I måndags (21 maj 2012) var det en konferens på Bjärka-Säby med titeln ”Kyrkan, Anden och ämbetet”. Aletheia var naturligtvis närvarande. Här följer en kort redogörelse av vad som avhandlades. En djupare analys kommer så småningom. Inbjudna talare var:

• Samuel Rubenson, Professor vid Lunds universitet
• Metropoliten Ambrosius, Finlands ortodoxa kyrka
• Biskop Anders Arborelius, Stockholms katolska stift
• Biskop Martin Modéus, Svenska kyrkan vid Linköpings stift
• Pastor Liselotte J Andersson, Svenska Missionskyrkan
• Fader Caesarius Cavallin, Östanbäcks kloster
• Pastor Ulf Ekman, Livets Ord Uppsala
• Biskop Biörn Fjärstedt, biskop emeritus i Svenska kyrkan

Panelen i Nya Slottet på Bjärka-Säby som svarade på frågor om biskopar och annat

Ulf Ekman höll ett föredrag där han talade om biskopsämbete och Petrusämbete. Rubriken till denna artikel är något parafraserad och sammanfattar Ulfs huvudbudskap i hans föredrag. Själva föredraget kan laddas ner eller lyssnat till direkt här: http://tinyurl.com/dyagre5

Här följer ett utdrag från Ulfs anförande.

Jag ska tala om uttrycket episkope enhet och framtid.

Föredraget kretsade kring

…frågan om biskopsämbetets legitimitet och autenticitet och därmed också dess auktoritet i förhållande till de yngre samfund och speciellt pingst-karismatiska rörelser och deras syn på ledarskap.

Ulf formulerade frågor kring detta

Behövs verkligen biskopen och i så fall hur? Intresset för dessa frågor hänger ihop med en allt större Kristologisk insikt inom pingst-karismatiska kretsar, om behovet av legitima strukturer, om djupare historisk förankring samt frågor vad som egentligen konstituerar autentisk auktoritet i kyrkan idag.

Mao frågor kring ledarskap som berör både sammanhållning i och mellan olika församlingar och rörelser…

Och angående reformationens barn (”skriften allena”) och att man personligen mött Jesus som Frälsare

Moderniteten har fostrat oss rejält till att försöka vara självständiga till att vara moderna människor. …Eller kan det var så att det bakom fromma, även om det är moderna fraser, det faktiskt finns något av ett dolt uppror emot Gud som vi genom att peka på andras felsteg, andras maktmissbruk och andras synder – och ämbetet verkar nästan vara som upplagt för maktmissbruk – men då glömmer vi att det faktiskt finns ett äkta bruk. Är det så att vi tvättar oss själva rena genom att slippa ta ställning, slippa böja våra hjärtan och inte behöver inse vårt behov, vårt praktiska behov, även av yttre strukturer för vård, för beskydd, för hjälp.

Och Ulf gav en del svar på detta.

Om biskopsämbetet är ett ämbete av översyn, av beskydd i lära, i liv, i kraft och även av ordningar då finns det ett behov av det i alla tider. Då skapar detta ämbete beskydd och djupare enhet byggd på kärlek och sanning….[det handlar] om insikten om hur Gud faktiskt kan ha strukturerat kyrkan och att Han har strukturerat den på ett sätt som kommer skydda oss och rädda oss och hjälpa oss att överleva… har Gud gett oss eviga strukturer för att rädda mänskligheten?

Petrus fick av Jesus uppdraget att vara herde för fåren, inte några av fåren utan dom alla. …om vi tror på apostlarna och apostlarnas uppdrag som något som går vidare i kyrkan…ja då har också Petrusämbetet rimligen sin fortsättning, sin funktion som talesman, som en enande och övergripande och beskyddande funktion i kyrkan genom tiderna…

I gemenskap med andra biskopar skapades en kultur där man bevarade kyrkans apostolicitet, dess enhet, dess helighet, dess katolicitet. Trots mängd friktioner, lärostrider, personkonflikter så har kyrkan ändå på olika sätt utifrån olika sammanhang hållit samman. Det började och slutade inte med enstaka starka karismatiska personligheter utan ämbetsinnehavare som ställdes in i en autentisk kedja av tjänare som hade apostoliskt ursprung.

Är detta gångbart även i pingst-karismatiska rörelser idag? Jag tror faktiskt det. Behövs det idag? Ja jag är övertygad om det. Hur ska det ske då? Inte minst i sammanhang där man med stor skepsis ser både på strukturer och auktoritetsförhållanden och på ett sakramentalt liv? Jag tror att svaret måste bli – genom Den Helige Ande. När vi tillåter Honom att visa oss behovet av beskydd, av stabilitet, av kontinuitet i Kristi kropp och vi vågar djupare gensvara på detta då kan det bli till.

Här finns mycket att analysera och kommentera!

I denna artikel låter vi Ulf komma till tals men vi kommer att syna Ulfs teologi och historiebeskrivning lite närmare:

• Hur brukas begreppet episkope/biskop och hur förhåller det egentligen sig till begreppen pastor/herde och presbyt/äldste?
• Petrus uppenbarelse om Jesus som Messias och Petrus uppenbarelse om Klippan. Missar vi det centrala genom kyrkopolitikens färgade glasögon?
• Vilka var fåren Jesus talade om och vilka insatte Jesus att vårda dem?
• Vilka strukturer, hierarkier och  tolkningsföreträden berättar Bibeln om när det gäller Petrus och andra apostlar?
• Hur förhåller sig påståendet om ”en autentisk kedja av tjänare som hade apostoliskt ursprung” till kyrkans faktiska historia?
• Förmedlas ledarskap inom kyrkan i första hand av andra ledare?
• Är det Gud som ger tjänstegåvan bakom en biskops ämbete eller kan kyrkoledare göra det?
• Är det strukturer som räddar/frälser mänskligheten?
• Vilka moderna exempel finns på när de ”beskyddande strukturerna” inte fungerar i kyrkan?
• Varför fallerar de ”eviga och beskyddande strukturerna” och är detta Guds fel eller beror det på ett inbyggt systemfel i kyrkosystemen?
• Vilka konsekvenser får dessa händelser för kyrkans lära, tro och vittnesbörd bland ickekristna?
• Är vi motståndare till Den Helige Ande om vi inte övertygas om behovet av dessa kyrkostrukturer och dess beskyddande egenskaper?
• Ska kristna underordna sig ledare som lever i uppenbar synd? Är det ett undantag om den fallna ledaren innehar ett särskilt ämbete? Gäller förmaningen i Ef 5:11-12 inte för t ex en biskop?

