Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Ansvarig utgivare: Vad är egentligen drivkraften bakom Aletheia?

Truth-graphic

Nästa år har Aletheia Blogg & Tankesmedja funnits i tio år. Få kristna mediekanaler är så älskade och hatade på en och samma gång. Som ansvarig utgivare får ofta jag del av beröm och uppmuntran, men även återkommande anklagelser. En del grova. Sista veckan mottog jag hot om fysiskt våld som kanske borde polisanmälts (om inte mannen tagit tillbaka hotet).

Jag vill säga något om drivkraften bakom Aletheia och varför vi hittills inte tystnat och inte ämnar göra det heller. Vi är på jakt efter sanningen. Vi har aldrig deklarerat att vi har monopol på den. Ej heller att vi besitter förmågan att alltid se den, i någon slags egen förträfflighet eller egenrättfärdighet. Vi söker den, tillsammans med våra läsare som har en stor del i olika uppdrag.

Ofta leder vårt sökande genom snåriga skogar. Inte sällan tvingas vi gå emot cementerade bilder av historiska händelser, ord och uppfattningar. Under resans gång finns absolut inga gränser för de hån, spott och verbala slag vi får mottaga. Jag säger inte att vi är några offer, eftersom vi själva valt att göra det vi gör.

Vi drivs inte av ekonomiska intressen. Ej heller behöver vi ta hänseende till kyrkopolitik. Något som är ett irritationsmoment i sig för de som av olika skäl måste göra det.

Min önskan är att Matteus 5:6 ska få ligga till grund för allt vi säger och gör:

Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade.

Under årens lopp har jag lagt märke till att många inom kristenheten som är kallade att stå upp för sanning och rättfärdighet inte kan, vill eller orkar göra så.

2 Tim 4:4: De slår dövörat till för sanningen och vänder sig till legenderna.

När man börjar rota i obekväma frågor finner jag att många så kallade andliga ledare och så kallade pastorer återfinns i Jeramias beskrivning av läget:

Jer 6:13 Alla, hög som låg, vill girigt roffa åt sig. Alla, profet som präst, handlar svekfullt. De botar skadan hos mitt folk, men bara på ytan. De säger ”Allt är väl, allt är väl!” men allt är inte väl.

Vem har företräde i konflikter? Vem har störst ansvar att föregå med gott exempel och bibliska principer? Vem bär det största ansvaret, även om båda parter felat?  Det är några, av flera grundläggande frågor vi var tvungna att ställa oss i flera av de mest omdiskuterade posterna. Utgångspunkten är alltid bibliska principer och sunt förnuft. (Båda är en bristvara i delar av kristenheten)

Aletheia är i första hand en röst för alla dem som inte har en. Företrädare för den lilla människan utan titlar, positioner, makt eller inflytande. De som så ofta körs över eller inte får komma till tals. Den som inte haft möjligheten att bemöta grova anklagelser, eller rent förtal. Givetvis innebär detta ofta ett tydligt ställningstagande. Inte sällan ur ett helt annat perspektiv än etablerade eller rådande uppfattningar. Även om vi är medvetna om att vi nu och då prickar fel, tror vi att den samlade bilden av olika vinklar i slutändan hjälper våra läsare att bilda sig en bättre bild av verkligheten.

Då det inte är människors erkännande vi söker, kan vi enträget hålla kursen i olika frågor. Ett exempel på detta är när större delen av kristna journalister lät sig duperas (eller inte vågade tala ut) under Ulf Ekmans resa mot Rom.

För några år sedan gav vi en röst till en pastor Leonid Padun i Ukraina och hans sargade medlemmar och ledning. I hans hemland skulle han inte klassats som helt i underläge. I Skandinavien och resten av världen var det vår bedömning att han var det. I Sverige hade hans tidigare moderförsamling hängt ut honom med grova anklagelser. Genom Aletheia fick han göra sin röst hörd. Inte bara han, utan flera ledare och församlingsmedlemmar.

Säger vi då att han hade rätt i allt? Nej, men han har rätt att få sin röst hörd, sedan får var och en bedöma själva.

Vi fick höra att vi var partiska och borde talat mer med svenska ledningen. Men, de glömde att de redan offentliggjort de allra grövsta anklagelserna och det var just dessa ukraina-pastorn fick lov att bemöta. Väldokumenterade möten och inspelningar harmoniserade inte på långa vägar med den tidigare moderförsamlingens bild av konflikten. Trots att de svarade med att lägga ut ännu fler anklagelser för att rädda ansikte inför medlemmar och kristenheten.

