Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Recension och reflektion av Anders Gerdmars bok ‘Guds Ord räcker’

14249934_10154020557459895_1639233588880656177_o-kopia

Anders Gerdmar med sin bok ‘Guds Ord RÄCKER’ från Victura Förlag. Bild (Världen idag) används med tillstånd från bokens författare.

[Gästblogg]

Anders Gerdmars nya bok “Guds Ord räcker” har kommit som en gåva till frikyrkligheten. Den är enkel och begripligt skriven och fyller ett vakuum eftersom många har frågeställningar om hur de ska förhålla sig till katolska kyrkan.

Framförallt präglas boken av ett ödmjukt förhållningssätt till trossyskon i alla kyrkogrenar. Den är skriven med en stor dos av självdistans och det är uppenbart att den inte är skriven med ett polariserande syfte. Tonen är mild genom hela boken. Precis såhär ska man kunna förvänta sig att en bok är skriven av en person med en lång trosvandring med Herren.

Förhållningssätt till katolska kyrkan

Hur man ska förhålla sig till katolska kyrkan är en omstridd fråga. I debatterna angrips katolska kyrkan på många sätt och till försvar finns kanske främst de nykatolska debattörerna. De mest spekulativa apokalyptiska scenarierna är dock ganska enkla att vifta bort för nykatolska trossyskon. Att påven skulle vara antikrist eller att katolska kyrkan skulle vara skökokyrkan är anklagelser som funnits i hundratals år. Hittills har inte anklagelserna haft substans. Samtidigt ska man ha respekt för de profetiska rörelserna som funnits genom kyrkans historia som väckt dessa tankar och hur det slutgiltigt gestaltar sig vet ingen. Men sett ur strikt teologisk synvinkel är dylika anklagelser inte annat än apokalyptiska svärmerier där man övertolkar enskilda bibelställen.

Katolska kyrkan har från officiellt håll en väldigt konservativ hållning, inte minst i teologiska frågor. När då Gerdmar som förmodligen är en av få konservativa teologer som finns på docentnivå i Sverige ger ett avtryck genom denna bok blir det inte lika lätt att vifta bort. Det bidrar förmodligen till en nervositet när en kunnig protestantisk konservativ teolog sakligt framställer skillnaderna mellan evangelisk tro och romersk-katolsk tro och inte svävar ut i spekulativa syften och anklagelser.

Teologins utveckling i västvärlden

Den protestantiska grenen har i västvärlden drabbats hårt av den liberala teologiska “ångvälten”. Det har andligt försvagat kyrkan då man sökt bortförklara allt övernaturligt och det har medfört de mest häpnadsväckande uttalandena från en del av Svenska kyrkans företrädare. Även svensk frikyrklighet och mestadels då de äldre frikyrkogrenarna har drabbats negativt av följderna av de historisk-kritiska tolkningsmetoderna(1). Sakta men säkert smyger sig dess konsekvenser in och bidrar till de liberalteologiska uppfattningarna. (2) Hur det blir med de nyare frikyrkogrenarna som pingströrelsen och trosrörelsen, det återstår att se. Här kommer den teologiska nutida och framtida skolningen vara av avgörande betydelse för hur pastorer väljer att förkunna.

Därmed är det inte heller så ofattbart att de som anser sig vara väldigt konservativa och även är trött på slitningar inom frikyrklighetens identitetsfamlande att de lockas av katolska kyrkans mer konservativa teologiska hållning. Katolska kyrkan har dessutom faktiskt klarat sig något bättre att stå emot den teologiska liberala “ångvälten”. Anledningen till det är dels att de kunnat hänvisa till traditionen men också att påven I alla teologiska lärofrågor alltid har sista ordet. Det blir därmed svårare för katolska kyrkan att ryckas med i varje generations teologiska vindkast som i vår tid dessutom presenterats i vetenskapens namn genom de historiskt kritiska tolkningsmetoderna. (3)

Det är samtidigt viktigt att påpeka att inte ens katolska kyrkan helt kan värja sig från de historiskt-kritiska tolkningsmetoderna. De har tvingats till ett antal “ad hoc” beslut för att kunna hålla den teologiska linjen. G.C Berkouwer som var en reformert teolog skriver I sin bok “a Half Century of Theology”:

