Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Behövs reformationen fortfarande?

Bildkälla: http://luther2017.se/ Bildquelle: Staatliche Geschäftsstelle „Luther 2017“

I år är det 500 år sedan Martin Luther författade en diskussionsskrift med 95 teser som det även sägs att han anslog på slottskyrkan i Wittenberg. 
Martin Luther avsåg att starta en akademisk diskussion bland annat om avlatshandeln. Detta blev startskottet till vad man kallar för reformationen. 
I år har detta särskilt uppmärksammats och artiklar har skrivits och TV-program har gjorts och även böcker har författats. Så varför ytterligare en text om reformationen?
För min del så är det få saker i kyrkohistorien som har fascinerat så mycket som reformationen och dess konsekvenser. Starten av anabaptismen som senare utmynnar i den gren vi kallar för frikyrkor är ett exempel. Men inte bara konsekvenserna är fascinerande. Det är även en person som Martin Luther som fascinerar. Han blev kallad inför de högsta ledarna från den kyrkliga och politiska makten. Ändå stod han fast vid sitt beslut. Hur vågade han?
Därför var det med stor nyfikenhet jag satte mig i bilen för att åka upp till pingstkyrkan i Uppsala en lite småpregnig och mörk torsdagskväll den 26 oktober för att lyssna på Torbjörn Aronsson som skulle tala om reformationen. Aronsson har gjort sig känd för att bland annat ha skrivit om svenska väckelserörelser. Han är docent i kyrkohistoria och undervisar bland annat på Skandinavisk Teologisk Högskola (STH).
Nu blir det spännande, ska Aronsson rabbla kalla fakta som man kan läsa på wikipedia eller blir det ytterligare pusselbitar till förståelse och insikt om reformationen?
Aronsson ger bakgrunden till Luthers agerande. Det politiska klimatet i Europa. Den kyrkliga maktsfären. Maktkampen mellan sekulär makt och kyrklig makt. Och därnånstans den lilla människan. Vad ska denne tro?
Jag funderar. Vad triggar egentligen en person att gå så långt att man sätter sitt liv på spel? För att förstå detta behövs kunskap men inte bara kunskap utan insikt. Förståelse.
Vad är drivkraften och vad kan vi lära av det idag? Aronsson målar skickligt klimatet i Europa så att vi ska förstå mer av Luthers agerande.
Men vad triggar Luther att agera? Avlatshandel. Han var intresserad av en akademisk diskussion menar Aronsson. Luther hade upptäckt något. En korrupt kyrka harmoniserar inte med bibelordet. Luther ville förändring men det ville många andra också.
Men Luther agerar provokativt. Han angiper påvens auktoritet direkt. Man bjöd in Luther till olika samtal säger Aronsson. Luther får hjälp av en furste, som ger honom stöd. Politiska intressen finns. Luther måste ta tillbaka det han skrivet. Men han står fast. Han har upptäckt något och han vill förändring i kyrkan. I den katolska kyrkan!
Luther bli bannlyst. Han blir exkommunicerad som det heter, av påven.  Men han räddas av en furste som gömmer honom i slottet i Wartburg.
Jag funderar igen. Luthers personliga resa är fascinerande, han var både lärare men sen även munk. I sina studier av bibeln så väcktes även någonting speciellt.
Han upptäckte att det var inte hans gärningar frälsningen berodde på. En återupptäckt ”av nåd genom tro”. Då ska man ha i åtanke den gärning och slit och plågande som munkar var inblandad i på den tiden.
Luthers inre upplevelse och ljus över skriften blev den gnista som tände en drivkraft att reformera.
Aronsson tecknar eftermälet av reformationsstarten. Guds Ord blev mer tillgängligt för folket. Predikandet kom i centrum av gudstjänsten.
Det märks att Aronsson gillar konsekvensen som även blev frikyrkans framväxt. Aronsson talar om bibelcentrerade grupper ute i Europa.
En återupptäckt av skrifterna och en längtan. Naturligtvis nämner även Aronsson om Luthers beklagliga hållning gentemot judarna och även om hans negativa hållning mot anabaptisterna. Luther anammande den tidens hållning mot dessa grupper.

Torbjörn Aronsson undervisar. Foto: Jonas Rosendahl.

Under den fria frågestunden efter föredraget passade jag på att ställa tre frågor till Torbjörn Aronsson och svaren har kompleterats i efterhand.
1. Tycker du att frikyrkorna har uppmärksammat reformationen tillräckligt?
Jag tycker inte att frikyrkorna uppmärksammat reformationen tillräckligt. De har glömt att frikyrkoecklesiologin och frikyrkotraditionen har sina rötter i de anabaptistisk och reformerta traditionerna, vilka utgör en väsentlig del av reformationen i Västeuropa och därifrån kom till Sverige under 1800-talet.
2. Är det ekumeniska arbetet ett hinder för att vara tydlig med vad reformationen står för?
Nej, både den nuvarande romersk-katolska kyrkan och de protestantiska kyrkorna har ett gemensamt ursprung i reformationen och när man närmar sig varandra är det detta gemensamma ursprung liksom reformationstidens frågeställningar som man behöver bearbeta och samtala om. För att de ekumeniska samtalen ska vara genuina behövs tydlighet.
3. Har reformationen någon betydelse för frikyrkorna idag?
Ja. Frikyrkorna bör uppmärksamma att de och den lutherska traditionen i allt väsentligt har samma syn på evangeliet och på den romersk-katolska kyrkans icke-bibliska traditioner (påvedömets anspråk, mariologin, helgonen och reliker, skärseldslära och förtjänstteologi, mm). Evangeliet  om rättfärdiggörelsen av nåd genom tron är grunden för kyrkan och centrum i spridandet av den kristna tron och under de sista 50 åren har detta genom evangelikala väckelserörelser spridits över hela globen och är mer aktuellt än någonsin.
Tillbaka till starten av reformationen. Hur vågade Martin Luther?
Vad skilde honom från många andra som också ville reformation?
Är det månne som Hjalmar Holmqvist som var professor i kyrkohistoria vid Lunds universitet skrev i sin bok om kyrkohistoria 1945?
”Väl hade religiösa reformatorer framträtt före Luther. Men de hade antingen icke genombrutit den sakramentala världsåskådningens band eller förflyktigat det religiösa till en rationalistisk världsbetraktelse och de hade antingen dragit sig undan i mystikens världsfrånvändhet eller vid sin kyrkokritik stannat vid utvärtes ting och sammanblandat religiös reformering och politiska fordringar – och så till sist visat sig oförmögna att åstadkomma en reformation.
Att Luther ej gick någon av dessa vägar berodde av det egenartade i personlighetens hemlighetsfulla innersta och av en själskamp som på annat vis än hos medeltidens människor trängde till religionens mittpunkt”.
Men han hade något i sin läggning, som från början skilde honom från hans samtida och till sist nödgade honom att gå sin egen väg. Det var hans lidelse för det absoluta, hans oövervinnliga behov att gå till botten av sitt religiösa liv. Inför den dömande Guden kände han sig personligt ansvarig, och därför måste han redan här i livet , redan nu komma helt på det klara med sitt förhållande till denne Gud, om han inför honom var rättfärdig eller fördömd.”
Det märks att Holmqvist har funderat. Den speciella själskamp och inre kamp som Martin Luther måste ha genomlidit för att våga stå för det han sett i Guds Ord måste ha varit oerhörd. Det sätter också vår tid i belysning när vi ser i backspegeln. Har vi gått igenom en själskamp för våra övertygelser eller är det tunna argument som övertygat?
Så tillbaka till frågan om reformationen fortfarande behövs? Ja, ur många aspekter behövs den fortfarande. Varje generation har sitt behov av ”Luther”. Någon eller några som pekar på Guds Ord. Vad står det skrivet?
Inte minst i vår rationalistiska och liberala tidsepok så behöver vi precis som Luther gå igenom en själskamp. Vad säger skriften till mig och om mitt liv?
Sannerligen behövs reformationen, kanske mer än någonsin.
Jonas Rosendahl

