Då Eddies undervisning på många vis går stick i stäv med den nya synen på lag och nåd [alla G.T.s bud är numera passé], har några reagerat kraftfullt på undervisningen eller det någon menar eller tror undervisas. Någon menar att den [undervisningen] leder till lagiskhet och fördömelse.  Andra säger sig känna igen tonen från de gamla väckelsepredikanterna.  Det jag själv undervisar finner du här.  Jag hoppas personligen hitta en bana mitt på vägen mellan lag och nåd och ”jobbar” med frågan tillsammans med en rad bibellärare och Guds Ord. Må Herren bevara oss från onödiga dikeskörningar!

Jag har börjat fråga dem som beställt nedan undervisningsserie om de tycker undervisningen leder till lagiskhet.  Så svarade en syster på denna fråga för ett par veckor sedan:

Vi upplevde att undervisningen han gav då var mkt bra o han var tydlig med vikten av att vi behöver Jesus samt hade han en röd tråd i kopplingen mellan GT o NT o visade tydligt att hela Bibeln är Torah, dvs undervisning för oss alla troende.  Då upplevde vi ej att förmedlade lagiskhet, men jag vet ju ej hur han var i höstas.  Jag gav ju DVD även till en pastor i mellansverige och han tyckte den var jättebra. Dessutom har jag visat den för riktigt, sk gammkristna pingstvänner, vilka också tyckte den var bra och ville förmedla undervisningen till flera.  En orsak till detta var att de upplevde att han hade riktig Bibelundervisning som tyvärr saknas i församlingen idag enl dem.  Självklart får vi pröva allt och se upp med lagiskheten.

Till min stora förvåning har jag upptäckt att de allra ihärdigaste kritikerna aldrig lyssnat till konferensen då Eddie första gången besökte Sverige.  Aletheias målsättning har allt sedan starten varit att tillsammans med våra läsare söka sanningen utifrån Guds dyrbara Ord.  Vi lägger nu ut hela konferensen på Aletheia så du som aldrig lyssnat till Eddie Chumney får möjlighet att utifrån Guds Ord och vad Eddie säger själv göra en egen bedömning av undervisningen.  Vi uppmanar dig som lyssnar att i enlighet med Pauli ord pröva allt och behålla det goda.

Varsågod, lyssna och lämna din kommentar utifrån undervisningen och Guds Ord. Ogrundade påståenden och direkt falska anklagelser kan komma att modereras bort:

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Del 5

Del 6

Relaterat: Nej, vi skriver inte under våra gästtalares läror!

TV producenten som även filmade den efter följande konferensen som hölls i Alingsås i november förra året är nu klar med redigeringen av denna.  Information om denna serie nedan och den finns endast tillgänglig på DVD

NY SERIE med Eddie Chumney:

En DVD-box med sex undervisningspass med Eddie Chumney. Från höstkonferensen 2011 i Alingsås.

• Guds mäktiga tvillingar: Torah [Lag] och Nåd (59 min)

• Eliabudskapet (58 min)

• Vad rabbinerna lär om de 10 stammarna (62 min)

• Apostlagärningarna 15 (61 min)

• Guds 7 000-åriga plan (60 min)

• Israels moderna historia (62 min)

[Här beställer du konferensen]

I denna artikel ska jag gå igenom ämnet tionde. Gäller tiondet i den kristna församlingen, eller gäller andra principer under det nya förbundet? Varför använder sig kristna församlingar av tionde för att finansiera sin verksamhet, och varför tror många att de stjäl från Herren om de inte ger tionde (Jmfr Mal 3:8)? Vi ska se på en del lagar och principer som gällde för tiondet, och så kan man fråga sig utifrån det Skriften säger, om det är rätt att överföra dessa till dagens kristna verksamheter. I många församlingar medför de stora visionerna att man behöver få in mycket pengar på kontot för att driften ska fungera, och det är närliggande att tro att man därför viktlägger tiondet så starkt.

Tionde innan lagen.

