Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Inget nytt Azusa street med stora skaror, men en längtan efter förnyelse

Skärmdump Världen idag

Den 17 mars lägger den kristna tidningen Världen Idag ut en artikel som väcker min nyfikenhet – ”Andens nedslag” i Gamleby” drar skaror”[1]. En mer Azusa street-liknande rubrik får man leta länge efter, och som sagt blev jag mycket nyfiken. Har vi månne en begynnande ny och välbehövlig pingströrelse på gång i Sverige?

Pastor Hans Augustsson berättar i artikeln att luften varit laddad med Andens närvaro och mötena har fortsatt hela veckan, människor möter Gud och blir förnyade och förvandlade. Fylld av nyfikenhet övervinner jag min medelålders bekvämlighet och sätter mig i bilen och åker ned de 25 milen till Gamleby för att anlända till lördagsmötet kl 19.00.

Gamleby är en trevlig ort på nära 3000 invånare, och jag läser om Josua församling som har en imponerande bredd på verksamheter som tagit form genom åren[2]. Skolor, äldreboende, ett behandlingshem med tydlig kristen profil. Det måste ha kostat på många sätt, tänker jag. Vilken kampvilja!

Väl framme går jag in och möts av ett leende och ett varmt handslag av mötesvärden. Här har vi en hjärtlig småortsstämning och lokalen är prydligt iordninggjord. Inte en typisk kyrkobyggnad, utan en omgjord lokal. En inredning som skulle få Kanal 10 att bli avundsjuk, tänker jag lite försiktigt medan jag beundrar lokalen.

Pastor Augustsson går upp och är sådär hurtfrisk som jag många gånger upplevde pastorer vara i trosförsamlingar ute i landet. Jag läser att Josua har ett samarbete med EFK och Josua måste väl då tillhöra EFK’s trosrörelsefalang, reflekterar jag.

Tidskapselkänslan är nämligen påtaglig, för det är som att vara tillbaka på 90-talet. ”- Nu ska vi proklamera i andevärlden”, eller nåt liknande säger pastorn. Vi ska högt i kör säga Jesus tre gånger och sen uppge ett härskri. Den lite pushiga stilen, den höga ljudnivån på den som talar, proklamationen och att vi ska visa på seger. Ja, mer trosrörelselikt kan det nog inte bli.

Efter en lång stund av lovsånger kommer lördagskvällens talare upp. Hans Marklund från Korskyrkan i Allingsås ska tala, och han är minst lika hurtfrisk som pastorn. Han citerar från ett bibelställe om att ”den som tror på mig ur hans inre ska strömmar av levande vatten flyta fram”. Det är så vi ska leva menar Marklund. Den helige Ande är viktig och honom ska vi inte bedröva.

Hans Marklund predikar i Gamleby. Foto: Jonas Rosendahl.

Marklund fortsätter sedan sin predikan även den i typisk trosrörelsestil – går runt mycket, proklamerar mycket och plockar bibelord här och där. Jag saknar stringens och den yviga förkunnelsen är svår att följa och veta var den ska hamna. Jag förvånas ibland över detta behov. Att behöva säga så mycket som möjligt om allt möjligt.

Som vanligt när det gäller trosrörelseförkunnare lyckas han ändå rama in predikan till slut. Efter en vinglig färd landar han den in lyckligt, skulle man kunna säga. Det är nionde mötet i rad denna vecka och detta på en lördagskväll. Små roliga betraktelser här och var har gjort att de flesta ändå tycks ha orkat med över en timmes predikan. Är det för att uppmuntra så mycket som möjligt som all denna tid behövs? Jag vet inte.

Över två timmar har gått sedan mötet började, och det är sålunda dags för förbön och många kommer fram. Lokalen är fylld till kanske sjutti procent, vilket väl får sägas vara bra för en lördagskväll, men om det kan ses på som ”skaror” som artikeln i Världen idag beskrev mötena, är väl högst tveksamt.

När klockan är halv tio bestämmer jag mig för att åka hem då jag tycker mig ha fått ett intryck om vad som händer i Gamleby. Jag funderar om vad ”Andens nedslag” innebär som beskrivet i artikeln. Jag tänker på pingstdagen i Apostlagärningarna, drar mig till minnes de böcker jag läst om pingstväckelsen, och kan nog konstatera att innebörden av ”Andens nedslag” varierar en del beroende på vem man frågar.

Lite trött och omtumlad av den höga volymen sätter jag mig i bilen igen. Det blir en lång resa hem sent på kvällen. Någon Azusa street väckelse har jag inte beskådat, för var och en som läst Frank Bartlemans ögonvittnesskildringar[3] från pingstväckelsens begynnelse i Los Angeles i början av 1900-talet, vet att det var något med helt annan kaliber. Däremot har jag bevittnat en församling som efter en böneperiod upplever en påtaglig Gudsnärvaro i sina möten. När förbönsstunden började upplevde jag själv något påtagligt. Jag försöker sätta ord på denna närvaro. Kraft och värme i en blandning på nåt sätt. Den kändes bra.

Färden hemåt börjar längs en smal väg ut till den stora motorvägen, och en smal väg är nog den väg församlingen Josua har fått gå. Jag får med mig ett intryck av en öppen atmosfär och känner mig glad, mest för folkets skull. Däremot har jag svårt för den liturgiska inramningen som mest är tröttande för min del, men kanske andra finner den uppmuntrande.

Jag kan bara konstatera att Gud uppmuntrar denna lokala församling på ett speciellt sätt just nu. Ett litet smakprov på vad den stora pingstväckelsen innebar är vad Josua församlingen upplever, och det skulle sannerligen vara välbehövligt på fler ställen.

Jonas Rosendahl, teologistuderande

 

Källor

[1] http://www.varldenidag.se/nyheter/andens-nedslag-i-gamleby-drar-skaror/Bbbqco!lIqA1k5SiJWvg8BcPJtQQ/

[2] http://www.josua.se/

[3] https://www.amazon.com/AZUSA-STREET-REVIVAL-Eyewitness-Account-ebook/dp/B004WE7742/ref=sr_1_11?ie=UTF8&qid=1489913096&sr=8-11&keywords=frank+bartleman

Ämne: Mediebevakning, OPINION & DEBATT

Nyckelord: , , , , , , , ,

  • 1 Kor. 14:8 Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?

