Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Buck Hudson: När relevans ersätter gudsnärvaro är vi väldigt nära gnosticism

[TRADITION & TEOLOGI, Villoläror, Kristendomens historia]  Här kommer den utlovade summeringen av temadagen den 9/12 med Buck David Hudson, samt lite personliga tankar från Hudson kring läget i Sverige just nu. STORT TACK till pastor Yngve Bergström på Kristet Center Väst i Stenungsund för att du tog dig tid! /aletheia.se

I måndags besökte jag Kingdoms bibelskola där Buck Hudson undervisade om de 6 vanligaste villfarelserna i den tidiga kyrkohistorien och som florerar än idag om än i andra uttryck och skepnader, enligt Buck.

Kingdom är en liten, samfundsoberoende, karismatisk församling med ett 15-tal år på nacken och kanske 100 engagerade människor. Många barn finns i verksamheten samt invandrare som brottas med uppehållstillstånd och liknande. Numera hyr man in sig i Bäve Kyrka (Svenska Kyrkan) och firar gudstjänst 16.00 varje söndag.

Kajsa Lindén (en av pastorerna på Kingdom) presenterade Buck Hudson och hans ämne för kvällen. Det skall handla om villfarelser i den tidiga kyrkohistorien. Det blev därför lite semantiska utläggningar kring vissa ords betydelse för en rätt förståelse av undervisningen såsom: ortodoxi, sekt, villfarelse (heresi). För er som inte är bekanta med Buck Hudson, är han en amerikan som verkat i Sverige i ca 20 år. Han är erkänd av många som en profet, en Jesus-centrerad predikant och bibellärare med stort hjärta för Guds folk.

Det var ca 30 personer som anammat den höga inbjudan som sa att denna undervisning skulle alla höra.

Buck inledde med att definiera ‘ortodoxi’ som enklast uttryckt skulle kunna beskrivas som den genom tiderna breda och accepterade form av kristendom, från dess etablering i det första århundradet fram till våra dagar. Inom denna breda fåra ryms alla kristna sammanhang men som med jämna mellanrum, genom den helige Andes försorg, bryter en ny fåra fram genom att den belyser på ett särskilt sätt något inom tron eller hur tron skall uttryckas. Detta kan skapa ett nytt samfund, en ny rörelse som inom kyrkan kan upplevas skapa stridigheter men som efter ca 40 år åter hamnar inom ortodoxin, alltså accepterad av andra kristna. Men ett nytt uttryck eller en ny betoning skall ses som en blomma du plockar i en trädgård, och under historiens gång har du till slut en vacker bukett med otaliga blommar att ge till Jesus, det är ju hans Kyrka. En vacker bild tycker jag.

Skillnad mellan sekt och villfarelse, enligt Buck, är att de nya fåror som bryter fram inom kristenheten kan betraktas som sekter, alltså delar av en helhet. I den bemärkelse är sekt inte så negativt värdeladdad som det moderna språkbruket vill mena. Men villfarelse är det som i lära tagit ordentliga avsteg från minst en av de tre grundbultarna i den kristna ortodoxin, nämligen: Treeninghetsläran, Försoningsläran och läran om Jesu gudom (att han var och är både Gud och människa).

De 6 villfarelser, eller faktiskt sju som det blev innan kvällen var slut, kan alla härledas till en eller flera avvikelser från dessa tre grundbultar. När villfarelsen har börjat leva sitt eget liv frånskilt ortodoxin har villfarelsen vuxit till ett eget trossystem med egna läror och kan då betraktas som en egen religion, exempelvis Jehovas Vittnen. Ett positivt exempel på förändring i framförallt uttryck men också till viss del lära är pingstväckelsen från tidig 1900-tal. Detta ifrågasattes mycket av ortodoxin när den växte fram men har assimilerats och accepterats och blivit en integrerad del av dagens ortodoxi, därmed har det som först såg ut att vara splittrande visat sig befrukta kristenheten.

De sju villfarelserna och hur de skiljde sig från de tre grundbultarna i ortodoxi:

Ebionism: Jesus var människa, inte Gud; lydnad till Mose lag
Gosticism: Jesus var Gud, inte människa; dualistisk världsbild i ont och gott; synkretism
Arianism: Jesus inte fullt ut Gud; mycket missionerande och fanns i Skandinavien långt innan Ansgar.
Monofysitism: Jesus har bara en natur – den mänskliga absorberades av den gudomliga
Monarkianism: Gud är bara en person med tre olika uttryck
Manikeism: Synkretisktisk, grundaren Mani sa sig vara Parakleten
Pelagianism: Människan bär inte på arvsynd; fri vilja att själv påverka sin frälsning

(för fördjupad förståelse av respektive villfarelse hänvisar jag till andra källor)

Dessa första villfarelser finns än idag endast med annan klädnad och uttryck. En intressant stund av frågor och svar följde sedan då åhörarna fick ge förslag på vilka rörelser, samfund och religioner de kunde se dessa olika villfarelser i. Den längsta tid ägnades åt Katolska Kyrkan och hur man skall se på den. Buck, som undervisat i Kyrkohistoria och Systematisk Teologi, och vars mor var katolik, menade att man bör se Katolska Kyrkan som varande i den breda ortodoxin, men att det finns läror som avviker från ortodoxi, exempelvis undervisningen om sakramenten och Maria. För honom var det problematiskt att jämställa tradition med Guds Ord, Guds ord som är Jesus och inte en tolkning av skrifter.

Avslutning: Jag samtalade med Buck om Sverige och vissa företeelser vi ser och det var ett intressant samtal som jag, med hans godkännande, här refererar till.

När han beskriver det andliga läget i landet summerar han det i ett ord: ’confusion’ – förvirring. Han menar att synkretismen utbreder sig, och när relevans ersätter gudsnärvaro är vi väldigt nära gnosticism.

Uttryck för sådant som skapar förvirring är bl.a Livets Ords otydlighet i sitt agerande i förhållande till Katolska Kyrkan och dess lära, pingströrelsens diskussion kring accepterande av spädbarnsdop som ett fullvärdigt dop, samt ärkebiskopens uttalande kring jungfrufödseln.

En annan sak Buck nämner som en ‘concern’ – angeläget/oro är Kanal 10 och Jens Garnfeldt där han tycker att utrustningen av Guds folk enl Ef 4 måste vara prio ett i det som görs från talarstolen och som visas på TV.

Tyvärr målar Buck upp en framtid av svensk kristenhet i lite dystra färger där han tror att vi kommer att få se en större splittring bland Guds folk, och inte enhet, men är trosviss om att Gud är stor nog att hantera sitt folk, sin Kyrka, för sina syften.

Jag tycker att kvällen var en god samling, intressant undervisning, om än kanske lite mycket semantik. Buck var tydlig i sin undervisning om att Kyrkans ortodoxi är bred och rymmer många och mycket, så skall också vi i våra hjärta rymma många och mycket. Det var en undervisning som belyste de bakomliggande strömningar i våra religiösa sammanhang, kultur och samhälle, och manade till förståelse av sammanhang och villfarelse av idag.

Yngve_Bergstrom

Yngve Bergström, Stenungsund
Pastor, Kristet Center Väst, Pingst

=>

Ämne: Kristendomens historia, TRADITION & TEOLOGI, Villoläror

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?