Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Vem avgör vad om Pingst?

Skärmdump www.dagen.se

Det borde anses naturligt och sunt att olika uppfattningar och historierön om Lewi Pethrus och den tidigare Pingströrelsen framförs, exempelvis som Joel Halldorf på senare tid har gjort på ledarplats i Dagen. Till en fördel vore förstås om samma möjligheter och intressen också uppskattades rörande Pingst idag.

Obiblisk känslighet och ömma tår, bör inte ges utrymme att bestämma agendan. Fast om man i pingstförsamlingar numera, inte vill höra talas om hur det var i Pingströrelsen förr och hur dess pastorer kunde förhålla sig till varandra, då försvinner en nödvändig barlast i dagens Pingst. Det kan bli så att en viktig vägvisare saknas, likt när en kompass inte håller det inställda väderstrecket. Vet från initierat medlemshåll att ett möte i Filadelfia Stockholm inte fick ordnas för några få år sedan, som skulle handla om Lewi Pethrus och Sven Lidman, av skäl att församlingen har gått vidare och inte har något att hämta ur den gamla historien.

Kan inte heller komma undan det faktum att de riktlinjer som fastställdes vid Pingst rådslag 2010 gällande plantering av nya pingstförsamlingar, inte en enda gång nämner Jesus eller den helige Ande. Och nu under Pingst rådslag i år antogs en framtidsbild, där visserligen namnet Jesus skrivs ut på två ställen, men där det å andra sidan inte formulerats ett enda ord om den helige Ande – och förresten saknas Jesu återkomst helt i framtidsbilden. Vem avgör vad om Pingströrelsen förr och om Pingst nu?

Kanske är det dags för en ouppstyrd samtalsdag på Nyhemsveckan nästa år, då alla på plats på lika villkor kan anmäla sig att tala i fritt inlämnade frågor – på samma premisser som på Lewi Pethrus tid. Själv kom han inte till tals då utan vidare. Pastor Pethrus fick som alla andra hålla sig till den upprättade talarlistan eller genom att begära ordet för replik. Lewi Pethrus hade bara en röst, fast inte sällan var den profetiskt smord.

Sigvard Svärd, pingstpastor Foto: Dagen

=>

Ämne: Gästblogg

  • Bilbof

    Överkänslig skribent…..

  • Stanley Östman

    Tack Sigvard för att du gör din röst hörd !
    Jag delar din intention, men ser problem som säkert tar någon generation att reparera. Jag tror inte känslighet inför tolkningar är det reella problemet utan läseriet överlag.

    Tidigare samtalssessioner hade som bas ”läseriet” bland pingstfolket. I dag är det skrämmande utarmat, trots en uppsjö av bibelskolor, ”ledarkonferenser” m.m.

    De ”kulturella” skillnaderna mellan de nya ”ungdomskyrkorna” visavi klassiska äldre pingstförsamlingarna är påtaglig. Den gemensamma teologiska basen saknas.
    Detta accentuerat av att det utarmats av apologeter och profeter.

    Visst – dialog kan befrämja, men om basen för teologi är ”kulturyttringar” hämtade från det senaste i Australien eller USA vad blir då det gemensamma ?

  • BirgittaB

    Den som inte förstår sin dåtid förstår inte sin samtid.
    Historielöshet är farligt.

  • Jonas Rosendahl

    Den teologi som ”hämtas” från utlandet är nog närmare klassisk pingsteologi än den mer progressiva teologi som utmynnar från teologiska utbildningar i Sverige, numera den pingst valt att koppla sig samman med.

  • Stig Melin

    Jonas, vari består, som du ser det, den avgörande skillnaden mellan teologierna? Klassisk och den mera progressiva?

  • Jonas Rosendahl

    Jag ska återkomma om det så det blir tydligt.

  • Stanley Östman

    Jag kan inte uppfatta några utländska pingströrelser som befrämjat den svenska de senaste 30 åren ?
    Vilka spår har de i så fall avgivit ?
    Däremot har det kommit olika ”sensationskulturer” som burits av enskilda förkunnare. Managementidéer om ledarskap och livsfilosofiska tankar, men sparsamt med något som främjat ”andlig förnyelse”.
    De rörelser som Pethrus och andra av hans samtida välkomnade var Jesus-rörelsen & den karismatiska ekumeniken där influenser förnyade församlingar.
    Själv har jag starka minnen av Jesus-rörelsen som satte spår.

  • SE Sköld

    JESUS undervisar sina efterföljare om ”vetekornets lag” -som innebär, att dö från sig själv, sitt självliv – egot – för att ge liv åt andra, på samma sätt som sättpotatisen eller ett vetekorn inte kan bära frukt, utan att offra sig själv.

    Det är motsatsen till framgångsteologin! Den tilltalar därför inte ”köttet”, den mänskliga naturen, vilket däremot den s.k. framgångsteologin gör. Den teologin är en saga, som Guds fiende, Satan, läser för Guds avbild, Människan.

  • För allas kännedom, så är min text här en debattartikel som jag först hade skickat till tidningen Dagen. Två tidigare inskickade repliker av mig utifrån Joel Halldorfs fyra ledarartiklar, hade Dagen avstått från att publicera och nu tog redaktionen inte heller in min tredje på grund av tidsskäl.
    Redan då jag precis sänt in min tredje, vidareförde jag en kopia till Andréas Glandberger. Han meddelade mig då, att om inte Dagen gav utrymme åt min artikel, kunde jag få den publicerad på Aletheia.
    Men det bör tilläggas att efter Joels första ledarartikel 7 juli, ”Kyrkan behöver ett skrivande ledarskap”, fick jag plats i Dagen för ett debattsvar 13 juli med rubriken: ”Vad är ett skrivande ledarskap, Halldorf?”
    Riktar ett tack till ansvariga på Aletheia för visat förtroende!
    Sigvard Svärd

  • SE Sköld

    Sigvard S, Du skriver helt riktigt: ”Kanske är det dags för en ouppstyrd samtalsdag på Nyhemsveckan nästa år, då alla på plats på lika villkor kan anmäla sig att tala i fritt inlämnade frågor – på samma premisser som på Lewi Pethrus tid. Själv kom han inte till tals då utan vidare. Pastor Pethrus fick som alla andra hålla sig till den upprättade talarlistan eller genom att begära ordet för replik. Lewi Pethrus hade bara en röst, fast inte sällan var den profetiskt smord”.

    Men saken är den, att Pingströrelsen i Sverige har blivit formalistisk, därför är också ”veckorna” och övriga sammankomster, formalistiska och lär så förbli, tills församlingarna blir Andens redskap på jorden, då bir de gemensamma sammankomsterna det också.

  • SE Sköld

    Apostlagärningarnas församlingsledare
    vakade över elden, inte över
    askan!

    JESUS undervisade också om Andens vind, som ingen kontrollerar: ingen vet varifrån den kommer och vart den far. Samfund och andra liknande organisationer är därför människans försök att kontrollera den!

    De – mänskliga organisationerna – är som att försöka stänga in en skogsbrand i en kamin: den elden kan man visserligen släcka, men inte stänga in, för då går den bara en annan väg! Pingströrelsen, som i början kallades, Pingstväckelsen, är ett exempel på det. Den började, vad gäller vårt land, i ett samfund, men var inte välkommen där och sökte sig då, genom sina redskap, en annan väg och blev svensk Pingstväckelse, som spred sig över landet och även till andra länder. Brasilien är ett sådant exempel.

    Formerna för Guds församling kan vi läsa om i Bibeln. Där står berättat om Guds sätt, att genom Anden uppenbara Sin vilja, som är att frälsa och bota. Guds egna Församlingsritningar med andra ord. Nu har vi egna, d.v.s. mänskliga, som de ledande bland oss följer! Människotankar – egna och andras – med andra ord!

    Jes.3:12 ”Mitt folk, dina ledare för
    dig vilse och fördärvar den väg du
    skulle gå”

  • Lars Wärn

    Jag misstänker att Lewi Pethrus älskade ”tabernaklet” i Nyhem minst lika mycket som jag gjorde. Han skulle förmodligen inte sätta sin fot i ”skokartongen” om han hade levat idag. Det gjorde jag en gång, den första gången och sista gången. Saknas det andlig atmosfär finns det ingen chans för andliga samtal.

    Minns att mötesledaren vid ett tillfälle uppmanade samtliga i idrottshallen att framkalla ”pruttljud”. Hur hade Pethrus uppfattat sådant? Som ett litet exempel på nuvarande vanart.

    Nej, några konferenser blir det inte för min del innan det nya Templet står färdigt i Jerusalem. Då vi alla från jordens alla hörn samlas en gång om året för gemenskap och för att fira Lövhyddohögtiden och tillbe Herren Israels Gud.

    ”Och det skall ske att alla överblivna ur alla de folk som kommo mot Jerusalem skola år efter år draga ditupp, för att tillbedja Konungen YHWH Sebaot, och för att fira Lövhyddohögtiden.”

    (Sak 14:16)

    Shabbat Shalom!

  • SE Sköld

    Luk. 17:20-21 ”Då han blev tillfrågad av fariséerna
    när Guds rike skulle komma, sa han till dem: ”Guds
    rike kommer inte på sådant sätt att det kan ses med
    ögonen, inte heller skall man kunna säga: ”Se här är
    det” eller: ”Där är det”. Förstå och inse, att Guds rike
    är inom i er”.

  • Lars Wärn

    Guds Rike KOMMER inte på ett sådant sätt att man kan se det komma. MEN – efter Harmagedon blir Riket synligt för alla jordens innebyggare. Inte minst genom det nybyggda Templet i Jerusalem och de årliga vandringarna till Jerusalem för att tillsammans med de många nationaliteterna fira Lövhyddohögtiden, under tusen år och mer.

    Vad är din åsikt om Folke Thorell? Har du läst någon av hans många böcker?

  • Att vara en Herrens tjänare, en församlingsledare utifrån Bibelns nytestamentliga undervisning och Andens ledning, är inget vare sig mänskligt upphöjt eller andligt enkelt. Alla ”tjänstegåvor” kan räknas in i detta när frågan ställs om att vara Guds medarbetare vid bygge av hans församling: apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare – samma om man lägger till andra omnämnda kallelsefunktioner i Nya Testamentet, exempelvis föreståndare och äldste.
    Det gör menar jag, att vi vid åsiktsbrytningar kring detta givna och tillsatta av Gud, har ansvar för att förhålla oss respektfullt till varandras tolkningar och uppfattningar. Att vi behandlar varandra som bröder och systrar i tron, även om vi under tiden här innan Jesu återkomst, på sätt och vis kan vara uppenbara ”meningsmotståndare”.
    Det framträder ju falska lärare och profeter visst, men för att inte skada det sanna och sunda; det goda i Herrens åker – bör vi akta oss för att i våra debatter ha överdrivna påståenden rörande andra om att vara falska och osunda. Ingen är utan andlig brist. Ingen har inte alltid rätt förstånd.
    Genom Guds heliga nåd och utväljelse, har jag stått i församlingsledartjänst sedan jag blev avskiljd som äldste i Filadelfia Lammhult 1973. Alltid under denna tid och fortsatt idag, har det funnits troende som sett mig som sin herde. Numera, då det inte längre är aktuellt för mig med anställningar som pastor i någon församling, leder jag t.ex. Gullbergsmötet i Göteborg – som kan ses som en slags ”husförsamling” där främst bibelstudiet ligger på bordet.
    I allt har jag många gånger, så också dag som inne är, kännetecknats av profetisk frimodighet men också av mycket mänsklig svaghet. Lever och verkar med en förblivande bön, om att vara en Guds ”frukt” som det i alla väder och sammanhang – går att lätt hitta trädet till.

  • Lars Wärn

    Hur många kvinnor var apostlar under urkyrkans tid? Hur många kvinnor var äldste? O s v.

    Ett makabert misstag att frångå Guds ord i sådana viktiga frågor i ”församlingen”. Men mig spelar det mindre roll. Jag tillhör ingen församling, inget samfund och inväntar med stor förväntan det globala Messianska riket där endast män tjänstgör som präster, äldste o s v. Vår korta feministiska tidsålder är bara en mycket liten parentes i jordens historia.

  • Jonas Rosendahl

    Lars Wärn – Nu bryter du återigen mot kommentarsreglerna. Templet m.m är off topic och har inget med bloggposten att göra.
    Det måste bli ordning och reda på kommentarsfälten på aletheia. Som det är nu svämmar du och SE Sköld återigen över med era kommentarer och en del av dem redan off topic!
    Varför har du ingen respekt för denna blogg och för alla bloggläsare och andra som vill kommentera?

    Ska det vara så svårt att:
    1. Samla tankar kring bloggposten i EN kommentar
    2. Blir det vidare diskussion så bidra gärna i den men utan att bryta mot kommentarsregler och föra diskussionen utanför ämnet.

    Var och en måste bidra till att detta blir en blogg där andra VILL kommentera kanske för första gången. Utan att riskera personliga påhopp ELLER ständig pajkastning i off topic diskussioner.

  • Jonas Rosendahl

    SE Sköld. Denna kommentar kan också ses som off topic.

