Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Historisk förnyelse i frikyrkan?

Dagen frikyrkan

Skärmdump Dagen.se

[Opinion & Debatt, Tradition & Teologi]

I en debattartikel i tidningen Dagen tar elva författare av en bok till orda för förändringar i gudstjänstformen inom frikyrkan. Orsaken till detta initiativ är Sigfrid Demingers bastanta uttalande i Dagen tre år tidigare där han deklarerade att frikyrkans tid var över:

”Vilken slutsats kan man dra av allt detta? Kanske att frikyrkligheten haft sin tid. Att den fullgjort sitt uppdrag. Ytterst är naturligtvis kyrkan en. I Sverige är Svenska kyrkan, med all dess rikedom och all dess brist, den naturliga orienteringspunkten. Som 17-åring gick jag ur Svenska kyrkan. Man borde inte tillhöra två trossamfund. Nu har jag blivit medlem igen. Frikyrkligheten bar inte hela vägen.” [1].

Enligt de elva författarna står frikyrkan inför stora utmaningar, och detta var orsaken till att de satte sig ner tillsammans för att försöka göra något åt:

”För vi tror att det både är nödvändigt och möjligt att förnya gudstjänsten. I snart tre års tid har vi arbetat med frågan och nu presenterar vi våra tankar om detta i boken Söndag: Gudstjänst i en ny tid (Libris).”[2]

Vad har så dessa elva kommit fram till som presenteras i boken? Nu har jag inte läst boken ännu, men kort sagt är mitt intryck utifrån debattartikeln att de vill stärka den frikyrkliga liturgin genom att öppna dörren gentemot de historiska kyrkorna och på så sätt skapa en gudstjänstform som tål att återupprepas. Personligen anser inte jag att vägen framåt för frikyrkan nödvändigtvis går via de historiska kyrkorna.

Med det sagt är jag och fler med mig medveten om att det inom vissa delar av frikyrkan existerar en gudstjänstform som är så sökarrelevant att man tror man hamnat på ett disco eller en konsert. Ett samtal kring frikyrkans teologi och liturgi är absolut välkommet, och jag hoppas samtalet omfattar mer än de historiska kyrkorna, för jag tror vi behöver gå längre tillbaks än till den organiserade kristenhetens begynnelse.

”Gudstjänsten är inte främst ett skyltfönster, där målet är att allt ska bli relevant för ”någon annan”. Riktningen i gudstjänsten måste alltid vara mot Gud. Den Gud som kallar oss till sig och samtidigt sänder ut oss i världen i Guds mission.”[2]

Skribenterna talar om en liturgi där folket är involverade och då har jag med mina begränsade kunskaper i kyrkohistoria svårt att greppa varför vi skall söka oss till de historiska kyrkornas liturgi där mycket, om inte allt, baseras på ett hierarkiskt prästerskap. Låt oss gå helt tillbaka till de första kristnas form för gudstjänster där folket verkligen var delaktiga och där de olika nådegåvorna var i funktion utan hierarkier och liturgier som bestämde i detalj vad som skulle ske.

Hur var det då i dessa församlingar som oftast samlades i hemmen? Fanns det en ordinerad präst som följde sin biskops direktiv, eller var det en frihet för alla troende att delta i gudstjänsten? Firade de nattvard utan att brödet och vinet först genomgått en av ’Kyrkan’ godkänd ritual, eller var det helt enkelt annorlunda än vi idag ser i både de historiska kyrkorna och många andra samfund?

Det var nog ganska annorlunda, och hade vi gjort som beskrivet i bibelordet här under i våra gudstjänster idag är jag tämligen säker på att i de flesta sammanhang hade det blivit debatt:

”Hur ska det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm , en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse.”
1 Kor 14:26

Dock har de elva skribenterna en starkt poäng i de tankar de framför kring en förnyelse av den frikyrkliga liturgin, och det är just de punkter de anför i slutet av sin artikel i Dagen:

”Om vi håller fast vid detta klassiska frikyrkliga perspektiv, att liturgin är det folket gör, så skyddar det från mycket av det som hotar gudstjänsten i dag: professionalisering, underhållningskultur, medialisering och individualism.”

De flesta av oss med bakgrund från överkarismatiska sammanhang är trötta på showkristendom och ’”Gud-har-sagt”-pastorer’ och längtar efter det genuina. Jag tror intentionen att bringa frikyrkans framtida förnyelse på banan är helt rätt. Dock finns det andra dörrar som jag tror behöver öppnas än just dörrarna till de historiska kyrkorna, åtminstone om jag som frikyrklig får ha ett ord med i laget.

Andréas Aletheia profil

Andréas Glandberger

 

 

 

 

 

 

 

Fotnoter

[1] http://www.dagen.se/debatt/frikyrkligheten-bar-inte-1.110088
[2] http://www.dagen.se/debatt/dags-att-f%C3%B6rnya-den-frikyrkliga-gudstj%C3%A4nsten-1.350588

=>

Ämne: OPINION & DEBATT, TRADITION & TEOLOGI

Nyckelord: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?