Då Eddies undervisning på många vis går stick i stäv med den nya synen på lag och nåd [alla G.T.s bud är numera passé], har några reagerat kraftfullt på undervisningen eller det någon menar eller tror undervisas. Någon menar att den [undervisningen] leder till lagiskhet och fördömelse.  Andra säger sig känna igen tonen från de gamla väckelsepredikanterna.  Det jag själv undervisar finner du här.  Jag hoppas personligen hitta en bana mitt på vägen mellan lag och nåd och ”jobbar” med frågan tillsammans med en rad bibellärare och Guds Ord. Må Herren bevara oss från onödiga dikeskörningar!

Jag har börjat fråga dem som beställt nedan undervisningsserie om de tycker undervisningen leder till lagiskhet.  Så svarade en syster på denna fråga för ett par veckor sedan:

Vi upplevde att undervisningen han gav då var mkt bra o han var tydlig med vikten av att vi behöver Jesus samt hade han en röd tråd i kopplingen mellan GT o NT o visade tydligt att hela Bibeln är Torah, dvs undervisning för oss alla troende.  Då upplevde vi ej att förmedlade lagiskhet, men jag vet ju ej hur han var i höstas.  Jag gav ju DVD även till en pastor i mellansverige och han tyckte den var jättebra. Dessutom har jag visat den för riktigt, sk gammkristna pingstvänner, vilka också tyckte den var bra och ville förmedla undervisningen till flera.  En orsak till detta var att de upplevde att han hade riktig Bibelundervisning som tyvärr saknas i församlingen idag enl dem.  Självklart får vi pröva allt och se upp med lagiskheten.

Till min stora förvåning har jag upptäckt att de allra ihärdigaste kritikerna aldrig lyssnat till konferensen då Eddie första gången besökte Sverige.  Aletheias målsättning har allt sedan starten varit att tillsammans med våra läsare söka sanningen utifrån Guds dyrbara Ord.  Vi lägger nu ut hela konferensen på Aletheia så du som aldrig lyssnat till Eddie Chumney får möjlighet att utifrån Guds Ord och vad Eddie säger själv göra en egen bedömning av undervisningen.  Vi uppmanar dig som lyssnar att i enlighet med Pauli ord pröva allt och behålla det goda.

Varsågod, lyssna och lämna din kommentar utifrån undervisningen och Guds Ord. Ogrundade påståenden och direkt falska anklagelser kan komma att modereras bort:

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Del 5

Del 6

Relaterat: Nej, vi skriver inte under våra gästtalares läror!

TV producenten som även filmade den efter följande konferensen som hölls i Alingsås i november förra året är nu klar med redigeringen av denna.  Information om denna serie nedan och den finns endast tillgänglig på DVD

NY SERIE med Eddie Chumney:

En DVD-box med sex undervisningspass med Eddie Chumney. Från höstkonferensen 2011 i Alingsås.

• Guds mäktiga tvillingar: Torah [Lag] och Nåd (59 min)

• Eliabudskapet (58 min)

• Vad rabbinerna lär om de 10 stammarna (62 min)

• Apostlagärningarna 15 (61 min)

• Guds 7 000-åriga plan (60 min)

• Israels moderna historia (62 min)

[Här beställer du konferensen]

Bloggaren Josef har satt ihop detta korta klipp som alla borde se!  Jag lägger vare sig till eller drar ifrån något utan ber dig titta på detta inför helgen:

Shabbat Shalom/Trevlig Helg

Daniel

—

Få aletheia-läsare har undgått att ett par av de regelbundna skribenterna här (inte alla) intresserat sig för det hebreiska perspektivet av vår kristna tro.  I denna rörelse, som inte på något vis är så homogen som många tror, spretar uppfattningarna kring tolkningen av Guds Ord åt lika många håll som övriga kristenheten.  I det arbete jag personligen står i som delarrangör av en rad konferenser, är jag smärtsamt medveten om att minst två ”hebrew roots” organisationer ganska snabbt körde i diket efter att ha intresserat sig för liknande frågor.  Jag har därför en viss förståelse för att det nu är enklast för våra kritiker att snabbt bunta ihop vårt arbete med dessa organisationer (eller liknande sådana i bl.a. USA) och ge oss en heretiker-stämpel av något slag.  Att oddsen var emot oss visste och vet vi om.   Att vi själva skulle göra egna misstag likaså (samt kommer att göra).  Även om jag anser att den stor del av kritiken som blossat upp på en del håll bygger på missförstånd, vill jag ändå ta till mig den del av kritiken som antingen är befogad eller bygger på agerande eller uttalanden som jag förstår KAN misstolkas och vi därmed har en del i.

Nedan predikan hölls för den grupp som jag arbetar med (www.elshaddai.se) och var först och främst ämnad som min personliga riktlinje utifrån både Guds Ord och reformatorernas fäder i Messias jag önskar ha som utgångspunkt i allt vi gör.  För säkerhets skull har jag låtit en pastor med god teologisk utbildning lyssna igenom predikan innan den nu publiceras för att ge mig konstruktiv kritik på den grund jag nu ämnar lägga i mitt personliga engagemang att predika allt Guds Ord för både redan troende och dem som ännu inte tror.

Om jag i något avseende varit otydlig i det ämne jag nu predikar över är jag innerligt ledsen över det och vill på detta tydliga sätt dela med mig av vårt ”interna” möte i ledningsgruppen kring den utgångspunkt vi hoppas arbeta utifrån.  Längre fram hoppas jag eller någon medarbetare arbeta vidare med den svåra frågan kring Lag och Nåd, Galaterbrevet och Jakobs brev och andra områden vars bristande undervisning gett oss karismatisk kristenhets absoluta bottenskrap såsom Todd Bentley, Benny Hinn och många många med dem i det att en sann Gudsfruktan och fruktan för Hans Ord försvinner när nådesförkunnelsen perverteras.