    Följs dessa principer:
    1. Samla tankar kring bloggposten i EN kommentar.
    2. Blir det vidare diskussion så bidra gärna i den men utan att bryta mot kommentarsregler och föra diskussionen utanför ämnet.
    3. Hålla sig till ämnet för bloggposten

    Tänk också på att inte svämma över kommentarsfältet med en mängd kommentarer OM det inte är en diskussion.

    Alla off topic kommentarer kommer härefter att raderas. Följs ändå inte kommentarsreglerna kommer de personerna som ständigt bryter dessa att för en tid inte att ha möjlighet att kommentera här.

    Aletheia ska vara en intressant och givande blogg. Genom kommentarsfältet ges en generös möjlighet att komma i diskussion med andra och med bloggpostskribenten. Missbruka inte denna möjlighet!

    Framöver gäller ordning och reda på aletheias kommentarsfält.
    På det sättet hoppas aletheia att fler ska våga sig på att skriva här och att det ska vara givande att följa kommentarstrådar.

    Högt i tak men med respekt för bloggen och bloggposterna och alla läsare som tittar in här varje dag gäller NU.

  • Till alla som använder kommentarsfunktionen:

    Om bloggpostkommentarer:

    1. Samla dina tankar i en kommentarspost som är relaterat till bloggposten.
    2. Blir det en vidare diskussion så återkom gärna med svar.
    3. Kommnentera bloggpost ämnet och inte off topic.

    Aletheia bloggen upplåter generöst utrymme som gör att man kan direkt få svar från den som skriver en bloggpost, vilket är olika skribenter.
    Missbruka inte denna förmån. Detta gäller alla som kommenterar här även mig själv. Framöver blir det mer ordning och reda på aletheia kommentarsfunktion.

    Kommentarsregler:
    http://aletheia.se/kommentarsregler/

  • Lars Wärn

    1. Vilken kommentarsregel har jag brutit mot?
    2. Hur kan ett temporärt s k samfund, som idag motarbetar Guds rike och bara består i några sekler, vara viktigare än Guds Rike? Det Rike som som kommer att bestå i tusentals år på denna jord i och därefter i evighet på en ny jord.

    Vill folk med rötter i Pingströrelsen men som nu ”softar” i diverse samfund ha en väckelse, ombedes de att omedelbart återgå till rötterna d v s Gud Ord!

  • Lars Wärn – Ditt propagerande för ett kommande tempel och länkar om detta har ingen direkt koppling med bloggposten om pingströrelsen att göra.

    §1 Kommentarerna måste vara tydligt kopplade till ämnet för bloggposten. Har kommentarerna ingen sådan koppling så kan de raderas utan pardon.

    Klarar du inte av att bete dig här i kommentarsfältet så kommer du inte kunna fortsätta kommentera här för en tid. Aletheia vill se att kommentarsreglerna följs så att diskussionerna har med bloggpostämnet att göra och så att läsare här lätt kan följa debatttrådarna.
    Från och med nu gäller att kommentarsreglerna följs bättre här på aletheia. För allas bästa.

  • Min broder Jonas Rosendahls synpunkter om skötseln av kommentarsfältet sätter jag plus i kanten för.
    Utifrån mänskliga bedömningar av Fadern, Sonen och Anden i Skriften, kan vi finna spår av både humor, ironi, dubbeltydighet, ledsnad och bitterhet. Men det gudomligheten gör heligt rätt, sant och evigt kan hantera, är inte vi lika möjliga i att hålla ihop och hålla isär.
    Av det uppräknade menar jag att humor behöver kopplas en del till vår viktiga nitälskan för Gud och hans verk. Saknas ett mått av humor, kan vara att en smula att ”skratta” åt sig själv, blir stämningen när vi samlas i tron eller yttrar oss om tron – närmast hård och illvillig. Det kan ju knappast vara bibliskt välsignat. Hånskratt eller skadeglädje, vare sig det handlar om kristna eller messianska utgångspunkter för en tidningsdebatt eller en ”skärmytsling”, borde få trängas tillbaka av den helige Ande i oss – innan det blir läsbar text. En sådan hållning har hjälpt mig vad det gäller teologiska ”dispyter” i mediabruset, så att jag aldrig har haft orsak att inte möta andra ”debattglada” med kärlek. Ingen nämnd och ingen glömd.

  • SE Sköld

    Kommer ihåg ett församlingsmöte i Pingstförsamlingen i Jönköping, på Norris Lefflers tid som föreståndare, i början av 1990-talet, när en ung man med hästsvans gick fram till mikrofonen och sa i ett engagerat inlägg: ”Jesu apostlar var väl inga mesar heller”?

    Håller helt med honom, att vilja vara ett Guds ljus i mörkret och Guds salt i förruttnelsen, här på jorden, som enligt JESUS är i ”den ondes våld”, kräver också ibland sådant, som gör att man kan ana varför den fege hör till dem som går evigt förlorade.

    Man vill inte stå upp för det som står skrivet i Guds Ord, i Bibeln. T.ex. ”Du skall inte dräpa”. Då får hellre abortslakten pågå här i Sverige och Människor dödas i nu miljontals och de som tar livet av dem, gå evigt förlorade: men det rör ju inte Guds Ords tjänare, bara de slipper bli förföljda för Sanningens Ords skull!

  • Jonas Rosendahl

    Lars Wärn – Jag modererar just nu från aletheia bloggen. Tyvärr har jag haft en del tekniska problem, så vi får se hur det går. En del texter har inte kunnat läggas ut därav.

    Att propagera för ett kommande tempel med text och länk har inte en tydlig koppling till bloggposten. Det betyder att du bryter mot den första kommentarsregeln:
    ”§1 Kommentarerna måste vara tydligt kopplade till ämnet för bloggposten. Har kommentarerna ingen sådan koppling så kan de raderas utan pardon.”

    För alla som kommenterar på kommentarsfältet gäller:

    Aletheia bloggen vill att kommentarsreglerna följs bättre. Det betyder att en kommentar kommer från aletheia om vi anser att någon bryter mot reglerna. Hörsammas inte uppmaningen kommer kommentaren att raderas. Fortsätter någon att bryta upprepade gånger mot kommentarsreglerna så kan användaren stängas av för en tid.

    Aletheia bloggen har många besökare varje dag och önskar se ett bra debattklimat. En generös inställning finns och bloggen önskar se fler som kommenterar. En ny användare ska kunna kommentera utan att riskera att bli personligt påhoppad eller att det blir off topic ”pajkastning”i kommentarsfälten.

    Aletheia bloggen kommer därför att modereras på ett tydligare sätt framöver. För allas bästa och för ett bättre debattklimat.
    Aletheia ger möjligheten för läsare att kommentera och diskutera bloggposterna och man kan komma i kontakt med en bloggpostskribent på så sätt.

    Aletheia består av ett antal skribenter som nödvändigtvis inte delar varandras åsikter i alla ämnen. Varje skribent har ansvar för sin bloggpost.

    /Jonas

  • Jonas Rosendahl

    Hej Sigvard! Det var ett tag sedan!
    Aletheia bloggen kommer framöver att modereras tydligare för allas bästa.
    Hls Jonas

  • Jonas Rosendahl

    SE Sköld – Denna kommentar är off topic. Kommentarsreglerna säger:

    ”§1 Kommentarerna måste vara tydligt kopplade till ämnet för bloggposten. Har kommentarerna ingen sådan koppling så kan de raderas utan pardon.”

    Aletheia tillämpar en generös syn och alla läsare ges möjlighet att kommentera här. Men även så gäller enligt kommentarsreglerna:

    ”§10 Det är ingen mänsklig rättighet att kommentera här, inte heller ingår det i någon slags yttrandefrihet………”

    En bra princip är också att samla sina tankar om bloggposten i EN kommentar. Uppstår sedan en diskussion så kan man vara med i den och ge vidare svar.
    Vänligen respektera aletheias kommentarsregler, så att alla läsare enkelt kan följa debatttrådarna.

    Kommentarsregler för bloggen:
    http://aletheia.se/kommentarsregler/

    Mvh Jonas /Admin

  • Nästa vecka ska jag svara på frågor i ett fördjupningsarbete om konflikthantering utifrån min tjänst som pingstpastor sedan 1977. Främst handlar det om erfarenheter från församlingsmiljöer.
    De områden jag då kommer att belysa är följande fem, vilka jag också ser som alltid aktuella att föra samtal och diskussioner kring, hålla predikningar och bibelstudier om:
    (1) Bibelsyn och lärofrågor, (2) Verksamhet och strukturer, (3) Relationer och gemenskap, (4) Själavård och övrigt pastoralt, (5) Moral och etik.
    Det är i dessa fem fåror mitt engagemang bl.a. i ärendet Pingst ffs/Samfundet Pingst landar. I morgon eftermiddag (söndag) undervisar jag för övrigt i församlingen ”International Full Gospel Church” i Göteborg under ämnesrubriken: ”Lärjunge enligt Nya Testamentet”. Tolkning sker till persiska.

  • SE Sköld

    Skatten har vi i lerkärl. därför är det lätt att skilja på skatten och kärlet. Det ena är guld, silver och ädla stenar och det andra är av lera. Viktigt är, att inte blanda ihop de två, utan veta vad som är vilket!

  • Mycket bra!

    Tydlighet i vad Aletheia står för är till fördel för alla.

    /Kjell

  • Jonas Rosendahl

    Information till alla läsare på Aletheia


    Aletheia kommentarsfunktion modereras nu med större tydlighet så att kommentarsregler följs.
    Kommentarsreglerna finns här. Läs gärna igenom dessa innan du skriver i kommentarsfälten.
    http://aletheia.se/kommenta

    Mvh Jonas /Admin

  • SE Sköld

    Guds rike har redan kommit: det är inom oss, är vad mitt inlägg säger, med Jesu egna Ord och debatten avsåg Guds rikes kommande.

  • Jonas Rosendahl

    SE-Sköld – OK. Det blir en kantboll då.
    Men tänk fortfarande på att försöka hålla dig till ämnet. Jag förstår att ämnen går in i varandra och kan beröra varandra. Men använd möjligheten att kommentera med klokhet. Försök att samla tankarna också i EN kommentar och inte sprida ut likvärdiga tankar i flera kommentarsposter. Det blir då enklare för bloggläsare att följa en debattråd.
    Önskar dig en fin söndag. Nu ska jag åka på gudstjänst.

  • Broder SE, du och jag är inga främlingar för varandra. Vi möttes förr på konferensveckor inom Pingströrelsen och gjorde båda två också inlägg i de fria samtalen som hölls. Om jag inte minns fel, var du och den förra året hemgångne evangelisten Per Sundgren, goda vänner. Om jag kommer ihåg rätt, tjänade du på den tiden som äldste i Pingstförsamlingen i Jönköping.
    Ja, det är skatten (det himmelska i oss) vi har ett särskilt ansvar för att vårda och låta växa. Men vi behöver ju också få Herrens hjälp att vaka över oss själva som lerkärl för skatten. Det som vi ändå ska kännetecknas av i vår bräcklighet, det som kommer ut och lyser ut från det lättbristiga – är den härlighet och helighet som Herren vill ska pågå inom oss, som tempel åt den helige Ande. Vad hjärtat är fullt av talar munnen. Är säker på att du och jag är överens om detta.

  • SE Sköld

    Jag kommer ihåg Dig: Du har ett passande efternamn.. Nej. jag har aldrig varit äldste, tillfrågad, men det är inte min kallelse. Tillhör nu Korskyrkan i Boden, då jag och min fru ofta är i Harads, i mitt barndomshem och lovade därför föreståndaren för Korskyrkan i Boden, att ställa upp för min mors gamla pingstkapell, Salem i Bodträskfors, som min mor och mina båda systrar tillhörde och där jag blev frälst i 30-års ålder, som de – Korskyrkan i Boden – tagit över och grundligt restaurerat!

    Vi, Per Sundgren och jag, skrev tillsammans boken OFREDSTIDER, som handlar om Guds dom över vårt lands blodskuld. Per är nu hemma hos Gud, men boken finns att läsa utan kostnad på webbadress: harmoni.be

    Hjärtat är det förråd, logen för Guds säd, från vilken vi hämtar såväl utsäde som den egna, andliga födan!

    Gud med Dig (Han vet inte vad svek – trolöshet – är, fick jag bära fram en gång i Pingstkyrkan i Boden) för att låna lite text från Lewi Pethrus, som avslutade sina brev med ”Gud med oss!”

    S-E

  • SE Sköld

    Skulle också ha nämnt detta, att budskapet då Gud sa, att ”trolöshet inte finns i Mig”, var i samband med att Sten-Gunnar Hedin var nytillträdd föreståndare för Pingst ffs och var i Pingstkyrkan i Boden som nytillträdd föreståndare för det obibliska samfundet.

    Gud sa, hur de – pingströrelsen – varit trolösa mot Gud, men att Gud följde dem troget ändå, för trolös finns inte i Honom, och skulle slutligen föra dem in i det land Han lovat dem, men först sedan de blivit Honom lydiga!

    Den bibliska bilden – förlagan – var hur Gud följde Israels folk till dess de intog det land Han lovat dem! Men det berodde enbart på Guds trofasthet: att Han höll Sitt löfte till dem!