  • Läsare

    Tack för upplysningen Jonas.
    Har själv så svårt med dessa uppmaningar att ropa ord om seger mm.
    Dessutom när det skall pratas mer än vad som behövs, man ska upprepa saker, tror man älskar upprepningar i trosrörelsen. När dessutom predikanterna predikar i drygt 1 timma och har berört allt och alla samtidigt som man saknar en röd tråd, då får det vara för mig, sådant håller sällan i längden.
    Har inget emot långa predikningar är van vid detta från tiden inom pingst på 70 80 å början på 90-talet. Men det behövdes sällan ”stora” ord då, istället talade predikan rakt in i hjärtat och den efterföljande strängmusikens enkla sånger smälte hjärtan. Tiderna förändras javisst men inte budskapet.

  • Jonas Rosendahl

    Det finns mycket mer att säga kring detta naturligtvis och som du gör också. Men jag vill inte analysera kring konsekvenser. Mitt syfte var att åka dit för att få ett intryck och sen så ärligt och uppriktigt jag kan förmedla det till läsare här på bloggen.
    Kan också nämna att Eva Marklund ledde i lovsången på ett fint sätt (Deras egna var också duktiga). Men fick inte riktigt in det i texten. Men jag ska definitivt lyssna mer på henne via Apple music 🙂
    /Jonas

  • Janne O

    När man får foga sig i det Herren sagt känns det bra. Bra med långa bibliska predikningar, tycker jag.

    Om Trosrörelsens entusiasm skrev Sven Reichmann så bra att när det ”funkar” är alla med på banan. Sen blir det problem när entusiasmen och övernaturligheten inte ”funkar” längre. Folk är sjuka fortfarande och inte uppfyllda av ”seger.” Här kommer legalism, anklagelser, andlig krigföring och vädjan till ”andarna” in. ”Följa Herren av kartan”, som Bill J förespråkar. ”Vi vill ha mer, vad det än kostar.” Frågan är var kraften kommer ifrån. Evangeliet är Guds kraft till frälsning, för var och en som tror, säger Paulus (Rom1:16).

  • MyTwoCents – aletheia.se

    Tack för den gedigna genomgången. Vi är nog ganska många ‘här inne’ som lider av det min brorsa döpt till ‘PCSD’ – Post Charismatic Stress Disorder. En stor del av svensk kristenhet skulle även kunna benämna det som ‘PWOLSD’ – Post Word of Life Stress Disorder’. Det finns flera goda vittnesbörd från Gamleby som vi givetvis ska ta på allvar. Men yberoptimism blandat med önsketänkande är inte vägen framåt för Guds rike i denna sena tid.

    När Ulf Ekman och LO kom på arenan på 80 talet tillfrågades den gamle väckelsepredikanten Frank Mangs vad han tyckte om det hela. Hans svar- fritt citerat – var: Jag ser inga tårar. Var är tårarna som burit upp i princip alla tidigare andeutgjutelser runt om i världen?

    Grunden för vår frälsning, vilar enligt Apg 2:38 på just omvändelse. OBS Jag säger absolut inte att så inte är fallet i Gamleby, utan talar högst generellt nu om sann väckelse och andeutgjutelse.

    Vi har onekligen sedan minst ett decennium eller två gått in i tiden före Jesu återkomst. Min personliga analys är att den föregås av en massiv våg av förförelse på alla plan. Inte bara andligt utan politiskt, socialt, och själsligen. När lärjungarna frågade om ändens tid, svarade Jesus: ‘Se till att ingen förför er’. Vägen framåt är förförelse eller förföljelse. Vad vi väljer kommer att påverka vårt eviga väl med enda undantaget att Gud genom sin stora nåd och barmhärtighet kommer att frälsa någon såsom genom eld.

  • kjell

    T.O.M du Jonas som är ung reagerar på den höga volymen, jag klarar inte idag att gå på möten på grund av hög volym, i min ungdom sjöng vi så att taket ”lyfte” men mitt inre som ropade så högt, hördes inte via högtalare, ( tänk om vi kan få ljudsanerade Gudstjänster, ( o salighet o gåtfullhet. ..)

  • MyTwoCents – aletheia.se

    Jag lever måhända i en viss förnekelse över att jag faktiskt håller på att bli gammal (45). Men, efter ett helt liv i pingst-karismatiska kretsar har även jag tröttnat på tanken att smörjelse är samma sak som hög volym 😉

  • Jonas Rosendahl

    En gång i tiden var jag ljudansvarig i kyrkan så måhända jag är extra petig. Men faktiskt har jag bara varit på ett ställe där ljudet varit perfekt och det var när Riverdance var i globen.
    I normala fall har jag proppar som filtrerar bort vissa frekvenser. Om det är riktigt illa så har jag vanliga proppar, de använder jag främst när jag är på hillsong som nog håller ljudrekord i svensk frikyrklighet.
    Men jag var inte beredd på hög ljudnivå i Gamleby så propparna av alla dess sorter låg hemma 😉

  • kjell

    Med åldern förändras hörseln, oftast är det diskanten som tagit stryk, då gör det ont att lyssna via högtalare, en del äldre har hörapparater på bägge öronen, som går att stänga av, men jag har mest fel på ett öra, har prövat med proppar, men det blev inte bättre.
    Kjell (80)

  • Jonas Rosendahl

    Ok, ja maskineriet havererar sakta men säkert för alla. Men bakgrundsljud har blivit ett problem för många i alla åldrar. Jag vet att det är allt populärare med proppar som filtrerar på kontor. Själv använder jag hemma eller i bilen ibland mina bose quiet comfort. De är dyra men filtrerar bort bakgrundsljud men inte tal ljud. Många använder dem vid flygresor.
    Men jag är seriös när jag tar upp ljudproblem. Jag vet om människor från karisma center tiden som har probelm med hörseln ( tinnitus ) så jag tycker nog församlingar borde ta sitt ansvar här. Men jag orkar inte ta den striden också..;)

  • David Smeds

    Jonas Rosendahl
    Härligt att du upplevde en Andens atmosfär. Jag hade lyckan att höra pastor Joakim Lundqvist i söndags. Där var också en underbar atmosfär och ett starkt budskap om Guds församling och dess uppdrag med bilder från Nehemja med olika portar som måste repareras mm.