Tack för att du tar dig tid

mvh MyTwoCents / Daniel F orslund

Den barmhärtige samariern

Gästblogg av Christian Mölk – www.christianmolk.se

Den traditionella tolkningen av Jesu liknelse om den barmhärtige samariern är ju att vi ska älska våra fiender. Detta är ju givetvis helt korrekt, men tänk om detta inte var Jesus primära syfte med liknelsen?

“När de var ensamma, vände sig Jesus till lärjungarna och sade: ”Saliga är de ögon som ser det ni ser. Ty jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.” Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: ”Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?” Jesus sade till honom: ”Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?” Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Jesus sade till honom: ”Du svarade rätt. Gör det, så får du leva.” Då ville mannen försvara sig och frågade Jesus: ”Vem är då min nästa?” Jesus svarade: ”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?” Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus till honom: ”Gå du och gör som han.”” (Lukasevangeliet 10:23–37).

Ett annat sätt att se på denna liknelse är nämligen att Jesus inte primärt lyfter fram hur rätt samariern handlar utan att han istället avslöjar prästerna och leviterna. Dessa är laglärda, men trots detta så har de inte förstått Lagen/Torah.

Innan liknelsen frågar ju en laglärd Jesus vad man ska göra för att få ”evigt liv” och Jesus bejakar den laglärdes egen förståelse av detta. Lagens syfte är att vi ska älska Gud och älska vår medmänniska. Om vi människor försöker uppfylla Lagen genom att följa alla dess bud och regler, då kommer vi att misslyckas. Men om vi älskar Gud och vår medmänniska, då uppfyller vi automatiskt Lagen. Det är därför som Jesus lyfter fram samariern som den som handlar rätt. Han uppfyller Lagen medan prästerna och leviterna inte uppfyller Lagen.

Om detta är en rätt tolkning av Jesu liknelse så grundar sig tron på kärlek till Gud och medmänniskan och inte på att bli en mästare i Torah. Om detta är en rätt tolkning av liknelsen om den barmhärtige samariern, då kan vem som helst lära känna Gud, inte bara de Skriftlärda, eller som vi kallar dem nu för tiden; de Bibelsprängda.

Jakob är inne på samma linje när han skriver så här: “Om ni uppfyller den konungsliga lagen enligt Skriften: Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt. Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.” (Jakobsbrevet 2:8–9)

Även Johannes är inne på detta när han undervisar att man ska hålla fast vid buden. Till en början kan det verka som att Johannes försöker förmå sina läsare att hålla Lagens alla bud, men vid en närmare läsning märker vi att han syftar ju faktiskt på ”hans bud”, alltså Jesu bud, Kristi lag. Men Kristi bud är ju egentligen inte några nya bud utan är de gamla buden, fast ur ett nytt perspektiv: “Ty detta är det bud som ni har hört från början, att vi skall älska varandra” (1 Johannesbrevet 3:11)

Den som rätt kan uttolka Lagen är Messias och det är honom vi ska lyssna på. Vi har hört Lagens bud ändå från början men det är först när Jesus visar hur vi uppfyller Lagen som vi kan få ”evigt liv”. Om vi säger att vi tror på Jesus men inte håller fast vid Jesu bud, dvs att vi ska älska varandra, då är vi enligt Johannes lögnare:

“Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: ”Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde. Mina älskade, det är inte ett nytt bud jag skriver till er utan ett gammalt som ni har haft från början. Detta gamla bud är ordet som ni har hört.” (1 Johannesbrevet 2:3–7)

Så nästa gång du möter en människa i nöd, se då till att älska den människan, för då uppfyller du Lagen. Eller som Paulus skriver: “Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.” (Galaterbrevet 6:2)

Christian Mölk

Nyårskonferensen var så stark att håret reste sig på mina armar och huden blev knottrig, av vad jag upplevde som ett direkt tilltal från Gud, rakt in i vår tid. Jag fick en starkt upplevelse av att det gäller Sverige.  Det gäller nu, och det är djupt rotat i Guds ord.

Konferensen var både omskakade, uppmuntrande och allvarlig.  Trots att jag varit med i teamet som bjöd in Bill till Sverige och därför redan hade förväntningarna mycket högt ställda, blev jag starkt berörd och överraskad av tyngden, kraften och smörjelsen  i budskapet. Jag kan bara säga en sak; var du inte där, så har du missat något som jag tror Gud vill göra med församlingen i Sverige. Personligen tror jag också att det börjar bli ganska bråttom.  Det är skymning över Sverige och vi vet att natten kommer då ingen kan verka. Men innan dess vill Gud röra Sverige på nytt, starkt sätt.

Detta är Gud som rör på sig och det är den sista pusselbiten som läggs nu.  Med den i hjärtat, så förstår jag plötsligt varför jag ibland har brottats med känslan; var det bara det här?  Var det inte mer?  Jo, det finns mer och det har bara börjat.

För er som missade denna markbrytande konferens går den att beställa på DVD här.

