Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Lejd herde – överger fåren [Paret Ekman nu officiellt katoliker]

[NYHETER, TRADITION & TEOLOGI, Livets Ord/Trosrörelsen]

Ulf_i_faraklader

Lejd herde – överger fåren

Ulf Ekman, tidigare pastor för Livets Ord, och hans fru Birgitta är nu officiellt katoliker. Deras upptagning i den katolska kyrkans fulla gemenskap skedde i går, onsdagen den 21 maj, inom ramen för en kvällsmässa i kapellet i Birgittasystrarnas kloster i Djursholm strax norr om Stockholm.

Officiant var Anders Arborelius, biskop i Stockholms katolska stift. I omedelbar anslutning till själva konversionen mottog Ulf och Birgitta Ekman också konfirmationens sakrament av biskop Arborelius.

Avhoppet som förvånade många

I början på mars släpptes nyheten som gick som en löpeld tvärs igenom kristenheten och fortsatte ut i sekulär media.  Grundaren för den omtalade församlingen Livets Ord i Uppsala, infinner sig nu i ledet avhoppare själv. Avhoppare har det funnits gott om under årens lopp, men denna gång var det Ulf Ekman själv, visionären och ”ledande Aposteln” enligt vissa. Mannen med egen direktlinje till Gud.

Jag var en av de tusentals svenskar som attraherades av det till synes tydliga budskapet, den färgglada [alternativt svart-vita] retoriken och pastorn som vågade peka med hela handen och framföra tydliga åsikter och bibeltolkningar, när andra inom svensk kristenhet var på reträtt i flera centrala frikyrkofrågor. Skarorna samlades kring denne man som lovade hälsa, framgång och välmående till dem som offrade pengar, tid och hängivelse till rörelsen och dess budskap.

Han fick på en kort tid en stor del av etablerade samfundsledare mot sig. Även nyckelpersoner som sällan eller aldrig satt sin fot i en kyrka, runt om i Sverige. Men ingen är profet i sin egen hemstad tänkte vi, eller i detta fall hemland. Mycket av kritiken var stundom ojuste och överdriven. Andra delar toppen av ett isberg. Utanför Sverige växte rörelsen så det knakade, främst i Öst.

Huruvida jag grundlurades av en retoriker av rang eller att det låg något i Ekmans evangelium, brottas jag med än idag. Ingen av oss vill ju erkänna för oss själva eller andra att vi duperats.

På DN debatt gick Ekman själv ut i mars och svarade på frågan. För att göra en lång historia kort berättar han att han satsat på fel kort.  Katolska kyrkan är nu den sanna kyrkan och allt annat en del av ”den ständigt pågående protestantiska fragmentiseringen av kristenheten”.

Jag som inte tror på Katolska kyrkans anspråk på exklusivitet och autenticitet skall alltså gå runt med dåligt samvete för att jag är med och ”fragmentiserar” den enda sanna kyrkan?

Ulf Ekmans sårade efterföljare längst pilgrimsfärden till Rom

Livets Ords auktoritära ledarskap, grundarens anspråk på ständiga tilltal från Gud själv, jämte den USA-importerade framgångsteologin med mera, kom att lämna en rad sårade människor i kölvattnet på rörelsen i ett tidigt stadium. När Ekman trots flertalet varningar från pastorskollegor envisades med att fortsätta kalla excentriska demon-utdrivare till församlingen, skadades ytterligare anhängare för livet.

Många fick söka hjälp utanför församlingen och jag känner personligen dem som fortfarande brottas med denna tid. Böcker och avhandlingar har skrivits i ämnet. Dessa medlemmar fick aldrig någon ordentlig upprättelse. De stämplades på sant sektmanér som ”bittra avhoppare”, ”kritikandar” eller på något annat nedvärderande sätt.  Hjälpföreningar som Stiftelsen FRI fick dra ett stort lass att hjälpa sargade människor, jämte pastorer, psykologer och själavårdare utanför rörelsen.  Jag har och har haft kontakt även med dem som agerat själavårdare under årens lopp, och har även engagerat mig själv i mån av tid och kraft.