Livets Ord Uppsala är tyvärr ett återkommande tema. Vid årsskiftet var det dags igen, fast denna gång på hemmaplan. Vi fick tips om en förhållandevis ung familj på Livets Ord som i åratal sökt hjälp av ledningen. Någon befarade att motparten i en sorglig, mörk och orättfärdig grannfejd kommit att etablera en felaktig bild av händelseförloppet och familjen. Att lögn, blivit till sanning, och sanning till lögn. Något som tyvärr kom att bekräftas under veckan som gick.

Tvärt emot anklagelser som vi tagit del av, var situationen sannerligen inget vi kastade oss över. Tvärt om. Jag är nämligen övertygad om att det pågår positiva förändringar bakom kulisserna på Livets Ord. Åtminstone finns det en ny medvetenhet och en uttalad vilja att förändra den sjuka maktstruktur grundaren lämnade efter sig. En djupt, ingrodd, felaktig ledarskapskultur även den tidigare andrepastorn på sitt vis bekräftade i ett avskedsbrev efter sitt eget avhopp. Därmed väntade vi ett halvår med att ta i detta, och först efter det att huvudpastorn (Joakim Lundqvist) brutit sitt löfte att återkomma snarast, gick vi vidare (efter fyra månaders tystnad).

Min förhoppning var således att jag kunde hitta någon form av yttre kvittens på ledningens tal om förändring i denna sorgliga historia. Men, ju mer jag gick igenom den omfattade dokumentation och underlag som presenterades – ju tydligare blev det att hela ledningen valt en sticka-huvudet-i-sanden-mentalitet. Kanske är det så att efter år av ett auktoritärt ledarskap de nu hamnat i andra diket. Jag som alltid klagat på detta kom nu att uppleva ett gäng curlingpastorer som inte ville, vågade eller orkade sätta ner foten. Ljudfiler från samtal bekräftar tyvärr bilden.

Personen med huvudrollen i förra veckans serie vägrade tala direkt med mig. Men, den gemensamma bilden från både mannens vänner och pastorerna är samstämmig:  Bilden av grannosämjan var inte bara etablerad i församlingen med pastorernas goda minne. Den var cementerad. Långt utanför dem det berörde.  Händelser, ord och gester paret under flera års tid sökt hjälp för och inte fått, var sopade under mattan.

Underlaget visade på punkt efter punkt att den anklagade grannen lutat sig mot sin goda renommé och ljugit sig fri.  Något samtliga pastorer enkelt kunnat verifiera långt innan materialet blev offentligt via Aletheia.  När fakta står mot känslor, om än så kraftfulla, måste fakta få företräde. När ord står mot ord, bör bibliska principer gälla i en församling som säger sig följa dem. När uttalat kompakt hat mellan medlemmar tillåts frodas och visas så tydligt i handling, måste så kallade herdar agera. (Inte samma sak som att prata eller visa medkänsla) Annars är de inga herdar, vilket jag ifrågasatte även i förra veckan.

När kristet ledarskap haltar på båda sidor är det en direkt bidragande orsak till att faktiskt förvärra en redan infekterad konflikt.  Ibland måste man ta ställning.  Tyvärr är, att inte agera och inte ta ställning, också en form av ställningstagande.  Ett ställningstagande där någon eller några får betala ett pris. På sätt och vis fick alla inblandade parter i denna konflikt betala ett högt och onödigt pris för ledarnas handlingsförlamning.

Gång på gång lovade olika pastorer att återkomma till paret som i omgångar sökt deras hjälp. Gång på gång bröt de sina löften.  Man kan skjuta budbäraren, ifrågasätta vårt offentliggörande, ställningstagande eller motiv. Det tål vi. Men, ytterst ligger ansvaret för att konflikten fått fortgå på församlingsledningen. Oavsett skuldbördan mellan familjerna i konflikten, är ledningen skyldig paret en offentlig ursäkt för alla brustna löften. De är värda upprättelse efter ledningens passiva stöd av direkta lögner och förtal.

Ja, det var lite direkt från mitt hjärta till den som undrar över motiven bakom Aletheia. Speciellt i kölvattnet av förra veckans poster. Nu vet du lite kring vad vår drivkraft är, eller varför vi agerar som vi gör. Du är välkommen att ha en annan uppfattning. Jag är smärtsamt medveten om att vissas bild av oss är lika cementerad som i ovan exempel, men ta gärna med dessa tankar i nästa revidering av ditt omdöme av denna sajt.

DanielForslund

Daniel ”My Two Cents” F orslund

=>

Ämne: Aletheia Tankesmedja, Ledarskap, Livets Ord/Trosrörelsen, Mediekritik, OPINION & DEBATT, Politik, Ekonomi & Samhälle, TRADITION & TEOLOGI

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?