Ca 4:13 minuter in framkommer det att Arken tar betalt för förbön.  Pinsamt.

Programmet ”Från Sverige till himlen” där ungdomspastor Ann-Sofi Rosqvist med familj från Arken medverkar, sändes på TV2 onsdagen den 14 december kl 20.30.  Läs om programmet och se trailer. Programmet kan fortfarande ses på SVTPlay fram till 27 januari.

Det finns mycket att säga om detta avsnitt.  Å ena sidan framstår Ann-Sofi som frimodig och orädd och tvekar inte det minsta att vittna om sin tro och liv som kristen och engagerad i församlingen.  Hon lindar inte in svaren utan är tydlig och klar i budskapet (oavsett vad man tycker om svaren).  Å andra sidan saknar jag eftertänksamhet och större medkänsla i Ann-Sofis svar, när programledaren (Anna Lindman Barsk) tar upp frågan om dem som upplever sig tagit skada i församlingen och ifrågasätter andra områden.   Att ungdomspastorn blinkar nervöst med ögonen genom hela intervjun är lite störande, liksom ”smakprovet” på tungotalet framför kameran som är direkt obibliskt om vi frågar Paulus.

Förbön för sjuka 150 kr

Jag tillhör dem som verkligen ansträngde mig att lägga förutfattade meningar åt sidan och se programmet med ett positivt sinnelag, men när Anna Lindman Barsk lyfter fram ”administrationsavgiften” om 150 kr för en förbönsstund för församlingsmedlemmen David, är det omöjligt att inte lyfta på ögonbrynen. 150 kr för handpåläggning med lite tungotal från två avlönade ”församlingstjänare”. VA???? Vet inte riktigt om man ska skratta eller gråta.  Följdfrågorna är många.  Finns det någon nöjd-kund-garanti?  Pengarna tillbaka om förbönen inte hjälper?  Rabatt på nästa förbönsstund om David inte blir helt frisk?

Anna Lindman Barsk låter sig inte imponeras av de rappa svaren på diverse allvarliga frågor.

”Jag tänker att det skulle vara drivor av folk här om det verkligen fungerade”

”Det är det första man skulle berätta på Aktuellt i kväll om man här kunde väcka [döda] människor till liv”

Programledaren påpekar vilket enormt ansvar församlingen har som gör ut med det ena löftet efter det andra.  Ungdomspastorn verkar ta detta med en klackspark och svarar;

”Jesus kan och vill bota alla. Vi bereder en plats [för endast 150 kr besöket!] – på det sättet tar vi ansvar.  Varje människa bär ju på ett sätt ansvar själv för sitt liv”

Det är svårt att inte tolka Ann-Sofis svar som att det är var och ens eget ansvar om de inte skulle bli helade.  Det är inte säkert det var så hon menade men så fort man tar betalt för en ”tjänst” ökar man inte bara ansvaret att ”leverera” märkbara resultat, utan frågan är om det inte är en tidsfråga innan någon anmäler församlingen för kvacksalveri

Vem har glömt det pinsamma programmet med pastor Linda Graaf för många år sedan nu där Robert Aschberg ifrågasatte Lindas anspråk och ställde Linda Graaf mot väggen.  Tyvärr är jag rädd för att båda dessa program är till mer skada än nytta.  Även om det senare antagligen är det inslag församlingen hellre vill minnas så har jag svår att se hur Guds rike gagnas av något av programmen.

Hoppas jag har fel!

Over and out

MyTwoCents / Daniel

Finns det en koppling mellan ”administrationsavgiften” och min tidigare bloggpost (2010-06-17) om församlingen?: Likviditetskris i församlingen Arken (Kungsängen)

Jan Blom ny andrepastor på Livets Ord, Uppsala.

Robert Ekh skall ut och resa.

Församlingen Livets Ord, Uppsala:

I söndags hälsades pastor Jan Blom välkommen som ny andrepastor i församlingen Livets Ord, Uppsala.  Bekräftan att så är fallet fanns på LO:s predikotur i förra veckan samt via PR-chefen Magnus Dahlberg som hälsar att ”Robert kommer även fortsatt att vara en av våra viktigaste medarbetare, samt fortsätta vara medlem i styrelsen.”

För tydlighetens skull tar jag med hela svaret från Dahlberg:   

Robert Ekh kommer att resa mer än tidigare. Mycket utomlands. Dela med sig av all erfarenhet han har kring församlingsliv och familjeliv. Så Janne Blom kommer att ta mer ansvar för det lokala arbetet.

Men det är Janne som kommer att vara andrapastor. Men det finns ingen ”gradering” av dem på det viset. Robert kommer även fortsatt att vara en av våra viktigaste medarbetare, samt fortsätta vara medlem i styrelsen.

Magnus

Från: Daniel F orslund [mailto:daniel.f orslund@ clubtele.se]
Skickat: den 28 november 2011 15:42
Till: Magnus Dahlberg
Ämne: VB: Robert Ekh

Hejsan,

Jag såg på LO:s predikotur att Jan Blom skulle avskiljas till andrepastor på LO.   Ersätter han Robert Ekh eller får ni en till andrepastor?

Mvh/Best Regards

Daniel F orslund

www.aletheia.se

Huruvida det ligger något annat bakom att Ekh nu delvis drar sig tillbaka kommer framtiden att visa.  Trosrörelsen har ju som bekant för en del, sitt eget sätt att avsluta meningsskillnader av olika slag på ett ”snyggt sätt”.  För tillfället sitter vi inte på någon information att så skulle vara fallet och återger endast den officiella informationen utan egna spekulationer.

mvh

MyTwoCents

Missa inte:

Intervjuer med pastor Sten-Gunnar Hedin och Bengt Malmgren

Pingstpastor Mikael Karlendal: Synpunkter på ekumeniskt samtal

Lika – men ändå olika? Andy sammanfattar samtalskvällen.

F.d. lärare på Livets Ord, Christopher Alam, om Ekmans romantiska syn på katolicismen

Ulf Ekmans svärfar kritisk till Livets Ords nya linje!

Högaktuell predikoserie: Katolicism kontra evangelikal kristendom

Barnet, badvattnet och smutsen…

Gästblogg av Sefast Tronde

Renlärighetsiver är något smittsamt, något som tyvärr många smittats av i denna sena tid, kort, kort förr än Jesus återkommer. Och ändå verkar det paradoxalt nog så att de största renlärighetsivrarna både bekänner tro på att Jesus faktiskt kommer snart, och ändå inte följer de bud som Han själv uttryckligen sagt är de främsta, att älska vår nästa.

Historiskt sett är de mycket, mycket få predikanter, evangelister och lärare som inte haft någon biblisk tvivelaktighet i någon av sina predikningar som inte kunnat dokumenterats. Jag vill påstå att minst 95 procent någon gång gått utanför sitt ljus och sin kallelse, och haft smärre eller mer framträdande delar i sin lära och förkunnelse som varit diffus eller mer eller mindre bibelstridig på något sätt. Nära nog alla kan ifrågasättas på den grunden.   

