Var är du min älskade brudgum?

Hörde en liten snutt av denna lovsång på kanal 10 för några månader sedan och var så ledsen att jag inte han anteckna orden och leta rätt på kören.  Nu dök den upp igen och denna gång googlade jag fram den.  Någon som vet något om kören, vem som skrev den och när?  Ser signaturen J C Claesson.  Vem är det?  Denna enkla kör grep tag i mitt hjärta!  Lyssna och lovsjung konungarnas Konung, vår brudgum som kommer snart!

Jesus, ingen kan förklara hur underbar

mvh

Daniel

Jag är inte mer än människa.  I mitt sårade ”kött” hade jag tänkt mig att sätta en mer elak rubrik.  Men jag lämnar nu denna tråkiga situation som uppstått med att önska både Ohlins och Jareteg Guds rikaste välsignelse.  Ibland får man vänta lite på att stolthet och prestige lägger sig och i handling försöka övertyga sina meningsmotståndare, snarare än i ord som lätt slutar i fruktlösa diskussioner.

Jag har gjort en kraftansträngning att bemöta de uppenbara missförstånd som både paret Ohlin och Jareteg förmedlar på sina sidor.  Det som inte faller under rubriken missförstånd ämnar jag ta upp med den bibellärare som berörts när han kommer. Eftersom den högt aktade bibelläraren Sven Reichmann i ett mail till en nära anhörig ställer sig bakom Jaretegs falska anklagelser har jag även mailat honom mitt utförliga svar. Ingen av dessa syskon i Herren(?) har kommenterat mitt uttömmande svar. Istället för att låta mig bemöta osakligheterna där de publicerades har tex Jareteg  fyllt på sina anklagelser med nya påhitt.  Det ena värre än det andra. Jag fick till slut ett mail från Jareteg där han istället för att kommentera mina korrigeringar, lägger till ännu fler anklagelser (utöver dem han redan lagt till på sin sajt). I detta mail som jag övervägde att publicera går han även till personangrepp mot mig. Han menar att eftersom jag en gång i tiden sympatiserat med Livets Ord, så måste mina sympatier med den hebreiska rörelsen vara fel. Han utgår ifrån att det finns något slags andligt virus pga detta som jag gissar ligger kvar latent (eller i full blom?) tills dess Jesus kommer. Det finns tydligen inte utrymme för nåd och upprättelse i Jaretegs snäva värld.

Han menar också att jag agerar med samma upprördhet som MFS:arna och Livets Ordarna mot honom och att jag inte tolererar att andra kritiserar min tro.  Att detta inte stämmer vet ni som läst Aletheia i några år nu.  Hade jag varit rädd för att låta mina egna tankar och idéer prövas mot andra hade jag väl inte engagerat mig på Aletheia så länge som jag gjort.   De som däremot inte tål att andra prövar det som skrivs är ju tyvärr både Ohlins och Jareteg, som inte vågar ta in bemötande eller korrigeringar av missförstånd utan förespråkar samma envägskommunikation som de ledare de så ofta kritiserar.  Ohlins har årminstone haft hyggligheten att både svara i telefon och mail och ger som förklaring att de inte vill publicera mitt bemötande, att jag felaktigt hävdat att de ”skickar syskontill helvetet”.  Jag drog denna slutsats då de heretikerstämplat oss (hade uppfattningen att vi inte delar himlen med villolärare).  När jag frågade om de kunde låta mig komma till tals om jag plockade bort detta påstående fick jag inget svar.   Janne har tydliggjort att han INTE dömer villolärare till helvetet eftersom det finns utrymme för omvändelse i detta livet.  En stor eloge till Ohlins som åtminstone vågar kommunicera både via telefon och mail kring sakfrågorna.   Om Jareteg vägrat att ta in bemötande från Livets Ordare och MFS:are vg områden de anser att han missförstått, vågar jag säga att upprördheten är befogad.  Detta utan att hålla med dem i sakfrågan.

