Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Bokrecension av ‘Jesus var också flykting’

13054405_10153647032168763_511499795_o

Bokrelease i Korskyrkan, Uppsala. Foto: Jonas Rosendahl

[Gästblogg]

Efter att ha läst boken ”Jesus var också flykting” av författarna Stefan Swärd och Micael Grenholm så måste jag säga att den lämnar ett kluvet intryck.

Att Sverigedemokraterna är fiende nummer ett som författarna ser det är odiskutabelt. Men författarna är spretiga och många roller blandas samman. Jag är inte så säker på att denna bok ger alla de svar som författarna önskar.

Hade författarna förhållit sig inom ramen för kyrkans arbete så hade det varit bättre. Författarna väljer istället att servera en komplett världsbild till läsarna där man är en bra kristen om man omfamnar författarnas politiska världsbild. Gör man det inte är man en dålig kristen.

Därmed blev också migrationsfrågorna komplexa. Det finns nämligen fler politiska och ekonomiska modeller för hur migrationsfrågorna kan hanteras än de tämligen ensidiga och vänsterpolitiska modeller som författarna presenterar. Lukas Berggren, chefredaktör på den kristna tidningen Världen Idag tycks inse de komplexa frågeställningarna när han skriver

”….våra politiska åsikter i migrationsfrågorna är inte måttet…..” [1]

Berggren som tassat runt de känsliga frågorna under sista året inser att med ett politiskt ansvar som dessutom författarna helt kan undvika följer också svåra ekonomiska överväganden. Här skulle man önska att Berggren tog ett steg till i ansvarstagande i egenskap av chefredaktör och ställde mer frågor till kyrkoledare men även till författarna av denna bok.

Både Swärd och Grenholm ska ha all respekt för det arbete de gör för människor i utsatta situationer. Boken har i mitt tycke sin största förtjänst genom att inspirera fler frikyrkokristna att engagera sig i arbetet för de nyanlända. Det är svårt att inte beröras av de historier som boken beskriver och man förstår att det är en verklighet som författarna ständigt befinner sig i, och även utstår en frustration i.

Boken som sådan är välskriven och ger en omfattande genomgång både teologiskt och kyrkohistoriskt. Men även politiskt och ekonomiskt kring frågor runt invandringen och migranters situation. Någonstans i denna genomgång börjar det tyvärr bli grötigt i resonemangen. Disharmonin blir påtaglig när bibelord blandas med ekonomiska modeller som för tankarna till ren marxism.

Sverige är ett rikt land konstaterar Grenholm. Sverige har som nation ett ansvar även om det ska vara en gränslös nation med fri invandring som författarna tycks förespråka. Problemen kring den ekvationen finns det dock inte en skymt av i boken.
Tror man som författarna så går allt bra! Då är man en bra kristen! Tycks vara budskapet.

Det företagsekonomiska perspektivet saknas helt och hållet i boken. Inte en enda gång nämner Grenholm möjligheten att starta företag. Istället borde alla EU-migranter skrivas in i försäkringskassans system och ta del av det rika Sveriges välfärdssystem. Tanken är god och diakonal, men när Grenholm börjar med pekpinnar om hur de rika är boven till allt blir det för mycket av vänsterpropaganda enligt min mening.

Att Swärd i egenskap av egenföretagare och som arbetar med välkända företag låter Grenholm fara ut på det här sättet i marxistiska argument utan någon som helst nyansering är förvånande. Nog kunde den erfarne Swärd berätta om hur fler ekonomiska modeller fungerat för den betydligt yngre Grenholm som tycks leva helt inbäddad i en marxistisk världsbild i egendomsgemenskap?

Att faktakolla allt i boken skulle vara alltför tidsödande Jag har därför valt ut att faktakolla kapitel 14 som är skriven av Stefan Swärd och som handlar om invandringens kostnader och förtjänster. Swärd börjar kapitlet med att tala om svenska ekonomiska flyktingar till USA på 1800-talet. Han ställer sig samtidigt frågan varför svenskar kan kritisera de som kommer hit för ett bättre liv när svenskar själva flydde en gång i tiden.
Hur Swärd kan jämföra dåtida svenska utvandrare som kom till icke odlad präriemark eller fick underklassjobb i någon amerikansk storstad [2] med invandrande människor idag är obegripligt.

Invandrare idag tas om hand i ett system som säkerställer både mat och tak över huvudet. Bidrag och gratis skola för barnen ges också som en bra förutsättning att starta ett nytt liv. Swärd fortsätter med att nämna om antalet utvandrare från Sverige som är ca 40-50 000 per år. Ska befolkningen öka krävs därmed en invandring som är större än de antal som lämnar, konstaterar Swärd.