Nu mer än någonsin skall allt målas i antingen svart eller vitt. Kan någon vid något tillfälle tillvitas någon annan nyans än vitt bör han definitivt kategoriseras som svart. Finns någon smuts i badvattnet så spolar vi ned hela barnet.

Samma sak om någon känt någon, stått på samma plattform som någon, eller till och med setts tillsammans med någon känd villolärare: – Spola ner skiten!

Och visst hade den gode Martin Luther producerat grova antisemitiska, ja antijudiska skrifter, vid slutet av sin livsgärning, men skall vi för den skull spola ned allt det goda reformationen åstadkom? Är frälsning genom tron allena något som därigenom förlorat sitt värde? Är skriftens ord som yttersta auktoritet för lära och efterföljelse något som blivit passé, efter att det Lutherska syndaregistret i exploaterad form kommit i dager…?

En efter en av dem som gått före skall formligen avrättas, och hela deras livsverk förklaras nattsvart, därför att något av deras smuts flutit upp till ytan decennier och mer, efter att de gått ur tiden. Hur enögd och enfaldig har då inte vår tids kristenhet blivit?

Eller för att dra det en liten bit till: – Skall alla vi som upplevt oss välsignade av olika förkunnares, lärares och reformatorers livsverk förklaras byggt vårt hus på ”lösan grund”? Med denna logiska konsekvens återstår snart bara att den rätta läran kan reduceras till, ”kritisera, förtala, förbanna och kasta ut all förkunnelse som kommit ur munnen på en som över huvud taget någon gång sagt något som inte har stöd i Guds ord”.

Och i konsekvensens namn blir då nära nog alla helanden av sjukdomar av djävulen. Att under och tecken sker är snarare ett tecken på obiblisk bluff och villolära, och inte alls ett tecken på att Guds Helige Ande verkar.

När nu snart sagt alla Läsare är gångna ur tiden, finns inte längre någon läsare som prövar. Många tycks nu pröva efter sin egen självutnämnda duktighet och präktighet och citerar Guds Ord så det formligen smattrar…

Elakast vinner…!!! Kasta smuts på honom/henne – så kan vi med ett hånleende spola ner honom med badvattnet! No mercy! Attityden, raljansen och hånleendet är ingen synd, för motivet var ju renlärighet – alltså kärlek – i omsorg om andra som inte har samma ande-bedömningens förmåga som jag. Denna förmåga mäts nämligen i hur många du pekat ut – precis som i häxprocessens dagar – precis som under inkvisitionen. Spola ner eländet!

Eller kanske vi skall vända på problemet och börja älska varandra: Att älska sin nästa såsom sig själv innebär ju även att även älska den religiöst orene och vilsefarne Samariten!
Om någon av en händelse känner sig utpekad av vad jag skriver vill jag tillägga, att pekar jag på dig med ett finger så pekar tre fingrar tillbaka på mig själv. Vi är alla delaktiga i den kärlekslöshet som råder. Det enda konstruktiva vi kan göra är att tillsammans böja våra knän inför Gud, och börja följa Hans bud att älska varandra!

” Om någon säger sig älska Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som icke älskar sin broder, som han har sett, han kan icke älska Gud, som han icke har sett. 21Och det budet hava vi från honom, att den som älskar Gud, han skall ock älska sin broder.” (1Joh. 4:20-21)

Om vi nu har budet att älska varandra, så bör vi veta att kärleken är ett val i första hand, som väl kan ge en upplevelse av känslor i andra hand. Upplever vi inte känslan av kärlek till vår broder får vi sannerligen bedja till Gud, och Han hjälper – frälser och förvandlar – även hjärtan av sten.

Många, många apostlar, evangelister och div. förkunnare har börjat i anden men slutat i köttet. Världsliga frestelser av girighet, sexuell lockelse och högmod har kommit emellan. Syndafall och påföljande fortsatt vandring i köttet, med villolära och andligt bedrägligt beteende har ibland blivit resultatet. Men var därför den första delen av vandringen fel? Bör vi inte vara så ödmjuka inför Gud att vi kan behålla det goda?

Många män och kvinnor som varit mäktigt använda av Gud och som senare fallit har ändå lämnat god frukt efter sig: Människor som blivit helade, förvandlade och frälsta. Den som läst lite av sin väckelsehistoria vet det väl. Inte skall vi väl förkasta hela pingstväckelsen till följd av att William J. Seymour var i återkommande och svåra konflikter i slutet av sin gärning. Inte bör vi förkasta en av Europas historiskt största väckelser, i Wales, vars redskap var Evan Roberts, för att Roberts vid sitt livs slut blev djupt depressiv och sinnessjuk. Inte bör vi heller förkasta Smith Wigglesworth, och alla de kraftgärningar som Gud gjorde genom honom, för att han ofta bar sig konstigt åt och även slog någon i magen inför när märkliga helandeunder skedde. Eller bör vi underkänna alla de uppskattade ca 2 miljoner helanden som ägde rum vid Kathryn Kuhlmans tjänst inför Gud, till följd av hennes medverkan i ett äktenskapsbrott och hennes okuvliga personlighet att bl.a. ha kontakt med flera utpekade villolärare och även påven…

Det finns många, många fler exempel från såväl biblisk tid som i nutid. Bibeln säger även om profeterna, att det var människor av samma natur som vi. Alltså med svagheter, karaktärsbrister och ibland med svåra misslyckanden.

Jag tror inte på att kasta ut barnet med badvattnet. Jag tror i stället på att pröva allt och behålla det goda. Jag tror på Guds barmhärtighet. Utan Guds barmhärtighet skulle jag inte vara frälst. Utan Guds oändliga kärlek och barmhärtighet skulle jag inte ens leva.

Kan vi bedja med psalmisten David, ”Gud, var mig nådig efter din godhet,
utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet”. Och, börja praktisera välsignelsens ämbete, som Bibeln säger att Jesu efterföljare har.

Då kanske vi till och med kan börja se att det funnits många som börjat i anden men slutat i köttet, och att Gud även genom dem efterlämnat en del god frukt åt oss. Och att vi inte skall vara så snara att döma på orätta grunder, och kasta ut barnet med badvattnet.

// Sefast Tronde

Vetlanda Bibelcenter tillhör sedan i våras Pingströrelsen

Det kom till min kännedom under veckan att VBC numera är en pingstförsamling.  Eftersom jag tillhör dem som de sista tre åren undrat när landets trosförsamlingar skall börja reagera på Livets Ords nya linje slog jag en signal till pastor Patrik Olofsson för att få mina misstankar bekräftade.  Jag hade hoppats på några liknande uttalanden som f.d. bibelläraren på Livets Ord Christopher Alam gav under denna intervju.

