Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Från kyrka till moské eller buddistiskt tempel: Sömnaktighetens ande sprider sig över Gävle

Moske_Buddistiskt_tempel

[Gästblogg av Stanley Östman]

Sömnaktighetens ande över Gävle: Gävles kristenhet har abdikerat för fursten över Gävle.

De kristna historiska epokerna i Gävle har satt tydliga råmärken. Missionsförbundets förgrundsgestalt P.P. Waldenström hade sin predikostol i staden. Och vad det satte för spår i svensk frikyrklighet är omvittnat.

Senare på 60-talet byggde Metodisterna en ny central kyrka. Under samma era byggde även pingstförsamlingen ett större fastighetskomplex centralt vid Södermalmstorg. Man projekterade utöver kyrka för lägenheter, hotell och affärsverksamhet i gatuplan. Något senare byggde även missionskyrkan och frälsningsarmén nya centrala kyrkor.

Frikyrkorna och de 2 statskyrkorna Staffan & Heliga Trefaldighet var naturliga inslag i stadsbilden. Som i många andra städer växlade förkunnartjänstepoker efter några år i frikyrkorna.

Senare på 70 –talet så fick jag själv uppleva epoken med Josef Östby, Mats Kärnerud & Ingvar Holmberg i pingstkyrkan vid Södermalmstorg.

Efter det myntades uttrycket ”före och efter Josef Östby”. Några fragment från epoken:

  • Start av pingströrelsens första längre bibelskola om 1 år. En bibelskola som påvisade att de flesta eleverna kom ut i heltidstjänster för evangeliet och påverkade kristenheten i stort. I början yttrade Lewi Pethrus uttrycket ”vad har pojkarna i Gävle hittat på ?” – om Östby/Kärnerud. Men efter ett par år värvades de till Filadelfia i Stockhlm.
  • Troslöftesoffer hade sin begynnelse i Gävle pingstkyrka med motivering att ge månatliga offerlöften utöver tionde. Ingen annan kristen församling i Sverige hade så stora missionsåtaganden per församlingsmedlem. Utöver flertalet egna missionärer, så underhöll pingstförsamlingen 50 infödda evangelister utöver världen. Vid ett tillfälle placerades en missionsbåt på Södermalmstorg och församlingen samlades till bön runt den. Den skulle sedan färdas uppför Amazonfloden där ingen annan kristen missionär vistats.
  • Församlingens ekonomi har aldrig varit så god som under denna epok. Det föranledde Kjell Sjöberg (Stanleys bror) att skriva en bok om pingstförsamlingen och församlingsundret.
  • Lokala initiativ som att skicka 7 fullastade järnvägsvagnar med rennoverade tramporglar och symaskiner och kläder till Afrika, där min far var samordnare och hade pojkgrupper i kyrkan för att rennovera/färdigställa dessa. Dessutom privata engagemang som att bibelskoleelever fick tjänstgöra extra hos församlingens företagare (inga studiemedel fanns att tillgå)..
  • Ett annat oförglömligt minne var när den återkommande courtegen (jo det fanns en replika av Chalmers-courtegen) gick genom staden och en vagn skämtade om kyrkans nattvardsvin. Då gick en av pingstförsamlingens äldste fram och rev ned den häcklande skylten på lastbilen. Givetvis blev det ett reportage i Gävle Dagblad om tilltaget. Men personen ifråga var också kommunens gatudirektör, så han satte sin egen kristna uppfattning framför sin tjänst. Det var sista året courtegen i Gävle avlöpte, men hans tjänst som  äldste och gatudirektör förblev intakt.

Vad har då detta med ovanstående rubrik att göra ?

Jo – jag ser mönstret av en sovande kristenhet i Gävle, som borde påvisa större vakenhet.

I första hand för sitt eget evangeliska uppdrag och i andra hand borde man vara skolad av sina företrädare.

För vad är det allvarliga som hänt de senaste årtiondena hos frikyrkligheten i Gävle –
Profilerade frikyrkor som Metodistkyrkan, Baptistkyrkan och Pingstkyrkan ?

Det första  allvarliga observandumet är att den centrala Metodistkyrkan avyttrades, för att idag vara en Moské som givit jihadister en frizon.
http://www.gd.se/gastrikland/gavle/metodistkyrkan-forvandlas-till-moske

http://www.gd.se/gastrikland/gavle/terroristfinansiar-kopplas-till-grundandet-av-gavle-moske

Metodistförsamlingen gav upp sin centrala verksamhet i staden till förmån för en moské.

I samma veva presenterade pingstkyrkan höga ambitioner för att förverkliga en ny ‘allaktivitetskyrka’ på en tomt som näst intill skänkts av en församlingsmedlem i ett villaområde.

Tyvärr räckte inte ambitionen utan en privat köpare kunde pruta ned priset med 1,3 miljoner för pingstkyrkan och dess fastigheter vid Södermalmstorg.

http://www.arbetarbladet.se/gastrikland/gavle/intressenter-vill-kopa-pingstkyrkan

http://www.gd.se/gastrikland/gavle/har-planeras-50-lagenheter

http://www.arbetarbladet.se/gastrikland/gavle/pingstkyrkan-i-gavle-blir-halsocentrum

Under denna epok – försäljning och förverkligande av byggplaner, så inrymdes församlingsverksamheten i den anrika baptistkyrkan – Imanuelskyrkan i centrala Gävle.

Under tiden så förlöpte byggambitionerna inte utan problem. Överklaganden från villaägare i området och det tilltänkta samarbetet med inhysning och kommunalt samarbete fick revideras/skrinnläggas.