På återseende!

/Marcus & John

PS! Om ni vill höra Ulfs utläggning om Petrusämbetet så kan ni hoppa 16 minuter in på föredraget i länken ovan.

a b c d e

Är de fem Moseböckerna kunskapens träd? Sven Reichmann svarar Lars Enarsons invändningar mot denna tanke.

Lars Enarson och jag har hamnat i ett tankeutbyte om torah, vad Gud har tänkt eller inte tänkt när han gav lagen. Just denna fråga är full av förbryllande motsättningar. Gud spred ut Israels folk över hela jorden för att folket inte höll torah. Paulus förbannar två gånger de förkunnare som ville värva nyomvända hedningar till att omskära sig och hålla torah. Jag kan inte svara på allt i Lasses inlaga. Men ett par tankar vill jag få belysa.

Paulus förkunnelse bygger på en rad begrepp som är varandras motsatser – kött och Ande, lag och nåd, träldom och frihet – för att nu nämna några av de viktigaste. Dessa skapar en svartvit bild av den andliga verkligheten, en kontrast som många stött sig på. Men Jesus är ibland lika svartvit.

Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar. (Luk 11:23)

Dessa motsatser tycks motsvara de två träden i Lustgården där det ena trädet betydde liv och det andra död. Paulus är ju den som introducerar termen syndafall med tydlig hänsyftning på händelserna i Lustgården. Av de par som jag nyss nämnde ser vi lätt att Ande, nåd och frihet hör ihop. Därför måste kött, lag och träldom också bilda en grupp. Den första gruppen hör ihop med Livets träd den andra med Kunskapens. Detta är nu en av de frågor som samtalet gäller. Hör torah ihop med Kunskapens träd? Ja, varför inte? Allt Gud skapade var gott. Syndafallet uppstod inte genom trädets dålighet utan genom människans olydnad – eller uppror. Oavsett vad den första synden än bestod i så säger den inget om trädet utan bara om människan som gjorde det förbjudna.    

Guds avsikt

Gud hade säkert flera avsikter med torah. En av dem redovisas här.

Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv. Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad. Men dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli så mycket större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer, för att, liksom synden fick herravälde genom döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre. (Rom 5:18-21)

Eftersom syndafallet var ett uppror blev människan upprorisk till sitt väsen. Själv förnekar hon oftast denna grundbult i sin natur. Gud gav åt Israel en andra dos av trädets kunskap och inneslöt dessutom denna i ett förbund där folket lovade att lyda. Lydnad skulle leda till välsignelse och olydnad till tuktan eller – i värsta fall – förbannelse. Detta arrangemang skulle särskilt i Israel skapa en djup självkännedom genom att locka fram den upproriskhet som finns hos oss alla. Folket ska dock vid historiens slut – och i enskilda fall dessförinnan – ha fått en vishet och nåd som vi andra saknar.

Hela tiden växer nåden mer än synden och slutet kommer därför att bli att just nåden får regera genom rättfärdigheten till evigt liv. Tanken kommer väl till synes i den lilla liknelse som Jesus berättade hemma hos fariseen Simon.

”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?” Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: ”Du har rätt.” (Luk 7:41-43)

Den som fått mest förlåtet älskar också mest. Paulus blev beskylld för att vara libertin – en som släpper syndens alla krafter lösa. Du själv, Lars, skriver: ”Den logiska konsekvensen av detta är ju i så fall att vi som kristna ska fortsätta att leva i synd.” Paulus svarar direkt på din kritik som han tycks ha fått höra till leda:

Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? (Rom 6:1-2)

Varför inte säga: ”Låt oss göra det onda, för att något gott skall komma av det?” Så säger man hånfullt om oss, och så påstår även somliga att vi lär. De skall få den dom som de förtjänar. (Rom 3:8)

Nåden är inte logisk. Principen är därför inte att vi ska synda på högvarv för att desto bättre bli frälsta. Tanken är i stället att Gud som hatar synden likväl tycks använda sig av vår synd för att nå sitt slutresultat. Han tillåter den så till den grad att människan till sist måste erkänna sitt uppror. Under ökenvandringen var det påfallande ofta trubbel. Orden uppror, upproriskhet och hårdnackad nämns ofta i Moseböckerna. Ersättnings­teologin bygger på tanken att hela den judiska historien måste ses som ett fiasko, vilket den naturligtvis inte är. Problemet är bara att vi inte förstår Guds avsikt.

Historiens slut beskriver Paulus så här i en enda mening:

Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla. (Rom 11:32)

Uppror

Du, Lars, skriver så här om detta underliga i människan som gör att frälsningen är nödvändig:

Om jag skulle försöka mig på en definition på kunskapens träd så handlar det om människans oberoende av Gud att själv avgöra vad som är gott och ont, dvs motsatsen till Toran, Guds undervisning och instruktion.

Jag instämmer när det gäller oberoendet (= duktighet) men vill få ställa en fråga. Det du definierar är väl inte trädet självt? Allt som Gud hade skapat var ju gott vid den första veckans slut. Både trädet och torah var och är goda. De kommer ju från samme gode Gud. Men effekten kanske ändå kan bli dålig om de läses eller tas om hand av syndiga människor.

Här tror jag att vi måste påminna oss Paulus ord:

Alltså är lagen helig, och budordet är heligt och rätt och gott. Har då det som är gott dragit döden över mig? Inte alls! Utan synden gjorde det, för att den skulle avslöjas som synd, just genom att dra döden över mig genom det som var gott. Genom budordet skulle synden bli syndig utan gräns. (Rom 7:12-13, Giertz översättning)

Låt oss slå fast att budordet (= torah) alltid är heligt, rätt och gott. Detsamma gäller likaså alltid för Kunskapens träd eftersom båda kommer från Gud. Båda innehåller samma slags kunskap om gott och ont. Hur kunde då ett träd som är gott ge upphov till syndafall, fördärv och död? Det var inte trädet utan synden, alltså människans avsikt, som ställde till det. Människan ville – precis som du själv skriver – bli oberoende av Gud. Hon använde det som var gott för att förverkliga en ond avsikt. Guds goda skapade i henne en önskan. Hon ville själv kunna urskilja vad som är gott för att kunna ta det och behålla det för egen räkning, det vi i dagligt tal kallar egoism.