    Men du skrev ….Däremot har jag svårt för den liturgiska inramningen som mest är tröttande för min del….
    Jag tror att många i trosrörelsen inte är medvetna om att de ofta har en fast liturgi. Ett drag är att den smorde talaren inte kan börja med sitt angelägna budskap förrän lovsången nått en viss punkt, och ibland viss volym.
    Var det detta du menade ? MVH

  • Jonas Rosendahl

    Tror det finns bra hjälpmedel idag faktiskt där man kan ställa in olika frekvenser på hörapparater. Ring hörsellinjen för rådgivning 0771-888000

  • Jonas Rosendahl

    Ja det var det nog. Det fanns en tid jag också trodde att man måste göra på ett visst sätt för att smörjelsen skulle bryta igenom. Till det hörde lång och tröttande upprepning av samma lovsång.
    Man måste be länge och proklamera mycket annars inget genombrott.
    Men jag har upptäckt att det där är mest mänskliga konstruktioner. Det finns många olika sätt att tillbe, lovsjunga och be på och förkunna på som likväl kan ge ”andliga genombrott”.

  • kjell

    Frank Mangs fick frågan, hur ofta han bad ”alltid” svarade han.
    Jag gästade en församling i min ungdom för att lyssna på honom, när han predikat färdigt uppmanade han någon att be, det var helt tyst, han uppmanade tre gånger men inte ens någon som antagligen var ansvarig för mötet brydde sig, sedan gick han gråtande ner och satte sig.
    Det starka minnet har följt mig i alla år.

  • MyTwoCents – aletheia.se

    Då vet vi ‘ynglingar’ (jämfört med vår 80 åriga äldstebroder här på Aletheia) vad vi har att se fram emot…. 😉 Tror inte Amishfolket tar in nya medlemmar, annars kanske det vore nåt Jonas? 🙂

  • Jonas Rosendahl

    Jag var med i Amish mentalt ett tag. Men insåg att jag är för modernt traumatiserad för att klara av att leva så fromt 😉

  • Jonas Rosendahl

    Du har helt klart passerat en gräns. Det märks när du ibland säger ” Jag vet inte om jag berättat det förut men…” eller ”det kanske var du som sa detta till mig”…..;-)

  • Läsare

    Måste bara få säga att lovsång i sig är inte fel, lovsång är fantastisk och ljuvlig i sitt rätta utövande. Vad är då rätt ja det är omöjligt att säga men några punkter som jag uppskattar är.
    * dom som leder tar så liten plats som möjligt och är inte där för att visa upp sig, varken sångare eller musiker.
    *man sjunger lovsånger anpassade efter åhörare/medverkade.
    * man sjunger inte en lovsång 13 vänder.
    *har inte för hög volym.
    *man förstår att vanliga enkla sånger som alltid ”lyft” fortfarande lyfter.
    * man kör inte för svåra lovsånger, måste man följa med på en bildskärm och efter 5 vändor fortfarande inte kan slappna av och sjunga med så borde man slopa den. Helst skall man inte behöva följa på en bildskärm.
    * det värsta är nog när någon ivrig lovsångsledare skall lära församlingen 5 nya lovsånger i rad varav typ 3 är av typen segersånger ja då kan det vara för mig.

    Finns ju mycket annat att tillägga nöjer mig med detta.
    PS. Pelle Karlsson har många sånger som verkligen släpper lös den helige Ande om ni förstår vad jag menar.

  • Janne O

    Lovsång ”släpper lös den helige Ande om ni förstår vad jag menar.” Lovsång ger ”andliga genombrott”.

    Skulle tro att det religiösa ”genombrottet” sitter i huvud och kropp på den som sjunger. Upprepningar av religiösa ord och böner ger säkert ”genombrott” eftersom det är basen för chanting i div religioner utanför vår tro, och man kan se varför man ber och sjunger så. Upprepningar sätter den analytiska delen av hjärnan i träda (finns ingenting att analysera – bara upprepningar!). Efter ett tag kommer en våg av välbefinnande i att säga: ”Jesus, jag älskar dig, jag tillhör dig, jag tror på dig.” ”Jesus, Jesus du är Mästaren,” Jesus, Jesus du min Frälsare” et cet. Efter 10-100x är/blir detta ett MANTRA. När genombrottet syns hos några och man är ”på väg,” Så börjar SEGER predikan…Sköna känslor…(detta var en analys!)

    Mat 6:7 But when ye pray, use not vain repetitions, as the heathen do: for they think that they shall be heard for their much speaking.

    Mat 6:13 And lead us not into temptation, but deliver us from evil: For thine is the kingdom, and the power, and the glory, for ever. Amen.

  • wildwest63

    Finns någon patientförening för PCSD? Jag går gärna med där.
    Jag tror jag sagt ett antal gånger i olika sammanhang – är det väckelse ska det märkas långt utanför kyrkan. Annars är det inte väckelse. Väckelse ska inte enbart väcka slumrande kristna, den ska framförallt väcka alla namnkristna. Och då måste den bära utanför kyrkväggen.
    Eftersom jag har diagnosen PCSD ser jag sedan ett antal år bara gudstjänster på TV på söndagmorgon. Jag går sällan själv till kyrkan numera (beror inte på ljudvolymen i första hand, mest dåliga predikningar utan udd). Det är intressant att notera hur oerhört lite om kristen tro man kommer i kontakt med under ett vardagsliv om man inte går i kyrkan på söndag. Jag märker absolut ingenting. Inget på stan, inget på t-banor och bussar, inga kollegor som pratar om något märkligt som de hört på stan, inga lappar i brevlådan, inga reklamaffischer (eller jo hade Hillsong möjligen nån flyer för julkonsert, eller var det Södermalmskyrkan).
    Vore jag alltså nu en ordinarie svensk postkristen så finns absolut ingen påverkan överhuvudtaget på en sån person. När inte ens jag med mina pingstkarismatiska känselspröt märker något. Det är inte vad jag kallar väckelseatmosfär som råder just nu i alla fall.

  • chemnitz2

    Detta år 2017 inträffar 500-års jubiléet av Reformationen, som anses ha börjat då Martin Luther spikade upp sina 95 teser på Wittenbergs slottskyrkoport. Han sa bland annat att den helige Ande inte kan skiljas från Guds ord. Så gjorde svärmarna enligt Luther och till dessa räknade han både påven och vederdöpare. Något att ta fasta på också i vår tid: den helige Ande är förbunden med Guds rena och klara ord, inte med människors ord och meningar. Det var ingen ”pingströrelse” på Luthers tid som åstadkom Reformationen, det var Skriften allena, tron allena, nåden allena.