Ganska tidigt i samtalet stod det klart att pastor Olofsson inte önskar bli ledare för någon proteströrelse eller gå till attack mot förändringarna i den tidigare gemenskapen.  Det var tydligt att pastor Olofsson är totalt ointresserad av kyrkopolitik och mer intresserad av att lära sig nå Svensson, Jansson och nyinflyttade svenskar med evangeliet om frälsning.  Trots att jag inte fick de uttalanden jag sökte, upplever jag inte att de uteblev av feghet eller rädsla för Livets Ords ledarskap, utan ur en genuin önskan att gå vidare utan onödiga konflikter och ryktesspridningar.

Jag respekterar hans önskan att inte attackera syskonen i den tidigare gemenskapen med Livets Ord, men tror ändå att församlingens byte av samfund har ett nyhetsvärde i sig och mycket väl kan vara ett diskret startskott av något slag då rapporter om en rad trosförsamlingars frågetecken kring bl.a. smygkatoliceringen i Uppsala nu florerar allt oftare.  Detta är som sagt min åsikt och inte något pastor Olofsson förmedlade.

-

Ett genuint fokus på att vinna själar för Messias kan inte vara fel

Jag fick som sagt en stark känsla av att pastor Olofssons nöd för de förlorade i allra högsta grad är genuin och  accepterar att den överstiger önskan att träta med Livets Ord.  Jag vill således avsluta med att önska Olofsson och församlingen Vetlanda Bibelcenter Guds rikaste välsignelse i den vision de har.   Det rör på sig i fler än ett samfund just nu, så vad samfundsbytet för Vetlanda Bibelcenter kommer att betyda för övriga Trosrörelsen får istället framtiden visa.

Over and Out

MyTwoCents / Daniel F orslund

Gästblogg av Sefast Tronde

Gud har i sin nåd givit oss frälsning genom Sin Son, Jesus Kristus vår Herre. Denna dyra gåva får vi ta emot i tro. Till vår främsta hjälp att ge oss vad vi behöver för vår vandring, för att inte förlora vår frälsning har Han gett oss Sitt Ord och Sin Ande. Ordet och Anden går inte att åtskilja för att vi skall förstå eller hitta rätt, för emellan dem står vårt förstånd som är en del av vår fallna natur som måste överlåtas för att inte stå hindrande i vägen.

Bibeln säger att ”Gud är Kärleken”, alltså är Gud målet och vägvisaren till Honom Ordet. Den Helige Ande är läraren för att Ordet skall bli liv, och därför måste vi överlåta vårt förstånd och vår vilja.

För att pröva en förkunnelse måste vi därför läsa Bibeln grundligt. Den Helige Ande kan väl ge den som är nyfrälst och ej har någon större kunskap i Bibelns ord ’en magkänsla’ om att något är rätt eller fel, men förståndet kräver kunskap för att ge insikt och kunna vidareförmedlas. Vi måste därför pröva allt mot Bibelns ord, att förkunnelsen stämmer överens med bibelordet, och inte minst att vi prövar efter de sätt som bibelordet föreskriver. Alltså genom att tillämpa explicita bibeltexter så bra som vi förmår, men även för att få en fullständig förståelse, låta olika bibeltexter förklara och bekräfta varandra i fråga om mening och betydelse. Gudsordet ger oss riktlinjen ”ej utöver vad skrivet är”.

En sak vi bör vara väl medvetna om är, att all förkunnelse färgas av förkunnaren, att därmed nära nog all förkunnelse inte är fullständigt bibeltrogen. Även de som läst Bibeln regelbundet under flera decennier, kanske flera tusen timmars läsning, är inte perfekta i den meningen att vart ord överensstämmer med Ordet, utan att allt måste prövas. Det finns inga perfekta människor ens i Guds Rike, här på jorden.

Stämmer en predikan överens med Bibeln till 95 procent är det förmodligen en ganska bra predikan. Men sedan följer en viktig sak, och det är vad det var som inte stämde. Är det en av de frälsningsgrundande sanningarna, vem Jesus är, vad försoningsverket på Golgata innebär, och hur du tar emot denna Guds frälsning, kan förkunnelsen ändå vara förkastlig. Men oftast är den del av förkunnelsen som inte stämde med Bibelns ord mindre väsentliga saker, och då bör det ändå kunna vara en bra förkunnelse.

Att pröva om någon som är förkunnare är att betrakta som en Gudsman eller en villolärare är en ännu delikatare uppgift. Främst därför att vi uppmanas att visa ifrån oss villolärare och inte söka gemenskap med dem, och i denna bedömning ligger därför en dom från vår sida. Alltså ett avgörande till avståndstagande. Det innebär även en ytterligare svårighet, att vi prövas i vår kärlek. Det näst främsta budet är att vi skall älska vår nästa såsom oss själva. Vid en omvänd tolkning innebär det att vi är pliktiga att älska villoläraren som person, och ständigt vara beredda att förlåta och söka upprätta honom, i de fall han ändrar sig. Svårt, ja, men inte för svårt. Gud gör det möjligt, men det kräver likaledes en fullständig överlåtelse från vår sida.

Misstänksamhet och kriticism är alltså ingen väg till prövning av olika förkunnare. Att pröva en människa, huruvida hon bör vara att betrakta som villolärare eller ej, kräver ett rigoröst följande av Bibelns ord. Först skall förkunnelsen i fråga vara systematiskt felaktig gentemot Bibelns ord, gällande fundamentala frälsningsavgörande sanningar, dvs. på ett sätt som indirekt eller direkt kan orsaka att människor förlorar sin frälsning i Jesus Kristus vår Herre.

Att i eskatologisk förkunnelse predika att ”uppryckandet av de frästa”, som vissa bibeltexter talar om, skall ske före Jesu fysiska återkomst till Jorden, eller i samband med Jesus återkomst är i sig ingen frälsningsgrundande lära, och skillnader i detta avseende bör därför ej heller anses vara någon villolära. Ej heller bör frågan om att fira Gudstjänst på lördag eller söndag vara något som skiljer oss från Guds frälsning, och således ej heller vara något som är att betrakta som villolära eller ej. Detta är endast skillnader i fråga om olika teologiska tolkningar. Många fler exempel skulle kunna ges.

När människor prövas på detta sätt, föreskriver Bibeln några ord som vi ej kan förbigå. Jag skall härvid ta upp några av de viktigaste.

Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder. Men om han inte lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för att ’var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago’. Lyssnar han inte heller till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig såsom en hedning och en publikan.

Mat. 18:15-17

Detta ord från Matteus Evangelium gäller försyndelse i allmänhet, och en av de mest fundamentala synderna den som menar sig vara en kristen kan göra är försyndelse mot Guds Ord. Bibelordet vilar på ett självbekräftande bibliskt fundament, eftersom det återger och har sin bekräftelse i Mose lag i gamla testamentet.

En man, som kommer partisöndring åstad, må du visa ifrån dig, sedan du en eller två gånger har förmanat honom.

