Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Svärd tar upp sakfrågan i Dahlmans felrubricerade inlägg i Dagen

Livets_Ord_Pingstrorelsen

[OPINION & DEBATT, Gästblogg] I sin artikel i Dagen 10/1 som fått rubriken ”Livets ord är värda en ursäkt” (rättad av Dagen 17/1 till ”Pingst borde be om ursäkt”) beskriver Tommy Dahlman två grupper av sårade kristna i spåren av Livets ords uppkomst 1983. Och visst, i alla de pingstförsamlingar och utposter i vilka jag tjänade som pastor från 1983 räknat, förekom slitsamma spänningar och åsiktsbrytningar om Livets ord.

Den ena gruppens tillskyndare ville absolut inte ha in något från Livets ord i församlingarna. Det hänvisades för det mesta då till förkunnelsen på Livets ord, som i flera avseenden ansågs vara villolärig genom exempelvis framgångsteologi och blodsförbund, samt att livetsordare överlag uppträdde andligt högmodigt i förhållande till Pingströrelsen och dess medlemmar. Jag minns själv ett möte på Avenyn i Göteborg med en ung kille från Livets ord i början på 1990-talet, där han i stora ordalag ansåg sig stå över mig i tron.

Den andra gruppens intressenter kunde å sin sida uppträda direkt föraktfullt och andligt fördömande mot Livets ord, dess medlemmar och bibelskolelever. Pingstvänner som var återhållsamma med kritik, kunde få räkna med både förmaningar och avståndstaganden. Läget kändes igen från 1960-talet med konflikten kring Maranata eller början på 1970-talet då Jesusrörelsen på liknade sätt debatterades. Alltså, den som inte uppenbart var emot Livets ord, var med andra ord för.

En gång i mitten på 1990-talet ledde jag ett kvällsmöte i en Pingstförsamling där jag var föreståndare. I slutet på mötet talade plötsligt en man högt i tungor och kom direkt med en uttydning. Så snart jag hade sagt sista ordet i samlingen, kom en man från en annan orts pingstförsamling fram till mig vid talarstolen och sa:

”Precis när jag stod i begrepp att offentligt stiga upp och gå emot dig som pastor, för att du inte tillräckligt mycket tagit avstånd från Livets ords läror, då räddades du genom att den där mannen började profetera.”

Så det streds och sårades åt båda hållen. Det var inte enkelt att söka en medelväg, en tredje sida, som skulle kunna kallas ”för den rätta”. Men det dög att försöka om det inte skadade sanningen. Skrev bl.a. en artikel i Dagen 28/7 1990 som hette ”Jesu död – en grundfråga”, i vilken jag menade mig kunna påvisa att det i Bibeln inte fanns stöd för att Jesus i sin ande plågades av djävulen i dödsriket efter sin död på korset, men väl att han i sin ande som en segrare över döden och dödsriket för en stund varit där.

Allt nog, det var jobbigt och ledsamt när en skola drog tillbaka vår lektionsmedverkan, på grund av att skolevangelisterna hade haft Livets ords logga med svärdet och regnbågen på svarta tavlan och på sitt kvarlämnade material. Dock vill jag också ha sagt i sammanhanget, att jag erfor det välsignat vid vissa tillfällen då både pingstvänner och livetsordare var på plats samtidigt, till synes i gemensam tro och vänlighet. En sådan situation uppstod t.ex. kvällen 17/10 1992, då jag på inbjudan av pastor Tomas Ardenfors talade i Pingstyrkan Uppsala över ämnet New Age. Det gick inte då att spåra någon skillnad mellan de som tillhörde Pingstförsamlingen eller de som deltog från Livets ord, varken i hur jag blev mottagen, intresset som visades för min framställning eller i acceptansen av densamma.