Människan gjorde uppror, kanske utan att förstå det. Med hjälp av kunskap om gott och ont ville hon (och vill än i dag ”med köttet”) bli ”som Gud” – alltså genom skicklighet göra sig till hans jämlike. Detta är något helt annat än att vara hans avbild. Avbilden är minut för minut beroende av originalet på samma sätt som en skugga eller en spegelbild vilket Guds jämlike inte alls behöver vara. Synden fanns därför redan när Eva lät sig lockas av trädet på samma sätt som synden finns fullt ut när en man ser med begär på sin nästas hustru. Det kunde inte trädet rå för.

Synden sa att kunskapen skulle göra det möjligt för oss att bli erövrare, att kunna ta det goda för oss själva och lämna de onda konsekvenserna av vårt tagande till andra. Kunskapen skulle göra oss till (själv-)rättfärdiga gudar (Guds jämlikar) i våra privata små universa för att vi i vetenskapens namn till och med skulle kunna förneka Guds existens. Vi talar nu inte bara om moralisk kunskap utan om all insikt som kan göra livet behagligt för oss själva på andras bekostnad – miljöns om inte annat. Och vilken kunskap kan till sist inte missbrukas?

Det är alltså en svartvit skillnad mellan rättfärdighet och egenrättfärdighet trots att de vid ytligt betraktande kan se så lika ut. Detta betyder som bekant ändå inte att man fritt kan synda på nåden utan att bli slav under den synd man tillåter sig (1 Kor 6:9-12).

Judisk identitet

Låt mig citera en annan tanke ur din inlaga:

Toran är oupplösligt förknippad med judisk identitet.

Vad jag vet har jag aldrig påstått något annat. Skulle jag ha sagt det tar jag det genast tillbaka. Men jag undrar samtidigt hur vi ska ställa oss till det så kallade apostlamötet (Apg 15). Vilket beslut kom Anden och apostlarna egentligen fram till? För hedningarnas räkning tycks det först vara helt klart. Av torahns bud återstod för dem ett förbud mot otukt och tre matregler: förbud mot blodmat, mot hedniskt offerkött och mot köttet av kvävda djur (som har blodet kvar). Betyder det att hedningar fritt kan få mörda eller vittna falskt? Om vi svarar nej på den frågan (vilket jag tror att alla gör) är vi då inte tillbaka på ruta ett? Vad gäller då till sist för oss hednakristna? När många i dag söker sina hebreiska rötter tror jag att det är denna underlighet som man vill komma till rätta med genom att åter aktualisera torah för kristna hedningar trots att man inte vet vilka bud man ska ivra för och vad man kan gå förbi.

Men vad beslutades då för judar? Ingenting, så långt jag kan förstå. Allt förblev vid det som hade förelagts folket vid Sinai. Något annat var inte tänkbart. Torah stod kvar som förut – för judar.

Nu säger de som jag kallar rotsökare att vi hedningar ska leva efter torah eftersom Jesus och Paulus gjorde det och därför att man höll strängt på torah i församlingen i Jerusalem. Ja, konstigt vore väl annars – de var ju judar allihopa. Om man beslutade något vid apostlamötet så var det att hedningar inte är judar – eller hebreer om det ordet föredras. Det man till sist kom fram till var att den fullständiga torah bara gäller för judar, för Abrahams köttsliga ättlingar. Eller för att använda din formulering:

Vi ser här att hedningar som kommit till tro på Israels Messias inte har samma kallelse som det judiska folket när det gäller Toran.

Bättre kan det inte sägas. Vi är helt överens. Men varför har då det utvalda folket blivit kallat till en lydnad som inte gäller på samma sätt för oss andra?

Varför torah?

Låt oss då se på en andra funktion som torah kan ha med Israel. Vi försöker sätta oss i Guds ställe. Vi bestämmer oss för att bygga upp mänsklighetens historia genom att välja ut ett litet folk som redskap. När alla får veta att detta folk är utvalt av Gud kommer en massa saker att hända i det egna folket och ytterligare mycket kommer att ske i gränsytan mellan det utvalda folket och de övriga. Världens historia stämmer väl med denna sammanfattning.

Men vi måste se till så att detta lilla, utvalda folk inte försvinner. Det kan skingras och ingå äktenskap med alla andra folk och mista sin identitet som utvalt. Vi ingår därför ett förbund med folket och ger det en lag som förbjuder ”utrikes” äktenskap. Folket får vidare förbinda sig att inte umgås med hedningar och inte äta deras mat. Det där sista är extra effektivt. Vi bjöd en gång en rabbin på middag, så jag vet.

Ersättningsteologer påstår att Israel har spelat ut sin roll i historien. Enligt dem skulle Israel nämligen bara vara ett folk som Jesus skulle födas och dö i. Deras roll är alltså förbi och nu är det vi som lever efter Anden – säger de.

Naturligtvis är det alldeles tvärtom. Det räcker att bara nämna ordet Harmageddon för att alla ska kunna förstå att folkets största historiska roll ligger framför oss och inte bakom. Mycket som i dag är dunkelt hör ihop med att Gud har många överraskningar beredda inför slutuppgörelsen

Paulus skrev i förtvivlan och ursinne till galaterna för att hindra dem att göra sig till judar. För Israels folk kan ju upphöra att vara ett särskilt och utvalt folk på två sätt

1. genom att judar får gifta sig fritt med alla andra folk (= assimilering)
2. genom att kristna ur alla andra folk automatiskt tas in i förbundet från Sinai

Denna fråga kommer jag att försöka belysa senare i den artikelserie som jag håller på med i ”Shalom över Israel”

Det ska till sist bli en hjord och en herde. Frälsningen kommer från judarna.

