Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

När en herde sviker

Joakim Lundqvist ber om förlåtelse. Foto: Livets Ord TV

I början av september förra året bad Livets Ords huvudpastor Joakim Lundqvist om förlåtelse till de som farit illa under sin kontakt med församlingens olika ledare. Det var en förhållandevis känslosam tillställning där pastorn gick ner på knä, och som det kunde se ut som, från hjärtat verkligen bad om förlåtelse[1]. Tillställningen fick stor medial uppmärksamhet i såväl kristen som sekulär media[2].

Jag var en av personerna som mottog nyheten med glädje, och efter att personligen samtalat med Joakim fick jag en tro och förhoppning om att Livets Ord verkligen menade allvar med detta[3]. Jag tror att de gjorde det också, men som jag kommer ta upp i denna artikel började de i helt fel ände. Det som kunde blivit något fantastiskt bra har i mina ögon runnit ut i sanden. Min kollega Daniel i Aletheia var långt ifrån lika positiv som mig dock, och med facit i hand måste jag medge att hans första analys var den mest korrekta[4].

Tillsammans med en vän har jag drivit frågan om ett förlåt från Livets Ord i många år, och fram till Joakims förlåt trodde vi inte på en gemensam process med Livets Ord. Under Ulf Ekmans tid som ledare i rörelsen var detta stort sett en ickefråga för honom och de övriga ledarna eftersom de menade sig anse att de inte hade något som helst att be om förlåtelse för. Med ett sådant förhållningssätt hos  en som kallades pastor, herde och apostel, fanns det ingen vidare utgångspunkt för att ens samtala, än mindre starta en process av förlåtelse och försoning gentemot alla de människor som farit illa under sin tid i Livets Ord.

Faksimil unt.se 25 maj 2013

I samband med Livets Ords 30-årsjubileum intervjuades jag av Uppsala Nya tidning[5]. Artikeln gjorde många inom församlingen upprörda och jag fick som den intervjuade en hel del skarp kritik, både från medlemmar och direkt och personligen från pastorerna. Även Joakim Lundqvist var mycket upprörd, och i ett personligt samtal dagarna efter artikeln gav han uttryck för att han inte önskade kontakt vidare eftersom förtroendet inte längre fanns. Kort sagt sa flera att det jag gav uttryck för i intervjun var direkt lögn och hade aldrig inträffat, samt att de på grund av det jag sagt, förlorat vänner och fått problem i sina familjerelationer.

Det är bara att beklaga vilka konsekvenser detta fick för en del, men det var trots allt sanningen jag förmedlade till journalisterna i Unt. Mina och andras upplevelser kan absolut ingen ta ifrån oss. Det spelar ingen roll om man blir utskälld, hånad och föraktad och att pastorer, vänner och övriga tar avstånd från en. Sanningen blir inte mindre sann för den skull, även om jag förstår smärtan i att de själva fick uppleva det jag och andra levt i under många år. Det jag berättade hände mig och många andra och det är en skam att man inom Livets Ord inte på djupet förstått hur ledare och även lärare på den kristna skolan skadade människor för livet. Historierna är många och till dels mycket allvarliga.

Joakims förlåtelsetal borde skett efter en process med djupa samtal med flera av de drabbade långt innan Joakim Lundqvist gick ner på knä i det som i efterhand delvis känns som en väl planerad och regisserad tillställning, även om jag dock väljer att tro att intentionen var god och ärlig.

Förstod Livets Ords ledare och medlemmar vad som bads om förlåtelse för?

Jag känner mig ganska övertygad om att majoriteten inte har en aning om vad som försiggått under åren, och just därför började Livets Ord i helt fel ände genom att söka offentlighetens uppmärksamhet i något som i allra högsta grad skulle ägt rum i det fördolda först.

Dagen efter Joakim Lundqvist’s förlåt, samtalade jag med honom i telefon. Det var ett givande samtal som jag då upplevde var starten på något jag och andra med mig hoppats på i många år, nämligen att Livets Ord äntligen valt att gå på förlåtelsens väg. Just detta hade jag skrivit om några år tidigare[6], så därför kände jag mig så glad över det jag då uppfattade som en äkta vilja att börja gå den vägen. Att bara säga förlåt räcker inte när det handlar om så allvarliga saker som ‘andliga våldtäkter’ och förstörda relationer och människoliv.

Jag vet att det finns ett antal människor som utan att tveka menar att det är hjärtats hårdhet och bitterhet att inte acceptera ett uttalat förlåt som tillräckligt. Det visar, menar jag, mer på att de själva inte har någon som helst förståelse för vad det hela handlar om och vad som behövs för att en förlåtelse- och försoningsprocess skall komma igång och förhoppningsvis göra ett bestående verk i de personer som drabbats.

Även i äktenskap kan det vara så att när makarna sårat varandra inte är tillräckligt med ett uttalat förlåt, utan att situationens allvar kräver något djupare än just ordet förlåt. Lite ironiskt är det nästan att jag på Livets Ords eget förlag hittade en bok som handlar om just detta, speciellt när det var i samband med att jag letade källhänvisningar till denna artikel[7]:

”Också i de bästa av relationer begår vi alla misstag. Vi gör och säger saker som vi senare ångrar och sårar de människor vi älskar mest. Vi behöver alltså ställa saker till rätta. Men att bara säga förlåt räcker inte alltid […]”

Utan jämförelse med äktenskapet för övrigt, som boken handlade om, så handlar en förlåtelse- och försoningsprocess om bland annat att ställa saker och ting till rätta, att upprätta skadade relationer och förhoppningsvis ge hopp om ett förnyat förtroende och kanske i yttersta konsekvens också hjälpa människor tillbaka till en tro på Gud igen. I början av våra samtal pratade Joakim om försoning – vilket är betydligt mer än ett förlåt. Just det här med att när förlåtet blir så allmänt att alla ska känna sig inkluderade, så blir resultatet att ingen i församlingen verkar veta vad de konkret bett om ursäkt för.

Därför vill jag åter ställa frågan som vi ställde Joakim Lundqvist i oktober förra året – förstår ni verkligen vad ni bad om förlåtelse för?

Högsta prioritet eller bara en punkt på schemat?

I oktober förra året träffade undertecknad Joakim tillsammans med en vän. Vi träffades på hans kontor högst upp i Livets Ords byggnad, och det var ett möte som vi då såg på som ett startskott för något väldigt bra. Under samtalet ställde vi en hel del frågor till Joakim, och frågan om hur viktigt detta arbete med förlåtelse var för Livets Ord, besvarades av honom så tydligt som vi hade hoppats på:

” – Detta är Livets Ords högsta prioritet!”

Vi lade under detta samtal fram flera konkreta förslag angående hur ett vidare arbete skulle kunna fortgå, och vi var överens om att ses snart igen för att i detalj utarbeta en plan tillsammans för det praktiska arbetet. Det hela började bra, och vi hoppades att Livets Ord snart tog kontakt eftersom detta enligt Joakim hade högsta prioritet för hela församlingens ledning. Jag frågade om det han sa hade förankring i hela ledarskapet och det bekräftade han.

Den 8 december 2016 mottog vi omsider ett meddelande från Joakim Lundqvist via Facebook:

”Hej Andreas och Karin! Tack så mycket för senast och hoppas att allt är bra med er. Vi sade när vi sågs att ni skulle tänka lite mer på och ev prata med folk ang en kommande, större träff för sådana som blivit sårade och illa behandlade på LO. Har ni hunnit med detta och hur tänker ni isf kring det? Vill inte stressa på men är samtidigt, som jag sade när vi sågs, angelägen om att vi kan nå fram till dem som behöver det allra mest. Hör gärna av er med er input, den är väldigt viktig och värdefull för mig. Allt gott och – när den kommer – en god jul!

Joakim”

Vi svarade med följande:

”Hej Joachim,

Självklart härligt att du hör av dig! Förstår att du har mycket att stå i (samma här med julen som närmar sig, jobbar inom retail). Vi har pratat en del om detta, både jag och Andreas och med lite andra berörda personer. Har en del förslag på vad man skulle kunna göra för att nå folk och försöka få igång ett samtal. Nu är det så klart lite stress inför julen, men vad sägs om att boka ett möte där vi inkluderar lite fler personer i början av januari? Vi tar gärna med ett par till personer.

Ha en fortsatt trevlig söndagkväll!”

Efter detta var det helt tyst fram till mars 2017, och då var det inte Livets Ords pastor som tog kontakt, utan vi som skickade honom ett långt meddelande eftersom han eller någon av de andra på Livets Ord hade hört av sig. Vi hade under dessa månader sedan hans meddelande i december pratat om att vi började tvivla på att detta verkligen hade ”högsta prioritet” för honom och hans pastorer. Tystnaden började tala ett språk vi sakta men säkert kände en djup besvikelse över.

Tillbaka som medlem i Livets Ord?

I början av januari detta år mottog jag personligen en e-post från Joakim Lundqvist med en förfrågan om att fundera över att komma tillbaka som medlem i församlingen Livets Ord. Det var en överraskande förfrågan måste jag medge, men jag upplevde hans brev som äkta och inte som ett försök till att manipulera en mångårig kritiker. Under närmare tio år har jag haft förhållandevis mycket kontakt med Joakim Lundqvist privat, och vi har utvecklat en slags vänskapsrelation trots våra olikheter och den kritik jag framfört mot församlingen på olika områden. Vi har varit öppna och raka med varandra och även väldigt personliga. På så sätt har det sakta men säkert vuxit fram ett förtroende och en möjlighet att föra samtal utan att vara fiender.

Med det sagt känner jag att som situationen utvecklat sig gällande det jag tar upp här ovan, växt fram ett behov för att offentligt tala om det hela. Jag är medveten om att jag genom detta med stor sannolikhet bränner en del broar, och även om det sker anser jag att det är nödvändigt att föra dessa samtal vidare i offentligheten då de löften som gavs visade sig substanslösa.

Under de konversationer jag hade med Joakim i januari och februari klargjorde jag att jag personligen inte önskar träda in som medlem i Livets Ord igen, men att en samtalsgrupp a’la 12-stegsmodellen kunde vara en väg vidare för både mig och andra med liknande erfarenheter. Det skulle i så fall varit en grupp där man kunde tala fritt om sina upplevelser, sitt liv och sin tro och tvivel, Jag hade dock ett krav till Joakim, och det var att denna grupp skulle undanhållas offentligheten så att vi alla fick en chans att verkligen utvecklas tillsammans, om man nu kan uttrycka det så.

Joakim Lundqvist gillade omsider tanken med en grupp av detta slag, och jag inväntade vidare kontakt med honom kring detta. Då jag fick höra att han skulle på en jorden-runt-resa med sin fru och att de skulle vara borta i en månad,  påminde honom att inte glömma bort våra samtal så att det hela rann ut i sanden. Han lovade på ett övertygande sätt att det inte skulle ske, utan att både förlåtelseprocessen och denna samtalsgrupp var väldigt viktiga för honom.

Nu har det gått nio månader sedan jag och min vän träffade Livets Ords pastor i början av oktober, och fem månader sedan vi talade om den samtalsgrupp vi var överens om att starta. Låt mig tillägga att sistnämnda var det Joakim Lundqvist som initierade ett samtal kring, så därför menar jag att det ligger ett stort ansvar på honom som pastor och herde att följa upp de löften han gett. Det har han inte gjort, och det är klart att man är besviken över att löften inte betyder mer än så.

Jag talade med en gammal vän och även mångårig medlem i Livets Ord om det som jag tagit upp här ovan, och han satte ord på det hela på ett sätt som visar en hel del av poängen med denna artikel, nämligen att det handlar om att återigen svika de som farit illa. Detta är kort vad min vän sade:

”- Han sviker sin löften och förtroenden. Han lovar inte bara för sig själv, utan han lovar som en representant för församlingen och det som har varit. Han har mandatet att göra någonting åt det, och han slänger det i sjön liksom. Det är allvarligt, och återigen skickar han ut människor i periferin som är skadade och som fick ett litet hopp om att få upprättelse men som märker igen hur de blir dissade. Det är ett andra svek liksom.

– Första gången blev de svikna av någon som gormade och skällde ut dem, och nu blir de svikna av någon som ler men inte bryr sig. De är precis lika ovilliga att reda ut och att verkligen göra några bestående förändringar som den tidigare ledningen. Det är bara att de har ett smartare tillvägagångssätt nu, att de framstår som sympatiska men att det inte händer någonting liksom. Han kan inte säga att han inte hinner, för han hinner. Det handlar om prioriteringar, och han hinner ju med allt annat som han tycker är viktigt.”