Om det idag finns anledning till upprättelse för illa medfarna oavsett läger – vilket det verkar göra – låt oss då i Kristi kärlek från bägge sidor erkänna någon sorts skuld, ihop med att vi fortsätter att inte pruta på sanningen om Guds vilja sådan som den i Bibeln har överlämnats till oss. ”Kärleken gör att många synder blir förlåtna” (1 Petr.4:8). Mina också. Och hjälp mig, Herre Jesus, att jag som din lärjunge, alltid är noga med vid vilken kristen herdes fötter jag bildlikt talat sitter.

sigvard-sward-1316036938

Pastor (Pingströrelsen) Sigvard Svärd

(Ursprunglig rubrik: I valet och kvalet om att förlåta. Red. anm)

Relaterat: Aletheias respons på Dahlmans debattinlägg

=>

Ämne: Gästblogg, OPINION & DEBATT

Nyckelord: , , , , ,

  • BH

    Hur mycket det än tar emot att erkänna så var det den självsäkra och millitära hållningen som lockade mig med i LO i mitten på 80-talet. Jag kommer väl ihåg hur jag om mina jämnåriga kamrater intog en hödragen attityd mot resten av frikyrkan i Sverige. Svenska Kyrkan fanns inte ens med på kartan. Vi kunde vara gäster på ett möte i ett annat samfund och vara helt inställda på att kritisera. Jag har inget minne av att jag var speciellt ödmjuk heller öppen för andras teologiska syn – vi var så ”rätt”. Allt handlade om seger och om det var ett annat samfund som, på något sätt, var negativt inställda mot LO så var det ingen fara – det var ju förblindade av fienden och förstod inte bättre. Även om inte ledningen på LO tar något ansvar för att dess kaxiga ungdomar var helt ut och cyklade, så känner jag idag en stor sorg för det som jag i min övermodiga iver bidrog med i människors liv.

  • ps23enkristen

    Det här var ett bra inlägg tycker jag …Men som gammal Livets Ordare och numera pingstvän…Önskar jag verkligen att vi blir sanna, även om vi också får lägga det som blir för personligt åt sidan, och bevara integriteten åt alla berörda parter och varandra och oss själva .Som väl jag överträdit i denna fråga mer än en gång på de kristna bloggarna och forumen, i ämnet ,och mer ofta än andra …Men visa saker har varit så bevärande ,som prövat somliga i mitt privatliv och mig, när man inte velat erkänna det som var och blev fel…Så jag har talat öppet om detta ämne, och det som jag ansett varit fel på flera områden, och på mer än ett sätt, somligt bra, och somligt sämre tycker jag …När det gällt Trosrörelsens lära, läror ,och syn på tron ,och praktiserande utifrån… Jag skulle haft det svårt med måste jag erkänna , att bli som person eller ledare inom samma samanhang…Uthängd och debatterad i tv och press och på internet och i andra samanhang…Och jag har ju inte heller enbart rent mjöl i påsen under min tid till nu…

    Och förstår ju att det kunna skadat anhöriga och vänner och mig om så skett även mig…Och ber om förlåt för det som varit fel av mig av utlämnade som varit mer eller mindre seriöst …

    Jag anser dock om Trosrörelsen varit mer öppen och samtalande om deras brister i tron med berörda, och erkänt, och varit tydliga med vad som var sund tro , och om förkunnelse och tjänst som senare visat sig varit felaktig uppfattning och efterföljelse av, som man trott och lärt varit sund tro…Och varit mer öppen för förändring …Och även varit tydliga med det offentligt, kunde mycket löst sig redan…Och om pingströrelsen och övriga kyrkor kunnat prata ur skägget med, och erkänt vad som varit rätt och fel de också med trosrörelsen…Och prövat vägleda rätt om mer engagerat och med större medlidande, och man även hos trosrörelsen, och hos dem visat mer ånger och bättring…