“But there has been an intensive concern for the scriptural question in the Roman Catholic Church as well. Though Trent spoke of tradition alongside of scripture, it also spoke about the inspiration of the Old and New Testament, and this meant that criticism of the bible could not leave Roman Catholicism untouched; its belief in the inspiration of scripture prevented Rome from taking refuge from higher criticism (4) into the safety of tradition. It is true that the stress on tradition “alongside”

Scripture has had a dampening effect on biblical criticism; and the dogma of papal infallibility tended to cushion unrest and make biblical criticism less threatining in principle. But this could not last over the long term; the questions that arose regarding authority of Scripture sooner or later forced themselves on the attention of Roman Catholics. Traditions could not provide the secure refuge that it once did. The question arose whether the church did not have to recognize the bible’s priority and whether the church did not have to realize that tradition itself contained many problems.” […] “….Increasing attention was given to the question of how the Bible could function freely as long as tradition was coordinate with it.”

Sålunda inte ens traditionen kunde vara en säker tillflykt när de historiskt- kritiska tolkningsmetoderna i modern tid började tillämpas. Hur framtiden ser ut för den katolska teologin återstår att se. En del menar på att nuvarande påven är mer progressiv i sin uppfattning. Att katolska kyrkan skulle utgöra en automatisk garant för konservativ teologi är därmed ingen självklarhet.

Kristna ledare och deras ställningstagande

I förordet till Gerdmars bok får ett antal kristna ledare som tillsammans har en ansenlig plattform komma till tals. Det är bra tänkt av Gerdmar att låta dessa läsa manuset och därmed ta del av boken. I utbyte får de komma till tals. Det tycks inte finnas någon hejd på hyllningen till boken av dessa kristna ledare. Men i ärlighetens namn så känns en del av deras berömmande texter rätt så mekaniska. Jag tror dock att man grundläggande är väldigt positiv till bokens innehåll.

Men om nu dessa kristna ledare så oreserverat ställer sig bakom boken och menar att den är viktig, varför har man inte själva från sin tämligen stora plattform stått upp för en tydlig reformatorisk teologi? Istället har flera av dessa kristna ledare under lång tid tassat runt i ekumeniska mjukistofflor.

Katolska kyrkans långsiktiga strategi

Katolska kyrkans sätt att bringa fram enhet präglas av en lågmäld retorik och en långsiktig strategi. Med intellektuell och institutionell pondus agerar de officiella representanterna från katolska kyrkan. På vilket sätt enheten formeras får vi se, men påven själv förstår nog att han inte kommer att lyckas få alla kristna att ställa upp på alla särarter som finns i katolska kyrkans tradition. Men det torde inte heller vara huvudsyftet. Det är istället att I någon form få till ett gemensamt synsätt på kyrkans yttersta ledarskap och då främst påvens biskopsroll.

De nykatolska hobbyteologerna ute i cybervärlden gör sitt bästa för att med brösttoner framföra vad de uppfattar som katolska kyrkans synsätt. De agerar ofta efter copy and paste principen från de främsta katolska teologerna. Diskussionernas vågor går höga.

Men jag tror faktiskt inte detta sätt att förhålla sig är särskilt uppskattat av påven och Vatikanen. Att påven föredrar att lågmält evangelisera framgår i ett av hans tal i kapellet i Santa Marta. Påven säger till exempel: “To evangelize is not to knock on the neighbor’s door to say: ‘Christ is Risen!’. Påven menar istället att det är den levande tron, att med ödmjukhet, med kärlek, och att inte vara ute efter att vinna argumentering, och att fritt för intet ge vad man fått som är att evangelisera. (5)

Peter Halldorf, en katolsk brobyggare?

“Enhetens mirakel har börjat” skriver Peter Halldorf i sin nya bok “Att älska sin nästas kyrka som sin egen”. Citatet är från påven Franciskus. Påven, skriver Halldorf har förvånat många genom att uppmana människor dragna till katolska kyrkan att INTE konvertera utan att verka som brobyggare där de finns.

