Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Bibelkommentarer kring Uppenbarelseboken 12

GÄSTBLOGG/TRADITION & TEOLOGI Det här är en teologisk utläggning med syfte att väcka samtal. Sammanfattningen av Upp.12 bygger på boken ’Revelation av Jesus Christ’ av professor Ranko Stefanovic. Bibelcitat från Folkbibeln. Red. anm.

Med kapitel 12 börjar den eskatologiska delen av Uppenbarelseboken eller den del som behandlar tidens ände (innehållet i den lilla bokrullen i kapitel 10). Både kapitel 12 och kapitel 13 ger bakgrunden till det klimax i jordens historia som sedan följer. Ett starkt tema är att Gud alltid är med de troende vad som än händer.

Kapitlet innehåller tre scener, ett barns födelse (v. 1-6), Satans slutliga förvisning från himlen (v. 7-12) och drakens förföljelse av kvinnans barn (v. 13-17).

Kvinnan och draken

Vers 1

Ett stort tecken(grek. semeion, dvs. symbol, mirakel) visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. Genom hela Bibeln (Jes. 54:5-6; Jer. 3:20; Hes. 16:8-14; Hos. 1-3; Amos 5:2; 2 Kor. 11:2; Ef. 5:25-32) är en kvinna en symbol för Guds folk, vare sig hon är trogen eller otrogen. Månen, som reflekterar solens/Kristi ljus, är en symbol för GT och solen symboliserar Jesus Kristus samt NT. Inom romersk katolska kyrkan ses kvinnan som Maria, men de närmast följande verserna stöder inte denna åsikt. Kronan (grek. stephanos) som kvinna bär är en segerkrona. De tolv stjärnorna symboliserar Israels tolv stammar och de tolv apostlarna samt visar på kontinuiteten mellan Guds folk i GT och den kristna församlingen i NT.

Vers 2

Hon är havande och ropar i barnsnöd och födslovånda. I GT (Jes. 26:17-18, 66:7-9; Jer. 4:31; Mika 4:10) finns bilden av Guds folk som en havande kvinna som ropar ut sin smärta och i NT (Joh. 16:21-22) tar Jesus bilden av en havande kvinna med svåra smärtor och tillämpar på lärjungarnas bedrövelse inför Jesu död.

Vers 3

Här visar sig ett annat tecken(grek. semeion), en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och med sju kronor(grek. diadema) på sina huvuden. Röd står för förtryck och blodsutgjutelse (2. kung. 3:22-23). Drake refererar till de mytiska sjöodjuren Leviatan och Rahab, som i GT användes som symboler för de onda makter som förtryckte Guds folk Israel. Exempelvis kallades Farao både Leviatan (Ps. 74:13-14) och Rahab (Ps. 89:10). I Jes. 27:1 kallas Leviatan för den snabba ormen, som är Satan (vers 9).

Sju huvuden representerar enligt Upp. 17:9-11 de sju riken i historien, genom vilka Satan har verkat för att förtrycka Guds folk. Horn är symboler för politiska makter och de tio hornen symboliserar de tio riken som uppkom till följd av romarrikets fall. Se Dan. 7:7, 23-24 och Upp. 17:12. De sju kronorna står för Satans falska anspråk på full auktoritet i opposition mot Konungarnas Konung och Herrarnas Herre, vilken bär många kronor (Upp. 19:12-16).

Vers 4

Hans (drakens) stjärt drog med sig en tredjedel av himlens stjärnor. I judisk tradition stod stjärnor för gudomliga varelser/änglar, som genom sitt uppror mot Gud kunde bli demoniska och onda. Stjärt, se notering för 9:10. Stjärnor, se notering för 8:10.

Och draken stod framför kvinnan som skulle föda för att sluka hennes barn. Här refereras till fiendskapen mellan draken/ormen och kvinnan och mellan ormens säd och kvinnans säd enligt 1 Mos. 3:15.

Vers 5

Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira, och hennes barn blev uppryckt till Gud och hans tron. Här refererar Johannes till Ps. 2:7-9 och Mika 5:2-4. Observera att styra med järnspira innebär att krossa nationerna eller bryta deras makt.

Vers 6

Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud har berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar. Öknen för tanken till judarnas ökenerfarenhet efter flykten från Egypten där Gud såg till att hans folk överlevde i 40 år. Här gäller det i första hand Guds andliga uppehållande av sitt folk under de s.k. mörka århundradenas förföljelse. Gud visar att hur svåra prövningarna än blir för sitt folk så vakar han över sin församling och vill uppehålla den. Se även notering för 11:2-3.