Tit. 3:10

Titus var en av Paulus närmaste medarbetare, som Paulus i sitt brev ger många värdefulla instruktioner hur han skulle handla när villolärare uppträdde. Det är av vikt att man noterar att domen ”att visa ifrån” skall föregås av att personligen ”förmana en eller två gånger”. Paulus bekräftar därvid även, i likhet med Jesus, Mose lag.

Jag bjuder dig, nu som när jag for åstad till Macedonien, att stanna kvar i Efesus och där förmana somliga att inte förkunna främmande läror eller akta på fabler och släktledningshistorier utan ände, som ju snarare vålla ordstrider än främja den Guds ordning, som kommer till fullbordan i tron. Och förmaningens ändamål är kärlek av ett rent hjärta och av ett gott samvete och av en oskrymtad tro.

1 Tim. 1:3-5

Båda de brev som Paulus skriver till Timoteus innehåller många förhållningssätt i fråga om prövande av läror och förkunnare. Ovan citerade ord är tydligt, och uttrycker explicit att förmaningens ändamål är kärlek. Alltså både förhållningssättet till den som skall förmanas och omsorgen om de som kan bli bedragna. Dessutom fastslår detta bibelord som så många andra att systematiskt felaktig förkunnelse skall föregås av personlig förmaning. Man kan helt enkelt inte, enligt Bibeln, vidta domshandlingen att uppmana till avståndstagande utan att man tidigare förmanat.

Ve er, ni skriftlärde och fariséer, ni skrymtare, som ger tionde av mynta, dill och kummin, men underlåter det som är viktigast i lagen, nämligen rätten och barmhärtigheten och troheten.

Mat. 23:23

Men detta är, vad ni skall göra: Tala sanning med varandra; döm rätta och fridsamma domar i era portar.

Sak. 8:16

Jag tar ovan upp två ord som gäller vid prövning och vidföljande domshandling av villolärare, det första är ett ord från Jesus själv, till fariséerna, där Jesus starkt kritiserar dåtidens religiösa etablissemang för att följa de yttre synliga delarna av Mose lag, men inte akta på det väsentliga innehållet: rätten, barmhärtigheten och troheten. Starkt! Det andra ordet från profeten Sakarja fungerar även som en likartad bekräftelse. Orden kan väl stödja förfarandet för allahanda prövning av vad som är rätt och fel, och ytterst sätt gäller det i synnerhet evangelii förkunnelse. Alltså en ledstjärna för hur vi skall handskas med dem som gått vilse: först förmana personligen, minst ett par gånger, innan saken ges offentlighet, och givetvis allt i barmhärtighet.

En intressant not i sammanhanget är att Jeremia var en av de profeter som specifikt fick en uppgift att vara en väktare i Israel, mot all tilltagande gudlöshet som fanns på hans tid. Han har även givits smeknamnet ”tårarnas profet”, vilket väl återspeglar det hjärta av barmhärtighet som profeten Jeremia hade i sin svåra uppgift.

Måste i stället den ene brodern gå till rätta med den andre, och det inför de otrogna?

1 Kor. 6:6

Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.

Ord. 14:21

Sist vill jag ta upp ett par bibelställen som säger något om saker man inte skall göra. Det första bibelordet kommer från Paulus, där han skarpt inskärper att förmaning som naturligt innehåller klander, före sakens avgörande, inte skall ske inför offentligheten. För att backa tillbaka något måste vi åter erinra vikten av barmhärtighet mot den som anklagas. Främst på grund av Korintiernas brist på barmhärtighet i denna fråga blir Paulus tillsägelse så skarp.

Det senare bibelordet kommer från Ordspråksboken och är en allvarlig varning för att visa förakt för sin nästa, vilket fastslås som synd. Att klandra utan sak, använda nedsättande omdömen, och göra orättfärdiga jämförelser där någon likställs med kända villolärare är en typ av ohöljt förakt som varje kristen borde ta avstånd från.

Bibeln visar om och om igen, med bibelord efter bibelord, att all prövning och förmaning skall ske i kärlek och barmhärtighet. Det är något som jag upplevt blivit en allt större bristvara i dag, och föga tröst får jag av Jesu ord (Matt. 24:12) om att kärleken skall kallna i de yttersta tiderna. Därför anser jag att vi bör vara barmhärtigare mot varandra, och åtminstone försöka att handla på ett bibliskt sätt när vi prövar olika förkunnare. Den som menar sig vara en Jesu efterföljare bör därför ej heller döma någon ohörd.

Då jag menar att Bibeln är så pass tydlig ifråga om hur läror och dess förkunnare skall prövas anser jag att det skall kunna åstadkommas en konsensus om hur dessa frågor skall bedömas. Åtminstone bland de som bekänner Bibeln som högsta auktoritet för lära och tro.

// Sefast Tronde

Ulf Ekmans svärfar, Sten Nilssons profetiska tankar kring det som nu sker inte bara inom Trosrörelsen, utan stora delar av  f.d. evangelikala sammanhang:

Det håller på att ske på nytt! (Ur Guds sjufaldiga förbund av Sten Nilsson, utgivet på Livets Ords förlag.)

I det andliga halvmörkret börjar man i vår tid ropa till den katolska kyrkan med begäran om ett ”samtal” som innebär en önskan om ett närmande till varandra. Vad innebär detta för den fria evangeliska kyrkan? Det är inte svårt att förstå. Den evangeliska församlingens bekännelse är att Jesus Kristus är Herre. Men den katolska kyrkan tillber Himladrottningen fast under det skyddande namnet Maria, Guds Moder. Bilden av kvinnan med barnet tillbads långt före Kristus. Den ursprungliga modern var Semiramis, Nimrods drottning, som ju var mönsterbilden för den tygellösa lutan. Hon identifierades med Venus, orenhetens moder. Samma kvinna med barnet och bägaren tillbeds praktiskt taget över hela världen under skilda namn. I Egypten tillbads modern och barnet under namnes Isis och Osiris; i Indien Isi och Iswara; i Östasien Sybele och Deoris; i det hedniska Rom Fortuna och Jupiter; i Grekland Ceres eller som Irene med Platus i sina armar. Shing Moo, Kinas andliga moder, är också representerad med ett barn i sina armar.

Varifrån fick dessa nationer denna gemensamma gudamoder om inte just från Babylon? Tillbedjan av Maria som Guds Moder och med en gosse på sitt knä har sitt ursprung i Babylon. I Bibeln finns inte ett spår av sådan tillbedjan. Listan på villolärorna i den kyrka, som förenade sig med den babyloniska mysteriereligionen, kan göras hur lång som helst. Vi skall bara nämna några dogmer, som olika påvar infört till minne av sig själva.