  • Jonas Rosendahl

    Sigvard Svärd – Kul att ni mött varandra och att vi får veta också att SE Sköld är ( eller har varit) en äldste, som är ett stort förtroende givet i en församling. Aletheia bloggen ger den här unika möjligheten att bloggskribenter har möjlighet att kommunicera med sina läsare, och även åt andra hållet naturligtvis.
    Att en bloggskribent anknyter på ett personligt sätt anses inte off topic.


    Till alla att tänka på:
    Aletheia bloggen är inte rätt plats för att ”minipredika” i kommentarsfälten eller allmänt lägga in bibeltexter som inte har anknytning till ämnet. Inte heller är det en plats att skriva av sig allmän frustration över läget i Sverige eller kyrkan. Det är inte heller en plats för att nedvärdera kyrkan, samfund, äldre kyrkogrenar, och konferenser etc. Det är överhuvudtaget inte en plats att dryfta sin frustration om man haft en dålig dag.
    Detta får göras på annan plats och bäst är väl förtroliga samtal via telefon om inte annat..då kan man gnälla hur mycket man vill.

    Aletheia bloggen upplåter plats för skribenter av bloggposter och ger möjlighet för alla läsare som loggar in sig att kommunivera med andra debattörer eller med bloggskribeten själv. Missbruka inte denna möjlighet utan använd den på ett klokt sätt. Tänk på att vi inte skriver om ”vilken färg bilen ska ha” utan mycket av det som skrivs på Aletheia har många gånger djupgående konsekvenser och efterföljande debatter kan ha stor betydelse. Du som läsare ges en möjlighet att göra din röst hörd här under ordnade former.

    Mvh Jonas /Admin

  • Jonas Rosendahl

    SE Sköld – Det är inte ok att lägga in länkar hursomhelst på Aletheia kommentarsfält. Jag kan dock tycka att ämnet om ofredstider berör pingströrelsen eftersom kommande domar var ett väl omdebatterat ämne i pingströrelsen åtminstone förr.
    Jag kommer inte framöver kommentera precis varje avsteg, men jag gör det nu för att ge riktlinjer och att alla som skriver i kommentarsfältet ska veta ”var man har admin”.
    Mvh Jonas /Admin

  • Mycket intressant inlägg. Men om vi skall vara helt ärliga och uppriktiga, hur mycket kan vi säga har förändrats i förkunnelsen inom pingst de senaste 30-40 åren? Och varför är det ingen, möjligen med få undantag som har förfärats av den utveckling där man från i början av 80-talet, fram tills nu har tappat upp emot 30 000 medlemmar? Idag tycks allt handla om ekumenik, mer väsentligt än nåt annat. Men till vilket pris?

  • Att säga på rak arm, Tony, hur mycket som har förändrats i förkunnelsen inom Pingst de senaste 30-40 åren – kräver säkert en mer djupgående forskning. Men Joel Halldorf har ju i sina ledarartiklar i Dagen och sitt Dagensamtal med Daniel Alm, samt i sin bok ”Biskop Lewi Pethrus”, pekat på några förändringar – fast då har Halldorf mer räknat in från tiden efter Pethrus sista predikan på Nyhem 1974. Det som då märks, enligt Joel Halldorf, är en förändring vad det främst gäller bibelsynen om den samfundsfria församlingen, och frågan om överlåtelse åt den helige Andes verkningar.
    Lägger jag till mina personliga (och många andras) iakttagelser, måste också en förändrad förkunnelse (eller mer som stadgeändring och praktisk konsekvens) om det nytestamentliga troendedopet. Spädbarnsbegjutning och vuxenbegjutning har blivit ett alternativ, och fått erkännande som dop för medlemsintag, i vissa särskilda förhållanden. Begjutning har t.o.m. utförts av pingstpastor som ett ”nöddop” för ett allvarligt sjukt litet barn, för att för föräldrarnas skull säkra himlen åt barnet om det inte skulle komma att överleva.
    Förkunnelsen om Jesu återkomst har också förändrats, den har tonats ner av och i åtminstone tre anledningar syften: 1. Längtan och väntan är inte så aktuell för pingstvänner längre. 2. Det är så blandad bibelsyn om återkomsten inom Pingst numera. 3. Förkunnelsen om Jesu tillkommelse uppfattas svår att göra uppmuntrande i församlingarna.
    Själv, Tony, har du i den kommentar nämnt ekumeniken, alltså att förkunnelsen har gått åt ett enhetsivrande med priset av nedtonad omvändelseteologi.

  • Inge

    Tack Sigvard!
    Denna sammanfattning av de förändringar som skett inom Pingst de senaste 30-40 åren borde få varje medlem, äldste (om man inte redan avskaffat denna tjänst?) eller pastor i pingströrelsen att fundera över om någon av de förändringar som du räknat upp, verkligen har bidragit till att fler människor fått en levande tro på Jesus, fått tag på DHA gåvor, eller att fler människor sökt sig till församlingen?
    När de förändringar du beskriver ovan är fullt genomförda, tappar pingströrelsen troligen sin unika ställning och kallelse de haft i drygt hundra år?

  • Bilbof

    Pingst har blivit mindre av sekt med andra ord. Inte så märkligt.

  • Jonas Rosendahl

    Kamau – I normala fall är din kommentar off topic. Den har inget med ämnet att göra. Inte heller Sigvards men han har skrivit bloggposten och kan anses få kommunicera med de som skriver i kommentarsfältet.
    Men jag låter din kommentar stå kvar men med denna notis så att det blir tydligt och klart hur modereringen kommer att ske.

    Mvh Jonas /Admin

  • Bilbof

    Är inte religiös själv men har många släktingar och ”växt upp” inom pingstled samt en fru som är medlem i en pingstskyrka. En sak som jag tycker är intressant är hur samboskap är så accepterat, speciellt om det är äldre. Har hört pingstpastorer (på direkt fråga) svarat att de förstår dem pga risk för förlorad änkepension osv så kan de inte ”gå på” dem om att det skulle vara fel. Detta är ganska utbrett bland äldre, givetvis finns det en hel del yngre sambopar med.

    Denna acceptans har skett smygande och är idag inte ifrågasätt vad jag vet. Kanske är detta större än frågan om samfund osv. Var det Haldorf som sa att inom 10 år har vi första homovigsneln/välsignelsen i pingst? Jag kan minnas fel.

    Vet åtminstone en person, min fru, som blev upptagen som medlem trotts ”icke korrekt dop” dvs inte dop genom nedsänkning utan begjutning. Det var inga problem. pastorn sa att det gick bra om hon inte pratade vitt och brett om det lol. Så även där har det skett en förskjutning tydligen.

  • Jonas Rosendahl

    Det går säkert att gnälla på pingströrelsen i flera veckor i sträck. Men vad är det specifikt du vill ha sagt? Är det en slags dubbelmoral du vill påvisa? Utveckla gärna.

  • Bilbof

    Nej snanare att ett, antal saker ändrats utan något beslut tagits. De har steg för steg helt.wnkelt införts. Antog att temat lite är att saker.ändrats sedan LP?

  • Jonas Rosendahl

    Javisst. Har också noterat det du skriver om att samboskap och att gifta sig med en icke kristen blivit vanligare.

  • SefastTronde

    De förhållanden som kommit till att råda inom pingst (och f.ö. alla andra kristna samfund) är som fenomen inget märkligt. Det råder överallt, och det stavas AVFALL. Den äldre generationen kristna som gripits av Den Helige Andes eld, har nu gått hädan och ersatts av en generation där mkt få vidrörts av denna eld.

    Tider av väckelse och tider av avfall har skett så många gånger i historien, och vi som får leva i avfallstider får också bära smärtan av allt vad det innebär. Och visst kan vi ha tankar och idéer om hur detta nedåtgående mönster skall brytas, och bedja och ropa till Gud för både närstående och kristenheten i stort. Men vi förstår väl att de människor som tillskansat sig plattformarna och som driver igenom sin agenda, vilket det handlar om ”ömma tår” eller andra orättfärdiga medel som hindrar Guds Rike inte på något sätt är Gudskvinnor och Gudsmän, utan är människor som drivs av diverse förmenta motiv.

    Sedan sprider sig avfallets konsekvenser, likt ringar på vattnet, till alla områden i samhället, och ogudaktigheten kommer till välde likt en utbredande, elak cancersvullst.

    Eller som Ordspråksbokens ord säger: ”När de rättfärdiga triumfera, står allt härligt till; men när de ogudaktiga komma till makt, får man leta efter människor.”

    Att man inom Pingstförsamlingarna inte ens vill lära av historien säger en hel del om hur det är ställt.

  • Bilbof (kan inte erinra mig att vi har träffats), det kan vara så att du har rätt i att jag är – om inte överkänslig – så ändå känslig när det handlar om gårdagens Pingstväckelse/Pingströrelse till dagens Pingst ffs/Samfundet Pingst. I det hem i byn Möcklehult i Småland där jag fick växa upp mina första sju år från 1946, hade nämligen Pingstväckelsen/Pingströrelsen uppstått på 1930-talet. Min mormor, änkan Josefina Pettersson och hennes fem barn, blev uppfyllda av den helige Ande och började tala i tungor. Utifrån detta och påföljande händelser av motstånd, formades en liten grupp pingstvänner till det man kallade ”Sion i Slättö”. Jag känner därmed, även nu 2017, stort ansvar inför Gud och inför människor för vad som händer med och inom Pingst idag.
    När du använder uttrycket ”sekt” om Pingst(rörelsen), är det ett upprorsbegrepp som brukades om de kristna redan på Apostlagärningarnas tid (se 24:5, 24:14, 28.22). Så frågan om ”sekt” rörande kristen tro, kan knappast av icke troende tillskrivas enbart en och annan mindre kristen ”samhällsupprorisk” gemenskap från början av 1900-talet. Då bör väl de stora och gamla katolska, ortodoxa, och lutherska- kyrkofamiljerna, i ännu högre grad tas med i en ”sektstämpling”.
    Det går ju att framhålla att Pingst(rörelsen) har ”blivit mindre sekt” i samhällets ögon, när en tidigare radikal bibelsyn har ändrats till förmån för samhällets erkännande. ”Upproret”, att inte leva efter denna världen utan utifrån det himmelska medborgarskapet (Fil.3:20), verkar vara på väg att plana ut inför Jesu andra tillkommelse.

  • Jonas Rosendahl

    På ett sätt är det väl naturligt att det blir formaliserat och sen ganska ”stelbent” inom pingströrelsen. Så var det ju redan kanske så tidigt som 120 e.Kr. Men det som är intressant är att genom historien har det alltid funnits grupperingar där Andens eld brunnit tydligt. Däremot tror jag man ska vara försiktig med att döma ut den etablerade kyrkan. Detta med andlighet är inte lätt att greppa. Men de som är i gåvorna och har ”andlig blick” kan naturligtvis läsa av på annat sätt.

    Jag har lite lösa tankar att Aletheia ska göra videointervjuer med friare grupperingar. Det etablerade har ju redan sin kristna ”betongmedia” att använda som plattform.
    Tycker det är bättre att framhäva vad man vill själv och är FÖR än att hela tiden påpeka att man är emot ( Ja, jag vet jag kastar sten i glashus nu )

    Vi får se om Andreas har nån videokamera redo 😉

  • SE Sköld

    Du är inne på rätt väg! Den andliga väckelsen i Sverige finns redan i predikanternas Biblar och inte minst då i Pingstledarnas exemplar. Dem Guds Ande särskilt talat till sedan mars 1986 och fortfarande. Deras Biblar är som logar i vilka utsädet finns men inte sås i jorden – som är människohjärtan – och då kan säden inte bära frukt!

    Pingstens Andes kännemärken är talet, om synd, rättfärdighet och dom. Pingstledarna vill inte tala om synden och syndens eviga konsekvenser och att utgjuta oskyldigt blod – aborterna – är blodröd synd inför Gud, som leder människan fel.

    När predikanterna börjar predika, som Paulus, ”allt Guds rådslut” – alltså även och framförallt de obekväma orden – då har vi det vi kallar väckelse i landet! Utan den förkunnelsen, allt Guds rådslut, blir inga ”styng i hjärtat” och därmed ingen syndanöd med åtföljande omvändelse!

    Gud är inte mot ”väckelse”! Han vill den av hela Sitt hjärta och har offrat Sin Son för att den skall kunna ske även i vårt land, i Sverige!

  • Jonas Rosendahl

    Sigvard – Om det går utifrån din webbläsare så dela gärna upp din text i stycken som Bilbof gjort ovanför i annan tråd. Texten blir då lättare att läsa. Det bli annars en kompakt lång text, och även om texten i sig är intressant så blir det lättare om den delas upp lite.

    Mvh Jonas /Admin

  • Förlåt Jonas, vanan att läsa kompakta texter spelar mig spratt. Du har så rätt i betydelsen att dela upp något långa texter i stycken. Tack för påminnelsen!

  • SE Sköld

    I mars 1986 sände Gud Per Sundgren och ut till Pingströrelsens ledare, som då främst var Jack-Tommy Ardenfors, föreståndare för Smyrna i Göteborg och Norris Leffler, föreståndare för Pingstförsamlingen i Jönköping, som jag då själv tillhörde,
    för att tala om, hur Gud ser på oss och vårt lands synd.