Sven Reichmann

Aletheia admin:   P.g.a. hälsoskäl kommer Sven Reichman troligtvis inte svara på kommentarer eller frågor i kommentarspalten nedan.

Relaterat: 1,2,3,4,5

Lag och evangelium

Ett svar på Sven Reichmanns artikelserie ”Kyrkan och torah” i tidningen Shalom över Israel

Av Lars Enarson

Den kände läkaren, författaren, själavårdaren och förkunnaren Sven Reichmann har i tidningen Shalom över Israel skrivit en serie artiklar under rubriken “Kyrkan och torah”. Reichmann är en aktad israelvän och bibellärare som har välsignat väldigt många människor och som vi har all anledning att respektera och lyssna till.

I denna artikelserie går emellertid Reichmann till ett mycket tråkigt angrepp mot det som ibland kallas för den hebreiska rörelsen genom att lyfta fram den traditionellt kyrkliga, kanske i första hand lutherskt kyrkliga, inställningen till lagen som något negativt som Kristus har befriat oss från. Han kallar lagen för kunskapens träd på gott och gott och menar vidare att Gud inte har gett lagen för att den skall hållas, utan enbart för att överbevisa oss om synd. (Den logiska konsekvensen av detta är ju i så fall att vi som kristna ska fortsätta att leva i synd.)

Det är lite märkligt att läsa dessa påståenden från en känd israelvän, publicerade i en kristen israeltidning, eftersom äkta kärlek till Israel förutsätter en kärlek till Guds Tora. Paulus skriver i Romarbrevet om det judiska folket: ”De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena.” (Rom 9:4)

Lagen och tempelgudstjänsten är något som Gud i sin nåd har gett till det judiska folket. I längden är det ohållbart att älska dem och samtidigt inte älska och uppskatta Toran som Gud har gett dem. Skulle deras Messias och Frälsare ”befria” dem från denna nationalskatt i det nya förbundet? Gud förbjude! Det är ungefär som om någon skulle säga: ”Jag älskar Sverige och svenskar, men det svenska språket och svenska traditioner är något som Gud behöver befria dem från.” Toran är oupplösligt förknippad med judisk identitet.

Det står om församlingen i Jerusalem att alla hade en brinnande, nitälskande kärlek till Toran (Apg 21:20, 1917 års övers). Kan då lagen, som dessa lärjungar likt alla judar älskade och som enligt Paulus är andlig, helig och god, vara detsamma som kunskapens träd på gott och ont? En orimlig tanke! Jag håller med Reichmann om att Messias är Livets träd. Men finns det en motsättning mellan det levande och det skrivna ordet (Toran), på samma sätt som det finns mellan livets träd och kunskapens träd? Naturligtvis inte.

Enligt urgammal judisk tradition förknippas Toran med livets träd. I samband med toraläsningen i synagogan lyfter man upp Torarullen och sjunger ut Ordspråksbokens lovprisning för Guds undervisning och visdom: ”Ett livets träd är visheten för dem som får tag i den, de som håller fast vid den må prisas lyckliga.” (Ords 3:18) Reichmanns påstående att Toran är kunskapens träd på gott och ont är ett tråkigt uttryck för klassisk kristen anti-judiskhet. Det finns absolut inget stöd från Bibeln för denna uppfattning. Om jag skulle försöka mig på en definition på kunskapens träd så handlar det om människans oberoende av Gud att själv avgöra vad som är gott och ont, dvs motsatsen till Toran, Guds undervisning och instruktion.     

Paulus och Toran

Rembrandts ”Aposteln Paulus”. Flera av Rembrandts verk inspirerades av Amsterdams judiska befolkning (bild National Gallery of Art, dcist.com)

Petrus skriver i sitt andra brev att Paulus ibland är svår att förstå och därför misstolkar många honom, speciellt när det gäller lagen. ”Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er enligt den vishet som han fått, och så gör han i alla sina brev, när han talar om detta. I dessa brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger till sitt eget fördärv – något som också sker med de övriga Skrifterna. Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste.” (2 Pet 3:16-17) Det är alltså de laglösa, de som är emot Toran, som misstolkar Paulus. Även Apostlagärningarna visar tydligt att Paulus var missförstådd just när det gäller lagen, se t ex Apg 21:21-24; 25:7-8.

Reichmann skriver i del 4 av sin artikelserie:

”I brevet till Galatien förefaller Paulus vara emot lagen i alla dess former, åtminstone när det gäller hedningar. De som i vår tid söker sina hebreiska rötter styrker torahns betydelse även för kristna med dessa ord:

Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.(Rom 3:31)

Här tycks Paulus göra en förbryllande helomvändning. Nu är det tydligen lagen i alla fall! Vi behöver dock bara backa ett par meningar för att förstå att Paulus inte har tagit tillbaka något av det han förut skrivit.

Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, lika säkert som Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tro. Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen. (Rom 3:28-31)

I början och slutet av samma brev använder Paulus termen ”trons lydnad” (Rom 1:5; 16:26). Paulus menar då en lydnad som uppkommer på ett annat sätt och som fungerar under andra villkor än den lydnad som han kallar laggärningar.” (Slut på citat)

Paulus är den ende författare i Bibeln som använder uttrycket ”laggärningar” i sina brev. Vad betyder denna fackterm hos den lärde Paulus? Man kan för det första se att Paulus alltid sätter ”laggärningar” i motsatts till att bli ”rättfärdig genom tro” (Rom 3:20,28; Gal 2:16; 3:9-10). Samtidigt skriver han trots detta i Rom 2:13: ”Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga.” Här skriver alltså Paulus tvärtom emot, verkar det som, att ”lagens görare skall förklaras rättfärdiga”. Nog kan vi hålla med Petrus om att Paulus är svår att förstå ibland.