För de som stått utanför en församling under ett antal år och som omsider väljer att öppna en förseglad dörr på glänt och våga tro på de löften som en pastor (som skall vara herde) ger, känns det otroligt illa att inse att löftena som gavs och de fina orden som uttalades, endast var välvalda ord anpassade situationen. Jag kan säga att min egen dörr numera är stängd och att förtroendet för Livets Ords ledare tyvärr är borta.

Avslutningsvis vill jag låta er alla läsa den sista texten som skickades i den gemensamma chattgrupp vi hade med Joakim Lundqvist. Det min vän kommunicerade är starka ord som borde skaka om en pastors hjärta på djupet. I meddelandet nämndes även en del konkreta förslag hur man skulle kunna arbeta vidare i processen för förlåtelse och upprättelse.

Joakim Lundqvist svarade aldrig på detta meddelande.

”Hej Joakim,

Jag hörde att Andreas pratat med dig och att du tyckte att det var tråkigt ifall jag var besviken på att vi inte hört något från vare sig dig eller församlingen i stort gällande förlåtelseprocessen. (Den kommunikation du och Andreas har haft har jag inte någon direkt insyn i då det enligt honom rör honom personligen och inte förlåtelseprocessen i övrigt).

På vårt möte ställde vi några frågor, som fortfarande känns obesvarade.

– Förstår ni (dvs församlingen) vad det är ni säger förlåt till?
– Förstår ni att det inte räcker med ett ord, utan behöver handlingar?
– Finns det någon handlingsplan?
– Vilken prioritering har ni på detta?

Så för att gå rakt på sak:

Det går för långsamt. Snart 6 månader sedan förlåtelsepredikan, vilket gör att de 1000+ personer som ni inte hunnit nå på denna tid börjar tappa förhoppningen på att det någonsin kommer att hända något.

Jag håller koll på tiden, därför att för mig kom förlåtelsepredikan 5 år för sent oavsett. Men med facit i hand hade det egentligen inte spelat något roll, för att på den tiden som har gått sedan mötet så hade min mamma hunnit dö i cancer.

6 månader är väldigt lång tid – därför att vår föräldrageneration ligger i riskzonen för att dö. Helt krasst så är det så, och sen är det för sent.

Hade lite kontakt med Johan Heltne nyligen. Hans nya skiva som släppts har en låt som heter ”Krister Holmströms son”. Rätt sorglig text om livet efter hans pappas död. Sista textraden lyder: ”… men mest av allt känner jag mig fri.”

Du måste förstå att det är det här hela försoningsprocessen handlar om – att reparera trasiga familjerelationer. Den dagen min pappa dör kommer jag att känna samma sak som Johan. Och vi är inte ensamma. En av mina närmaste vänner sa samma sak om sin mamma, som kallade henne för hora och madrass när hon blev gravid som 19-åring med en okristen pojkvän (de är numera gifta och har 4 barn). Den dagen en annan av mina närmaste vänners mamma dör kommer hon kanske att våga ta steget att till slut skilja sig, när hon slipper känna skulden från sin mamma för det beslutet. Det första min syster sa när min mamma somnade in var att ”mamma aldrig lärde känna mig för den jag är”. Det är antagligen hennes största sorg att bära på, att hon aldrig vågade vara uppriktig mot våra föräldrar. Och som fick henne att döva smärtan med alkohol, vilket till slut ledde till behandlingshem.

Joakim – ingen av mina vänners föräldrar har nämnt något om din predikan! Ingen har förstått… Ingen av dem har någonsin vågat sätta sig ner med sina numera vuxna barn och bara lyssna på vad de har gått igenom.

När min mamma dog i cancer höll min pappa om mig för första gången som jag kan komma ihåg. Höll om mig på riktigt, som att han faktiskt tycker om mig. Den dagen han dör kanske jag kan börja tillåta mig att sakna honom – som han var innan vi flyttade till Livets Ord. Men det är 30 år sedan, så jag har inte så mycket minnen kvar av det.

Det är därför jag känner mig besviken på att ingenting har hänt, eller att i alla fall allt för lite har hänt på för lång tid. Därför att jag skulle göra vad som helst för att få prata ut en sista gång med min mamma. Sista gången jag träffade henne innan hon hamnade på hospis (vilket var två dagar innan) så bråkade vi om min pappa och LO. Jag blev arg, hon blev ledsen, jag stod i dörren med mina grejer och skulle dra hem till Stockholm, hon grät, vi blev sams. Sen pratade vi i telefon kvällen efter och allt kändes bra. Dagen efter det ringde min pappa och sa att hon inte var kontaktbar, han ringde efter en ambulans. Mindre än ett dygn senare dog hon.

Jag hade skrivit ett lång brev när jag kom hem från Uppsala, med de saker som jag så gärna ville få säga till henne, men som vi aldrig lyckades prata om. Jag hann läsa upp det för henne innan hon dog, berätta om hur jag upplevt brytningen med dem och LO. Jag vet inte om hon förstod något, men hon sa ”tack” när jag grät och sa att jag älskade henne. Det var det sista jag sa till henne, och jag är så oändligt glad för det – men det hade kunnat blivit så mycket mer, om vi bara hade kunnat prata ut om detta för länge sedan.

Det var därför jag tog kontakt med Andreas Glandberger – för att ingen ska behöva missa chansen att re-connecta med sina föräldrar. Ingen ska behöva få känna som min syster gör – att hon aldrig vågade vara precis den hon är för sin mamma som borde älska henne förutsättningslöst oavsett. För att alla mina vänner är fantastiskt starka och underbara människor som har gått igenom så mycket och är otroliga förebilder – och borde få ha föräldrar som ser på dem med stolthet och inte suckar för att de inte valt den ”rätta” vägen.

Det är jättefint att du försökt dra igång en försoningsprocess och att du har varit i personlig kontakt med 30 personer hittills. Men det räcker inte – därför att tiden går för fort, och det har redan tagit 20 år. Du måste involvera fler personer från LO i denna process så att den kan få prioritering. Och ni måste förstå att ni inte äger denna process – den äger vi tillsammans och den kan aldrig bli något om vi inte gemensamt gör något.

Det behöver bli en snöbollseffekt – ni som ledning måste visa vägen och sätta igång den, men sen är det upp till de enskilda församlingsmedlemmarna att göra sin del.

De flesta av de 30 personer som du haft kontakt med under de senaste 6 månaderna hade du troligtvis kunnat kontaktat redan för ett par år sedan. Det är fantastiskt bra att du och Stefan har börjat samtala, men ni borde faktiskt ha gjort det innan ett offentligt förlåt.

Ett allmänt förlåt är absolut en bra början, men för att det ska ge någon effekt måste församlingsmedlemmarna förstå vad människor har blivit utsatta för. Annars kommer den vanlige församlingsmedlemmen inte kunna applicera det på sina egna relationer och sitt eget agerande.

Ordet förlåt är kraftfullt, men precis som det kan leda till försoning och helade relationer, så kan det missbrukas. Om församlingen tror att det räcker med att säga ordet förlåt och sedan gå vidare med en självklapp på axeln, så kan det – och kommer det – att ge mer skada. Alla de människor som bär med sig övergrepp på själen kommer att att kunna tryckas ner med det ordet – att församlingen redan har sagt förlåt så varför går man inte bara vidare?

Ett exempel som figurerar på FB om mobbning för att förtydliga:

Skrynkla ihop ett papper.
Släta ut det.
Be om förlåtelse.
Är papperet helt? – Nej
Ordet förlåt är fint i all ära – men det räcker inte för att reparera den skada som har skett.

På din väl genomtänkta predikan/föreläsning om förlåtelseprocessen pratar du om hur man hade förlåtelsekommissioner efter folkmord i Afrika, som sökte upp familjemedlemmar till offer för att öga mot öga be om förlåtelse, och göra jobbet som krävs för att nå försoning. Det är en process som ser olika ut för alla människor, och som måste få ta den tid som det behöver.

Missförstå mig inte – jag tror på riktigt att du ärligt vill något med detta. Men öppna inte dörren på glänt om du inte är redo att göra jobbet. Gör inte ordet förlåt till ett nytt inne-ord och ytterligare ett sätt att bättra på er egen självkänsla. För där går gränsen, om det ska användas av självgoda kristna för att trycka ner “bittra och avundsjuka” avfällingar som inte kan förlåta och gå vidare.

Rent krasst så var ni som församling inte redo att säga förlåt offentligt den 11:e september.

Rent krasst så har ni inte haft någon handlingsplan, ni borde ha varit redo att trycka på startknappen efter mötet.

Rent krasst så har du alldeles för mycket saker att hålla i för att kunna lägga högsta prioritering på detta – och rent krasst så har vi nog alla det. Jag är själv entreprenör och jobbar extremt mycket, och även om jag ville skulle jag inte kunna lägga högsta prioritering på detta. Men jag bidrar gärna med tid, idéer, samtal och spridning så mycket som jag kan (om du har någon som helst insyn i skägg/barberarbranschen så skulle du veta att jag är rätt grym på att engagera folk och få saker gjorda. Typ att arrangera en skäggparad genom Stockholm som hamnar på riksnyheterna och samla 1000+ skägg från hela Skandinavien till världens hittills största firande av World Beard Day, med hjälp av sociala medier…) Och vet med mig att det finns många med mig, om ni bara är villiga att ta emot hjälpen.

Som jag skrev på FB den 11:e december så har vi ett antal förslag på vad man praktiskt skulle kunna göra för att få igång försoningssamtal (nu tänker jag främst på den målgruppen som jag inkluderas i – barn som vuxit upp i församlingen). Och här kommer förslagen, så får du göra vad du vill med dem!

– Utse en projektgrupp inom ledningen/församlingen som har detta som sin högsta prioritet. Be dem upprätta en handlingsplan samt vara tillgängliga för samtal etc.
– Bjud in några “avfällingar” till arbetssamtal och samarbete, så att ni kan nå folk på ett bredare sätt.
– Lägg ut tydlig information på er webbsida/Facebook etc. om förlåtelsepredikan, med tydliga kontaktuppgifter (mail, telefon) om vem kan kan kontakta om man vill prata med någon.
– Se till att alla i ledande positioner (pastorer, cellgruppsledare, lärare etc) är informerade om vad som händer, samt får någon form av instruktioner om hur de ska hantera frågor om detta, så att ni alla är på samma bana.
– Informera församlingen (via era gudstjänster, nyhetsbrev, medlemstidning etc) om vad det är ni ber om förlåtelse för. Se till att detta tas upp som samtal under cellgrupper etc. för att få medlemmarna att börja prata om detta.
– Uppmana era medlemmar att prata om detta i sina familjer – i princip, ge dem det som hemläxa. Uppmana dem att framför allt lyssna.
– Leta upp adresser till alla skolelever och bibelskoleelever (ni bör ha personnummer på alla) och skicka ut ett brev där ni kortfattat ber om förlåtelse. Då når ni större delen av alla som har passerat er församling under åren, och når både de som behöver få ett förlåt och de som inte behöver ett förlåt – men istället behöver få veta att ni anser att ni har något att be om förlåtelse om. Se till att det finns tydliga kontaktuppgifter till personerna i projektgruppen.
– Anordna en träff där ni bjuder in folk (som du nämnde). Det kan öppna till samtal, samt visa på en öppenhet från er sida.
– Starta upp samtalsgrupper (med utrymme för att diskutera åren som varit, tro, tvivel etc).
– Använd sociala medier – det absolut bästa sättet i dagens samhälle att nå folk och få en spridning på budskap. T ex starta upp en sluten grupp på Facebook med syfte att få folk att dela med sig av sina upplevelser samt börja lyssna på varandra.
– Hjälp dem som är villiga att dela med sig av sina upplevelser att nå ut. T ex prata med kristna dagstidningarna om de vill skriva en artikelserie och låta personer få berätta med full kontroll över deras egna ord.
– Var tydliga med, både internt och externt, att aldrig prata om synd eller rätt/fel, eller lägga någon slags tolkningsföreträde på tro.
– Boka in ett samtal om dagen med en person som vill prata. På ett år hinner du med 200-250 personer, så då skulle du i teorin kunna beta av oss 1000+ personer på 5-6 år!