    I december 1971 kom vår, Per Sundgrens och min, bok, OFREDSTIDER, ut och jag skickade ett ex till bl.a. Jack-Tommy inför Predikantveckan i Stockholm, i Filadelfiakyrkan, och fanns själv personligen närvarande där.

    Sedan, efter det, har jag under en följd av år åkt till lokala bönedagar, främst i Norrbotten. Det går höra med predikanterna i Norrbotten om det stämmer. Vi, Per och jag, har också besökt SÄPO i Luleå och talat med dem, i samma sak. Det finns åtskilligt mer, att berätta, men jag nöjer mig med detta.

    I boken OFREDSTIDER finns kopior av alla de skrivelser vi fått skicka till Pingströrelsens ledare i Sverige, vårt lands regering och landets ÖB, till regementschefen för övre Norrland och till kungahuset.

    Sanningen är, att kristenheten i Sverige med sina ledare i täten, sover mycket djupt. Gud har särskilt talat till Pingströrelsen, i akt och mening att väcka de andra Guds barn i Sverige, plus landets i övriga folk, genom dem.

    Även om Du och övriga kristenhet i Sverige inte tror det, är det en synd inför Gud att dräpa Hans barn, Hans avbilder, i moderlivet. Den synden vill Gud förlåta, men då måste vi först få syndainsikt och be om Hans förlåtelse och den insikten får vi genom att Guds Ord når oss, och det gör det inte i Sverige, pga Guds tjänares ohörsamhet.

  • SE Sköld

    Pingströrelsen – eller Pingstväckelsen – i Sverige, har fått sitt namn efter Pingstens Ande, som är Guds Ande, som också kallas av JESUS själv för ”Sanningens Ande”. Den Ande som enligt JESUS skall ”låta världen få veta sanningen, om synd, rättfärdighet och dom” och till Sanningens Ande hör, att Han talar sanning, som är Sanningen Ord, som är Guds Ord. De Ord som står nedskrivna i Bibeln.

    Men här på debattsidan, som i nutida Pingstförsamlingar i landet, är det trångt för Sanningens Ande och för Guds Ord, som är Sanningen Ord.

    Man läser hellre här på sidorna ett allmänt ”tyckande” än sådant som är väl förankrat i Guds Ord och det är kanske inget att förvåna sig över, i våra avfalls-tider, som Du, Sefast Tronde, skrivit om.

    Det avfallet börjar hos ledarna, för att sedan sprida sig i det övriga Gudsfolket! I Bibeln står det: ”Det är dina ledare, som för dig vilse och fördärvar den väg du skulle gå” och det handlar inte om ”världens” ledare, utan om Guds. Avfaller från Gud och Hans Ords vägar kan inte börja bland ”världens barn” utan endast hos Guds och det är vad som nu skett i vårt land, i Sverige!

  • Mattias

    Hej jag har ställt en liten fråga till dig i 500 salen om du har tid och lust att besvara den.

  • Jonas Rosendahl
  • SE Sköld

    Jag skriver här: ”I december 1971 kom vår, Per Sundgrens och min, bok, OFREDSTIDER..” Det skall stå december 1991. Guds Ande började tala i frågan i mars 1986.

  • SE Sköld

    Ingemar Helmner, resandeförkunnare inom svensk kristenhet, har skrivit en artikel i tidningen Dagen, som han avslutar på följande sätt: ”Det viktigaste av allt är att de kristna talarstolarna beträds av män och kvinnor som helhjärtat tror att Bibeln är Guds heliga ord!

    Enkla Herrens tjänare präglade av en djup, bärande kallelsevisshet. Som talar de ord Herren lägger på deras läppar, även om det skulle kosta ett pris och göra dem obekväma. Förkunnare med läppar som vidrörts av helig altarglöd.

    Då upprättas respekten för predikan – varje lyssnare förnimmer hur slöjan som döljer Guds ansikte dras undan…

    Låt oss bedja fram de profetröster landet ropar efter!”

    Mitt råd är, ta först emot dem Gud redan sänt. Hur gör man det? Genom att pröva om det är Gud som sänt dem. Hur gör man det? Genom att träffa dem, i stället för att springa undan, och pröva mot Bibelns Ord om det som de talar är sant och om det är det, utgå från att det är på Guds uppdrag de talar som de gör, att det är Sanningens Ande som talar genom dem.

    Apg. 17:11 ”Dessa var ädlare till sinnes än
    judarna i Tessalonika: de tog emot ordet, med
    all villighet och rannsakade varje dag skrifterna
    för att se, om det förhöll sig så, som nu sas”

    Judarna i Berea var ”ädlare till sinnes” än judarna I Tessalonika, men också ädlare till sinnes än kristenhetens ledare i Sverige, som flyr sitt uppdrag, att pröva dem som säger sig sända av Gud – med ett obekvämt budskap – som ju också är deras Gud: deras Uppdragsgivare!

    Vem skall hjälpa vårt folk, Sveriges folk, när de som har det uppdraget, springer och gömmer sig, i stället för att pröva, om det är Gud – deras Gud – som sänt Ordets budbärare!

  • Jonas Rosendahl

    SE Sköld – Ingemar Helmner har djup förankring i pingströrelsen. Därför går ämnesområdena in i varandra. Men det är en kantboll. Så det är tveksamt om det är off topic det du skrivit ovan.
    Men du fortsätter att småpredika även fast jag nämt att detta är ett diskussionsforum.
    Det förvånar mig att en del med hög bekännelse om hur det borde vara i kyrkor och samhälle och hur uselt allt annat är och som andra står för inte kan följa tämligen enkla instruktioner och tillsägelser. Det rimmar inte tycker jag. Endera så förstår man inte, jag är otydlig, eller man vet inte hur man ska skriva. Jag är brydd.

    Mvh Jonas /Admin

  • Mattias

    Samma förakt som DU visar pingsledarna genom diverse anklagelser.

  • Jonas Rosendahl

    2017-08-31

    Det har blossat upp en del off topic kommentarer under denna bloggpost som alla fått en notis.
    All off topic tas bort inom kort.
    Återigen. Alla kommentatorer har ett ansvar att hålla sig till kommentarsreglerna. Tänk på att många besöker Aletheia bloggen dagligen. Det är inte bara några få som ser vad du skriver.
    Var ansvarsfull gentemot alla läsare också.

    Mvh Jonas /Admin

  • SE Sköld

    Vilka då? Att de inte lyder Guds Ord. De avfärdar utan att pröva, som Ordet uppmanar oss att göra, att ”pröva allt”. Påstår Du, att de gör det? Bevisa det då, i så fall, och det gör man inte genom att ”häva ur sig” påståenden, som Du valt att göra. Du hånar mig för sanningens Ords skull. Eller menar Du, att dräpa barn i moderlivet inte är synd i Guds ögon?

  • Jonas Rosendahl

    SE Sköld – Jag tycker ni pratar förbi varandra. Men oavsett detta är det off topic.

    SE Sköld du har visats stort tålamod och du har tidigare bidragit med bloggposter på Aletheia. Återigen tänk över hur du ska förvalta dina skriverier här. Ta inte det Mattias skriver så personligt, ser du inte att han vill provocera dig ordentligt?

    Men reglerna gäller även dig. Om du anser att bryta mot kommentarsreglerna är att följa Gud och inte människor, då har vi ett stort problem här.
    Du uppmanas nu att följa kommentarsreglerna efter ständiga off topic kommentarer.
    Annars kommer din profil att stängas av på obestämd tid.

    Mvh Jonas /Admin

  • SE Sköld

    Jag tar eventuellt Mattias på för stort allvar, men det gör jag med alla människor, också han – och andra med den hållning han har – är Guds avbild, som Gud vill ha hem till Sig för alltid! Därför har Han sänt bl.a. mig, som är, som Paulus skriver, att likna vid ett ”ofullbordat foster”. Gud sökte reda på mig, inte jag Honom, och det är jag Honom EVIGT TACKSAM för!

    Men också jag kan tiga.

  • Mattias

    Vi är båda medlemmar i pingströrelsen och diskuterar pingstledarna så det är knappast off topic. 1986 varnar Sköld pingstledarna för ett ryskt krigshot. När jag då frågar om hur han motiverade den varningen får jag inget svar. Det provocerar MIG.

  • SE Sköld

    Hur löd Din fråga?

  • Mattias

    ”Ok, om ni pratade med pingstledarna 1986 om ett militärt hot, en Guds dom, utan att veta varför så var det väl ganska naturligt att de inte lyssnade på er ?”

  • SE Sköld

    Lyssna, det kan ingen låta bli som har fungerande öron, men nästa steg är att pröva sanningshalten i det man hör och den prövningen skall ske inför Guds Ord och inför Guds Ande: inför Gud själv! Det är den prövningen som inte har skett – och det är i strid mot Guds Ord, mot Guds vilja – i nu drygt 30 år.

  • Jonas Rosendahl

    Mattias – OK, men nu för ni parallella diskussioner här och i 500-salen. För mig kan ni flytta den till 500-salen.

    Mvh Jonas /Admin

  • Mattias

    Härmed avslutar jag alla diskussioner med herr Sköld. Over and out !

  • Det är klart att Lewi Pethrus svängde i uppfattningar under sin c:a 70-åriga bibeltroende- och tjänstetid för Gud. Han var inte mer än människa, vilket Joel Halldorf med rätta tecknar. En person kan skriva flera aktuella testamenten under sitt jordeliv, men det är endast det sist korrekt skrivna och bevittnade som gäller.
    Det jag inte förstår hos Joel, är hans ”mörka” tolkning av Lewis resa. Även om LP då och då brast i konsekvens, går det inte att ta ifrån honom hans bibelförankrade och Andeinspirerade intention. Den var ur ett pingströrelseperspektiv, helt outstanding menar jag. Summan av Lewi Pethrus som pingstvän och kristen ledare, är unik i sitt slag. Han hade inte allt, han valde inte alltid det gudomligt absoluta.
    Men hans sista predikan på Nyhemsveckan i juni 1974, anser jag var just hans ”sista testamente”. I det som kom att bli hans avslutningsförkunnelse, landade det i bibeltrons och teologins viktigaste innehåll: att vinna en och en för Herren Jesus Kristus. Jag var där, hörde och berördes.
    Bönebruset och de profetiska hälsningarna efter predikan var svåra att hejda för presidiet, då den helige Andes närvaro uppfyllde tältet och vi pingstvänner var saliga över det vi nyss mottagit. Det var som om Lewi Pethrus hade ”andats” av Gud, det vi alla ville ”andas”!

  • SE Sköld

    I boken ”Lewi Pethrus i närbild” som bygger på Ivar Lundgrens intervjuer med LP under september – november 1973, uttalar sig LP i olika frågor. Boken utkom i december 1973 och LP dog året efter. Den är därför något av LP:s ANDLIGA TESTAMENTE:

    IL: ”Pingströrelsen har ju en alldeles speciell organisationsform, kan man säga, om man jämför med andra samfund och om man jämför med pingströrelsen i andra länder. Kräver inte den svenska pingströrelsens organisationsform, just en kraftfull centralgestalt, av typ Lewi Pethrus, för att hålla samman?”

    LP: ”Jag skulle vilja säga att vad den kräver är en andlighet som motsvarar organisationsformen. Organisationsformen är biblisk och andlig. Vi talar om andliga ämbeten, andliga nådegåvor och andligt omdöme, andlig ledning.

    Vad som absolut måste till för att dessa andliga organisationsformer ska fungera -det är ett motsvarande andligt sinne, en andlig blick och en biblisk aktionsform. Om detta finns kommer ledarna av sig självt fram”.

    Eftersom det nu är ganska många som hittar på vad LP sa och inte sa, är det bra att boken finns, som en andlig dokumentation över hans uppfattningar – ståndpunkter – i olika frågor; i slutet av sin tjänst och när han kommit till hög ålder.

    I princip det sista han offentligt sa, i olika, andliga frågor.

  • Jag håller med dig, SE, om värdet av Ivar Lundgrens intervjubok med Lewi Pethrus. Boken samlar ihop det som gällde för Pethrus bara något år innan han flyttade hem till Gud. Ingen kunde likt Ivar Lundgren ställa ”rätt” frågor till Lewi, då det fanns ett stort och erkänt förtroendekapital dem emellan.
    LP:s sista svar på övergripande frågor om Pingströrelsens liv och framtid 1972, stämmer väl med ínnehållet i hans sista predikan 1974. Alltså, åter till bibliskt bygge av församlingen och åter till biblisk väckelse.
    Att Lewis dotter Mirjam Pethrus, inte ville få sig tillskickad av Joel Halldorf hans nyskrivna bok, ”Biskop Lewi Pethrus”, som överenskommet var, utan betackade sig – hade tydligen som grund för Mirjam, den oigenkännliga ”mörkerbilden” av pappan som Halldorf tecknat.