    Då skulle en del av de mest prövade och vilseledda, och ljumt eller dåligt inom och utom trosrörelsen och av kristenheten i övrigt bemötta ,som tog mer skada av det och folk i tredje hand ….Kunnat läckt våra sår och skador och skadade liv och relationer mer eller helt redan…Och om synen om tron på Gud…Men det har ofta ursäktas med våra social problem vi hade redan då vi kom i kontakt med trosrörelsen…Och jag tycker det varit orätt mott alla, och oss som tog mer skada av det felaktiga, och även av förnekelsen av sådant som var verkligen fel med …Och att lägga sin skuld, och av andra med trosrörelsen på oss som tog skada…Det önskar jag verkligen en positiv förändring om och Guds ingripande om ,och överhuvudtaget , så det kan bli bra mellan oss och Gud och varandra, och oss och folk i våra privat liv, och med folk, och livet, med Gud överhuvdutaget och frid med Gud …

    Och omvändelse till Gud till sund tro på Gud i den sunda tron och läran, och med frälsningen med evigt liv i Gud, och till så väl det kan bli på Jorden, innan hos Gud i himlen…Och för alla människor och kristna och samanhang och kristna kyrkor …Det är verkligen min önskan och bön till Gud i Jesus namn,amen…Gud välsigne dig, er och livet och alla och med och till frid med Gud och för tid och evighet som Gud vill!!! Ronny ps 103 ,Matt 28:18-20 , 1kor 13 Kärlekens lov , Och Jermia 31:3 Med evig Kärlek har jag älskat dig och jag låter min nåd förbli över dig …Alltså till oss alla…Och Jhon 14:6, 14 ,och Hela kapitlet Jhon 14 …Som visar tydlig att ingen annan väg finns till Gud Fadern, än genom vår Herre och Gud Jesus… Och Gud älskar dig och alla och mig och livet, och oss kristna hans församling och sina tjännare och kristna sammanhang…Men vi behöver hans förnyelse och sinnets förnyelse och Helgelse och fostran och tuktan med och på alla trons och livets områden också…Så ordnar det sig med allt som Gud vill även fast det är tufft ibland…Guds frid…

  • MyTwoCents – aletheia.se

    Vill minnas att en hel del hamnat i ”syndanöd” över det högmod som spreds via Livets Ord på 80 och 90 talet. Självaste Runar Sörgard berättade vid ett tillfälle att han ringt runt och bett gamla vänner om förlåtelse för den tidigare Livets ords attityden gentemot dem.

    Har spenderat helgen i Donetsk, Ukraina för att reda ut haveriet där mellan Livets Ord Sverige och Livets Ord Ukraina och Pastor Padun talade faktiskt om samma sak. Han har relativt nyligen ringt runt andra pastorer i Donetskt och bett dem om förlåtelse för sin tidigare attityd och jag fick sista dagen vara med om ett fantastisk ekumeniskt bönemöte i församlingen där pastor efter pastor kom upp på scenen och talade några Ord i bibeln samt bad för landet. Mycket kärleksfulla och genuina band är nu verksamma i Donetsk efter det att Pastorn bett om förlåtelse. Sann enhet. Mer om denna omskakande resa följer efter det att vi bearbetat ett massivt material med åtskilliga intervjuer.

  • Katarina

    Det finns en ”fjärde väg” i allt detta – nämligen vad man i marknadsföringssammanhang brukar kalla för ”målgruppen” (bör vara ett relevant begrepp när det gäller trorsrörelse-businessen iaf). Dvs – alla dem som är potentiella frälsta själar, alla dem som Jesu blod rann för. DE står också och tittar på och benämner allt detta som d å r s k a p.

    Försvarsstrategier och bortförklaringar finns även för att slingra sig ur detta erbarmligt dåliga vittnesbörd som nått ut utanför de trosvissa kyrkväggarna. Det som vanligen brukar störa ”icke frälsta” – för övrigt en grupp som också är ohomogen – är den kärlekslöshet som Jesus bad skulle vara vårt signum (att vi alla ska vara ett). Obervera att det är kristna som har dragit Jesu namn i smutsen.

