Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Herde eller kommunikatör?

Hillsong New York har besök av ‘The naked cowboy’. Kollage från Google. Non copyright photos.

Vad är egentligen en pastor i dagens moderna församlingar, och vad förväntas en sådan göra i sin gärning? Har dagens karismatiska kristenhet gått bort från den nytestamentliga modellen där en pastor faktiskt förväntas vara herde för sin hjord med allt vad det innebär? Är dagens moderna pastorer kommunikatörer och estradkändisar mer än reella herdar?

När jag var barn på 70-talet såg den frikyrkliga kristenheten betydligt annorlunda än det den gör idag. Karismatik på den tiden var till exempel att sjunga sånger av Pelle Karlsson och Evie, och tungotal var något den äldre generationen stod för vid jämna mellanrum. Kanske detta var 70-talets ‘extrema’ frikyrka i Sverige, men jag vill ändå minnas att det fanns en stark och äkta längtan efter Jesus i de sammanhang där man sjöng innerligt om ”Giv oss o Herre, öppnade ögon. Vi vill se Jesus…”

Det var Jesus som var i centrum när Pelle, Evie och andra sjöng och predikade. Frågan är vem som är mest i centrum idag, Jesus eller kändispastorn? Om målet är att ha så många vänner på Facebook som möjligt, att söka bekräftelse genom att lägga ut bilder på sig själv från det ena och andra, eller på andra sätt där största delen av fokuset ligger på en själv. Då är det inte svårt att lista ut vem som får mest uppmärksamhet.

Med det sagt kan man givetvis göra Jesus känd trots ovan nämnda, och jag är kanske lite för kritisk, men jag förundras över en del pastorers uppenbart stora behov av bekräftelse. Ser karismatiska pastorer på sin pastorsroll som en karriärmöjlighet istället för att tjäna Jesus och de människor de har runt sig? Det vore tragiskt om det vore så att karriärstänket smugit sig in i frikyrkan, för då har vi ett problem som måste upp till ytan och talas högt om.

Med trosrörelsens intåg i den svenska kristenheten på början av 80-talet förändrades successivt synen på vad en herde var. Istället för den tjänande pastorn som hade omsorg om sina får, fick vi se ledare med en tuff och hård framtoning som ledde sina församlingar som generaler med militärisk precision. Församlingen var mer som ett företag, något som även präglat synen på hur en ledare skall agera på flera områden, bland annat rörande ekonomi och medlemsdemokrati. Dessa ledare fick inte ifrågasättas, och den makt de hade och använde har tyvärr skadat många. Herden med omsorg för fåren ersattes med en övervakare som mer eller mindre kontrollerade sina medlemmar framför att från hjärtat bry sig.

Självklart fanns det äkta herdar även inom rörelsen, men de var få i mina ögon, och eftersom en äkta herde kunde uppfattas som svag då han har ett mjukt hjärta, kunde han riskera att bytas ut med en som var mer militant i stilen och trofast gentemot moderförsamlingen och dess ”senior apostle”. Man skulle ju ta Sverige, och då fanns det inte plats för svaga ledare.

Frågan var vem vi skulle ta Sverige för – Jesus eller en rörelse? Den ledarstil som växte fram med Livets Ords ökande inflytande i Sverige fick även fäste inom delar av pingst. Medlemmar i olika pingstförsamlingar har under åren adresserat oss i Aletheia hur de med sorg såg hur den auktoritära ledarstilen fick allt större fästen i vissa församlingar.

Nu är trosrörelsens grundare borta och man ser knappt skuggan av honom eller det han tidigare stod för. Nya ledare har tagit vid som står för en mjukare framtoning eftersom man troligen förstod att folk var trötta på diktatoriska ledare som inte hade folkets bästa för sina ögon. Att förändra något som etablerats under 30 år tar tid, men så länge viljan finns är det hopp i sikte.

Detta var en mycket kort historik kring den karismatiska rörelsens ledarstil och församlingstänk i svensk kristenhet de senaste 30-40 åren sett med mina ögon. Man får hoppas och tro att framtida ledare ser tillbaka på delar av historien för att lära sig hur man som herde inte skall agera. Nuvarande huvudledare i Livets Ord har under den tid han verkat som pastor visat prov på ett helt annat ledarskap än sin föregångare, och det bådar gott för framtiden.