  • Stanley Östman

    Jag observerar nu att t.o.m. kyrkans tidning ger gott om utrymme för recension av boken.
    http://www.kyrkanstidning.se/kultur/han-synar-biskop-pethrus

    Det man kan observera är att de hemfaller åt den ”slarvighet” som Halldorf också gav prov på i den andra artikeln i Dagen (den första var en god ansats).
    Kyrkans tidning skriver dock intressanta reflektioner som ”– Pingströrelsen är inte så van att diskutera sin egen historia. Det har funnits en nostalgi, men historiemedvetandet är svagt.”
    Jag kommer osökt att tänka på när författaren P-O Enqvist var inbjuden till Filadelfia. Den föreställning som presterades var märklig då man uttryckte stor tacksamhet över boken ”Lewis resa” skriven av en sekulär författare. Märkligt att en sekulärförfattare gavs tolkningsföreträde i Filadelfia…
    Även om Halldorf har en annan bakgrund som teolog, så blir jag betänksam över klyschor och slarviga beskrivningar där han etiketterar Pethrus.
    Egentligen ges det större behållning att ta del av Pethrus egna skrifter. De fem banden med bla. ”Hos Herren är makten” ger märgstark substans även i vår tid. Den kan jag varmt rekommendera för alla som vill söka väckelsens karaktär.
    Sen att Pethrus barn donerade Pethrus samlade verk till LO har ju stått dem fritt. Tyvärr gav det inget som helst avtryck hos dess lärosäte, utan nyttjades enbart som en triumfatorisk pyrrhusseger gentemot pingströrelsen.
    Vad det gäller skrifter och skrivande om Pethrus tror jag det är mer matnyttigt att lyfta fram det samtida skrivandet av Pethrus själv, men även samtida förkunnares skrifter.

  • SE Sköld

    Hur många av dem som nu – mer än 40 år efter hans död – sätter sig till doms över Lewi Pethrus liv och verk, livsgärning, är ens värdiga till, att lösa upp hans skorem?

    Mark. 1:6-7 ”Johannes hade kläder av kamelhår
    och bar en lädergördel om sina länder och levde
    av gräshoppor och vildhonung.

    Och han predikade och sa: »Efter mig kommer den
    som är starkare än jag; jag är inte ens värdig att böja
    mig ned för att lösa upp hans skorem”

  • Det var ju så att allt som kom ut i skrift under Pingströrelsens tidigare historia av bibellärare och predikanter i form av tidningsartiklar i exempelvis Evangelii Härold och Dagen, samt genom böcker på Förlaget Filadelfia och i viss mån Evangeliipress – hade teologiska innehåll och ståndpunkter som behövde prövas, vilket också gjordes. Inget slank liksom bara igenom och debattens vågor gick höga.

    Vad än som publiceras och lanseras av Pingst ffs/Samfundet Pingst idag, vare sig det är via på Rådslag vald teologigrupp eller genom Pingst externbeställt material, är det nödvändigt med noggrann prövning.
    Det bekräftas, påstår jag, av boken ”Trons hemlighet – vägledning i de kristna grunderna” utgiven 2014, och beslutet på Rådslaget 2010 om plantering av nya församlingar, vidare beslutet på Rådslaget 2017 rörande en framtidsvision för Pingst. Den fortsatta utvecklingen behöver alltså följas med uppmärksamhet.

  • David Smeds

    Stanley Östman nämnde i sitt inlägg, ”Sen att Pethrus barn donerade Pethrus samlade verk till LO har ju stått dem fritt. Tyvärr gav det inget som helst avtryck hos dess lärosäte, utan nyttjades enbart som en triumfatorisk pyrrhusseger gentemot pingströrelsen.”
    För några minuter sedan satt jag i samtal med en 100%ig livets ordare och kom att nämna skandalen med Pethrus samlade bibliotek, jag tror tom att hans brev korrespondens ingick. Jag bad min vän att fråga ledningen om detta bibliotek ens blivit uppackat eller om det stod ouppackat för att samla damm. MVH

  • David Smeds

    De öppna bibelsamtalen i predikantveckan, Lapplandsveckan, Nyhemsveckan innebar att 2 Kor 10 kapitlet tilläts fungera. Olika tankefunder och utskott och falska tankar togs upp och togs tillfånga och många tankar blev fångar under Kristus.
    Vi läser ……
    3 Ty fastän vi vandra i köttet, föra vi dock icke en strid efter köttet.

    4 Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art; de äro tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen.

    5 Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad. …….

    Andliga kristna strider inte i köttet utan i anden. De får insikter vad som ligger bakom dolda agendor och liknande. Det som klart strider mot Guds Ord rensas ut. Folk lämnar i vredesmod mm. Ingenstans ser jag 2 Kor och 10 kapitel i funktion.

  • wildwest63

    Undrar om inte LP’s korrespondens finns hos Riksarkivet? Var det inte därifrån Halldorf hämtade info till sin bok om LP’s korrespondens?
    Egentligen spelar det ingen roll om verken finns hos LO eller Filadelfia Stockholm eller Riksarkivet – bara de inte slängs eller förstörs och att de som vill forska i ämnet kan få materialet till låns.

  • David Smeds

    Det skulle vara bra om materialet blev katalogiserat och digitaliserat. Vi får hoppas att ngn frisk pensionär med intresse känner sig kallad. MVH

  • Se där, även min broder David är ”på tråden”!
    Avslutningen på din kommentar, ”Ingenstans ser jag 2 Kor och 10 i kapitel i funktion”, grunnar jag en del på. Menar du generellt vad som händer med och inom Pingst ffs/Samfundet Pingst?
    Tacksam, i omsorg om Guds verk, för ett förtydligande av dig.

  • Inge

    En stor del av LPs skrifter och brevkorrpondens finns samlade på Riksarkivet.
    Jag kunde inte kopiera in länken här men sök på ” Lewi Pethrus skrifter Riksarkivet.”
    Kanske något för dej David att forska i på ålderns höst?

  • När Lewi Pethrus reste till USA i mitten på 1960-talet över 80 år gammal, orsakerna till detta var troligtvis flera, men det som nästan direkt kom att inträffa bland pingstvänner i Sverige, var att det uppstod en bönerörelse för att han snarast skulle återvända hit. Främst bland yngre predikanter och församlingsäldste pågick detta ända tills Pethrus återkom till Sverige efter ett par år.

    Anledningen till böneengagemanget var att med Pethrus borta, sakandes menade man, den av Gud utsedde resen för Pingströrelsen, både vad det gällde väckelsefrågan som nationens välgång.

    På den tiden från våren 1963 fram till hösten 1968, levde jag avfälligt både rörande förhållande till Gud och i flykt från en kallelse av honom. Men vid en ungdomskonferens 1 maj 1967 utanför Filadelfia Värnamo i en paus (att jag var där mitt i min avfällighet berodde på ensamhet), hörde jag en av dessa som stod i bräschen för bönen om LP:s återkomst till Sverige – nämligen pingstpastor Tore Bengtssons son Lars-Åke, tala högljutt om saken.

    Denne Lars-Åke Bengtsson, gav 1968 ut med en bok med titeln ”Visionen mitt testamente”. Tyvärr omkom Lars-Åke i en flygolycka bara något år därefter. Men Lewi Pethrus var då tillbaka på svensk mark, vilket ansågs av bedjarna, som ett bönesvar.

  • Stanley Östman

    ”Bönerörelse” för att återfå Pethrus… – Jag delar inte din uppfattning.

    Snarare så var det en falangstrid om vem som skulle efterträda L.P. Hur djup den var och dess omfattning vill jag som utomstående inte uttala mig om, men hela pingströrelsen berördes av Filadelfia-församlingens situation.
    Men det kan sägas att det var inga självklarheter med efterträdare när namn som Karl-Erik Heinerborg och Samuel Edestav nämndes.

    L.P. övertalades att komma för att vägleda i valsituationen som uppstått.
    Själva vägledningen blev väl inte som tillskyndarna tänkt sig. Man överskattade nog epoken L.P. i detta. – En märklig situation där man önskade någon som klart kunde bära Pethrus mantel.

  • Stanley, jag vet inte var du bodde vid den aktuella tiden eller vilken pingstförsamling du då tillhörde. Att det ute i landet bads för att Lewi Pethrus skulle tillbaka från Amerika, det vet jag med bestämdhet trots mitt avfälliga tillstånd. Inte minst skedde det i smålandsförsamlingar exempelvis Filadelfia Värnamo och Filadelfia Lammhult.
    Att dessa tyckte sig ha fått bönesvar när LP var tillbaka i Sverige, det kan ju då diskuteras utifrån din bedömning av vad som hände. Överskattning av Pethrus-epoken, ja så kan det ha varit. Enbart en fråga om ”falangstrid” i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm om rätt pastor och föreståndare efter LP: Nja just det var ju en del av oron ute i landet, för vem kunde axla Lewis mantel sett ur ett riksperspektiv för Pingströrelsen. Samtal om detta fördes i mitt väckelse- och historieintresserade hem, där jag ännu bodde kvar mitt i min avfällighet. Bodde i detta hem, gjorde även då och då gästande bibellärare och predikanter som kallats att tala i Filadelfia Lammhult. Genom dessa, likt bland tallarna på Nyhem, framkom mycket och mycket ventilerades. Vilka var för övrigt de du benämner för ”tillskyndarna”? Om Pethrus-epoken var/är överskattad – verkar det finnas olika uppfattningar om, vilket blir märkbart då alla minnesbilder och all skrift i ämnet ställs mot varandra.

  • Stanley Östman

    Man ska nog inte försköna eftermälen. Det finns tunga vittnesbörd om hur Samuel Edestav drabbades i ”föreståndarstriden”. Olof Djurfeldt gick ut för något år sedan med vittnesbörd att han sökt upp Edestav och bett om förlåtelse.
    Du kan också se en ressumé om epoken på Wikipedia:
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Karl-Erik_Heinerborg
    Det skrevs frekvent i Dagen under denna epok om striden…
    Inget ovanligt för pingströrelsen Pethrus – Franklin, Pethrus – S. Lidman, Pethrus – J-E Mårtensson – som portades från predikantveckan under 7 år & skrev boken ”vi i pingstkyrkan” som en ressumé över ”tystnadens kultur” som Halldorf så riktigt omtalar.
    Nej – man ska inte försköna eftermälen. Många är inte lika starka som J-E Mårtensson med sin integritet. De personliga haverierna och åsidosättandena skadade mycket…. Sven Lidmans predikningar var tabu under många år. Först när Tomas Sjödin lyfte fram dem i skrift så upptäcktes denna skatt för eftervärlden.
    Men till huvudanförandet ang. bönering, så kan jag inte minnas att det kom till offentlighet i pingströrelsen ang. initiativet.
    Men givetvis förutsätts det att bönesatsning har en högre prioriotering än personliga vendettor – även om det är dessa som syns utåt.
    Själv minns jag tydligt Pethrus hemkallande från USA och Edestavs sorti…

  • SefastTronde

    För 14 år (2003!?) sedan var jag på Kaggeholm, och bodde i LPs villa drygt en vecka, då var hans bibliotek intakt fastän dock flyttat till ett rum i slottet. I källaren till LPs villa, där vi bodde fanns även ett stort rum med stora mängder av LPs personliga arkiv av brev och korrespondens, där en person (jag mins inte hans namn) studerade korrespondensen i ett forskningsarbete.

    I vart fall tillbringade jag det mesta av tiden med att läsa allt möjligt i LPs bibliotek, och jag fick även tillträde till LPs personliga korrespondensarkiv, i källaren till LP-villan. Jag vet inte hur dessa handlingar har överförts till Riksarkivet, och huruvida Pings har förfarit med Kaggeholm och LPs arkiv, men jag vet väl vilken kunskap det tillfört mig om LPs korrespondens och bl.a. LPs relation till Filadelfia och Lidman-konflikten.

  • wildwest63

    Just när sådana här diskussioner uppstår 50 år senare, vad sa Pethrus, vad gjorde Pethrus och andra är det bra att källmaterial finns kvar. Jag sparar inte allt, men jag sparar numera mycket som skulle kunna användas för den som hittar mitt material efter min död. Jag bara tänker på min egen familj, tänk om man sparat mer av brev, betyg o likn. Man har sparat vykort, pga bildernas skönhet, men där står inte mycket djuplodande.

    Jag har hört trovärdiga rykten, men kan inte bekräfta, att mycket av det material som fanns bevarat i min barndoms kyrka, Citykyrkan i Stockholm, inte längre finns kvar utan rensades ut (dvs slängdes) av sentida predikanter på 90-talen och framåt. Hoppas det är fel.

    Jag hoppas att nu levande pensionerade pastorer tänker på detta. Eftermälet kanske de inte bryr sig om, men de efterlevande vill ha så mycket klarhet i saker som hänt som möjligt.

  • Lars Wärn

    Angående Sven Lidman får jag passa på att slå ett slag för C G Hjelms utmärkta bok ”August Strindbergs och Sven Lidmans väg till korset” som jag har i min ägo. Två biografier till priset av en.

    https://www.bokborsen.se/view/C-G-Hjelm/August-Strindbergs-Och-Sven-Lidmans-V%C3%A4g-Till-Kors/6260163

  • I fråga om Lewi Pethrus gjorde jag en något märklig upplevelse i samband med en TV-inspelning för Kanal 5 (Strix Television AB i Hammarby hamn) hösten 1997. Programmet som sedan sändes 19 november 22.00, leddes av Lotta Aschberg och tog upp olika aspekter på New Age. Den samlade titeln var ”Min ande kommer från en annan planet”. Jag var där mest som stöd åt en rätt nyfrälst kvinna som tidigare bl.a. uppfattat sig som just en ”utomjording” och ihop med det erfarit skrämmande ting. Skådespelerskan Christina Schollin var också på plats, och skulle under förflyttning i tranch där och då, få klart för sig vem hon hade varit i sitt tidigare liv.