En ”förlåt mig” T-shirt är inte heller helt fel…
http://www.dailylife.com.au/life-and-love/real-life/i-hugged-a-man-in-his-underwear-20120301-1u4ya.html

Hör jag något från dig så hoppas jag att det blir konstruktivt. Annars önskar jag dig lycka till och hoppas att du/ni inte väntar ytterligare 10-20 år, för då är det inte bara vår föräldrageneration som närmar sig livet efter detta.

Stort grattis i efterskott på födelsedagen… ”

Förtroendet är borta

När en herde sviker på det sätt som jag upplever att Joakim Lundqvist gjort, tycker jag att det är allvarligt. Varför jag med detta har valt att ta samtalet ut i offentligheten är på grund av det förtroendesvek Livets Ords pastor utsatt andra för genom att överhuvudtaget inte hålla sina löften. När man haft en dörr stängd i 10-20 år på grund av hur man behandlades i det som skulle vara den tryggaste platsen på jorden, känns det som ett slags flashback[8] att uppleva att en person som skall vara herde helt enkelt inte verkar bry sig i det han dyrt och heligt lovat.

Livets Ord behöver definiera nog hur de verkligen vill vara som församling och inte bara gå från det ena projektet till det andra. Häftiga scenframträdanden i all ära, men talar man med stora ord, lovar det ena och det andra som man ändå inte håller, så är det bäddat för att människor tröttnar. Yngre folk utan vidare kunskap om den negativa historia som faktiskt ägt rum i Livets Ord kommer säkerligen stanna kvar. Folk i min ålder och uppåt har genomskådat de till dels tomma orden och löftena.

Herde eller kommunikatör? Jag tycker tyvärr att du visat vilken av dessa titlar du prioriterar, Jocke, och jag är ledsen för att säga det.

Andréas & Karin

Andréas Glandberger

 

 

 

 

 

 

 

 

Källor och relaterat

[1] Video från mötet där Joakim Lundqvist ber om förlåtelse – https://www.youtube.com/watch?v=4pcb_WueXrs

[2] Dagen – http://www.dagen.se/las-hela-livets-ords-bon-om-forlatelse-1.777398 , UNT – http://www.unt.se/nyheter/uppsala/livets-ord-ber-medlemmar-om-forlatelse-4371556.aspx , TV4 – http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/livets-ord-pastor-ber-om-f%C3%B6rl%C3%A5telse-3520992 ,

http://www.varldenidag.se/nyheter/livets-ord-forlat-oss/Bbbpil!LkEgxRNPMOIHegPNIjBEA/

[3] http://aletheia.se/2016/09/19/forlatelsens-vag/

[4] http://aletheia.se/2016/09/13/livets-ord-joakim-lundqvist-levererade-ett-strategiskt-forlat-i-sondags/

[5] http://www.unt.se/nyheter/uppsala/kan-tala-om-andlig-valdtakt-2438067.aspx

[6] http://aletheia.se/2013/05/29/varfor-ar-forlatelsens-vag-omojlig-att-ga-for-livets-ord/

[7] http://ws.livetsord.se/nar-forlat-inte-racker.html

[8] https://sv.wikipedia.org/wiki/Flashback_(psykologi)

http://www.expressen.se/noje/schwartz-anger-ar-inte-ulf-ekmans-grej/

http://www.dagen.se/joakim-lundqvist-hoppas-bonen-om-forlatelse-nar-till-dem-som-berors-1.777497

http://www.dagen.se/det-var-skont-med-ett-erkannande-1.778024

https://www.svt.se/opinion/hakan-jarva-om-livets-ord?

http://www.dagen.se/joakim-lundqvist-hoppas-bonen-om-forlatelse-nar-till-dem-som-berors-1.777497

http://aletheia.se/2016/09/16/darfor-bor-livets-ords-forlat-tas-pa-allvar/

http://aletheia.se/2015/12/18/ett-forlat-racker-inte-joakim-lundqvist/

http://aletheia.se/2013/06/10/nar-blev-det-fel-att-saga-forlat/

http://aletheia.se/2013/05/28/forlatelse-valdtakter-och-kobror/

http://aletheia.se/2010/01/26/emanuel-karlsten-till-ulf-ekman-sag-forlat/

http://aletheia.se/2008/06/04/forlatelsens-nadesverk/

=>

Ämne: Ledarskap, Livets Ord/Trosrörelsen, OPINION & DEBATT, Personligt

Nyckelord: , , , , , , , , , , , ,

  • Micael

    Men Andreas, varför ska du överhuvudtaget ha kontakt med Livets Ord?
    Jag förstår inte alls.

  • Ulrka

    Tack Andréas och Karin, Guds välsignelse över er. Minns att Herren är Herden över sin församling med får utspridda i olika samfund. Sök er till församlingar med herdar som predikar i enlighet med Bibeln och Guds Ande. I sådana församlingar är man välkommen att vara den man är i Guds ögon och att pröva det som sägs och görs. I sådana församlingar finns en gemensam vilja att tillsammans växa till i Saningen. All lycka önskar jag er.

  • Andreas,

    Det finns en omöjlighet i dina drömmar om Livets Ord.

    Församlingen är grundad på en ockult lära och grundaren var ute efter materiell vinst. Det går inte att göra ett församlingsbygge på en sådan grund. En intresseföreng, ja! En Herrens församling, nej!

    Den nostalgi du (och en del andra) känner är begriplig. Men kom då ihåg att Herren är god och att hans välsignelser är personliga. Man kan bli helad trots att man går på ett möte med Benny Hinn. Säkerligen inte tack vare Benny Hinn.

    Man kan bli välsignad av Herren trots att man råkade hamna i Livets Ord. Det är här du blandar ihop korten. Tyvärr brukar ju några tala om ”det goda som Livets Ord hade med sig”, eller ”det goda som trosförkunnelsen hade med sig”.

    Sven Reichmann har formulerat det mycket kärnfullt: ”Det goda var inte nytt och det nya var inte gott!”

    Håller med signaturen ”Micael” här nedan. Varför skall du ha kontakt med Livets Ord?

    Väl medveten om att Daniel inte tycker om det jag skriver och därför kallar mej storsläggan, skriver jag det ändå ännu en gång.

    Jag tror att det bästa vore att helt enkelt upphäva församlingen. De som har lärt känna Herren trots Livets Ord kan då bilda nya församlingar och de som bara åkte med av farten får då besluta om de vill följa Herren eller ej.

    De lokala församlingarna var aldrig avsedda att vara institutioner med ambitiösa handlingsprogram och skrytbyggen. Avsikten var att lära känna varandra och veta vem som verkligen är en ”äldste” eller en gedigen ”bibellärare” etcetera. Veta vem man kunde gå till när man hade frågor eller behov. Vara varandra till välsignelse i gemenskap.

    Du kanske då undrar hur det skulle gå med missionsbefallningen. För visst måste man väl institutionalisera missionen? Det kommer inte att förvåna dej att jag inte delar denna uppfattning. Men mer om detta om du är intresserad.

    Be nu Herren om fridens välsignelse och gå vidare utan Livets Ord.

    /Kjell

  • Cissi

    Summariskt: ni verkar ha stått beredda att praktiskt taget göra jobbet åt församlingsledningen?

    Vad ska man säga? Tack och lov. Allt har sin tid.

    Visst har Erlingmark en studio? Ni skulle kunna göra något i stil med https://www.youtube.com/watch?v=RYZqoYF_pJU&list=PLXiBkdTbRi-wmDEU85JJcZbqDw8RoOxOc

  • Jonas Rosendahl

    Kjell. Vad menar du med ockult lära?

  • Jag skall gärna svara på din fråga, men måste då börja med att bekänna att det oroar mej ordentligt att du har behovet att ställa denna fråga.

    Hittills har jag upplevt dej som en broder som gärna grundar sina slutsatser på verifierbara fakta. Då borde det vara uppenbart för dej var grunden till ”Word of Faith” (härefter ”WoF”) ligger.

    Phineas Parkhurst var en hypnotisör som inspirerade William Essek Kenyon. Kenyon blev därmed grundaren för WoF-läran som i princip säger att våra ord har samma skaparkraft som Guds ord vid skapelsen. Vi är små gudar och Gud har inga andra händer än våra. Det är vi som måste uträtta resten genom våra ord. Vi skall TRO på KRAFTEN i våra ORD. Därav Word of Faith, eller på svenska Trosförkunnelsen.

    Kenneth Hagin plagierade det mesta av Kenyon men gjorde även anpassningar för att introducera denna hädelse i main stream pingst. Det var på hans bibelskola i Tulsa som Wolf Eichmann, sorry… Ulf Ekman, avstuderade cum laude tillsammans met WoF’s nuvarande ”påve” Kenneth Copeland.

    Innegänget i Copelands kretsar är alla praktiserande satanister.

    Under årens lopp fick ”Trosrörelsen” (vilket inte är synonymt med ”trosförkunnelsen”) mer och mer grepp på svensk pingst. I dagens läge torde alla pingstförsamlingar vara mer eller mindre besmittade med WoF’s terminala cancer.

    En kort sammanfattning av WoF’s rötter finner du här: http://unajuaje.niwega.net/2011/06/25/trosforkunnelsens-rotter/

    /Kjell

  • Jonas Rosendahl

    Ok, då förstår jag hur du resonerar.

  • Ulrika

    Det handlar om så mycket mer än nostalgi. Om man levt i församlingen och har vänner där bryr man som om mer än vad som har med nostalgi att göra.

    Håller med dig om att det bästa vore att upphöra med LO och dela upp sig i flera grupper med fokus på Bibel eller ansluta sig till annan valfri församling med fokus på Bibel.

    Det är många som brytt sig om vad som hänt och händer de som erfarit LO genom åren. Jag tackar Herren för att Andréas och Karin nu haft en del av den tjänsten.

    Att avslöja falska ledare är en högst biblisk tjänst.Behöver inte citera det bibetstället för dig.

    Du vill inte ha ”nostalgi” kastat i ansiktet varje gång du söker behålla det goda i dina före detta sammanhang.Det är människor vi talar om Broder!

  • Nostalgi (av grekiskans nostos, hemkomst, hemresa och algos, smärta, lidande) betyder längtan efter ett ofta idealiserat förflutet.

    Det är inget skällsord. Men det är en beskrivning av något som inte längre finns i verkligheten, utan bara i minnets värld. Något vi kan värdera och glädja oss åt i minnet, men inte kan återskapa i nutid.

    Visst handlar det om människor, vänner, kära och familj. Ingen har sagt att vi bör handla ovist med det.

    Andra diket är att linda in variga sår i vadd. Det ser kanske trevligt ut men det går galet inuti.

    /Kjell

  • Stefan

    22 Jesus svarade dem: ”Ha tro på Gud! 23 Jag säger er sanningen: Om någon säger till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger ska ske, då kommer det att ske för honom.

  • Ulika

    Okej, Du talar om sammanhanget och jag tänker på individerna.

    Sorry.

  • Cissi

    Kära broder Kjell,
    Jag gör rum för några angelägna frågor och några mer personliga reflektioner. Jag försöker ta dem i ordning:

    Andreas,

    Glandberger känner inte till denna hagga – jag har inte vare sig lyssnat på pastor Ekmans undervisning eller besökt LO. Det närmaste ett vittnesbörd jag skulle kunna bidra med är min hastiga volontärtjänst vid Café Korsvägen, Göteborg.

    Det finns en omöjlighet i dina drömmar om Livets Ord.
    Sir, how do you know?

    Församlingen är grundad på en ockult lära och grundaren var ute efter materiell vinst. Det går inte att göra ett församlingsbygge på en sådan grund. En intresseförening, ja! En Herrens församling, nej!

    I princip håller jag med dig, broder, men varken du eller Glandberger har mandat att upplösa församlingen, mig veterligen.

    Den nostalgi du (och en del andra) känner är begriplig. Men kom då ihåg att Herren är god och att hans välsignelser är personliga. Man kan bli helad trots att man går på ett möte med Benny Hinn. Säkerligen inte tack vare Benny Hinn.’

    Unfinished business, tolkar jag det som (i gestaltterapeutiska termer ’ofullbordade gestalter’) – eller så bara ett herdehjärta. Han har i så fall stöd i Den Heliga Skrift.