Jag anser att det är ojuste både bibliskt, mänskligt och ”press-etiskt” att häva ur sig så grova anklagelser och inte låta den anklagade komma till tals.  Aletheia har vid upprepade tillfällen publicerat gästbloggar från ultra-katoliker och skulle knappast vägra ett sakligt bemötande (via gästblogg) från någon av de s.k. andliga ledare vi ofta kritiserat.  Det är sektledartendenser och ett fegt sätt att agera på, och visar ingen omsorg om syskonen utan bara en ande av fariseism.  Det finns fler märkliga anklagelser både i Jaretegs mail och uppdateringar som är så långt från verkligheten att de for lov att bedömas som hjärnspöken och inte värda att bemöta.  Budet att bära falskt vittnesbörd tycks ha fallit bort ur Jaretegs bibel.

Jag kan inte låta bli att undra hur många andra kära syskon i Herren som fått samma behandling av enmanslärosätet Jareteg, både på bibelfokus.se och konferenser anordnade av Jareteg.  Detta får givetvis varje läsare pröva själv.  VILL man missförstå något är det inte svårt att klippa ut några frekvenser här och där från ljud & bildupptagningar som florerar på nätet.  Att hitta kritik och heretikerstämplar på amerikanska talare kan vilken elvaåring som helst googla fram på några minuter.  Det finns motsvarigheter till bibelfokus i USA som specialiserat sig på att leta grandet i sina bröders ögon och inte heller vågar ta in bemötanden från dem de dömer.  Vill vi ha hit denna ande till Sverige?

Under de dagar som gått har det trillat in visdomsord och tröst från vänner runt om i Sverige.   Jag avslutar genom att ännu en gång önska mina törnetaggar Guds välsignelse. Jag menar det! Klipper även in några av alla små visdomsord som trillat in från er läsare och vänner.  Sätter punkt här och går vidare till andra mer givande ämnen.

mvh

Daniel / MyTwoCents

Axplock från inboxen:

Jak 4:11  Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare utan dess domare.

Jak 4:12  Det finns bara en lagstiftare och domare, han som har makt att frälsa och förgöra. Men vem är du, som dömer din nästa?

”Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som älskar att vara den främste bland dem, vill inte ha med oss att göra.  Om jag kommer skall jag därför påminna honom om vad han gör, hur han sprider elakt förtal om oss. Och han nöjer sig inte med det utan vägrar dessutom ta emot bröderna, och när andra vill göra det, hindrar han dem och driver ut dem ur församlingen.” (3 Joh, v 9, 10)

”Du gör fel när du berömmer en sak som du inte förstår,men värre när du klandrar den.” (Leonardo Da Vinci)

Nedan nödrop kom just in från en broder i Uppsala:

Anders R Pettersson
Postat den 2011/04/28 kl. 1:39 e m
Akut Bön

Jag är ledsen i hjärtat och ända in i märgen. Vår broder och vän Edward Thomas har blivit sjuk.
Han trillade ihop, och har blivit lam – misst talförmågan etc.  Han är en älskad och orädd präst inom EFS i Uppsala. Nu vill jag att vi kommer överens om att be för honom. Gud är den store läkaren och han är trofast. Jesu namn är över alla andra namn. Så be i tro att han blir helad.

MyTwoCents/Daniel:

Jag har förmånen att ha lärt känna denna Gudsman under de sista året och vet att han brinner för Guds rike i Uppsala med omnejd.   Snälla ta med honom i era bönestunder framöver.  Det låter ju onekligen som någon form av propp eller stroke vilket mänskligt sett kan vara allvarligt.

(Uppdatering 2011-04-29) Ytterligare böneämne inkom igår:

En personlig vän, Steve Tomphson, och före detta missionärskollega under min tid i Mexico har drabbats av en stroke.  Steve är numera bosatt i Phoenix, Arizona och pastor i en spansktalande församling på stark frammarsch.  Församlingen behöver sin pastor och familjen sin pappa.  Steve har arbetat heltid för Gud allt sedan barnsben.