    Nå, vad hade Lewi Pethrus med denna TV-inspelning att göra? Jo, inbjuden som en kritiker till sekter var dåvarande församlingsprästen Karl-Erik Nylund, som hade skrivit boken ”Att leka med elden”, i vilken han beskrev många religiösa sammanhang som han ansåg vara sekteristiska. Vi två kom vid inspelningen att sitta bredvid varandra. När jag sa mitt namn och presenterade mig som pingstpastor, ställde han följande fråga till mig, med som jag förstod förhoppning om ”rätt” svar: ”Är du pingstpastor inom den Pingströrelse som Lewi Pethrus grundade?” Han blev mycket belåten då jag svarade ja, och leende flyttade sig något mer nära mig.

    Lewi Pethrus var koden för ett godkännande hos prästen Karl-Erik Nylund. Under inspelningen räknade han med att vi stod på samma sida i diskussionen, och det gjorde vi väl på sätt och vis. Fast jag och andra med mig i studion, kunde inte begripa att Nylund varnade för ockultism och exempelvis för Livets Ord, samtidigt som han själv vara frimurare.

  • Stanley Östman

    Tack !
    Men ibland (ofta) färgas beskrivande strider av den inblandade parten.
    Det blir en partsinlaga & inte sällan ses spår av oförrätt och bitterhet. Naturligt mänskligt men kanske inte objektivt för att få en helhetsbild.

    Om jag får säga nått om Pethrus som inte andra berört så har jag minnen av honom när han predikade på Lapplandsveckan & även på Nyhemsveckan där han ständigt återkom till pingströrelsens uteslutning från Baptistsamfundet.
    Färgad av sin tid och tidsanda med skarpa rågångar mellan samfund, men inbakat i predikan kan i dagens ljus ses som tveksamt.

    Men vad jag åsyftade med S. Lidman var hans predikningar – märgstark förkunnelse.
    Som predikant överträffade han Pethrus i predikokonst – det var dessa som Sjödin öppnade upp inför.
    Det är sorgligt att Lidmanstriden som sådan skymmer Sven Lidmans predikogärning.

  • Lars Wärn

    Givetvis är Resan till domen en partsinlaga. Allt – utom Bibeln – läses med en sådan reservation. Det är intressant läsning ändå.

  • Lars Wärn

    Detta med kyrkohistoria och väckelsehistoria, är det meningsfullt att fördjupa sig i det? Det visar sig gång på gång att ”det enda vi kan lära oss av historien är att vi inget lär oss av historien” (som någon vis människa uttryckte det). Vad Pingströrelsen en gång var kommer pingstsamfundet aldrig att bli. Den unga Pingströrelsen hade en strävan att så långt det var möjligt följa mönstret i den messianska urförsamlingen och det är den messianska rörelsen som äger framtiden – ända intill tidens ände.

    ”Då svarade Yeshua honom: ‘Ingen som ser sig tillbaka, sedan han har satt sin hand till plogen, är skickad för Guds rike.’ ”
    (Lukas 9:62)

  • Stanley Östman

    En sak vet jag i alla fall om Pethrus karaktär. Skulle någon börja tramsa om Yeshua med avvikande kulturanspråk så hade han hänvisat dessa till sekterismens avarter. Det finns fortfarande ingen svensk vedertagen bibelöversättning som använder namnet Yeshua !
    Detta börjar likna Jehovas Vittnens anspråk på deras egen förvrängda bibelöversättning Och vad har det lett till ?

    Att öht. inte använda vedertagna namn på mästaren skulle anses som svärmiskt.

    För honom och pingstväckelsen räckte det gott med 1917 års bibelöversättning av Konungen stadgad och gillad.

  • Sköld, det där tangerar ju avgudadyrkan.

  • Stanley Östman

    Ursäkta !
    Men dina slutsatser är det inga med historik över Pethrus som känner igen sig i.
    Snarare var Pethrus ytterst sträng gentemot uttolkare av pingstväckelsen när andra släktskap försökte göra sig gällande.
    Då räckte det gott med 1917 års bibel av Konungen stadgad och gillad.
    Hade någon börjat yra om Yeshua, så hade Pethrus vänligt men bestämt bett denne kliva ned från talarstolen eller tillfrågat densamme: Vilken Bibel läser du ifrån ? Här känner vi ingen mästare med namn utöver vad som är tillskrivet honom i den svenska översättningen så varsågod och sitt ned.
    (så gick det till i mindre spörsmål på Nyhemsveckan bl.a.)

    Yrandet om messianska urförsamlingen hade han också näpst.
    Lewi Pethrus talade gärna om den kristna församlingen från apostlagärningarna, men tal om messianska urförsamlingen och tal om Yeshua hade snabbt stämplats som villolära.

    Jehovas Vittnen har ju också en egenhändig egen översättning som också fråntar Jesu gudomliga ställning.
    Jag är väl medveten om att en del vill frottera sig med tal om Yeshua i sin helighetssträvan av rätt lära, men låt det vara fjärran från sammanhang med Lewi Pethrus för där hör det inte hemma.

  • Lars Wärn

    Pingströrelsen betraktades som en sekt under många decennier. Kanske var det först på 1990-talet pingstvänner började betraktas som ”rumsrena” kristna. En rörelse med sin förebild i den första pingstväckelsen i Jerusalem.

  • Redan från mitten på 1960-talet började det märkas antydningar inom Pingströrelsens predikantkår att Lewi Petrus litteratur, visserligen var fromt välmenande men saknade lärd teologi, till skillnad från förkunnare och bibellärare inom samfunden. Precis det som samfundens representanter lite kritiskt i ”smyg” framhållit om Pethrus.
    Denna uppfattning, om Pethrus brist som teolog, växte därefter till sig mer och mer under de kommande 10-talen, allt eftersom fler och fler inom Pingströrelsen kom att studera teologi på universitetsnivå. Att utgivningsrätten till LP:s samlade böcker, småningom kom att köpas upp/överlåtas åt Livets Ord (”begravas” hos), visar på kontentan av en misstro i de egna leden på Lewis teologiska betydelse. Men Lewi ville koppla sig till de enkla fiskarbröderna vid Galileiska sjön.
    På ungefär samma sätt har det kommit att presenteras om Lewi Pethrus värde som grundare och ledare av Pingströrelsen. Det som i allt högre grad har fått påskina om honom, är maktdominerande och närmast manipulativa ledardrag.
    Det menas således om LP att han höll ihop Pingströrelsen, både karismatiskt, traditionellt och institutionellt, på ett jordiskt beräknande och medvetet slugt sätt. Och nog talade och skrev Lewi Pethrus ofta i ”viform” istället för ”jagform”, typ: ”vi ser det inte så”, en ledarstil som flera på olika vis drabbades av och retade sig på.
    Men den kallelse och heliga utväljelse Pethrus påstod sig hade av Gud ifråga om Pingströrelsen, tas liksom ifrån honom och ersätts med något skuggliknande och mänskligt svagt. Med andra ord, hans liv och gärning görs mer till lera än skatt, för att travestera på bibelordet: ”Skatten har vi i lerkärl.”

  • Det får ju sägas vara riktigt, som Stanley Östman skriver, att barnen Pethrus donerade utgivningsrätten för LP:s bokkapital till Livets Ord, men det var utifrån att Pingst inte visade intresse att för sin del inom den närmaste framtiden ge ut någon av böckerna på nytt. Hoppet står till pastor Joakim Lundqvist i dessa dagar. Kanske Lewis bok ”Verklig väckelse” kunde passa att ge ut på nytt?

    När det menas på av exempelvis Joel Halldorf, att Lewi Pethrus var mer ”kallt” beräknande pragmatiker i fråga om sin ledning av Pingströrelsen än varmt driven av den helige Ande, alltså att han kännetecknades av mer organisation än andlighet. Är i så fall skillnaden mellan då och ledningen av Pingst ffs/Pingstsamfundet nu, egentligen nämnvärt annorlunda – om man på bordet lägger upp dagens urholkad teologi om Bibelns absoluta trovärdighet, vidare t.ex. uppfattningen att det finns fler än en ”biblisk” doptradition?

  • Stanley Östman

    Håller helt med dig Sigvard !
    Nylansering av tidigare skrifter (böcker) av Pethrus vore angeläget. Kanske med varsam språklig revision då språket utvecklats så att en yngre generation kan ta till sig.

    Samtidigt är det ett allmänt dilemma att bokläsandet gått ned. Iofs har det lättköpta – populärskrivandet fångat många som t.ex. deckare och egocentriska personbeskrivningar.
    Det kanske är en naturlig följd av att ”läseriet” är på utdöende, då tar man inte till sig pionjärernas erfarenheter heller.
    Det som sticker ut är då när någon försöker ”nischa” tolkningar av historik som Halldorf gör.

    Tidigare sekulärförfattare P-O Enquist med ”Lewis resa” – låt vara i romanform, men det är ofattbart att författaren blev hyllad i en pingstkyrka för den. Det kanske säger en del om arvet efter LP ?
    Nu uppmanades en predikant från ett annat samfund (R-Eldebo) att recensera Halldorfs bok.

    Tjaa – det ligger kanske en större sanning i kyrkans tidnings recension som jag länkade till tidigare att: ”– Pingströrelsen är inte så van att diskutera sin egen historia. Det
    har funnits en nostalgi, men historiemedvetandet är svagt.”
    Det är en sanning som jag själv blir avväpnad av… – här finns många beröringspunkter över hur pingströrelsen formas. Speciellt då man har så vag kunskap över sin egen historiska tillhörighet.

  • Naturligtvis bör ett redaktionsarbete göras för att en nyutgåva av en Lewi Pethrus-bok, får en sådan modern touch i språk och formgivning, att dagens unga pingstpredikanter och yngre medlemmar förhoppningsvis vill läsa den. Lätt blir det inte, som någon sagt, med all lättsmält mediakonkurrens.

    Någon gång i slutet på 1950-talet, eller möjligen 1960, besökte Lewi Pethrus och pingstsångaren Einar Ekberg Filadelfia Lammhult för ett möte. Jag var i 14-15-årsåldern. Som 16-åring skulle jag komma att bli döpt i den helige Ande och som 17-åring tyvärr avfälling. Men då, vid detta möte med Lewi och Einar, var jag närvarande utan att få en plats inne i kyrksalen, inte ens någon annanstans i de använda lokaliteterna. Om jag minns rätt mådde Einar Ekberg inte riktigt bra, och fick också genom sjukdom avsluta sitt liv 1961.

    Tala om att det var packat i Filadelfia detta möte. Om det vanligtvis fanns plats att sitta åt 150 personer med lilla salen och läktaren inräknade, samt några till genom extrastolar i mittgången – var det troligtvis nu ett dubbelt antal som ”trängt sig” in. Folk stod utefter väggarna i salarna och på läktaren. I tamburen och trappan ut var det smockat. Jag med flera stod utanför, men vi kunde ändå höra då alla dörrar och flera fönster fick stå öppna.

    Den jordiska brandfaran fick stå tillbaka för väckelseelden. Till och med brandchefen själv var där. Men då han tillhörde församlingen och dessutom var farbror till den kommande journalisten och författaren Ivar Lundgren, höll han sig rätt lugn i tro på Guds beskydd.

  • SefastTronde

    Jag har under åren mött mycket fördolt förakt, förringande och avståndstagande för LP inom pingströrelsen. Det har givit mig ett betryck, och jag har alltid frågat mig VARFÖR? Vart kommer detta ifrån och var/hur har det sina källor?

    Även om jag inte själv träffat LP eller ens var frälst när han dog, fick jag förmånen att sedermera lära känna flera personer som kände honom och tom någon som räknade sig som hans vän. Den bild jag har tycks mig understundom så tydlig att det ibland kan kännas som om jag själv fått lära känna honom. Väl vet jag att LP kunde vara mkt bestämd i någon sin uppfattning och hade förmågan att hävda den därefter. Jag skulle väl kunna återge många anekdoter (hämtat från några av mina numera sedan länge avlidna vänner). Men summerar jag så har bilden av LP ändå givit mig ett porträtt av en Andens man, en kristen ledargestalt, och i mångt och mycket ett föredöme som saknar sin like inom dagens kristenhet. En kristen ledare och Andens man som många än idag kan lära av, även om man måste inse att allt som LP sade och gjorde inte var föredömligt. Problemet med denna karraktärsbrist som så många förmenta kristna lider av, kritisism, hindrar så många från att ta emot det värdefulla som trots allt finns i ”lerkärl”.

  • Det debatteras väldigt mycket om symptomen vad gäller Lewi Pethrus, och även andra koryféer i kyrkliga sammanhang.

    Låt oss våga bli konkreta!

    Till Lewi Pethrus mycket stora fördel kan sägas att han inte gjorde som nutida framgångspredikanter, nämligen förrikade sig materiellt på församlingens och ”samfundets” bekostnad.