Svaret på denna gåta är att ta reda på vad Paulus menar med uttrycket ”laggärningar”. Om vi jämför de två skriftställena ovan från Romarbrevet så kan vi för det första fastslå att det uppenbarligen inte, som Reichmann hävdar, handlar om lydnad för lagens bud i allmänhet, dvs att vara ”lagens görare” (Rom 2:13). Förutom i Paulus brev så har forskare idag funnit uttrycket ”laggärningar” på ytterligare ett ställe från denna tidsperiod. Det handlar om en skrift bland Döda Havsrullarna där uttrycket används om rabbinska reningsföreskrifter speciellt när det gäller kontakt med hedningar.[1]

James Dunn, en av de mest respekterade teologiska forskarna i vår tid när det gäller Paulus, hävdar bl a på grund av detta att Paulus använder specialuttrycket ”laggärningar”, inte i betydelsen att lyda Toran i allmänhet, utan att beteckna de bud och handlingar som är förknippade med judisk identitet.[2] Speciellt kan man säga att det handlar om sådant som krävdes för att konvertera till jude, dvs omskärelse (för män), dop och att frambära ett offer. Laggärningar var Paulus fackuttryck för framför allt dessa handlingar. Läs textsammanhangen igen där ordet ”laggärningar” förekommer och se hur det hela faller på plats med denna förståelse av Paulus. Vi kan t ex ta Rom 3:28-31 om igen:

”Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar [utan att konvertera till jude]. Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, lika säkert som Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tro. Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.”

Vi kan också ta Rom 3:20: ”Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar [genom att konvertera till jude]. Genom lagen ges insikt om synd.”

Paulus stora stridsfråga som gjorde honom kontroversiell och svårförståelig ibland var att oomskurna hedningar också kunde bli frälsta (rättfärdiggjorda inför Gud) utan att behöva omskära sig och bli judar. Detta var hans stora hjärtefråga som hedningarnas apostel och som han t o m kallar för ”mitt evangelium” (Rom 16:25). Det var inte så att Paulus därigenom upphävde lagen och skrotade den, som många har misstolkat honom för. Därför betonar han det speciellt i Rom 3:31 (vilket inte tycks hjälpa för många). Rättfärdiggörelse genom tro på Messias står inte i strid mot Toran, varken för judar eller hedningar.

Däremot går Paulus till våldsam attack mot att laggärningar, dvs att konvertera till jude, är nödvändigt för rättfärdighet och frälsning. Den lärde Paulus bevisar detta med flera ganska invecklade rabbinska resonemang om lagen i speciellt Galaterbrevet och Romarbrevet, vilka för oinvigda lätt kan misstolkas som att Paulus är emot lagen över huvud taget. Så är det inte.  Lagen gäller fortfarande i det nya förbundet. Paulus själv levde efter lagen (Apg 21:24).

Lag och evangelium

Del 4 i Reichmanns serie har underrubriken ”Evangelium om Kristus”. Kontentan är att evangelium om Kristus står i motsättning till lydnad för lagens bud. Denna undervisning passar som hand i handske med gamla ingrodda skräckföreställningar om lagen bland många kristna. Sysslar vi med lagen faller vi därmed ur nåden och går förtappade. Det tycks finnas mer hopp för någon som hoppar i säng med grannfrun än för en människa som börjar fira sabbat. Tänk hur tokigt det kan bli! Detta upp- och nedvända tänkande sitter emellertid djupt rotat hos väldigt många, speciellt med Luthersk bakgrund. Ingen av reformatorerna var så extremt negativ mot lagen som Luther, vilket tyvärr bidrog till att bana vägen Förintelsen. Adolf Eichman växte upp i ett djupt bibeltroende, protestantiskt hem och många präster i Svenska Kyrkan stödde Hitler under 1930-talet.

Så här skrev den tidige kyrkofadern Ireneus redan under det andra århundradet angående denna felaktiga uppfattning om lag och evangelium:

“De som har ett perverterat tänkande i det att de är motståndare till Mose Lag och säger att den är annorlunda och i motsättning till evangeliets lära, har inte ägnat sig åt att undersöka orsakerna och skillnaderna mellan de olika förbunden … Apostlarna som var med Jakob tillät hedningarna att handla fritt efter Andens ledning. Men de själva, medan de kände samme Gud, fortsatte med de urgamla sederna … Sålunda handlade Apostlarna, som Herren hade gjort till åsyna vittnen till alla handlingar och alla läror … i skrupulös noggrannhet efter allt i Mose Lag.”[3]

Vi ser här att hedningar som kommit till tro på Israels Messias inte har samma kallelse som det judiska folket när det gäller Toran. Detta är ett separat ämne som inte hinns med i denna artikel. Men det är framför allt helt klart att all undervisning som framställer lag och evangelium som motsatser inte är biblisk. Det avgörande beviset från Skriften, som gör att vi omedelbart kan avfärda all sådan undervisning, är att i den apostoliska församlingen i Jerusalem ”höll alla strängt på lagen” (Apg 21:20) precis som Ireneus skriver. Även Paulus själv höll fast vid lagen och levde efter den (Apg 21:24; 28:17).

För det andra står det helt klart, i såväl Paulus som de andra apostlarnas undervisning, att Toran är fullkomlig och lär oss vad som är synd, vad som är rätt och fel. Reichmann tycks också vara överens om detta. Då kommer en enkel följdfråga: kan Gud mena att vi då ska fortsätta att synda genom att bryta mot lagen när vi är frälsta? Naturligtvis inte. Krångligare än så behöver vi inte göra detta.

I artikeln ställer Reichmann en fråga: ”Om vi uppfattar torah som den yttersta vägvisaren – var blir det då plats för Kristus och för Anden?” Jag har väldigt svårt att förstå denna märkliga fråga. Toran är utandad av Gud själv, inspirerad till minsta bokstav och prick av Guds Ande och Messias är det inkarnerade Ordet (Joh 1:1-14). Jeshua levde i fullkomlig lydnad för Torans alla bud. Skulle det då någonsin kunna finnas en motsättning mellan Kristus, Anden och Toran? Skulle Kristus och Anden kunna leda oss att bryta mot buden eller ha något emot att vi lyder Guds bud? Reichmanns fråga är obegriplig.

Det är inte så att det är något fel på Reichmanns framställning av evangelium eller ”påskens mysterium” som han kallar det. Tvärtom! Felet är att han framställer detta som att det skulle strida mot Toran och anklagar utan undantag alla personer som han kallar för ”rotsökare” för att ha hamnat vilse. Godtrogna människor som ser upp till Reichmann, får lätt för sig att lydnad för Guds bud innebär ett avfall och svek både mot Kristus och Anden. Detta är mycket allvarligt.

