag sker om trons läror i församling efter församling, mer eller mindre sunt utannonserade, är ju närmast som dag och natt om man jämför med Söderholms beskrivning från 1928. Att det har kunnat bli på detta viset, har troligtvis flera orsaker. Men en sak som alltmer har kommit i mina tankar, är de ”lekfulla” röstningsexperiment som kom att brukas inom Pingstförsamlingarnas Ungdomsarbete (PU) under 1990-talets senare hälft. Om det först användes regionalt minns jag inte, men jag kommer ihåg årsmöten för PU på riksplanet när alla närvarande fick fyra läroalternativ att välja mellan. Varje alternativ hade sin plats i lokalen där man fick ställa sig. Och jag minns väl att mycket avgörande teologi behandlades efter denna modell.

Men manegen för dagens situation i pingstförsamlingarna krattades inte endast av barn- och ungdomsledare. Snart nådde det här ”roliga” röstningssättet också Nyhemsveckan. Den som var med kan kanske framför sig se hur en grupp, av presidiet uttagna predikanter, togs fram för att de var och en via handuppräckning skulle visa sina lärouppfattningar. Idén fick en upplösning med förskräckelse, då samma företeelse användes på en predikantvecka i Filadelfia Stockholm. Plötsligt vägrade en framkallad predikant, Owe Lindeskär, att medverka.  Ett känsloladdat stöd för sin vägran gav honom av flera. Vad jag vet återkom inte denna typ av röstningsprocedur i någon mer predikantvecka, innan nedläggelse av densamma var ett faktum. Men ett mått av teologisk skada i Pingströrelsen hade nog redan skett. Läget förbättrades knappast genom, nu med hjälp av den tekniska utvecklingen, de ”häftiga” röstningarna i bibliska läror på senaste Nyhemsveckan. Jag menar förstås att Pingströrelsen, i avseende på ”läroämbete”, bör återvända till det vi läser om från förr.

Sigvard Svärd

Pingstpastor

—-

Om Sigvard Svärd:

Sigvard Svärd är smålänning, pingstpastor och författare. Har haft församlingstjänster i Sörmland, Östergötland och Västergötland. Publicerade två böcker: kristen upplysning om Antroposofi 1987 och 1989, och har haft lektioner i 17 år på Bibelskola Väst i Göteborg, i ämnet New Age och satanism. Sigvard har stått för flera teologiska debattinlägg inom olika områden under åren och skrivit många bibelundervisande artiklar. De senaste sju åren har Sigvard jobbat för hemlösa på Betelskeppet i Göteborgs frihamn. Är sedan i höstas 67 år fyllda, men leder sedan 2005 en webbsida på nätet kallad Ur-Baptistisk Pingst, samt håller i en rätt nystartad bibelstudiegrupp (”husförsamling”) nära Centralstationen i Göteborg, under namnet Gullbergsmötet. Familjen består av fru Kerstin, barnen Rebecka med familj I USA, vidare David och Kajsa.

Aktuellt på dagen.se: a) b) c)

=>

Ämne: Gästblogg, Ledarskap, OPINION & DEBATT, TRADITION & TEOLOGI

Nyckelord: , ,

  • WO

    För en som inte varit med vid något av de ”läroformande” tillfällen du beskriver (dvs de du berättar om från ”modern tid”) ser detta ut som helt och fullt galet…man vill inte tro att det är sant.

  • Birgit Severin

    ”Ställen eder vid vägarna och sen till, och frågen efter forntidens stigar, frågen, vilken som är det godas väg, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra själar”

    Detta bibelställe kom starkt till mig vid läsningen av detta viktiga inlägg från en som tycks veta.

    Varmt tack!

  • Stig Melin

    Citat från Daniel Alms blogg:

    ”Jag tror istället att vi behöver återupprätta ett andligt ledarskap, ägna mycket tid åt förkunnelse och bibelundervisning där möjlighet till dialog finns. Så växer en dynamisk och levande församling samlad runt Guds Ord. Om vi ska rösta i frågor som dessa riskerar vi bara att skapa mer läger och uppdelningar”, Daniel Alm.

    Hur man kan komma på tanken att bete sig som Sigvard Svärd beskriver. Det är en felriktad ambition och kan inte gå annat än käpprätt åt skogen. När man läser hans inlägg så får man också känslan av att pingsts ledarskap (åtminstone stora delar av det) består av glada amatörer utan djupare
    bibelkunskap.

    Varför har man övergivit ett vinnande koncept?

    För att återgå till Daniel Alms blogg så tycker jag han tänker rätt och eftersom han är en av dem som svarar för undervisningen i pingsts ledarskap borde vi förvänta oss mer av bibelundervisning, dels i
    ledarskapet, men också med dialog i församlingen runt Guds ord. Då tror jag att inte vi behöver något röstningsförfarande om läran.

    Men, jag tror inte lösningen skall läggas i de ungas händer. Deras tid kommer.

  • Birgit Severin

    I urkyrkan enligt Apg. 2 samlades man kring de fyra B:bibeln, bönen,,brödsbrytelsen och brödra (inkl. syskon) gemenskapen.
    3000 blev frälsta på en dag utan speciella väckelsekampanjer. Omdömet var: ”se hur de kristna älskar varandra”
    Är det inte dit vi måste tillbaka?

  • BirgittaB

    Var hittar man citatet ”se hur de kristna älskar varandra” Det står väl inte i bibeln?

  • Katarina

    Mycket intressant läsning som gärna hade fått vara lite längre!

    Sigvard beskriver här huvudsakligen två metoder att söka Guds vilja då den inte är tydligt känd i specifika situationer. Det ena är den traditionellt karismatiska/andliga varianten där man ”söker Gud och låter sig ledas av Hans Ande” och det andra en modern röstningsvariant med handuppräckning eller den mer socialt iögonfallande ”Fyra-hörn-övning”- modellen.