  • SefastTronde

    Jag har varit med om ett enda sammanhang här i Sverige som jag trots allt vill kalla för ”väckelse”. Det var i början på 80-talet (väckelsen började i slutet på 70-talet) och pågick i en avlägsen skogsby med elva innevånare, där alla utom tre (tror jag) blivit frälsta och startade församling. Därefter byggdes det tre olika kapell/möteslokaler. Folk kom utifrån i stora skaror, under flera år. Hur många som tillhopa blev frälsta vet jag inte, men många var det, och många blev helade vid förbönen. Mötena var (blev) oftast ca 4-6 timmar, trots att tiden tycktes försvinna, och aldrig upplevdes mötena för långa. Många ville stanna kvar länge efteråt i bön och för ytterligare förbön.

    Jag mins att jag till sist lyckades ta med en av mina sex systrar till ett möte. Vid bygränsen stannade jag, och bad henne känna efter. Sedan for jag sakta framåt ca 100 meter och stannade igen, varefter jag backade åter de 100 meterna. Upprepade några gånger. Frågade därefter henne om hon kände något, och fick ett tydligt ja – av en förundrad syster. Så tydligt kände man väckelsens ande vid gränsen till byn, vilket jag väl viste efter att ha besökt många möten. Slutligen: min syster blev givetvis frälst, som så många andra som av olika anledningar kom att bevista något väckelsemöte i byn. Har många märkliga minnen från denna märkliga väckelse.

    Har f.ö. bevistat verkliga väckelser i andra länder, och har egna gedigna erfarenheter av det jag vill kalla för väckelse. När DHA kraft är så verksam i överbevisning om synd, manande till omvändelse och stadfäst med under och tecken. Det jag läser här ovan om Gamleby vill jag vara mkt försiktig om att kalla väckelse. Tiden får utvisa. Allas vår bön, som vill kalla oss frälsta i Jesus Kristus, kristna, bör dock vara att Guds Ande får komma precis som Han vill, och göra vad Han vill. Och förvandla våra sinnen och våra hjärtan. Gud välsigne församlingen i Gamleby, och låt människor som besöker trots allt få uppleva ett vidrörande av levande Gud.

  • wildwest63

    Det där skulle jag vilja höra mer om! Har inte spontant hört om denna väckelse uppe hos dig i Jämtland. Det liknar det jag skrev om Frank Mangs och Österbotten nedan. Det liknar det jag någon gång läst om den stora väckelsen i New York City. Folk föll i syndanöd redan på båtarna på väg in i hamnen! Jag har nu inte tid att ta reda på när detta ägde rum, nån gång under 1800-talet. Då fanns inte lokaler nog för folk som på sin lunchrast ville be.
    Jag brukar just tänka på detta när jag går mina lunchpromenader genom bankdistriktet i Stockholm City. Det finns en, ibland två, gym i varje kvarter. Det är stockholmarnas nya kyrka, det har sina medlemmar, sin liturgi, sin klädsel, sin utövande tid på ca 1 timma – det är som en kyrka. Men man tillber kroppen. Inte Gud. Tänk om väckelsen en gång skulle förvandla alla dessa gym – som ju har stora ytor – till bönerum! Tänk om alla stora stenkyrkor i staden, där det offta (jag generaliserar) ”predikas” vänsterflum till 20 pers, varav 10 är funktionärer, tänk om dessa fylldes med lovsång och tillbedjan istället, fyllda till sista plats. Min syster har haft en sån syn när hon var tonåring. VI hoppas båda på att det inte var en hallucination.

  • Läsare

    Har lämnat en kommentar men den försvann.
    Väntar ett tag innan jag gör ett nytt försök

  • kjell

    Bönerummet har du alltid med dig här och nu, Gud bor inte i hus eller rum som är gjorda med händer, utan i ett ödmjukt och förkrossat hjärta, det behövs en böneväckelse bland alla kristna.

  • MyTwoCents – aletheia.se

    WW63: Du skrev ‘är det väckelse ska det märkas långt utanför kyrkan. Annars är det inte väckelse. Väckelse ska inte enbart väcka slumrande kristna, den ska framförallt väcka alla namnkristna.’

    Med den definitionen var i så fall Maranata-väckelsen svensk kristenhets sista sanna väckelse och den förkastades i stort av Pingströrelsen, även om en hel del gamla pingstvänner blev berörda. Här finns ju hur mycket vittnesbörd som helst kring hur vanligt folk kom till tro. Raggare blandat med ‘vanliga Svenssons’, människor som inte var kyrkvana. Det som hänt efter Maranata har ju i princip bara varit andlig kannibalism i det att lite olika ‘förnyelserörelser’ flyttat fåren från en fålla till en annan. I allra högsta grad Trosrörelsen. Det syns till och med i Pingströrelsens statistik, då dess stadiga tillväxt i princip stannade av när Trosrörelsen kom på arenan. Med tanke på att Maranataväckelsen (i dess ursprungliga kraft) i princip dog ut med Arne Imsens moraliska tillkortakommanden på 70 talet skulle det innebära vi närmar oss 50 år sedan senaste folkväckelsen. I alla fall rör det sig om ca 40 år beroende på när man ‘dödförklarar’ Maranata. Notera att jag har många goda syskon jag uppskattar i det som är kvar av Maranata idag. Det finns även en rad stora frukter i Guds rike från denna tid, inte minst ledarens son, Per-Arne Imsen som jag ser som en personlig vän och bärare av ett fantastiskt väckelsearv. Han är en av få profetröster idag, bland alla så kallade andliga ledare inom Svensk frikyrka…

  • David Smeds

    chemnitz2 skrev ” Det var ingen ”pingströrelse” på Luthers tid som åstadkom Reformationen, det var Skriften allena, tron allena, nåden allena.”
    Reformationen var Luthers kallelse att reformera en katolsk kyrka som kommit fel i lära och liv.
    Att reformera katolska kyrkan misslyckades och Luther blev bannlyst och därmed dömd till helvetet.
    Man kan inte påstå att döparrörelserna t.ex. pingst-,baptist-, eller adventistkyrkor som ngt som kan beskrivas i motsats till nyckelorden;
    Skriften allena, Tron allena, och Nåden allena. Dessa väckelserörelser har aldrig lämnat detta centrum.
    Det som skiljer är att dessa döparrörelser bygger på förvissningen att reformationen inte var avslutad i o m Luther, Calvin m fl från 1500-1600 talet.
    Jag ser Luther som den starkaste profetrösten. Han nådde långt, men hamnade i en kontext med katolsk motreformation. Och svärmarrörelser som iofs hade sett det bibliska troendedopet, Den frihet som reformationen skapade genom att rensa vissa geografiska områden från monopolkyrkan, och den monopolmakt som det ”Heliga” tysk-romerska kejsarväldet under århundraden inneburit. En del hatar reformationen därför att den öppnar vägen för upplysningen. Och upplysningen som i sin tur medförde frihet, som många använde till ondska och revolt mot humanitet och sann Gudstro. Men vi ska använda friheten till det godas tjänst.