Bibeln framställer inte saken på detta sätt. Lydnad för Guds bud beskrivs som något vackert och positivt. Ta t ex Johannes Döparens föräldrar. ”De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter.” (Luk 1:6) Eller gudsmannen Ananias som la sina händer på Paulus så att han blev både andedöpt och helad: ”Ananias, en from och lagtrogen man som alla judar i staden talade väl om.” (Apg 22:12)

När Jeshua förebrår fariséerna för deras lagiskhet så säger han inte till dem att de ska strunta i Guds bud. Tvärtom, de ska fortsätta med sin nitiskhet för buden men samtidigt inte glömma det som är viktigast i Toran ”Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin [de gick t o m längre än lagen] men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.” (Matt 23:23) Jeshua hade inget emot deras nitiskhet för lagen. Det han förebrådde dem var att de glömde det som var viktigast.

När vi flyttade till Israel så blev det naturligt att vara ledig på lördagen i stället för söndagen eftersom det är vad alla i Israel gör. Vi hade så att säga söndag på lördag i stället. Det var allt. Men när jag upptäckte sabbaten i Skriften blev det annorlunda. Jag kommer aldrig att glömma den första sabbaten jag firade utifrån trons lydnad. Välsignelsen var så oerhört stark att den förvandlade hela mitt liv. Det är svårt att förklara i ord. Jag har sedan dess träffat många människor med liknande vittnesbörd.

Visst har det sedan dess funnits tillfällen då jag firat sabbat mer av vana än en levande tro utifrån min relation till Messias. Men jag har funnit att lösningen på detta problem inte är att strunta i sabbaten, eller att ta lätt på den, utan tvärtom att jag omvänder mig och tar sabbaten på större allvar. Jag försöker t ex se till att jag som det första jag gör på sabbatsmorgonen lyfter en vinbägare inför Guds ansikte i Jeshuas namn och citerar Jesaja 58:13-14 och 2 Mos 20:8-11:

”Om du hindrar din fot på sabbaten att göra vad du har lust till på min heliga dag, om du kallar sabbaten din lust och förhärligar den till HERRENS ära, om du förhärligar den genom att inte gå egna vägar och inte göra vad du har lust till eller tala tomma ord, då skall du fröjda dig i HERREN, och jag skall föra dig fram över landets höjder och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel. Så har HERRENS mun talat.”

“Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.”

När jag gör detta och tackar Gud för sabbaten aktiveras tron och välsignelsen flödar. Tyvärr finns det inga sådana här speciella löften som i Jes 58 och 2 Mos 20 om den första veckodagen för tron att utgå från. Vill vi ha välsignelsen så får vi lyda Guds ord som det står utan att ändra på något. Trons lydnad kan enbart utgå från det som Gud har sagt, inget annat. Skulle Messias, som är det levande Ordet och Anden som inspirerat Ordet vara emot denna lydnad för Guds Ord? Aldrig! Tvärtom blir det en fantastisk sanktion och harmoni, vilket varenda en som prövat detta i tro kan vittna om.

Betyder detta att jag försöker förtjäna min frälsning genom att t ex fira sabbat? Naturligtvis inte. Men det är inte förbjudet att lyda Guds bud därför att vi älskar honom och hans undervisning. Sabbaten helighölls även bland de flesta troende hedningar i århundraden innan kyrkan så småningom lyckades utrota denna välsignelse.[4]

Det allvarligaste är kanske att kyrkans traditionellt negativa syn på Toran, som Reichmann för fram genom att ställa den mot evangeliet, i längden inte går att förena med en äkta kärlek till Guds egendomsfolk. Det judiska folket står i ett evigt förbund med Skaparen att leva efter Torans bud precis som man gjorde i den apostoliska församlingen i Jerusalem. Äkta kärlek till det judiska folket och kärlek till Toran går inte att skilja åt eftersom Gud har förenat dem!

Slutet gott

Jag vill avsluta denna artikel i positiv anda. Trots Reichmanns tråkiga påhopp och felaktiga generaliseringar angående den hebreiska rörelsen skriver han i slutet: ”Många börjar nu predika om vikten att vi följer torah. Då måste man kräva att de samtidigt förklarar vad det är att stå under nåden så att man inte i onödan ställer kristna under lagen och berövar dem frälsningens frihet och glädje.”

Jag instämmer helt med detta påstående. Vi står så att säga inte i ”ett lagiskt” förhållande till lagen. Den är skriven i våra hjärtan och eftersom vi står under nåden kan vi genom tron lyda Guds bud. ”Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga. Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.” (1 Joh 5:3-4) Detta är en bra beskrivning på trons lydnad och glädje! Vi kan lyda Guds bud, inte i egen kraft, men genom tron på Messias i våra hjärtan! Han verkar både vilja och gärning. Buden är en välsignelse, inte en förbannelse.

Slutet gott, allting gott brukar man säga. Genom sin avslutning öppnar Reichmann dörren på glänt till gemenskap och förståelse för alla trossyskon i den hebreiska rörelsen som, likt de gudfruktiga hedningarna i Apostlagärningarna, upptäckt Torans skönhet och av hela hjärtat kan utbrista i konung Davids tacksägelse och lovsång över HERRENS Tora:

”HERRENS undervisning [Tora] är fullkomlig, den ger själen nytt liv. HERRENS vittnesbörd är sant, det gör enkla människor visa. HERRENS befallningar är rätta, de ger glädje åt hjärtat. Hans bud är klart, det upplyser ögonen. HERRENS fruktan är ren, den består i evighet. HERRENS domslut är sanna, de är alla rättfärdiga. De är dyrbarare än guld, än mängder av fint guld. De är sötare än honung, än renaste honung.” (Ps 19:8-11)

Jag vill ta tag i den lilla strimma av hopp som avslutningen på Reichmanns artikel ger till att hoppas och be att alla som älskar Israel och vill stödja det judiska folket i fortsättningen ska hjälpa och välsigna varandra, i stället för att ta avstånd och förbanna. Vi har tillräckligt många fiender utanför våra led för att ägna oss åt sådant. ”Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar.” (Heb 10:24)

Toran pekar på Messias. Älskar vi honom älskar vi också Toran. De går inte att skilja åt.”Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?” (Joh 5:46-47)

LITTERATURLISTA

Det pågår idag en intensiv teologisk forskning kring Paulus där man kommit fram till en annan syn på Paulus än den som Reichmann har. Här följer en litteraturlista på en del av litteraturen på detta område:

Abegg, Martin. ”Paul, ’Works of the law’ and MMT,” Biblical Archeological Review 20:06 (november-december, 1994): 11–12.