I sista stund på söndagen, fick Bill också tala under Skogakyrkans förmiddagsgudstjänst.  För er som missade nyårskonferensen med Bill, här är ett härligt smakprov på vad ni missade:

Del1:

Del2:

Del3:

mvh /Alias

Bloggpredikan av metodistpastor Berndt Isaksson, Vetlanda

Plötsligt finns de bara där de där nya stjärnorna som bara poppar upp över en natt, lite då och då. En människa som man inte visste om att hon fanns, men plötsligt talar alla om henne/ honom. Det är programledare, sångare, artister m.fl. De finns i alla möjliga sammanhang – plötsligt finns de bara där, alla vet vem de är. Du kan säkert räkna upp många namn på sådana som plötsligt bara funnits där som en som alla känner till. Men var fanns de dessförinnan? Ja, givetvis har de vuxit upp och förhoppningsvis haft ett gott liv. Men så har någon sett dem, deras talang, och sagt – henne ska vi låta sjunga – eller – han kan nog göra det här bra. Så finns de då där. Men tidigare var de för oss helt okända, men nu vet alla vem de är.

Varför gjorde inte Gud likadant med Jesus?

Gud kunde ju ha lugnat ned sig och bara sänt Jesus när det vara dags att träda fram och börja predika och göra underverk. Jag menar de där tre sista åren av Jesu liv, från det att han var ca. 30 till 33 år. Om han bara kommit då, bara funnits där då så hade Johannes Döparen kunnat presentera Jesus och sagt; nu är Han här. Men det är som om Gud utmanar alla onda makter, ja, som om Han bestämt sig för att jag ska köra hela loppet, allt ska jag ta med.

Sedan är det ju inte bara så att han låter Jesus födas och växas upp ”normalt”, utan allt ska krånglas till omkring födelsen. Maria ska rida på åsna hela vägen från Nasaret upp till Betlehem. Vad är det för en Guds planering? Hon är havande och hinner knappt fram innan det är dags att föda sitt barn. Som om det inte är nog med det så ska det också talas om för hela världen. Stjärnan som tändes på himlen, herdarna som får änglabesök mitt i natten och var enda människa vet snart – det har hänt något fantastiskt i Betlehem.

Så fokuseras hela världshistorien till ett enkelt stall i Betlehem, så att vi räknar tiden före och efter Jesusbarnets födelse. Gud tar risk på risk, ”han utmanar ödet” skulle säkert många säga. Han utmanar all ondskans makt genom att låta sig födas inför öppen ridå, inför all mänsklighet, alla kan se, alla vet…

Det hade väl, kan vi tycka, varit klokare att lansera Jesus vid 30 års ålder? Men Gud är aldrig efter mänskliga mått smart. När Gud blir människa blir han det fullt ut, i dess hela och fulla kraft. Människa i allt. Född av en enkel kvinna, under enkla och fattiga förhållanden. Jesus får börja sitt liv med att fly och fortsättningen handlar om vad det är att i allt vara en utsatt människa. Så gör Gud i allt när Han är ibland oss, och Jesus ÄR Gud i människogestalt. Han är människa och därför blir det risker i allt. Visst kunde Gud ha valt andra vägar. Han kunde ha kommit med en armé av änglar och låtit dem vara en förtrupp som hade tänt ljus över hela världen. Det hade ju inte varit något problem för en Allsmäktig Gud. Han kunde ha presenterat sig själv direkt – i direktsändning på himlen … det hade verkligen varit något det. Han kunde ha visat sig själv och sagt – JAG ÄLSKAR ER! – …och ingen hade trott Honom. Ingen med så stor makt, så mycket ljus och kraft och effekt, kan älska oss, hade vi tänkt.

Därför väljer Han att födas som ett enkelt litet barn, som en vanlig människa. Allt för att säga: Här är jag nu. Jag har kommit nu. Jag löper samma risker som ni alla, kanske lite större… Så blir Gud människa i allt. Han blir det i barnet som är utlämnat och sårbart. Utsätts för allt det där som hör till att vara människa. Till detta kommer en djävulsk regent vid namn Herodes som har fått för sig att detta med Jesus i Betlehem är det farligaste som har hänt. Herodes är sinnessjuk och för att behålla sin makt har han låtit döda nästan hela sin familj och mängder av andra människor. Det går bara en kort tid så låter han döda alla gossebarn i Betlehem med omnejd i syfte att om möjligt döda Jesusbarnet.

Gud tar risken när Han blev människa – risken att dödas finns där hela tiden. Gång på gång utmanas ”ödet”, men Han klarar sig. Men när det blir dags att fråga: ”Är du Messias?” då säger han Ja. ”Är du den som vi väntat på?” Svar ”Ja!” Korsfäst Honom, svarade vi.

Men så var ju också vi människor från början utlämnade åt varandra. Berättelsen om skapelsen är ju en underbar och enkel skildring som får sin högsta värme och glöd när människan är skapad. När Gud säger: Nu skapar vi människan till vår avbild, till man och kvinna skapar vi dem. Så finns vi där: man och kvinna, jämställda som Guds skapelse. Det är inte mannen som är Guds skapelse, det är inte kvinnan – det är man och kvinna. Nu lever vi gott tillsammans till den dag då vi avvisar Gud och vänder Honom ryggen genom att lyssna till Ormen. Vad är det som händer? Människor som lever i en skön och rik gemenskap börjar skämmas inför varandra, börjar bli rädda för varandra. Allt det vackra krackelerar.