• Den äldsta, obibliska läran är bönerna till de döda samt korstecknet – ett tecken som inte hade med Kristi kors att göra utan var bokstaven T i det mystiska ”Tau” i den babyloniska kulten.
• Tillbedjan av Maria, Jesu moder, och bruket av titeln Guds moder började år 381 och blev erkänd dogm vid kyrkomötet i Efesus år 431.
• Prästkläder och skrudar togs i bruk på 500-talet.
• Läran om skärselden antogs år 593, när Gregorius den store var påve.
• Bönerna till Maria började 600 år efter Kristus.
• Påvetiteln har ett hedniskt ursprung och gavs först åt Roms biskop år 600.
• Tillbedjan av kors, bilder och reliker auktoriserades år 787.
• Helgonförklaring av döda personer började genom Johannes XV år 995.
• Celibat för prästerskapet blev lag år 1079, när Bonifatius var påve.
• Nattvardsdogmen att brödet under mässan förvandlades till Kristi fysiska kropp för att ätas levande, antogs av påven Innocentius III år 1215. Tillbedjan av nattvardsbrödet var något som påven Honoratius hittade på att införa i kyrkan år 1220. Katolska kyrkan tillbad alltså en Gud, gjord i ett bageri!
• Bibeln förbjöds att läsas av lekmän och blev förbjuden vid kyrkomötet i Toledo år 1229.
• Läran om skärselden proklamerades som kyrkans troslära vid kyrkomötet i Florence år 1439.
• Påvens ofelbarhet proklamerades som dogm 1870 av Pius IX. Och så sen som 1931 bekräftade Pius XI läran att Maria är Guds moder.

Vilken religiös dårskap kommer att proklameras nästa gång? Kanske att Svenska Kyrkan och frikyrkorna, som nu söker ”samtal” skall få påvens förlåtelse för att låta sig inympas i det falska olivträdet? Jag läste att Världskyrkorådet skulle ha – eller redan har haft – samtal med representanter för Islam. Jo men visst nalkas vi den yttersta tiden? Då skall ordet i Upp 17:1-2 bli uppfyllt.

”Och en av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade till mig och sade: Kom hit så skall jag visa dig hur den stora skökan får sin dom, hon som tronar vid stora vatten, hon som jordens konungar har bedrivit otukt med och av vilkens otukts vin jordens inbyggare har druckit sig druckna.”

Till dess är det en viss tröst att en av Katolska kyrkans stora kardinaler, Newman, i sin bok The Development of Christian Religion erkänt att ”Templen, rökelsen, oljelamporna, offren för anhöriga döda, heligt vatten, helger och processioner, välsignelse av fälten, prästerliga skrudar, upptagningar i det andliga ståndet av präster, munkar och nunnor, bilddyrkan – allt har hedniskt ursprung” (se sid 359).

Läs en mer omfattande summering av Sten Nilssons bok: http://www.enhetochekumenik.se/?p=209

Med sorg,

MyTwoCents / Daniel F orslund, f.d. Livets Ords bibelskoleelev

Mer:

Den kända katolska förkunnaren, Patti Mansfield, återger mitt i ett av sina föredrag ett möte hon haft med Ulf Ekman vid ett besök i Rom.   Vi har klippt ut citatet från hennes möte med Ekman och textat till svenska.  Temat för kvinnokonferensen som hölls i slutet av februari i år var bl.a.  “Vi tillhör Maria”.  Se och lyssna på hennes beskrivning av samtalet med pastor Ekman och avgör själv vilka krafter som fått mest inflytande i den nya ekumeniken. Den Helige Ande eller en främmande ande…   Noterar att över 6000 personer har sett detta klipp sedan Aletheia lade ut det på YouTube.

From February 27, 2010, Patti Mansfield talk from the Boston Catholic Women’s Conference.

Uppdatering 2011-10-28: F.d. lärare på Livets Ord, Christopher Alam, om Ekmans romantiska syn på katolicismen

Mera om Livets Ords avfall samt nya ekumeniken:

Ulf Ekman kom ur garderoben under samtal i Rom

Ulf Ekman ytterst tveksam till principen ”Skriften allena”

Onda andars läror – Eukaristin i RKK

En katoliks syn på Ulf Ekman

Livets Ords konfirmander får häfte av frimurare!

Ulf Ekmans enhetssträvanden splittrar i Jönköping

Ulf Ekman: Påven ligger bakom pingstväckelsen

Ulf Ekman: Maria – Evigt förblivande jungfru

Fakta Östanbäck Kloster & Livets Ord

Förförelsen i kristenheten (Apg29.se)

Ulf Ekman, mannen som ändrade sin kurs

Kolla upp martyrer eller träffa kyrkan som mördat martyrer?

http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/archive/2011/10/17/ekumenik-engagerar-och-provocerar.aspx

Intervjuer med pastor Sten-Gunnar Hedin och Bengt Malmgren

Pingstpastor Mikael Karlendal: Synpunkter på ekumeniskt samtal

Lika – men ändå olika? Andy sammanfattar samtalskvällen.

F.d. lärare på Livets Ord, Christopher Alam, om Ekmans romantiska syn på katolicismen

Ulf Ekmans svärfar kritisk till Livets Ords nya linje!

Högaktuell predikoserie: Katolicism kontra evangelikal kristendom

Guds familj är internationell och att få träffa och lyssna till kristna från andra länder är en förmån och en bra påminnelse om hur livet kan vara i andra delar av världen. Afrika är en plågad kontinent där många kristna syskon lever under svåra umbäranden. Vi i Väst har hittills haft en hög levnardsstandard som kanske indirekt har lett oss bort från att lita helt på Gud och lita mer på vår välfärd. Mammon är en konkurrent till Jesus.

Nu i helgen kommer Wilfred Lai från Kenya och besöker SOS Church i Stockholm och talar på deras ledardag för Skandinaviskt nätverk för apostolisk kristendom. Nyfiken som man är (jag tror att Gud vill att vi SKA vara nyfikna och dubbelkolla saker) så har jag kollat runt, hört mig för samt lyssnat på inspelade predikningar av Wilfred Lai.

Wilfred Lai från Mombasa, Kenya

Och jag blev väl inte direkt uppmuntrad i min ande om man säger så. Vad menar jag? Jo att Wilfred Lai verkar stå mer för ”prosperity gospel” än den klassiska kristendom nätverket säger sig stå för. Det är ju en motvikt till vår västerländska materialistiska tro vi behöver få predikat när en afrikan hälsar på, inte ett besök från ”framgångsteologins Kenyafilial”.

Fast det är naturligtvis inte så han marknadsförs utan man talar om ”mirakelexplosion”. Jo vi tror på en mäktig Gud som gör under och vi behöver all uppmuntran/sparkar i baken vi  kan få, och gärna från någon från Afrika (där svensk militär just nu aktivt stödjer dödandet av svarta människor).

Men om man tar del av undervisning från Wilfred Lai så får man också en annan bild av hans budskap, nämligen ogenerad materialism.

Bibeltexter som inte nämner ”tiondegivande” kanske handlar om det ändå

Avgör själva när ni lyssnar på dessa tio minuter där Wilfred Lai undervisar om tiondegivande.