Dunn, James. The New Perspective on Paul: Revised Edition. Peabody, MA: Eerdmans, 2008.

Eisenbaum, Pamela. Paul Was Not a Christian: The Original Message of a Missunderstood Apostle. New York, NY: HarperOne, 2009.

Gaston, Lloyd. Paul and the Torah. Vancouver: University of British Columbia Press, 1987.

Hardin, Justin. Galatians and the Imperial Cult: A Critical Analasys of the First Century. Tübingen, Germany: Mohr Siebeck, 2008.

Kinzer, Mark. Post-Missionary Messianic Judaism. Grand Rapids, MI: Brazos Press, 2005.

Lancaster, D. Thomas. The Holy Epistle to the Galatians: Sermons on a Messianic Jewish Approach. Marshfield, MO: First Fruits of Zion, 2011.

Lancaster, D. Thomas. Grafted In: Israel, Gentiles, and the Mystery of the Gospel.Marshfield, MO: First Fruits of Zion, 2009.

Lapide, Pinchas and Peter Stuhlmach, Paul: Rabbi and Apostle. Translated by Lawrence Denef; Minneapolis, MN: Augsburg Publishing House, 1984.

Le Cornu, Hilary and Joseph Shulam, A Commentary on the Jewish Roots of Romans.Baltimore, MD: Messianic Jewish Publishers, 1997.

Le Cornu, Hilary and Joseph Shulam, A Commentary on the Jewish Roots of Galatians.Baltimore, MD: Messianic Jewish Publishers, 2005.

Nanos, Mark. ”A Torah Observant Paul? What Difference Could it Make for Christian/Jewish Relations Today?” Christian Scholars Group on Christian-Jewish Relations (juni 2005). www.marknanos.com/Boston-Torah-Obs-5-9-05.pdf (mars 2011).

Nanos, Mark. The Irony of Galatians: Paul’s Letter in First Century Context. Minneapolis, MN: Fortress Press, 2002.

Nanos, Mark. The Mystery of Romans. Minneapolis, MN: Fortress Press, 1996.

Rudolph, David. ”Paul’s Rule for all the Churches”, Studies in Christian-Jewish Relations5:1 (2010).

Sanders, E. P. Paul and Palestinian Judaism. Minneapolis, MN: Fortress Press, 1977.

Stern, David. Messianic Judaism: Amodern Movement with an Ancient Past. Clarksville, MD: Messianic Jewish Resources International, 2007.

Tomson, Peter. Paul and Jewish Law. Minneapolis, MN: Fortress Press, 1990.

Young, Brad. Paul the Jewish Theologian: A Pharisee among Christians, Jews, and Gentiles. Peabody, MA: Hendrickson, 2002.

Zetterholm, Magnus. Approaches to Paul: A Student’s Guide to Recent Scholarship. Minneapolis, MN: Fortress Press, 2009.

Zetterholm, Magnus. Lagen som evangelium? Den nya synen på Paulus och judendomen. Studentlitteratur, Lund 2006.

Zetterholm, Magnus. The Formation of Christianity in Antioch: A Social-Scientific Approach to the Seperation Between Judaism and Christianity. London: Routledge Tayor & Francis Group, 2005.

 

---

[1] Abegg, Martin. ”Paul, ’Works of the law’ and MMT,” Biblical Archeological Review20:06 (november-december, 1994): 11–12.

[2] Dunn, James. The New Perspective on Paul: Revised Edition. Peabody, MA: Eerdmans, 2008.

[3] Ante-Nicene Christian Library, Vol.5/1, trans. by A. Roberts and J. Donaldson, T & T Clark, Edinburgh, 1867, Pp.309, 313-314, översatt till svenska.

[4] Det var i första hand i Rom och i Alexandria som de kristna tidigt slutade att fira sabbaten. Detta gav upphov till ordspråket som Ambrosius, biskopen i Milano, myntade i slutet av 300-talet genom att säga ”When in Rome do as the Romans”, vilket på svenska blev att ”Ta seden dit man kommer.”

I en artikel i tidningen Dagen berättar Siewert Öholm att han lämnar frikyrkan och går till en annan frikyrka nämligen frikyrkan Svenska kyrkan. Skälen han anger i artikeln är bl a:

Frikyrkan har blivit desperat och ytlig. Det menar Siewert Öholm som nu lämnar sin uppväxtkyrka för Svenska kyrkan.

…

Gudstjänsten har blivit ytlig, man har glömt sina rötter, innerligheten får stå åt sidan för det organisatoriska. Filadelfiakyrkan i Stockholm kallar han för ”kabaréarena”…

…

Gudstjänsten [i frikyrkan] ersätts med föreställningar där orgeln slängs ut till förmån för trumset. Den stora frestelsen handlar om att man till slut glömmer sitt budskap för längtan att nå ut.

…

-I Domkyrkan hade man bikt, nattvard och själavård medan man i Missionskyrkan bjöd på konserter och politiska utställningar. Domkyrkan visade en betydligt större öppenhet för människors andliga längtan. För mig blev det ett tydligt tecken på frikyrkans förfall och kultursnobbism.

Men dagens Svenska kyrka är väl så pass liberalteologisk för Siewert att han av principskäl inte borde ens överväga att gå dit, kyrkorgel eller inte.