    Man kan bli välsignad av Herren trots att man råkade hamna i Livets Ord. Det är här du blandar ihop korten. Tyvärr brukar ju några tala om ”det goda som Livets Ord hade med sig”, eller ”det goda som trosförkunnelsen hade med sig”.
    Sven Reichmann har formulerat det mycket kärnfullt: ”Det goda var inte nytt och det nya var inte gott!”

    Dr Reichmann är en klok människa, indeed.

    Håller med signaturen ”Micael” här nedan. Varför skall du ha kontakt med Livets Ord?

    Det skulle möjligen tolkas som en befriande hälsning i många fall – eller ett underkännande i andra.

    Innegänget i Copelands kretsar är alla praktiserande satanister.

    Satanister i vilken bemärkelse? Personer som tillskriver den onde/Frestaren/Anklagaren orimligt stort inflytande? Eller det som kommer upp när man googlar på satanist?

  • Janneyo114

    Fin ansats i att få till en försoning, lösning. Bra också att inte hoppas för mycket. Det är ju Herden vi ska gå till. Är glad att jag slapp vara med i Livets ord när det begav sig, det skulle nog blivit slutet på både hälsa och ”tro på herdar” för min del. Jag tror att Jesu ord här i Joh kap 10 passar ganska bra i sammanhanget. Jesus skiljer på Herden och den lejde pastorn som bla arbetar för lön och är intresserad av att ”företaget ska lyfta..!

    Joh 10:11 Jag är den gode Herden. Den gode Herden ger sitt liv för fåren.
    12 Men när den som arbetar för lön och inte är herden, och som inte äger fåren, ser vargen komma, då överger han fåren och flyr. Och vargen rövar bort dem och skingrar fåren.
    13 Men den som arbetar för lön flyr och bryr sig inte om fåren, eftersom han arbetar för lön.
    14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig.

    Jesus känner sina får. Och fåren känner honom. God bless.

  • 1. Omöjligheten ligger i att minnenas värld finns i det förflutna och tiden är enkelriktad.
    2. Inte kan, eller får, jag upplösa församlingen, men visst får jag tro att det vore bra om den upplöstes.
    3. Gestaltterapi och andra psyko-tekniker vill jag inte befatta mej med.
    4. Copeland satanist? Ett exempel här: https://www.youtube.com/watch?v=rK7TZsKxqww

    /Kjell

  • Jonas Rosendahl

    Tittade lite på videon och det påminner lite om Övertorneå i Sverige 1773. Där utbröt en pietistisk-extatisk väckelse med predikningar i hyptonisk tillstånd och konvulsioner. Allt fler började predika under svimningar och dåningar. Rörelsen spred sig till Pajala, Jukkasjärvi och Gällivare.
    Syner förekom och vid de väcktas sammankomster utövades makten att binda och lösa.
    Någon konflikt tycks inte ha förekommit mellan de ”väckta” och kyrkan istället ökade intresset för bibel och andaktslitteratur.
    Dock föll prästerna i onåd som tillät dessa talare man menade på att de var utsända från Blåkulla och av ”mörksens Anda” skickade.
    Prästen som ändock försvarat herrnhutiserande pietisterna dömdes till strängt straff av hovrätten. Han friades dock i Stockholm och återvände och fortsatte.
    Detta var som sagt i konungens år 1773.
    Våra älskade förfäder som la grunden och tog striden så vi kan sitta och skriva i frihet bakom datorns skärm.
    ( Fakta från Svensk kyrkohistoria av Berndt Gustavsson)

  • Stefan Backman

    Klipp banden, ge ingen mer energi till det omöjliga, låt dom döda begrava sina döda!

  • Vi får väl bara erkänna att det i Skrifterna ”finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och ostadiga människor förvränger till sitt eget fördärv”.

    För du vill väl inte mena att ”ha tro på Gud”, förtroende, trohet och lydnad, är synonymt med övertro på egna önskningar?

    Utan tydligt och direkt uppdrag från Gud skulle i alla fall jag inte möblera om naturen.

    /Kjell

  • Du tittade nog i underkant lite. Såg du inte djävulstecknen med händerna och lyssande du inte till vad de sade när de gjorde dessa tecken?

    /Kjell

  • Jonas Rosendahl

    Nej det missade jag. Såg ”bara” människor som skakade och låg på golvet. En del skakandes på huvet också…;)
    Påven har väl också gjort det där tecknet? 😉

  • Inga

    Det finns en viktig poäng i detta och det är att om man lämnar vissa trosrörelse eller pingstsammanhang för att man mår dåligt där så blir många helt utfrysta förtalade och ” dödförklarade”.
    Många har kvar sin tro och får kanske en starkare och mer innerlig relation med Herren eller går vidare till en annan församling men men får ändå utstå mycket elände från det gamla sammanhanget som om man aldrig tillhörde Jesus eftersom man inte ” vill” vara med i just deras församling längre.
    Joakim frågade ju också om du ville gå med som medlem i Livets Ord igen.
    Underförstått att då möjligtvis skulle hjälp kunna ges i själavård eller samtal eller dylikt.

    Finns tyvärr många lejda herdar därute som har sargat många många får.

    Ta avstånd från L.O och liknande sekteristiska sammanhang är mitt råd.
    Man behöver förstå den andliga verkligheten i detta eftersom många pastorer och ledare har olika andemakter med sig som binder upp en och får en att vilja tillbaka eller längta tillbaka.

    Ex på sådant man behöver se upp med; mammon , framgångskoncept, urvattnat eller tillrättalagt evangelium, falsk kärlek, uppmaning att ej ifrågasätta eller kritisera, fördömande av de som vågar vara ifrågasättande, stort fokus under och tecken och större fokus på gåvor än den Helige Andes frukter och karaktär.

    Gud välsigne er båda på er vandring med Gud.

  • Margareth Schumann

    Det hela är så tragiskt…det gör ont i hjärtat att läsa. Jag vet så väl hur det känns. Jag har gråtit mina tårar över hur pastorer, ledare och en hel församlings medlemmar har burit sig åt (många av medlemmarna har nog varit mycket trasiga). Gud gav mig ett ord endast ett par månader efter jag kom till Livets Ord, 1 Kor 13: 1-3. Det blev min tröst under alla åren jag hade någon relation till Livets Ord. Jesus Kristus var min herde och ingen kunde ta hans plats i mitt hjärta. Men att se så mycket hänsynslöshet, mangel på vishet och kärlek trodde jag aldrig kunde finnas i en kristen församling och bland kristna. Medlemmarna var mer styrt av ledarskapet än av Jesus själv och hans ord. Jag tror absolut på försoning men alla sår detta har förorsakat i människors liv och hjärtats helande kan bara Gud och Jesus upprätta och hela.

  • Cissi

    Tack broder,
    Du var då mig en Kjella till glädje – medan församlingsledningen vid Livets Ord Uppsala grovt underskattat värdet och betydelsen av omedelbar respons. How come? Eller mer retoriskt: får de inte lön för det? och har de inte läst hebreiska? (Jag känner till en bra kurs: eTeachergroup 🙂

  • SE Sköld

    Livets ord i Uppsala, eller Knutbyförsamlingen under senare tid, eller Katolska Kyrkan, eller alla s.k. kristna samfund i vårt land, är inte -och i vissa fall har aldrig varit, Jesu verk på jorden.

    De är verk av människotankar. Den enda som under min tid, sökt ritningarna till Guds församling i Bibeln, alltså Guds tankar, är Lewi Pethrus, men hans verk har tredje generationens ledare inom Pingst rivit ned till grunden, för att på den bygga sitt egna människoverk, en kyrkoorganisation i stället för en kropp, Kristi kropp.

    Guds församling på jorden, skall vara Jesu famn, alltså en herdefamn: Den Gode Herdens famn,
    men där tillåts nu vargarna att härja, därför att man inte bygger Guds församling i enlighet med Guds ritningar, därför kan den inte skydda de svagaste fåren och lammen.

    Det är inget fel, att som Joakim böja knä och be om förlåtelse, men till profeten Jeremia sa Gud vad hans uppdrag var:

    ”Du skall upprycka och nedbryta,
    förgöra och fördärva, uppbygga
    och plantera”.

    Det är vad som i högsta grad krävs idag. Det är den medicin som den sjuka församlingskroppen måste ha, för att bli frisk och kunna rädda de svaga.

  • Martin

    ”För du vill väl inte mena att ”ha tro på Gud”, förtroende, trohet och lydnad,…”

    Inga översättningar från grundtexten den här gången?

  • David B

    Andreas,
    man kan aldrig kräva ett förlåt från någon annan. Vårt ansvar är att se till att själva förlåta som Gud har förlåtit oss (och självklart också själva be om förlåtelse om vi har brustit). Då är vi fria, för annars söker man lätt en slags bekräftelse (läs förlåtelse i detta fall) och så länge man inte får den så känner man sig lätt i ett slags underläge/beroende/bekräftelsebehov som är beroende på en annan människas beslut.

    Gud välsigne dig Andreas

  • Inga

    Att lämna helt och fullt och att förlåta är det viktigaste för att bli fri.
    Att be Jesus om helande och hjälp att förlåta och kanske söka sig till någon kristen själavårdare eller vän för att få prata av sig om övergreppen för att bli mer hel.

    Sedan behöver man ofta förlåta sig själv för att man gått med i församlingen ifråga. Man kan ju uppleva de åren som bortkastade eller förlorade år vilket kan vara nog så smärtsamt.

  • Ulrika

    Jag tycker att det är intressant att se vad som räddade en del när det begav sig i LO,s begynnelse i början av 80-talet. I häftet ”Trosförkunnelsen och dess avhoppare” RI-rapport 3 Kyrkans hus Uppsala 1983, vittnar en av dessa och dennes själavårdare summerar bland annat följande: ”Tvivlen och frågorna började dock dyka upp. Bengt-Olof hade länge känt att han stått i ett spänningsfält mitt emellan två rörelser. Han satte sig ner och gick succesivt igenom de centrala lärosatserna för att pröva dem i ljuset av bibeln. Då han kom på att bibelns tolkningsmönster inte stämde överens med trosförkunnelsens, tyckta han det var lika bra att dra konsekvenserna av det och välja följa bibeln. /Klipp/ Eftersom Bengt-Olofs beslut att lämna trosförkunnelsen föregåtts av en lång, systematisk genomgång av dess lära, har han inte drabbats av några speciella svårigheter som exempelvis floating eller depression.

  • Ulrika

    ”Gud gav mig ett ord endast ett par månader efter jag kom till Livets
    Ord, 1 Kor 13: 1-3. Det blev min tröst under alla åren jag hade någon
    relation till Livets Ord”

    Tack för att du berättar detta. Mycket användbara ord du fick..

    ”Om jag talar
 både människors
 och änglars språk
 men inte har kärlek,
 är jag bara ekande brons
 eller en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva
 och vet alla hemligheter
 och har all kunskap,
 och om jag har all tro
 så att jag kan flytta berg
 men inte har kärlek,
 så är jag ingenting.
 Och om jag delar ut
 allt jag äger
 och om jag offrar min kropp
 till att brännas 
 men inte har kärlek,
 så vinner jag ingenting.
”

    I sammanhanget vill jag gärna citera några av verserna därefter: ” Kärleken är tålig och mild.
 Kärleken avundas inte,
 den skryter inte,
 den är inte uppblåst. Den beter sig inte illa,
 den söker inte sitt,
 den brusar inte upp,
 den tänker inte på det onda. Den gläder sig inte
 över orätten
 men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den,
 allt hoppas den,
 allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig.
 Men profetiorna ska försvinna,
 tungomålen ska tystna
 och kunskapen försvinna. Vi förstår bara till en del
 och profeterar till en del,
 men när det fullkomliga kommer
 ska det som är till en del 
 försvinna. När jag var barn
 talade jag som ett barn,
 tänkte som ett barn
 och förstod som ett barn.
 Men sedan jag blivit vuxen
 har jag lagt bort det barnsliga. Nu ser vi en gåtfull spegelbild ,
 men då ska vi se
 ansikte mot ansikte.
 Nu förstår jag bara till en del,
 men då ska jag 
 känna fullkomligt,
 så som jag själv blivit
 fullkomligt känd.
 Så består nu tro, hopp och kärlek,
 dessa tre,
 och störst av dem är kärleken.
”

    Har du funnit en ny församling?