Kortfattat så hänvisar Wilfred till Psalm 133 och Josua bok och undervisar att:

• Psalm 133 handlar om tiondegivande.
• Gud har uppenbarat att tionde ska givas till prästen.
• Folket ger tionde till prästen.
• Prästen ger tionde av tiondet till översteprästen.

När översteprästen får tiondet av tiondet från folket så blir hela nationen förenat under prästerskapets välsignelse och smörjelse, och måste nu bli välsignade av prästernas välsignelse. Översteprästen är inte Jesus utan någon form av biskop/apostel om jag förstår rätt. Och lite dominionism verkar vara med på ett hörn också.

Avgör själva, är tiondebudskapet tydligt här eller behöver man ”uppenbarelsekunskap” för att se det?

Psalm 133

En vallfartssång av David.
Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans.
Det är som när den dyra oljan på huvudet
rinner ner i skägget, i Arons skägg, och ner över kragen på hans dräkt.
Det är som Hermons dagg som faller ner på Sions berg.
Ty där ger HERREN befallning om välsignelse,
om liv till evig tid.

Pyramidspelsvarning – ”Du blir förbannad om du inte ger tionde”

Utifrån Josua bok i GT om Josuas intagande av staden Jeriko och förbudet att ta krigsbyte därifrån (allt skulle brännas upp förutom silvret och guldet och det som var av koppar eller järn som skulle läggas till skatten i HERRENS hus) drar Wilfred Lai följande slutsats angående tiondegivande:

Jeriko var Israels tionde. Om man tar något från det tillspillogivna i staden så blir man förbannad, alltid när du äter av ett tionde blir du förbannad. I Josuas fall räckte det med att en enda bröt mot förbudet så drabbades hela Israel av en förbannelse i form av ett förlorat slag.

Märk väl att Josua bok inte nämner ”tiondegivande” en enda gång. Och att det som Wilfred Lai menar vara ”tiondet” i sammanhanget inte syftar på det som faktiskt fördes till HERRENS hus utan det som tillspillogavs (och som kunde leda till tillspillogivning om man inte lydde hur Gud ville att det skulle hanteras).

Wilfred Lai säger att man blir förbannad om man inte ger tionde, men man vet inte när man blir drabbad, att man kommer att bli drabbad när det ”blir en strid”, då kommer man att förlora den striden som följd av att man inte gett tionde ordentligt till sin präst/pastor.

Så om du inte ger tionde så blir du, din församling och kanske hela ditt land förbannat enligt exemplet i Josua bok. Allt enligt Wilfred Lai. Men om du betalar så får du beskydd. Typiskt Apostlagärningarna eller mer maffialikt? Att lydnad är bättre än offer kanske är överskattat här…

I en parallell till berättelsen om Josua är när Abram intar staden Sodom och ger tionde av bytet, avlönar de som hjälpte till i kriget och sedan lämnar tillbaka resten till Sodom. Så i Josuas fall räknas det tillspillogivna som tionde (och inte det som fördes till HERRENS hus, konstigt nog) men Abram valde att ge tionde av krigsbytet men lämnade tillbaka resten. I båda fallen lydde man Gud, men Wilfred Lais logik vad gäller vad som är ”tionde” haltar betänkligt. För det är väl inte så att han bara vill ha in så mycket pengar som möjligt?

Och vad gäller Melkisedek så välsignade han Abram först utan baktankar på gåvor och blev sedan belönad med ett tionde på Abrams krigsbyte från Sodom, ett krig som Melkisedek hade bistått Abram i genom att bjuda på bröd och vin. Melkisedeks välsignelse var alltså inget gensvar på Abrams tionde och jag tror nog att man inte kunde köpa Melkisedeks välsignelse.

”Apostlagärningarna är vår mall och urförsamlingen vårt exempel”

Hur går denna undervisning ihop med NT och överhuvudtaget med tiondeundervisningen i GT? Det där med att ”prästen ger till översteprästen” (på samma sätt som leviterna gav tionde till prästen Aron av det som leviterna fått i tionde av Israels folk) verkar inte syfta på Jesus som vår (i det allmänna prästadömets) överstepräst utan syftar nog snarare på präster/pastorer i kyrkor som startats av en biskop/apostel. Men i nya förbundet är vi ju alla präster och vår överstepräst (och ENDA överstepräst) är Jesus Kristus. Är det tänkt att biskopen ska ha tionde av tiondet som församlingsmedlemmarna ger sin pastor? Låter mer som pyramidspel i en kyrkofranchise än att ”ge i överflöd till allt gott verk” och att ”Gud älskar en glad givare”. Är det sådan här undervisning vi behöver mer av i världen?

Skandinaviskt nätverk för apostolisk kristendom säger att Apostlagärningarna är deras mall. Om man då läser i Apostlagärningarna (kapitel 2 verser 44-45):

Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde.

Om man sedan jämför detta med Wilfred Lais undervisning att man t ex ska ge tionde på tionde till översteprästen (alltså inte Jesus utan någon biskop som styr över flera gemenskaper) så undrar man om inte man börjar gå vilse här. Hur kan en pyramidspelsliknande organisation växa fram med Apostlagärningarnas egendomsgemenskap och urförsamlingen som mall?

Som lite bakgrund kan ni läsa vad jag skrivit om tionde (”Tiondeprincipen utifrån Abram och Melkisedek”). Där få ni svar på frågor som: hur ofta gav Abraham tionde till Melkisedek och av vad gav han tionde? Har ni koll på det?

Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. (2 Korintierbrevet 9:7a)

Ta med dig fler än 20 personer så är du med i reselotteriet

En kanske  något tveksam sak men nog sagt med glimten i ögat är att om man tar med sig mer än 20 personer till mötet med Wilfred Lai så är man med i ett reselotteri där man kan vinna en missionsresa till Tanzania. Så om du befinner dig i Stockholm så gå gärna till mötet och bilda dig en egen uppfattning! Och blir ni fler än 20 personer så kan den som får med er dit vara med i ett lotteri. Fast lotteriet kanske bara gäller medlemmar i SOS Church då det är en missionsresa!?

Kända besökare hos JCC Mombasa

Kanske mitt intryck av ”prosperity gospel” är gripet ur luften, men om ser vilka som varit inbjudna att tala i Wilfred Lais kyrka (Jesus Celebration Center Mombasa)  så återfinns Ulf Ekman (stiftelsen Livets ord Uppsala), Bror Spetz (fd pastor Södermalmskyrkan Stockholm, avliden 2007) och den kenyanska predikanten Teresia Wairimu så verkar min tes inte vara helt felaktig.

Teresia Wairimu är en predikant som man skulle kunna skriva många bloggposter om, men det skulle bli för mycket ”guilt-by-association” att gå närmare in på det här, Wilfred Lai verkar inte alls vara inblandad i hennes mest tveksamma förehavanden.