Låt oss börja med tiden innan lagen, för bibeln nämner två tillfällen där tionde omtalas. Det första är Abraham som gav tionde till Melkisedek av bytet han tog under slaget mot Kedorlaomer (1 Mos 14:18-20), och Paulus omtalar denna händelse som ett bevis för att Kristi prästadöme (på Melkisedeks sätt) är bättre än det levitiska prästadömet på grund av att Levi, som ännu var i Abrahams länd, på sätt och vis betalade tionde till Melkisedek. Det andra exemplet som nämns, är Jakob som gav ett löfte vid Betel om att ge Gud tionde av alla sina ägodelar. I båda dessa exempel gavs tiondet frivilligt, och vi läser ingenstans om att Abraham eller Jakob gav sina ättlingar befallning om att göra det samma, och att det i sin tur resulterade i att det blev en religiös skick eller lag. Om Jakob redan hade förpliktat sig att ge tionde så fanns det ju ingen orsak till att han skulle avlägga det löfte han gjorde. Det är m.a.o. tydligt att man under patriarkernas tid inte hade någon skick eller lag som befallde människor att ge tionde. Det var först när förbundet med Lagen trädde i kraft att en sådan lag infördes.

Tionde under Moselagen

När Gud gav israeliterna lagarna om tionde, hade han förutbestämda mål med det. Det finns de som menar att det fanns flera ”tionden,” och det verkar som israeliterna betalade två tiondelar av sin årliga inkomst, förutom under sabbatsåren i och med att de då inte kunde räkna med någon inkomst (3 Mos 25:1-12). Tiondet skulle ges i tillägg till den första grödan israelerna var förpliktade att ge till Herren (2 Mos 23:19 & 34:26). Det första tiondet, som bestod av en tiondel av det jorden och fruktträden gav, och av nötboskap och småboskap (tydligen av tillväxten hjordarna hade), fördes till helgedomen och gavs till leviterna eftersom de inte hade något arv i landet, men var vigda till tjänsten i helgedomen (3 Mos 27:30-32 & 4 Mos 18:21+24). Också leviterna gav tionde av det vad de mottog, och det gavs för att underhålla Arons präster (4 Mos 18:25-29).

Kornet skördades och frukten från vinrankorna och olivträden omgjordes till vin och olja innan man gav tionde. (4 Mos 18:27, 30 & Nehemja 10:37). Om en israelit önskade ge pengar istället för produkter, kunde han göra det under förutsättning att han lade till 20% av produkternas värde (3 Mos 27:31). Med boskapen var det annorlunda. ”Av allt som går under herdestaven skall vart tionde djur vara helgat åt HERREN.” Här skulle de inte undersöka djuret först, men märka vart tionde djur oavsett i vilket skick det var (3 Mos 27:32-33).

Som tidigare nämnt, ser det ut som det fanns en sekundär tionde, som varje år sattes till sida. Den var inte direkt menat för leviterna, men indirekt fick de ändå del i den, men vanligtvis användes den för att glädja israeliska familjer som möttes vid de nationella högtiderna. När vägen till templet var för lång m.t.p att ta med sig tionde, omsattes den istället i pengar för att så användas till underhåll för familjerna under dessa högtider (5 Mos 12:4-7, 11, 17-18, 14:22-27).
Vid slutet av det tredje och sjätte året i den sju år långa sabbatsperioden satte man denna tionde till sida till leviterna, de fastboende utlänningarna, änkorna och de farlösa pojkarna i det lokala samhället i stället för att användas som betalning vid de nationella högtiderna (5 Mos 14:28-29 & 26:12).

De israeliska lagarna i förbindelse med tionde var inte orimliga. Det är också viktigt att komma ihåg att Gud lovade att ”himlens fönster” skulle öppnas över israeliterna så att de blev välsignade, förutsatt att de lydde dessa lagar. (Mal 3:10 & 5 Mos 28:1-2, 11-14) När folket inte gav sitt tionde, gick det ut över leviterna eftersom de då var tvungna att använda tid på vanligt arbete och att prästtjänsten då blev lidande (Nehemja 13:10).