    Får man ifrågasätta hans auktoritet? Han regerade pingst med en stor auktoritet, läs makt. Utom honom och ett antal välkända namn hade det inte blivit varken IBRA radio eller Dagen. Lyran hade inte köpts och restaurerats för dåtidens stora kostnader. Nalen hade inte övertagits. (Efter honom kom det en succession av profitörer. En ledning som strävade efter vinst. Välkända namn vid vårt frukostbord när jag var barn och tonåring. Jag tänker inte nämna några namn.)

    Det var fantastiskt att vara med i sammanträden i Lyran! Det var en erfarenhet att sjunga, spela gitarr, vittna och dela ut kaffe, te och smörgåsar på Nalen mitt i natten. Bra eller dålig erfarenhet överlåter jag åt andra att bedöma.

    Det var inte lika fantastiskt att sedan se (med egna ögon) hur makten hade lett till stora problem i missionen. Utan att gå i detalj nämner jag missionärsfamiljer som formligen tvingades in i sina situationer. Somliga ödmjuka trogna med stora lidanden här och nu som följd. Somliga världsligt ”visa” som visste att utnyttja situationen till egen fördel. (Jag tänker inte dela med mej av fakta jag känner i första hand!)

    Varför hoppa på Lewi Pethrus? Han fick makt för att hans efterföljare gav honom denna makt. Han var inte ”mjuk” i reaktionen mot Baptisterna. Det finns (de har nu redigerats eller tagits bort) sånger i Segertoner som lätt skulle klassats som ”hate speech” i dagens vokabulär. Författade av LP!

    Lewi Pethrus finns inte längre bland oss här på jorden. Somliga vill göra honom till ett pingst-helgon. Andra vill hamra in kilar av tvivel. Lösningen är att lämna hans ”arv” i Herrens händer.

    Varför skulle man inte få glädja sig åt det han gjorde väl? Utan att tvinga andra att tillbe honom.

    Varför skulle man inte få nämna saker som inte håller för ”prövning”? Utan att hatas för att man presenterar fakta.

    Varför hänger det alltid upp sig på persondyrkan eller ”prövning av personer”?

    När två träter om Lewi Pethrus ”arv” kan man säkert veta att båda har fel. Varför bry sig? Låt dom träta!

    Det finns ändå bara ett namn genom vilket vi kan bli frälsta.

    Det blir vi inte genom att döma andra. (Märk väl att döma inte bara betyder att ”fördöma” utan även att ”upphöja” och glorifiera.)

    /Kjell

  • SefastTronde

    Jag kan bara hålla med. Men känner ändå en sorg och ett vemod när jag hör ‘vissa’ pingstvänner av en yngre generation (40- till 60-talister – idag ofta ledande inom pingst) ge uttryck för ett avståndstagande, skam och ett förakt för Pethrus. Man bör väl kunna pröva utan att sätta Pethrus på någon piedestal, och att samtidigt inse att man har mycket att lära av LP och många av de medarbetare han omgav sig med. Sedan är det viktigt att man försöker sätta sig in i den historiska kontext vari LP och den tidiga pingströrelsen verkade, vilket väl kan ge en viss förståelse för somligt av det man nu som enskilda företeelser känner främlingskap inför speglat mot dagens situation.

    Hellre en väckelserörelse med brister än en avfälling lagisk kristenhet där man kräver (förment) helgonlik perfektion! Så gott som alla verkliga gudsmän och gudskvinnor genom historien lämnar trots allt vissa frågetecken efter sig, som man trots allt får erkänna att man inte förstår och får lämna därvid.

  • Visst är det så.

    Oavsett vilket dike man ”skriker” från är man lika långt från mitten på vägen.

    Vad gäller LP är det dock väsentligt att ”förstå” (om man kan det) relationen till Baptisterna, Örebro Missionen och John Ongman.

    Det var en avgörande maktstrid och jag vet verkligen inte vad som ”hade varit bäst” även om jag tror att Ongman hade rätt vad gäller nådegåvorna.

    LP vann maktstriden och Herren har facit för honom, mej och dej och alla andra.

    Kan man samtidigt frukta, och vara oändligt tacksam för Herrens nåd? Ja, det kan man faktiskt när man inser att man är räddningslöst förlorad utan denna nåd.

    Akademiska analyser, som den av Joel Halldorf, utan egen personlig kännedom om den tid där detta skedde, är av mycket begränsat värde och tvivelaktig nytta.

    Inte minst eftersom man kan ana tidsandans blindhet i Joels vältaliga skriverier.

    Äpplet faller inte långt från ….

    /Kjell

  • En av Lewi Pethrus sånger börjar med följande vers:

    ”Vid mina bröders hjordar
    jag fordom vilse gick.
    Min själ var ständigt hungrig,
    men aldrig mättnad fick .
    Nu Herren är min herde,
    ‘jag följer i hans spår
    Och löftesliljor dofta var jag går.”

    Hans ”bröders hjordar” var Baptistsamfundet och texten anger tydligt att läran där ledde vilse och presenterade ett ofullständigt evangelium.

    När jag var ung tonåring var jag övertygad om att bara vi i Pingströrelsen hade helt rätt i lära och bibeltolkning. Något jag inte kan se tillbaka på utan en känsla av skam för sådant sekteriskt högmod.

    För oss ungdomar var det helt tydligt att de som bröt mot pingstsektens syndakatalog var avfällingar. Sådana skulle man ta avstånd från, säkert inte umgås med.

    På den läderklädda bibelns försättsblad skulle man ha tre data:

    1. Dag och tid när man böjde knä och bad frälsningens bön.
    2. Dag när man lät döpa sig.
    3. Dag när man uttalade obegripliga ord som kunde tolkas som tungotal – för enligt LP’s teologi var man då ”andedöpt”

    Med dessa tre data var man ”frälst på riktigt”.

    Visst skapade det entusiasm och handlingskraft hos många att räkna sig själva till evangelii elit, men i likhet med all annan högmodig ”supremacy” skadade det också många.

    Herrens nåd är stor och det finns frälsning även för högmodiga när de en gång ligger på rock bottom och inser sin personliga konkurs. Först då kan man ta emot omvändelse med ödmjuk tacksamhet.

    /Kjell

  • Stanley Östman

    Tror det kan bli ett intressant kafésamtal om boken. Lite draghjälp att sälja den ia alla fall:
    http://smyrna.se/centrum/program/78-pa-gang/2182-kafesamtal-med-joel-halldorf-och-olof-djurfeldt

  • Stanley Östman

    Själv är jag nog mer lyhörd för Djurfeldts reflektioner. Han var tillsatt av L.P. som chefredaktör för Dagen och mötte honom dagligen, förutom sitt mångåriga deltagande i församlingsledningen i Filadelfia.
    Kan bli en smakfull kaffestund …

  • Redan när jag och min kusin Roberth Johansson (”Humor i helgade hyddor”) var i yngre tonåren, 1959-1962, var det inget ovanligt att vi kröp under tältduken bakom talarstolen i Nyhemstältet och klättrade upp och satte oss på översta/sista bänkraden och åhörde, predikningar, bibelstudier och samtal bakifrån.

    Det var mycket intressant att iaktta hur pingstpredikanterna förhöll sig till varandra. Det var varma och hjärtliga ryggdunkningar, men det gick även att se annat. Både snörpta munnar och lismande hälsningar. Av det sistnämnda gällde främst att komma nära pastor Pethrus. Att det bland annat fanns ett ”prinstänk” förstod jag inte då.

    Sedan, 1963-1968, levde jag i avfällighet och brydde mig inte om den andliga sidan av Nyhemsveckan. Minns att det hände att jag var där ändå, exempelvis 1967, men tältade då förstås uppe i ”syndens backe” på andra sidan om den lilla bäcken, egentligen utanför Veckans område. Vi var flera (inga namn) i konflikt med Gud som höll till där i en del sus och dus, och som på kvällar kunde ta oss smått berusade in i mötestältet.

    Återfunnen av/återkommen till Herren i september 1968, blev det att från Lammhult åka till Nyhemsveckan igen, men nu för att möta och tjäna Gud. I samband med ett förmiddagsmöte, kan ha varit 1970, råkade jag stöta samman med Lewi Pethrus i höger tältöppning vid talarstolen.

    Hans enkla och vänliga: ”Frid broder”, utan att ha en aning om vem jag var, gjorde mig gott och gav mig en positiv bild av broder Pethrus. Det kan ha varit strax efter den upplevelsen där och då, innan predikan, som jag för första gången i ett Nyhemsmöte, mitt i folkhavet, bar fram ett profetiskt budskap.

  • Stanley Östman

    Tack för ett fint vittnesbörd Sigvard.

  • Stanley, har du tänkt att vara på plats i Smyrna Göteborg den 27 september, och då för att främst höra Olof Djurfeldts reflektioner kring samarbetet och gemenskapen med Lewi Pethrus?

  • Stanley Östman

    Jo, jag ska försöka – vi kanske syns där ?

  • Jonas Rosendahl

    Kanske lite off topic med sociala medier reklam här. Å andra sidan är det en konversation med bloggpostförfattaren och blir därmed ”kantboll”.

    Om någon av er vill skriva ett referat från Olof Djurfeldts reflektioner kring L.P. eller för den delen sociala medier mötet, så kan Aletheia tänka sig att lägga ut det som en gästblogg. Fundera på det. Det är bara bra att fler reflektioner kring L:P kommer fram…

    Mvh Jonas /Admin

  • Lars Wärn

    Har aldrig hört den sången även om jag ofta sjöng ur Segertoner förr. Det första jag tänker på när jag läser texten är Josef och hans bröder men det kan ju finnas en undermening enligt ditt förslag.

    Den sång han har skrivit som jag minns bäst och som jag alltid tyckt om är ”Löftena kunna ej svika”. Det är så sant som det är sjunget. Löftena står fast. Löftena till Israel om ett nytt, framtida tempel i Jerusalem och löftet till alla troende i alla tider om ”Nya himlar och en ny Jord” med ett nytt Jerusalem i den tillkommande tidsålderns centrum.

  • Stanley Östman

    Jag förstår din point Jonas.
    Däremot har jag den hållningen som jag nämnt. Ögonvittnesrapport (Djurfeldt) om LP väger betydligt tyngre än en ung teologs spekulationer om LP-klassificering enl. filosofiska doktriiner. När de befinner sig på samma plats så…

  • Jonas Rosendahl

    Stanley – Jag vill inte gå in för djupt i en diskussion om det här, det blir för mkt för mig då. Men jag noterar också vad som händer vad gäller bilden av Lewi Pethrus. Att Lilian Pethrus offentligt tackar nej till Joel Halldorfs ”biskopsbok” är ju ett tecken. Att Lilian tidigare i reportage uttryckt att en del tolkar Lewi som en alltför hård person är också ett tecken.

    När det gäller Djurfeldt är det intressant på många sätt. Man ska tänka på att de äldre är lojala till föreståndaren. Jag har varit med på möten i filadelfiakyrkan där jag såg denna lojalitet både till nytta men ibland också som en bricka i det lokala ”kyrkopolitiska” spelet. Är det en ny inriktning som ska tas kan de äldre ge legitimitet i ett historiskt perspektiv om en ny föreståndare vill det. Jag vill inte offentligt gå in på detaljer mer än så. Men med det vill jag ha sagt att hur Djurfeldt väljer att samtala om Lewi är då intressant från många aspekter. Därav det kunde vara intressant med ett referat HÄR eller i en bloggpost.

  • Stanley Östman

    Jag ska se om jag kan återge lite ”upplevelseintryck” av hur bokreleasen avlöpte och vilka inslag Djurfeldt gav.
    Jag delar annars din uppfattning.

    En historisk milstolpe i Smyrnas historia var när det uppmanades att stå för att acklamera ett förslag från LP, och församlingens föreståndare Harald Gustafsson markerade med att sitta ned.
    Så visst har det funnits profiler i pingströrelsen tidigare som vågat påvisa en avvikande åsikt…

  • Jonas Rosendahl

    Det vore helt klart trevligt om frikyrkan närmade sitt arv och tar vara på sin kongregationalistiska ådra. Men det bygger på ett ”väckelseengagemang” på grösrotsnivå.
    Eftersom frikyrkan i sin natur är visionär och inte primärt förvaltande så blir ett viktigt inslag ”den livliga debatten”.
    Aletheia kan åtminstone bidra till att det finns flera röster som får säga sitt i ett offentligt rum.
    Sålunda, ser framemot ditt referat!

  • Det var av värde, Stanley, att du tackade jag till Jonas förfrågan om återge från samlingen i Smyrna. Jag räknar med att också vara där och lyssna. Om något tillfälle finns att ställa frågor, har jag två att rikta till Joel i all vänlighet. Men troligtvis blir det inte läge för dylikt, då det inte är tänkt som ett allmän debattkväll om Lewi Pethrus. Men det är ok för mig. Så välsignelse till ditt återgivande.

  • Jonas Rosendahl

    Sigvard – Du har också full frihet att skriva ett referat. Tänk om vi sammanför de båda i en bloggpost? Två delar?! Lite som evangeliet presenterats för oss med olika synvinklar 🙂
    Tycker även att du ska ställa frågor till Joel. Akademiker är alltid glada så fort de får tillfälle att förklara sig. Då trivs de. 😉
    Om inte gör det vid sidan av och förklara vänligt att svaren kan bli offentliga.
    Hade jag haft möjlighet hade jag åkt ned själv också.

