Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Gästblogg: Vad är en biblisk flyktingpolitik?

Skärmdump Google (Bilder som får användas)

Skärmdump Google (Bilder som får användas)

För ett par dagar sedan skrev jag en ironisk kommentar angående immigrationspolitik och rasism som gästblogg på Aletheia.

Några läsare kommenterade att det var satir, men det är fel. Satir är påhittade nyheter, typ 1 april, som att ”Elvis lever och skall börja som manager för Manchester United”. Kommentaren var ironisk. Här är en mer seriös utgåva av samma artikel där jag tittar på et par sidor av USA’s och Sveriges immigrationspolitik och ställer frågan vad som är biblisk och/eller human politik.

Trump eller Obama?

Låt oss allra först göra en konkret jämförelse mellan Obamas och Trump’s immigrationspolitik. Svenska och internationella medier framställer ofta Trump’s immigrationspolitik som rasistisk eftersom Trump vill bygga en mur mot Mexico och slänga ut massor av illegala immigranter. Men svenska medier nämner sällan det faktum att Obama faktisk har utvisat lika många illegala immigranter som det Trump har planerat att göra. Mellan 20 januari 2009 och 20 januari 2017 kommer USA att ha utvisat ungefär tre milljoner immigranter, som är exakt samma antal som Trump har planerat att utvisa.

Så låt mig då ställa följande fråga: Alla de kristna som idag kallar Trump för rasist på grund av hans immigrationspolitik, var var de under de åtta år som Obama slängde ut tre miljoner immigranter? En annan lika intressant fråga är vilken av de här två presidenterna som är den bäste eller värste för en mexikansk potentiell immigrant?

Är det bäst med Obama, som ger intryck av att USA är ett laglöst land som välkomnar illegala immigranter, och som leder till att mexikaner betalar mellan $3000-$9000 för att korsa gränsen illegalt, och som tar sig ett dåligt betalt svart jobb i USA, och som sedan slängs ut av Obama?

Eller är det bättre med Trump, som säger tydligt ifrån att USA bara tolererar immigranter som på förhand skaffar sig visum, så att potentiella illegala immigranter vet vilken risk de tar?

”Det är bättre att du inte lovar något än att du lovar och inte håller det.” Predikaren 5:4

Den svenska flyktingpolitiken

Låt oss också titta på svensk flyktingpolitik. Enligt UNHCR finns det 21,3 miljoner flyktingar i världen. I tillägg finns det 44 miljoner personer som har förlorat sitt hem, men som inte rent juridisk kallas för flyktingar eftersom dessa som oftast forrfarande finns inom gränserna för den stat de kommer ifrån. Totalt finns det alltså 65,3 miljoner ”flyktingar” i världen.

I fjol kom det nästan 163 000 flyktingar till Sverige. Dessa utgör endast 0,25% av världens flyktingar. I tillägg vet vi att många av dessa kommer att nekas asyl och skickas tillbaka till sina respektive hemländer.

Även om Sveriges regeringar ofta har talat varmt om att ta emot flyktingar, har de i praktiken fört en politik som gör det så svårt som möjligt för flyktingar att komma till Sverige. Dublinförordningen och Schengen-avtalet är två sådana avtal som undertecknades och utvecklades på den tiden som Ingvar Carlsson, Göran Persson och Fredrik Reinfeldt var statsministrar. (Om man kan säga det lite krasst, kan man säga det så att alla åtta riksdagspartier står bakom en politik för att göra det omöjligt för 99,75% av världens flyktingar att komma till Sverige.)

Dessa europeiska avtal gör att det i praktiken är nästan omöjligt för de svagaste grupperna av flyktingar att komma till Sverige eller något annat Schengenland. Om man i dagens situation skall kunna komma till Sverige måste man först betala människosmugglare för att komma över till Europa; sedan hoppas att man överlever en farlig båtresa där många drunknar, kastas överbord eller våldtas av smugglarna; sedan måste man undvika att bli registrerad under sitt rätta namn med fingeravtryck i t.ex. Italien eller Grekland; sedan måste man på något sätt ta sig igenom Europa så man kommer till Sverige; sedan måste man förmodligen vänta i minst ett år innan man får svar på sin asylansökan, en tid då man lever i ett osäkert limbo; och till slut får man kanske beslutet att man utvisas från Sverige eftersom Migrationsverket anser att man inte har rätt till asyl.

Det är detta jag kallar en ”survival of the fittest” flyktingpolitik, eftersom den i praktiken betyder att det bara är de starkaste migranterna som har något reellt hopp om att få asyl i Sverige. Barnfamiljer har liten eller ingen chans att lyckas. Och det är denna ”survival of the fittest”-politiken som betyder att de flesta flyktingar som kom till Sverige ifjol, var unga män, eftersom det är den starkaste gruppen människor.

