Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Problemen i Livets Ord är mer än detaljerna i Uppdrag Granskning

Jocke Dagen

Skärmdump Dagen.se

[Mediebevakning, Opinion & Debatt, Ledarskap, Livets Ord/Trosrörelsen]

Så var vi där igen. Joakim Lundqvist bemöter Uppdrag Gransknings debattartikel där detaljer diskuteras hit och dit, vem som har rätt och vem som har fel. Men vad handlar det hela om egentligen?

Är det lukrativa och oetiska egenbeviljade pensionsavtal, kontanta pengar till Ulf Ekman privat, lyxhotell och privilegier för den innersta kretsen av Livets Ords ledare, eller är det något djupare och långt mer allvarlig som behöver diskuteras? Lundqvist skriver i sitt genmäle till SVT i tidningen Dagen[1] att det är så mycket ”snedvinklad information” som behöver bemötas och han använder ord som ”ogrundade anklagelser och tendensiös journalistik.”

Jag tänker inte bege mig ner i ännu en skyttegrav för att delta i detaljkriget kring Uppdrag Gransknings program där Svt lyfte fram olika oetiska aspekter kring hanteringen av pengar och privilegier för Livets Ords ledare. Aletheia har ju berört en hel del av den nämnda problematiken tidigare, och som jag insinuerade inledningsvis handlar detta om så mycket mer om vem som har rätt eller fel av Uppdrag Granskning eller Livets Ord.

Det handlar om en etablerad och accepterad okultur som behöver ryckas upp med rötterna och göras upp med en gång för alla. Det behövs en kulturförändring som heter duga, och frågan är om Livets ord med dagens ledarskap verkligen är villiga och kapabla att göra det som måste till för att denna förändring skall kunna äga rum. Om inte, kommer historien upprepa sig om och om igen som den gjort sedan Ulf Ekman startade stiftelsen Livets Ord.

Jag har talat med ganska många medlemmar som inte orkar längre. De har fått nog helt enkelt. De ser en församling med ett stort antal olika grupperingar, och jag har hört de som menar att kaos råder i Livets Ord. Gemensamt för de flesta verkar vara att förtroendet för ledarskapet inte längre finns där samt att det finns de som anser att den okultur Ekman etablerade är så pass inarbetad att den sitter fastetsad i väggarna. En efter en lämnar medlemmar den församling de varit en del av under så många år och som de gett både tid och pengar till. Det är en tuff process att komma fram till ett beslut att lämna sin församling, och den som gjort det vet att det även är ett pris att betala i form av förlorade vänner och folk som snackar bakom ens rygg för att nämna några aspekt.

Så att Joakim Lundqvist önskar bemöta och försvara Livets Ord gentemot Uppdrag Granskning är en sak och på sätt och vis förståeligt utifrån hans synvinkel, men frågan är dock om vinkeln är för snäv? Kort förklarat menar jag det som jag återigen hört många gånger de senaste åren och speciellt efter Uppdrag Gransknings program, och det är ungefär detta:

”Det tråkiga är att det måste till ett avslöjande innan de svarar eller förklarar. Varför kan de inte ta initiativ själva till att städa upp? Hur många fler avslöjanden kan vi förvänta?”

Ungefär så kan man sammanfatta en del nuvarande och tidigare medlemmars suckande undran inför det som pågått och pågår.

När jag läste Lundqvist rader i Dagen var det inte själva innehållet jag först reagerade på, utan mer det faktum att det hela tiden skall läggas krut på att försvara det som i grund och botten härstammar från en okultur skapad av Ulf Ekman och som dagens ledarskap medvetet eller omedvetet för vidare. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att de alla formats under Ekmans inflytande och fostrats att tänka och agera som de ofta gör. I kommentarsfältet under Lundqvist artikel i Dagen skrev bland annat Siewert Öholm till Lundqvist försvar, och Öholm är definitivt besmittad av den retoriska okulturen jag talat om här ovan. Är man kritisk, ja då är man bitter ,avundsjuk och hatisk, för att nämna några ofta använda epitet som man stämplat kritiker med på Axel Johnssons gata 3 under åren. Detta var vad den gamla svt-profilen skrev i sin kommentar:

Öholm bitter

En av de som reagerade på Öholms karakteristiker av oliktänkande, är medlemmen David Nyström. Hans kommentar tycker jag sammanfattar det jag påpekat här ovan, och som många frustrerat gett uttryck för:

””Bittra och avundsjuka” har ju varit standardresponsen gentemot rörelsens kritiker genom åren. Att en kristen journalist väljer att okritiskt anamma samma maktspråk är bara sorgligt. Om inte ni journalister förmår att sakligt granska/kritisera kristet ledarskap och maktutövande, vem ska då göra det?

Vi är många (och ja, jag menar många!!) med en nära relation till församlingen och rörelsen som önskar att ledningen valt en annan linje i sitt bemötande. Istället för att slå ifrån sig och skjuta in sig på detaljer i UG:s granskning (där de givetvis kan ha missat), skulle det vara trevligt om man på något sätt visade att man förstått vidden av den problematik som uppdagas.

Det handlar inte om ett kvitto hit och dit, utan om en församlingskultur som faktiskt har burit starkt osunda drag. Där ledningen konsekvent motarbetat insyn, försvarat privilegier, tecknat orättfärdiga avtal som gynnat dem själva utan församlingens vetskap, varit konsekvent otydliga med information, haft en princip av att aldrig backa eller erkänna misstag utom just under galgen, och tonat ned betydelsen av de misstag man sent omsider tvingats erkänna. Där ja-sägare uppmuntrats och kritiker frysts ut. Där lojalitet stått högre i kurs än sanning. DETTA skulle jag med flera (många flera!!) ha velat se en diskussion om. Om hur det har varit och hur man tänkt att det ska bli framöver. Om vilken sorts församling man vill vara, och hur man tänkt återupprätta det förtroende som väldigt många har tappat. En uppgörelse med det som har varit och en vision för framtiden.

Då hade vi kunnat komma nånstans, och då hade UG:s program faktiskt kunnat få leda till något gott. Istället väljs igelkottsförsvaret. Igen. Tills nästa gång. Never ending story.”

Till slut vill jag komma med ett erkännande. I den förra artikeln jag skrev lyfte jag tyvärr endast upp det negativa som Joakim Lundqvist skrev och sade i.f.m. responsen på Uppdrag Granskning. Jag utelämnade de erkännanden han gjort där han erkänner fel och misstag, och det var något jag inte borde gjort. Detta beklagar jag och ber om ursäkt för. Tyvärr kan man ibland ramla tillbaka i gamla hjulspår där man fokuserar på det negativa även om det givetvis också pågår sådant som är positivt och värt att nämnas.

Uttrycket ”Gör om, gör rätt!” gäller både Livets Ord och oss andra.

AG bild aletheia

Andréas Glandberger

 

 

 

 

 

 

 

Källa

[1] Dagen

=>

Ämne: Ledarskap, Livets Ord/Trosrörelsen, Mediebevakning, OPINION & DEBATT

Nyckelord: , , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?