Den karismatiska rörelsen har förändrats sedan en tid tillbaka, och Livets Ord är sedan flera år inte längre ensamma om karismatiska stormöten med stora scener och strålkastare, direktsända gudstjänster och pastorer som mer eller mindre är superkändisar. Det är just det sista som jag vill poängtera lite med den här texten, för hur ser det egentligen ut med herdarna i de karismatiska församlingarna i Sverige, och med karismatiska församlingar menar jag inte de traditionella pingstkyrkorna.

Vad är det viktigaste för en pastor i en församling idag? Är det att vara så relevant och tidsenlig som möjligt och leverera en bra föreställning för församlingen på söndagar? Är det att visa sig fram i sociala medier för att få många likes och bekräftelse på sin popularitet? En pastor i en karismatisk församling lär enligt uppgift ha sagt att det viktigaste var att leverera ett häftigt budskap för att göra folk nöjda (fritt efter minnet).

Är dagens karismatiska ledare duktiga kommunikatörer mer än att vara herdar?

Jag vill inte gå så långt och påstå att så är fallet, för jag har inte kunskap nog att göra ett sådant påstående. Om det viktigaste är att hålla ett häftigt tal för att folk skall bli happy, ja då är inte gudstjänsten mer än en show för att tillfredsställa ett ytligt behov hos människan. En av Roms kejsare gav folket bröd och skådespel under en tid när behovet var något helt annat och långt viktigare. På så sätt skulle folk glömma de problem och utmaningar de själva och landet hade. Är det likadant med vissa församlingar och ‘coola’ pastorer, att de ger folket något häftigt och färgstarkt framför att ge dem det de egentligen har behov av? Flera röster på nätet har de senare åren framfört synpunkter som tyder på att den karismatiska frikyrkan i Sverige behöver vakna upp.

Var är herdarna vars första och egentligen enda prioritet, är att se till att människorna i församlingen har det bra, som tar hand om den sårade, den fattiga, den förtvivlade, den svage och så vidare? En herde som av hjärtat gör det en herde är kallad att göra, som inte skriver inte om alla sina goda gärningar i sociala medier för att skryta och visa hur fantastisk just han och hans församling är. De gör sitt arbete och har sin ära i att människor blir hjälpta utan att ha behovet att bekräftas av sina tusentals följare i sociala medier. Det finns sådana herdar även idag, men de ropar inte högt för att synas eller fotobombar sociala medier för att få likes. De tjänar troget och med ett kärleksfullt hjärta, och en sådan herde får gärna bli min pastor i framtiden.

Sedan är det klart att det är roligt att höra om positiva nyheter som händer i kristenheten i Sverige, så det är inte just det jag vänder mig emot.

Bröd och skådespel är jag och flera med mig däremot trötta på.

Andréas Glandberger

Ämne: Ledarskap, OPINION & DEBATT

Nyckelord: , , , , , , , , , , ,

  • Jan Johansson

    Cirkusverksamheten har till stora delar tagit över inom svensk kristenhet. Flashiga miljöer och relevanta budskap erbjuds för trendiga kyrkobesökare. Och vår Far i himmelen sörjer. Var finns ödmjuka, förkrossade människor i vår tid, människor med förvandlade hjärtan? Jag hittar dom inte i kyrkorna. Och det beror på att Guds evangelium till största delen lyser med sin frånvaro. En sak är säker: Ledare som står bakom religiöst bedrägeri och framhäver sig själva i Jesu namn kommer att få stå till svars. När människans behov av omvändelse inte längre förkunnas hamnar vi givetvis i den här situationen.

  • kjell

    För några tiotal år sedan, spelades senaste Gudstjänsten in på band, för att kunna ta med till människor som av någon anledning inte kunde gå till kyrkan, idag finns alla predikningar på nätet, som pastorer som älskar att höra sin röst, kan spela upp om och om igen, men den tekniken nås inte av den gamle på hemmet eller den som sitter hemma med hemtjänst, det är för avancerat för dessa idag, så pastorn får fortsätta att lyssna på sig själv.