För att återskapa gemenskapen, för att försona människan med sig själv och fullt ut upprätta relationen blir Gud människa i ett litet barn. Allt för din och min skull. Gud blir människa till hundra procent. Det konstiga är att när vi ska börja räkna procent på Jesus så är han hundra procent Gud och hundra procent människa. Utifrån all vår erfarenhet går en sådan ”ekvation” inte ihop sig. Men så är det! Det är det som gör Gud så stor och det är det som gör det så stort att vara människa. Detta är så viktigt. Den första unga kyrkan höll på att gå vilse därför att det fanns villoläror som försökte nästla sig in. Gnosticismen var en villolära som sa att Jesus egentligen inte var någon riktig människa, han vara bara Gud, eller överjordisk men inte en riktig människa. När läror om att Jesus enbart var Gud fick fäste drev man iväg bort från den sunda tron. Andra villoläror sa tvärtom att Jesus vara bara en människa och inte Gud. Som ett brev på posten kom av dessa olika villoläror tankar och idéer om att Jesu död på korset inte var någon riktig död – det var bara en själslig död, eller bara en andlig död osv. Men mot dessa villoläror stod apostlarna och profeterna upp och framhöll att Jesu död på korset var en verklig död, och att allt vi tror på skulle vara meningslöst om det inte var en verklig död Jesus dog i vårt ställe.

När Gud kommer in i vår värld då kommer han genom Maria som föder med samma vånda, samma smärta som varje kvinna som fött barn känner. Han lidas och läggs i en simpel krubba i ett stall. Det är som om Gud överbetonar att här ska inget fuskas igenom. Det är också därför som Gud inte heller presenterade Jesus lite häftigt först vid 30 års ålder, utan redan där i Betlehem säger han: – jag är här nu, jag har kommit nu och jag tar risken att vara människa.

Allt detta är så viktigt för oss att se och förstå och begrunda. Allt detta skedde nämligen för dig och mig. För att veta hur det är att vara övergiven, att vara ensam, att vara utsatt och rädd, att vara på flykt, att inte ha någonstans att bo, blev Gud människa. Han blev människa för att veta vad det är att bli förrådd med en kyss. För att veta vad det är att ha pålitliga vänner omkring sig, men som likväl springer sin väg när det krisar till sig i livet. För att veta vad det är att ha en trygg och trofast vän vid sin sida som lovar att aldrig svika, men som likväl strax senare säger: ”jag känner honom inte”.

För att du och jag aldrig ska behöva vara ensam i sådana situationer föddes Gud till vår jord. Inte för att vi ska slippa alla sådana situationer, men för att vi aldrig ska behöva vara ensam i dem. Gud föddes som människa för att försona oss till gemenskap med sig själv som ingen makt någonstans ska kunna ta ifrån oss – vare sig i denna tidsålder eller kommande. Gud har känt din smärta, din ensamhet, din rädsla och säger till dig: Jag lämnar dig aldrig!

Men det finns en risk som Gud alltid är medveten om. Mitt ibland alla faror allt ifrån barnsjukdomar, till en ondskefull Herodes, till präster och prelater och alla de där människorna, så finns det ändå en risk som Gud är riktigt rädd för. In i sitt hjärtas djup är riktigt rädd för. Nämligen en risk som Gud själv har tagit, som är den värsta risken med att Han föddes hit till jorden som människa: – risken att Du ska säga nej till Honom. Att du ska säga nej tack till Honom och sedan fortsätta med ditt liv. Det är den största risken och den risken är Gud riktigt rädd för. Men Han tog den risken. Det är vad evangelium handlar om. Gud tog massor av risker, men den värsta risken är att när Han står vid ditt hjärta och bultar och säger: – allt detta gjorde jag för dig – och sedan bara väntar och väntar och varje sekund av väntan är en evighet. I denna andlösa vänta är Gud rädd. Ja, jag tror det, även om teologer invänder mot ett sådant påstående. Men jag tror Gud är rädd. Rädd för din skull, att du ska säga ditt hjärtas nej till Honom.

Men krubban och korset och allt där emellan vill hjälpa oss att kunna säga vårt hjärtas Ja till det nådeserbjudande som försonar oss till en evig gemenskap, evig tillhörighet med Gud själv. Gud har valt sida – Han är på din sida. Hans namn är Emmanuel som betyder Gud med oss. Han kunde ha låtit alltsammans gå överstyr genom att låta jorden gå in i en ny bana ut i universum och försvinna i den eviga tomheten. Han kunde ha låtit hela skapelsen på ett ögonblick förintas, men Han valde att istället bli en av oss, att gå vår väg, leva vårt liv. Allt för att kunna erbjuda dig hjärtats visshet att ingenting kan möta dig där Han överger dig.

Det är evangelium.

Amen

Den Gud som är rädd

Endast ett är Gud rädd för,
ja, genom nätter och dagar
han ängslas för att du till honom
skall säga ditt hjärtas nej.

Inget i himmel eller på jord
kan få honom att våndas,
inget annat än tanken
att hans kärlek du ej vill besvara.

Bara ditt slutliga nej till honom
är det enda som gör honom rädd.
Men han väntar och hoppas,
från år till år på ditt hjärtas ja.

Berndt Isaksson

HERRENS högtider 3 – Påsk & Pingst from Fokus Israel on Vimeo.

Uppvuxen i ett kristet hem med ett antal tusen timmars lyssnande på olika predikanter var det få pastorer som fångade min uppmärksamhet under tonåren.  Men, via SKY channel i ett lägenhetsområde i Jönköping dök denna eldiga predikant upp nu och då.  (Jimmy Swaggart) 

Får en tid sedan hittade jag nedan korta klipp upp vid en sökning på YouTube, från sista minuterna av en predikan någon stans i Latinamerika (därav den spanska tolkningen).  Det finns mycket att säga om denne predikants brokiga historia men, avslutan på predikan är lika aktuell nu som då.  De mörka molnen och kraftfulla vinden under predikan blev enormt effektfull och jag kunde inte låta bli att texta predikan och dela med mig här och nu.  JESUS KOMMER SNART!