Halldorf citerar påven igen som lär ha sagt till en protestantisk ledare “Jag är inte intresserad av att evangelikaler konverterar till katolicismen”. Peter Halldorf som märkligt nog fortfarande titulerar sig som pingstpastor tycks ha tagit påvens ord på allvar. I sin bok har han långa utläggningar om biskopsrollen och för mig är det uppenbart att han anammat påvens linje att lågmält bygga broar för det långsiktiga syftet att på ett eller annat sätt få till stånd ett accepterande av påvens roll i kyrkan i stort.

Att påven i sig förstår att det inte innebär ett totalt underkastande utan någon form av samarbete men ändå med acceptans framgår kanske på ett sätt när han säger till Peter Halldorf att “We must walk together”. Halldorf rättar sig efter en lågmäld linje och med stor selektivitet och utan att direkt svara på frågor i sin bok så lägger han retoriskt röda mattan för påvens egna önskemål. Det är denna lågmälda linje som lägger grunden för ekumenik. Det torde vara förklaringen till ogillandet från kristna ledare av all form av polarisering i debatterna. Oavsett om det sker från katolskt eller protestantiskt håll.

collage

Foto 1: Omslaget på Anders Gerdmars nya bok “Gud Ord räcker”. Foto 2: Omslaget från Peter Halldorfs nya bok “ Att älska sin nästas kyrka som sin egen”.

Svagheter i Gerdmars bok

Som alla böcker som försöker behandla stora ämnen i kompakt format så får Gerdmar måla den större bilden och slå ett slag för slutsatser utan att trassla in sig för mycket i historiska spörsmål. Här har Gerdmar fått göra avvägningar och lyckats förhålla sig väl för att boken ska förbli relativt lättläst. Jag får ta fram förstoringsglaset om jag ändå måste skriva om nån svaghet i boken. Gerdmar resonerar och argumenterar för en tidig kanon och fastställande av bibelns böcker. I dessa frågor och kring traditionen är det inte helt lätt att förhålla sig om man börjar gräva på djupet och det är Gerdmar naturligtvis medveten om.

Men han vill dra slutsatser utan att problematisera för mycket, och Gerdmar vill framföra en intellektuellt hållbar tanke att kanon fanns tidigt och att så måste ha varit fallet. Ja, så måste TROLIGEN ha varit fallet. Men som jag brukar säga – Ingen av oss var ögonvittnen och vi har inte heller de första manuskripten i originalskick och det är ett faktum att det finns tidsluckor här och var i kyrkohistorien där “tråden” inte blir lika lätt att följa.

Hur intellektuellt hållbart vi än vill att det ska framstå, så måste vi precis som med all historia någonstans välja att tro på vad någon sagt och skrivit. Det är lätt att falla in i intellektualismens träskmarker och önskan om tvärsäkerhet även för en god teolog som vill väl. Jag ska inte påstå att Gerdmar fallit in där, men han är snubblande nära.

Att det fanns skriftrullar som på apostlarnas tid cirkulerade är väl oomtvistat och att det Paulus skriver ägde en auktoritet är självklart, men vad händer senare? Jag är inte så säker på att en kanon nästföljande århundraden med nödvändighet var så utkorad och jag är inte heller så säker på att det fanns ett intellektuellt intresse att fastslå exakthet.

Kyrkan levde i den helige Andes liv och de tog till sig av budskapet i skriftrullar de upplevde ägde den helige Andes sanktion. Gerdmar får samtidigt in en god poäng. Det var inte kyrkomötena som behövdes för att fastslå kanon, exakta bibelböcker, utan det fanns på ett sätt naturligt i församlingarna redan. Men exakt vilka bibelböcker som cirkulerade och exakt när, ja det kan vi inte med logik och mänsklig säkerhet fastslå.
Vi kan dock vila tryggt i att Herren förser och det har han gjort med sitt Ord och bevarandet av sitt Ord till oss i nutid. Tryggheten finns främst i tron och inte i vetenskapliga teorier om hur skriften tillkom och när den fastställdes.