Jes 53:4-5

Men det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan vi höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad.
Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade.

För ett par dagar sedan lade en kommentator som heter Daniel in en beklämmande kommentar som kanske inte riktigt hörde hemma i den tråd den lades.  Däremot hör uppropet hemma i varje bönekammare bland Guds folk som läser Aletheia.  Guds Ords säger att när en lem lider, lider alla.  Jag citerar Daniels kommentar nedan:

Daniel
mars 16th, 2011 at 12:45 f m

Var hos läkaren idag och fick reda på att biopsin säger att det är en aggresiv sort jag har av elakartad tumör i hjärnan så mina framtidsutsikter kanske inte är dom bästa längre om inte överläkaren griper in , så be gärna för mig Cellgiftsbehandling och strålning skall påbörjas inom några veckor       mvh Daniel

Joh 14:13 och vadhelst I bedjen om i mitt namn, det skall jag göra, på det att Fadern må bliva förhärligad i Sonen.

Tack Jaktlund för ditt erbjudande. Jag svarar “ja”. Nu har jag ett tidigare erbjudande ifrån chef redaktör Daniel Grahn [juni 2005], som ännu inte infriats och vi tar ett erbjudande i taget. Då blir det “hederligt” som du lovar. Innan vi kan ha en meningsfull intervju behöver du titta på det material som redan skickades till Grahn och hela Dagens styrelse i juni 2005. Hade du tagit del av detta skulle du inte ha uttryckt dig så okunnigt i din inbjudan. 

Först kritiserar du mig för att jag ville ha in mitt genmäle på studs, att hoppa över i “kön” av inlägg. Den artikel jag blev lovad i Juni 2005 står fortfarande i “kön”.

Vad har jag för orsak att tro att Dagen bedriver en smutskastnings-kampanj mot mig och ETAL? Är “smutskastning” bara ett uttryck jag använder lite löst eller finns det belägg? Daniel Grahn skrev en krönika där han jämförde mig Lenin, Stalin och Sovjetisk propaganda [27/5/05], men det var inte det värsta.    

2005 gällde saken två frågor. Fanns det bilder i ETALs tidning MissionsVisionen som var fel sammansatta? Har ETAL överdrivit sin verksamhet eller den publik som kommer på vara kampanjer?

I den första frågan har jag svarat i ett brev till Dagen [30/05/05], som inte publicerades, där jag bad om ursäkt att en del bilder hade, dock utan min vetskap, felanvänts. Det var helt riktigt av Dagen att kritisera detta. Vi är inte fullkomliga och välkomnar kritik.

Nej smutskastningen ligger i den andra frågan. Dagen använde vårt misstag som en språngbräda till vidlyftiga påståenden om fusk, fejk och lurendrejeri. Vi erbjöd tidningen originalbilderna, men det fanns inget intresse.  Dagen kallade ETALs arbete bluff. Ett tiotal artiklar publicerades i samma tema.

Vad gjorde jag då för fem år sedan för att reda upp det här. Jo, jag tog artikel efter artikel, bild efter bild, som hade kritiserats i Dagen. På en video, som vem som helst kan beställa från ETAL, jämförde vi foton ifrån MissionsVisionen och med publiken på video. Effekten blev att trots att foton hade sammansatts felaktigt var det inga överdrifter alls, men videon visade publiken ännu mer imponerande. Dagen hade ifrågasatt om ETALs kampanj i Sumatra överhuvudtaget hade ägt rum. Vi visade den största muslimska tidningen i Medan som skrev att vi hade 200 000 närvarande, men sådana fakta var inte av intresse för Dagen 

Beviset på Dagens medvetna smutskastnings-kampanj ligger just i detta, ni vägrade att publicera fakta som motbevisade vad ni hade skrivit. Jag ser ingen annan förklaring än att ni ville få ETALs understödjare att sluta, ni ville helt enkelt krossa vår verksamhet. Uppriktigt sagt vet jag inte varför jag går in i något svaromål alls. Jag har annat att göra än att föra dialog med Dagen, som inte visar minsta intresse för sanningen.

