Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Val 2014: Måhända pest eller kolera, men kasta inte bort din röst!

[OPINON & DEBATT, Politik, Ekonomi, Samhälle]

partilogotyper

 

Som en och annan kanske märker har aletheia.se genom tiderna varit förhållandevis oengagerade på det politiska planet. Skälen är många. Dels har vi ingen gemensam agenda på det politiska planet bland de fem skribenter som ansvarar för denna sajt. Dels tenderar starka politiska åsikter skilja kristenheten åt i onödan och leder ofta till att vi tappar fokus på våra egentliga uppdrag som troende.

Men trots det tar jag mig friheten att som en av grundarna fläka ut mig lite inför valet 2014 genom att dela med mig lite av min egen brottningskamp vad gäller politik.  Jag är ju egentligen väldigt intresserad av politik och skulle kunna skriva spaltmeter i detta ämne. Jag skriver nu några rader därför att jag upplever att många delar min ”kamp” inför valet.

Det är nu andra valet jag inte vill rösta. Jag anser helt enkelt inte att något parti är värdig min röst. Inget parti står ju till fullo för de åsikter som är viktiga för en kristen med bibeln som värdegrund. Lite märkligt är det ju med tanke på att ett parti grundades av svenska pingströrelsens grundare. KD var ju en gång i tiden det självklara valet för många frikyrkliga. Fram till dess att de tog sig över 4% spärren. Glädjeyran över att ha tagit sig in i riksdagen övergick ju tyvärr snabbt i upptäckten att partiledningen fann det viktigare att utöva politisk korrekthet än att driva de hjärtefrågor som förde dem dit. Att bli ännu större genom att kompromissa och tona ner obekväma frågor blev nya mottot.  Partiet blev snart så anpassad till samma mittenfåra flera andra partier redan rör sig i att dess existensberättigande måste ifrågasättas.  Med rätta.

Med åldern kommer även insikten att det finns frågor på båda sidor av blocken jag sympatiserar med.  Nästan alla partier har idéer och tankar som skulle kunna harmonisera med min kristna tro. När nu KD generellt sett inte längre står för någon märkbar sälta inom svensk politik är klart man står där ganska rådlös.  Jag tror många känner igen sig i detta.

Under en ganska lång tid hade jag bestämt mig för att rösta på knäna. D.v.s inte rösta alls, utan helt enkelt be för dem som röstar – må Guds vilja ske. Flummigt kanske. Måhända naivt.  Men denna tanke kom ur någon form av besvikelse över läget inom svensk politik.

Det är först sista veckan som två olika predikningar talat till mitt hjärta. Den ena av Hans Marklund (Korskyrkan, Alingsås) och den andra en predikan av en amerikansk predikant vi kan låta vara anonym för att slippa sidospår i samtalet. Pastor Marklund påminde mig om det faktiska motstånd till många viktiga frågor [för kristenheten] som vissa partier faktiskt stått för under årens lopp.

Saker som idag är en självklarhet, men inte var det för några år sedan och kanske inte kommer förbli det om vi ger dessa partier makten. Jag är till exempel tillräckligt gammal för att minnas hur det var när dåvarande S ledda regeringen med all kraft motarbetade kristna skolor. Jag gick på en sådan i Jönköping. Inte en krona av mina föräldrars skattepengar gick till denna skola.

Innan dess gick jag i vanlig kommunal skola och minns hur min biologilärare hånade mig inför hela klassen i årskurs fyra för min kristna tro. Vad hade jag att sätta emot som 10-åring?

Jag vill bevara friheten att välja skola för mina egna barn idag. Jag vill kunna välja en annan vårdcentral när den jag tillhör inte uppfattat att det är mina skattemedel som betalar deras löner. Jag vill att jag och min fru förblir myndigförklarade i frågan om föräldrarledighet. Jag skulle önska att de föräldrar som vill vara hemma lite längre med sina barn skulle få göra det (vårdnadsbidraget).