En sådan trolöshet fick också konsekvenser för den sanna tillbedjan. När de tio stammarna gick bort ifrån den sanna tillbedjan och började dyrka kalvar, använde de sorgligt nog tiondet för att stödja den falska religionen. (Amos 4:4-5) När israeliterna däremot var trofasta mot Gud och styrdes av rättfärdiga män, gavs det åter tionde till leviterna, och enligt Guds löften var det då ingen som led nöd. I Moselagen fanns det inget straff för de som inte gav tionde. Gud hade ändå gjort så att hela folket kände sig förpliktade att ge tionde, för vid slutet av den treåriga tiondeperioden skulle de erkänna inför Herren att de betalat tiondet. (5 Mos 26:12-15) Allt som oregelmässigt hölls tillbaka, betraktades som stöld från Gud. (Mal 3:7-9)

Tionde på Jesu tid

De judiska ledarna i det första århundradet, och speciellt bland de skriftlärda och fariséerna, gjorde ett stort nummer av att de gav tionde och gjorde andra synliga gärningar i förbindelse med sin gudsdyrkan, men deras hjärtan var långt borta frän Gud (Matt 15:1-9). Jesus tillrättavisade dem för deras hycklande inställning och uppmärksammade det faktum att de var noga med att ge ”tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.” (Matt 23:23).

Tionde i den kristna församlingen

De första kristna i det första århundradet fick ingen befallning om att ge tionde. Huvudorsaken med tiondet under Moselagen var att stödja Israels tempel och prästerskap. Plikten att ge tionde upphörde när Moselagens förbund uppfylldes vid Kristi död på Golgata kors. Den som är en aning bevandrad i judisk historia, vet att leviterna fortsatte sin tempeltjänst fram till templet förstördes i år 70 e.Kr, men från och med år 33 hade de kristna blivit en del av ett nytt, andligt prästerskap som inte ”finansierades” av en tiondeordning (Rom 6:14, Hebr 7:12 & 1 Petr 2:9). De kristna gav efter den förmåga de hade, och pålades inte att ge fasta bidrag till församlingens utgifter. Ingen gav av tvång, men i enlighet med det beslut han fattade i sitt hjärta. Gud älskar en glad givare! (2 Kor 8:12 & 9:7) De uppmuntrades att följa vissa principer, som f.ex ”Sådana äldste som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. Ty Skriften säger: Du skall inte binda för munnen på oxen som tröskar* och: Arbetaren är värd sin lön.” (1 Tim 5:17-18). Paulus visade ett gott exempel genom att inte vara en ekonomisk börda för församlingarna, och tjänade pengar genom sitt yrke som tältmakare. (Apg 18:3 & 1 Tess 2:9) Kanske ett tips till många onödigt betalda pastorer i små församlingar som har en ansträngd ekonomi, fast det finns ju andra jobb än tältmakare förstås…

Slutord

Principerna om tionde som var nedlagt i Moselagen hade en tidsbegränsad period fram till Kristus och det nya förbundet, och som vi också sett hade lagen om tionde mycket bestämda regler. Vilka ”leviter” är det i våra kristna församlingar idag som ska ta emot tiondet? Det levitiska prästadömet avslutades i och med det nya förbundet, och man kan inte vidareföra dessa principer att gälla den kristna nytestamentliga församlingen (även om många sammanhang har sina prästadömen och hierarkier), i alla fall inte som en lag. Om apostlarna inte krävde tionde av de hednakristna, så ska heller inte dagens kristna församlingar basera sina inkomster på dessa regler.

Om du inte ger tionde så stjäl du inte från Herren, och välsignelsen kommer heller inte att tas ifrån dig. Du är redan välsignad i Jesus Kristus, och Ef 1:3 säger: ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse…” Självklart kan och får du ge tionde om du vill, men ge det med glädje, inte av fruktan och en felaktig tro om att om du ger tionde så blir du speciellt välsignad. Många har gett sig fattiga, och säkerligen finnes det flera av er läsare som vet mer om det. Ge av ett glatt hjärta till allt Guds verk. Du har redan allt i Kristus, så finn vilan i Herren och gläd dig över det kristna livet. Självklart är det en glädje att ge och därmed välsigna andra, men givande ska som sagt komma från hjärtat. Jag har hört tillräckligt många kollekt och tiondetal för att kunna påstå att allt för många missbrukar Guds Ord på det här området.

Var välsignad!

Se också Marcus’ artikel om givande och pengar

Insändare i tidningen Dagen:

Bengt Svensson lyfter ögonbrynen över att Sten-Gunnar Hedin kallade det för ”väldigt svårt och smärtsamt” att protestanter inte är välkomna till det katolska nattvardsbordet.  Vidare säger han:

”Det är ett mycket märkligt uttalande, som visar att Hedin antingen inte vet något om den katolska synen på nattvarden eller tycker att det inte spelar någon roll vilken syn man har.  För Katolska kyrkan består nattvarden i att ”Jesus kropp och blod verkligen, i realiteten och väsentligen är närvarande för våra själars näring, genom transsubstantiation av brödet och vinet till att bli Kristus kropp och blod” (enligt Katholic Encyclopeadia, min översättning). Man äter Jesus kött och dricker Jesu blod, i en mässa som är en alltid upprepad offerhandling.”