 

=>

Ämne: OPINION & DEBATT

  • Broder Jonas, måste få framföra ett varmt tack för din bloggpost här om reformationen då och behovet av reformation nu. Själva ditt upplägg av posten var intressant och jag förstår att Torbjörn Aronsson inte rabblade gammal fakta om Luthers reformation, utan kom med pusselbitar av mer och rent av ny insikt.

    Jag tänker: Antingen leder den allt trängre verkligheten för radikalt bibeltroende vänner med grund i helgelse, baptism och pingst – till sorglig uppgivenhet eller till kännbart utanförskap. Det förstnämnda är ju tragiskt för en personligen, det andra betyder en belastning för utförarna inför Guds domstol.

    Måtte Herren få föra den ovan omnämnda kristna fåran (fårhjorden) tillbaka igen – in i hela Ordet och till full överlåtelse åt Anden, så det uppstår en väckelsereformation som kännetecknas av allt det som utgjorde ur-apostoliskt lärjungaskap.

  • David Smeds

    Jonas Rosendahl Du återger din fråga 2 till Aronsson
    ………………………………………………………………………………………….
    ”Är det ekumeniska arbetet ett hinder för att vara tydlig med vad reformationen står för?
    ,
    Aronsson svarar
    ”Nej, både den nuvarande romersk-katolska kyrkan och de protestantiska kyrkorna har ett gemensamt ursprung i reformationen…..”

    Svaret är kort och blir olyckligt. Man har inte ett gemensamt ursprung. Däremot är det sant att RKK genom den nyfödda jesuitrörelsen. reagerar med Motreformationen och fördömer alla som predikar frälsning genom Tron allena. Dvs sola fide.
    Trient consiliet hölls i norra Italien 1545-1563. behandlade detta och räknar upp anathema över dem som tror detta. Även sola scriptura förklaras vara anathema.

    Idag har Lutheraner och RKK enats kring tro och gärningar som förutsättning för individens frälsning.
    Detta är en farlig väg. Katolsk frälsning bygger på att jag måste med mina gärningar som grund söka frälsning, endast i och genom RKK. Utanför denna kyrka är vi alla förtappade.

    Hur kan man kasta bort tid på ekumenisk dialog där respektives soteriologi är direkt motstridig i de två lägren.

    Katolsk frälsning är inte samma frälsning som vi evangelikala förmedlar som NT:s frälsningserbjudande genom Jesus Guds sons Blod.
    Enligt Hebr 10: 14 ”Ty med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem som bliva helgade. ” Denna sanning erkänner aldrig Katolsk doktrin.

    Varde det allom kunnigt — Katolska Kyrkan erbjuder ingen frälsning för den evangeliskt troende.

  • Per-Olof Segerstark

    Det är något som säger mig att det gömmer sig något fel i reformations-teologin. Bibeln säger att vi ska tänka på våra ledare som predikat Guds ord för oss och se hur de slutade sin levnad. Luther slutade sitt liv i bitterhet mot judarna. Från att ha varit helt outstanding genom sin nydanande förkunnelse om de kristna grundsanningarna, varit förföljd och bannlyst av påven blev Luther av någon förunderlig anledning antisemit.

    Någon vill i efterhand göra Luther till en ekumén. Men när jag läser hans kommentarer över Galaterbrevet har jag väldigt svårt att se att han var ekumeniskt sinnad. Jag tycker tvärtom, att kommentarerna över Galaterbrevet andas anti-ekumenik, särskilt mot påven och den katolska läran. Så att i efterhand omvandla Luther till en ekumén tycker jag är lite långsökt och en historisk kullerbytta.

    Sedan har vi det så kallade reformerta arvet, nämligen ”evangeliet om rättfärdigörelsen av nåd genom tron”, vilket i grund är ett paulinskt arv, men också en grov förenkling av Luthers reformationsteologi. Men det är heller inte riskfritt. Någon har sagt att människan dras åt det extrema. Redan på Paulus tid fanns det sådana som förvanskade denna lära. Det fanns nog ingen som betonade nåden så starkt i sina predikningar och som så ofta blev missförstådd som Paulus. När han predikade om ”överflödade nåd till den största av alla syndare”, tänkte en del folk, ”låt oss passa på att synda för att nåden ska bli desto större”. Mot ett sådant korrumperat resonemang fick Paulus gång på gång säga, ”Stopp och belägg! Inte på något sätt! Gud förbjude”.

    Den fria nådes förkunnelsen riskerar att göra synden mer ursäktlig för oss och tenderar att leda fram till vad jag kallar för ”den ständiga syndaförlåtelsen”. Man lever i syndfulla vanor under veckan och kommer till Herrens måltid på söndagarna för att få syndernas förlåtelse, för att sedan återgå till ett liv i aktiv handlings synd.
    – Du vet, vi sitter alla i samma båt och ingen av oss är fullkomlig. Så sitt still i båten. Lever du i aktiv handlings synd, så är du likväl förlåten.