    Det finns dock uppenbara problem med bådadera. Det sistnämnda försätter den som har avvikande mening i en mycket svår situation där man på ett ibland rent av kränkande sätt måste utsätta sig för andras omdömen om man väljer ”fel”.

    Den metod som förespråkas (?) av Sigvard kan verka mer helgad som metod. Men vi har ett allvarligt problem där det handlar om vem som innehar den andliga auktoriteten att framföra vad ”den Helige Ande har bestämt”. Det må vara uppenbart för den som för fram det – men hur är samstämmigheten egentligen? Det var ju inte precis enbart saliggörande beslut som fattades på det viset inom Pingströrelsens barndom vad jag vet – eller hur? Den ”ödmjukhet inför Gud” som beskrivs måste ibland ha varit mycket färgad av sin tids uppfattningar om rätt och fel och av den kunskap och de insikter man kunde ha. Eller hur kom man fram till alla de märkliga yttringar som definitivt inte kan ha varit födda av Guds Ande?

    Jag avser inte att gräva i Pingströrelsens tidiga misstag och besynnerligheter utan istället peka på ett allmänt fenomen där vi sannerligen behöver vara långt mer ödmjuka kring vad som kan tänkas vara Guds vilja och betydligt allvarligare närma oss Bibelns kontextuella rötter än vi har gjort tidigare. Beslutsfattande i såväl GT som NT var något som skedde som en process, där man kan se båda ovanstående metoderna i funktion. ”Den heliga Ande OCH vi har beslutat att…” Apg 15:28 är väl det tydligaste vittnet om detta. Dessutom förekom lottdragning… det vore väl ett stort steg i tro för dagens församlingar tänker jag?

  • Katarina

    Krävern en god stunds iakttagande och reflekterande. Vi har även något att lära av insekterna, säger Ordet – för att förstå fliten hos ett bi får man ligga ner på blomsterängen en stund och filosofera. Men idag vill vi ha snabbköpta lösningar. Kanske det är det främsta problemet?

  • Birgit Severin

    Citatet är ett utrop som enligt kyrkofadern Tertullianus lär skall ha uttalats om de tidiga kristna församlingarna. Men i Apg.2:46 står att de kristna ”var omtyckta av hela folket” eller ”hade ynnest hos allt folket.”

  • Birgit Severin

    Förlåt skrev svaret på fel ställe!

    Citatet är ett utrop som enligt kyrkofadern Tertullianus lär skall ha uttalats om de tidiga kristna församlingarna. Men i Apg.2:46 står att de kristna ”var omtyckta av hela folket” eller ”hade ynnest hos allt folket.”

  • Birgit Severin

    Tertullianus
    Tertullianus, född ca 160, död ca 225 i Karthago, var en berbisk teolog, författare, apologet och kyrkofader. Han var den förste kristne författaren som skrev på latin, ett pionjärarbete som gjorde honom till det kristna latinets skapare. Wikipedia

  • lärjungen

    Jag tror, att när den Helige Ande blev utgjuten på pingstdagen så blev Guds Ord möjligt för människan att kunna förstå. De skulle ju invänta Anden, varför? Jo för att kunna ledas fram till hela sanningen. Vad är då sanningen? Jo Jesus kristus är Gud.
    Det börjar säkert bli lite tjatigt det jag säger, men det är lika viktigt nu som det var då. Faderns ORD har inte förändrats ett dugg.
    När Jesus befallde i Matt. 28:19 så hade inte den Helige Ande blivit utgjuten över församlingen. När den Helige Ande sedan blev utgjuten på pingstdagen, så kom tolkningen av detta bibelställe till sin rätta. Dels var det Petrus som talade, för det var han som fick nycklarna av Jesus, vilket är uppenbarelsens nycklar utav Guds Ord. Tolkningen blir därför rätt då dopet sker enl. Apg.2:38-39. Med denna uppenbarelse får vi svar på dels det rätta dopet i Jesu kristi namn och sen sanningen om vem Gud är. Gudomen förklarad för de första kristna och de blev hängivna Jesus fullt ut eftersom de nu visste att han är både Herren och Kristus.
    Därför gick de ut och predikade evangelium fylld av Helig Ande och gjorde allt i Jesu Kristi namn. Detta såg översteprästerna att de bad i Jesu kristi namn och de blevo förbjudna att be i detta namn, eftersom det utgick KRAFT från det.
    Kraften som saknas i dagens församlingar beror på att man inte är lydig denna frälsningväg.
    Omvändelse och förstå Jesu befallning i Matt. 28:19, och döp i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse, då träder Guds löfte in med den Helige Ande såsom GÅVA. Gåvan behövs för att förstå Guds Ord. Gud är sin egen tolk av Ordet och vi behöver komma in i honom, Kristus Jesus. Var och en kan läsa det här och förstå med sin egen tro och om man då vill vara lydig Gud så blir vår tro att följa Jesus beseglad med Guds tro. Av tro till tro.
    Det här har pingströrelsen och baptisterna m.fl. missat. Jag vet det. Antingen tror vi på traditionerna eller så förlitar vi oss på Guds Ord. Valet är fritt för Gud tvingar ingen. Ett litet barn skulle förstå det här bättre än hundratalet samfundsprofeter som råkar träffa rätt en gång på hundra.
    Guds frid
    lärjungen

  • Det Bräkande Fåret

    Har läst såväl blogginlägg som kommentarer på denna sida sedan sedan dagen jag blev frälst men inte tagit mig för att kommentera, så det känns lite extra spännande 🙂