    Reformationen gav oss demokrati och gav mig och dig en röst att fritt få tala, ännu idag.
    Jag ser Luthers gärning som grundbulten i vägen till demokrati och frihet.
    Jag tackar Gud för Luther. MVH

  • Conny Claesson

    Det Sefast beskriver att man kan uppleva väckelseanden, inte kroppsligen men själsligen, är nog det predikanter menar när de säger att det var”öppet” i mötet. Då är det seger i andevärlden.
    Jag tror det beror på att någon/några har bedit tills det har ”gått igenom”. När det går igenom i bönen då kan bönestunden sluta i lovprisning och tacksägelse. Men om man hoppar över det föregående bönearbetet och försöker gå in i lovprisning innan det är färdigbett, då hamnar man nog i den situation vi är idag.

  • Conny Claesson

    Man hamnar i en religiös ritual och formalism. Man hamnar i ett mönster av upprepningar. Lösningen på det är att tjäna Gud inifrån och ut.
    Upplever man ingenting då kan man gå in i ”waiting on the Lord”, man är stilla inför Gud tills Guds Ande sätter en i rörelse. Det var det som skedde på pingstdagen. Man var stilla inför Gud tills Guds ande kom över dem och satte dem i rörelse.

  • JANNEJO

    ”Lovsång…får mig att fästa fokuset på rätt saker.” Bra.

    En fråga: Hur förstår du Jesu bön Fader vår – sista raden?

    Inled oss inte i frestelse, utan fräls oss från det onda. Ty ditt är riket, makten och härligheten för evigt. Amen.

    Jag förstår det som att Jesus i öknen var frestad av djävul att ta världen och segra UTAN KORSET. Att gå in i härlighet som världens segrare (lik en Kejsare), men han valde att gå Guds väg, in i lidande och tjänst – som han var kallad till (första gången). Judas, förrädaren, ville att Jesus skulle krönas som kung – innan korset. Bli en krigare för en god sak- Israel kastar ut romarna.

    Frestelsen är här att ta Guds makt och segra utan korset. Det blir livsfarligt för en människa och för hennes medmänniskor (Påvar och Hitler bra exempel). Jesus har segrat över död och synd. Men vi segrar inte i oss själva för fem öre…

    Vet att den här raden inte finns med i SFB eller många nya biblar. Det står inte heller att vi ska undvika upprepningar i bön i nya översättningar. Jag läser gamla Reformationsbiblar.

    ”Upprepningar av bön gör hedningarna.” Hur förstår du den versen? Det är Herrens ord – som du ska tro också! Det är inte jag som satt in versen i Bibeln haha! God bless 🙂

  • SefastTronde

    Jag tror inte på att ”hög volym” befrämjar någon Andens besökelse. Vad jag kan uttolka av sådant är kort och gott att människor (ledande, predikanter etc.) vill för mycket i ‘köttet’ och är förvillade/bundna av en felaktig, modeinriktad, dogmatisk liturgisk ordning. Det är min uppfattning att hög volym snarast kväver Anden, vars röst människor måste kunna höra i sitt inre. Bönebruset måste stundtals kunna höras, även tårarna och snyftningarna har sin plats.

    Jag tror heller inte på väckelse under ett auktoritärt ledarskap, men väl lett med en andlig auktoritet. Där Guds Ande är där är frihet, vilket innebär lyhördhet hos de som leder mötet/gudstjänsten. Vittnesbörden måste få utrymme. Guds Ande måste få leda, vilket innebär att inget program, ingen person tillåts leda auktoritärt.

    Jag vill inte på något sätt stipulera hur det skall vara. Det som är äkta vara kan nog ske under olika uttrycksformer. Gud handlar som Han vill, i Sin tid, på den plats Han väljer. Men något gemensamt tror jag en verklig väckelse har:
    1. En väckelse är ett andligt skeende som får genomslag genom att det märkbart andligt förnyar flertalet redan kristna och drar till sig icke kristna som blir frälsta. Alla väckelser, vad jag vet, ger en uppenbarelse om synd och en omvändelse, alltså en helgelseprocess.
    2. En väckelse pågår under så pass lång tid och med sådan intensitet att den även får en märkbar påverkan på det omgivande samhället i fråga om Gudsfruktan, moralisk/andlig respekt hos utomstående.
    3. Vid en sann och verklig väckelse manifesteras Den Helige Andes kraft på något sätt, det som Apostlagärningarna beskriver som ‘stadfästelse av ordet’, genom under, tecken och kraftgärningar.
    4. En väckelse har alltid sina opponenter/kritiker/motståndare, främst från vissa utomstående ledande kristna pastorer, präster etc. Det har aldrig, mig veterligen, funnits och kommer heller aldrig att finnas någon väckelse som inte kritiseras starkt från vissa religiösa håll. Och oftast har man även ”viss substans” bakom sin kritik. Gud låter det ske så, till prövning för envar som söker Honom.

    Om det finns någon som har något ytterligare att tillägga, så gör det. Vi (alla) har kanhända olika definitioner och tankar om vad som karaktäriserar ett andligt genombrott… oftast då utifrån våra olika erfarenheter.

  • Läsare

    Ja det var Jesus/Gud det…men utan korset så har jag ingen chans att kalla mig troende/frälst, och vilken kamp har jag då att utkämpa. Det är tack vare döden på korset som vi fått denna möjlighet och det får vi vara evigt tacksamma för och påminna oss hela tiden.

  • JANNEJO

    Möjligheten ligger i att hans väg segrar – i oss. Jag är vägen…(Joh 14:6).
    Man kan låta lura sig att tro att han hjälper mig, på min väg, att segra i mitt liv. Och människor ska SE det… (Kristen coaching).

    Men det är bara han som segrar. Och vi är fortfarande lika härliga som löss…

    Hur läser du denna vers?
    Köttet lustar/har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet, som Paulus säger (Gal 5:17).

    GVD

  • Conny Claesson

    Förr sjöng man i en kör, ”Ja, vill skall be oss igenom…” Jag tror den som skrev texten byggde det inte på teologi utan på gammal beprövad erfarenhet. Idag försöker man nog istället sjunga sig igenom. Där finns det ännu tunnare teologisk grund.