    Min slutsats blir därför att vi bör tacka Gud för reformationen som en historisk företeelse. Förhoppningsvis kan vi dessutom lära oss något av historien. Jag tycker mig också utifrån den bakgrund jag här målat upp kunna finna en förklaringsmodell till varför det ser ut som det gör med dagens ekumenik. Jag kan inte se att vår tids fria nådes förkunnelsen utgör någon bra grund för de troendes enhet. Däremot hyser jag stor tilltro till det rena och oförvanskade evangeliet – sola scriptura.

  • Jonas Rosendahl

    Har sett en del kommentarer här och var vad gäller judarna och Luther. Låt oss klara av att ha olika perspektiv på Luther.
    Här är en länk som ger perspektiv på frågan.
    http://luk.se/LuthJud.htm

  • Jonas Rosendahl

    Tack för uppmuntran Sigvard. Jag är ju van som konservativ kristen att inte få de största applåderna varken i världen eller i kristenheten. Men det gör inget, och det är och har aldrig varit nånsin något jag är ute efter. Man får kämpa på och vara trogen i det lilla. Gud är med!
    Men nu och då när det är kämpigt så trillar en uppmuntran fram. Sånt är ändå en stilla ljuspunkt.
    Vi får göra det vi kan!

  • Jonas Rosendahl

    Just när det gäller punkt två hade jag gärna sett en livlig debatt. Det är den mest intressanta frågan och kanske den känsligaste.
    Men vi vet ju också att kongregationalismen (allas deltagande) alltmer och av olika orsaker är en skimär inom frikyrkan.
    Viktiga och känsliga frågor ska behandlas bakom lyckta dörrar – tydligen.
    Må sanningen ändock sippra fram genom dörrspringorna!

  • Jonas Rosendahl

    Här hittade jag nåt annat roligt. Martin Luthers text till Gustav Vasa. Märk den ganska udda ”best wishes” på slutet. Kan det vara så att Martin Luther förnam den helige Andes närvaro och bara var tvungen att nämna Anden vid namn?
    Tänk vilken atmosfär det troligen var runt dessa personer som Luther som i en sån mörk tid stod för Guds Ord. Tänk om man kunde få åka tidskapsel tillbaka och bara fått gå fram och hälsa….

    ” Benedicat igitur ipse pater misericordiarum omnibus consiliis et operibus Regiæ Tuæ Majestatis spiritu suo sancto copiose, Amen.”
    ” Gud som är all barmhertighets fader välsigne rikeligen med sin helige anda Eders Maj:ts rådslag och gerningar. Amen.”

    Sjette dagen efter Söndagen Quasimodogeniti 1539

    Eders Kongl. Maj:ts
    högst tillgifne
    MARTHINUS LUTHER.

    http://www.histdoc.net/historia/se/luthsv.html

  • Tack David för kloka ord. Att ha en dialog med Katolska kyrkan visar att man redan är förförd.

  • David Smeds

    Länge sen käre Broder. Önskar allt gott till dig med familj. MVH

  • Inge

    Jonas om vi gör det vi kan efter Hans vilja, så gör Han det omöjliga möjligt efter sin vilja.

  • Holger Nilsson

    Jag skre följande på flammors sida om:

    Reformationens nödvändighet

    Det är nu 500 år sedan reformationen startade 1517.
    Den behövdes då och den behöver alltjämt hållas vid liv nu. Överslätande av
    denna händelse tyder på att man inte förstått betydelsen av den.

    Det fanns de som insåg den katolska kyrkans förfall
    redan för Martin luther, men deras ansträngningar att försöka förändra kyrkan
    stoppades brutalt.

    Redan på 1300-talet uppträdde John Wicliff, han var
    lärare vid Oxfords universitet. Han översatte Bibeln till det engelska språket.
    Detta ledde till reaktioner från katolska kyrkan. Biskopen i London lät bränna
    Bibeln! Det är helt sanslöst och visar på hur katolska kyrkan ville hålla Guds
    ord från folket.

    De som lyckades undkomma martyrbålen var tvingade att
    fly, en del av dem kom till Böhmen. Där uppträdde en man vid namn Johan Hus.
    Även han möttes av hårt motstånd då han ville stå upp för Guds ord och han
    brändes på bål 6 juli 1415. Hur kan man kalla sig för kyrka och handla så!

    Den som inte får sina ögon öppnade när man inser vad
    katolska kyrkan står för av detta och alla andra exempel, vad skall då till för
    att ögonen skall öppnas?

    Johan Hus gick frimodigt i döden och proklamerade: ”På
    den evangelii sanning, som jag predikat och skrivit, vill jag med glädje dö.”

    Dessa två, Wycliff och Hus, är exempel på hur det
    jäste i leden mot katolska kyrkan och dess läror, men kyrkan stoppade försöken
    att få en förändring av sitt härskarsystem. Så kommer Martin Luther på
    1500-talet och denna gång misslyckades katolska kyrkan med att stoppa honom,
    trots bannlysning.

    Vi skall vara oändligt tacksamma att han lyckades
    lyfta fram det frigörande evangeliet till folket. Men katolska kyrkan var allt
    annat än lycklig, deras härskande makt över folket höll på att brytas. Än idag
    står bannlysningen av Luther kvar och man har fortfarande inte insett sitt
    misstag och sin inställning till Luther och står fast i sitt motstånd till hans
    verk.

    Den katolska kyrkan var tvungen att göra något åt den
    kraftiga rörelsen emot evangelii frihet. Istället för att förändra sig och bli
    en levande kyrka fortsatte den att kämpa emot den strömningen. Så här skriver
    doktor Carl Fredrik Lundin i sin omfattande kyrkohistoria i tre band, om den
    katolska motreformationen och dess syfte:

    ”Men den är en mot-reformation, en katolsk reaktion,
    ty den vill reagera mot, hejda och tillintetgöra den evangeliska reformationen.
    Påvekyrkan lät på sig inympa något lite av den evangeliska reformationens
    idéfluidum, men i betydligt utspädd form. Därigenom uppstod i dess organism en
    kris, som väl avlägsnade åtskilligt av världslighets förlamande gift men gjorde
    den oemottaglig (immun) för evangelium. Sadduceiskes surdeg utrensades, men
    fariseismens blev därigenom så mycket kraftigare. Eller, för att ta ännu en
    annan bild, de rent katolska elementen i medeltidskyrkan, som, förut försvagade
    av renässansen, till en tid måste retirera för den käckt angripande
    protestantismen, gjorde detta i form av en ”koncentration bakåt” och vann
    därigenom snart kraft att hålla stånd och sedan övergå från försvar till
    anfall.” Så lång Lundins klara och tydliga ord om strategin från den katolska kyrkan.

    Kampen fortsätter från den katolska kyrkan mot den
    evangeliska friheten hos den enskilde kristne. Den 25 juni i år sade den
    nuvarande påven Franciskus: ”Att ha ett personligt förhållande till Jesus är
    farligt och väldigt skadligt”.

