Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Slätstruket samtal med Jimmie Åkesson

 

Foto: Jonas Rosendahl

För att börja med något positivt så är det imponerande att pastor Dan Salmonsson i Uppsala pingstkyrka lyckas få till ett partiledarsamtal med alla utom just statsministern. Att statsministern inte tar sig tiden kan man förstå. Men i övrigt så kommer alla partiledare. Tanken som jag förstått det är just att ha samtal och låta personerna bakom titeln komma fram lite mer och inte bara låta partipolitiken bli ämnet. Den tanken är god och intressant.

En del kanske inte förvånas av att Aletheia väljer att just besöka när Jimmie Åkesson kommer till samtalen, men faktum är att det inte är politiken som varit avgörande. Det avgörande är att jag personligen anser att Sverigedemokraterna i realiteten är det enda oppositionspartiet som finns i riksdagen. Detta på grund av den så kallade decemberöverenskommelsen. Det betyder i praktiken att Alliansen släpper fram en röd-grön politik. Var och en som varit aktiv politiskt vet att en bra och kraftfull opposition är viktig ur demokratisynpunkt. En opposition ska vara på alerten och ständigt kritisera och komma med synpunkter och lägga fram alternativa förslag. Det gör i sig att de regerande måste vara på alerten och anstränga sig för att behålla väljarnas förtroende.

På Netflix har det gått en oerhört intressant dokumentär ”Behind the rise” där man får följa Emmanuel Macrons resa till makten. Det är så tydligt vilken glöd han har och att han vill visa väljarna att de vill vinna. Vid ett tillfälle i dokumentären hettar det till utanför en fabrik. Macron råds att inte gå ut, men han menar likt att vill de vinna måste de vara i stridens hetta och ta samtalet. Så agerar en vinnare, så agerar en opposition som fungerar. Inte backa, utan ta konfrontationen, ta samtalet. Det ska glöda!

Dialogsamtalet med Jimmie Åkesson i pingstkyrkan saknade all glöd. Det fanns inte ens några som protesterade mot Jimmie Åkesson. Publiken applåderade lite då och då men annars var det som att sitta hemma i soffan vid ett fredagsmys. Saknades gjorde bara dillchipsen och en cola. Inte blev det bättre av tidningen Dagens representant Elisabeth Sandlund eller av pastor Dan Salmonssons trevande försök till att konfrontera Jimmie Åkesson. Detta måste ha varit ett av de bevämaste och skönaste samtal som Åkesson har haft i mannaminne. Åkesson kunde lätt bemöta vissa frågor och avfärda.

Standard kritik bemöttes med standard svar. Salmonsson gjorde ett anslag med att jämföra invandringen till Amerika med den i Sverige. Åkesson menade på att det inte går att jämföra. Så sant också. Vem som helst som läser på lite kan förstå att det uttänkta bidragsbaserade asylsystem vi har i Sverige inte kan jämföras med immigranter som kom till Amerika på 1800-talet. Men som princip då kontrade Salmonsson. Åkesson svarade ungefär såhär: ”Jag vet inte vad urinvånarna tycker om hur de behandlats i reservat.” Snyggt retoriskt så var den frågan ur vägen med lite fniss i bakgrunden. Sandlund gjorde också en ansats och frågade runt de bidrag som Sverigedemokraterna kraftfullt vill sänka. Åkesson kontrade med att det inte behöver vara avgörande med volymen av pengar utan snarare hur och var de används. Att Sverigedemokraterna vill använda bidragen i de näromliggande områdena där det är kriser är i sig inget nytt. Det är dessutom ett logiskt förslag. Men vad som är känsligt i svensk politik åtminstone än så länge är frågorna kring asylrätten. Men låt mig gissa att all migrationspolitik på sikt ändå kommer att behöva reformeras.

Så mycket mer än så blev det inte av denna samtalskväll. Vi fick veta att Åkesson vill vara kvar i Sv kyrkan för att mest reta vänsterfalangen. Han tycktes också uppskatta den frikyrkliga fromheten. Var det månne det som var syftet med denna kväll? Att Åkesson skulle få möta en beskedlig och snäll frikyrklighet för att upptäcka fromheten? Ja, man kan knappt dra någon annan slutsats. Det var en trevlig kväll och en bra stämning, lite åt myspys hållet. Fint att Åkesson fick tala till punkt. Fint att vi fick se lite mer av Åkessons underfundiga humor och personlighet.

Men det var med en dubbel känsla jag gick därifrån. Om man nu lyckas samla partiledarna en efter en utom statsministern i en frikyrka. Varför inte ta chansen att fråga mer? Vad anser Åkesson om frikyrkligheten? Vad är det för skillnad på Sv kyrkan och frikyrkorna? Det finns massor med intressanta frågor. Hur i hela världen kan man lyckas undvika dessa frågor och mer därtill en sådanhär kväll med sådant unikt tillfälle?

Vårt land är i ett sådant avgörande läge för hur framtiden ska formas. Våra politiker behöver ställas till svars och de behöver få frågor. Svåra och uttänkta frågor. Utfrågarna behöver agera som en opposition. Vara obekväma, inte låta politiker komma undan med billig retorik. Endera så förstår man inte eller så bryr man sig inte eller så vågar man inte. Det är så olikt den frikyrklighet som historiskt är byggd. Det kanske är just såhär mys och pys och trevligt vi vant oss vid? Men kommer framtiden se ut så? Varför tog inte pastorn och tidningen Dagen chansen att fråga om den? Framtiden och framtiden för kyrkan? Det är en fullständig gåta för mig.

Jonas Rosendahl

 

=>

Ämne: OPINION & DEBATT, Politik, Ekonomi & Samhälle

Nyckelord: , , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?