Baptistkyrkan – Immanuelskyrkan som pingstförsamlingen hade sin församlingsverksamhet under byggepoken, skänkte sin kyrka till sitt centrala samfund Equmeniakyrkan i samband med att Baptisterna la ned sin församling. De flesta av de 100 medlemmarna välkomnades in i Betlehemskyrkan (f.d. missionsförbundet).

Centralt så säger sig  Equmeniakyrkan ha försökt få kristna intressenter till att köpa kyrkan.

Efter några år så sålde Equmeniakyrkan (sin gåvokyrka) till den buddhistiska föreningen Dhammakaya internationella förening i Sverige för att omvandlas till ett Buddhistiskt tempel.

http://www.gd.se/gastrikland/gavle/immanuelskyrkan-i-gavle-sald-blir-buddhistiskt-tempel

http://www.dagen.se/baptistkyrka-blir-buddhistiskt-tempel-1.712063

Finns det bibliskt teologiska aspekter vid denna typ av försäljningar ?

Som ni kan se i intervjuppföljningen som Dagen gjort (en månad efter mitt tips till Dagen om GD-artikeln), så hävdar ansvarig för försäljning av Imanuelskyrkan som om förfarandet var egalt, för den kunde sålts vidare.
Men han skulle ändå värjt sig för att sälja till någon obskyr verksamhet…

Liknande förfarande har Metodisterna gjort när de sålde sin kyrka till muslimska föreningen.

Baptistkyrkan omvandlades direkt till ett Buddhistiskt tempel  och Metodistkyrkan omvandlades till en moské.

Innan jag utvecklar min teologiska syn på dessa kyrkoavyttringar, så kan man ju reflektera över när det gäller Imanuelskyrkan som i första skedet skänktes för att ”kristenheten” i Gävle inte tyckte det var mödan värt att bedriva någon form av kristen verksamhet ”gratis” på det bästa stadsgeografiska läget utanför centralstationen.

För det facila priset av 3,5 miljoner som buddisterna betalade, så hade säkert någon kristen privatperson kunnat hosta upp motsvarande belopp, om fantasi och kristen vision varit för handen.
Ett gott exempel är Frälsningsarmén i Gävle som upplåtit sin gamla armélokal till kristen RIA-verksamhet, trots att de byggt en ny kyrka i centrala Gävle. Ett annat aktuellt exempel:  Smyrna Göteborg övertog en gammal metodistkyrka på Hisingen som nyligen rennoverats och inhyser social kristen ungdomsverksamhet DC-031 bl.a.

Teologisk syn:

Frikyrkliga företrädare hävdar altsomofta att det kristna livet följer de kristna och Guds helighet personifieras av den levande församlingen – så byggnader i sig är döda ting.

Denna syn delas inte av de klassiska kristna samfunden, där man vördar och vårdar sina kristna helgedomar även om det folkliga underlaget saknas.

Teologiskt vill jag hävda Uppenbarelsebokens tydliga tilltal UPP.2,3:

 ”Skriv till församlingens ängel i Efesus,… Smyrna, … Pergamus, … Tyatira, … Sardes, … Filadelfia, … Laodicea.

Detta var församlingar med andliga fästen i städer med fysisk representation av både samlingslokaler och människor. Tilltalen i Uppenbarelseboken indikerar Jesu egen ambition att de ska korrigeras, vidmakthållas och stärkas.

Det är tydliga andliga fästen för dessa städer.

Det andra är en av våra förebilder från GT, profeten Daniel. Han var i uthållig bön, då han efter en tid fick änglabesked där ängeln som sent kom med hälsning varför han dröjde:  ”Fursten över Persien stod mig emot”. Dan. 10:11-13.

För kristna som vill  äga en andlig vakenhet likt Daniel, så beskriver NT det kristna uppdraget: Er kamp är icke mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter. Ef.6:12.

Man kan också ta till sig av de gammaltestamentliga profeternas nitiskhet att riva ned offeraltaren som rests till främmande avgudar som Baal och andra. Drekta uppmaningar fick de som tilltal att riva ned och förstöra främmande gudars offeraltare.

I Gävle synes de kristna samfunden hellre vara benägna att ”bereda altaren” för främmande avgudar.

Buddhisterna själva tar ned korset på baptistkyrkan. Muslimerna byter kyrkportarna på metodistkyrkan så deras symbol skäran finns på porten istället för korset.

Kampen mot fursten i Gävle har förts av den sekulära lokaltidningen Gefle Dagblads chefredaktör, som med fem artiklar avslöjat det osunda muslimska fästet. Följdverkan är bombhot och polisanmälan (se ovanst. Tidnings-länk).

För kristna företrädare i Gävle synes det vara viktigare att anstifta pastorsupprop, där det istället tas kamp emot ett demokratiskt valt parti (SD) och framställer muslimska kontakter som vänliga och att vi som kristna kan vinna dessa med snällism.

Kristna förereträdare i Gävle har tigit om dessa främmande religioner och avgudars positionering på de kristnas bekostnad.

Den kristna pressen har negligerat att beskriva den reträtt för kristenheten som blivit uppenbar för allmänheten i Gävle, och beskrivits tydligt av de lokala tidningarna Gefle Dagblad och Arbetarbladet vid upprepade tillfällen.

Ibland måste man skaka om de sovande för att de ska vakna. Men i många fall är det ett för sent uppvaknande för att återta den position som en gång gavs för staden…

Skriv till församlingens ängel i Gävle…

//

Stanley Östman

=>

Ämne: Gästblogg, Ledarskap, OPINION & DEBATT

Nyckelord: , , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?