Vi gör detta hederligt, vilket betyder att vi tar den utlovade artikeln 2005 först och sedan kan vi ta vår intervju. Jaktlund, om du inte har något att dölja, titta på bevismaterialet i förberedelse för intervjun och innan du uttalar dig.

Många som skrivit till mig den senaste veckan tror att Kerstin Doyle’s föraktfulla artikel var en skenmanöver. Ni vill inte ta upp de frågor jag ställt under temat “Tankar om Sverige, Kristendom och Evangelium”, och då är det bäst att byta ämne. Jag hoppas att så inte är fallet. Det vore bra om du läste den sista MissionsVisonen innan vår intervju. Förhoppningsvis kan vi då också samtala om hur vi kan nå svensken med evangelium om Jesus.

Peter Ljunggren

2010-10-26

Justinus Martyren (c. AD 160) när han talade med en Jude sade: ”Bibeln är inte er utan vår.”

 

Irenaeus, biskop av Lyon (c. AD 177) förklarade: ”Judarna är arvslösa från Guds nåd.”

 

Tertullian (AD 160-230), I sin avhandling, ”mot judarna” meddelade att Gud hade förkastat judarna till förmån för de kristna.

(St. Jerome) Hieronymus (347-407 e kr) beskriver judar som ”… ormar, bär bilden av Judas, deras psalmer och böner är som smattrande av åsnor.” 

”synagogan är inte bara en bordell och en teater, det är också ett tillhåll för rövare och en övernattning för vilda djur. Inga Judar tillber Gud … judar är inbitna mördare, besatt av djävulen, deras utsvävningar och fylleri ger dem seder av grisen.”

Vad skall vi kristna göra med detta förkastade och fördömda folk, judarna? Eftersom de lever bland oss, vågar vi inte tolerera deras beteende, nu när vi är medvetna om deras lögn och smädelser. Om vi gör det blir vi delaktiga i deras lögner, förbannelser och hädelse. Vi kan alltså inte släcka en outsläcklig eld av gudomlig vrede, som profeterna talat om, inte heller kan vi konvertera judarna. Med bön och gudsfruktan måste vi utöva en snäv barmhärtighet och se om vi kan rädda några från den glödande elden. Vi vågar inte hålla tillbaka. Hämnd tusen gånger värre än vi kan önska dem har de redan om halsen. Jag ska ge er mina uppriktiga råd:

För det första skall man bränna deras synagogor och skolor, och det som inte kan brinna bör övertäcks med jord, så att ingen människa kan se en sten därav till evig tid. Och det skall man göra till vår Herres och kristenhetens ära, å det att Gud må se att vi kristna inte tål sådana lögner, förbannelser och smädelser av Hans son. Ty vad vi hittills av okunnighet haft fördrag med, skall Gud förlåta oss.

För det andra må deras hus förstöras på samma sätt. Ty de hålla på med samma sak därinne, som i sina synagogor. Detta bör man göra, på det att de må veta att de inte äro herrar i vårt land, som de berömma sig av, utan fångar, såsom de utan uppehåll skria och klaga inför Gud…

För det tredje må man taga alla deras bön- och Talmudböcker, vari de lära sig sådant avguderi, lögner, förbannelser och smädelser.

För det fjärde bör man förbjuda rabbinerna vid livets förlust att fortsätta sin undervisning. Ty de hava förlorat rätten till sitt ämbetet, emedan de hålla de stackars judar fångna i Mose befallning.De söker arma människornas lydnad i motsats till Herrens lag och ingjuter dem med detta gift, förbannelse och hädelse.

För det femte att judarnas lejd upphävs. Ty de ha inte på landsbygden att göra, alldenstund de varken äro herrar, ämbetsmän, hantverkare eller något dylikt. De må stanna hemma.