Varsågod:

- Gästblogg av Björn Jönsson

Sinne och hjärta, vad är skillnaden undrar dagens gästskribent.

Att skriva om detta utifrån bibeln är inte lätt, för skriften ger inget entydigt svar, men jag skall försöka genom att ta fram olika bibelversar och se vad de säger.

Mina syften med denna text, är dels att visa vad skriften säger om detta, men även ge en förståelse för att det du tror är dina tankar, kanske inte bara är dina tankar utan även Guds tankar, så att du vågar öppna upp ditt sinne och ta emot det som Gud talar till dig.  

Sinne och hjärta, är det någon skillnad?

Jag börjar med Ps 58:3 och Hes 38:10-11

Nej, i hjärtat uppgören I onda anslag,  I vägen ut i landet edra händers våld.  Ps. 58:3

 Så säger Herren, HERREN: På den tiden skola planer uppstå i ditt hjärta, och du skall tänka ut onda anslag.”  Hes. 38:10

När jag läser dessa bibelställen tolkar jag det som om hjärtat och sinnet är åtskilda, planer uppstå i ditt hjärta, tänka ut onda anslag, i hjärtat uppstår planerna och i sinnet tänker man ut och eftersom tänkandet är i vårt sinne så är det lätt att uppfatta det som om hjärta och sinne är åtskilda och så kan det ju vara, om man inte tänker på vad det igentligen står. Vi tittar på Ps 58:3 igen och ser att där står,

I hjärtat uppgören I onda anslag, så tittar vi på Hes 38:10 och där står, och du skall tänka ut onda anslag. I det ena bibelstället gör man upp onda anslag i hjärtat och i det andra bibelstället tänker man ut onda anslag, varför skriver de olika författarna som de gör?

Är det för att de inte riktigt har koll på läget eller är det så att det finns ett likhetstecken mellan hjärta och sinne?

Läser jag sen vidare i Hes 38:11 står det, du skall säga, vad menar Gud? I hjärta uppstå planer, tänka ut onda anslag och Du skall säga, Jag vill draga upp?

 11. Du skall säga: Jag vill draga upp mot det obefästa landet, jag vill komma över dessa säkra, som bo där i trygghet, ja, som allasammans bo där utan murar och varken hava bommar eller portar. Hebr 38:11

Det verkar vara så som Jesus säger, vad hjärtat är fullt av, det talar munnen!

Vi går vidare med nästa bibelställe. Hebr 8:10 och Hebr 10:16

10.  Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen, och i deras hjärtan skall jag skriva dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.  Hebr. 8:10

16.  ”Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar”,  säger han:  Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem”Hebr 10:16

Dessa två bibelställen ser vid snabb överblick likadana ut, men återigen, om man tittar efter vad det verkligen står, så ser man att å ena sida står det i Hebr. 8:10, Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen å andra sidan står det i Hebr. 10:16, Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan och i deras hjärtan skall jag skriva dem, eller, i deras sinnen skall jag skriva dem, här står det samma sak fast tvärt om i det ena bibelstället, varför står det så?

Vi går vidare med nästa bibelställe.

Pred. 7:10 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.

Detta bibelställe tycker jag är lite förvirrande, först grämer man sig i sitt sinne, sen säger predikaren att grämelse bor i dårars bröst, man kan uppfatta det som om grämelsen flyttar ner från sinnet till bröstet.  Men med bröst tror jag att han menar hjärta och i Jer. 4:14 tycks hjärta och bröst också vara samma sak.

 (När författaren skriver bo i bröstet så kan det vara så att författaren menar sådana tankar som fått fäste i en människa!)

Det kan man också förstå när man läser Jer. 4:14 Så två nu ditt hjärta rent från ondska, Jerusalem, för att du må bliva frälst.  Huru länge skola fördärvets tankar bo i ditt bröst?”  Jer. 4:14

Fördärvets tankar är ju ondska, men tankar finns ju i sinnet, så om man ska tvätta sitt hjärta från de onda tankarna som bor i mitt bröst, fasten att man tänker med sinnet.

Grämelse bor i dårars bröst, fördärvets tankar bor i bröstet, bröstet står för hjärtat, men som sagt så tänker man med sinnet och frågan här är om författarna inte menar samma sak, att sinne = hjärta som = bröst?

Vi går tillbaka till Hebr. 8:10 och 10:16 för att se vad en hänvisningarna säger i

Jer. 31: 33.   Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras bröst och i deras hjärtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk. Jer 31:33

Utifrån denna hänvisning kan man se många intressanta och lite förvirrande ord,

Här står att han skall lägga sin lag i deras bröst i Hebr. 8:10 står det att han skall lägga sina lagar i deras sinnen och Hebr. 10:16 skall han lägga dem i deras hjärtan, tittar man sen vidare vad skriften säger om bröst så, står det i Hes 36:26-27

Och jag skall giva eder ett nytt hjärta och låta en ny ande komma i edert bröst;  jag skall taga bort stenhjärtat ur eder kropp och giva eder ett hjärta av kött.  Hes. 36:26

Jag skall låta min Ande komma i edert bröst och så göra, att I vandren efter mina stadgar och hållen mina rätter och gören efter dem.  Hes. 36:27

När man läser dessa bibelställen, kan man bli ännu mer förvirrad på vad Gud menar, en del av detta gjorde Gud redan i 1 Sam 10:9 med Saul när Gud förvandlade hans sinne och gav honom ett nytt hjärta.

