Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Livets Ord och sektdebatten: SVT’s Anna Lindman slår tre flugor i en smäll

Anna_Lindman

SVT:s program ”Den enda sanna vägen” fick Livets Ords pastor att gå i taket. Kristna tidskriften Dagen med inhouseteologen Joel Halldorf var inte sena att haka på. Världen idag likaså. De kraftfulla reaktionerna gäller att Livets Ord florerade i samma program som Plymouthbröderna, Scientologerna och Moon-rörelsen. (Bild: Skärmdump, Dagen.se)

Föreståndaren Joakim Lundqvist är innerligt trött på att slentrianmässigt sektstämplas.

Joel Halldorf reagerar på säsongens sista avsnitt handlar om Plymouthbröderna, Moon-rörelsen – och församlingen Livets ord.

”Moon-rörelsen är en hårt styrd rörelse, med tvångsgiften som mest kända praktik. Plymouthbröderna lever avskilt från samhället och andra kristna.”

Så sent som i början på förra året berättade vi om hur Livets Ords ledning med rena maffiametoderna försökte kuppa en av rörelsens största församlingar i Öst, och dess systerförsamlingar. En stor del av det ledarskap som deltog i kuppförsöket är kvar i församlingen ännu idag. Benämningen ”hårt styrd rörelse” är inget som går att begränsa till församlingens första år utan är högst aktuell även i nutid.

Även om församlingen förhoppningsvis går åt rätt håll, vilar den på en sekteristisk grund som inte går att måla över hur som helst.  Allt för kraftfull kritik mot ledningen resulterar ofta i utfrysning på sant sektmanér.

Halldorf menar bland annat med stöd av att Livets Ord efter många års kamp lyckades få en plats i Uppsala Kristna Råd och att en del av det Lindman ifrågasätter pågår i andra kyrkor och sammanhang utan att det leder till sektstämpling. I ett kortfattat svar till SVT menar han nu att kritiken gäller SVT’s metoder.

Halldorfs sluteplik (?) till SVT ger dock mer stöd till idén att församlingen trots allt under många år passat in i beskrivningen sekt, än tvärt om:

”För att komma åt den fråga ni brottas med – ledaren som bärare av gudomlig uppenbarelse – tror jag snarare man behöver belysa det hermen­eutiska samspelet i ett sammanhang. Det vill säga samspelet mellan pastor, församling, andr­a kyrkor, traditionen, praktiker, stadgar, helig skrift och så vidare. När det uppstår obalans här, så att ledaren ensam får tolkningsföreträde, kan det uppstå något som liknar det ni kallar ”sekterism”.”

Beskrivningen är ju Livets Ord i ett nötskal. Åtminstone större delen av dess historia. En historik som man ständigt från ledarhåll vill sopa under mattan. En historik som nya pastorn delvis tvingats bejaka, men inte fullt ut vill erkänna.

Likt vändpunkten i en drogmissbrukares liv är just erkännandet och bejakandet av att han ÄR en drogmissbrukare, är Livets Ords väg ut i friheten att sluta sopa under mattan. Sluta förminska. Sluta släta över. En uppgift som inte är helt enkelt (dock ej omöjlig!) av den nya pastorn som handplockades av Ulf Ekman själv. Joakim Lundqvist har trots allt arbetat större delen av sitt vuxna liv under Ulf Ekmans inflytande. En pastor och grundare som med facit i hand varit mer av en andlig entreprenör, än sann herde i biblisk bemärkelse.