Du måste tala i tungor för att gå Wilfred Lais Bibelskola

Man driver en Bibelskola/ledarskola, School of Ministry, vid JCC Mombasa och ett av kraven är att man är:

Spirit baptized with evidence of speaking in tongues according to Acts 2:1-4

Så lite intryck har man ju tagit från Apostlagärningarna…

/Marcus

PS! Wilfred Lai presenteras ibland som ”doktor”, är det någon som vet vad han doktorerat i och vid vilket universitet? Är det via Latin University of theology i Kalifornien? Är det en hedersdoktortitel eller finns det en publicerad doktorsavhandling från Wilfred Lai?

Tidskriften Aluma i Malmö får ny ansvarig utgivare i tidigare marknadschefen på Livets ord, Johan Ericsson.  Nuvarande chefredaktör som säger upp sig i protest.  Jag tror Livets Ords f.d. hovfotograf Johan Ericsson blir en utmärkt ansvarig utgivare.  Har växlat några ord med honom efter en bloggpost där vi olovligt använt en av hans fotografier, han opponerade sig mot.  Johan verkar vara en erfaren man, vars medlemskap i Livets Ord inte bör påverka hans förmåga att leda en tidskrift.

Livets Ord byter bibeln (som konfirmationspresent) mot  frimurarbiskopens ”Lilla breviariet”

Vad som däremot borde orsaka ett ramaskri, både bland väckelsekristna och föräldrar till konfirmander på Livets Ord, är det faktum att man i år bytte ut bibeln mot frimurarbiskopen Martin Lönnebos ”Lilla brevariet”.  Livets Ords konfirmander har tidigare år fått en bibel.  Nu tycker tydligen ledningen att en skrift från 10:e gradens frimurare, Martin Lönnebo, är mer passande.

Frimurarbiskopen Martin Lönnebo undervisar Livets Ords konfirmander

Föräldrar informerades inte

Enligt vår källa informerades inte föräldrarna om denna ”lilla” förändring av undervisningsmaterialet. Sammanfattad av en person som i det närmaste setts som paria av Livets Ord så länge jag kan minnas.  Jag väntar på en online-beställning av boken innan vi går vidare med innehållet som hur som helst inte är poängen med denna post.  Den signal de skickar ut genom sitt handlande är uppseendeväckande. (Åtminstone bland dem som bekänner sig som väckelsekristna) 

Livets Ord avslutar nu sin kamp mot hemliga ordnar

Både Livets Ords (f.d. Världen idags) Ruben Agnarsson och Torbörn Aronson förde, som bekant för en del, en kamp mot frimurare och hemliga ordnar under en stor del av 90 talet.  Ekman själv utgav boken ”Frimurarorden – Hemligt sällskap & ockult religion”.  När jag själv gick på Livets Ords bibelskola 88-89 var det fullkomligt otänkbart att ta in någon form av undervisning från en frimurare.  Så skrev Andy här på Aletheia, redan sommaren 2008 angående Trosrörelsens/karismatikers nya hållning gentemot frimurare: (Ur bloggposten ”Frimurare och hemliga ordnars intåg i den karismatiska kristenheten”)

För en del år tillbaka var gemenskap med frimurare något man inom troskarismatiska kretsar absolut inte kunde tänka sig. Artiklar skrevs mot detta ”satanistiska broderskap” av både pastorer och redaktörer i diverse tidskrifter, och det utgavs också böcker omhandlande detta ämne. Ulf Ekman är en av de pastorer som var starkt kritisk mot friumrarorden och som också skrivit bok i ämnet. Det är därför en aning förundrande att man numera ser kända frimurarnamn i anknytning till Livets Ord och deras ekumeniska arbete. En fråga som onekligen behöver ställas är om den troskarismatiska rörelsens attityd gentemot det som tidigare benämndes som ”satanism” numera också håller på att mjukas upp.  Är måhända detta en del av det pris man måste betala för den organisatoriska enheten?

Jag konstaterar med sorg att Ulf Ekman och Livets Ords nya ”ekumeniska” linje byter ut en tidigare önskan att inte kompromissa med Guds Ord. Ännu en gång får väktarna på muren vatten på sin kvarn, att nya ekumeniken till sist leder till en grumlig källa och märkliga konstellationer och samarbeten.  Väckelsefolkets tydliga linjer mellan tveksamma läror och orent inflytande suddas ut lite i taget.  Allt detta sker utan en enda protest från pastorer inom Trosrörelsen som tidigare sade sig vilja stå för ett radikalt, oförfalskat och bibelcentrerat evangelium.

Till dig som ännu är medlem i Livets Ord, Uppsala eller någon Trosförsamling på annan ort:    VAKNA UPP !

Over and out

MyTwoCents / Daniel

2 Kor 4:1-2:   Därför, då vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så tappar vi inte modet. Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt varje människas samvete.

::::::::::::::::::::::UPPDATERING 2011-09-17::::::::::::::::::::

 Livets Ords Magnus Dahlberg svarar:

Magnus Dahlberg
september 17th, 2011 at 11:43 f m 

Mitt svar:   Ärligt Magnus, Robert Ekhs beslut var ett dåligt sådant. Anser du själv numera att bl.a. detta är ok?;   (Mer info om innehåll kommer när jag orkat igenom boken)

På s.6 står det ”Bed om din helige ängels beskydd för dagen som kommer, eller för natten som stundar”.

Låt oss göra en sökning i svenska folkbibeln och se vad vi hittar:

(Sökning på ”helige ängels beskydd”)

”Inget resultat
Tyvärr gav sökningen inget resultat. Omforma din sökning och försök igen.”

- JUST DET. Lyssna till folkbibelns sökfunktion

Visst, i Ps 91:11 hittar vi ”Ty han skall ge sina änglar befallning om dig att bevara dig på alla dina vägar.” Men det är en befallning som kommer från Herren och inget Guds Ord på ett tydligt sätt uppmanar oss att be om.

Det finns dock lite andra intressanta passage ,appropå änglar i Guds Ord som lämpar sig ganska väl att citera i sammanhanget:

Matt 13:41 Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet… (Läs: Undervisar sådant som inte är i enlighet med HERRENS Ord och på så vis får andra på fall)

ALLVARLIGT BIBELORD VÄNNER!

Matt 13:49 Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga.

Vidare:

I varje kvällsandakt uppmanas konfirmanderna att läsa jungfru Marias lovsång. LO-konfirmander ska (uppmuntras) alltså upprepa Marias ”alla släkten ska prisa mig salig” VARJE KVÄLL, 365 dagar om året. Ej heller denna uppmaning hittar jag i Guds Ord utan endast i Romersk Katolsk Tradition.