Flera försökte under många år att få till stånd en dialog med församlingsledningen utan framgång. En personlig vän, så sent som för några år sedan.  ”- Vad är det vi ska be om förlåtelse för?”, svarade dåvarande pastor Robert Ekh.

Så började resan mot Rom

I början av milleniet gjorde Ekman sitt allra första ”avhopp” och skakade om församlingen med att tillfälligt avgå som pastor. Gud sade att han skulle till Indien, berättade han för en förvånad församling.  Indiens Ambassad godkände inte den ökände pastorn uppehållstillstånd, så Gud och Ulf Ekman fick ändra sina planer.  Istället blev det några år i Israel.  Där fick pastorsparet lite lugn och ro för första gången sedan starten och i vimlet av de tre största världsreligionerna började de ifrågasätta hela showen de själva varit med att dra igång. I skuggan av olivträden började Ulf tillsammans med sin fru ifrågasätta den tidigare inställningen till andra sammanhang än det egna. Andra religioner. Andra teologiska strömmar än den amerikanska karismatiska sockervadden de så länge försökt förmedla till sin omgivning.  Höll den verkligen att stå på?  Finns allt detta kvar om hundra år?

Nej, det gör det inte kom Ulf fram till, och började se sig om efter en fastare grund att stå på. Det samfund och den kyrka Ekman hade gått allra hårdast åt under tidigare år, var den som lockade mest. – Den Katolska kyrkan.  Kanske var det inte så otippat ändå. Pastor Ulf, som han föredrog att efterföljare kallade honom, hade alltid förefallit svag för auktoritärt ledarskap och tydliga riktlinjer kring vem som bestämmer. En del av den egna förkunnelsen innehöll i hög grad metoder för framgång, gudomligt helande och nya andliga insikter.  Nu fann han en Kyrka som hållit på i hundratals år med att ge människor de nödvändiga verktygen att ta sig genom skärselden och arbeta sig fram till det utlovade paradiset.

Ivrig att byta ut den teologiska USA-importen mot Jungfru Maria, ikoner, helgon och krucifix, återvänder paret Ekman till Sverige i mitten av 2000-talet. Det religiösa etablissemanget han tidigare hamnat på kant med skulle nu charmas av katolicismens filosofier och traditioner. Nya flaggan ”Enhet och Ekumenik” hissades snabbt i församlingen.

Budskapet gick hem. Samfundsledarna köpte en efter en stora delar av paketet, till skillnad från det tidigare.  Till sist köpte även Biskop Arborelius det, ledare för Katolska kyrkan i Sverige.

The rest is history

Att döma av många jag kommit i kontakt med efter nyheten i mars, tillika igår, slutar Ulf Ekmans andliga karriär åtminstone i den protestantiska sfären av kristenheten som det började – med sårade efterföljare, denna gång längst den nya pilgrimsfärden till Rom. De egna medlemmarna fick inga tydliga indikationer förrän beslutet var fattat. Ekman överger Katolska kyrkans oäkta barn – protestanterna. Hans egen protest har ju upphört. De sargade får någon annan ta hand om.

De många drabbade har lika svårt att låta sig tröstas av några raders odefinierade ”förlåt mig” i memoarer som snart är glömda, som en debattartikel som redan försvunnit ur ögonvrån på dn.se. Deras obesvarade rop på återupprättelse, erkännande och dialog, kommer följa honom ända ner till Rom.

Daniel Forslund

Aletheia Blogg & Tankesmedja

Joh 10:11-14

Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. Den som är lejd bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren.

Om Ekmans konvertering på Dagen.se

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Bilaga [Källa – bibelfokus.se]:

Psykiska problem hos före detta medlemmar i Livets Ord

En informativ skrift om Livets Ord och Trosrörelsen är Torbjörn Swartlings ”Trosförkunnelsen – inget evangelium”. Den hittar du utlagd på Nätet. Under 80-talet gick Torbjörn med i Livets Ord, och hälsan försämrades drastiskt. Hans föräldrar Gudrun och Per är psykiater, så de hade möjlighet att utefter sina kunskaper undersöka hur en sådan bibelskola kan inverka rent psykiskt på människor.