I det han nu vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans sinne och gav honom ett annat hjärta; och alla dessa tecken inträffade samma dag.  1 Sam. 10:9

Men tydligen kom inte en ny ande, eller Guds Ande in i Sauls bröst, det är det som bla är skillnaden mellan gamla och nya förbundet, det nya förbundet som är ett andeförbund, som det står i 2 Kor 3:6

Som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande.  2 Kor. 3:6

 I det nya förbundet har vi fått Anden som en underpant, ett insegel som det står i 2 Kor 1:22 och 2 Kor 5:5

Han som har låtit oss undfå sitt insegel och givit oss Anden till en underpant i våra hjärtan.  2 Kor. 1:22

Och den som har berett oss till just detta, det är Gud, som till en underpant har givit oss Anden.  2 Kor. 5:5

Går vi då tillbaka till Hes 36:26-27 så ser vi att Paulus säger samma sak i bibelställena ovan.

Men utifrån Hesekel och Paulus så blir ju problemet ännu större med sinne, hjärta. Skrivs lagen i vårt sinne, eller skrivs den i vårt hjärta, eller skall Gud lägga lagen i vårt bröst, eller i vårt sinne, eller i vårt hjärta? Problemet blir inte mindre när Hesekel säger att en ny ande eller Guds Ande skall komma in i vårt bröst, att anden bor i vårt bröst/hjärta det vet vi ju, men det blir ju svårt att förhålla sig till det andra om vårt sinne, hjärta, bröst, men vi skall ta ett bibelställe till för att göra det ännu krångligare, det står så här i Job 17:4

Job. 17:4  Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.  

Och egyptiernas förstånd skall försvinna ur deras hjärtan, och deras råd skall jag göra om intet; de skola då fråga sina avgudar och signare, sina andebesvärjare och spåmän.”  (förstånd:  Jes. 19:3

Hjärta och förstånd låter inte riktigt rätt, sinne och förstånd måste väl var det som är det rätta eller?

Se, därför vill jag göra såsom du önskar; se, jag giver dig ett så vist och förståndigt hjärta, att din like icke har funnits före dig, och att din like ej heller skall uppstå efter dig.  1 Kon. 3:12

I detta bibelställe är det Gud som talar och om han jämställer förstånd och hjärta, så måste det vara så och bibelställe på bibelställe säger samma sak där man kan koppla ihop hjärta och förstånd, läs själv här nedan.

Hedningarna, vilka, i följd av den okunnighet som råder hos dem genom deras hjärtans förstockelse, äro förmörkade till förståndet och bortkomna från det liv som är av Gud.”  (förstånd:  Ef. 4:18)

Ty de hade icke kommit till förstånd genom det som hade skett med bröden, utan deras hjärtan voro förstockade.”  (förstånd:  Mark. 6:52)

Då sade han till dem: O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!”  (förstånd:  Luk. 24:25)

Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade.”  (förstånd:  Rom. 1:21

Vi vet ju att förståndet sitter i sinnet och att man tänker med förståndet, men de olika författarna hänvisar till hjärtat, det gör även Jesus, så vi tittar vad Jesus säger om hjärta och förstånd/sinne.

 Men Jesus förnam deras tankar och svarade och sade till dem: ”Vad är det I tänken i edra hjärtan?” Luk. 5:22

Men Jesus förstod deras tankar och sade:  Varför tänken I i edra hjärtan vad ont är?

Matt. 9:4

Här ser vi att Jesus säger samma sak som de andra och likställer hjärtat med sinnet eftersom att man tänker med sinnet/förståndet så blir det en likställning.

Jesus säger att vad som går in i munnen kommer ut den naturliga vägen, men det som kommer ut ur vår mun kan vara orent och orena oss. Det är ju så att vi talar ut vad som kommit in och om jag då har fyllt mitt sinne med allt annat än det som är där ovanifrån, så blir det kanske inte så speciellt rent, men även Guds skrivna ord levererat vid fel tillfälle kan skapa problem för den som får höra det. Det är därför som Jesus säger att det är anden som levandegör och bokstaven dödar, djävulen använde bibelordet för att få Jesus på fall, men han kunde urskilja djävulens tricks. Ord som kommer från Gud till dig är ande och liv, är det inte det så kommer ordet inte från Gud utan från djävulen.

Jesus säger vad hjärtat är fullt av, eller fyllt med det talar munnen, han visar att hjärtat är fullt av onda tankar, men tankarna är väl i min hjärna som är mitt sinne, om det är så, så måste det betyda att en del av mitt sinne är en del av mitt hjärta? Eller att sinne och hjärta är samma sak. Jag talar ju vad jag tänker, men även gärningar, jag gör ju vad jag tänker och gör vad jag säger.

 Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan.”  Matt. 15:18

Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.”  Matt. 15:19

Här verkar det som om Jesus tar med gärningarna

mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, men förvisso att tala skit är ju en ond gärning och Jesus är väldigt tuff med allt som har med vårt hjärta att göra, vi läser från Matt 12:33-37

 33.  I måsten döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess frukt vara god;  eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt vara dålig.  Ty av frukten känner man trädet.

34.  I huggormars avföda, huru skullen I kunna tala något gott, då I själva ären onda?  Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen.

35.  En god människa bär ur sitt goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är.

36.  Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord som människorna tala skola de göra räkenskap på domens dag.

37.  Ty efter dina ord skall du dömas rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig.” Matt 12:33-37

Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen eller vad som finns i mitt sinne, det kommer förr eller senare ut genom munnen.

Man brukar ju exempelvis säga så här till sin fru, du jag har funderat på en sak, ska vi inte, osv. man funderar och talar om vad man tänkt på, vad hjärtat är fullt av det talar munnen, positivt och negativt.