    Ett delikat problem som inlägget berör, och precis som med andra teologiska spörsmål ger Bibeln oss inget lätt svar. Istället utmanar den oss till att tänka, be och söka. För att inte glömma – att lyssna. Nå Skriften säger oss precis som vår kristna syster redan påpekat att det faktiskt förekom lottkastning i den första församlingen (vilket sedermera inte sker – möjligen pga den helige Andes utgjutande på pingstdagen), likaså en demokratisk anda som pekar på att man faktiskt myndigförklarade sina medlemmar i den första församlingen – ”den helige Ande och vi” … samtidigt som man också hade ett ledarskap med ett övergripande ansvar. 1 Joh. 2:27 ger för handen även här att församlingen bemyndigades och att den helige Ande nog kunde tala med fler än ledarskapet. Vi ser också hur ledarskap stundtals behövde förmaning (Petrus och hedningarna i Gal 2:11). Så det lutar åt båda hållen…eller kanske inte. Det tycks vara varje kristens eget ansvar att måna om såväl teologiska ståndpunkter som församlingens bästa (1 Kor 11:19) och i detta spänningsfältet tror jag att Gud i sin vishet har gett oss säkerhet för vår tro och ett vattentätt nät av skott för att förhindra att vi hamnar under diverse slavok.
    Jag tror att det kan förekomma församlingar där medlemmar så småningom ”faller av” och att låta 51% av menigheten rösta ut Gud är inget vidare bra system.
    Jag tror också att det finns församlingar där ledarskapet ”fallit av” och att låta fem (eller tio…eller etc.) styra en församling ner i avgrunden är heller inget bra system. (Visserligen står det medlemmen fritt att lämna – men erkänn att det är surt när en kristen församling med gamla anor som blivit välsignade av Gud med lokaler, pengar m.m tillfaller en handfull ledare att snilla bort på villfarelser eller vidlyftigt leverne.
    Nå här förespeglade jag två skräckexempel som faktiskt existerar mitt framför ögonen på svensk kristenhet, för den som vill och kan se.
    Så vad är svaret?
    Jag vet faktiskt inte.
    Satdgar för att säkra teologisk dogm samtidigt som församlingen till viss del har rätt att tillsätta och avsätta ledare? Beslut som endast kan fattas med en överstigande majoritet (70, 80, 90%???)
    Eller är det ett tidens tecken och en uppmaning till oss kristna att gräva där vi står och verka där vi går, och vara ”lätta på fötterna” i denna värld, redo att ständigt växla spår om Herren vill och sammanhanget står kvar? (risken med detta är att vi får svårare att kraftansamla till större satsningar då ingen riktigt vågar satsa i den församlingen man tillhör, då risken finns att man ändå måste byta)
    Men är det stora satningar och konferenser som vunnit flest människor genom historien?
    Har politisk makt och samhälleligt inflytande varit det som fört lärjungarna framåt? (eller har de blivit försoffade, religiöst inbundna i traditioner och tappat lyhördheten för den helige Ande?)
    Har vi som kristna blivit för beroende av ledare? Har vi missat Skriftens mening och förståelse på ledarskap? Vem var väl Paulus, och vem var väl Apollos?
    Är inte en ledare någon som likt en fyr visar på en riktning i natten? Men följer man fyren ända fram hamnar man ju på grund…istället måste man väl byta fyr efter ett tag och gå vidare…för målet är väl inte ledaren och dennes ”vision”? Målet är väl Jesus och Hans Mission?
    Nåja…jag har nog fler frågor än svar i dagsläget…och dopet får jag nog återkomma till senare.
    Men en sak förbryllar mig och har förbryllat mig länge…innan baptiska rörelser dök upp inom kristenheten fanns det många Andefyllda föredömmen som vann människor för Jesus utan att vara troendedöpta…och efter baptismens intåg har det också i historien varit många Andefyllda som inte varit troendedöpta men som vunnit människor för Jesus och levt ett föredömligt liv. Hur ser man på dessa? För mig är nog dopet mer skundärt än devisen att dagligen leva i mitt dop. Att dagligen korsfästa mitt kött för att andligen uppstå med Kristus. Att dagligen ta mitt kors på mig och följa Honom. Detta oavsett barndop eller troendedop.
    Så tänker jag…medan jag bräker vidare i min tillvaro…

  • lärjungen

    Birgit ett litet tips bara ang, Tertullianus. Man ska vara lite försiktig då man läser hans skrifter för de kan lätt misstolkas. Guds Ord är bäst, men ska man bums studera fäderna så är Irenaeus och Justinus Martyren tydligare.
    Frid
    lärjungen

  • lärjungen

    Intressant skrivet av dig med många frågor, funderingar och svar.
    Mot slutet av ditt inlägg skrev du följande:

    ”Men en sak förbryllar mig och har förbryllat mig länge…innan baptiska rörelser dök upp inom kristenheten fanns det många Andefyllda föredömmen som vann människor för Jesus utan att vara troendedöpta…och efter baptismens intåg har det också i historien varit många Andefyllda som inte varit troendedöpta men som vunnit människor för Jesus och levt ett föredömligt liv. Hur ser man på dessa?”
    Jag tror man ska se Guds frälsningsplan genom alla tider. Herren står aldrig still. När han uppenbarar en sanning för oss, ex. rättfärdiggörelsen, så finns det ju flera andra trosfrågor
    som han också vill visa oss sanningen för. Från den mörkaste medeltiden då katolicismen härjade fritt, så började Herren försiktigt med sitt reparationsarbete genom rättfärdiggörelsen. De som trodde reformatorerna fick evigt liv.
    Sen kommer nästa väckelsevåg då vi lägger till helgelsen med John Wesleys m.fl. Nu har vi rättfärdiggörelsen och helgelsen på plats, men Herren vill visa oss mer i sitt Ord. Då kommer pingstväckelsen med återupprättelsen av de andliga gåvorna. I detta skede kan vi inte backa tillbaka klockan till Martin Luthers budskap för Herren har ju uppenbarat mer än bara rättfärdigörelsen..
    Herren står inte still, utan han vill leda oss fram till hela sanningen och hela sanningen finns i Guds Ord. Därför ska vi inte titta bakåt, utan framåt. Profetians gåva finns i Guds Ord och det är denna gåva som måste finnas i alla Guds sanna församlingar för att kunna bli räddade från all typ av villfarelse. Herren varnar alltid de sina genom sitt Ord.
    De som har stannat upp och inte följt med i väckelsens budskap har istället bildat ett samfund och organiserat detta. De har därmed ersatt den Helige Ande med människor som istället får framföra tolkningen av Guds Ord. Då blir det en människolära istället, en gärningarnas lära som saknar nåd. På det här viset har vi fått massor av olika trossamfund som tycker olika och gör sin egen tolkning av Guds Ord. Katolska kyrkan och dess lära har alltid varit huvudmotståndaren när de sanna väckelserna brytits fram. Hon är den stora skökan och de som organiserats efter varje väckelse skökans dotter.
    Allt handlar om huruvida vi har kärlek till sanningen och hur vi vill lyda Guds tukt och förmaning. Att följa traditioner leder till döden. Detta sätter den Helige Andes ledarskap utanför församlingen. Guds Ord och den Helige Ande är ETT.
    Guds frid
    lärjungen