  • Bibeln talar om ett gemensamt ledarskap där alla lemmar i kroppen är lika viktiga. Ett för stort fokus på herden leder fel;

    ”Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro; 7har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall; 8är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje” Rom 12:6-8

    Församlingens medlemmar är inte konsumenter i första hand , även om det blivit så, utan delaktiga i gemenskapen. Generelt sagt, kKanske är det så att det är gemenskapen som inte fungerar mer än nått annat? Gör vi oss inte även idag skyldig till Korintförsamlingens synder? Att många församlingar är delade i olika grupperingar så att sammankomsterna inte blir till förbättring utan till försämring, som Paulus säger i 1 Kor 11.

  • kjell

    Har någon profetians gåva så hörs han inte över allt oväsen som är högsta mode, det är tyst i bänkarna idag när allt skall gå via mikrofoner.

  • Kenneth Mäki

    Talesättet när jag gick bibelskola var.
    En bra pastor gör sig själv överflödig.

  • RoyFirus

    More and more ” Plastic is Fantastic Church ” focusing on the Pastors instead of on serious Biblical messages by HUMBLE Pastors not eager for the spotlight on them is becoming the rule in Sweden.
    The ”Show” must go on…

  • Lars Wärn

    ”Ett för stort fokus på herden leder fel;”

    Där får man svara försiktigt. Jag vill påstå att endast fokus på Herden leder mig rätt.

    ”Herren är min herde, mig skall intet fattas
    Han låter mig vila på gröna ängar,

    Han för mig till vatten där jag finner ro.
    Han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull.

    Om jag än vandrar i dödskuggans dal fruktar jag intet ont, ty du är med mig, Din käpp och stav de trösta mig.

    Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn,

    Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

    Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar och jag skall åter få bo i Herrens hus evinnerligen”

    (Fritt ur minnet…hoppas det blev rätt?)

  • Lars Wärn

    ”Hav bort ifrån mig dina sångers buller; jag gitter icke höra ditt psaltarspel.”
    (Amos 5:23)

  • Jonas Rosendahl

    Var i skriften står det? Som P.P Waldenström alltid frågade när han själv inte funnit skriftstället.

  • Lars Wärn
  • Jonas Rosendahl

    Jag minns på en resa när en äldre kvinna kom fram och frågade vad jag gjorde. Jag bär väskor åt predikanten sa jag lite med glimten i ögat. Du ska inte bära väskor bara sa hon. Sedan kom en annan person fram och sa att hon hade en stark profetisk gåva. Om det nu var smyrna minns jag inte riktigt, men den församling hon tidigare var med i hade satt upp en mikrofon till henne så hon kunde profetera så alla hörde.

  • Lars Wärn

    ”När jag var barn på 70-talet såg den frikyrkliga
    kristenheten betydligt annorlunda än det den gör idag. Karismatik på den
    tiden var till exempel att sjunga sånger av Pelle Karlsson och Evie,
    och tungotal var något den äldre generationen stod för vid jämna
    mellanrum.”

    Jag minns det på samma sätt (även om jag var mer ungdom än barn då ;). Ungdomsläger där bibelstudiet var dagens höjdpunkt. Man fick lära sig begrepp som ”Tusenårsriket”. I pingstkapellet ställde sig någon äldre man upp och talade i tungor med tordönsröst (den man jag tänker på var en mycket tystlåten man för övrigt, industriarbetare). De ”små” hördes tydligare än pastorn under sammankomsterna. Ordet var fritt.

    Man sjöng trosvisst ”Det skall bli fred på vår jord, i tusen år en gång”. Den dagen närmar sig alltmer nu men ingen sjunger sången längre. Men de gamla minns den (med något redigerad text.

    https://www.youtube.com/watch?v=tH7AKuetCfA

  • Lars Wärn

    ”Om målet är att ha så många vänner på Facebook som möjligt…” 🙂

    https://i.redditmedia.com/y-AsOnJ3_tD0UqYvNCxtgQusVwv5NbN9HbPAfZI2CCE.jpg?w=320&s=08112ae772e5e958273bf70dc404206b

  • Lars Wärn

    ”Det vore tragiskt om det vore så att karriärstänket smugit sig in i frikyrkan, för då har vi ett problem som måste upp till ytan och talas högt om.”