    Det som påven varnar för är tvärtemot vad Gud önskar
    ha med varje troende ska ha, just ett personligt förhållande. Det är helt
    otroligt egentligen att han kan tala emot detta! Det är bara ett avslöjande
    exempel på att katolska kyrkan vill ha makt över varje troende, precis som det
    var för reformationen då man också förhindrade de troende att läsa Bibeln.

    Katolska kyrkan är sig lik och den fortsätter att med
    olika medel och uttalande att lära och försöka styra så att alla skall
    underordna sig denna kyrka. Det har man gjort tidigare, då gick man med fram
    med våld för att det skulle ske, nu kan den inte längre gå till väga på det
    sättet. Nu sker det med list istället, därför är den än mer förförisk och
    farlig. En hel del har låtit sig förföras av den nya taktiken. Därför gäller det
    att vara på vakt och andligt vaken annars kan man bli ett offer.

    Låt dig inte bedras i sken av tal om enhet, den
    strävan står inte över Guds ord glöm aldrig det! När den gör det, är det en
    falsk enhet – inte den andlig enhet som Gud sanktionerar.

    Detta är skrivit i omsorg om de som tilltalas, dras
    till eller tillhör den katolska kyrkan. Detta för att ge inblick i vad denna
    kyrkan stått och står för. Att tiga om detta är att dölja sanningen – men Jesus
    har sagt: Sanningen skall göra er fria.

  • MyTwoCents – aletheia.se

    Bra initiativ Jonas. Tack. I slutet av september 2013 skickade jag en enkät till en handfull ‘andliga ledare’ av olika rang i Sverige.

    http://aletheia.se/2013/09/24/forfragan-till-samfund-och-teologer-kring-nya-ekumeniken/

    Ironiskt nog svarade de flesta utom dåvarande ledare för SEA, Stefan Gustavsson….

    Vi inbjuder dig/er härmed till att kommentera sakfrågan och önskar ert deltagande (som kommer publiceras på aletheia) kring följande frågor:

    1.) Har dagens protestanter något existensberättigande nu när lutheraner och katoliker åtminstone här i skandinavien till synes är överens i frågan om rättfärdiggörelse? (http://www.dagen.se/nyheter/lutheraner-och-katoliker-ense-om-rattfardiggorelse/)

    2.) Vilka frågor kvarstår som tydliga skiljelinjer mellan katolsk och protestantisk tro?

    3.) Var reformationen onödig med ”facit i hand” och det ljus vi har idag kring grundläggande läror?

    4.) Håller svensk kristenhet på att, som Krister Holmström uttryckte sig, tappa kontakten med reformationen? (http://aletheia.se/2009/05/26/valet-mellan-jesu-kors-och-andliga-ovningar )

    5.) Ser ni några baksidor eller faror med det pågående ekumeniska arbetet i Sverige?

    6.) Finns det någon anledning att fortsätta ”protestera” mot Romersk Katolicism 2013?

    7.) Egna funderingar eller kommentarer i största allmänhet över detta ämne som engagerar många mottages tacksamt.

  • Behöver väl inte påtala för oss bröder som hittills har skrivit kommentarer till bloggposten här, Jonas inräknad, att det utifrån evangeliet om Jesus är nödvändigt att varna för Romersk Katolska Kyrkan. Men till detta finner vi det nog bibliskt att också dra in den östliga fåran av katolicism m.m., samt i Sverige den Lutherska kyrkan och kanske flera samfund.

    Hur är det exempelvis med EFS, Equmeniakyrkan, Pingst ffs och EFK? Vad säger vi om Hillsong, New Wine o.s.v.? Och hur förhåller det sig med vår tillit till landets teologiska utbildningar och några s.k. församlingsbibelskolor? Kommer vi till slut in på biskopar, präster, samfundsledare, pastorer, evangelister o.dy., då går det lätt för oss att räkna upp flera tvivelaktiga namn tror jag.

    Men vad gör vi av vår gemensamma insikt? Vilket och vilka bland det/de uppräknade kan vi umgås med som syskon i tron, trots att sådant är kännetecknande och förekommer som ligger i strid med Guds ord? Vilka kan tänkas gå fria?

    Knappast kan det glömmas bort att det i vissa kristna läger även anses det tveksamt med mig, t.ex. på grund av min radikala baptistiska dopövertygelse. Bibelstudieförsamlingen Gullbergsmötet jag leder i Göteborg, har av somliga pingstvänner kommit att kallas för sekt fast de aldrig varit på plats. Eller jämför med Holger i saken. Att han ständigt aktualiserar den ytterst tidens kommande händelser i flammande ”färger”, gör att han av flera framställs som spekulativ i överkant.

    Möjligen går Jonas och David fria från misstankar om att vara allvarligt vilsna i tron, om det inte betänks att båda har haft sitt medlemskap i Livets Ord. Det skulle vara Inge då som kommer undan från kritik än så länge – eller hur Inge?

  • Jonas Rosendahl

    Sigvard,
    Det var ett oväntat splittrat inlägg från din sida. Jag vill mana till att vi håller oss kring bloggpostämnet som har med reformationen att göra i sig. Närliggande ämne är naturligtvis
    även katolska kyrkan som kan diskuteras.

    För min del har jag inga problem i sig att vara med i etablerade kyrkor så länge jag inte blir avstängd 😉 Vi får minnas att splittring aldrig varit våra väckelsefäders önskan, ja inte ens Martin Luthers önskan.

    Kan också meddela att bloggen var nere ett tag för några dagar sedan. Men är nu uppe igen sedan ett tag. Arbetet fortsätter med bloggen i övrigt såsom jag meddelat tidigare.

    Mvh Jonas /Admin

  • Jonas Rosendahl

    2017-11-19

    Information till alla läsare på Aletheia.se

    Aletheia är modererad. Admin har som uppgift att se till att kommentarsreglerna följs.

    Läs gärna igenom kommentarsreglerna innan du skriver. Dessa finns här:
    http://aletheia.se/kommentarsregler/

    Mvh Jonas /Admin

  • Ber om ursäkt Jonas för mitt övertramp. Ska tänka mig för i fortsättningen. Uppskattar att du säger ifrån.

  • Jonas Rosendahl

    Sigvard,
    Ingen större fara, såg bara framför mig att alla lösa trådar i kommentaren öppnar upp för att det kan svälla ut, så blir det off topic av allting….
    Vi ska försöka hålla kommentarsfältet stringent men förstår om man vill bolla andra saker också….

    Mvh Jonas /Admin

  • Behövs reformationen fortfarande?