  • Margareth Schumann

    Detta är sant Inga men tyvärr fråntar det inte ledarnas ansvar för vad de har gjort och vad de borde ha gjort för att underlätta för människornas smärta.

  • Markku Kopare

    Nä, den risken är minimal då grundtexten inte faller Kjell i smaken, det passar inte heller hans teologi som till stor del verkar vara byggd på vad som presenteras på sociala medier. Att kalla förkunnare som har annan uppfattning
    om Gud än den Kjell har, för ‘satanister’, är inte så lite magstarkt. Varför tillskriva satan all denna makt? Gud själv är den som både ger liv men som också tar liv när det så behagar Honom. I videoklippet som Kjell menar är ett utslag av satans medlöpare, så beter sej människor som de gör därför att den
    fysiska kroppen inte kan hantera Guds Heliga Ande – de får en ‘överdos’ helt enkelt. I Samuelsboken så kommer Den Helige Ande över flera personer och de sliter av sej kläderna och ligger nakna på marken och skakar – tills solen går ner!!…Detta är alltså Den Helige Andes verk – hur faller detta Kjell i smaken? Jo…det måste ju betyda att Samuel var satanist, eller hur?

    Visserligen finns detta ej på U tube men Guds skrivna Ord kanske funkar…??

    Moses sa att Gud skulle göra något som inte förr hade skett; Gud tog livet av både män, kvinnor samt även barn. Är Gud satanist eller är Han med i IS? Jeremia profeterade att Hiskia skulle dö men han hade fel då Hiskias levnad förlängdes med 15 år – så då måste Jeremia varit en falsk profet tillika med Jona som också for med lögn då Nineve inte alls blev eld och lågor. Elisa var en falsk profet då han förbannade flera dussin ungdomar i en satanisk ritual och en björn kom ur skogen och dödade allihopa, jag menar att detta är ju bibliska fakta som borde väga tyngre än obskyra U tube klipp vad anbelangar vad som kommer från Gud eller ej.

    Änglarna är mördare allihopa – även Guds änglar; I kunga boken så dödar en st ängel en hel arme på 185.000 soldater och i jämförelse så förefaller ju Elija vara ganska human som nöjer sej med att döda bara ett hundratal soldater…?

    Bibliska fakta.

    Dessa fakta finns även i Nya Testamentet men jag tror de flesta har fått en lagom dos av bibliska fakta på hur Den Helige Ande kan verka här på jorden. För den som är nyfiken och vill läsa mer om hur Den Helige Ande inte alls
    frågar oss om lov hur Han ska få bete sej, så kan du själv läsa i Bibeln(Nya Testamentet) istället för att titta på U tube klipp.tex Apg 5, Apg 12:23, Apg 13:11, Upp 2:22-23 Detta är ‘bibliska fakta’ och visar att Gud Helige Ande gör saker och ting som vårt huvud inte alltid gillar. Att Kjell inte gillar det ena
    eller andra och att personen som sammanställt Videoklippet Kjell
    hänvisar till, inte heller verkar gilla vissa förkunnare – än sen?

    Åtminstone behåller de kläderna på i det nämda Videoklippet 😉

  • Absolut inte, men jag tror du behöver läsa vad kontexten med artikeln är och vilka löften som gavs.

    Bless!

  • Detta är något som går över 10 år tillbaka i tid, så när det verkade som att LO öppnade dörren till en försoningsprocess bestämde vi oss för att ge det hela en chans. Däremot förstår jag din fråga och håller väl i stort sett med dig. Nu är dörren stängde för min del i alla all, något denna artikel förhoppningsvis också visar.

  • Inga

    Det gör det verkligen inte nej de lejda herdarna får stå till svars inför Gud.
    Som jag skrev tidigare så är det tyvärr många ledare som skadat och sargat fåren svårt. Det är något som Herren är mycket vred över och talar om i sitt Ord där ‘ ve dessa lejda herdar ‘ bla finns med.
    Jag vet hur djup den smärtan är vid andliga övergrepp och skulle själv aldrig klarat mig igenom det utan nåden att få klamra mig fast på min klippa och frälsare Jesus Kristus.
    Gud välsigne dig Margareth.

  • Ulrika

    Vilket bibelställe i Samuelsboken menar du?

  • Inga

    Det är verkligen en andlig våldtäkt som Andreas G uttrycker det när en herde/ ledare gör en illa och det blir sedan som en själslig våldtäkt när denne herde/ ledare inte vill lyssna , försöka förstå att han/ hon gjort fel eller vägrar att förlåta.
    Det är ett maktmissbruk och ett förminskade av personen som redan mår dåligt.
    Det är bra att du Andreas lyfter den här viktiga frågan och att saker o ting får komma upp i ljuset.

  • David B

    Ja, visst är det tråkigt när löften inte infrias, men samma sak där, det är inte ditt ansvar.
    Och det verkar ju inte heller varit kommunikationen som brustit (alltså inga missförstånd) och inte heller brist på tålamod från din sida, utan du har gett tid.

    Känner igen problematiken. Jag brukar tänka ”Så långt det är möjligt och beror
    på er, lev i fred med alla människor.” Rom.12:18

    När ”bollen ligger hos en annan” så att säga (och man vet att kommunikation och tid inte är problemet) så får man låta ”bollen vara kvar där” tills passningen eventuellt kommer. Fast ibland kommer den ju tyvärr aldrig, men det är inte mitt ansvar då.

    Herrens frid broder

  • Joakim Lundqvist

    Hej Andreas,

    Jag är ledsen för att jag brustit i kontakten oss emellan.

    När jag uttryckte vårt förlåt i höstas, förstod jag att det skulle kunna leda till att många med en negativ erfarenhet skulle önska en nära, pågående kontakt och vidare samtal. Och att jag och Livets Ords övriga ledarskap, utöver vårt primära ansvar för medlemmarna i vår egen församling, kanske inte fullt ut skulle kunna räcka till för allt detta. Och att risken fanns att det i sin tur skulle kunna tolkas som att vårt förlåt inte var ärligt menat.

    Men alternativet var att inte be om förlåtelse överhuvudtaget, vilket naturligtvis inte vore rätt. Vi är medvetna om att saker varit felaktiga och har ärligt velat erkänna och uttrycka en tydlig och offentlig bön om förlåtelse för detta, utöver de många samtal som genom åren har ägt rum på personlig nivå.

    Sedan det tillfället i september har jag och hela ledarskapet varit i kontakt med ett stort antal enskilda, ledare, församlingar och sammanhang, och sett dyrbara försoningsverk. Det är jag djupt tacksam för. Men som jag sagt till dig tidigare: den största smärtan och slitningen i att vara pastor för en stor församling med ett vidsträckt arbete är att man så ofta inte räcker till för allt man skulle önska. Inte minst att tala med och besöka fler än jag själv hinner med. Jag är bara en människa, och även om jag jobbar hårt och intensivt, och församlingen är hela mitt liv, kommer jag ändå inte att räcka till för allt och alla jag skulle önska.

    När det gäller din och min kommunikation har vi sedan förlåtelsebönen i september månad, som du vet, träffats för att fika och prata på stan, pratat på mitt kontor, pratat i samband med gudstjänster, och pratat på telefon. Så vitt jag kan se har jag skickat dig nio mail och 17 meddelanden på Messenger under den här tidsperioden. Det är betydligt mer tid och fokus än jag under samma tid kunnat ge till de allra flesta personer som jag själv är herde för, och som är med i min egen församling.

    Jag beklagar ärligt att min kontakt stannade av under våren då min arbetsbörda blev extremt hög. Som du vet har jag varslat dig om min problematik flera gånger, bl.a i mitt senaste mail till dig:

    “Min utmaning är framför allt de processer där jag personligen är garanten för att saker ska hända. När det gäller förlåtelseprocessen har jag själv velat ta så många initiativ som möjligt för att visa på att detta verkligen är angeläget, samtidigt som jag naturligtvis behöver fortsätta med allt annat som måste göras. I nuläget handlar det om en personlig kontakt med ett 30-tal personer, som kommer utanpå det andra som jag redan gjorde innan och behöver fortsätta göra – människor i församlingen som jag måste ta hand om, predikningar och undervisning, strukturellt och organisatoriskt arbete, mission och evangelisation, ekonomi, teambyggande etc.
    Missförstå mig inte – kontakten med dem som har farit illa är så oerhört viktig, men utmaningen blir att jag personligen naturligtvis inte räcker till för var och en, och att jag ibland misslyckas eller glömmer att kommunicera den här verkligheten – och att det långsamma tempot då kanske tolkas som bristande intresse.
    Du vet ju i alla fall av personlig erfarenhet att vi haft en fortsatt kommunikation, har träffats och pratat, att jag tagit initiativ att höra av mig etc. Jag har en liknande relation med en lång rad andra personer, men är medveten om att jag inte räckt till för allt. Tack för din förståelse!”

    Det viktigaste och tydligaste tecknet på att vi verkligen menade allvar med vårt förlåt är den rejäla, interna genomlysning av vår kultur, struktur, teologi etc som vi startade direkt i september månad, för att de svagheter vi identifierat inte skulle upprepa sig i framtiden. Vi har lagt ner ett enormt arbete på detta under det gångna året, och c:a 200 församlingsmedlemmar och ledare har på olika sätt varit involverade och delaktiga i processen och arbetet med att definiera och bygga den kultur vi vill ska prägla vår församling och arbete i framtiden.

    Jag önskar dig från hjärtat allt gott och all Guds välsignelse. I slutänden är det Han som helt och totalt kan hela och upprätta våra liv.

    Joakim

  • Micael

    Bra!

  • Inga

    Ja i det här fallet ( med Joakim ) har det ju iaf inte saknats kontakt. Många av oss andra från andra församlingar har inte fått ett ord, inte ett samtal , inte ett mail, inte ett sms- inte ett ord ingenting.
    Som om man inte finns eller är värd någonting.
    Då gäller det att veta att man har sin identitet och sitt värde i Gud.

  • Ulrika

    Hej,

    Jorden runt resan ni gjorde under en månads tid är ”lite” udda när man tänker på vad pastorerna i min församling har råd med.

  • Cissi

    Nu har jag läst bloggposten på nytt i kontext av pastor Lundqvists respons. Om än jag respekterar Glandbergers distinktion mellan herde och kommunikatör, så ser jag inte någon reell skillnad mellan dessa två begrepp i termer av ansvarsbörda – och det tänker jag att pastor Lundqvist har förståelse för.

    Min allra första kommentar, i går morse, byggde i huvudsak på följande:
    ”Vi lade under detta samtal fram flera konkreta förslag angående hur ett vidare arbete skulle kunna fortgå, och vi var överens om att ses snart igen för att i detalj utarbeta en plan tillsammans för det praktiska arbetet.”
    + hela den lista av goda idéer, varav en beskrevs inledningsvis:
    ”en samtalsgrupp a’la 12-stegsmodellen kunde vara en väg vidare för både mig och andra med liknande erfarenheter. Det skulle i så fall varit en grupp där man kunde tala fritt om sina upplevelser, sitt liv och sin tro och tvivel, Jag hade dock ett krav till Joakim, och det var att denna grupp skulle undanhållas offentligheten så att vi alla fick en chans att verkligen utvecklas tillsammans, om man nu kan uttrycka det så.

    Joakim Lundqvist gillade omsider tanken med en grupp av detta slag, och jag inväntade vidare kontakt med honom kring detta. ”

    Idag pockar fler nyanser på uppmärksamhet:
    ”trodde vi inte på en gemensam process med Livets Ord.”
    ”även om jag dock väljer att tro att intentionen var god och ärlig”
    ”därför började Livets Ord i helt fel ände”
    ”letade källhänvisningar till denna artikel[7]:
    ”Också i de bästa av relationer begår vi alla misstag. Vi gör och säger saker som vi senare ångrar och sårar de människor vi älskar mest. Vi BEHÖVER ALLTSÅ STÄLLA SAKER TILL RÄTTA. [min emfas] Men att bara säga förlåt räcker inte alltid […]” ”
    ”ingen i församlingen verkar veta vad de konkret bett om ursäkt för”

    Och så landar haggan här:
    ”Du måste involvera fler personer från LO i denna process så att den kan få prioritering. Och ni måste förstå att ni inte äger denna process – den äger vi tillsammans och den kan aldrig bli något om vi inte gemensamt gör något.”
    Om Markku Kopare snarare än Kjell har rätt om människors helt absurda agerande i ord likafullt som i handling (jodå, jag såg och hörde och vet att min älskade pappa kan gå i graven med den bilden av evangelium) så bör ju det tolkas som en himmelsk hälsning om att ”And I’ll become even more undignified than this”
    Alltså borde det just i Livets Ord Uppsala bedömas naturligt, kanske till och med givet, att löpa risk att betraktas som fån av omvärlden – i synnerhet när det är till Jesus Kristus överlåtna trossyskon som står redo att gå in och arbeta för försoning.