Han avslutar med att summera:

”Jag har mycket svårt att tro att de flesta evangeliskt kristna i Sverige skulle ställa upp på en syn och praxis som den katolska när det gäller nattvarden.”

Men det ingen ännu reagerat på (förutom Andréas Glandberger) är att Romerska Katolska Biskopen Anders Arborelius ”högra arm” i samtalet, utan korrigering av Biskopen, fäller följande ord kring Pastor Ulf Ekman:

”- När jag läser Ulf Ekmans bok om nattvarden så är det helt och hållet en katolsk nattvardssyn.” - Bengt Malmberg, katolsk bloggare  

 

Ulf Ekman på Östanbäck kloster tidigare i år.

TA INTE NATTVARDEN!

Jag har bara en enda kommentar till dig som är medlem i Livets Ord eller i någon av landets trosförsamlingar som antagit Ulf Ekmans nattvardssyn:

- Ta inte nattvarden i dessa församlingar!

Kan inte se på saken på något annat sätt än att du är på väg att inympas i det Ulf Ekmans svärfar [Sten Nilsson] kallade det falska olivträdet.  Aletheia har sedan starten för fyra år sedan rest ett varningens finger över utvecklingen i Trosrörelsen (och numera delar av Pingströrelsen).  Det behövs inte längre någon röst i en brinnande buske för att inse att ledare i dessa rörelser, främst Trosrörelsen, har börjat tappa kontakten med reformationen och är på god väg att leda skaror av människor in i en ekumenisk rörelse som via Kyrkan i Rom kommer resultera i en inter-religiös ekumenik, världskyrka och andligt mörker utan motstycke i historien.

Over and out

MyTwoCents

—————————————————————————————————–

Missa inte:

Intervjuer med pastor Sten-Gunnar Hedin och Bengt Malmgren

Pingstpastor Mikael Karlendal: Synpunkter på ekumeniskt samtal

Lika – men ändå olika? Andy sammanfattar samtalskvällen

F.d. lärare på Livets Ord, Christopher Alam, om Ekmans romantiska syn på katolicismen

Ulf Ekmans svärfar kritisk till Livets Ords nya linje!

Högaktuell predikoserie: Katolicism kontra evangelikal kristendom

Ulf Ekman: Maria – Evigt förblivande jungfru

Fakta Östanbäck Kloster & Livets Ord

Ulf Ekman om katolicism, Livets Ord, Huskvarna (Jareteg/bibelfokus.se)

Ulf Ekman: Påven ligger bakom pingstväckelsen

Lewi Pethrus: ”Katolikerna är mästare i att arbeta bakom kulisserna”

Krister Holmström:  Håller den svenska kristenheten på att tappa kontakten med reformationen?

—————————————————————————————————–

Beställ DVD:n från samtalskvällen mellan evangelikaler och katoliker (färdig för leverans)

Gästblogg av Christian Mölk, www.christianmolk.se

Jag skulle vilja lyfta fram en aspekt som kan vara av värde när man på bloggar debatterar och argumenterar om vem Jesus är. Jesus berättade inte uttryckligen att han varken är Messias, Guds Son, Herre eller Gud. Betyder det att Jesus inte är Messias? Nej, för Jesus hade ett annat tillvägagångssätt för att berätta vem han är: han demonstrerade det i gärningar. Om vi t.ex. börjar med ”Messias”, så visste alla som hade läst Jesaja 35:5–6 vad Messias skulle göra och när Johannes frågar Jesus om han är ”den som skulle komma” så svarar Jesus så här:

“Johannes fick i fängelset höra talas om Kristi gärningar. Han sände då bud med sina lärjungar och frågade honom: ”Är du den som skulle komma, eller skall vi vänta på någon annan?” Jesus svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap. Och salig är den som inte tar anstöt av mig.”” (Matteusevangeliet 11:2–6).   