    Paulus svarade på den frågan för ganska länge sedan. Han skrev: (1 Tess 5:20-22) Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda och håll er borta från allt slags ont.

    1. Var och en som klassar det han säger, eller skriver, med ”så säger Herren” utgör sig för att vara en profet. En variant på detta, men med samma betydelse är ”Bibeln säger att”. En osynlig variant är när man själv väljer att blint lita på någon annans tolkning av Guds ord.

    Ingens lära är undantagen från att ”prövas”. Inte påvens, inte läroämbetets, inte kyrkofädernas, inte Luthers, inte småpåvars i så kallade frikyrkor, ingens.

    2. Uppdraget (jfr. vers 12) är riktat till ”bröderna i församlingen”. Törs jag generalisera och säga ”alla församlingens medlemmar”?

    När Paulus predikade för folket i Berea ”tog de emot ordet med stor villighet och forskade varje dag i Skrifterna för att se om det stämde”.

    Det handlar om en så kallad ”life style”. Inte om något man gör i början och sedan blir klar med.

    Lägg märke till grundtextens ord ”παντα δοκιμαζετε” – (panta dokimazete) – dokumentera allt! Vilket understryks med ”BEHÅLL” det goda.

    3. Den sista biten ”håll er borta från allt slags ont” är givetvis generell, men i detta sammanhang, och som följd av ”dokumenterandet” kan det inte annat än betyda att man skall ta avstånd från villoläror och villolärare.

    Jag skulle omformulera frågan till: Behövs reformation fortfarande?; Och svaret blir att vi alla har uppdraget att räta till det som är krokigt genom att kasta ut ”allt slags ont” och bygga vidare på ”det som har dokumenterats”.

    Till sist. I engelskspråkiga biblar brukar ordet ”reformation” finnas med i Hebr. 9:10. Grundtextens ord är ”διόρθωσις” – di-orthosis, vilket är sammansat av ordet ”διά” (dia) som betyder genom, och ordet ”ὀρθός” (orthos) som betyder rakt och bildligen uppriktigt. Sammansatt betyder det att ”göra något rakt och se till att det förblir rakt”.

    Reformation behövs tills Kungars Kung kommer och gör allting rakt för all evighet.

    /Kjell

  • David Billström

    ‘Reformation’ behövs i allra största grad fortfarande. Guds ord är konstant men inte vi troende. Därför behöver vi hela tiden förkunna de grundläggande sanningarna utifrån Guds ord. Redan på apostlarnas tid så började de troende vika av både åt ena och andra hållet. Så betoningen måste alltid vara på Guds ord och då menat allt Guds rådslut, inte bara vissa favoritsanningar.

    ”Därför ska vi desto mer ge akt på det vi har hört, så att vi inte driver bort ifrån det.” Hebr. 2:1

    Sedan får vi inte bara eftersträva att bli korrekta i tron utan också gå ut i hela världen och förkunna evangelium för de som ännu inte tror, det är ju vårt uppdrag.

    Både i frågan ang den ‘märkliga ekumeniken’ och missionsbefallningen så kliver tyvärr knappt någon av de andliga ledarna fram och visar på vägen i Sverige idag.

    Därför behövs människor som tex Luther idag. Folk som tar sitt eget personliga ansvar vare sig folk hakar på eller ej.

    Herrens nåd och frid

  • Holger Nilsson

    Reformationen behövdes för 500 år sedan och vi behöver leva kvar i den, så här skrev därfö på flammors sida:
    Det är nu 500 år sedan reformationen startade 1517. Den behövdes då och den behöver alltjämt hållas vid liv nu. Överslätande av denna händelse tyder på att man inte förstått betydelsen av den.
    Det fanns de som insåg den katolska kyrkans förfall redan för Martin luther, men deras ansträngningar att försöka förändra kyrkan stoppades brutalt.
    Redan på 1300-talet uppträdde John Wicliff, han var lärare vid Oxfords universitet. Han översatte Bibeln till det engelska språket. Detta ledde till reaktioner från katolska kyrkan. Biskopen i London lät bränna Bibeln! Det är helt sanslöst och visar på hur katolska kyrkan ville hålla Guds ord från folket.
    De som lyckades undkomma martyrbålen var tvingade att fly, en del av dem kom till Böhmen. Där uppträdde en man vid namn Johan Hus. Även han möttes av hårt motstånd då han ville stå upp för Guds ord och han brändes på bål 6 juli 1415. Hur kan man kalla sig för kyrka och handla så!
    Den som inte får sina ögon öppnade när man inser vad katolska kyrkan står för av detta och alla andra exempel, vad skall då till för att ögonen skall öppnas?
    Johan Hus gick frimodigt i döden och proklamerade: ”På den evangelii sanning, som jag predikat och skrivit, vill jag med glädje dö.”
    Dessa två, Wycliff och Hus, är exempel på hur det jäste i leden mot katolska kyrkan och dess läror, men kyrkan stoppade försöken att få en förändring av sitt härskarsystem. Så kommer Martin Luther på 1500-talet och denna gång misslyckades katolska kyrkan med att stoppa honom, trots bannlysning.
    Vi skall vara oändligt tacksamma att han lyckades lyfta fram det frigörande evangeliet till folket. Men katolska kyrkan var allt annat än lycklig, deras härskande makt över folket höll på att brytas. Än idag står bannlysningen av Luther kvar och man har fortfarande inte insett sitt misstag och sin inställning till Luther och står fast i sitt motstånd till hans verk.
    Den katolska kyrkan var tvungen att göra något åt den kraftiga rörelsen emot evangelii frihet. Istället för att förändra sig och bli en levande kyrka fortsatte den att kämpa emot den strömningen. Så här skriver doktor Carl Fredrik Lundin i sin omfattande kyrkohistoria i tre band, om den katolska motreformationen och dess syfte:
    ”Men den är en mot-reformation, en katolsk reaktion, ty den vill reagera mot, hejda och tillintetgöra den evangeliska reformationen. Påvekyrkan lät på sig inympa något lite av den evangeliska reformationens idéfluidum, men i betydligt utspädd form. Därigenom uppstod i dess organism en kris, som väl avlägsnade åtskilligt av världslighets förlamande gift men gjorde den oemottaglig (immun) för evangelium. Sadduceiskes surdeg utrensades, men fariseismens blev därigenom så mycket kraftigare. Eller, för att ta ännu en annan bild, de rent katolska elementen i medeltidskyrkan, som, förut försvagade av renässansen, till en tid måste retirera för den käckt angripande protestantismen, gjorde detta i form av en ”koncentration bakåt” och vann därigenom snart kraft att hålla stånd och sedan övergå från försvar till anfall.” Så lång Lundins klara och tydliga ord om strategin från den katolska kyrkan.
    Kampen fortsätter från den katolska kyrkan mot den evangeliska friheten hos den enskilde kristne. Den 25 juni i år sade den nuvarande påven Franciskus: ”Att ha ett personligt förhållande till Jesus är farligt och väldigt skadligt”.
    Det som påven varnar för är tvärtemot vad Gud önskar ha med varje troende ska ha, just ett personligt förhållande. Det är helt otroligt egentligen att han kan tala emot detta! Det är bara ett avslöjande exempel på att katolska kyrkan vill ha makt över varje troende, precis som det var för reformationen då man också förhindrade de troende att läsa Bibeln.
    Katolska kyrkan är sig lik och den fortsätter att med olika medel och uttalande att lära och försöka styra så att alla skall underordna sig denna kyrka. Det har man gjort tidigare, då gick man med fram med våld för att det skulle ske, nu kan den inte längre gå till väga på det sättet. Nu sker det med list istället, därför är den än mer förförisk och farlig. En hel del har låtit sig förföras av den nya taktiken. Därför gäller det att vara på vakt och andligt vaken annars kan man bli ett offer.
    Låt dig inte bedras i sken av tal om enhet, den strävan står inte över Guds ord glöm aldrig det! När den gör det, är det en falsk enhet – inte den andlig enhet som Gud sanktionerar.
    Detta är skrivit i omsorg om de som tilltalas, dras till eller tillhör den katolska kyrkan. Detta för att ge inblick i vad denna kyrkan stått och står för. Att tiga om detta är att dölja sanningen – men Jesus har sagt: Sanningen skall göra er fria.

