Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Ekman erkänner katolska inslag på Livets Ord

Skrivet av Andreas Glandberger

[OPINION & DEBATT, Livets Ord, Nya Ekumeniken, Villoläror, Ledarskap]

Catholic Herald

Skärmdump Catholic Herald

I en större intervju med den katolska tidningen Catholic Herald berättar grundaren av Livets Ord och den tidigare huvudpastorn, Ulf Ekman, om vad som ledde till att han blev katolik. Den som följt Ekmans artiklar i Keryx vet att det stundom funnits en skarp kritik och till tider det som skulle kunna tolkas som ett förakt gentemot frikyrkan. I intervjun med Catholic Herald ser man vissa antydningar till det:

”Många gånger är väckelserörelser stolta över att ha personlig kontakt mer Jesus och att verkligen känna honom. Att möta katoliker som har denna erfarenhets verklighet, där Jesus inte bara är en dogm, men även en verklighet i deras liv, var väldigt fascinerande.”[1]

Ingen skall ta ifrån Ekman den begeistring han har för sin nya kyrka, men det han säger och gör framöver bör definitivt inte stå oemotsagt. Den tidigare huvudpastorn tillkännager att han burit på den katolska drömmen under ett antal år och att han även implementerat katolsk lära och liturgi på Livets Ord. Som exempel nämner han med stolthet att boken ’Tag och ät’ presenterar en väldigt katolsk syn på nattvarden, eller eukaristin som många numera väljer att kalla den.

Ekman säger vidare att den liturgiska strukturen i nattvarden ligger väldigt nära den katolska och kanske man kan säga att införandet av ett nattvardsaltare var ett steg närmare katolskt nattvardsfirande? Det verkar som de katolska influenserna sakta men säkert implementerats i Livets Ord trots åtskilliga förnekanden.

Därför är det märkligt att Ulf Ekman med sådan tydlighet hävdar att nattvarden som firas på Livets Ord i stort sett är helt lik den katolska, medan den nya pastorn Joakim Lundqvist tonar ner detta och säger att så inte alls är fallet. Det enda som fattas för att det helt och hållet skall vara en katolsk nattvard är prästskrudarna om man får tolka det Ekman säger till journalisten i Catholic Herald:

”Som katolik tror jag du hade uppskattat den (’Tag och ät’. red. anm.), för den har en väldigt katolsk syn på nattvarden. […] Inte med skrudar, nej. Vi började med det vi kallade ett nattvardsbord för att senare sätta in ett mer riktigt altare. Jag skulle vilja säga att den liturgiska strukturen är väldigt nära den katolska.”

Tonar ner egen artikel i Magazinet 1989

När påven var i Uppsala 1989 skrevs det en mycket kraftfull artikel av Ekman som han numera ångrar och tar avstånd ifrån. Hans artikel tas upp i intervjun, men den tidigare kraftfulla reaktionen tonas ner betydligt av Ulf. Det är såpass nedtonat att man skulle kunna tala om en total omskrivning av fakta, och det känns oärligt. I intervjun svarar Ekman följande på frågan om Livets Ord bad emot påven när denne besökt Uppsala:

”Vi bad att han inte skulle ha något inflytande som inte var skriftenligt. […] Men vi såg på honom som en som kom med läror som kanske inte var rotade i Skriften.”

I artikeln skriven av Ulf Ekman 1989 var det helt andra och betydligt hårdare tongångar än svaret till Catholic Herald:

”Bakom hela detta bedrägliga system finns religiösa andemakter som har en enorm påverkan på människor. […] Den romerska kyrkan är full av ockulta inslag och har sina rötter i mycket falsk religiositet.” [2]

”Men vi såg på honom som en som kom med läror som kanske inte var rotade i Skriften.” Svarar Ekman ärligt på journalisten fråga, eller förvrider han sanningen till sin fördel?

Magazinet 1989.

Magazinet juni 1989. Klicka på bilden för större bild.

Många anser att Ekman genom sin konvertering svikit den rörelse han grundat och de människor han varit pastor för under trettio år. Intrycket är att han allt för enkelt flyr undan de många frågor som så många människor med anknytning till både församlingen och rörelsen har. Att Ekman och hans fru helt okänsligt inför den sorg och också skada de förorsakat, reser runt till sina katolska vänner i Europa och lägger ut bilder av sig själva med påven och liknande, vittnar för många om en person som inte verkar förstå innebörden av sina handlingar.

U & BE påven 9 april

Ulf & Birgitta Ekman samtalar med påven den 9 april 2014.
Skärmdump Catholic Herald

Trots detta säger han själv i intervju att de inte tar lätt på människors chockerande och sorgfulla reaktion på deras konvertering:

”Men naturligtvis, att gå dit och veta att en del av dessa människor skulle bli chockade, det är en speciell känsla. Jag är en pastor. Jag älskar människor och jag har varit med dem i 30 år, så jag tar inte det lätt på det alls. Jag är inte nonchalant om det här. Jag tycker det är ett allvarligt läge.”