Vad är det då för människor som utvandrar? Jo, kollar man på statistiska centralbyråns siffror från 2011 [3] så är det till exempel 19.1% som utvandrade till Norge. Vilka är det som utvandrat till Norge i tusental? Mest troligt är det väl att det är yngre människor som hittat arbete i Norge eftersom många har svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden utan arbetslivserfarenhet. Efter Norge utvandrar det i rangordning till:

Danmark, Storbritannien, USA, Finland, Tyskland, Kina , Polen, Spanien, och Frankrike. Hemvändande till utomeuropeiska länder lär finnas i de övriga 38%. Enligt statistiska centralbyrån räknar man dessutom med att de flesta återvänder av alla utvandrare:

”…Och till skillnad från 1800-talets utvand­ring kommer sannolikt en stor andel av dagens utvand­rare att åter­vända till Sverige.”

Min slutsats efter att ha läst på statistiska centralbyråns sida är att andelen som utvandrar för gott till annat land helt omöjligt kan nå upp till de 40-50 000 per år som Swärd nämner. Att ha invandringsnivåer kring 40-50000 per år för att kompensera för utvandring är således inte ett hållbart argument. Däremot behöver Sverige ändock en viss invandring för att inte minska i antal. Vi ska också komma ihåg att i Sverige aborteras den naturliga befolkningsökningen varje år. Något som Swärd inte nämnt varken i boken eller i någon annan debatt.

Till sist att faktagranska är invandrares utbildningsnivå. Den svenska nivån för de med högre utbildning ligger på 26% [4]. Swärd påstår att invandrare ligger på en högre nivå när det gäller eftergymnasial utbildning i jämförelse med de svenskfödda (26%).

Detta är något som starkt ifrågasatts av till exempel debattören Tino Sanandaji [5]. Även Dagens Industri har ifrågasatt detta på ledarplats [6]. Även om Tino förmodligen redan fått SD-etiketten på pannan, är det intressant när han börjar undersöka vad höga siffror på eftergymnasial utbildning kommer ifrån vad gäller Syrier [8].

Tino skriver:

Bakom siffrorna döljer sig uppenbart kryptiska formuleringar. Notera den subtila manipulationen “upp till två år eller längre”, som ger SVT semantiskt tolkningsutrymme att ta med även de med några månaders utbildning och komma upp i 37 procent.” […] ”Vid en direkt fråga till SVT så svarade de: ”I det fall bilmekanikern har en eftergymnasial utbildning finns han med.”

Således en yrkesutbildning på några månader kan statistiskt räknas som ”eftergymnasial” högre utbildning. När Norska statistiska sentralbyrån gör en undersökning får de följande resultat:

  • 30 procent har gått grundskola
    15 procent gymnasieutbildning
    12,4 procent har högre utbildning upp till 4 år
    5,8 procent har högskoleutbildning längre än fyra år
    Cirka 35 procent vet vi ingenting om

Swärd avslutar sitt kapitel med att nämna om viktiga insatser som gjorts för att flyktinginvandrare ska komma in på den svenska arbetsmarknaden. RUT- och ROT-avdrag nämns och sänkt restaurang moms. Swärd tycks också villig att rubba på den svenska lönemodellen och helt enkelt sänka ingångslöner. Swärd konstaterar även att vi behöver bli bättre i Sverige att arbeta med integration och snabba på processerna. Vad dessa att ”bli bättre på” rent konkret innebär förutom ovan nämnda svarar inte Swärd på.

Han uttrycker inte heller någon oro för den alltmer eroderade skattebasen, som väckt forskares intresse att följa för att bedöma de långsiktiga konsekvenserna. Swärd vänder sig emot att använda ordet katastrof vad gäller ekonomin och flyktinginvandringen. Och det kan man väl hålla med om, vem kan inte det? Ordet katastrof är överdrivet men är det ett argument för att strunta i att diskutera saken och att stoppa huvudet i sanden och tro att allt löser sig?

När Swärd väl har chansen i en bok att lägga all sin pondus och erfarenhet på migrationsfrågorna, och genom sina kontakter visa på ny kreativitet och lösningar i invandringsfrågorna så tar han den inte. Istället skriver han undfallande och om gammal skåpmat som redan politiskt presenterats.