  • Ja David, och det kanske är först mitt i eller en tid efteråt som det kan konstateras att Gud genom sin Ande och rätt utrustade sändebud ordnade med en ”väckelse-reformation”, då lärda såväl som olärda bland folket i Sverige vänder/vände sig till Guds ord. Men det handlar som sagt inte om en slags religiös ”påkristning” eller ”återkristnande”, utan en tid av radikal omvändelse till Gud genom Jesus Kristus – rörande både ande, kropp och själ.

  • Jonas Rosendahl

    På grund av nåt filter i ett plugin så las inte Holger Nilssons kommentar ut. Admin lägger därför ut den.
    Rekommenderar de som vill kommentera att använda te x https://disqus.com/.

    Mvh Jonas /Admin
    —-

    Holger Nilsson skrev:
    2017-11-20 kl. 11:42

    Reformationen behövdes för 500 år sedan och vi behöver leva kvar i den, så här skrev därfö på flammors sida:
    Det är nu 500 år sedan reformationen startade 1517. Den behövdes då och den behöver alltjämt hållas vid liv nu. Överslätande av denna händelse tyder på att man inte förstått betydelsen av den.
    Det fanns de som insåg den katolska kyrkans förfall redan för Martin luther, men deras ansträngningar att försöka förändra kyrkan stoppades brutalt.
    Redan på 1300-talet uppträdde John Wicliff, han var lärare vid Oxfords universitet. Han översatte Bibeln till det engelska språket. Detta ledde till reaktioner från katolska kyrkan. Biskopen i London lät bränna Bibeln! Det är helt sanslöst och visar på hur katolska kyrkan ville hålla Guds ord från folket.
    De som lyckades undkomma martyrbålen var tvingade att fly, en del av dem kom till Böhmen. Där uppträdde en man vid namn Johan Hus. Även han möttes av hårt motstånd då han ville stå upp för Guds ord och han brändes på bål 6 juli 1415. Hur kan man kalla sig för kyrka och handla så!
    Den som inte får sina ögon öppnade när man inser vad katolska kyrkan står för av detta och alla andra exempel, vad skall då till för att ögonen skall öppnas?
    Johan Hus gick frimodigt i döden och proklamerade: ”På den evangelii sanning, som jag predikat och skrivit, vill jag med glädje dö.”
    Dessa två, Wycliff och Hus, är exempel på hur det jäste i leden mot katolska kyrkan och dess läror, men kyrkan stoppade försöken att få en förändring av sitt härskarsystem. Så kommer Martin Luther på 1500-talet och denna gång misslyckades katolska kyrkan med att stoppa honom, trots bannlysning.
    Vi skall vara oändligt tacksamma att han lyckades lyfta fram det frigörande evangeliet till folket. Men katolska kyrkan var allt annat än lycklig, deras härskande makt över folket höll på att brytas. Än idag står bannlysningen av Luther kvar och man har fortfarande inte insett sitt misstag och sin inställning till Luther och står fast i sitt motstånd till hans verk.
    Den katolska kyrkan var tvungen att göra något åt den kraftiga rörelsen emot evangelii frihet. Istället för att förändra sig och bli en levande kyrka fortsatte den att kämpa emot den strömningen. Så här skriver doktor Carl Fredrik Lundin i sin omfattande kyrkohistoria i tre band, om den katolska motreformationen och dess syfte:
    ”Men den är en mot-reformation, en katolsk reaktion, ty den vill reagera mot, hejda och tillintetgöra den evangeliska reformationen. Påvekyrkan lät på sig inympa något lite av den evangeliska reformationens idéfluidum, men i betydligt utspädd form. Därigenom uppstod i dess organism en kris, som väl avlägsnade åtskilligt av världslighets förlamande gift men gjorde den oemottaglig (immun) för evangelium. Sadduceiskes surdeg utrensades, men fariseismens blev därigenom så mycket kraftigare. Eller, för att ta ännu en annan bild, de rent katolska elementen i medeltidskyrkan, som, förut försvagade av renässansen, till en tid måste retirera för den käckt angripande protestantismen, gjorde detta i form av en ”koncentration bakåt” och vann därigenom snart kraft att hålla stånd och sedan övergå från försvar till anfall.” Så lång Lundins klara och tydliga ord om strategin från den katolska kyrkan.
    Kampen fortsätter från den katolska kyrkan mot den evangeliska friheten hos den enskilde kristne. Den 25 juni i år sade den nuvarande påven Franciskus: ”Att ha ett personligt förhållande till Jesus är farligt och väldigt skadligt”.
    Det som påven varnar för är tvärtemot vad Gud önskar ha med varje troende ska ha, just ett personligt förhållande. Det är helt otroligt egentligen att han kan tala emot detta! Det är bara ett avslöjande exempel på att katolska kyrkan vill ha makt över varje troende, precis som det var för reformationen då man också förhindrade de troende att läsa Bibeln.
    Katolska kyrkan är sig lik och den fortsätter att med olika medel och uttalande att lära och försöka styra så att alla skall underordna sig denna kyrka. Det har man gjort tidigare, då gick man med fram med våld för att det skulle ske, nu kan den inte längre gå till väga på det sättet. Nu sker det med list istället, därför är den än mer förförisk och farlig. En hel del har låtit sig förföras av den nya taktiken. Därför gäller det att vara på vakt och andligt vaken annars kan man bli ett offer.
    Låt dig inte bedras i sken av tal om enhet, den strävan står inte över Guds ord glöm aldrig det! När den gör det, är det en falsk enhet – inte den andlig enhet som Gud sanktionerar.
    Detta är skrivit i omsorg om de som tilltalas, dras till eller tillhör den katolska kyrkan. Detta för att ge inblick i vad denna kyrkan stått och står för. Att tiga om detta är att dölja sanningen – men Jesus har sagt: Sanningen skall göra er fria.