  • SefastTronde

    Apg. 15:6 ,7, 28: ”Då trädde apostlarna och de äldste tillsammans för att överlägga om denna sak. Och sedan man länge hade förhandlat därom, stod Petrus upp och sade… …Den helige Ande och vi hava nämligen beslutit…”

    Var säger man nu, ”låt oss se vad som står skrivet, vad Ordet säger…”?

    Det är märkligt att man inte längre rannsakar Skriften, och beder inför det man tar olika beslut. Det är ju vi i vår familj fullständigt tvungna till många gånger, varför är det då så mycket svårare i pingströrelsens olika organ? Det som vi är helt beroende av.

  • Birgit Severin

    Tack för förmaningen som jag tar till mig!

    Jag vet just ingenting om Tertullianus och tänker inte fördjupa mig i honom. Det var bara så att jag trodde mitt citat:”se hur de kristna älskar varandra” stod i bibeln. Då någon här på sajten frågade kände jag mig nödsakad att kolla upp.

    Bibelns egna ord i Apg. 2:46 om de första kristna att de ”var omtyckta av hela folket” täcker ju mycket och är fullt tillräckligt.

  • Birgit Severin

    Jag håller med Dig här och Apg.2:38,39 är en solklar sanning för mig.

  • Birgit Severin

    Ja, vi måste ta oss tid i Ordet och bönen och kammarbönen Matt.6:6 som lovar svar ”uppenbarligen” är livsviktig.

  • Birgit Severin

    Med reservationen för mig att skökan är de namnkristna i alla läger och sammanhang och som idag visar sig klarare än någonsin.

  • Birgit Severin

    Mycken visdom här.
    Jag tror Hesekiel 34:11 o.s.v. återstår i ändetiden. Så har det utvecklats för mig. Att praktisera Rom.12:1,2 ledde mig rätt.
    Joh.15:5,7 är också vägledande.

  • lärjungen

    Härligt,,,Tack Jesus för den goda nyheten.
    Guds frid
    lärjungen

  • lärjungen

    Hej Birgit! Skökan har sitt säte på de sju kullarna vid Rom, men visst skökan har avlat döttrar också och det är våra övriga organiserade samfund. Hela detta skökoväsen måste vi draga oss ut ur och sedan förenas tillbaka till den apostoliska läran. Det räcker inte att backa tillbaka klockan till Nicea 325. Vi måste tillbaka till Andens utgjutelse och pingstdagen. Den ena efter den andra uppenbarelsen har framkommit i vår tid och beviset att den är sann är att med Ordet följer KRAFTEN, då Guds Ande, Kristi Ande, den Helige Ande och Faderns Ord, Jesus är ETT.
    Frid/lärjungen

  • Det Bräkande Fåret

    Tack för din kommentar lärjungen.

    Intressant perspektiv som du redogör för och också en tanke
    som jag gått och grunnat på en del – den progressiva uppenbarelsen hos Guds
    folk, vilket också har stöd i Skriften (2 Petr. 1:19). Men kan det då vara så
    att Gud mött oss i den tid vi också möter i världen? Att helgelsen var extra
    viktig att betona i den tid de pietistiska rörelserna framträdde osv? Jag
    menar, helgelsen är lika viktig idag men inte betoningen på samma sätt som då bl.a.
    svensken höll på att supa ihjäl sig. Och var dopet extra viktigt i en tid då
    folk såg lätt på det och trodde sig vara frälsta bara för att de var döpta (och
    sålunda tog lätt i övrigt på Ordet och Helgelsen)? Kanske det är därför själva
    omständigheterna kring dopet inte är lika betonande bland Guds folk idag, utan
    istället att man är döpt och tar sitt kristna liv på allvar (för jag har rest
    runt en del och sett en del av både församlingar som praktiserar troendedop som
    församlingar som praktiserar barndop och jag måste säga att det på många håll
    är likvärdig vad den kristna tron beträffar – lika många i baptistiska
    sammanhang upplevs som ljumma och likgiltiga som i andra sammanhang). Kanske
    troendedopet på sina håll har blivit som barndopet förr – man tar lätt på det
    och tror sig vara frälst genom en rabblande bekännelse och ett dop, men efter
    ett par år är man som vilken världslig människa som helst. I värsta fall har
    man dock blivit religiöst inrättad så i stället för att gå på konserter går man
    på kristna konferenser osv.