    Det finns ett sekulärt talesätt som faktiskt även har stöd i Paulus lära till Korinterna, nämligen att ”den som sig i leken ger, får leken tåla”. Alla lekar har sina spelregler, så även sociala sammanhang där människor stöts och blöts mot varandra. ”Järn skärper järn”. Inom kyrkan borde det vara så fritt från anseende till person att man skulle kunna varna vem som helst om denne är stadd på en olycksväg. Den som är elak får helt enkelt veta det – men i kyrkan är vi så ”fromma” att vi till och med ser emellan fingrarna när de som skulle vara våra främsta förebilder begår grova försyndelser. Förutom när det gäller vissa frågor som bara gör oss ännu mer introverta. Men vi ursäktar det mesta – i Jesu namn! DET sticker oerhört mycket i den icke frälsta världen. Och vi måste ge dem rätt i den kritiken, allt annat är hyckleri. Att kyrkan skakas är bara som sig bör. Måtte där finnas guld som skiner klart när Guds ljus bryter fram.

  • Katarina

    Kära BH – din inledande mening är en nyckelvers för att förstå hela fenomenet med trosrörelsen och pekar även på vägen ut: ”Hur mycket det än tar emot att erkänna så var det… som lockade mig…” Precis där har du det – det är våra egna lockelser som bedrar oss! Innan vi inser det är vi inte fria och människor som ägnar sig åt bedrägeri kan dra nytta av det. Så arbetar vår själafiende, nämligen. Gör somliga till offer, andra till rovdjur. Men vi är kallade till att vara fria människor! Gud välsigne dig, kloka människa!

  • Katarina

    Vet vilken slags ”syndanöd” du avser, Daniel – men ger ärligt talat inte mycket för det. Det var en liten ”våg av bekännelser” än hit och dit, ytterst ytlig och bara för att vinna poäng. Förfärligt att säga och låter säkert väldigt dömande men jag är en av dem som inte fick befogad ursäkt av en pastors som öst okvädningsord och svordomar över att jag påtalat synd i ledningen. Men medskyldiga bröder och en och annan stackare som fått mer ovett än förtjänt fick fina brev med ursäkter innan pastorn blev petad från sin tjänst. Det gäller väl att gå med flaggan i topp…

    Däremot – det som nu händer i Donetsk är sann utgjutelse av försoning – och sånt älskar Gud och kommer att belöna det rikligt. Om jag inte känner helt fel, anar jag att en stor väckelse och församlingstillväxt står för dörren där nu, när de äntligen har blivit av med trosrörelsens tunga ok!

  • En tankeväckande artikel !:

    Jag vet inte om jag förstått dig rätt, Sigvard, men det verkar som att du förordar en personlig rannsakan av var och en själv, vilket läger han/hon än tillhör/-de, och till lydnad för Guds maning till bön om förlåtelse till de individer man sårat, med ånger och bättring så långt det är möjligt – och kärleken är ju uppfinningsrik.

    Det är i så fall sjufalt gånger sjuttio gånger bättre än att få dessa oljetankers till samfund att ändra riktning. Fartyg behöver f.ö. sällan förlåtelse, men väl skeppare och rorsmän och vanliga sjömän och -kvinnor.

    Hoppas jag tolkar dig rätt! Jag vill tro det. Hoppas en sådan inställning vinner genklang!

    Annars går alla bara omkring och väntar på att någon ‘ovanifrån’ skall ge något slags marschorder om sinnesändring och bättring, och det vore inte särskilt bibliskt.
    Andra ansvarar inte för mig; det gör jag själv.
    Och lät jag mig vilseföras att tro något annat behöver jag omvända mig från en sådan attityd.

    Vi är alla fria i Kristus till ett personligt ansvar och handlande.