  • Martin

    Om reformationen behövs…? Varför inte testa med den här samlingen människor?

    Kan en praktiserande homosexuell komma till himlen om han litar på Jesus som sin frälsare?

  • MyTwoCents – aletheia.se

    Tack Jonas för länken som ger lite kontext till Luthers skrift om judar. Själv blev jag introducerad till skriften, utan någon form av bakgrund till dess uppkomst.

  • Janneyo114

    Det ekumeniska arbetet dödar Reformationen och ersätter den med Kontrareformationen. Ekumenik är resultatet av Kontrareformationen. Skillnaden idag mot 1500-tal är att man inte steker eller hänger eller eldar upp Bibelläsande och spridande martyrer. Man kompromissar och kramar varandra istället och hänvisar till Joh 17:21 (där det fattas ett viktigt ord i versen i ekumeniska översättningar!). Målsättningen är den samma: Kristenheten är ROMERSK från grunden. Men detta är ju precis motsatsen till vad Bibeln säger!

    Kontrareformationens knep och mystiska ”andlighet” kan man se om man går till en kristen bokhandel – hylla upp och hylla ned. Inte en bok som står upp för vad kristna under Reformationen trodde. Och om man ser en, så står det i förordet att ”Reformationen är över,” avlaten upphört, ”evangeliet är socialt projekt,” och att ”RKK är en kristen kyrka bland många alternativ” idag osv! Man t.o.m översätter om bibelställen för att undvika passager där Gud fördömer ekumenik eller RKK.

    Det behövs inte mer diskussion om ekumenik. Man ska hålla dig borta, annars blir det ljumhet, liberalism, otro och frälsningsbärande sakrament på matsedeln. Sälja sin arvsrätt för några snittar och ett halvt glas champagne…kanske…!

  • Inge

    Det ekumeniska arbetet fortsätter nu med oförminskad kraft, idag handlar det inte enbart om att ta ställning mot katolsk villfarelse som man gjorde under reformationen, nu öppnar de ledande inom kyrkor och samfund även upp för österländsk meditativ avgudadyrkan i form av yoga och olika österländska meditations former, detta sker nu helt öppet påhejat av kristna pastorer.

    När jag idag skulle besöka Sjukhuskyrkan vid Huddinge Sjukhus blev jag varse om att man där gjort om den tidigare Sjukhuskyrkan till ett Meditationsrum, inga kristna symboler förekommer där längre, texten där det tidigare stod Sjukhus kyrkan är bortskrapad, men konturerna efter texten är ironiskt fortfarande synlig ovanför den nya skylten.
    Jag möttes av en pastor som aldrig hade reflekterat över att denna lokal tidigare varit en Sjukhus Kyrka, hon meddelar att man idag hade Yin-yoga i lokalen, utanför fanns även en stor affisch där Sjukhuskyrkan inbjöd till Yin-Yoga.
    Troligen finns det fortfarande något som till namnet kallas Sjukhuskyrkan? Vad nu denna kyrka egentligen står för vet jag inte men Idag har man i alla fall öppnat upp för Österländsk avgudadyrkan i form av meditation och Yoga i lokalen. Ett tiotal personer låg helt utslagna på golvet i ett halv mörkt rum. Pastorn stängde dörrarna framför mej och drog sig undan helt oförstående över min undran över vad har Yin-Yoga med Kristen tro att göra?

  • Janneyo114

    Ps 115 hela
    Gud välsigne dig!

  • Janneyo114

    Några ord av William Tyndale som översatte Bibeln till engelska och fick betala för det och som nu är i Kristi närhet! Något att tänka på än idag…

    https://www.youtube.com/watch?v=gfyBIL6FXhM

  • Allt väl vill jag dig. Dock må du veta att så länge du tror att det finns ”gummisnodds-teologi” som ”inte är så illa”, vägrar du att följa Herrens uppmaning att dokumentera ”det goda” och ta otvetydigt avstånd från ”det onda”. Du känner texten.

    Sådant kallas numera ”ekumenik”.

    /Kjell

  • chemnitz2

    Följande text om Martin Luther och judendomen är bättre än ovanstående. Tyvärr finns denna inte upplagd som länk på nätet utan är av mig skannad från Kyrka och Folk. Varsågoda!

    ”Martin Luther och judendomen I Kyrkans Tidning den 22 mars recenseras boken Lagen som evangelium. Den nya synen på Paulus och judendomen
    av Magnus Zetterholm.

    Boken handlar bl. a om hur ”den kristna nidbilden av judendomen uppstod” och ur vilka källor
    ”Luthers judehat” emanerade. I följande artikel bemöter Ulf Allenbäck, kyrkoherde Svenskakyrkan Bollnäs-Rengsjö uppfattningarna om Luther som judehatare.

