Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Några tankar om konvertering till romersk katolska kyrkan – del 1

När jag besökte Kanada nyligen nåddes jag av nyheten att ytterligare en frikyrkopastor valt att konvertera till den romersk katolska kyrkan. Under en fikastund mellan två söndagsmöten berättade jag om detta för min vän Peter Ljunggren och visade honom även den artikel denne pastor skrivit där han berättade om varför han lämnar frikyrkan för att gå över Tibern.

Artikelserien som jag här inleder är bland annat ett resultat av det samtal Peter och jag hade. Artiken har publicerats i sin helhet i tidningen MissionsVisionen och på ETAL’s hemsida. Jag har valt att dela upp artikeln i tre mindre delar och har givetvis utgivarens tillstånd att publicera artikeln.

/Andréas Glandberger

Peter Ljunggren konvertering

Av Peter Ljunggren

Varje år är det miljoner Romerska katoliker över hela världen som tar emot frälsning genom Jesus Kristus och kommer med i evangelikala församlingar. Framför allt har pingst och karismatiska rörelser vuxit snabbt på RKKs bekostnad. Jag uppskattar att 30 % av medlemmarna i den församling jag grundade i Toronto har romersk katolsk bakgrund.

Att någon konverterar åt andra hållet – till RKK – har för mig varit nästan otänkbart, eftersom jag aldrig sett något exempel på nära håll. Nu förstår jag att detta blivit allt vanligare i Sverige. Nyligen hade jag besök från Sverige och frågade angående personer som jag kände sedan förr och fick till svar att de konverterat till RKK. Några dagar senare läste jag en artikel att en före detta pingst- och EFS pastor, Mikael Karlendal, hade konverterat. För att bättre förstå drivkraften bakom detta har jag de senaste veckorna läst vad de som konverterar säger. Det är inte möjligt i en artikel att ge en analys, men jag delar några tankar.

Alla kristna är katoliker utifrån betydelsen av ordet katolik – universell. Vi tillhör den universella församlingen, alla de på Jesus Kristus troende. Att vara katolsk är därmed inte detsamma som att vara Romersk Katolsk.

Fromma ord och fräna angrepp

De som konverterar använder ofta vackra, fromma ord, som blir ett snyggt paket runt de nedlåtande tankar man förmedlar. Vittnesbörden följer samma format, först tacksamhet till
det tidigare sammanhanget, följt av nedlåtande uttalanden, och sedan en beskrivning av någon sorts andlig tomhet – ”jag kände ändå att något väsentligt saknades” – och till sist vägen till RKK, där man nu säger sig ha funnit det man längtat efter.

Karlendal säger att kyrkosyn, dop, medlemskap, nattvard och högsta auktoriteten för tron, är frågor de evangelikala betraktar som mindre viktiga. Nedlåtande! Vad vet han om det, annat än hans egen subjektiva upplevelse inom ett mycket begränsat sammanhang?

Evangelikala anklagas för att vara historielösa och man citerar då gärna 1800-talets kardinal Newman som skrev, ”att fördjupa sig i historien är att sluta vara protestant”. Med andra ord, evangelikala och frikyrkliga är mindre vetande, enkla personer som egentligen inte tänkt igenom vare sig läofrågor eller kyrkohistorien. Därför fortsätter dessa ”simplistiska” människor i sammanhang som enligt konverterarna inte leder till full frälsning.

Startade Jesus och apostlarna RKK?

En falsk historiebeskrivning finns ofta med i vittnesbördet. Newman-citatet är subjektivt för honom och inte en absolut sanning. Själv har jag alltid tyckt om historia. Sedan 2002 har jag engagerat mig djupt i kyrkohistorien, inklusive avhandlingar ifrån RKK, evangelikala och profana historiker. Detta har berikat mig, men det har absolut inte lett mig till RKK, utan tvärtom. Konverterarna repeterar orden, ”Jesus och apostlarna startade RKK”, men det blir inte sant hur mycket man än säger det som någon sorts mantra. Istället pekar sådana uttalanden mer på personens villighet att svälja historielösa traditioner än på kompetens i kyrkans historia.

Har man glömt det rika urkristna församlingsliv som fanns i Alexandria, Efesus, Antiokia och Babylon, som enligt många historiker var mer dominerande än Rom under den första kristna tiden?

Det finns många härliga människor som tror på Jesus Kristus
i RKK. Detta till trots förstår jag desto mer jag studerar kyrkohistorien att tyvärr är mycket av den tradition som vuxit fram i RKK varken biblisk, sund, eller till människors gagn.

Del 2: Var Petrus i Rom? Vilken tradition är bra? Vem skall vi lyda – biskopen eller Gud?

Läs MissionsVisionen här:

=>

Ämne: Nya Ekumeniken, TRADITION & TEOLOGI, Villoläror

Nyckelord: , , , , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?