  • MyTwoCents – aletheia.se

    Sitter som sagt och bearbetar både intryck och material från Donetsk. Vi kommer att låta församlingen säga sitt i ett antal poster inledningsvis, utan att vare sig lägga till eller dra ifrån. Jag och Andreas kommer summera våra intryck och ta med en hel del av det som framkom utan kameror påslagna allra sist. Men jag har svårt att hålla mig.

    Det de stackars Ukrainarna fått genomlida i Livets Ords framfart i landet kan beskrivas på tre sätt: Andlig, själslig och ekonomisk våldtäkt! Då Jesu hjärta brinner för de minsta, bör våra hjärtan göra det likaså. Men som sagt, en rad intervjuer kommer framöver och var och en får bilda sig en egen uppfattning. Jag har redan sagt för mycket, men mitt hjärta är fyllt av helig vrede och jag skämdes över att vara svensk och att jag över huvud taget haft samröre med svensk Trosrörelse under vårt besök där.

    mvh
    Daniel

  • Sigvard Svärd

    Ja, Bo Krister, det är klart att jag har en direkt mening med min artikel. Att jag, som du frågar i din kommentar, ”förordar en personlig rannskan av var och en själv”, stämmer väl med min inriktning. Och det som du avslutar med: ”Vi är alla fria i Kristus till ett personligt ansvar och handlande”, kunde väl ha varit en formulering av mig som slutsats.
    Men jag vill också passa på då att uttrycka ett, som jag menar bibliskt förhållningsätt i hela ärendet. Kristna föräldrar har mer ansvar än barnen för hur det blir med familjen. Kristna ledare har mer ansvar än folket hur församlingslivet fungerar. Kristna föräldrar och kristna ledare, kommer på ett annat vis än barnen och folket att få uppbära räkenskap inför Gud, som på alldeles särskilt sätt värnar om barnen och folket. I det sistnämnda vill jag stå med Gud.
    Om de kristna ”väckelserörelsernas” folk har blivit ledda fel, förts in i villlolärar av olika slag, drivits in i osunt betende och högmod, då uppfattar jag en kallelse från Gud att visa folket vägen tillbaka till sanningen. Hemkomst inom den kristna tron sker alltid genom biblisk omvändelse. Bevisligen kan detta ibland vara försent vad det gäller ”väckelseledarna”. Och ingen ledare blir upprättad av Gud som inte ser behovet av det eller som inte vill det.
    Utifrån ett gudomligt uppdrag rörande ”väckelsebärande” församlingar och rörelser, värnar jag alltså först och främst om folket i dessa. Därmed har jag inte sagt att folket är helt oskyldiga, något jag syftar återkomma till i en annan artikel. Men kanske kan många av dessa ”väckelsevänner” nu – ihop med förföljelse, i den antikristliga sista tiden, strax före Jesu återkomst – hitta varandra i en sann biblisk försoning och gemenskap.
    Sigvard Svärd
    70 x 7

  • Yngve Bergström

    Jag tror att, då du Sigvard skriver detta, är det i sig ett bevis för att relationerna inte är normaliserade, eller att försoningsprocessen fortfarande fortskrider. Också jag är genom trosrörelsen uppfostrad i den kristna tron, och jag, som många redan påtalat, kände att vi var spjutspetsarna i svensk kristenhet.

    När Livets Ord kom svarade den på ett uppdämt behov av en kristenhet som vågade stå för sin tro, tro på Bibels budskap och beredd att omsätta tron i praktisk handling. Bönen behövde inte vara lågmäld utan skrik genom s.k. barnsnödsbön undervisades på böneskolan. Vi skulle inte landet! Vi skulle kasta ut demoner, politiska som religiösa. Vi skulle lyda Ordet mer än människor och så upprätta Guds Rike.

    Vad vi inte ville erkänna då, och som många inte vågar erkänna idag, är att vår kärlek och passion för Guds Ord och dess principer vida överskuggade den viktigaste kärleken, den som riktar sig till syndaren, den svage, den sjuke. Dessa blev tyvärr ofta redskap i vår iver att visa att vi hade fattat grejen, vi visst hur det skulle vara, vi visste hur man skulle be och befalla. Gränsen mellan sann önskan om ett helande för den sjuke och att då den sjuke blev helad var ett kvitto på att ‘jag har rätt’ är/var hårfin.