Utan att Jesus berättade att han är Messias så kunde folk runtomkring förstå detta ändå. Jesus undervisade alltså inte uttryckligen att han är Messias, utan han demonstrerade det istället i handling och när Petrus bekänner detta, då tar Jesus emot den bekännelsen:

“Han sade till dem: ”Och ni, vem säger ni att jag är?” Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.” Jesus sade till honom: ”Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen.” (Matteusevangeliet 16:15–17).

Här ser vi också att denna kunskap kunde inte Petrus ha kommit fram till själv utan att Fadern uppenbarade det för honom.

Om vi tar nästa exempel; Jesu gudomlighet, så undervisade inte Jesus klart och tydligt att han är Gud, utan han demonstrerade det istället i handling, exempelvis:

“Jesus såg deras tro och sade till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.” Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan: ”Varför talar han på det sättet? Han hädar! Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud.”” (Markusevangeliet 2:5–7).

Utan att säga att han är Gud så gör alltså Jesus sådana gärningar som bara Gud kan göra och inväntar sen responsen från människor runtomkring och när Thomas bekänner detta, då tar Jesus emot den bekännelsen:

“Thomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!” Jesus sade till honom: ”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”” (Johannesevangeliet 20:28–29).

Även om det givetvis finns några undantag, så ser vi att det verkar finnas ett mönster i hur Jesus förkunnade vem han var: han demonstrerade det i handling och inväntade sen att Fadern skulle uppenbara det i hjärtat. Varför? Jag tror det är för att det inte går att argumentera eller debattera sig fram till vem Jesus är, det är en sak som Gud behöver uppenbara i våra hjärtan. Men när vår Fader uppenbarar vem Jesus är och vi bekänner det, då tar Jesus emot vår bekännelse.

Christian Mölk

Missa inte denna högaktuella predikoserie kring Romersk Katolicism kontra Evangelikal kristendom.   Stig Andreasson är född och uppvuxen i Boråstrakten i Västergötland.  Han lämnade sitt liv i Jesu händer på ett läger i Norge sommaren 1947.  Genom en artikel i pingstrtidningen Evangeli Härold blev han gripen av nöd och kärlek till de katolska länderna.  Han och hans fru Åse har varit missionärer för Helgelseförbundet och verksamma i Frankrike i dryga 50 år.

Stort tack till TV-producenten Hans Lindblad på Cháris Media som även står bakom den populära serien Fokus Israel på Kanal 10, för att du tog dig tid att spela in denna serie.

Del 1: Trons grundvalar  – 23 min
Del 2: Kyrkan - 26 min
Del 3: Försoningen – 26 min
Del 4: Frälsningensväg – 35 min
Del 5: Kyrkohistoria – 29 min

Kan även beställas på DVD för endast 159 kr + porto.

:::Beställningen gör du här:::

-

-

-

-

-

Missa inte:

Intervjuer med pastor Sten-Gunnar Hedin och Bengt Malmgren

Pingstpastor Mikael Karlendal: Synpunkter på ekumeniskt samtal

Lika – men ändå olika? Andy sammanfattar samtalskvällen.

F.d. lärare på Livets Ord, Christopher Alam, om Ekmans romantiska syn på katolicismen

Ulf Ekmans svärfar kritisk till Livets Ords nya linje!

MTC: Trots att arrangören av någon anledning sett till att nya ekumenikens företrädare är överrepresenterade denna kväll anser jag denna träff kan kan vara viktig.  Hade arrangörerna på allvar velat belysa problematiken borde de bjudit in någon som aktivt belyst Kyrkans villoläror.  Jag tänker på Stig Andreasson, Nils-Olof Nilsson eller någon annan som varit tydliga i frågan.  Som det blev nu hoppas jag på att Stefan Gustavssons Lutherska ränder sitter i och han han vågar ta i de svåra frågorna under kvällen.  Jag åker i alla fall dit, om än med en oro att detta är en i förhand uppgjord match…   

Dagen.se om arrangemanget:

Under senare år har evangelikaler och katoliker krokat arm i centrala kristna lärofrågor. Jesu historicitet och exklusivitet, människovärdet och den kristna äktenskapssynen är bara några exempel på hur kristna från olika kyrkotraditioner har stått enade.

Samtidigt finns det väsentliga teologiska skiljelinjer. Vilka är dessa och hur påverkar de relationen mellan kristna? Välkommen till en spännande samtalskväll om likheter och olikheter mellan evangelikaler och katoliker.