    Ps 97,

  • Om jag vore hemma skulle jag ange de ställen i videon där WoF-kändisarna tydligt med ord och ”tecken” visar vem de ärar som herre. Tyvärr har jag en mycket begränsad bandbredd där jag nu befinner mej.

    Jag minns nu inte exakt vem som sade det, men på ett ställe säger han: ”Come! Take the mark of the beast.” Om jag minns rätt var Copeland och Howard-Browne inblandade i den biten.

    Och om jag minns rätt är det Du Plessis som pekar uppåt med djävulstecknet och säger att han endast bekänner honom som herre.

    Vidare Howard-Browne som tar upp kollekt för satans arbete och Benny Hinn som även tydligt uttalar ”satan” på några ställen.

    Vad gäller manifestationerna med skakande människor och dylikt tror jag visserligen inte att detta är från Den Helige Ande, men det är i detta fall en bisak. Att falska manifestationer och falska profetior är skadliga tvivlar jag dock inte på.

    Låt mej stanna där för jag vill inte köra Andreas post off topic även om jag anser att Livets Ord inte bara behöver be människor om förlåtelse för felaktig behandling, utan även be Herren om förlåtelse för villoläror.

    Samma gäller där. Man kan inte göra det utan att samtidigt deklarera precis vad det är man ber om förlåtelse för.

    Må Herren leda alla drabbade oavsett vilken position de må ha i församlingen.

    /Kjell

  • Ulrika

    När man ibland möter den yngsta generationen inom trosförkunnelsen blir man uppdaterad av den senaste undervisningen de får. En av undervisningen är den att kristna skulle vara fullkomliga. Där kan jag se en stor fördel med Lundqvists förlåt då det torde leda till insikten att undervisning om människans fullkomlighet är falsk och det totala beroendet av den ende Fullkomlige är sant. Skönt för dem. Och faktisk en ren förutsättning för att kunna vända om och se falskheterna i trosförkunnelsens läror. Jag skulle gärna vilja ställa en del frågor till ledarna inom trosförkunnelsen om deras läror anno 2018 kontra den som Ekman förde fram. Men de har nog inte tid med mig.

  • Cissi

    Vännen,
    Trots att jag inte är vare sig kommunikatör eller herde, så vet jag faktiskt inte hur jag ska begränsa mig. Det finns så mycket att berätta. Jag känner mig tacksam för 500-salen, för faktum är att detta med Aletheias kommentarsregler eller, för den delen, deras lekregler, har beröringspunkter i vad jag vill säga om att vara fullkomlig. För trots att jag inte kan kommunicera som Kommunikatören Själv eller ens som pastor Lundqvist, så kommunicerar jag. Faktum är att jag gör det med stöd i deras kommunikativa strategier och med skydd av Mästarens så kallade rättesnören gällande kommunikation.

    Denna hagga har jämförelsevis mycket tid – det brukar många påminna mig om, när jag gör min närvaro känd i olika forum. Men större hjärta? Jag vet inte. Jag bekänner att jag ägnar mer omsorg åt min TePe soft (tandborste) än åt dig, Ulrika. Om du inte skulle vilja att det var annorlunda, förstås!
    Sakarja:
    7:9 Så säger Herren Sebaot:
    ”Döm rätta domar
    och visa varandra
    godhet och barmhärtighet.
    Förtryck inte änkan
    och den faderlöse,
    främlingen och den fattige,
    och tänk inte ut ont
    mot varandra i era hjärtan.”

    8:15
    Var inte rädda!
    Men detta är vad ni ska göra:
    Tala sanning med varandra,
    döm rätta domar i era portar,
    domar som ger frid.
    Tänk inte ut ont mot varandra
    i era hjärtan
    och ha inte kärlek till falska eder,
    för allt sådant hatar jag,
    säger Herren.
    Mika:
    6:8 Han har sagt dig, du människa,
    vad som är gott.
    Vad begär Herren av dig
    annat än att du gör det rätta,
    älskar barmhärtighet
    och vandrar i ödmjukhet
    med din Gud?

  • Cissi

    Eftersom 1 Korinterbrevet 13 har kommit upp i olika sammanhang, så kan säkert det vara intressant att gå direkt till 45:00, som en av de manifestationer man kan ha skilda meningar om. Jag tipsade pappa, leg. ateist, om det klippet men det var förhoppningsvis inte genom hans ögon jag såg det.

    Jag har också dubbelkollat, så jag vet att det finns en distinktion mellan I L Y och det tecken predikanterna gör men kan inte bedöma om de själva har dubbelkollat. I L Y – spindelmannentecknet – är mer informellt tecken för kärlek och betraktas nog som slang inom amerikanskt teckenspråk.

  • Ulrika

    Berättade precis om en av de stora fördelarna med Lundqvists förlåt.

  • Cissi

    Och jag spann vidare på Glandbergers tråd angående handlingsplaner och den överhängande risken att förlåt blev ytterligare ett inneord. Talade visst förbi dig.

    Felåt,

    C

  • Ulrika

    ”den överhängande risken att förlåt blev ytterligare ett inneord.”

    Bra.

    Jag kommer att avsluta deltagandet här för ett tag nu igen, annat ska göras, men håll jättegärna ett öga på hur ”förlåt” används och utvecklas (i egentlig mening avvecklas?) i framtiden. Är förlåtet kopplat till sinnesändring eller ”Du ska acceptera det jag vill för nu har jag sagt förlåt?” Eller annat.

    Lycka till, Guds välsignelse och hej då så länge.

  • Cissi

    Kära Ulrika,

    jag bad dig inte acceptera [vad?], det ingår inte heller i mitt mandat, lika lite som att hålla koll på trossyskons sinnesändringar. Jag är inte ju inte någon tankeläsare. Jag hade lite för mycket att berätta och inser naturligtvis att det jag valde att berätta inte riktigt var vad du hoppades på. Min känsla av att ha fejlat gör dig knappast gladare. När jag nu gör helg är min slutsats: gör vi oss inte förstådda, så låt det bero. Min legitimerade pappa skulle inte kalla det för psykotiskt.

  • Ulrika

    Nej, nej….det var inte personligt Cissi! Jag talade om hur ordet förlåt skulle kunna komma att användas av ledarna. Har inte haft en tanke om dig i mina svar, det är ju ledarnas ”förlåt” vi talar om.

    Bättre så? Vi kan nog snacka länge men nu får det hjärtans gärna sista ordet för snart går jag på ett 9-dagarspass som legitimerad 🙂

  • Ulrika

    ”men nu får det hjärtans gärna sista ordet” ska vara:

    Men nu får DU hjärtans gärna sista ordet…

  • Cissi

    Hjälp. Detta satte haggan på prov. Det sista ordet?

    Amen, kom Herre Jesus!
    21 Herren Jesu nåd vare med alla.

  • Björn bloggaren

    Många människor har blivit illa tilltygade av Livets Ord, men att avkräva förlåtelse ifrågasätter jag då Jesus säger: Mat_6:14 Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder.

    Jag tror att helande och upprättelsen ligger i att förlåta dem som syndat mot en och att bryta det som skett i Jesu namn. Visst det låter enkelt, men Jesus säger inte att vi skall avkräva förlåtelse, utan just att vi skall förlåta.

    Om sen varken Ulf E, eller någon annan som gjort illa mot medlemarna inser att de gjort illa, är ju en helt annan sak, det viktiga är att de drabbade förlåter. Jag talar utifrån egen erfarenhet, om det sen råkar bli så ett ex Ulf blir överbevisad av Guds Ande och ber de drabbade om förlåtelse, så är ju det fantastiskt, men som sagts, förlåtelse är inget man kan kräva.

    Bb

  • Jonas Rosendahl

    Kjell. Jag tycker du går för långt i din kritik av karismatiker.

    Livets ords problem har inte med ockultism av göra, utan det har med en alltför överdriven fokusering på andlighet att göra. Detta i kombination med en överdriven betoning på tjänstegåvorna har skapat en exklusivitet i ledarskapet som man än idag försöker komma tillrätta med.

    Säger inte att jag har rätt i alla mina bedömningar men det är min bedömning i detta fall. Att göra rättshaverist uttalanden och fördöma allt och alla att komma från ”blåkulla” hjälper ingen framförallt inte dem som verkligen behöver hjälp som av olika anledningar kommit alltför mkt i kläm i våra frikyrkor genom åren genom en hård och lagisk tolkning av bibelordet.

  • Lars Wärn

    Som jag skrivit några gånger tidigare, och kanske blivit blockad p g a det: Det vederstyggliga afvgudatemplet i Ubsola bör jämnas med marken, som redan västgötakonungarna sade för 1000 år sedan. Trosrörelsen och dess framgångsteologi har inget med Guds Rike att skaffa.

  • Markku Kopare

    Ursäkta för sent svar – jobbar alla dar i veckan så är en lagbrytare på många sätt. Jo…stället i 1:a Samuelsboken som jag hänvisade till är detta:1 Sam 10 ff. Jag förhastade mej lite där eftersom det inte uttryckligen står att de slet av sej kläderna men i den profetiska exstasen så är det inte ovanligt att olika klädesplagg åker av…

  • Kenneth Mäki

    Jag bara undrar, hur ser LO styret ut idag? Fortfarande stiftelse? Eller ändrat till ideell förening? Vilka sitter i styrelsen?

  • Stanley Östman

    Rörelsen består av människor – bland dessa så finns det helt klart människor som tillhör Guds Rike. Likafullt som det finns människor i SvK, pingströrelsen & även Katolska kyrkan som tillhör Guds Rike.
    Vem är du att avgöra människors delaktighet i Guds Rike ?
    Det är en helt annan sak att bedöma delar av lärosatser – men det är inte kopplat till den enskildes delaktighet i Guds riket.
    Så statement som ”Trosrörelsen… har inget med Guds Rike att göra” – ett sådant uttalande är inte främjat av kunskapens ord.

  • Du skriver: ”Jag tycker du går för långt i din kritik av karismatiker.”

    Så vitt jag vet har jag inte kritiserat karismatiker alls. Vänligen citera en enda mening där du anser att jag har gjort det.

    Jag förstår mycket väl din omtanke om skadade får, men i den Bibel jag läser står det i Matt. 7:15-18

    Akta er för de falska profeterna. De kommer till er i fårakläder, men i sitt inre är de rovlystna vargar. På deras frukt ska ni känna igen dem. Man plockar väl inte vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. ETT GOTT TRÄD KAN INTE BÄRA DÅLIG FRUKT, INTE HELLER KAN ETT DÅLIGT TRÄD BÄRA GOD FRUKT.

    Och jag vidhåller att en församling som byggts på svår villolära är ett dåligt träd. Det blir inga fikon hur mycket du än ansar tistlarna!

    /Kjell

  • Lars Wärn

    ”Likafullt som det finns människor i SvK, pingströrelsen & även Katolska kyrkan som tillhör Guds Rike.”

    Absolut. Det har du helt rätt i. Det har jag framhållit många gånger här och i andra bloggar. Men vad säger Guds ord till dem som som är involverade i dessa fruktansvärda och fruktlösa sammanhang men som ändå hör till Riket ?

    ”Och jag hörde en annan röst från himmelen säga: ‘Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.’ ”

    (Upp 18:4)

  • Jag känner dej inte och har absolut ingen egen erfarenhet av situationen runt omkring dej. Men ett kan jag med säkerhet säga. Det är helt och hållet omöjligt att vara alla i en grupp människor till lags.

    Du har ju fått ta över ett diktatoriskt styrt familjeföretag där nepotismen frodades. Det går inte att göra ett lappkast och plötsligen bli en demokratisk förening.

    Du har fått (mottagit och accepterat) en ledarroll för en stor grupp människor som tillhör ett folk som har vaggats in i lögnen att demokrati är något gott i sig självt. Ett folk som tror på dialektik och som har stora svårigheter att acceptera hierarkisk beslutformning och ledarskap.