För att nu kunna binda ihop säcken måste vi gå tillbaka till Hes 36 där det står att Anden skulle komma in i vårt bröst, som är vårt hjärta, som är vårt sinne, vilket Paulus bekräftar i Ef 4:23 där han säger att Anden bor i våra sinnen.

 och nu förnyens genom Anden som bor i edert sinne,  Ef. 4:23

Så om Hesekel säger att Anden skall komma in i vårt bröst och Paulus säger att anden bor i sinnet, då är ju bröst, hjärta och sinne samma sak, här faller det liksom på plats, för om nu Paulus säger att anden bor i sinnet och eftersom vi redan vet att sinne är förstånd, hjärta och bröst, så förstår vi att det som Jesus kallar ditt innersta, där en ström av levande vatten skall strömma fram, vilket handlade om anden som ännu inte var given. Då är det alltså så att bröst, hjärta, sinne, förstånd, alltsammans är samma sak, man kan inte åtskilja dem, men att anden bor i sinnet som är vårt hjärta som finns i vår kropp, där gör ändå bibeln en åtskillnad!

Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.”  Hebr. 4:12

här kan man tydligt uppfatta det som om hjärta, tankar/sinne är en helhet, men här kommer en ny sak in, själen, vad är själen i allt detta?

Så sade HERREN: Ställen eder vid vägarna och sen till, och frågen efter forntidens stigar, frågen vilken väg som är den goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra själar.”  Men de svarade:  Vi vilja icke vandra på den. Jer. 6:16

Alldenstund vi hava hört att några som hava kommit från oss hava förvirrat eder med sitt tal och väckt oro i edra själar, utan att de hava haft något uppdrag av oss,  Apg. 15:2)

Renen edra själar, i lydnad för sanningen, till oskrymtad broderlig kärlek, och älsken varandra av hjärtat med uthållig kärlek,   1 Petr. 1:22

 Mina älskade, jag förmanar eder såsom ”gäster och främlingar” att taga eder till vara för de köttsliga begärelserna, vilka föra krig mot själen.  1 Petr. 2:11

Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.  Jak. 1:21

Finna ro för era själar säger Gud genom Jeremia, är inte frid och sinnesro samma sak som själsro?  Ja utifrån Jer. 6:16 och de andra bibelställen så uppfattar jag det som om själen är detsamma som hjärtat, sinnet, bröst, förståndet och i allt detta har Guds Ande tagit sin boning, i vårt inre. Om vi ser vad synonymerna säger om hjärta, så säger den just sinne, bröst, själ och inre.

Jag skall nu göra en enkel förklaring på hur vi fungerar:

Processorn är hjärnan i datorn, operativsystemet är grundprogrammet för att datorns olika delar skall fungera och hårddisken är minnesbanken. Vill man sen att det skall finnas fler funktioner så måste man installera program för de olika funktionerna.

Man brukar säga att Kristus är huvudet eller att han är källan till allt liv.

Det betyder att han är utgångspunkten för allt det som vi är, behöver och utgångspunkten för allt det som vi gör.

Men vad är ett huvud? Ett huvud är datorn i människan där allting lagras och precis som i hårddisken där det finns ett operativsystem som man kan kalla ett grundsystem för att kunna fungera, så har huvudet också ett såkallat operativsystem som är vårt grundsystem med en processor för att vi skall kunna fungera, men detta är bara grunden, resten måste precis som datorn installeras. Om inte operativsystemet och det som är installerat i datorn fungerar så fungerar ingenting. Samma med oss människor, om inte hjärnan funkar som den skall, så funkar inte heller kroppen som den skall. Samma sak med Kristus som huvud, han är för oss som vårt eget huvud, allt vi behöver finns i honom och när vi lever av honom och genom honom, därför är det viktigt vad vi stoppar i oss och hur vi talar, tyvärr är det ju så att man kan ju tala vänligt och ha ett fint yttre men ändå vara en djävul på insidan!

Deras tunga är en mördande pil, vad den talar är svek.  Med munnen tala de vänligt till sin nästa, men i hjärtat lägga de försåt för honom.”  Jer. 9:8

Dessa ord talar för sig själv.

20.  Min son, akta på mitt tal, böj ditt öra till mina ord. 

21.  Låt dem icke vika ifrån dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup. 

22.  Ty de äro liv för envar som finner dem, och en läkedom för hela hans kropp. 

23.  Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet. 

24.  Skaffa bort ifrån dig munnens vrånghet, och låt läpparnas falskhet vara fjärran ifrån dig. 

25.  Låt dina ögon skåda rätt framåt och dina blickar vara riktade rakt ut. 

26.  Akta på den stig där din fot går fram, och låt alla dina vägar vara rätta. 

27.  Vik ej av, vare sig till höger eller till vänster, vänd din fot bort ifrån vad ont är.  Ords 4:20-27

Att följa denna uppmaning är nog det viktigaste vi kan göra, bortsett från den intima relationen med Kristus.

Lyssna på Gud, skriva ner, läsa och bevara det han sagt till dig personligen,

Läsa all skrift för att byggas upp till Kristus, bevara ditt hjärta/sinne/tal rent, gå dit Gud har visat dig och gör det han sagt.

Problemet för en kristen är inte igentligen huruvida det är hjärta, sinne, eller själ, utan om det som, så att säga kommer till mig, eller det som jag tänker och talar är Guds tankar eller människotankar.