Gunnar Hillerdal, som var en konservativ svensk docent och teolog, skriver i sin bok om Nya testamentets tillkomst att “Ingen nu levande kan exakt säga hur det gick till när de fyra evangelierna skrevs och när detta skedde”. Vidare skriver han att “Historien kan endast rekonstrueras på mer eller mindre sannolika grunder”.

Där kom en viktig formulering som också hör vetenskapen till – mer eller mindre sannolika grunder. Vetenskap bevisar nämligen inget utan framlägger hypoteser mer eller mindre underbyggda. Detta har till och med den kända ateisten Christer Sturmark sagt. (6) Så det är inte min yviga längtan att slå ned på vetenskapliga metoder som föranleder påståendet! Att vetenskapen kommer fram till slutsatser betyder alltså inte att det måste vara sant för det. Detta är grundläggande i vetenskapsteori och här bländas ibland kristna av vetenskapens “guldkalv” och faller pladask om någon påstår att vetenskapen sagt något.

När vi har med historia att göra så behöver vi ha en ödmjuk inställning. Detta lyckas Gerdmar med i sin bok, men han är samtidigt snäv på det sätt att han vill dra slutsatser utan omfattande resonemang. Detta troligen för att boken ska kunna läsas med stringens och upplevas mer direkt och tydlig. Det är bra men det blir också bokens största svaghet.

Styrkor i Gerdmars bok

Den största styrkan med Gerdmars bok det är att den kommit ut överhuvudtaget. Bokens breda innehåll får väl ändå sägas vara nödvändigt och det är bra med teologiskt förtydligande mitt i en identitetsfamlande tid. Men innehållet i sig är inte kontroversiellt. Om vi bortser från de nykatolska hobbyteologernas påpekanden lär det vara svårt att från officiellt katolskt håll ha någon speciell åsikt om innehållet i boken. Den är så pass välbalanserat skriven.

En annan styrka är att den är så tydlig med vad som är reformatorisk teologi. Det blir på ett sätt en ljuvlig läsning och att slippa leta fram Olaus Petris skrifter om man vill läsa om riktig reformatorisk och protestantisk teologi. Det är således en befriande känsla att läsa boken. Ytterligare en styrka är Gerdmars självdistans, det gör att man inte behöver reta upp sig på något slags självhävdande när man läser. Det är även intressant att ta del av Gerdmars trosvandring och hans förståelse av de olika faserna som han själv gått igenom. Läser man om Gerdmars egen historia så förstår man också bättre hans personliga ställningstaganden.

Slutligen

Gerdmar måste ha lagt ned ett omfattande arbete på att skriva den här boken. Den är ett vittnesbörd om hur man kan förhålla sig till andra trossyskon som valt att göra andra tolkningar. Boken känns ändå nödvändig i detta läge som kristenheten befinner sig i och här har Gerdmar valt att sätta upp markeringar och även visat på teologiska skiljelinjer.

Samtidigt efter att ha läst boken med god behållning, kan jag inte komma ifrån tanken om den här boken egentligen hade behövt skrivas om vi hade haft kristna ledare som tydligare valt att stå för reformatorisk teologi och sitt eget arv. Ekumenikens dimridåer har varit tät under några år. Tack Anders Gerdmar för att du skingrade dimman genom att låta boken (7) bli en tydlig reformatorisk markör.

Jonas Rosendahl, teologistuderande

(Red. Anm.: HÄR BESTÄLLER DU ETT EGET EX AV BOKEN)

Källor:
1. http://www.biblicum.se/tidskriften-2/aldre-nummer-av-tidskriften/biblicum-1995/19952-historisk-kritisk-bibelforskning-forutsatter-en-overksam-gud-en-gud-som-inte-gor-under/
2. https://sv.wikipedia.org/wiki/Liberalteologi
3. https://sv.wikipedia.org/wiki/Textkritisk_bibelforskning
4. https://sv.wikipedia.org/wiki/Textkritik
5. https://www.youtube.com/watch?v=YNLaN_-N-8c
6. https://www.youtube.com/watch?v=DwoaTmuQlpM 36:27 in i klippet
7. http://victura.nu/

=>

Ämne: Gästblogg

Nyckelord: , , , , , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?