Medverkande:
Anders Arborelius, biskop Stockholms katolska stift,
Stefan Gustavsson, generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen,
Bengt Malmgren, läkare och aktiv inom Katolsk karismatisk förnyelse,
Sten-Gunnar Hedin, pastor i Pingströrelsen.

Moderator:
Elisabeth Sandlund, opinionsredaktör Dagen

Plats: Elimkyrkan, Styrmansgatan 29, Stockholm

Tid: Torsdagen 1 december kl. 19.00

Anmälan: evenemang@sea.nu

1 Kor 14:33-36 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. 36 Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er?

HJÄLP ÖNSKAS!

Att kvinnan inte får tala i församlingen [enligt en bokstavlig tolkning av Paulus] är ett av de mest infekterade samtalsämnena i delar av Messias Kropp.  Som jag ser det finns en rad förhållningssätt till dessa verser.  Jag har under årens lopp hört mindre bra ”bortförklaringar” som i slutändan blir kontra-produktiva för dem som tror att kvinnan får undervisa [även män].  Lika ofta undviker männen frågan och lämnar den till kvinnor själva att förklara och tolka.  Oavsett vad systrarna kommer fram till, så är ju öronen stängda på de män som inte tror att kvinnor får undervisa.  Dessa manliga ledare kanske inte aktivt stöder bokstavstolkning av vissa bibelverser, men genom att tiga i frågan ger de sitt tysta bifall.

Jag ber dig således, man som kvinna, ung eller gammal att i denna posts kommentarsfält lämna alla bibelord du kan tänka på,  GT eller NT men framför allt NT som skulle kunna peka på att kvinnan INTE skall/får/bör undervisa andra än kvinnor (eller inte alls?).

Håller på att förbereda en predikan (predikoserie?) i ämnet och vill alltså främst vaska fram så många bibelord som möjligt som skulle kunna peka på att Paulus (eller någon annan) lägger munkavel på kvinnor.  Jag tillhör dem som själv ofta kommit med lösa, egenomtänkta försvar för kvinnans rätt att predika men önskar nu personligen en gång för alla ”ta tag i”  frågan.  Efterlysningen är alltså inte främst avsedd för bibelord som försvarar kvinnor i talarstolen utan att hitta bibelorden som säger att våra systrar är kallade till att vara tysta.  (Försvar eller belägg kommer senare)  Återkommer sedan med en liten studie, kanske med ljud och bild, där jag en gång för alla ämnar djupdyka i denna infekterade fråga.

Tack för er hjälp!

mvh

MyTwoCents

P.s. Ni får tillfällig dispans att använda en annan signatur än den ni vanligtvis använder i det fall ni inte önskar er signatur ihop-kopplad med ”kvinnoprästmotståndare”.  Specifiera gärna vilken roll bibelordet ni citerar ni anser förbudet rör sig om.  (Pastor, evangelist, bibellärare, etc)   Är det någon som klurat ut vilken av GT’s bud Paulus hänvisar till med ”som också lagen säger” tas även denna information tacksamt emot.  Jag har säkert redan material för två tre timmars bibelstudium men vill se till att jag inte missar något viktigt passage.

Ingen Aletheia-läsare kan ha missat att ett par av de regelbundna skribenterna (inte alla!) intresserat sig för det så kallade ”hebreiska perspektivet av Guds Ord”.  Är vi på väg att konvertera till judendomen? – NEJ! Är vi på väg att tappa världshistoriens största mirakel, att Gud blev människa i Jesus Kristus? – NEJ! Vill vi lägga till en gärningslära till Jesu försoningsverk på Golgata? – NEJ! Önskar vi lägga till eller dra ifrån något till Guds dyrbara Ord, Bibeln? – NEJ! Tror vi att vi, och endast vi, sitter på hela evangeliet, hela sanningen? - NEJ!

-

Gästtalares bibeltolkning, vår tolkning?