Mikael och draken

Vers 7-8

En strid uppstod i himlen. Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. Namnet Mikael nämns fem gånger i Bibeln och betyder ”vem är som eller lika Gud.” Av Daniels bok, 10:13, 21; 12:1, kan man anta att Mikael står för Jesus Kristus i hans roll som ledare för de änglar som strider mot Satan och hans änglar. Striden mot Satan kan förstås vara verbal snarare än fysisk. Johannes vill poängtera för sina läsare att Satan och hans demoner inte är starka nog i striden mot Kristus och hans trogna efterföljare.

Vers 9

Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.

Här beskrivs andra fasen i Satans nedkastande till Jorden och av andra bibelställen (bl.a Joh. 12:31-32) framgår att detta skedde efter Jesu död, uppståndelse och himmelsfärd. Redan i GT, Jes. 14:15; Hes. 28:16-18, beskrivs hur Satan kastas ut från himlen, men tydligen hade han fortfarande visst tillträde dit (Job. 1:6-12; Sak. 3:1-2). Kastad ner på jorden har juridisk betydelse och är den tekniska termen för uteslutning eller bannlysning. Jfr. med drev ut i Joh. 9:34-35.

Vers 10-12

Uttrycket våra bröders åklagare antyder att de som lovsjunger Gud och hans smorde är de tjugofyra äldste (representanter för den återlösta mänskligheten) i Upp. 5. Där installeras Kristus som världens och jordens härskare och Anden faller över lärjungarna på pingstdagen. Därmed är det slut på Satans anklagelser dag och natt, vilket står i kontrast till de fyra väsendenas lovprisande av Gud dag och natt i Upp. 4:8. Jesu efterföljare övervann och fortsätter att övervinna Satan genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. Trots svårigheter och till och med död – de älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden – fortsätter de att genom sitt vittnesbörd vara trogna och lojala mot Kristus.

Kristi seger över Satan är emellertid tills vidare begränsad. Satans nederlag gällde till en början i himlen, men han är fortfarande närvarande på jorden. Här visar han stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort. Vreden kommer först som följd av det definitiva utkastandet från himlen och därefter till följd av att hans tid som jordens härskare har tagit slut. Efter det att den förste Adam förlorade sin maktställning har den andre Adam, Jesus Kristus, nu blivit jordens härskare.

Vers 13

När Satan insåg sin belägenhet förföljde han kvinnan som fött barnet. Han vänder alltså sin vrede mot Kristi efterföljare, den kristna församlingen.

Vers 14

Tid, tider(eg. två tider) och en halv tid är uppenbarligen detsamma som 1260 dagar i vers 6. Detta innebär en profetisk tid om 1260 år.

Vers 15

Då sprutade ormen vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan. Vad gäller Satans mun se notering för Upp. 9:19. En flod kan innebära fysisk attack från fientliga nationer (Ps. 124:2-5) eller Satans ansträngningar att genom förföljelse, bedrägeri och falsk undervisning förgöra Guds församling. Se även kapitel 16:13-14 med texten om drakens gap, vilddjurets gap och den falske profetens mun ur vilka kommer onda andar, som får jordens kungar att samlas till strid mot Gud och hans trogna.

Vers 16

Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken(ormen) sprutade ur sin mun. Här uppfylls Ps. 32:6 och scenen torde vara hämtad från bl.a. 5 Mos. 11:6 och 2 Mos. 15:12. Somliga ser att uppfyllelsen har skett historiskt genom att USA blev en tillflyktsort för många av Europas kristna undan påvekyrkans förföljelse.

Vers 17

I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd, dvs. profetians ord. Satans raseri mot kvinnan/Guds församling, som han inte har lyckats utrota under de 1260 åren, finns tydligen kvar. Men enligt kapitel 17 har något inträffat som har gjort att huvuddelen av de kristna har avfallit, dvs. blivit en otrogen kyrka. Satan riktar därför allt sitt raseri mot den del av de som kallar sig kristna och som under den avslutande perioden av jordens historia fortsätter att lyda Guds bud och håller fast vid Jesus vittnesbörd.

Vers 18

I nyare grekiska manuskript står det: Och jag (=Johannes) stod på sanden vid havet. I äldre manuskript står det: Han (=draken) stod …. Detta senare är därmed troligen den korrekta texten.

 

Torbjörn Göransson

=>

Ämne: Ändens tid, TRADITION & TEOLOGI

Nyckelord: , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?