    Mvh Jonas /Admin

  • Tack Jonas, jag ska ha det i åtanke. Det går ju också att komplettera efteråt när Stanleys bloggpost är publicerad. På sätt och vis kan det rent av vara att föredra för textmassans skull.

  • Karin

    Vad gäller utgivningsrätten till Lewi Pethrus bokproduktion ligger den inte längre hos Livets Ord. Om du går in på hemsidan http://eivora.wordpress.com under rubriken Artiklar, Bearbetningar får du upplysningar om vem som har den, samtidigt som en bok av Lewi Pethrus ( språkligt, delvis bearbetad) finns att läsa.
    /Karin

  • Stanley Östman

    Vad säger ni om att Halldorf lyckas marknadsföra boken på Expressens kultursida med en beskrivande artikel ?:
    http://www.expressen.se/kultur/ide/sverige-blev-bara-sekulart-pa-ytan/?social=fb

  • Stanley Östman

    Nej – detta är endast en språklig revidering av ett tidigare predikoutkast

  • Jonas Rosendahl

    För att undvika spekulationer kring vem som har utgivningsrätten för Lewi P. böcker har Admin kollat med livets ord direkt. Rättigheterna har gått tillbaka till familjen.
    Om det betyder som det står i dokumentet som man får ”leta efter” på länken ovan, ” Styrelsen för
    Lydia och Lewi Pethrus släktförening.” kan Admin däremot inte svara på.

    Admin upplever dessutom länken som reklam i övrigt för bloggen utan anknytning till bloggpostens ämne. Men eftersom nån slags text till Lewi finns där så får det bli ”kantboll” och därmed nära off topic.

    Trevlig helg till alla läsare!

    Mvh Jonas /Admin

  • Klargörandet, Jonas, att Livets Ord bokförlag inte längre har utgivningsrättigheterna till LP:s bokproduktion utan gått tillbaka till familjen Pethrus, är klart värdefullt.

    Det är värdefullt både i fråga om att ingen skugga längre kan falla på Livets Ord för att ha materialet fortsatt ”låst”, samt att därmed kan andra förlag efter att ha kommit överens med familjen, ge ut nyutgåvor av Lewis böcker. Det är så Eivor Alpsten gått tillväga med LP:s skrift ”Kristi vittnesbörd om Moseböckerna” (Häroldens Tryckeri, Stockholm 1933).

    Då jag har medverkat till osanna påståenden om utgivningsrätten av Pethrus litteratur, ber jag om ursäkt för det och riktar mig särskilt till Livets Ord, som jag också har skickat en ursäkt till idag.

  • Lars Wärn

    ”Jag tänker inte nämna några namn”

    Den förste jag kommer att tänka på hette Sverre i förnamn. Jag minns ett kollekttal i det stora och fina Nyhemstältet någon gång på 1990-talet. Det varade nog någon halvtimme eller så och avslutades med orden ”Jag tror inte att någon enda behöver gå härifrån fattig om han lägger 1000 kr i kollekten”. Själv hade jag bara 50 kr i plånboken och inte så mycket mer på banken.

    OMM pingst hade fortsatt att vara en rörelse med urförsamlingen i Jerusalem som förebild (vilket de hade i sin framväxttid) hade egendomslöshet varit att förutsätta och då skulle få i tältet ha mer än 50 kr i plånboken och hade då kanske lagt 25 kr i kollekten enligt dela-med-dig-principen..

  • Lars Wärn

    ”…även om jag tror att Ongman hade rätt vad gäller nådegåvorna”

    Det är inte otänkbart. Själv döptes jag i ett baptistkapell med ÖM som ”huvudman”. Jag deltog i pingströrelsens ungdomsläger under de 4-5 åren innan dess. Där pressades man att frambringa ”nådegåvor” på ett mycket onaturligt sätt. För övrigt var undervisningen i Ordet under de lägersomrarna mycket grundläggande för mitt liv ännu idag.

    Andens dop kom mycket naturligt då jag var instängd i min kammare under bön ganska exakt 10 år efter året då jag döptes i vatten av en ÖM-pastor.

  • Vad jag kan förstå är erfarenheterna av den tidiga Pingströrelsen i Sverige, inte helt lika beroende kanske på ort och församling, eller om man säger beroende på pastor och äldstekår. Att Lewi Pethrus och hans teologi hade en betydelse i vad det gäller erfarenheterna, behöver det knappast ordas om, däremot kan det ventileras om graden av betydelse.

    Det som framkommer av Kamau Mweru (Kjell) här, känner jag inte med samma övertygelse igen mig i. Kanhända har det med att jag föddes (1946) i den lilla Smålandsbyn Möcklehult, där pingstgruppen Sion Slättö hade ”fötts” på 1930-talet. På grund av tungotal stängdes dörren till Missionshuset för min mormor och hennes barn, därför att de inte ville sluta att tala i tungor, och det första pingstkapellet (Sion) brändes en natt ner.

    Då det på vintern var för kallt att ordna bönemöten och söndagsskola i Sion Slättö, ett par km från vårt hus i Möcklehult, hölls dessa oftast i vårt hem. Från före skolåldern minns jag mina föräldrar, Alice (andedöpt tungomålstalare) och Ruben (ej andedöpt tungomålstalare), både som böneledare och söndagsskollärare. En av de lite äldre pojkarna i söndagsskolan, var Peter Nilson, småningom världskänd som astronom och författare.

    I bygden fanns Missionsförbundet och Svenska Alliansmissionen genom Missionshuset, vidare fanns Helgelseförbundet med Betel i Karlshult när jag växte upp. Mina minnesbilder berättar inte att vi som pingstfamilj, förhöll oss överlägsna till andra kristna eller att vi vid denna tid föraktades, utan att vi på olika sätt umgicks med varandra i vardagslivet. I byns lanthandel träffades alla förr eller senare.

    Och kan inte säga att vår familj som pingstvänner var ”lewipetrianer”. Lewi Pethrus hade sin viktiga plats för pingstmiljön, men Bibeln och Anden stod över honom. Att prata om en pastor i Stockholm, var inte riktigt meningsfullt i den lilla byn.

    Pingstvännerna i Lammhult (Filadelfia), som Sion Slättö efter hand anslöt sig till som en utpost, hade för övrigt ett gammalt hönshus som sin första möteslokal.

  • Ja, Stanley, det har han ju som kulturskribent på Expressen lyckats bra med. Han har blandat och gett, tecknat både plus och minus för Lewi Pethrus. Men jag tvekar om Joel är författare till ingressen. Den har han nog fått ”bjuda” på: ”Det sekulära Sverige glömde människans längtan efter mening i en avförtrollad värld. Joel Halldorf påminner om arvet efter Lewi Pethrus och religionen som lurar under ytan.”

  • Stanley Östman

    Visst Kjell fanns det ovislighet i delar av den miljö vi växte upp i. Men jag tror att för de flesta av oss så såg vi fram emot nästa möte och då förträngdes ofta det ovisliga när vi fick ett ”nytt möte med Gud” – så enkelt tror jag det fungerade för de flesta av oss i väckelserörelsen.

    En annan sida var att vi fann oss i patriarkala strukturer som också understöddes av hur vi läste vår Bibel. Givet detta så fanns det en respektordning i församlingarna, där missionär, äldste och församlingsföreståndare hade särskild aktning.

    Nu har väl pendeln slagit över åt andra hållet, så att ”nya” församlingsstrukturer som tidigare knappast skulle inrymmas i pingströrelsen när Petrus måttstockar användes.
    Här betonas helt andra kriterier i samlingarna (vet inte om man kan kalla det för gudstjänster faktiskt). Men likväl ses de som framgångsförsamlingar nu när pingströrelsestatistik förmedlar att rörelsen växer…

    Men för att återknyta till LP:
    Han var en tydlig ekumen när det gällde Andens uppenbarelse och gemenskap, men inte ekumen i teologisk församlingssyn.

  • Stanley Östman

    En liten passus: Jag var på mediasymposiet i Smyrna igår, där Dagens förre chefredaktör & publisher Daniel Gran ledde symposiet. Då uttryckte han beundran och tacksamhet över att vi i kristenheten blir representerade i sekulär media som Expressen av Halldorf. Man återknöt även möjligheterna att ”göra sig hörd” i sekulär media har att krasst göra med hur många ”gilla-knapp”-tryckningar som fås för att erhålla position i sekulär media…

    Omtolkat av mig: Den storm av förklenande och förljugna artiklar som dagspressen och i synnerhet Dagens Nyheter skrev om LP och pingstväckelsen på 30, 40 & 50-talet skulle givetvis ge Lewi Pethrus medialt utrymme pss. som alternativ media gör idag.
    Han hade inte sett sig tvungen att starta en dagstidning som Dagen eller IBRA radio med dagens mediamöjligheter.

    Det går inte att stänga ute det människor uttrycker intresse för. Ett aktuellt exempel är Facebook-kampanjen ”mitt kors”. Inte ens representanter för SvK lyckades medialt stänga dem ute trots att deras presschef gjorde ett taffligt försök i början, som fick motsatt effekt.

  • Tack för din reaktion. jag känner igen det mesta av det du skriver. Visst fanns det stora lokala variationer mellan församlingarna.

    Vi flyttade många gånger när jag var barn, men jag var för ung för att ha någon duglig minnesbild av dessa församlingar. Min huvudsakliga erfarenhet kommer således från situationen i Stockholm med Filadelfia Rörstrandsgatan som organisatorisk församling med utpostförsamlingar i förorterna.

    Jag minns en hel rad av ”underhållande” predikanter. Några exempel: Calle Öst och Martin Persson, C. G. Hjelm, Emauel Minos, David Wilkerson, Richard Wurmbrand och många flera som alla hade sina specifika personligheter och belyste olika accenter av livet som troende.

    Att lokala församlingar kan variera väldigt mycket blev tydligt när den utpost jag tillhörde fick en ny föreståndare/pastor. Vi hade en tillgiven bönemänniska med djupgång i Guds ord som pastor. Jag minns fortfarande en del av hans bibelstudier. Och efter honom kom det en ytlig underhållare som spelade dragspel och ville fixa håll-i-gång. För dem som hade lärt sig älska fast föda var detta en stor besvikelse och det ledde till att utposten ”svalnade”. Vill bara inom parentes nämna att en aanan djuplodande talare som vi fick välsignelsen att lyssna på i predikningar och bibelstudier i utposten var dagenveteranen Nils G. Andersson. Fantastiskt!

    Jag vill inte gå in i detalj, men bara nämna att tack vare min far fick jag som ungdom träffa en hel del förgrundsfigurer i församlingen, missionen, IBRA och Dagen. Det var en välsignelse att kunna ställa tonårens stora frågor till dessa mycket olika människor. Jag minns att det hände att svaret började med: ”Vill du ha min uppfattning eller pingströrelsens offentliga uppfattning?”

    Alltså nog om att det fanns (och säkert finns) stora lokala variationer beroende på medlemmar och ledning i lokala församlingar.

    Inte heller mina föräldrar var ”lewipetrianer”. Troligen beroende på att vi ursprungligen kommer från Örebro och att Tage Sjöberg var pastor där när de var unga.

    Jag känner igen den fiendskap mot pingst som du berättar om i den lilla smålandsbyn. Liknande upplevde jag i Arboga som på den tiden hade 10.000 invånare.

    Men det finns en sak du skriver som jag har svårt att förstå. Du skriver: ”Från före skolåldern minns jag mina föräldrar, Alice (andedöpt tungomålstalare) och Ruben (ej andedöpt tungomålstalare), både som böneledare och söndagsskollärare.”

    Med vilka kriteria kan du bedöma detta?

    För att du skall förstå min fråga måste du veta att min tolkning är att tungotal och andedop är två helst skilda saker och att andedopet (dopet i eld om du vill) är den omvändelseprocess, eller helgelseprocess, som pågår livet ut.

    Jag anser att det hör till kardinalfelen att göra om frälsning och andedop till momentupplevelser. Vattendopet är förvisso en moment-upplevelse men även det något att minnas och bejaka resten av livet.

    /Kjell

  • Jag förstår vad du menar. Du får kolla min reaktion till Sigvard Svärd så att det inte blir två långtradare av mej här.

    Men en sak vill jag kort kommentera. Du talar om att ”för de flesta av oss så såg vi fram emot nästa möte”.

    Jag minns också denna atmosfär av överspänd förväntan att ”nu kommer det att hända”. Precis vad ”det” var vet jag inte, men det skulle bli sensationellt.

    Jagandet efter sensation. Efter een sensationell kallelse eller uppfyllelsen av en sensationell ”profetia” eller eskatologiskt fyrverkeri.

    Jag är inte ensam om att behöva bekänna att detta leder till att intresset svalnar med tiden. Det svalnade ordentligt ett antal år.

    Inte förrän jag tack vare ett antal exegeter, apologeter och bibellärare (åter)upptäckte välsignelsen av Guds ord (Bibeln) blev det varmt igen.

    /Kjell

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?