    Dessutom för en grupp människor som har letts att tro att egna ambitioner kan drivas genom att man påstår att man har fått en personlig uppenbarelse från Gud.

    Sanningen är den att du har fått ett helt och hållet omöjligt jobb, mänskligt sett. Men om den Allsmäktige är din Herre och du har fått uppdraget från Honom så är han ansvarig (responsible) medan det blir din lott att avlägga räkenskap eller alltså vara (accountable).

    Förlåt de två engelska termerna. Jag har bott utanför Sveriges gränser sedan 70-talet och saknar ibland exakt svensk terminologi.

    Till din hjälp behöver du understödjande medarbetare. Du behöver vidare äldste och andra bibeltrogna med praktiska kunskaper och specialism som du kan konsultera. Bland dina medarbetare behöver du kristustrogna som fungerar som kommunikatörer till gruppen.

    Inte så att då alla problem är lösta. Det handlar ju om människor och det finns ingen brist på entusiaster med egen agenda. Det går inte att tillfredställa dessa och de kommer att förorsaka problem och oroa många.

    Det jag vill säga med detta är att bara Herren är ”responsible” och att du i praktiken är direkt ”accountable” bara till Honom.

    Dina medarbetare är i sina specifika roller ”accountable” till dej.

    En hierarkisk ledning är den modell som vi finner i Bibeln och tyvärr är den dåligt accepterad i en samtid som tror på demokrati och diskussioner och stötande och blötande i all oändlighet.

    Vad är då avsikten med denna kommentar?

    Jo, att vara till tröst. Men som du vet har det nytestamentliga ordet för tröst även betydelsen förmaning. Dessa två är oskiljaktliga.

    Förmaningen ligger mej djupt i hjärtat. Likasom i Apg. 19 där man brände böcker med felaktiga läror, kommer du att få avlägga räkenskap för de böcker med felaktiga läror som inte rensas bort från Livets Ord. Och dessa är många!

    De som har sådana böcker hemma, och som de har köpt via bokståndet, måste varnas. Villorna måste avslöjas explicit och tydligt så att alla förstår. Det kommer att leda till att somliga lämnar församlingen.

    Först när detta har skett kommer du att ha tid, trovärdighet och möjlighet att ta dej an alla dem som lidit skada.

    Jag förstår att detta budskap är svårsmält och du behöver alls inte reagera. Det är dock avsett till tröst, förmaning och välsignelse.

    /Kjell

  • SE Sköld

    Uppsala livets ord, till skillnad från Bibelns ”alla de sanna livets ord”, är i grunden en villolära, som har skadat och fysiskt dödat människor och krossat äktenskap. Hur det är nu, efter Ulf Ekman, vet jag inte.

    Däremot vet jag, att barnmorskan Ellinor Grimmark, har mer mod än hela Sveriges kristenhets främsta företrädare i övrigt, predikanterna. Hon är något av en Debora bland en mängd av Herrens tjänare, som ägnar sig åt helt andra saker än att predika sanningens Ord för vårt lands folk. Den – sanningen som skall befria vårt folk – skapar ju förföljelse för sanningens skull, och den vill de helst slippa. Det är – för dem – ett alltför högt pris att betala! Därför gör det nu som Rubens ätter under Deboras tid: de håller ”stora rådslag” och sitter sedan kvar bland ”fållorna” i stället för att strida för vårt lands folk, med sanningens vapen i både den högra och vänstra handen!

    Kommer ihåg ett församlingsmöte i Pingstkyrkan i Jönköping, någon gång möjligen i början på 1990-talet, då en ung man med hästsvans gick fram till mikrofonen och bl.a sa: ”apostlarna var ju inga mesar, heller”. Men vår tids ”apostlar” är definitivt mesar, som inte vågar ställa sig upp till försvar för de allra minsta, de människorna – Guds avbilder – som nu dräps i moderlivet. Hela Skapelsen har ju kommit till för människans skull!

    Därför är EN människa mer värd än hela den övriga Skapelsen!

  • SE Sköld

    Det vi kallar väckelse kommer till vårt land, när predikanterna börjar predika som Paulus ”allt Guds rådslut” – allt Guds Ord – för vårt folk. Det är nämligen sanningen som skall göra oss fria, men nu undanhåller förkunnarna obekväma sanningar för folket: de Sanningar som skall rädda oss, göra oss fria.

    Det är Guds Ord som skall frälsa oss, inte förkunnarna:
    utan det ”luttrade” – rena – Ordet!

  • Läsare

    Det är nog mycket mer än böcker som behöver brännas. Kan nog tänka mig att man kan beställa ljudupptagningar med massvis av falska profeter som getts fritt spelrum på scenen i Uppsala. Här är jag mer inne på Lars W:s linje nämligen att ALLT måste rivas ner.

  • Det Andréas Glandberger skriver om är inte begränsat till Livets Ord.

    Själv råkade jag ut för lögn, falskhet och svek i pingströrelsesammanhang och av en missionsorganisation i slutet av 90-talet. Det tog mig hårt.

    I försöken att rädda livet – jag drabbades till slut av utmattningssyndrom och var sjukskriven i 8 år – skrev jag en bok (Publicerad 2015), resultatet av många års brottning med frågor om förlåtelse och försoning. Eftersom jag är teolog (teol. dr i exegetisk teologi, Lund 2001) var det nödvändigt för mig att få en förståelse av vad som hänt ur bibliskt perspektiv för att kunna leva vidare.
    Boken heter Förlåtelse som nödvändig frihet https://goo.gl/DYFB9W och ser framför allt på hur man kan gå vidare då de som förgripit sig inte vill göra upp.
    Urspungligen var boken skarpare i såväl Inledning som Efterord.
    Så här löd det första utkastet till Efterordet:

    ”Den här boken är skriven från ett underifrån-perspektiv.
    Du med läder på näsan, och rakblad på armbågarna, känner inte igen dig.
    Kanske förstås vissa uttryck djupast eller endast av den med erfarenhet av svårt övergrepp.
    Den är skriven utifrån erfarenheten av, och övertygelsen om, att mycket av liv i kyrkor och församlingar är en ytlig fernissa med attityden: ser det bara bra ut, så är det bra.
    Tragiken är, att såväl präster och pastorer som lekmän och vanliga troende till slut kommit att acceptera detta som ett normalt tillstånd: kristendom är på något sätt en föreställning, ett beteende.
    Man kan inte vara ärlig, uppriktig eller sann. Gör man det går man under, eller blir i alla fall utfrusen och marginaliserad.
    På så sätt får Tron föga möjlighet att utvecklas. Människor fjärmas alltför långt från möjligheten att kunna tro, genom bristen på genuinitet mot sig själva och det ett kämpande samvete förgäves försöker göra uppmärksam på. Fästet i Jaget saknas.
    Och Andliga Ledare – i vilka former och skrudar, eller i brist på sådana och enbart i de trendigaste modet, hur enkelt men utstuderat ledigt det än är – kan alltid luta sig mot sina kollegor och deras bekräftelser: det är så här skall det vara.
    Undertiden lider människor.
    Anpassning till ytlighet är inte förtroende. Det är bara en passiv överlevnadsstrategi. Människor litar inte på dig, du Andlige Ledare.
    De litar inte på dig ens tillräckligt för att antyda att det är så. Det du ser av brist på engagemang har andra och djupare rötter än du vill ana.
    Det är en fråga om brist på förtroende.
    Du spelar ett spel, och är genomskådad av dem du i någon mening föraktar.”

    Sådan var min erfarenhet.

    Det som är unikt med Joakim Lundqvist och Livets Ord jämfört med övrig evangelikal kristenhet är villigheten att erkänna och acceptera ett andligt ansvar för vad tidigare ledare gjort i församlingens namn.

    Men skulle det vara så som Andreas Glandberger påstår, att detta bara var känslomässigt grundat och ett massmedialt spel för galleriet – då har sveket nått nya djup.

    När jag dock i kommentarsfältet läser Joakims svar till dig Andréas, undrar jag om det är eller kan vara så.

    Det verkar dock finnas ett strukturellt problem: att alltför mycket makt och ansvar ligger på en ”huvudpastor” och inte på likaställa äldste, som kan tala och agera i Guds namn, själavårda och trösta, hela och upprätta – och förstås att ”vanliga” kristna tar emot sådana i Herren lika mycket som ”höga” predikanter.

  • SE Sköld

    I Bibeln står det hur en Guds församling skall byggas och alla som är läskunniga, har därför ansvar för sig själva, att inte gå med i ett sammanhang som bygger på någonting annat, än vad som står där:

    hur Guds församling skall byggas och det är INTE kring ledare! Gud vet hurudana vi människor är, därför bygger församlingen på en mångfald av gåvor – utrustningar – som korrigerar varandra.

    I ledningen står apostlar och profeter och inte som nu, i de flesta fall, lärare och lärare har lärarens utrustning, och den är inte församlingens ”styrinrättning”, men har av någon anledning blivit det.

    Inga knäfall i världen kan ändra på Guds ordning, utan när det gäller den,
    handlar det enbart om lydnad. Lydnad för Ordet, Sanningens Ord!

  • Margareth Schumann

    I ditt svar till Andreas, Joakim Lundqvist, säger du att du har haft en del kontakt med honom det gångna året via mejl, sms, fikat tillsammans mm. Håller med om att du har lagt ner en del tid på honom. Om det har varit kvalitetstid är en annan sak.
    Du skriver i ditt inlägg att du har haft kontakt med enskilde, församlingar, ledare och sammanhang som har resulterat i dyrbara försoningscerk och det är jätte bra men du får det samridigt som att låta som att det är dessa som har varit sårade av kontakten med Livets Ord och inte i första hand enskilda individer.
    Joakim Lundqvist, du beskriver din arbetsbörda som herde för församlingen enorm och tidskrävande och att du inte har mycket tid till annat utöver detta. Nu har församlingen många oastorer och ledare och ni skulle kunde flrdela arbetet så du hinner med ”oväntade” situationer.
    Om detta ”förlåt” från plattformen var ett planerat ”förlåt” och inte ett ” soel för gallerierna ” borde det ha flregåtts av en noggrann planering om vad detta ”förlåt” isåfall kunde innebära för alla de hundratal på olika sätt drabbade människor. Du verkar inte ha kunnat planera in detta ”flrlåt” med din stab ich ditt team genom att strukturellt lägga upp en plan för att åstadkomma en förändring och en upprättelse flr de drabbade. Därmed måste jag och andra dra slutsatsen att ditt ”förlåt” inte ”stack” så djupt i ditt hjärta om fu på riktigt allvar flrstod viljen skada, smärta ich sorg flrsamlingen Livets Ord med dess pastorer ich ledare har förorsakat i människors liv. Din stab och ditt team verkar heller inte flrstå detta när de som du veskriver inte drar ”lasset” tillsammans med dig i den utsträckning som krävs när det gäller föllåtelsesprocessen i drssa människors liv. 1 Kor. 13: 1 – 3.

  • Eivor

    Läs Bo Kristers bok! Den är den mest välgörande och hoppfulla bok jag någonsin läst. Har man sår i själen får man hjälp att bearbeta dem.

  • Martin

    Har du en teologisk förklaring till varför det blir såhär? Jag tänker att det hör samman med en gärningslära där vi hela tiden måste prestera för att behålla vår plats i Guds rike, s k Lordship Salvation. Det blir ett väldigt stressigt sätt att leva där vi till slut finner oss snärjda i en mängd olika regler; vi kan inte vara kristna om vi dricker alkohol, lever i samboskap, svär, tittar på actionfilmer, skrattar åt tråkiga skämt, blir arga, osv osv i all oändlighet. Hela livet blir ett introvert nagelskådande för att upptäcka och undvika synd, hos oss och hos andra. Vi blir kritiska men kallar oss ”profetiska” och att vi går den smala vägen osv. Då tror vi inte längre på evangeliet som förklarar oss rättfärdiga inför Gud oberoende av laggärningar. Själv är jag ”nykter alkoholist” i det här sammanhanget men har få förhoppningar att sätta fångarna fria s a s.

  • Egentligen inte. Säkert kan orsakssammanhangen se ut som du beskriver, men jag tror det skiftar från person till person, beroende på bakgrund, omständigheter och inflytanden. Syftet med evangeliet är dock att vi skall förvandlas och leva annorlunda liv. ”Tidigare var ni mörker, men nu är ni ljus i Herren. Lev då som ljusets barn, för ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter.” (Ef 5:8,9)

  • Så glädjefyllt att höra! Tack för att du gav uttryck för detta; det var också syftet med boken.