Hade de verkligen förstått vilken smärta och besvikelse de förorsakat i många människors liv, hade de tagit konsekvenserna av det och avstått från att publicera bilder av sig själva med påven och hållit en låg profil beträffande ’katolskt skryt’ på sociala medier. Egentligen borde de sättas i karantän under ett antal år för de skadade människor de lämnat i sticket. De borde under en period få lyssna till vittnesbörd från dem som skadats av Ulf och Livets Ord under åren för att om möjligt förstå att de trettio år som Livets Ord existerat inte bara är så glory och halleluja som historieskrivarna ger uttryck för. Katoliker talar om botgöring och det vore nog faktiskt på sin plats med en rejäl sådan för den tidigare pastorn, och för övrig en del av dem som fortfarande sitter i ledningen för församlingen i Uppsala.

Lekman Ekman?

På frågan vilken roll Ulf Ekman önskar sig inom den katolska kyrkan svarar han att han är mer än nöjd att bli katolik och inte hoppas på någon roll. Ett flertal personer Aletheia talat med efter Ekmans tillkännagivande har påpekat just det faktum att de har svårt att tro att Ulf skulle nöja sig att inte ha en position. Med bakgrund i det många uppfattar som ett enormt bekräftelsebehov hos den tidigare pastorn i Livets Ord, är det svårt att tro att han skulle vara nöjd med att endast vara en i mängden. Ekman antyder i intervjun med Catholic Herald att de 30 år han har av erfarenhet skulle kunna vara användbar inom katolsk kyrkan. Att Ulf kommer fortsätta sökandet efter positioner och erkännande är det som sagt fler som tror.

I det senaste numret av Missions Visionen skriver Peter Ljunggren om det som skakat om Livets Ord denna våren. Han skriver att han under de många år han känt Ulf Ekman uppfattat honom som en som ständigt sökte efter erkännande:

”Mitt i allt det positiva ifrån dessa tolv år fanns ändå något jag omedelbart noterade och som var där hela tiden ifrån allra första mötet med Ulf, och som jag reflekterat över i efterhand, inte minst under de senaste årens katoliceringsprocess. Det fanns ett desperat sökande efter erkännande – att bli godkänd. Titlar som pastor, profet och apostel var viktiga, trots att detta i Bibeln inte är titlar överhuvudtaget, men beskrivningar på funktioner.

[…] Jag förstår att för en del, och kanske också Ulf Ekman, skulle ett erkännande från påven vara det absolut högsta man kan tänka sig. Problemet är att inte ens det håller. För de som söker sig till den Romersk-katolska kyrkan kanske inte detta blir sista resan. Det kan bli fler svängningar i framtiden. Sökandet fortsätter, och så kan det också bli för Ulf Ekman. Kanske han gör ytterligare en svängning om tio år, i så fall förhoppningsvis rakt in i nåden och relationen med Jesus Kristus själv.” [3]

Det som attraherade med katolska kyrkan

Intervjun i Catholic Herald avslutas med ett hyllande av sakramentalismen och hur mycket Ulf längtar efter att ta del av katolska kyrkans alla sakrament, samt vad det var som gjorde att han började ifrågasätta kyrkans väsen. Det var tre saker som gjorde att paret Ekman drogs till katolska kyrkan – auktoritet, sakramenten och enhet.

  • Auktoritet

Många har sagt under ett antal år att Livets Ords ledarstruktur i många avseenden liknar katolska kyrkans beträffade den hierarkiska ledarskapssynen. Med bakgrund i Ulf Ekmans behov av korrekt titulering och respekt för honom som en auktoritetsperson, är det inte förvånande att just denna egenskap är en attraherande faktor för honom.

  • Sakramenten

Att sakramentalismen tilltalar Ulf Ekman bör väl heller inte förvåna någon, åtminstone inte om man följt med på artiklarna som publicerats i Keryx under ett antal år. Med det sagt tror jag att både Livets Ord och frikyrkan generellt är i behov av djupa och seriösa samtal kring bland annat ett tema som sakramenten och dess eventuella betydelse och behov. Har de någon som helst betydelse och funktion och skall de överhuvudtaget talas om sakrament i frikyrkan?