Men han vände sig om och sade till Petrus: Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen; du är för mig en stötesten, ty dina tankar äro icke Guds tankar, utan människotankar. Matt.16:23

Här ser vi en situation där åtskillnaden är tydlig och att Jesus är skrämmande noga när det gäller människotankar eller Gudstankar, vad vi också kan se är att människotankarna är i vägen för Guds planer och att de är en stötesten för honom. Det går inte att kombinera människotankar med Gudstankar hur fina och förträffliga de än är.

Och som jag ser det är det på det planet det skall vara. Människotankar kommer från människans sinne, Gudstankar kommer oftast från Anden som bor i sinnet.

Anden låter Gudstankarna flyta upp till sinnet såsom ett flöte flyter upp till vattenytan.

Bibeln säger att vi skall pröva profetiskt tal, inte förkasta, för att inte utsläcka anden.

Men att pröva är kanske inte så lätt om man inte vet hur man gör. Det först jag kan säga är att det tar tid att lära sig, man behöver träna som det står i Hebr. 5:14,

Men det grundläggande är att Gud talar i linje med sitt ord, det är därför Paulus i Rom 12:2 säger att vi skall låta oss förvandlas genom sinnets förnyelse, så att vi kan pröva vad som är Guds vilja, gott, välbehagligt och fullkomligt.

Åter till Hebr. 5:14

Ty den stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vanan hava sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont.  Hebr. 5:14

Här står det genom vana har sina sinnen övade och det tror jag betyder att vi lever ett liv där vi aktivt och noggrant lyssnar på Guds röst och aktivt tar emot och prövar ordet, tankarna, eller det som Gud visar i skriften. Men för många blir det ingen prövning av ordet eller tanken som kommer till dem, utan det blir istället så som Jesus sa i

Mark 4:14-20

14.  Vad såningsmannen sår är ordet.

15.  Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.

16.  Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden:  det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,

17.  men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid;  när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.

18.  Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena:  det är sagt om dem som väl höra ordet,

19.  men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt.

20.  Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt. ”Mark 4:14-20

Utifrån denna text kan jag förstå att jag har ett ansvar, att inte låta mitt sinne vara en genomfartsled för tankar, varifrån de än kommer, utan en sorteringsstation där jag tar emot orden och prövar dem, behåller det och håller fast vid det som jag förstår kommer från Gud.

I början så blir det många fel och det beror framför allt på att vi inte har fått instruktion om, dels hur Gud talar, dels hur man känner igen och urskiljer hans röst och dels hur man prövar det man fått i skriften. Skriften har en hel del att säga om det hela, men det intressanta är att det mesta vänds tillbaka till dig, ta ex Jer 29:11 där det står, jag vet väl vilka tankar jag har för dig, nämligen fridens tankar och inte ofärdens, ett annat ord säger att Gud talar frid till sitt folk, med andra ord kan man säga att det som Gud talar signalerar frid och är något som jag upplever i mitt inre. Jakob säger samma sak i Jak 3:17

Men den vishet som kommer ovanifrån är först och främst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri ifrån tvivel, fri ifrån skrymtan. 

Jak. 3:17

Här visar Jakob flera saker som är kännetecken när det kommer något från Gud.

1. Ren.

2. Fridsam.

3. Foglig.

4. Mild.

5. Full av barmhärtighet.

6. Andra goda frukter.

7. Fri ifrån tvivel.

8. Fri ifrån skrymtan.

Om det är Gud som talar, så har det han sagt dessa frukter i ditt inre, även Jesus hänvisar till vårt inre i Luk. 12:57

Varför låten I icke edert eget inre döma om vad rätt är? Luk. 12:57,

Men om du inte blivit förnyad i ditt sinne, renad och helad i ditt inre, så är det inte säkert att du uppfattar det som Jak 3:17 säger, eller om du inte är övad i att skilja mellan gott och ont.  En annan viktig sak är att du vågar röra dig framåt i linje med ordet du fått, eller handla i tro som det också heter, det är ju först då du får veta att det var Gud som talat till dig.  Men är du rädd för att göra bort dig, är du rädd för att skämma ut dig, är du rädd för vad folk ska tycka och tänka, eller är du rädd att det du fått från Gud är fel, att det inte är från Gud så att du inte vågar handla, ja då är det tyvärr så att du inte kommer att utvecklas vidare i din vandring med Gud, utan du stannar kvar i barnstadiet, tro kräver någon form av handling, handling i tro på det man hört, men en handling kan vara att vänta på Guds tillfälle, Gud kan säga till dig, gå dit, vänta där tills jag kommer med nästa bud, men jag tror inta Gud gör så innan man lärt sig en hel del om att lyssna och urskilja. En handling kan också vara att vara stilla, frågan är ju vad Gud säger, det är det som avgör handlingen.

Sen är det skillnad på om Gud säger att han skall göra det eller om du skall göra det, ex han säger till dig i kommande dagar skall jag låta, osv. osv. här är det Gud som skall handla inte du, dvs. om han inte manar dig att tala ut det han sagt.

Så när vi förstår att anden som bor i vårt sinne, vill tala till oss i vardagslivet och leda oss i detaljerna, då är ju frågan vad du kan göra?

Jo detta!

1.Våga tro att det är Gud som talar till ditt sinne genom sin ande.

2. Förkasta inte tanken, känslan, bilden, förnimmelsen, maningen utan pröva den.

3. Våga Handla på det som du tror Gud sa.

Jag säger inte att detta jag skrivit är sanningen om hjärta och sinne, utan var och en får själv pröva och komma fram till vad som är sant i denna fråga!

Av Björn Jönsson    

Löftets folk del 7 av Sven Reichmann from Fokus Israel on Vimeo.

Tidigare avsnitt:

Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5

Del 6