För det sjätte att man förbjuder dem att ockra och tager ifrån dem alla deras pengar och föremål av silver och guld och förvarar det.

För det sjunde bör man åt unga och starka judar och judinnor giva slaga, yxa, hacka, spade, spinnrock och släde och låta dem tjäna sitt bröd i sitt anletes svett såsom de åt Adams barn förlagt. Ty det duger inte att de skola låta oss hedningar arbeta i vårt anletes svett och de själva i lugn och ro bakom spisen festar och fiser och till råga på allt, skryter om deras herravälde över de kristna med hjälp av vårt arbete svett. Bränn ner deras synagogor, förbjud allt jag uppräknade tidigare, tvinga dem att arbeta, ta i med hårdhandskarna som Moses i öknen dräpte tre tusen så att inte hela folket förgås. De vet säkert inte vad de gör, och för övrigt så vill de inte vill veta det, höra det, eller lära sig det. Det skulle vara fel att vara barmhärtig och bekräfta dem i deras beteende. Om detta inte hjälper måste vi fördriva dem som galna hundar, så att vi inte blir delaktiga i deras avskyvärda hädelser och alla deras andra laster och förtjänar därför Guds vrede och vara förbannade. Jag har gjort min plikt. Låt alla nu göra sin. Jag är friad. ”

 

Ersättningsteologins förödande konsekvenser – Teaser from Fokus Israel on Vimeo.

Citat hämtade från vårkonfenrensen med Mark Biltz.

1 Kor 10:16-17

Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp? Eftersom det är ett bröd, är vi som är många en kropp, ty alla får vi vår del av detta enda bröd.

1 Kor 12:24b-27

Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder, för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra. Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den. Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar.

1 Kor 11:18-22

Först och främst hör jag att det förekommer stridigheter bland er, när ni möts i församlingen, och delvis tror jag att det är så. Partier måste finnas bland er, för att det skall visa sig vilka det är som håller provet. När ni nu samlas, kan inte Herrens måltid hållas. Vid måltiden tar genast var och en för sig av sin egen mat, så att den ene är hungrig, den andre berusad. Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Eller föraktar ni Guds församling och får dem att skämmas som ingenting har? Vad skall jag då säga till er? Skall jag berömma er? Nej, för detta berömmer jag er inte.

1 Kor 11:23-29

Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: ”Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig.” På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.” Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer. Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod. Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig.

Vi ska inte dela upp oss i partier, vi i församlingen är Kristi kropp tillsammans, vi kan inte vara kroppsdelar på egen hand. I Herrens måltid (nattvarden) som man i Korint firade i samband med att de bröt bröd med varandra i glädje (ibland kallad agapemåltid, se Apg 2:46b ”i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje”) firades ibland på ett ovärdigt sätt som splittrade och skilde ut folk som kanske var fattiga eller hade olika social status.

Paulus skriver att ett värdigt sätt att fira Herrens måltid var att när man drack vinet och bröt och åt brödet skulle ”urskilja Herrens kropp”. Kalken vi dricker är förbundet i Jesus Kristus blod där vi, som i gemenskap bryter och äter brödet till åminnelse av Herrens död till Han kommer åter, är Herrens kropp utan att dela upp oss i olika partier! Herrens kropp är inte splittrad och vi får inte heller dela upp oss på ett ovärdigt sätt.

Kristi kropp är fysiskt närvarande i Herrens måltid – och den utgörs av oss, lemmarna i Kristi kropp! Halleluja!

/Marcus

Uppdatering! En viss desinformation har i kommentarerna spridits angående hur åminnelse ska översättas.
Man har tagit ett ord (zikaron) som inte finns i grundtexten till de i inlägget citerade Bibeltexterna utan att tydligt ange detta och därmed försökt ge en ny betydelse av ordet åminnelse i sammanhanget. Ordet anamnesin som används i 1 Korintierbrevet kapitel 11:24-25 betyder just åminnelse och översätts inte i någon känd Bibelöversättning på det sättet som kommentatorn antyder.