Genomgående för församlingen är att välbehövliga erkännanden aldrig verkar komma medan medlemmar eller ledningar är kvar i församlingen. I bästa fall kommer de i efterhand, såsom när Ulf Ekmans närmsta man genom tiderna nyligen lämnade församlingen.  Robert Ekh gör i sitt ”avskedsbrev” upp med bl.a. ledarskapskulten:

”Jag var dessutom själv delaktig i att bygga en kultur som jag idag inte kan omfamna…

…Bevara den fria tanken, vägra gå in under tvång, låt ingen annans önskan eller vilja eller syn eller uppenbarelse bestämma över dig. Be den som försöker göra det ta ansvar för sitt eget liv istället, vänd dig om och gå vidare.” (Läs hela avskedsbrevet här)

Anna Lindman har inte samma invecklade relationer till församlingen som journalisterna på de båda kristna tidningarna, inklusive Halldorf. I detta avseende ser *hon faktiskt mer klarsynt på församlingens historia än vad de själva, eller diverse supportrar, är förmögna att göra:

Hur ifrågasätter man en l­edare som säger sig agera direkt på Guds uppmaning? Hur fri är en församlingsmedlem att agera och tänka själv när pastorn meddelar vad Gud vill såväl för församlingen som i den enskilde individens liv?

Vi anser att det är självklara frågeställningar som hör hemma i en serie som vill beskriva den typ av grupper och rörelser som brukar kallas för sekter.

Efter att ha intervjuat ett femtiotal före detta medlemmar i Livets ord, lyssnat på timmar av predikningar, talat med ett antal före detta pastorer i församlingen och läst otaliga medlems- och uppväxtskildringar från Livets ord känns det märkligt att Dagen på ledarplats avfärdar programmet som okunnigt.

Jag vill hävda att de båda kristna dagstidningarna är fullständigt oförmögna att ge en sund och opartisk analys av församlingens historia p.g.a. starka interna kopplingar till församlingen. De reagerar reflexmässigt och partiskt. För en gångs skull lyckas en sekulär TV kanal göra det bättre. Kanske är detta ekumenikens baksida. Det finns en stark ”good ol’ boys club” inom svensk kristenhet sedan ett antal år tillbaka. Diverse ledare sitter i varandras styrelser i ”god ekumenisk anda”. Samtidigt som ekumeniken fått pastorer och ledare att närma sig varandra försvinner ofta viljan och modet att granska felaktigheter.

Kanske mer acceptabelt vad gäller ledare än kristna journalister. Senaste gången Dagen kom i närheten av att ta upp problematiken med Livets Ords historia var Carl-Henrik Jaktlunds 25-års reportage ”Dokument Livets Ord”. Då var han lite nyare på Dagenredaktionen, och mindre påverkad av kyrkopolitik.

Jag som följt rörelsen både i viss mån inifrån och utifrån under närmare tre decennier har sett hur församlingsledningen systematiskt ”plockat ner” den ena kritikern efter den andra. Stanley Sjöberg, Stefan Swärd, Peter Halldorf, för att nämna några i raden. Ofta har det räckt med lite tid på estraden eller i någon av Livets Ords mediekanaler. Både Elisabeth Sandlund och Carl-Henrik Jaktlund tystades för länge sedan på liknande manér. De granskande glasögonen de har som uppgift att ständigt ha på sig, lades i byrålådan.

I detta skeende går uppgiften att granska, som kristen media själva borde vara aktiv i, över till sekulär media. Det är tyvärr inte bara uppdraget att granska som de båda kristna tidningarna försummar utan kristendomens mest centrala kärna:  Att ta hand om de svaga. Hjälpa de utsatta. Hela såren och ge en röst till de förtvivlade. I detta slår Anna Lidman Dagen rejält på fingrarna  och det är en ynkedom att SVT onekligen har talat med fler sargade själar i kölvattnet av Livets Ord än journalisterna på Dagen. I detta menar jag som rubriken antyder att SVT’s Anna Lindman slår inte bara två, utan tre flugor i en enda smäll: Världen idag, Livets Ords pastor och tidningen Dagen.

1_Daniel_Forslund

Daniel ”MyTwoCents” F orslund

* Ansvarig utgivare för SVT’s programserie, Bengt Strömbro, har även undertecknat bemötandet i Dagen 

Relaterat:

Stefan Swärd: Brist på sund självkritik har hämmat Livets Ord

Carl-Henrik Jaktlund: Dokument Livets Ord

=>

Ämne: Ledarskap, Mediekritik, OPINION & DEBATT

Nyckelord: , , , , , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?