    Jag ser en brytning mellan 1970-talet och 1980-talet i den frågan. Trosrörelsen, med Ulf Ekman i spetsen här, visade vägen och pastorerna blev estradörer istället för herdar. Misstänker att Andreas skönjer samma utveckling.

  • kjell

    Jag minns ”men det var länge sedan” när Gud talade genom någon liten människa, och alla hörde för Gud behöver inga mikrofoner.

    Hur många mikrofoner hade Jesus när han talade till 5000 män förutom kvinnor och barn?

    Jag minns särskilt ett tillfälle när vi hade en grupp från USA, som rest med båt, och mådde inte särskilt bra, då ställer sig en gammal man upp och talade tröstande ord i tungor, ledaren för gruppen svarade då honom på engelska, då gick pastorn (Freddy G) emellan och förklarade att det var ett budskap, och han som gav detta kunde inte engelska, då berättade ledaren att budskapet var på hans mors dialekt.

    Om vi tar ut propparna ur både öron och proppskåpet så fick vi mer av detta.

  • Nu var det inte Herden med stort H det talades om i artikeln, bra att du har koll på oss så det blir rätt 🙂

  • Lars Wärn

    😉

  • Kenneth Mäki

    Står väl ingenstans i bibeln. Mer ett förhållningssätt. En församling ska inte stå och falla med en karisnatisk person. En bra herde har sett till att han sett vilka gåvor som finns i församlingen och tränat upp dem så församlingen frodas oavsett om han är där eller inte.

  • Lars Wärn

    Återkommande konstaterande. Vet inte om du bor i Finland men i Finland och i Norge har man god koll på det mesta vad gäller församling och det profetiska skeendet. Kanske bäst koll på församlingens roll i Finland och på det profetiska skeendet i Norge? I Sverige är det ”noll koll” på det mesta, även det politiska.

  • Kenneth Mäki

    En duktig logistiker effektiiviserar bort sig själv.
    En duktig mattelärare ser till att man inte behöver räkna med honom.
    En duktig tandhygieniker finner inga hål (ja, kanske lite långsökt) osv, osv.

  • Lars Wärn

    Jag skojade med min vietnamesiske studiekamrat, Hasse, på högskolan (numera på White arkitekter) och frågade om han visste vad Kambodjas mest desorienterade man hette. Han visste inte. ”Nol Khol” svarade jag. Han skrattade och sa att ”så kan man nog heta där”.

    Vi ska inte fylla på med ”Finlands sämste trädgårdsmästare”, sämste boxare etc… men lite kul ska man ha också. landsmän emellan 🙂

  • Lars Wärn

    Vilka vackra damer de är, båda två, bortsett från det vackra budskap de förmedlar 🙂

  • Lars Wärn

    Sent under nattens timma slog det mig att jag mindes fel.

    ”Han vederkvicker min själ; Han leder mig på rätta vägar, för sitt Namns
    skull.” Där missade jag i minnet. Besviken på mig själv. Får repetera.

    Än mer besviken på de många kristna och religiösa som förhoppningsvis
    läste min kommentar och inte passade på att rätta mig. Som dessa
    kategorier har som sed att göra när det gäller det mesta av vad jag skriver.

  • linkan62uffe

    Andreas, du sätter ofta ord på det jag känner och upplever. Så även denna gång. Läser ofta era artiklar med stort intresse då ni väldigt tydligt sätter fingret på känsliga men väldigt viktiga frågeställningar.
    Fortsätt så!!!!
    Guds välsignelse!

  • Tina

    Jag kom att tänka på alla dessa ofta självutnämnda profeter som ansett att deras budskap har varit viktigare än deras ödmjuka handlingar de handlingar som saknades.Och så kom tanken:Kan det ha varit så att de ansåg sej vara huvudet som såg,men glömt att de haft en kropp under sej som blev sargad och obarmhärtigt behandlad, En herde föder och leder sina får och lamm han springer inte före och överger dem .på ett vis som sliter sönder