Det största ämnet i boken och kanske för många det mest intressanta är om Sverigedemokraterna. Här har författarna gjort ett omfattande arbete som om dess uppgifter stämmer ger en beklämmande bild av Sverigedemokraterna. Stämmer det att en ledande sverigedemokrat spridit avsnitt från en podcast med rasbiologiska ideér? Det är allvarligt isåfall.

Om man är kristen och röstande på Sverigedemokraterna bör man noga fundera över vad det är för drivkrafter som finns hos ledande Sverigedemokrater. Det gäller förvisso alla partier men den sammantagna bilden som boken ger av Sverigedemokraterna öppnar för fler frågor runt partiet och inte minst bland de ledande i partiet.

Swärd skriver att väljarna tydligen anser att SD ger tydligare svar på politiska utmaningar som uppkommit senare år. Med en sådan formulering undrar jag om Swärd förstår vanliga människors funderingar? Ingenstans i boken tar Swärd upp den oro som många har inför framtiden. När medborgare dagligen serveras tillrättalagda och relativiserade politiska svar utan tydlighet och samtidigt ser hur välfärden om än i små steg försämras så är det väl inte konstigt om man tillslut börjar missnöjesrösta?

I Grenholms värld har vi det så bra i superrika Sverige att vi har råd att ha det betydligt sämre, därtill menar Grenholm på att en kristen ska lida oavsett och bära sitt kors. Detta samtidigt som han förespråkar ett marxistiskt fördelningssystem och där Sverige som nation minsann ska ta sitt ansvar. Grenholm är inte sen att anklaga SD kvinnan Julia Kronlid för att vara förvisso rätt teologiskt, men i övrigt verklighetsfrånvänd.

Men jag undrar vem som är verklighetsfrånvänd?

Är det konstigt att frikyrkokristna undrar vad som händer med vårt land som byggts upp till ett bra fungerande samhälle mycket tack vare våra frikyrkofäders enträgna kamp? Är det konstigt att man undrar vad som händer när tiotusentals muslimer kommer till vårt land varje år? Den oron besvarar Grenholm med att själv konstatera att det är otroligt enkelt att evangelisera för muslimer, det är öppet mål skriver han.

När man söker medial plattform i riksmedia genom sin bok som författarna gör, så duger det inte att i ena stunden hävda nationellt ansvar och i andra stunden hävda att det är lätt att evangelisera bland muslimer. I boken sammanblandas hela tiden ansvar och roller genom att vara retoriskt selektiv, ensidig och skuldbeläggande. Boken serverar en påfallande omogenhet och inte ett ansvarstagande i debatten kring djupa samhällsfrågor.

Tydligen ska vi kristna bara bry oss om nationen på det sätt Grenholm vill och när det passar honom. Allt annat är fel. Det finns inte utrymme för någon som helst självdistans eller öppning för att andras åsikter kan ha viss relevans i Grenholms resonemang i denna bok. Sverigedemokraterna må förenkla sin världsbild något enormt, men det gör sannerligen författarna också från sin horisont! I båda fallen är det lika omoget.

Jag saknar de vidgade perspektiven i den här boken. Jag saknar Swärds öppenhet och djupare analyser kring invandringen men gillar hans välskrivna texter. Jag inspireras av Grenholms ansvarstagande i flyktingsituationer men finner hans ständiga vänsterperspektiv tröttande. Visst är boken viktig ur flera perspektiv. Men hur i hela världen har författarna tänkt sig att en vanlig frikyrkomedlem ska kunna relatera till en bok förpackad med sådan vänsterpropaganda?

Jonas Rosendahl, teologistuderande

Källor

[1] http://www.varldenidag.se/ledare/oppna-hjartan-och-migrationspolitik/Bbbpda!56vEFpfRTMUCqh2@5V5dQ/

[2]https://sv.wikipedia.org/wiki/Emigrationen_fr%C3%A5n_Sverige_till_Nordamerika

[3] http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Var-femte-invandrare-ar-svensk-medborgare/

[4] http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Regional-statistik-och-kartor/Statistikatlasen/VisletBehallare/Hogutbildade-1990-2014/

[5] http://www.svt.se/opinion/svt-borde-ha-namnt-att-endast-0-3-procent-av-de-nyanlanda-har-forskarutbildning

[6] http://www.di.se/artiklar/2015/6/4/ledare-granska-myten-om-flyktingars-hoga-utbildningar/?utm_medium=social&utm_source=twitter&utm_campaign=share_from_di

[7] http://www.tino.us/2015/10/forskningsstudie-bekraftar-lag-utbildningsniva-bland-syrier-i-turkiet/

Ämne: OPINION & DEBATT

Nyckelord: , , , , , , , , , ,