Under årens lopp har vi kallat Pastor Mark Biltz, Bill Cloud och senast Eddie Chumney.  Alla tre är intressanta talare, någon lite mer ”fyrkantig” än den andre.  Alla gräver i Guds Ord efter bästa förmåga och drar sina slutsatser utifrån deras perspektiv.  Kallar vi dessa bibellärare för att vi kommit fram till att de sitter på Sanningen med stort ”S”? – NEJ! Har vi tänkt att blir deras språkrör i Sverige? – NEJ! Vi kallar samtliga talare av samma skäl ett universitet eller högskola kallar sina talare – lyssna till vad de har att säga och utvärdera budskapets sanningshalt [dock utifrån Guds Ord och den Helige Ande!].  Du som lyssnat till någon av dem uppmuntras göra detsamma! Vad gäller den sistnämnde talaren har vi fått ovanligt mycket hjälp att analysera hans budskap.  Även om vi emellanåt ifrågasatt motiven och tillvägagångssättet är vi i slutändan tacksamma för all hjälp att vaska fram guldet och bli av med kattguldet eller sanden.  TACK Elvor och Janne.   Tack Jareteg och alla andra som engagerat sig flitigt.

Vi kommer således inte kämpa med ”näbbar och klor” att försvara dessa talares budskap i allt de säger, utan deras åsikter för stå för dem. På samma sätt som ingen får för sig att ett universitet per automatik antar alla teser som kommer via respektive gästtalare, kommer denna lilla rörelse i Sverige INTE anta allt varje talare tror eller predikar.  Svårare än så är det inte.

-

Vart är vi på väg?

Du som undrar vad i hela friden vi håller på med, vad som driver oss, vad vi söker, vänligen se denna enkla studioinspelning från  2011-11-18:

-

Vad är vår grund?

Vad är då utgångspunkten för det arbete några av oss står mitt i?  Jag har tidigare publicerat denna predikan men gör det igen för att vara övertydlig.  I frågan om nåd allena, tro allena och skrift allena är vi Lutheraner.  Jag tror personligen Luthers ”skriften allena” är och förblir Kristi Kropps absolut bästa vaccin mot allehanda villoläror!

Tillägg 2011-11-24:

Mark Biltz (en talare vi kallat ett antal gånger) har nyligen har haft en Israel resa.  I en av de senaste gudstjänsterna på El Shaddai i Washington tackar en man för de fantastiska gästtalarna de haft under tiden Mark varit borta.

Då säger Mark:

”Jag håller inte nödvändigtvis med alla gästtalare i allt de säger, men det är en del av inlärningsprocessen att bedöma det som man undervisas i!”

Det få bli sista ordet i denna post.     mvh MyTwoCents / Daniel

Finns det risk för vådabekämpning i Guds rike?

Rom 2:1-11

1 Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt. 2 Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. 3 Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt? 4 Eller föraktar du hans stora godhet, mildhet och tålamod och förstår inte att det är hans godhet som för dig till omvändelse? 5 Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.

6 Han skall ge var och en efter hans gärningar: 7 evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. 9 Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, 10 men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, 11 ty Gud är inte partisk.

MyTwoCents:

-

Vi har som bekant allt sedan starten 2007 varit ganska skarpa i våra omdömen av kristna ledare, främst den nya ekumenikens förespråkare som vi anar har en dold agenda och leder människor vilse.  Jag vill tro att vi har en uppgift vaka över skeenden inom och utanför kristenheten.  Vi har inte alltid agerat på ett föredömligt sätt eller gjort vår hemläxa innan varje bloggpost eller beskyllning.  Vi arbetar sedan något år tillbaka på en större saklighet och lägger ner en del tid på att ringa eller kontakta på annat sätt personer i fråga för att verifiera uttalanden eller agerande.  Vi har en del områden kvar att bättra oss på men ni som följer bloggen ser så småningom våra hjärtan och önskan även om det blir några ”återfall” nu och då.

-

Fråga till dig som regelbundet läser Aletheia.se:

Hur kombinerar vi en önskan att följa Guds Ord och samtidigt inte döma?  Någon som ”sitter på” några intressanta bibelord som visar på andra vinklar än den vi läser om i Rom 2?  Senaste veckorna har jag grubblat mycket på vilka diken som lurar för nya ekumenikens motståndare.  Jag börjar luta åt att vi å ena sidan inte ska sluta vara ett salt och ljus, men samtidigt satsa mer på att BEdöma istället för att döma.  Jo, det är en viss skillnad.  Jag tror att det finns en risk för en ohälsosam isolering bland Guds folk där vi skjuter skarpt mot allt som rör sig inom kristenheten.  Risken är stor att vi enbart hittar fel och glömmer att hitta rätt.  Missar de ÄKTA mynten i jakt på de falska o.s.v.  Många falska yttringar bland Guds folk har en äkta som förebild.   Det innebär att det är oerhört lätt att ”kasta ut barnet med badvattnet”.