  • Slimebeast

    Det är fantastiskt Andreas att du stått på dig och krävt upprättelse å andras vägnar trots alla dessa år som passerat. Du har kämpat för en rättvis sak, som jag håller med om att den berör hundratals, om inte tusentals, trasiga och sårade individer, personer, som utsatts för vidriga övergrepp av Livetsordare.

    Åh vad jag önskar att det fanns fler kristna som du Andreas! Vi kommer hålla en stor fest för dig i himmelriket för den kärlek du visat för de sargade och svaga, och din lön kommer att bli stor. (Matt 5:12)

    Joakim Lundqvist är inte fullt så korrupt och kallhjärtad som det gamla gardet, men någon uppriktig, sanningsälskande och kärleksfull kristen är han tyvärr inte heller.

    En sann kristen måste markera starkt avstånd till Livets Ord. (1 Kor 5:13, 2 Thess 3:6, Apg 5:9)

  • SE Sköld

    Den s.k. brödrakärleken – människokärleken – som inte börjar med den försvarslösa människan i moderlivet, tror jag inte på, utan den handlar om någon form av egenkärlek: borstar du min rygg, så borstar jag din! Det finns någon form av utbyte – vinst – att få, som en följd av den.

    Men den kärlek som också omfattar den för ögat osynlig människan i moderlivet, får inget i gengäld. Den är enbart en rättfärdighetsfråga! Därför tror jag, att kristenheten i Sverige är synnerligt fattig på Guds kärlek, den offrande, utgivande kärleken som inte räknar i termerna ”debet och kredit”.

  • Ulrika

    Hej igen.

    Finner ingenting i 1 Sam 10 ff som handlar om det man ser i videon i Kamaus inlägg. Vill du berätta vilka specifika bibelverser du menar och mer ingående hur du kopplar dessa till det du ser i videon i Kamaus inlägg?

    Har sett inledningen på videon i Kamaus inlägg (har sett för många av samma slag för att lägga tid på hela videon) och den man som ligger på golvet och skakar i i början på klippet påminner i mina ögon om de skakningar som man kan se hos mannen i slutet av nedanstående video.

    https://www.youtube.com/watch?v=gn9_V3MfN6k

  • Anna

    ”En förorättad broder är svårare att vinna än en befäst stad…”
    ‭‭Ordspråksboken‬ ‭18:19

  • Hilda Lund

    Vi kan ikke kreve tilgivelse av ledere som ikke vil ordne opp i relasjoner, men Gud krever definitivt av Hans lederskap at de skaper tilgivelse. All åndelig autoritet, eller alle forbannelser og mangel på bønnesvar stammer tilbake til relasjoner som er åpne eller blokkerte. All forfølgelse går tilbake til blokkerte relasjoner. Åndeverdenen der engler og åndsmakter opererer er avhengig av en åpen dør til enten velsignelser eller forbannelser.

    Da Joakim og det nye lederskapet overtog, så hadde de en vidt åpen dør til å ta avstand fra de åndsmaktene som man kan si hadde fått åndelig juridisk makt i menigheten pga. alle menigheter det forrige lederskapet ”slaktet”, alle de hundrevis kanskje tusenvis som mistet troen, det skjedde i Norge også så vi vet at dette var resultater det forrige lederskapet på LO var ansvarlige for.Nå mener de åndsmaktene at de har legal rett på det nye lederskapet og menigheten, og den eneste måten de kan komme unna disse kreftene på er å gjøre opp i slike relasjoner på en skikkelig måte.
    Å fremføre en mer eller mindre religiøs teaterforestilling av ”tilgivelse” for så å si at man har så mye å gjøre med administrasjon, evangelisering osv., og at av de 200 lederne som nå har gått gjennom denne ”nye kulturen”, så er det ingen som er interessert i å hjelpe Joakim til å gjennomføre forsoningen er å spille disse åndsmaktene rett i hendene.

    Det er eksakt slik disse åndsmaktene vil dere skal fremstilles for både åndeverdenen og den synlige.Så patetiske og useriøse og uvitene om åndelig autoritet, at de bare kan ta over, for dere har ikke tid, ingen av dere til å gjøre det som er rettferdig og nødvendig i denne saken.

    Det nye lederskapet på LO har nå tatt et valg og offentlig manifistert at de er i åpent opprør mot Guds ord. De er så sterkt under disse religiøse åndsmaktene, at de klarer ikke engang å organisere en gruppe som kanskje treffes en gang i måneden eller noen helger i året. En slik gruppe kunne vært et begynnende forsoningsverk med folk over hele Skandinavia og gitt opprettelse til alt som de forrige lederne rev ned og er så foraktet for, men disse religiøse åndsmaktene vil ikke tillate det, så istedet så fortsetter det nye lederskapet å demonstrerer at de er totalt ”under hælen” på disse åndsmaktene. De demonstrerer for hele verden at de er ikke kompetente nok til å starte en gruppe, der de må sitte og prate normalt med noen som Andreas, som for alle som har åndelig gangsyn, det er tydelig at Gud har utvalgt for dette gjenopprettelsessarbeidet.

    Alt de behøvde å gjøre var å ha noen få personer som møtte opp i denne gruppen, noen som synes det er interessant å prate med mennesker som har det tøft pga. deres egne tidligere lederes handlinger, men de klarer ikke det.Vi som var på LO under flere år, selv var jeg der 16 år, vi vet at relasjoner alltid var et alvorlig problem.Til og med Ulf sa, at det er ikke så mye poeng i å ta søkere til cellegruppene, fordi det var så stivt og religiøst der, folk var livredde for å si noe som ble oppfattet feil, og tydeligvis ingenting forandrer seg.Bare prat, bare religiøs teater.

    Å demonstrere et slikt opprør mot Gud i deres alvorlige situasjon, er det som i åndelig krigføring kalles for ”confusement of the highest order”, det får folk tll å gjøre slike ”dødelige mistak” som å nekte å ha en forsoningsgruppe – man blir akkurat som general Sisera som gikk inn i fiendens telt og presenterte seg, slik at han kunne bli drept, eller for den saken skyld Ulf som trodde løgnen som ble inngitt ham og avsatte seg selv.

    Dette er årsaken til at israelerne alltid rev ned alle altere i alle land de kom til og bygde nye til Gud, det er pga. kreftene i landet som raser mot folk i åndeverden med legal rett, fordi folket der tjente dem. Hvis ikke Gideon hadde ødelagt de grunnleggende kreftene i landet ved å rive ned sin fars alter, så ville hans reise gjennom livet blitt merket av mislykkethet, nederlag og vanære. Abraham, David, Elia, de bygde alltid nye altere for å avsette disse åndene som raser mot folket i åndeverden.
    Hvis man ikke gjør opp med disse gamle kreftene (relasjoner her) så hindres bønnesvar, man aktiverer usynlige åndskrefter som følger en, monitorer en og har mandat til å manipulere, kontrollere og dominere ofrene. Å ikke be om tilgivelse og ordne opp på en skikkelig måte i relasjoner er en av de fremste årsakene til mangel på bønnesvar, gjennombrudd og velsignelse, man har selv valgt det bort og gir fienden en åpen dør istedet for Gud og englene – og det blir oppfattet av alle i åndeverdenen og den synlige, når man gjør slike ”dødelige mistak”, slik at legale åndelige juridiske rettigheter kan tre i kraft på godt og ondt.

    Dette er den åndelige virkeligheten bak alt LOs tidligere lederskap har opplevd av ”forbannelser”. De gikk over en grense i åndeverden, som ble sett av alle, så kommer resultatene, fordi disse ”grensene” åndelig sett er bedømt juridisk som rettferdige. Det finnes massevis av eksempler på slike saker i både GT og NT, om man har interesse av å studere slike ting.

    Disse kreftene det forrige lederskapet var under raser nå mot det nye lederskapet og menigheten, fordi de mener de har legale juridiske åndelig rettigheter pga. handlingene til det forrige lederskapet.Når man ikke gjør opp i disse relasjonene de har skadet, så fører det til fortvilelse, motløshet og nederlag. Dermed samarbeider det nye lederskapet med fiendens åndsmakter for å promotere djevelens agenda som er å drepe, stjele og ødelegge. Akkurat som OKS i Oslo i sin tid aksepterte synd med sitt ”nådedogme” og gikk ned fra 4000 til 400 personer. Lederskapet samarbeidet med fienden i å sette sine egne folk i disse ”fangehullene”, og de samarbeidet hele veien gjennom flere år til de knapt hadde folk igjen – til Gud hadde tatt alt folket fra dem – uten å omvende seg. Dødelige mistak.

    Sannheten er at det finnes ingen måte Gideon kunne ha lyktes på, om han ikke hadde revet ned sin fars alter.Så lenge disse ”altrene” eller åndsmaktene får rase, så kan man bare glemme sine guddommelige fordeler. Det spiller ingen rolle hvor akademiske og sunne intelligente disse lederne er. Så lenge åndsmaktene raste mot dem, så trodde Gideon han ikke var noenting, en tjener av tjenere som jobbet på gårdsbruket sitt om natten så folk ikke skulle se ham. Jesus Kristus har for alltid gjort til skamme alle ”altere” eller åndskrefter som raser mot oss, da han gikk til korset for oss. Hva vi behøver å lære er hvordan vi skal få den åndelige virkeligheten til å arbeide for oss. Et ”alter” er egentlig et bilde på hjertets tilstand, Vårt hjerte er et åndelig alter for brennoffer til Gud.

    Hvordan begynte Gideon sin reise? Ved å rive ned ondskapens altere i sin fars hus. Om vi skal fullføre vår guddommelige ”destiny”, så kan vi ikke unne oss luksusen, av at ”det jeg ikke vet kan ikke skade meg”. Fienden kommer til å presentere LOs lederskap igjen og igjen i media, som de ynkeligste kristne landet noensinne har sett, som igjen og igjen kommer i situasjoner, der dere ikke klarer å løfte en finger for å gjøre det som er rettferdig, og han kommer å elske å ha dere i den posisjonen, dere som engang ble kalt til å ta befrielse og vekkelse til hele Skandinavia og Europa.Hvilken passende hevn sett fra hans ståsted. Når Gud skaper noe nytt så skjer det alltid gjennom relasjoner.Relasjonene er kanalene til velsignelser fra Gud.

    Genesis 27:40
    ”And it shall come to pass, when you shall have the dominion, that you shall break his yoke from your neck!”

    Hvorfor reiser dere ikke bare på dere, lederskapet på LO, og lærer disse åndskreftene en lekse de aldri glemmer? Hvorfor ikke la en slik forsoningsgruppe på LO bli begynnelsen på forsoning og gjennopprettelse av alt det forrige lederskapet rev ned over hele Skandinavia og fullføre visjonen Gud engang ga LO, sammen med alle som Gud engang førte til dere og nå er ”spredt på alle vidder” tusenvis uten hyrder. Vi som ”ble spredt” vil gjerne ha en seriøs forsoning. Hvordan vet du Joakim, at du ikke kom til lederskapet ”for en tid som denne?” Det står en vidåpen dør foran dere, om dere vil gå inn gjennom den!

  • Tina50

    Det är inte ”bara” Livets ord utan trosrörelsen i gemen har skadat och krossat många liv av ren maktutövning och att gå på människor för att få ”framgång” Att stjäla människors liv och egendom. Och att inte låta hela människan få vara med man måste spela ”lycklig och lyckad” för att duga. Men fick absolut ingenting fråga eller ifrågasätta,Av det blir det inget ärligt liv.En av dem som jag var utsatt för har använt uttrycket att hen pga lydnad emot de uppenbarelser Gud gett ds blivit välsignad och getts framgång men den som inte tror på hen vänder Gud ryggen till” (Intervju)
    Jag är en av dem och lämnade hela alltihop bakom mej för många år sen efter att hela livet rivits sönder på olika sätt. Det gick bra att bryta emot lagen bara den som gjorde det hade ”uppenbarelser från Gud”..Jag hade inget val än att lämna både bostadsort och vewrksamhet och har aldrig återgått
    Naturligtvis tycker jag att det är rena vansinnet att resonera på det viset som hen har gjort
    Men såren försvinner aldrig

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?