    Som ett exempel på den hårda behandlingen av judar under historiens gång anger jag året 1320 och påven Johannes XXII:s bulla om rätten att förfölja judarna. I Toulouse dödade
    då 40 000 bönder och herdar alla de judar, vilka vägrade att låta döpa sig.
    Martin Luther var motståndare till att utbreda evangelium med våld eller att
    döda meningsmotståndare. Luther var inte heller i modern mening antisemit eller judefientlig. Däremot avvisade han (liksom både Jesus Kristus och aposteln Paulus) den judiska religionen. Skälet var att Jesus Kristus är världens Frälsare och Messias, vilket judendomen förnekar.
    Protesterade mot diskriminering
    År 1517 utfärdade påven LeoX (det var samme påve, som tre år senare bannlyste Luther)
    en bulla (Cum nimis absurdum), att alla judar i Europa skulle bära ett särskilt skarnmärke
    på sina kläder, sälja det de ägde och bosätta sig i getton. Luther protesterade mot detta och ansåg att den romerska kyrkan behandlade judarna mycket illa ”som om de vore hundar.”
    År 1523 skrev Luther en för judendomen positiv skrift ”Att Jesus Kristus föddes som jude”.
    I sin bok ”Marias lovsång” (Magnificat) skriver Luther i kapitlet Nådens tid varar alltjämt: ”Därför skall vi inte behandla judarna ovänligt, ty det finns bland dem blivande kristna och dagligen
    kommer fler.” I sin utläggning av Romarbrevet Il :28 präntar Luther: ”Om apostlarna, som också var judar, hade handlat så mot våra hedniska förfäder, som vi handlat mot judarna, så skulle förvisso ingen hedning blivit kristen. Hur vi än berömma oss så kan vi aldrig bli av Kristi börd. Vi är främmande, men de är Kristi anförvanter, fränder och bröder, och sålunda står judarna Kristus närmare än vi.”
    ”Om judarna och deras
    lögner”
    År 1543 utgav Luther pamfletten ”Om judarna och deras lögner” (lögnerna syftar på deras
    falska påståenden om Jesus Kristus och Jungfru Maria). Varför skrev han då denna stridsskrift? Det finns tre huvudorsaker: l. Judarna hade börjat driva mission bland de protestantiska husiterna i nuvarande Tjeckien (de var arvtagare till Luthers föregångare och förebild Johannes Hus, professor vid universitetet i Prag och bränd på bål av den romerska
    kyrkan år 1415 i Konstanz) och fått flera kristna att avfalla, ansluta sig till judendomen, förneka sitt dop och låta omskära sig. Denna mission gjorde Luther mycket upprörd. 2. I början av 1540-talet tog Luther privatlektioner aven judisk rabbin för att ytterligare förbättra sin kunskap
    i det hebreiska språket. Studiematerialet blev den för judarna heliga skriften Talmud från 500-talet e. Kr. Luther blev bestört över det han då läste, bl.a. försvarandet av pedofili: ”En jude får skända en icke-judisk flicka när hon har fyllt tre år och en dag. Jesus var skyldig till trolldom och avfall; han förtjänade att avrättas. Jesus var en oäkting, född genom äktenskapsbrott. Om en vuxen man har samlag med en liten flicka som är mindre än tre år är alla överens om att detta inte är någon betydelsefull sexuell handling. När Messias kommer så blir alla folk judarnas slavar. Maria var en sköka. När Messias kommer skall han förgöra alla kristna. Evangelierna är falska som blankt papper och syndiga. De som läser evangelierna är dömda till helvetet. Jesus sändes till helvetet, där han straffas i kokande avföring för att han hånade våra rabbis. Kristendomen är värre än incest. Att bli kristen är det samma som att gå till skökor. ”
    3. Luther hade också aven judisk man fatt en judisk skrift, vilken hävdade att Jesus föddes därför att Maria varit otrogen med en smed. Den judiske mannen bad Luther att skriftligen och offentligt kommentera detta påstående, vilket Luther också gjorde genom skriften” Om judarna
    och deras lögner”. Den har inget med rastänkande att göra utan är en rent teologisk stridsskrift mot motståndare. Liknande skrifter har också Luther författat mot
    påvedömet.
    Hårt språk i pamfletter
    Man måste likaledes komma ihåg att Luthers skrift ”Om judarna och deras lögner” är en pamflett, ett sätt att skriva som var vanligt på Luthers tid. I en pamflett förväntas det att man ska använda ett hårt, överdrivet och grovt språk. Allt ska därför inte tolkas bokstavligt. Ett sådant språk använder sig också Jesus Kristus av, då han t.ex. talar om att riva ut ögat, hugga
    av handen, att ta en kvarnsten runt halsen och sänkas i vattnet. Luthers angrepp på judendomen i ”Om judarna och deras lögner” är långt mindre hård än judendomens angrepp på kristendomen i Talmud. Luther var själv medveten om att hans temperament under debatter och i vissa skrifter ibland gick till överdrift: ”Jag kan inte förneka att jag ibland blir mer våldsam än jag borde vara”. Det är inte enbart judendomen Luther i sina skrifter bestämt avvisar.
    Detsamma gör han också med islam. Sin sista predikan höll Luther i sin födelsestad Eisleben i februari månad år 1546. I denna predikan skriver han om judarna: ”Vi vill handla med dem i
    kristen kärlek och be för dem, att de må bli omvända och ta emot Herren.” I jämförelse med Luthers samtids syn på och behandling av judarna framstår Martin Luther som human.”

    Ulf Allenbäck
    7 19/07

  • Birgit Severin

    Mycket värdefullt för mig att få ta del av. Tack!!!

  • Vaktpost

    ”Sannerligen behövs reformationen, kanske mer än någonsin” skriver du , Jonas.

    Tack för det och din text.

    Det finns en stor vishet i att få pröva allt och behålla det goda som Bibeln säger och Kjell ofta påminner oss om. Bland tusentals citat av Luther finns gott att behålla (och annat att lämna därhän.)

    Jag önskar citera 2 korta men ytterst kärnfulla stycken som Luther skrev i en av sina många skrifter. Stycken jag uppfattar som huvudpoänger med reformationen.Det första citatet visar på ett av de, ja kanske rent av det allra mest centrala i reformationen, den att gå tillbaka till Kristus och låta Honom och endast Honom vara Herre i ens liv. Så här skriver Luther:

    ”Vi skall bara lyssna till Kristus – apostlarna är ingenting annat än Jesusordets budbärare och verktyg.”

    Sant? Javisst. Om vi läser Ef 2: 20 ser vi det. Vår tro är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Jesus Kristus själv.”

    Jag uppfattar en yttre reformation där man kan hjälpa sammanhang som samfund o andra att komma närmare Kristus, och där hade Luther utan tvekan en stor uppgift. När man läser hans skrifter anar man hur han själv mer och mer, genom att pröva allt, kom närmare Kristus .

    Hur kommer man närmare då? Luther skriver om Den Helige Ande så här:”Den Helige Ande är en lärare, som är säker på sin sak och skänker visshet, så att vi inte behöver sväva på målet.”

    Sant? Ja, Vi minns att apostlarna vittnat om Herrens egna ord att sända Hjälparen till oss och som kom första pingsten. Om vi läser lite till i slutet av Ef 2 skriver Paulus ”Ty genom Honom (Kristus) har vi båda (judekristna och hednakristna) i en och samme Ande tillträde till Fadern.”

    Den Ande som påminner och undervisar oss om allt Jesus lärde.

    Luther är på dessa viktiga punkter helt överens med Herren och hans Apostlar.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?