Om jag så fick 50 000 kr skulle jag inte låta mina barn konfirmeras på Livets Ord. Och jag som sponsrat ett antal bibelskoleelever och i alla år uppmuntrat ungdomar som vill gå på bibelskola att söka till LO…

mvh
Daniel

Hade precis bestämt mig för att släppa frågan kring de märkliga turerna vg uthyrningen av Filadelfias lokaler.  Reportern på tidningen Dagen, en gång i tiden krönt till Dagens egen stjärnreporter av denna sajt, ger sig inte.  Jaktlund fortsätter sin kampanj att etablera sin ”bara-en-lokal-filosofi”, sedan undrar han vilket förhållningssätt kyrkan/kristna ska ha till populärkultur.  Är inte helt övertygad om dessa frågor hör ihop.  ”Kyrkan” eller samfundsledningen i de allra flesta samfund har väl för länge sedan slutat ”lägga sig i” vissa frågor som inte anses vara frälsningsavgörande.  Däribland hamnar nog ändå Jaktlunds senaste frågeställning.  D.v.s. vilken samfundsledning/kyrka bryr sig idag om huruvida Jaktlund, privat dyker upp på en Springsteenkoncert eller sätter sig och lyssnar på Allsång på Skansen.  Tror kristenheten för länge sedan insett att populärkultur inte alltid behöver vara antikristligt eller orsaka avfall.

Som jag hela tiden hävdat;  Frågan blir så mycket större när vi talar om vad och vem vi släpper in i Guds hus.  Nej, vi talar inte om Guds hus på samma sätt som Templet i Jerusalem, men ändå ett ”hus”, helgat och/eller avskilt till lov och pris av den Högste.   På samma sätt som jag är övertygad om att herr och fru Jaktlund inte släpper in vem som helst i sitt hem, släpper vi inte in vem som helst i Guds hus.  Punkt slut.  Inte svårt alls.

Filadelfia Stockholm sätter ribban    

Jag tror anledningen till allt rabalder kring  Piensohos och Jaktlunds nedvärderande av betydelsen av Guds hus beror på att frågan inte är så oviktig som de vill få den till.  Filadelfia är trots allt Sveriges största (Europas en gång i tiden) pingstförsamling.  Piensoho sätter alltså ribban medvetet eller omedvetet för många av de mindre församlingarna ute i landet.  Visst är pingströrelsen uppbygd så att centralstyrning inte skall förekomma, men SIGNALER är viktiga inom en rörelse.   Det är säkerligen en tung börda för Piensoho och församlingens ledning att bära, men så är det.  Likt en plutonledare bör ha lite bättre kondition än plutonen han tränar är det inte orimligt att tongivande pingstförsamlingar hellre ställer lite för höga krav på moral och etik än andra.

Varför denna iver att förstå sig på populärkultur? 

Varifrån kommer Jaktlunds stora intresse att bli populärkulturkännare?  Finns det inte viktigare frågor att reda ut i denna sena tid?  Bottnar det i delar av pingstledningens intresse för en ”sökarvänlig” kyrka?  Vart är vi påväg?  Ska det inte längre finnas någon tröskel alls mellan världen och församlingen?  Detta är några av de frågor som jag personligen upplever viktigare än att kristenheten skall bli populärkulturkännare.   Trots att jag tillhör Jaktlunds generation och kanske borde besitta hans öppenhet (flummighet?) gör jag inte det.  Kanske tillhör mina åsikter i frågan ett förhållningssätt som är utdöende inom Pingst.  So be it.  Gud är en helig Gud.  Han gillar inte kompromisser och gråzoner.  Måhända uppfattas ”motståndsrörelsen” till sista årens utveckling som gnällspikar.  Men Gud känner våra hjärtan och framtiden kommer tydligt visa vart den inslagna vägen leder.  Ingen blir gladare än jag om vi har fel.  Tills dess tror jag Piensoho och Jaktlund kommer erfara att populärkulturen nöjer sig inte med lillfingret.  Snart tar de hela handen eller som titeln på Lewis boktitel där han varnade just för att blanda församlingen med populärkultur:

Idag lek – i morgon tårar

Over and out

MyTwoCents /Daniel

Läs även Pingstpastor Mikael Karlendals bidrag till diskussionen. 

Är kyrkan bara vår föreningslokal?

—————————————————————————————————————————

Boktips för dig som är intresserad av Pingströrelsens historia och utveckling:

Beskrivning:

Svensk pingstväckelse föddes ur baptismen. Med sig hade man troendedopet och synen på församlingen som fri och oberoende. Genom tydligt fokus på fördjupat andligt liv, Andens dop och okonstlad tilltro till bibelordet växte rörelsen kraftigt. Missionsivern var stark. Gudstjänstens förkunnelse hade tonvikt på omvändelse och frälsning och predikanter som Lewi Pethrus, Harald Gustafsson och Edvin Näslund blev riksbekanta namn. Pingstidentiteten var stark och tydlig.

Under de senaste tjugo åren har rörelsen tappat fart. Riktningen är inte längre given och identiteten vacklar. Nils-Olov Nilsson är oroad över det han ser. Den förut så självklara pingstteologin genomgår en förändringsprocess.

Nilsson visar genom en historisk exposé att det endast är genom betoning av sina karismatiska särdrag, Andens gåvor och evangelisation,som man har en framtid som pingströrelse. Boken ger en personlig och initierad inblick i tänkandet och teologin bakom det som format den svenska pingströrelsen under mer än hundra år.

[KÖP BOKEN HÄR]

Det är sällan man läser så ”andesmorda” inlägg som Gerd Johanssons senaste debattartiklar i tidningen Dagen.se.  Som gammal pingstvän i botten har jag en inbyggd skepsis till teologiska studiers inverkan på önskan att vara ledd av Guds Ande och Guds Ord hellre än mänskliga traditioner.   Ped mag och teol mag Gerd Johansson hjälper till att bryta ner dessa fördomar med sina två bidrag till Kristi Kropp i Sverige.  Då speciellt senaste inlägget ”Demokrati hör inte till församlingen” men även ”Modern pastorsroll på villovägar”

Saxat ur Demokrati hör inte till församlingen;

All sentimentalitet borde förbjudas i de kristna församlingarna. Och demokratiska former hindrar oss från att ta rätta beslut, vi borde söka Anden istället…

… Äldsterådet eller det andliga ledarskapet handlar i stort om vem som har makten och hur makten får ta sig uttryck ipraktiken. Församlingens andliga ledarskap, i dag, lever ett skyddat och svåråtkomligt liv, i ett fromt fodral, bärare av allehanda later och mekanismer. De har blivit traditionskonserverare…

…Äldsterådet och hela församlingen borde studera Första Korinthierbrevet 11-14, lägga ner all form av demokratisk mötesform, allt positionstänkande och låta Anden komma till tals, liksom i forna tider. Låta nådegåvorna komma till sin rätt igen. Får Anden tala som på apostlamötena i Nya testamentet finns inga kompromisser, inga majoritetsbeslut. Då finns endast fullständig enighet i besluten, vilket inte sker på några timmars styrelsemöte. Snarare på några månader i bön.

Bäste Aletheia-vän:  Läs de båda inläggen.  Jag vet inte vem Gerd Johansson är, vilken samfundstillhörighet hon har, men orden i de båda posterna är skrivna med passion för Guds Ord och till synes genuin önskan att se Guds församling ännu en gång låta sig ledas av den helige ande.

Over and out

MyTwoCents /Daniel