    När jag läser om de äldre föredömena finner jag goda exempel
    (som självklart också var mänskliga och fulla av fel och brister som alla
    andra). Det spelar ingen roll om jag läser brev från Schartau eller
    predikningar av Leastadius, Wesley, Whitfield, Spurgeon, Pethrus eller Luther
    för den delen. De har visa ord att komma med. Förmaning och tröst. Men också
    saker jag inte håller med om alla gånger. Detsamma gäller för kyrkofäder såväl
    som andra prereformatoriska förkunnare. Men det finns också predikanter,
    präster, pastorer etc. som jag inte alls gillar att läsa då jag finner deras
    förkunnelse alltför långt från hur jag uppfattar Skriften (och jag hoppas vid
    Gud att det också är Hans Ande som lett mig till min uppfattning i dessa fall).

    Själva dopet är viktigt och jag finner det allt annat än
    adiafora, men omständigheterna kring det är för mig idag mer oklara.
    Troendedopet i sig kan inte vara frälsningsavgörande allena, ty då torde större
    delen av den historiska kristenheten ha det varmt om öronen. Och i Apg ser vi
    ex på människor som undfått den helige Ande, trots oklarheter kring dopet såväl
    som troendedöpta som inte undfått den helige Ande. Men i många fall finner jag
    troendedopet nästan mer likt Johannesdopet än dopet i den Fadern, Sonen och den
    helige Andes namn – ett dop till omvändelse och inte ett dop – till Jesu död
    och uppståndelse.

    Jag finner också det problematiskt med den lära som oftast
    följer troendedopet – en lära som tycks bygga på förstånd snarare än tron
    allena. För många som jag sett troendedöpas har först gått i lära innan dopet.
    Inget fel i detta iofs. Jag är den första till att uppmuntra all form av
    kristen utbildning och uppfostran. Men hur gör man med förståndshandikappade
    eller de med i övrigt klent förstånd? Kan inte dessa ta emot dopet? Måste de
    bli helade innan? Och om ingen i församlingen med trons bön kan smörja den
    klene till styrka – hur blir det där? Hur mycket måste man förstå för att kunna
    tro? Vad är i sådana fall tro? Blir inte då också kunskapen frälsningsavgörande
    och var går då gränsen? Och viljan…om en person med klent förstånd vill döpa
    sig och gå till nattvard men inte fullt ut begriper allt som omgärdar detta…bör
    man inte tillåta denna att göra det? Jag vet att jag nu drar det till sin spets
    men jag har ändå funderat mycket på detta. Jag är själv den värsta av hybrider.
    Döpt två gånger som jag är. En som barn och en som vuxen. Det kändes helt rätt
    att döpa mig som vuxen – för jag kunde fästa min tilltro till en handling som
    mitt hjärta bekände sig till. Men. Och detta ”men” har jag funderat mycket på.
    Varför gjorde jag det?

    Jo, svaret var att jag upplevde att jag behövde det. Så
    enkelt egentligen.

    Varför? Jo för jag var barndöpt – men likväl uppvuxen i
    ”världen”. Men ändå hade jag en barnatro. Denna kom faktiskt ändå som ett
    resultat av barndopet. Jag bad aftonbön och jag trodde (det är jag övertygad
    om). Men efter ett tag ebbade tron ut och jag följde i ”världens vågor”. Jag
    lämnade Gud. (en iakttagelse jag gjort trots att jag inte tillhörde en kristen
    familj i den bemärkelsen). När jag sålunda kom till tro ville jag döpa mig –
    för jag ville tillbaka.

    En härlig tid följde och jag ska försöka fatta mig kort –
    jag drogs in i frikyrkligheten.

    Men. Jag hade inte den bästa av förutsättningar nu heller.
    Ty den frikyrkan jag tillhörde var en sekt, pingstkyrkan på orten jag bodde
    ljummen och Svenska Kyrkan…tja…den var ju som den var…knalltorr och stendöd. Så
    sekten och jag alltså. Ett tag. Men jag upplevde ändå många stunder med Gud
    mitt i allt detta. Men tyvärr blev jag bitter på Honom.

    Jag anklagade nog Gud för att Han inte gjorde det jag borde
    (jag skulle följa Honom, inte Han mig). Och Gud blev nog arg på mig för vad jag
    tänkte och tyckte. Ok.Ok. Jag var omogen och bad Gud att Han skulle… host host…
    visa allt annat än nåd för sekten (jag var 20 år och hetlevrad). Så jag föll
    av. I många år.

    En dag kapitulerade jag inför det faktum att jag faktiskt
    visste att Gud fanns. Och att jag faktiskt inte kunde anklaga Honom för att jag
    vilseleddes av löften om Gud som Gud själv inte lovat. Trosrörelsen för mig
    ledde till allt annat än tro. Den ledde till gärningslära och kunskapsjagande.
    Tro var för mig lika med förtjänst. Att man knep ögonen så hårt man kunde och
    bad så det knakade – men det enda som knakade i mitt fall var just tron. Högmod
    leder till fall och den förkunnelse jag var uppväxt på var kantat av högmod
    såväl som goda föresatser. Människan är dock inte förelagd att leka gud.

    ”Name it and claim it” är ett pyramidspel som endast
    fungerar för dem som är på toppen av berget (om de har hälsan förstås, annars
    åker även sådana snabbt ner och ut).

    Nåja, efter min kapitulation fick jag ett tilltal från vår
    Herre jag aldrig glömmer. Han sa: Följ Mig! Flera gånger. När jag frågade om
    hur. Följ Mig. När jag frågade om på vilket sätt. Följ Mig. Osv.

    Efter ett tag sjönk så orden in och jag insåg: Jag ska följa
    Jesus – ingen annan. Allt annat är trevligt, det kan vara uppmuntrande,
    lärorikt och stundtals även uppbyggande. Men det är sekundärt.

    Nu känner jag att jag skriver långt mer än vad någon kan
    orka läsa. Men men …kanske lite själavårdande det här så jag hoppas på tålamod
    hos mina syskon i Kristus.