    Numera har jag min hemvist inom pingst och känner mig hemma här, men jag kan inte förneka den entusiasm och glöd jag fick från Livets Ord, samtidigt som jag önskade att jag fick lära mig mer av vad ödmjukhet och kärlek var.

    Pingst och Trosrörelsen har ett gemensamt ansvar i vad som skett historiskt på 80- och 90-talet främst, men jag önskar av hela mitt hjärta att min kära trosrörelse iklädde sig en mycket större portion av ödmjukhet än vad som hittills visats. Bekänn alltså era synder för varandra…. Det är inte en katolsk sanning, det är den bibliska vägen för sann försoning, för inget erkännande av synd, ingen förlåtelse heller.

    Yngve Bergström
    Stenungsunds pingst

  • ps23enkristen

    Tack gott talat… Jag tror alla som vill kan omvända sig…När helst man vill in i det sista…Jesus sa kom som du är …Och den som kommer till mig ska jag sannerligen inte kasta ut…Rövaren på korset hade ingen möjlighet att göra någon yttre förändring …Utan han sa till Jesus , tänk på mig då du kommer till ditt rike…Medans de hängde där döende och lidande på sitt kors …Och Jesu svarade honom: Redan idag ska du var med mig i Paradiset…Vilken Kärlek och nåd Gud har till våra medmänniskor och oss…Om vi vill få nåd av Gud för Jesus kors och uppståndelse till evigt liv med Gud igen. För bara Jesus vår Herres förtjänst ,och helt av oss oförtjänt, och omöjligt att förtjäna för vår synd och skuld …Men Gud ger oss nåd istället och en fortsättning som han vill alltid och genom allt.När vi vill och är redo, och in i döden, och evigheten med honom till himlen bara på grund av Jesus …Genom tro på Jesus Rom 3:18-31…Frid Ronny

  • Säkert har kristna ledare ett större ansvar; ”inte många bör träda upp som lärare, vi skall få en strängare dom,” Jakobs brev.
    Men hur når man dessa kristna ledare, t.ex. i de två samfund som det nu huvudsakligen handlar om? Hur skall de kunna förstå att det gäller dem?

    Kristna ledare är också kristna personer, frälsta av nåd, och ‘vanliga’ troende i den meningen. Kanske de bara i den egenskapen kan väckas?

    Jag tror att det finns så mycket ‘rättning i ledet’ bland kristna ledare på grund av kollegiala- och lojalitetshänsyn, att få kommer att ‘stiga ur ledet’ och be om förlåtelse om inte De Högsta Ledarna gör det först.
    Här tror jag Jantelagen slår till med full kraft: ”Vem är jag att jag skulle be om förlåtelse å min rörelses vägnar?”
    Man kanske inte kan det; en sådan gest är troligen förbehållen Den Högste Ledaren.
    (Den hälsosamma profetiska anarkin lyser med sin frånvaro.)

    Då tror jag man får vädja till kristna ledares identitet som ‘vanlig troende’: man kanske inte tycker sig kunna be om förlåtelse som ledare, men bör göra det som person – det kan ingen förmena en.
    Ledare bör påminnas om grunderna igen; de grunder för kristen tro och kristet liv som man uppenbarligen någonstans under vägen mot större inflytande glömde bort.
    .