För personer som börjar tvivla på undervisningen inom Trosrörelsen och för deras släktingar som funderar över vad man ska tycka eller inte tycka, kan det vara väl värt att läsa Per Swartlings artikel Psychiatric Problems in Ex-Members of the Faith movement Word of Life (Psykiatriska problem hos före detta medlemmar i Trosrörelsen Livets Ord). Denna artikel kom ut i Läkartidningen för 20 år sedan. Den finns dock inte utlagd på Nätet så du får en liten kommentar till den här.

Tydligen tog över etthundra avhoppare från Livets Ord kontakt med paret Swartlings. Dessa hade gått Livets Ords ”bibelskola”. Av dessa nominerades 70 för en längre intervju, varav 43 slutligen kunde ställa upp. En del statistik kommer avslutningsvis. Följande är värt att begrunda:

  • De hade psykiska åkommor som påminner om de som förekommer hos avhoppare från scientologerna, Jehovas vittnen eller andra sekter.
  • Fler än 16 personer begick självmord pga sin vistelse i Livets Ord, den slutsatsen drar man utefter avskedsbrev och intervjuer med anhöriga.
  • För en psykiater kan det vara svårt, ja omöjligt, att fastställa hur en intervjuad i Livets Ord egentligen mår, för dessa har dels tvånget över sig att ”bekänna/tala positivt”, ”att uttala sitt öde”, och dels att rörelsen antas av den intervjuade att vara Guds redskap och då får man inte säga något negativt.
  • Livets Ord och medlöpare har menat (menar väl alltjämt?) att avhoppare mådde dåligt redan innan vistelsen hos Livets Ord, så Livets Ord är därför ”syndabocken” för deras personliga problem.

När man läser Torbjörns skrift märker man vilket helvete han måste gått igenom. Inom Trosrörelsen var avhopparnas ibland bittra öde ingenting man ville tala om. De fick skylla sig själva, eller så kunde svaret lyda så här: ”Tror du jag blir glad och uppbyggd över att höra detta?” Man skulle alltså anpassa det man sa, inte utefter sanningen och vad som verkligen inträffat, utan istället utefter hur denna person skulle känna sig. Det sades också att avhopparna var ”bittra och fulla av oförlåtsamhet”. De orden är att spotta på minnet av människor som genomlidit ett helvete.

Jag har aldrig hört talas om en dialog på bred front med personer vars liv raserats eller som blivit skymfade och kränkta.

Här följer statistiken i Per Swartlings artikel. Först följer hur stort antal av de intervjuade avhoppade eleverna som kände en åkomma, och inom parentes anges andelen i procent:

  • Ångest, speciellt panikångest: 40 (93 %)
  • Mardrömmar, sömnstörningar: 37 (86 %)
  • Rädsla för att förlora förståndet: 33 (77 %)
  • Känsla av tomhet: 38 (88 %)
  • Koncentrationssvårigheter: 32 (75 %)
  • Känsla av förlorad identitet: 26 (60 %)
  • Svårigheter med att hantera känslor: 39 (91 %)
  • Svårigheter med att fatta beslut: 32 (74 %)
  • Skuldkänslor: 40 (93 %)
  • Svårigheter med sociala kontakter: 31 (72 %)
  • Förfall: 15 (35 %)
  • Psykosomatiska symptom: 27 (63 %)
  • Självmordstankar: 27 (63 %)
  • Självmordsförsök: 10 (23 %)
  • Psykosliknande symptom: 20 (47 %)
  • Kontakt med en psykiater (först anges FÖRE bibelskolan, därefter anges EFTER):
    Före: 7 (16 %)
    Efter: 27 (63 %)
  • Vård på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus
    Före: 1 (2 %)
    Efter: 11 (26 %)

 

=>

Ämne: Livets Ord/Trosrörelsen, NYHETER, TRADITION & TEOLOGI

Nyckelord: , , , , , , , , , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?