    Döpte jag om mig nu ytterligare en gång i vuxen ålder? Nej.
    Har en gift man varit otrogen sin hustru och hon förlåter honom och tar
    tillbaka honom köper han ingen ny ring. Han tar på sig den gamla. Och han ärar
    löftet ringen innebär.

    Jag döpte inte om mig men jag började fundera kring dopet.

    Mitt troendedop var utfört av en sektledare med maktbegär.

    Det kändes faktiskt smutsigt på något vis.

    Men dopet i sig då? Hm. Jag grunnade, och bad, och grunnade.

    Jag blev döpt som barn. Av en präst som antagligen inte var
    mycket bättre.

    Jag kom fram till en sak. Jag är döpt. Och jag behöver
    kraften i det löfte dopet innebär varje dag. Jag kan aldrig ta en enda dag för
    given (fast Det gör man ju ändå ibland tyvärr…SÅ from är jag inte). Ständigt
    måste jag återkoppla till min frälsare och Herre.

    För mitt dop var inte avhängt av ifall mina föräldrar trodde
    eller inte.

    Eller om prästen trodde eller inte.

    Eller om sektledare trodde eller inte.

    Mitt dop var nämligen inte mitt. Det var Jesus.

    Hans död. Hans uppståndelse. Hans dop.

    Och DET dopet kunde jag fästa mina ögon på.

    Jesu löften förvandlar dopets vatten, oavsett.

    Hade jag tro som barn? Ja, det tror jag.

    Hade jag tro som spädbarn? Mer än jag har idag, tror jag.

    För det krävs tro att andas vatten och det krävs tro att bli
    född.

    OK. lite väl poetiskt där och lite lite teologiskt. Men
    redan i moderlivet kallade Han oss.

    Och alla föds vi genom vatten.

    Joh 3 talar om detta. Födda av vatten OCH Ande.

    Men det är om Anden Jesus talar om härnäst

    Vi döps i vatten som en rening för våra synder.

    Men vi döps i Ande för att födas på nytt. Ett dop vi
    genomgår varje dag.

    Så säger också Skriften – utsläck inte Anden (1 Tess. 5:19)

    Så för mig blev det att jag satte tilltro till mitt barndop.

    För det var i barnaåren jag mötte Gud och därefter jag
    lämnade Honom.

    Många som döps i frikyrkan idag har lika lite egen vilja i
    detta som det spädbarn jag var. Men många skriker inombords lika mycket som jag
    antagligen gjorde utåt dagen då jag som spädbarn döptes. Därför har man i t.ex.
    pingst idag ett helt sjok av Guds barnbarn.

    Precis som man hade i andra kyrkor förr (som nu)

    På det viset är vattendopet nog ett dilemma för många.

    Men dopet i Guds Ande. Det ges bara åt dem som är evangelium
    lydiga. (Apg. 5:32)

    Detta hindrar dock vare sig dop, välsignelse eller bön om
    den helige Ande för de små. Vare sig för spädbarn eller 7 åringar, eller 10
    åringar eller tonåringar med sina hormonella brottningskamper.

    Gör det någon skillnad då? Ett dop av ett barn till
    föräldrar som inte tror.

    Ja. För det är Gud och inte människan som verkar i dopet.
    Och jag undrar i mitt stilla sinne hur Sverige hade sett ut,
    utan barndopen.
    Det ser rätt illa ut ändå.
    Men ändå.
    Under dopet sker något som kanske aldrig hade skett för
    dessa barn.

    I ett sekulariserat samhälle. Med icke-troende föräldrar.
    Kanske av en liberal präst. Kanske av en icke-troende präst. Man kanske också av
    en troende, andefylld präst som lägger händerna på barnets huvud och välsignar
    det, ber befrielsebönen över barnet, döper det och ber Gud att Han ska sända
    Sin Ande över barnet – med förhoppningen att barnet ska fortsätta att leva i
    sitt dop och inte vika av från vägen under livets gång.

    Men jag tror inte ens att det spelar någon roll huruvida
    prästen tror eller inte.

    Barnet är där. Ordet är där. Vattnet är där. Frågan är om vi
    tror att också Gud är där.

    Sedan står det barnet fritt att falla av eller inte. Det
    står föräldrar och släktingar fritt att undervisa barnet eller inte. Men
    valmöjligheten har givits. Löftet har blivit uttalat.

    Och Gud står vid sitt Ord.

    Också samhället förändras till det bättre.
    Det blir ett annat klimat.
    Ett samvete…installeras (kommer inte på något bättre ord)
    För jämför med andra länder. Där inte dop sker.
    Hur ser det ut med samvete där?
    Hur ser det ut med onda andars närvaro?
    Men naturligtvis behövs också såväl uppföljning som
    undervisning och samhällelig påverkan av kristna som vågar stå upp för
    evangelium, dess värderingar såväl som dess trossatser.

    Det tar ett helt liv för att ens förstå en bråkdel av vad
    som sker i och med dopet.

    Ett liv att utforska och varje dag att efterleva.
    Men dopet som sådant är snabbt avklarat.
    Det är därför jag finner det svårt att kristna inte kan dela
    gemenskap fullt ut,
    bara för att de inte tycker sig överens om en fråga som
    egentligen är en
    befallning från Gud till oss som tror. Döp dem! Lär dem
    hålla de bud jag har befallt.
    Men främst – gör lärjungar av dem.
    Sedan om det sker innan eller efter dopet kan jag tycka är
    sekundärt.
    Sedan om de är visa som Paulus, tvivlande som Tomas eller
    klena till förståndet som jag må vara hänt. Gud står ändå vid sitt Ord.

    Men dessa mina tankar är inte huggna i sten. Jag tycker
    ämnet i viktigt och intressant och jag har högsta respekt för mina kristna
    syskons åsikter. Gud verkar bäst i oss när vi som syskon tillsammans ärar
    Honom. Och jag tror att Gud använder oss till hjälp för varandra.