  • Staffan

    Kiv och split, fiendskap och strid… När Ismael (född av mänsklig vilja, kött) växte upp hamnade han i konflikt med Isak ( född genom Andens vilja) . Tror personligen att denna långvariga konflikt i svensk kristenhet har samma bevekelsegrund . Abrahams försök att i egen kraft få till lite liv och (väckelse) genom att gå in till tjänstekvinnan Hagar gav upphov till Ismael , ”mer vildåsna än människa skall han vara , han skall slåss mot alla och alla mot honom” (1 Mos 16:12) Paulus , Gal 4.28 ”Ni, bröder, är löftets barn, liksom Isak. 29Den gången förföljde han som var född efter naturens ordning den andre som var född på ett andligt sätt, och så är det också nu.” Kött och ande kan aldrig förlikas. Så länge det ges utrymme för rörelser och ledare som är födda i mänsklig strävan och ambition (”Vad köttet ger är lätt att se”)
    så tror jag dessvärre vi kommer att få dras med denna konflikt och strid.

  • Sigvard Svärd

    Tack, Yngve, för din sunda, klarläggande och öppet hållna kommentar.
    Det jag lägger märke till på mer än en ”kristen” blogg, är att när det blir närgånget om sannhet mot Guds ord också i att krypa till korset för egen del, då är det flera vanligtvis högstämda kommentatorer som håller sig borta.
    Två ting är ständigt i focus för mig som kristen: 1. Bibeln är sanningens källa och matförråd. Den undervisning som Bibeln ger, gör jag oavbrutet till mitt livs kompass. 2. En gång var jag en avfälling som levde i mycket synd. Men numera lever jag dagligen i stor tacksamhet till Jesus, eftersom han har förlåtit mig mina många synder.
    Jag strävar alltså efter att vara omutbar när det gäller Bibelns lärosanningar. Samtidigt som jag vill vara beredd att bibliskt försonas när förutsättningarna blir de rätta.
    Sigvard Svärd
    fortfarande 70 x 7

  • ps23enkristen

    Fåren kan var rätt tuffa ibland He he …Men här verkar det som herden hade rätt, tragikomiskt nog .Så kan det vara ibland ,och omvänt med, och både och samtidigt också, har jag märkt ,och mellan fåren tyvärr med…Och världens människor och kristna också… Så vi får pröva och behålla vad gott är och försöka sansa oss efter behov…1 Tess 5:20-21 Förakta icke profetiskt tal men pröva allt, och behåll vad gott är …En gång sparka en gubbe mig i backen så jag vart sitta på en kudde en hel vecka …Men då var det jag som varit dum…Men nåden räckte för det med…He he …

  • ps23enkristen

    He he eller förtjänar man det ibland He he… Men i det här fallet verka som sagt herden ha rätt…Så vi får försöka att var observanta på vad som är på gång och händer …För ibland hör Herrens tjänare och en människa och en kristen vad Gud säger…. He he …1tes 5 :20-21 Förakta icke profetisk tal men pröva allt och behåll vad gott är… He he …Vem vill bli förkunnare efter ett sånt inslag he he …

  • Stefan

    Just denna självsäkra och militära hållning som du talar om, tycker jag mej se av flera ”avhoppare” här på denna blogg, fast nu riktad mot livets ord..

  • Katarina

    Kan berätta att jag för en tid sedan ombades att ”tänka på vilka ord jag använder” av ett par från LO:s sk. innersta krets. Eller rättare sagt: min make togs åt sidan med en uppmaning att se till att jag håller tyst. Han tyckte det var mycket obehagligt. Kanske behöver jag inte nämna att det skedde efter en kort, försiktigt ställd fråga om rykten kring närmande till katolska kyrkan. Så nu kanske jag får förståelse från dem som ev funderar över min anonymitet. Mot bakrund av detta: BE FÖR ALLA som skriver på Aletheia!!

  • Birgit Hedström

    Kära Katarina! Amen! till uppmaningen om förbön!

    Herrens frid! Birgit

  • elina

    ”Järn skärper järn”- jag skrattade till när jag läste det. Kom ihåg att vi har använt detta uttryck i vår konversation tidigare.

    Mycket bra sagt syster! Tack för din rättframma analys av läget.Så sant, precis så illa är det. Måtte vi ta till oss nåden och omvända oss.
    Allt gott! / e

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?