  • Conny Claesson

    Jag skulle vilja tillföra en femte punkt. En väckelse leder till förnyat böneliv. Ett böneliv där man stannar kvar i bön tills det går igenom. Förr sjöng man kören, ”Ja, vi skall be oss igenom, ja, be oss igenom…” För egen del går jag fram och tillbaka i rummet när jag beder. Men förr brukade jag böja knä och stanna kvar i bön tills det gick igenom, eller att jag upplevde att det var färdigbett. Då är det personlig väckelse om man har det så.

  • SefastTronde

    Väckelsen var lokal, riktigt i obygden, i en liten, liten by på då endast 11 innevånare. Man måst färdas dit på slingriga lervägar flera mil, oavsett från vilken riktning man kom från. Byn ligger på ett par hundra meter inne i västra Medelpad, från Jämtlandshållet, och heter Kroknäs (Kroksjönäset). Skeendet blev aldrig medialt uppmärksammat, och motståndet från de större pingstförsamlingarna i Sundsvall och Östersund (ledning och pastorer) var påtaglig och iskall. ”Kraft-Kalle” (dåvarande pastor i Ösd) hade bl.a. en gång kallat den lilla församlingens ledare till sig och gett dem en sådan utskällning att de for gråtande ifrån rannsakningen.

    Men, trots att det hela skedde i tysthet, utan den minsta mediala uppmärksamhet, drogs formligen hundratalet människor dit genom rykten om tungotal, uttydling, profetior, helanden och människor som kom i syndanöd och blev frälsta. Jag kom med i skeendet 1981 genom att jag som nyfrälst följde med mina två andliga mödrar (f.d. söndagskollärarinnor, evangelister.. redan då gamla) som stundom kallades dit för att predika och leda möten.

    Vad jag vet började det hela gm att ett par (pensionärer), som sedermera blev mina goda vänner och tillhörde pingstförsamlingen i Sundsvall började känna verklig nöd för byn som de byggt en enkel sommarstuga i. Detta var (vad jag minns de berättade) 1977/78, och deras syndanöd resulterade till sist i att de lånade ett mindre tält (80-manna) och ordnade väckelsemöten i byn m.h.a. några få gamla vänner från Sundsvall. Bl.a. en gammal välkänd profet, Max, som Gud rört i hjärtat för saken (f.ö. en gammal vän till Lewi Pethrus).

    Och flertalet av byns innevånare blev genomgripande frälsta. Trots att flera var gamla redan då, och de yngre var i medelåldern, bildade de en församling och byggde ett kapell nästan omgående och började mötesverksamhet. Jag tänker ofta på församlingens främste ledare och ålderman, Artur Söderman, redan då pensionär med råge, hur han i många möten vittnade om sin omvändelse och hur Herren löst honom från dryckenskap och synd på ett sätt som berörde alla. Det slående var att så gott som alla i den lilla församlingen fick uppleva andedop, och blev rikt brukade i de andliga nådegåvorna, där profetia, tungotal med uttydning och helanden aldrig uteblev.

    Jag har många minnen från åren, och tänker nu bl.a. på ett tillfälle när en vårdare/handledare till en rullstolsbunden kristen kvinna kom som medföljare med handikappbuss med ramp. Mitt i mötet började gamle Artur bära fram ett personlig profetia, varvid vårdaren till den handikappade kvinnan kom i sådan syndanöd att han formligen rasade ihop i högljudd gråt. Genast kom ett par tre personer fram och samtalade och bad med mannen som omedelbart och desperat ville ta emot Jesus som sin Frälsare och Herre. Sedermera kom han i funktion som en välkänd tenor och kyrkosångare (med äv. framträdanden äv. i övriga delar av Sverige).

    Till följd av att flera var så att säga ”gamla redan från början” kom mötesverksamheten efter några år att sluta på ett högst naturligt sätt, flertalet församlingsmedlemmar blev helt enkelt sjuka och dog. När jag nu kollade lite gm. Eniro ser jag att byn nu endast har sex innevånare, och att jag endast ser en kvar som tillhörde församlingen.
    Men de välsignade minnena kvarstår hos alla oss som fick nåden att vara med i skeendet, och kanske inte minst från de hundratal som Guds Ande formligen drog dit och som blev frälsta.

  • Conny Claesson

    Jonas referat skulle kanske föregåtts av två besök i församlingen där han tog den andliga pulsen? Ett på veckans bönemöte och ett på kvällens väckelsemöte? Men deltagarna där var kanske inte orsaken till dagens förnyelse i församlingen?

  • sam

    Jag läser om Gamaliel i Apg 5:34-40 och inser att det finns väldiigt lite som inte redan hänt under solen.
    Gamaliel menar att om det, gruppering eller sekt, är från Jehova så består det,och om inte så strider man mot Jehova. Samma ide som en profet. Om det profeten säger händer så är han en profet och om det han sagt inte sker så är han ingen profet.
    Det som skrivs i komentarerna är i min mening baserat för mycket på känslor. Min åsikt.

  • Läsare

    Vet inte du släpper bibelord hit och dit
    ”men det är bara han som segrar”
    Ja precis vad jag försökt säga med allt.
    Att få fokus på Jesus och vad han gjort för mig/oss

  • JANNEJO

    Ja är det inte en legitim fråga? Är det Jesus som segrar när lovsången går på full volym som i den här kyrkan i artikeln, verkar det som?

    Jag brukar tänka så här om musik. Vad skulle hända om Jesus kom in i rummet när man lyssnar, eller sjunger den? Skulle man kunna sjunga vidare om han skulle se på en?

    Du svarar ju inte riktigt på vad du tror Jesus säger i de verser jag citerat hittills. Därav bibelverserna.

  • Lars Wärn

    Fick mig att tänka på Elia och Baals-prästerna på Karmel 🙂

  • Torbjörn S Larsson

    Du har fel broder anonyme wildwest när du säger att du sällan går till kyrkan numera. Det är sånna som du som ska gå dit. Dåliga predikningar är inte tillräcklig orsak. Guds församling är nåt mer än sådant. Fråga mig, jag vet. Har själv upplevt att 2-3 sidor ur nån gammal predikosamling av typ Luther, Rosenius eller Schartau gett mig mer än hörandet av ett års predikande i kyrkan… Du är en lem som är viktig för kroppen, Guds församling.

