Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

2017: Sverige i en vågskål

vagskal

Vi är nu väl inne i det nya året – 2017.  Ett nytt kapitel skrivs på det andliga, mänskliga, sociala och politiska planet i vårt land. Årsskiften är alltid en spännande tid för reflektion och tillbakablick, men även en möjlighet att filosofera lite inför framtiden. Som en filosofisk lagd person gillar jag denna tid.

Vad har jag kunnat göra bättre eller sämre under det gångna året? Vad kan jag lära mig av året som gått? Hur vill jag se 2017 mejslas ut i mitt personliga liv, samhället, politiskt och givetvis allra viktigast – på det andliga planet?

Min bloggkollega Andréas kanske kommer med en liten sedvanlig summering av nyckelposter på Aletheia från året som gått. Under tiden kan jag inte låta bli att summera lite intryck efter några veckor i Arkansas över jul och nyår.

Världen har blivit mindre på något vis. Nationerna mer sammanvävda än förut via sociala medier och globala nyhetsbyråer. Politiska och sociala händelser förefaller inte vara begränsade till ett enda land – vårt eget. Många av de problem vi har på flera plan i detta land, delas av andra länder.

Glappet i uppfattningen av vardagen mellan politiker, regering och landets medborgare visade sig inte bara gälla Sverige utan att döma av hösten presidentval även USA. I övriga Europeiska länder tycks konservatismen vara på återtåg efter decennier av tokliberalism och en globalism som närmast kan liknas vid självskadebeteende vad gäller nationella intressen och folkets bästa. Vänstermedias desperata försök att klistra nynazism och högerextremism på de krafter som nu vill dra i handbromsen vad gäller samhällets förfall och socialt kaos har totalt misslyckats.

På det politiska planet finns således en strimma hopp om att vissa länder i Europa önskar följa USA’s röster att ’drain the swamp’ (tömma den politiska träskmarken). Rösta bort etablissemanget som försatt skola, vård, polis och försvar i det läge vi nu befinner oss i genom att konsekvent sticka huvudet i sanden i viktiga frågor.

Men ur ett andligt perspektiv kan vi när allt kommer omkring inte sätta vårt framtidshopp endast till rätt politiker och rätt ledning. Församlingen har sitt uppdrag att predika evangelium (de glada nyheterna) till vår nation. Faktum är att i striden som uppstod mellan Stanley Sjöberg och Lewi Pethrus inför bildandet av KDS lär pastor Sjöberg ha fällt de bevingade orden;

– Vad Sverige behöver är inte ett nytt politiskt parti, utan en ny folkväckelse.

Även om striden lade sig och åren gick, kommer jag inte ifrån att pastor Sjöberg nog trots allt hade rätt. Endast en levande, bibeltrogen församling kan förändra Sverige inifrån och ut. I en församling som tar sitt uppdrag på allvar fungerar ju allt det som så sällan fungerar i samhället i stort. Människor från alla språk och stammar möts i Jesus Kristus, vår gemensamma nämnare. Unga sjunga med de gamla och människor från alla typer av bakgrund får en miljö som gynnar människan till ande, själ och kropp.

I det ständiga flöde klipp och länkar som florerar på facebook fann jag en gammal predikan av Kjell Sjöberg (Stanleys bror) med ämnet ’Upprättelse av samhället’.  Predikan från 1993 är på något vis högaktuell för svensk kristenhet idag, 2017. Här menar Kjell att klimatet i samhället inte först och främst är politikernas ansvar, utan församlingens. Genom bön, tillbedjan och lovsång kan vi förändra hela stadsdelar. Han gav exempel på hur aktiva församlingar kan ha en positiv inverkan på hela områden och rent utav påverka kriminaliteten och andra viktiga områden i samhället.

Jag lyssnade bara häromdagen igenom predikan och något resonerar i mitt inre över budskapet. Samtidigt fanns den även en allvarlig ton i predikan också. Kjell menar på utifrån bibliska principer att ett land och stad även kan gå så långt i sitt avfall att man hamnar i ett Sodom och Gomorra-tillstånd. Då återstår endast Guds dom och det är dags att fly. Att likt Abraham ’dra ut’ och lämna ogudaktigheten bakom sig.

Även denna del av predikan väcker funderingar inom mig när jag blickar ut över kristenheten. Vi befinner oss onekligen i ett allvarsläge på många sätt och vis. Vi spretar åt alla håll. Parallellen mellan politiker och regeringar som går i otakt med folket, finns även i kristenheten där många andliga ledare förefaller gå i otakt med fåren, och därmed i otakt med Gud själv.

Polariseringen ökar markant bland kristna, när dess företrädare ger sig in i politiken istället för att predika evangelium. Det har vi sett exempel på under året som gått. När Sveriges största kristna tidning blivit ett språkrör för vänsterjournalistik, istället för Guds Ord och Herrens bud, ökar polariseringen ytterligare på det politiska planet.

Jag menar dock inte att denna polarisering endast är av politisk karaktär, utan problemen finns på flera plan. Orädda ledare saknas i vårt land. Apologeter för kristen tro, lära, etik och moral är på reträtt. Ingen vill stöta sig med denna världen på något vis och till och med vissa samfundsledare beter sig mer som politiker än andliga ledare i frågor som skulle kunna vara obehagligt att ha en tydlig linje i.

När jag lyssnat klart på predikan är jag kluven. Kjell Sjöberg har en poäng med församlingens ansvar för samhället i stort. Kan dock inte låta bli att uppleva att vår nation befinner sig i en vågskål. Hittills är jag rädd för att vi levt på ’gamla välsignelser’. Generationer som gått före i bön, tårar och nöd för vår nation. Skall vågen tippa över åt rätt håll, krävs en sann krismedvetenhet bland både andliga ledare och får. Radikal omvändelse för att vi låtit det gå så här långt. Bön (och fasta?) för framtiden. Frimodighet att våga stå fast vid bibelns budskap även om det är motvind. I många sammanhang måste vi kanske tyvärr gå tillbaka till att definiera vad bibelns budskap egentligen är och inte är.

Då krävs förstås att vi bygger församlingen på Klippan Kristus. Inget annat. Jag upplever att vi gått från det ena konceptet till det andra. Ofta USA-import.  Trosrörelsen, Vineyard, New Wine, Hillsong, G12, Willow Creek, you name it.

Den där folkväckelsen Stanley Sjöberg talade om behövs verkligen fortfarande i Sverige, Skandinavien, ja hela Europa. Men låt oss be att, amerikanare och australenare i all ära, det blir en himmelsk import denna gång. Må Gud vidröra vår nation under 2017 med omvändelse, förnyelse, nytt hopp och mod. Må vågen tippa åt rätt håll. So help us God.

God fortsättning,

Daniel ”My Two Cents” F orslund

Relaterat:

Anders Gerdmar, Världen idag: Jag ser ett pärlband av troende som bygger upp de gamla grundvalarna.

Sigvard Svärd, Dagen debatt: En annan sorts syndakatalog

=>

Ämne: Ändens tid, OPINION & DEBATT, Politik, Ekonomi & Samhälle, TRADITION & TEOLOGI

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?