Det finns partier som vill öka statens inflytande i våra liv, församlingar, föreningar, skolor e.t.c. Vingklippa den fria viljan på många plan i samhället. Dessa partier har på ett speciellt sätt ofta en djupt rotad ateistisk värdegrund som faktiskt skulle påverka svensk kristenhet. Det slog mig under pastor Marklunds predikan (som i övrigt inte handlade om politik) att när inte Gud själv tvingar oss till något och har varit så generös att han gett hela sin skapelse, troende eller ej – en fri vilja – varför ge bort den till en svensk regering?

Den amerikanska predikanten som bidrog till mitt resonemang resonerade så här inför det minst lika svåra amerikanska presidentvalet:

– Ingen av kandidaterna står till fullo för Guds Ord.  Det är bara så. Inget val är ett optimalt val utifrån vår kristna värdegrund. Men ett av valen är mindre bra än det andra och därmed röstar jag på det bästa av två dåliga alternativ.

Vi brukar skämtsamt tala om pest eller kolera. Det kanske låter negativt, men jag talar ut hjärtat nu.  Du får tycka vad du vill. Men faktum är att kolera går ganska lätt att både förebygga och bota, därmed blir det mitt val.

Ett av blocken inom svensk politik har helt enkelt bättre förutsättningar att lyckas, även om de inte riktigt visat det ännu. Därmed har jag blivit så tråkig på det politiska planet att jag inte ger min röst till ett enstaka parti, utan det politiska block som faktiskt ligger närmast skapelseordningen.

Ty det går inte att lagtifta bort fattigdom. Det går inte att lagstifta bort arbetslösheten. Att minska valfriheten för familjer, företag, församlingar och organisationer leder inte till det optimala samhället. Fråga Kuba eller Nordkoreas invånare. Fråga alla dem som med blod, svett och tårar tagit kontrollen över totalitära regimer runt om i världen.

Jag upprepar; – Det finns frågor på båda sidor av blocken jag sympatiserar med. På ett sätt borde alla kristna värna om miljön (det var ju ett av Guds första bud till mänskligheten) och därmed rösta på MP. Jesus värnade om de svaga i samhället. Om Socialdemokraterna verkligen gjorde det, borde vi alla rösta på dem. Men statistik visar att de allra största klyftorna i samhället tillkom under en socialdemokratisk regering, eller åtminstone tog fart då. Gudrun Schyman är en skicklig politiker. På ett sätt borde kristna inte vara så rädda för feminism. Bara för att ”fanatiska rödstrumpor” ofta kapat begreppet.  Jesus agerade på ett sätt för att bryta invanda könsmönster och sätta kvinnan fri att arbeta skuldra vid skuldra med männen.

Jag skulle kunna ge vidare exempel men jag har säkert klivit tilräckligt många på tårna redan. Tror jag sagt det jag ville säga. Försök summera vad blocken står för och konsekvenserna av respektive block i regeringsställning och rösta därefter. Tidiningen Dagen har gjort ett bra arbete med att förmedla detta och bl.a. Hasse Boström ger några enkla fingervisningar här.

Jag har stuckit ut hakan lite nu och vill därmed avsluta med att jag personligen inte kommer driva denna fråga i någon större utsträckning på denna sajt. Om du tillhör dem som är förvissad om att ett regeringsskifte är vägen framåt för Sverige och inte håller med mig är du min broder (/syster) och vän ändå och i slutändan är ju Gud kvar på tronen oavsett vem som leder landet. Någonstans i Ordspråksboken står det att ”Han leder konungars hjärtan som vattenbäckar” vilket även borde gälla vårt politiska styre.

I slutändan är det inte politiker som har förmågan att rädda vårt land utan en kristenhet som söker Gud tillsammans i bön och omvändelse. Så oavsett om du befinner dig på vänsterkanten, högerkanten eller mitt emellan – låt oss be tillsammans att Guds vilja sker den 14/9 2014. Måhända pest eller kolera, men kasta inte bort din röst!

Over and out

Daniel ”My Two Cents”

Relaterat:

Tommy Dahlman ”Om 11 dagar kan Sverige befinna sig i ett politiskt kaos.

Equmeniakyrkans (Vårgårda) utfrågningar av partiledarna

Attefall: Alliansen bättre för samfunden

Hetsigt för Kristna värdepartiet i debatt

=>

Ämne: OPINION & DEBATT, Politik, Ekonomi & Samhälle

Nyckelord: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?