  • Läsare

    Vet inte riktigt vad bibelordet har med saken att göra. Detta med volym har jag ju tagit upp, självklart skulle jag kunna fortsätta lovsjunga Jesus om han steg in i kyrkorummet. Min Jesus är större än så, han som har förlåtit mina synder skulle nog ha överseende med mig om jag, när jag lovsjunger det han gjort för mig, råkar hoppa, klappa i händerna eller göra något annat som inte rimmar med dina bibelord.

  • MyTwoCents – aletheia.se

    Ha ha ha. Aletheia breder ut sig till nya områden i samhället. Höll på att skratta ihjäl mig när jag läste denna kommentar. Skämt åsido – omtänksamt av dig broder. Respekt!

  • David Smeds

    Sefast Tronde Hoppas många läser dina fina reflektioner.
    Vad gäller kritik mot frälsningens budskap som kom jag att tänka på en strof från Nils Frykmans sång. Nu är jag nöjd och glader…
    ”6. Nu Satan fritt må rasa och världen hjälpa till. / Jag skall för dem ej fasa, det går som Herren vill. / Guds ord behåller segern, och alla segrar med, / som står i sin Frälsares led”
    Kanske är det en predikanthistoria jag återger. Men på 1800 talet när de fria väckelserörelserna växte fram, har det påståtts att Frykman bytte till ”Nu Satan fritt må rasa och prästen hjälpa till.”
    Prästen hade en stark ställning vid denna tid. En del av dem gladdes år Frykman, och en del tog avstånd från honom.
    Det har i alla tider funnits och måste finnas ett pris för dem som vill väckelse. MVH

  • JANNEJO

    Vad jag tog upp har inget med om man klappar eller säger hallelujah att göra. Tack för diskussionen!

  • kjell

    Ingen av oss är anonym för Herren, wildwest är inte heller anonym för oss som skriver här, han har mycket att ge, och skulle antagligen inte kunna skriva alls om han inte fick vara anonym, med tanke på hans jobb.
    Jag klarar inte ljudet i kyrkan, men skulle antagligen ställt mig vid sidan idag ändå, när jag förstår hur ordet förvanskas på skolor, och att dom pastorer som finns idag har så olika uppfattningar, jag är medlem i en stor församling, där jag inte har någon möjlighet att påverka, profetiska budskap som jag upplevt många gånger kvävs idag av ljudanläggningar som tar makten över Gudstjänsten, (det problemet kanske inte finns i ditt lilla kapell?)

  • wildwest63

    De här ”små”, men i andens värld viktiga, väckelserna skulle man inte låta förbli okända. Nu har du skrivit lite här, men tänk om du kunde författa ett häfte med lite mer info? Det är sånt som är så värdefullt att bevara till eftervärlden.

    Jag kommer ju ur den församling där latter-rain-väckelsen fick fäste på 50talet. Hela min uppväxt har jag hört mina föräldrar, mina farföräldrar och deras vänner berätta om denna tid. Det tog bra länge, långt in på 80talet, innan det politiska klimatet i pingströrelsen var sådant att en bok kunde skrivas om saken, men utgivningen skedde – om jag minns rätt – på Livets Ords förlag. Jag och min far bidrog med material till den. Det har sedan skrivits mer under senare år. Men annars hade denna tid helt glömts bort! Och bara den allmänna bilden från centralt pingsthåll hade då funnits kvar – en uppstudsig församling som inte ville rätta in sig i leden Filadelfia Stockholm angav, som tog emot Sven Lidman som medlem, som gick sina egna vägar. Detta trots att det ju inte fanns ett samfund och alla församlingar sas vara självständiga. Här visade tyvärr Lewi Pethrus upp en dålig sida.

    De andliga ”fenomen” du nämner känner jag väl igen, både från min fars och mors sida.

  • wildwest63

    Jag tycker ofta det verkar vara så att det sker en slags rörelse på ytan, det blåser till, men det krävs att någon eller några går djupare, tar det med mer på allvar, håller ut och inte ger upp. Jag tror att krusningar på ytan ser vi en hel del av. Men ingen vis man finns som tar på sig uppdraget att ”be igenom”.
    Fast tyvärr dödar man eller ringaktar man krusningen. Det var inget, säger man, det var inget att bry sig om.

  • wildwest63

    Jag är ju som bekant inte politiskt korrekt för fem öre. Ibland när jag har varit på såna här moderna karismatiska möten, med 17 upprepningar av samma lovsång i 170 decibel och en predikan på 90 minuter, varav 70 kunde skalas bort som upprepningar, då tänker jag på Elia och hans möte med Baalsprofeterna. De ropade och skrek för att deras gud skulle tända offret, Elia drev med dem. När Baalsprofeterna var hesa så bad Elia enkelt till Gud och elden föll.

    Det är som Sefast skriver, har man inget att säga, vet man inte hur man ska närma sig Gud, ja, då blir det dunder och brak och när väl den där tystnaden lägrar sig – den som är så helig att man får gåshud (jag har inte varit med om den särskilt ofta, tyvärr) – då blir alla dessa superkarismatiska personer alldeles vimsiga, vet inte vad de ska ta sig till, det är nästan som de tycker heligheten blir obehaglig. Jag har så ofta förundrats över detta.

    Men givetvis är det så att allt har sin plats. Ibland ska det vara dundrande rock. Tänk om man iscensätter Jesu uppståndelse – för mig finns då bara extremt hög melodisk hårdrock att ta till. Det ska vara så högt att satan sätter frukosten i vrångstrupen. När Segrarnas Segrare träder fram och dödens makt är bruten. En mäktigare stund har aldrig ägt rum på jorden än den dagen för 2000 år sedan när graven visade sig vara tom!

  • SefastTronde

    För min del är jag så mycket motvallskärring att jag (nästan) inte förmår att uppskatta någon som är politiskt korrekt. Så den egenskapen du själv bekänner dig till är i mina ögon bara en heder.