Så här strax efter firandet av Jesu död och uppståndelse skulle jag vilja dela med mig ett av mina absolut favoritklipp på youtube.  En (för mig) okänd asiatisk tjej som spelar kören ”I’ve got peace like a river” på ett sätt som många erfarna pianister bara kan drömma om.  Den enkla kören summerar ju ganska bra, konsekvenserna av just Jesu död och uppståndelse.  Sjung gärna med i texten som enkelt lyder;

I’ve got peace like a river

I’ve got peace like a river

I’ve got peace like a river in my soul      2 ggr

V.2 I’ve got joy like a river

V.3 I’ve got peace like a fountain

Sedan är det inte helt fel att avsluta med den eldiga pastorn som sjunger ”My God is real”:

Vet inte hur ni andra summerar Jesu uppståndelse men, jag anser i varje fall att dessa två enkla körer gör det ganska bra.

HAN ÄR UPPSTÅNDEN!

mvh

Daniel

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. När jag gallrar igenom semesterbilderna från min USA-resa vid årsskiftet fastnar jag för nedan bild. Den är tagen under  en dagstur till Mexico där vi vandrade runt och handlade av gatustånd och åt riktig Mexikansk mat. På bilden ser vi min yngsta son Ethan, trygg i pappas famn. Han utstrålar en harmoni och glädje som är smittande.  Han behöver inte oroa sig för något. Han vet att pappa (och mamma) tar hand om hans alla behov. När han är hungrig får han mat. Törstig, dryck. När han är missmodig, tröstar vi honom.

Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de?  

Det finns en baksida till Ethans harmoni.  Ofta när jag väl hemma i villan lämnar honom ensam i sitt lekrum och utför andra sysslor i hemmet blir han ledsen. Rent av missmodig. I min närhet – trygg, glad, harmonisk. I min frånvaro förtvivlad.

Kan inte låta bli att låta Gud tala till mig genom mitt föräldrarskap. D.v.s. är det inte vad som pågår i många av våra kyrkor och församlingar idag? Av olika anledningar (avsaknad av bön, Guds Ord, e.t.c.) har vi tappat den Helige Andes närvaro (Läs: Faderns närvaro) och omedelbart sätter missmodet och fruktan in?

Många s.k. Gudstjänster jag deltagit i senaste åren är så andefattiga, så urvattnade och utförda i en sådan avsaknad av Herrens närvaro och Hans Ord att allt man känner är missmod och förtvivlan.

Ser ni vad jag försöker säga med min lilla liknelse som kom ur en enda semesterbild?

Hur hittar vi tillbaka till Den Heliges närvaro i våra kyrkor och kapell? Någon som vågar svara?

Over and out

MyTwoCents

Ett litet avbrott i alla teologiska grubblerier;

Har en liten hälsning från Graceland och Elvis Presley, the king of rock and roll ni vet, fast med litet ”k” förstås. Eftersom mina svärföräldrar inte bor längre än lite drygt 2 timmar från Memphis, tog vi en liten sightseeing-tur dit.

Besökte herrgården förra helgen och fick ponera lite över hur han sjöng sig in i hjärtan över hela världen.

En dag på Graceland, Memphis, Tennessee.        

Ombord på Elvis egen 747:a

Dubbelsängen i Elvis Jet-plan som verkligen kan göra en 2 klassens flygresenär grön av avund…

Här provsmakar jag Elvis favoritmacka – rostat bröd, stekt i smör med jordnötssmör och banan mellan skivorna med en Dr Pepper Light (Elvis favorit-läsk) Ingen vidare lunch. . .

Elvis finrum. Priscilla Presley berättade att han ofta sjöng gamla gospellåtar som ”I’ll fly away, o glory” m.m. här.

Här kommer ett unikt foto på mig & Elvis.  Han lät hälsa att han ångrar att han lyssnade till skivbolagen och inte spelade in fler gospellåtar.

MyTwoCents