    Min åsikt idag kan vara förändrad imorgon. För det är Guds
    vilja jag söker – Hans åsikt jag vill veta mer om.

    Det är därför jag bräker på…

    😉

  • lärjungen

    Jo det finns mycket sanningar hos Tertullianus men det har också bildats flera olika tolkningsläger genom hans skrifter. Även hos Irenaeus skrift ”Bevis för den apostoliska förkunnelsen” finns förfalskningar som gjorts av anhängare till katolska kyrkan. På sidan 84 kan vi läsa följande ” Lovad vare den högt heliga Treenigheten i en enda gudom”
    Obs! Ordet treenighet har inte fötts fram ännu då Irenaeus skriver denna text. Detta är en efterhandskonstruktion som falska lärare skrivit in. Detta är ännu ett bevis på att lögnens makt använder smutsiga medel för att försöka stoppa sanningen. Alla historiska forskare inom kristenheten vet att ordet treenighet framkommer senare och då i egentlig menig efter Nicea 325. Då blir den falska läran formell.
    Frid/lärjungen

  • Birgit Severin

    Jag tänker inte gå in i några lärostrider här och har en del annat för mig idag men tror att Gud är En i olika skepnad och inte tre. 5 Mos. 6:4, Mark. 12:29, Jak. 2:19

  • Birgit Severin

    Jag tror på Hes. 34:11 o.s.v. och Joh.15:5,7 men går inte in i några lärostrider på denna sajt.Rom. 14:22

  • Det Bräkande Fåret

    Tankvärda bibelord i dessa dagar och löftet i Jer 31:31 minner oss om att dra oss nära Honom som är källan för våra liv och för vår tro

  • lärjungen

    Till ”Det Bräkande Fåret”

    Jo jag håller med dig om att rättfärdiggörelsen, helgelsen, återupprättelse av gåvorna m.m gör att Kristi sanna evangelium återupprättas till sin fullhet till vår tidsålder. Full förståelse i Guds Ord. Därför känner vi igen Herrens reparationsarbete med Martin Luther, John Wesley, Lewi Pethrus m.fl. då dessa väckelsepredikanter öppnade upp bit för bit i Guds ord. Är då hela Guds Ord uppenbarat genom dem? Nej men vi har tagit ljuset från alla väckelser med oss och fortsatt vandringen framåt genom det profetiska Ordet.

    Jag tror att ljuset som Herren skickar ut till alla människor idag är:

    1) Att kunna identifiera Israels som Guds egendomsfolk, där han snart kommer att uppenbaras sig för dem. De kristnas lära av idag kommer uppenbaras till Israels folk. De kommer att ta emot sin Messias till slut, helt klart. Vi ska ha sikte på Jerusalem och inte på Rom.

    2) Hedningarnas tider ska snart avslutas och det måste vi känna igen. Vi ska möta Herren Jesus på skyarna tillsammans med de döda som uppstått. Vi behöver den Helige Ande till denna förlossning. Ordets fullhet. Därför följer vi den säkra vägen som är dop i Jesu Kristi namn enl. Apg. 2:38-39, eftersom Ordet säger där, att ett löfte finns från Gud att få den Helige Ande såsom gåva.

    I 1 Kor. 1:30 kan man tolka Guds frälsningsplan för människan, eftersom vi vet att fullt ljus i evangeliumet inte fanns under den mörka medeltiden, före Martin Luthers budskap. Där står det,
    ” Men hans verk är det, att I ären i Kristus Jesus, som för oss har blivit till visdom från Gud, till rättfärdighet och helgelse och till förlossning. Detta har tidsåldrarnas väckelse också genomgått, RÄTTFÅRDIGGÖRELSE, HELGELSE och sist DOP I HELIG ANDE till förlossningens dag, för vi tror att våra kroppar inte kommer smaka på döden, utan den kommer förvandlas och möta Herren på skyarna. Vi är en mycket speciell generation.

    3) Ordets fullhet såsom det predikades på apostlarnas tid + öppnande av inseglen och alla hemligheter som det står skrivet i Uppenbarelseboken 10:5-7. Detta kommer skilja de tio jungfrurna, där hälften av dem redan fått uppenbarelsen, medans den andra hälften får tag i sanningen, då det är för sent. Vi har börjat gå in i den tiden nu.

    Upp: 10: 5-7
    ” Och ängeln, som jag såg stå på havet och på jorden, lyfte sin högra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, vid honom som har skapat himmelen och vad däri är, och jorden och vad därpå är, och havet och vad däri är, och sade: ”Ingen tid skall mer givas, utan i de dagar, då den sjunde ängelns röst höres, när det sker att han stöter i sin basun, då är Guds hemliga rådslut fullbordat, i enlighet med det glada budskap som han har förkunnat för sina tjänare profeterna.”

    Alla måste få tag i detta maktbud som kommer från överängels röst, då Herren själv stiger ned.

    1 Tess. 4:15-18
    ”Såsom ett ord från Herren säga vi eder nämligen detta, att vi som leva och lämnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda skola komma före dem som äro avsomnade. Ty Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå; sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren. Så trösten nu varandra med dessa ord.”

    Det är detta som är det allra heligaste budskapet som församlingen pratar om idag. Att känna igen Herren Jesu röst idag.

    Fortsätt be till Jesus för jag tror du är på rätt väg. Du har ovanligt mycket ljus över dig. Låt människor tal vara lögn, men Guds Ord sanning.