-

Vådabekämpning

Vådabekämpning (alternativt vådabeskjutning) (engelska: friendly fire) är en term som används hos militärer och betyder att man av misstag skjuter på soldater, personal eller materiel som är ickefientliga. En orsak till vådabekämpning kan exempelvis vara krigsdimma där man på grund av dåliga informationer inte vet styrkan eller positionerna för den egna personalen och fienden. Fenomenet har flera gånger använts som ursäkt där det har varit fråga om dåliga taktiska beslut.

Soldater som slåss på okänd mark kan skapa desorientering och stress är en annan orsak. Det syntes i Vietnamkriget.  Av de 58 000 dödade amerikanerna var 8 000 eller 14% ett resultat av vådabekämpning.  Här kan man även till viss del skylla på krigsdimma. Under finska vinterkriget användes mottitaktiken mot de sovjetiska trupperna. En del av den taktiken bestod av att en grupp finska soldater nattetid skidade rakt igen motståndargrupperingarna och slängde molotovcocktails och sprängmedel mot kokvagnar och fordon. I förvirringen sköt de sovjetiska soldaterna på allt som rörde sig, oftast sina egna då den finska gruppen försvann innan det allmänna larmet hann sätta igång.  Det här är ett exempel på hur vådabekämpning kan användas till egen fördel och vittnar även om nackdelen med att vara på okänd mark utan rätt utrustning.

Lite nu och då skadar det inte med lite självrannsakan.  Denna bloggpost kanske är ett sådant tillfälle.  Jag kan inte låta bli att känna igen ovan beskrivning av vådabekämpning i den andliga strid vi befinner oss mitt i.  Är jag ensam om det eller finns det någon ”därute” som förstår det jag försöker förmedla?   Korrigera mig gärna.

Over and out

MyTwoCents

Få aletheia-läsare har undgått att ett par av de regelbundna skribenterna här (inte alla) intresserat sig för det hebreiska perspektivet av vår kristna tro.  I denna rörelse, som inte på något vis är så homogen som många tror, spretar uppfattningarna kring tolkningen av Guds Ord åt lika många håll som övriga kristenheten.  I det arbete jag personligen står i som delarrangör av en rad konferenser, är jag smärtsamt medveten om att minst två ”hebrew roots” organisationer ganska snabbt körde i diket efter att ha intresserat sig för liknande frågor.  Jag har därför en viss förståelse för att det nu är enklast för våra kritiker att snabbt bunta ihop vårt arbete med dessa organisationer (eller liknande sådana i bl.a. USA) och ge oss en heretiker-stämpel av något slag.  Att oddsen var emot oss visste och vet vi om.   Att vi själva skulle göra egna misstag likaså (samt kommer att göra).  Även om jag anser att den stor del av kritiken som blossat upp på en del håll bygger på missförstånd, vill jag ändå ta till mig den del av kritiken som antingen är befogad eller bygger på agerande eller uttalanden som jag förstår KAN misstolkas och vi därmed har en del i.

Nedan predikan hölls för den grupp som jag arbetar med (www.elshaddai.se) och var först och främst ämnad som min personliga riktlinje utifrån både Guds Ord och reformatorernas fäder i Messias jag önskar ha som utgångspunkt i allt vi gör.  För säkerhets skull har jag låtit en pastor med god teologisk utbildning lyssna igenom predikan innan den nu publiceras för att ge mig konstruktiv kritik på den grund jag nu ämnar lägga i mitt personliga engagemang att predika allt Guds Ord för både redan troende och dem som ännu inte tror.

Om jag i något avseende varit otydlig i det ämne jag nu predikar över är jag innerligt ledsen över det och vill på detta tydliga sätt dela med mig av vårt ”interna” möte i ledningsgruppen kring den utgångspunkt vi hoppas arbeta utifrån.  Längre fram hoppas jag eller någon medarbetare arbeta vidare med den svåra frågan kring Lag och Nåd, Galaterbrevet och Jakobs brev och andra områden vars bristande undervisning gett oss karismatisk kristenhets absoluta bottenskrap såsom Todd Bentley, Benny Hinn och många många med dem i det att en sann Gudsfruktan och fruktan för Hans Ord försvinner när nådesförkunnelsen perverteras.

Tack för att du tar dig tid

mvh MyTwoCents / Daniel F orslund