  • Enhet

Att Ulf Ekman brinner för enhet har vi sett sedan returen från vistelsen i Israel, och det var väl i grund och botten huvudorsaken till att Aletheia startades hösten 2007. Vi såg tidigt att detta arbete för enhet verkade väldigt enkelriktat gentemot den katolska kyrkan och såg faran med att så ensidigt söka enhet med katolikerna. Att det sedan skedde delvis i skymundan och det vi uppfattade som på ett oärligt sätt är också en orsak till att vi ägnat Livets Ord och Ulf Ekman så pass mycket uppmärksamhet.

Enhet i Kristus eller under påven?

När Livets Ord gav en stor summa pengar till byggandet av Enhetens kyrka 2007 såg vi tecken på att enheten inte var sund. En kyrka som har som vision och mål att leda kristenheten tillbaka till påvestolen i Rom är inget man som evangelisk kristen bör stödja, något Ulf Ekman alltså gjorde. Vi ifrågasatte givetvis detta med bakgrund i den vision och det mål Caessarius Cavallin i Östanbäcks kloster arbetar utifrån och möttes av stigmatiserande beskrivningar av oss som ”konspirationsteoretiker av den högra skolan” från Livets Ords sida [4].

Enhet i Kristus är bra och behövligt, men enhet med Rom och påven som mål vänder vi oss emot. Därför har vi också kämpat mot detta sedan 2007 och genom vårt arbete gjort oss kända för detta. Det är på sätt och vis Aletheias sigill och inget vi skäms över. Vi har varit och är öppna med vår agenda och vad vi önskar med vårt arbete, men det kan man inte påstå att Ekman och Livets Ord varit under de år som detta arbete för (katolsk?) enhet pågått.

Inte en personlig resa

Ärlighet och öppenhet är två helt grundläggande egenskaper man bör kunna förvänta av personer som kallar sig kristna ledare, och tyvärr har det konstaterats att man från Livets Ords och Ulf Ekmans sida inte besuttit och levt ut dessa egenskaper. Många röster inom församlingen har påpekat det faktum att resan mot Rom på inget sätt varit paret Ekmans personliga resa, utan att man haft som mål att församlingen skulle följa med på tåget.

Det framkom tydligt under det senaste medlemsmötet där medlemmar och anställda i Livets Ord sade att det varit en mycket medveten målsättning från ledningens sida att församlingens framtid fanns att utläsa i boken ’Andliga rötter’ och artiklarna i Keryx.

Det har med andra ord inte varit paret Ekmans personliga väg, utan tvärtom medför det korrekthet att målet var att församlingen skulle följa med på resan. Till och med under tillkännagivandet av sin konvertering förlöjligade Ekman detta faktum. Den nuvarande ledningen i Livets Ord kan inte hävda att det handlat om Ulf och Birgittas personliga resa, utan man måste tala i klartext och erkänna vad som faktiskt pågått i så många år.

Intervjun i Catholic Herald avslutas med att Ulf proklamerar huvudorsaken till varför de önskar vara en del av katolska kyrkan. Med bakgrund i hur han numera öppet deklarerar att den fulla sanningen finns i den kyrka de ger sina liv åt, anser många att han inte borde tillåtas tala på Livets Ord i framtiden samt att en del av hans böcker med katolsk lära inte bör säljas och utges av Livets Ords förlag. Det var glädjande att se att han inte blir att se som en av talarna på årets Europakonferens, ett beslut som jag tror tvingats fram i kölvattnet av de många och starka reaktionerna de senaste två månaderna [5].

Intervjun med Catholic Herald avslutas med essensen i varför Ekman menar att han och alla vi andra behöver den katolska kyrkan:

”Du sa att du mottog ett ord från Herren: ”Uppdraget är fullfört men vänskapen består.”

Jag sade det till kyrkan den söndagen. Jag känner så – en lättnad att den här tiden nu är över. Men jag känner att orsaken till att jag dras till katolska kyrkan är för att jag behöver – vi behöver – vad Herren har gett till den katolska kyrkan för att leva till fullo som kristna. Det är därför vi vill vara en del av den katolska kyrkan.”

Ulf Ekman kommer inte nöja sig att vara ’lekman Ekman’, en vanlig medlem i sin nya gemenskap utan några ambitioner, för visst har han ambitioner om att klättra vidare på den hierarkiska rangstegen. Han säger sig ha funnit den fulla sanningen i den katolska kyrkan, något som helt logiskt innebär att han vill att så många som möjligt följer efter [6].

Enhetens mål måste vara Jesus Kristus och inget annat. Definitivt inte katolska kyrkan och påven i Rom i alla fall.

Länkar

[1] Catholic Herald

[2] Aletheia – Magazinet 1989

[3] ETAL

[4] Aletheia – Enhetens kyrka

[5] Världen idag

[6] Dagen

=>

Ämne: Ledarskap, Livets Ord/Trosrörelsen, Nya Ekumeniken, OPINION & DEBATT, Villoläror

Nyckelord: , , , , , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?