    Guds välsignelse till dig
    lärjungen

  • lärjungen

    AMEN! Herren är med dig.
    lärjungen

  • Birgit Severin

    ”Så låtom oss lära känna, ja, låtom oss fara efter att lära känna Herren. Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens, och han skall komma över oss lik ett regn, lik ett vårregn, som vattnar jorden” Hosea 6:3

  • Birgit Severin

    ”Men hur gör man med förståndshandikappade
    eller de med i övrigt klent förstånd? Kan inte dessa ta emot dopet? Måste de
    bli helade innan? Och om ingen i församlingen med trons bön kan smörja den
    klene till styrka – hur blir det där? Hur mycket måste man förstå för att kunna
    tro? Vad är i sådana fall tro? Blir inte då också kunskapen frälsningsavgörande
    och var går då gränsen? Och viljan…om en person med klent förstånd vill döpa
    sig och gå till nattvard men inte fullt ut begriper allt som omgärdar detta…bör

    man inte tillåta denna att göra det?”
    Något som jag också funderat över då jag jobbat med förståndshandikappade större delen av mitt liv.

  • Birgit Severin

    ”1) Att kunna identifiera Israels som Guds egendomsfolk, där han snart kommer att uppenbaras sig för dem. De kristnas lära av idag kommer uppenbaras till Israels folk. De kommer att ta emot sin Messias till slut, helt klart. Vi ska ha sikte på Jerusalem och inte på Rom.”
    Till detta säger jag: ”ja och amen”

  • Sigvard Svärd

    Säger tack för de olika kommentarerna. Tyder det som intresse och känsla för ämnet.
    Vill göra följande tillägg: Jag uppfattar den kallelse Gud har gett mig, som att jag är ansvarig inför honom för hur jag förhåller mig till Bibeln och hur jag utlägger dessa hans ord. Ibland tänker jag att jag gör det med mitt eviga liv som insats. Domen börjar ju på den som har uppträtt som lärare. Men då jag allvarligt har funderat på att fly bort från kallelsen en gång till, börjar en eld brinna inom mig och Guds röst hörs: Vad ska du göra istället? Till vem ska du gå? Här finns det eviga livets ord! Så jag säger Ja igen – och uppfylls av den helige Ande till ny frimodighet och fortsatt helig tjänst. Jag kommer inte undan; jag vill inte komma undan. Det heligaste syftet med kallelsen i mitt liv är att Guds ord ska ha framgång, först och främst i mitt eget liv men sedan också hos alla andra. Med trons rötter djupt ner i den bibliska myllan, och förlåten för många synder, har jag ställt mitt liv till Guds förfogande. Då det evangelium jag förkunnar och har att förvalta är evigt och levande, närmar jag mig Bibeln med respekt och glad förväntan.
    Sigvard Svärd

  • lärjungen

    Oj! Underbara ord att få höra. Den ödmjukheten i Guds Ord skall vi alla be om. Ske Guds vilja.
    Låt alla få titta på Jesus kristus när du predikar och bryt gamla traditioner med ett oförfalskat evangelium. (Efe. 4:3-5) Tänd små eldar av Helig Ande över hela Sverige. Den som är sjuk skall bli frisk.
    Guds välsignelse
    lärjungen

  • SefastTronde

    Tack Sigvard!

    Jag tackar Gud för att du finns, och att du står troget fast vid din kallelse. Skulle önska att det fanns fler som du. Och min bön till levande Gud är att Han uppväcker tjänare och tjänarinnor, som Han låter skickliggöra och uppfylla med Sin Helige Ande, i denna tid för vårt land och folk.

    Gud välsigne dig och din familj

  • lärjungen

    Birgit, det där är kluriga funderingar som du kommer med. Förståndshandikappade med klent förstånd o.s.v.
    När jag skrev ovanstående text fick jag ett möjligt svar, så jag måste bara säga halleluja, pris ske Gud. Dessa med klent förstånd kanske har en tro som ett barn. Ju mindre vi förstår i den här världen, desto saligare är de.
    ”Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till. Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade. Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden. Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade. Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet. Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud. Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn. Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighetens skull, ty dem hör himmelriket till. Ja saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder” (Matt. 5:3-11)
    Här ryms alla sorters kristna in. Vi är alla olika lemmar i Kristi kropp.
    Sen kan man fundera hur mycket var och en måste tro för att bli frälst. Det beror nog på vilken uppgift var och en har fått av Gud. Domen ska ju begynna högst upp på Guds hus. Läser vi hela kapitlet Kor.13 ”Kärlekens lov” så förstår vi att det finns något som är större än människors och änglars tungomål, profetians gåva, visste ALLA hemligheter, ägde all kundskap, hade all tro så vi kunde förflytta berg, gåve bort allt vad vi ägde till bröd åt de fattiga, ja om vi offrade våra kroppar till att brännas upp, men icke hade KÄRLEK, så vore detta oss till intet gagn.
    Detta bibelställe har varit ett skydd för mig många gånger, då villfarelser dragit fram.
    Vad är då KÄRLEKEN? Jo, Jesus Kristus är KÄRLEKEN och han är Guds Ord och då Jesus flyttar in i våra kroppar, så lever inte längre jag ,utan Kristus i mig. Jesus gör oss då tåliga och milda för kärleken avundas icke, eller förhäver sig icke, den uppblåses icke o.s.v…………Han ger oss alltid de rätta orden för stunden.
    Vi behöver läsa Kärlekens lov varje dag. Tack Jesus.
    Guds frid alla
    lärjungen

  • Birgit Severin

    Tack för detta uttömmande svar!Det Du citerar från ”Kärlekens lov” sitter bra.

    Ett annat ord som kom för mig är ”5 Mos. 29:29 ”det fördolda hör Herren vår Gud till, men det uppenbara är för oss”

    Tack att Du tog Dig tid och var välsignad!//Birgit

  • lärjungen

    Tack för det fina bibelordet. Jag kommer skriva upp det för jag har aldrig tänkt på det.
    Vad härligt att Guds Ord kan ge svar på alla våra frågor. Det är en källa med evigt vatten.
    Guds frid
    lärjungen

  • Birgit Severin

    Amen och Guds frid tillbaka!//Birgit

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?