Ett bra exempel på hur katastrofalt dålig den svenska flyktingpolitiken under Reinfeldt och Löfven har varit, är det som har rapporterats i svenska medier om att tusentals afghanska barn/tonåringar/unga vuxna kan skickas ”tillbaka” till Afghanistan. Många av dessa har aldrig bott i Afghanistan överhuvudtaget. Dom har kanske bott i Iran innan de kom till Sverige, ett land där de diskrimineras, men de fick löften om att Sverige tar emot alla afghanska flyktingar med öppna armar, och att familjerna kan återförenas senare. Men nu skall de alltså utvisas till ett land i krig där de kanske aldrig har bott och där de kanske inte har någon familj kvar överhuvudtaget. Detta är människor som har fått sina liv förstörda av att Sveriges alliansregering och rödgröna regering har gett falska löften om ”öppna hjärtan”, även om verkligheten är en helt annan.

Om man antar att ett ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan kostar en miljon kronor om året, och om man antar att dessa afghaner i genomsnitt har bott två år i Sverige innan de skickas ”tillbaka” till Afghanistan, betyder det att den svenska regeringen använder två miljarder skattekronor för att förstöra livet för 1000 av dessa afghaner. Det är nästan 5% av UNHCR’s totala budget för att hjälpa alla världens flyktingar. Om Sverige skickar ”tillbaka” 4000 afghaner, har de använt 8 miljarder kronor på att förstöra dessa människors liv, som är nästan 20% av UNHCR’s budget.

Det är fullt möjligt att jag har räknat fel på dessa summor (kommentarer välkomnas), men när jag tittar på den svenska flyktingpolitiken är min konklusion att jag kan inte förstå hur kristna kan försvara denna politik med verser från Bibeln, t.ex. från Matteus 25. Det är totalt obegripligt.

En biblisk flyktingpolitik

Hur bör så en biblisk flyktingpolitik utformas? WWJD?

Bibeln är full av verser om att hjälpa människor som har det svårt, och det är en självklarhet för en kristen att man måste hjälpa människor i nöd. Men lägg märke till att Bibelns fokus ligger på att hjälpa människor i deras närhet:

”Men om en änka har barn eller barnbarn, ska dessa först och främst lära sig att visa respekt för sin egen familj och ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar. Detta är rätt inför Gud … Om någon inte tar hand om sina närmaste, och särskilt sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.
” 1 Tim 5:4,8

I hela Bibeln finns det (vad jag vet) bara ett exempel på en insamlingsaktion för att hjälpa människor i nöd långt borta. Det var när Paulus samlade in pengar till fattiga bröder och systrar i Jerusalem. Paulus säger i Rom 15:27: ”För om hedningarna har fått del i deras andliga goda, så är de också skyldiga att betjäna dem med sitt materiella goda.” Eftersom hedningarna har fått en andlig skatt från judarna, har hedningarna en plikt att hjälpa judarna ekonomisk.

Dessutom finns det (vad jag vet) inget biblisk exempel på att man tvingar rika människor att ge till fattiga. Allt givande i Bibeln baseras på frivillighet. Här har man ännu en punkt där den svenska regeringens politik är totalt obiblisk. Man tvingar skattebetalare – några av dom är rika och andra är fattiga – att betala skatt för att hjälpa flyktingar. Och det är faktisk värre än så. Om Sveriges regering tar upp lån för att finansiera flyktingmottagande, betyder det att de tvingar våra barn att betala notan för dagens flyktingar, utan att de vet om våra barn kommer att vara rika eller fattiga.

Jag tror att en biblisk flyktingpolitik vore att helt totalt stänga gränserna för den ”survival of the fittest”-politik som pågår idag. Sedan borde man skicka in konsuler för att identifiera de flyktingar som har det värst ställt i flyktingläger runt omkring i Mellanöstern. Man borde då prioritera t.ex. barnfamiljer och minoriteter som kanske inte har någon framtid i Mellanöstern, t.ex. kristna och yazidier. De borde sedan skickas direkt med flyg till Sverige, få asyl redan vid ankomst, och snabbt dirigeras till SFI och olika utbildningar för att lära sig att leva i det svenska samhället. Här borde Sverige ta lärdom av hur Israel har tagit emot immigranter.

Allt detta borde finansieras genom frivilliga gåvor som är avdragsgilla på deklarationen. Det vore ett biblisk sätt att finansiera mottagande av flyktingar.

I tillägg borde Sverige också jobba tillsammans med Mellanösterns regeringar för att lägga till rätta för att flertalet flyktingar kan omplaceras till andra länder i regionen. Här har vi ett problem genom att det palestinska flyktingproblemet har skapat en precedens om att arabstaterna inte vill ta hand om andra arabiska flyktingar. Palestiniernas förbannelse har därmed blivit en förbannelse för alla arabiska flyktingar, så här bör världen lägga press på de arabiska regeringar för att de skall förstå att det faktisk är deras ansvar att flyktingproblemet finns. Saudiarabien och Qatar har finansierat IS, och de betalade miljontals dollar i mutor till utrikesminister Hillary Clinton för att hon och Obama skulle ge vapen till upprorsmakare i Syrien. Nu borde vi kräva att Saudiarabien och Qatar tar ett ansvar för det syriska flyktingproblemet som de har skapat tillsammans med Clinton och Obama.

Jon Andersen

=>

Ämne: Gästblogg, OPINION & DEBATT, Politik, Ekonomi & Samhälle

Nyckelord: , , , , , , , , , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?