  • Läsare

    Halleluja

  • Torbjörn S Larsson

    Du har också fel käre broder anonyme Kjell när du säger att du inte kan påverka. Det jag har lärt mig de sista åren i livet med olyckor och bedrövelser är att Gud använder särskilt mycket människor med ” osynlig ” status. Någon gång kanske jag kan förklara tydligare, men tex. är min övertygelse att 1800-talets mest inflytelserika person var den ringe och obetydlige fribaptisten Helge Åkesson. Waldenström tog åt sig hela äran åt den nya försoningsläran. Levi Petrus åt andedopsförkunnelsen och teorin om felaktigheter med bibelskolor för utvalda fastän Helge var ,” osynlig ” inspiratör.
    Sen måste det ju vara underbart att vara anonym och alltid komma med fina och bibelriktiga ståndpunkter utan att själv aldrig förlora nåt på sin kristendom. Inte pengar, ställning, jobb eller rykte. Folk hälsar på en och ingen talar illa om en…

  • wildwest63

    Det kanske är så. Min barndoms kyrka tog emot många från Maranata när den upplöstes. Jag kommer också ihåg att vi var på ett Maranatamöte en gång. Men jag kan inte så mycket om Maranata.
    Själv tycker jag att den s k karismatiska väckelsen i slutet av 70-talet var den sista rörelse av betydelse. Den drabbade visserligen främst kristna, men ganska många av dessa var katoliker och lutheraner, som varit ganska ljumma – åtminstone i våra ögon – innan väckelsen. Jag glömmer aldrig en lovsångskväll i Gustav Vasa kyrka, en statskyrka som vi sa på den tiden (med betoning på damm, museum och märkliga ceremonier), där Guds ande verkligen föll över alla. Några såg eldsflammor fara runt under valven.
    Men sen dess har du rätt. Trosrörelsen sög åt sig törstiga pingstvänner och andra från den tidigare karismatiska väckelsen och kanske i Uppsala även från ”gatan”. Men nån större allmän påverkan på samhället tycker jag inte den har haft.

  • kjell

    Ingen är helt anonym för bloggägaren, det finns många som som har mycket att ge men på grund av yrket måste välja mellan signatur eller avstå att skriva, att sitta som chef för en bank, eller vara läkare eller någon annan orsak vara officiell person, har jag full förståelse för att dom använder signatur, men så som du agerar så finns det bra bloggare som har slutat att blogga, jag saknar vissa som fått mycket löjliga påhopp, värdera det som skrivs inte namnet, om jag skrivit mitt namn så vet jag att du hade gjort en värdering med utgångsläge från namnet, eftersom jag har ett unikt namn, som är känt till skillnad från dig.där mina närmaste skulle protestera, om jag använder namnet på nätet.

  • Lars Wärn

    Nu fick du mig att tänka på min favoritprofet Elia (återigen). Elia i grottan.

    Dagens kristna inbillar sig att deras gud finns i det stora bruset, bland de högljudda böneutroparna, bland trummors och cymbalers buller och bång. Nej, Israels Guds Ande kommer som en stilla susning, ofta i natten. Som en försiktig och försynt, tystlåten vän som ger mig råd och vägledning från en dag till nästa, från en tid till en annan.

  • Lars Wärn

    ”Inget nytt Azusa street med stora skaror, men en längtan efter förnyelse”

    Det kommer ingen som helst ”förnyelse” av något slag före Harmagedon. Endast ännu mer depravering.

  • Lars Wärn

    Sefast Tronde och David Smeds är erkända varumärken 🙂

  • Lars Wärn

    Kommer att tänka på Cecilia som skulle fungera som ”pastor” i den EFK-församling jag tillhörde en tid. Hon berättade om sitt helande efter att ha varit rullstolsbunden, om hur pastor efter pastor bad men inget hände. Hon hade en minst sagt stark anknytning till Torpkonferensen, där min numera framlidne pappas rygg helades liksom min egen rygg senare (vi har båda en bakgrund som skogshuggare).

    När det gäller bön bör man betänka dessa Skriftens ord:

    ”..och vadhelst vi bedja om, det få vi av honom, eftersom vi hålla hans bud och göra vad som är välbehagligt för honom.”

    Hur skall dagens kristenhet, som frossar på skinka, karré, div korvar, fläskkotletter och annat oätligt otyg varenda jul och varenda påsk etc, kunna få ett enda bönsvar?

    ”Mycket förmår en rättfärdig mans bön, när den bedes med kraft.”

    Hur mycket rättfärdighet finns det i dagens kristenhet? Hur mycket kraft finns det i dagens kristenhet?

  • Lars Wärn

    ”Var bibelläraren inom pingstväckelsen Karl Wärn din far?”

    Något rätt är det. Pappa var medlem i pingst i många år och hade liknande förnamn. Han kanske inte var så insatt i allt i Bibeln men han lärde mig att älska Boken och Bokens folk. Han avstod från all slags blodmat under alla år men var förtjust i gris. De sista ca fem åren anslöt han sig till min svinköttsbojkott. Jesajas profetia är mycket tydlig på den punkten:

    ”De som låta inviga sig och rena sig till gudstjänst i lustgårdar, anförda av en som står där i mitten, de som äta svinkött och annan styggelse, ja, också möss, de skola allasammans förgås, säger YHWH.”

    Under pingstväckelsen avstod man från all slags blodmat utifrån apostlarnas lära medan man i dagens pingstsamfund har ”förklarat all mat för ren”. Frågan blir då vad som är mat och vad som är oätligt. Märkligt hyckleri i dagens kristenhet.

  • Conny Claesson

    Då är det nog rätt Karl Wärn som är din far. Jag tror jag läste något om honom i en bok om Pingströrelsens historia av Rhode Strubble.

  • Lars Wärn

    Jag får nog göra dig besviken. Min pappa var en ivrig evangelist alltifrån ungdomen och så länge han orkade men arbetade obemärkt och kallades aldrig ”bibellärare”. Det är sådana som han som har de största belöningarna att vänta i den kommande tidsåldern. Estradörerna hamnar i skamvrån.

  • Lars Wärn

    Under minnesstunden för pappa fick jag sitta och peta bort skinka, köttbullar på blandfärs och leverpastej från smörgåsen. Blev nästan bara smöret kvar. Märklig efterföljelse av Bibelns tydliga budskap i dagens ”pingstkyrkor”.

    Det är ju en sak om pastorn äter skinkmackor därhemma men att så flagrant sätta sig emot Guds ord i ”kyrkan” under en minnesstund för en person som var noga med t ex Jesajas profetior. Kanske kommer jag att besöka någon Adventskyrka i framtiden men aldrig mer, frivilligt, någon ”pingstkyrka”.

  • marta

    lojala stöd på mindre än 72 timmar

    Du söker finansiering för att öka dina aktiviteter både för genomförandet av ett projekt, en lägenhet, och du måste ta itu med en del familjeproblem , men tyvärr du inte vet vilken dörr att dra skrivit in finansiering för att uppfylla dina behov på mindre än 72 timmar.
    kan du omedelbart kontakta mig via e-post och snart jag kommer snabbt nöjd utan protokoll.

    Här är min e-post: marta.monika.idec@gmail.com