För det kan väl inte vara sådant här som Siewert längtar efter:

http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=858725
På torsdag den 16 februari kl. 18.30 kommer organisationen ”Clowner utan gränser” till Kumla församlingshem. Välkommen till en härligt inspirerande kväll!

http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=774733
Under våren samlas vi regelbundet för Qigongövningar i församlingens regi. Start onsdagen den 11 januari kl 11.15-12.00 i Fresta kyrka. Välkommen!
Qigong är metodisk träning genom lugna rörelser för energi och välbefinnande.

http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=643108
Dansen är lika gammal som mänskligheten och anses som något centralt i nästan alla kulturers sociala och religiösa liv. Idag utgör dansen i Svenska kyrkan en viktig del av kyrkans verksamhet. Bara för 30 år sedan var folk ovana vid att se och uppleva dans i kyrkan. Tack vare många eldsjälar har dansen åter funnit sin plats.

http://web-helsingborg.svenskakyrkan.se/m4n?oid=8643&_locale=1
Quest of the Brain – Emanuel & Roy E&R är en komikergrupp från Malmö som spelar teater på ett sätt som du nog inte har sett förut. Mim och fysisk teater är grunden.  Din egen fantasi skapar alla föremål och rekvisita. Här finns inget djup eller högre mening. Här finns bara en väldigt livlig, nyskapad humor.

https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=765011
”Magnus på trummor”

http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=773753
Vännerna från Tanzania lät hela kroppen uttrycka sin påskglädje. De sjöng och dansade och framförde sin glädje genom predikan och trummor.

http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=850212
Drama och skoj

http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=648102
Då hade kyrkans barnverksamhet bjudit in Knitte Stenlund, som visade dockteater för byns förskolor

http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=649170
Nameus rockade fett
Gäddede kyrka fylldes av ungdomar från Norge och Sverige som ville höra på när norska bandet Nameus spelade rock. En och annan pensionär hade också vågat sig dit för att lyssna.

http://perhultqvist.wordpress.com/2009/02/21/betner-gor-stand-up-i-svenska-kyrkan/
Betnér gjorde standup i Svenska kyrkan

http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=864689
Tryck och Bugg fick kyrkan i gungning.
Dansbandsgudstjänsten i Brunflo kyrka blev ett lyckat evenemang. Alla inblandade tyckte samma sak; ”Det här var verkligen roligt.” ”Att vi inte gjort det här tidigare.”

Vad tror ni Siewert längtar mest efter?

• Dansband
• rockmusik
• dockteater
• standup
• Qigong
• clowner
• komikergrupper utan djup och högre mening
• dansa bugg och tryckare
• eller vill Siewert allra helst spela trummor i kyrkorummet (viktigt att det då tillhör just den allvarliga seriösa Svenska Kyrkan)????

/Marcus

PS! Kan dessutom någon som är i närheten av Siewert visa honom det här: http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=766739. Wakey wakey.

Se till att ingen bedrar er!

Gästblogg - Rune Karlsson

Birgitta och dottern Katarina med en bibel

När lärjungarna frågar Jesus om vad som blir tecknet på hans återkomst och den här tidsålderns slut, så är det första Jesus svarar: ”Se till att ingen bedrar er”.

Ett märkligt men också mycket viktigt svar. Detta med tanke på att Guds Ord också säger att Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. Därför skall vi se lite på den s.k. heliga Birgittas uppenbarelser, är de från Gud eller varifrån kommer de?

Det som jag tagit med är dessutom väldigt, väldigt lite av hennes s.k. uppenbarelser.

Låt oss se på några utdrag ur hennes ”första bok”, läs och bedöm själv utifrån vad Guds Ord säger.

Kap. 3 (handlar om Jesus)

Jag är din Gud och Herre, som du dyrkar. Jag är den, som uppehåller himmelen och jorden med min makt, och de uppehållas icke av några andra ting eller pelare. Jag är den, som under brödets gestalt dagligen offras på altaret som sann Gud och sann människa. Jag är densamme som utvalt dig. Ära min Fader. Älska mig. Lyd min Ande. Betyga min moder heder som din härskarinna. Hedra alla mina helgon.

Kap.7

Jag är Maria, som födde den sanne Guden och den sanna människan, Guds Son. Jag är änglarnas drottning.

Kap.8 (handlar om Maria)

Jag är himmelens drottning. Du begrundar, hur du bör lovprisa mig. Det bör du veta och vara säker på, att allt lov, som ägnas min Son, också ägnas mig, och att den som ringaktar honom även ringaktar mig…………

Kap.9 (handlar om Maria)

När sedan mitt livslopp fullbordats, upplyfte min Son först min själ – ty hon var kroppens härskarinna – till en förnämligare plats hos sin gudom i himmelen än övriga. Därefter upplyfte han min kropp, så att ingen skapad varelses kropp är så nära Gud som min. Se huru mycket min Son älskat min själ och kropp! Det finns visserligen några, som av illvillighet förneka, att jag är upptagen till himmelen med kropp och själ, och även några, därför att de ej veta bättre. Men detta är den säkraste sanning, att jag med kropp och själ är upptagen till gudomen.

Hör nu hur mycket min Son även hedrade mitt namn. Mitt namn är Maria, såsom det läses i Evangeliet. När änglarna höra detta namn, fröjdas de i sitt sinne och tacka Gud, för att han gjort sådan nåd genom mig och med mig och för att de se min Sons mandom förhärligad i gudomen.  ………

Och alla djävlarna bäva för detta namn och frukta för det. När de höra det namnet Maria, så släppa de genast själen med de klor, varmed de fasthållit henne…………

Mer finns att läsa på dessa länkar:

http://www.prophecyfilm.com/swedish/

http://www.tidenstecken.se/kkbirgit.htm

Rune Karlsson

Kjell som tidigare bloggade på Aletheia har ett par viktiga poster efter varandra.

Mantror och tomma ord och   En man hade två söner

Fred Örtegren har en intressant utläggning kring Jesu tillkommelse på pastor Isakssons forum:

Jesu tillkommelse och vårt församlande till Honom efter vedermödan i Guds rike

Therese Peterson på Dagen.se ställer en av veckans kanske viktigaste frågor:

Hur öppen är du med din tro på din arbetsplats?

Pingstpastor Mikael Karlendal är ofta en frisk fläkt i bloggsfären.  En av få sanna evangelikala pastorer kvar inom Pingströrelsen.

http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net

Sist men inte minst vill jag personligen rekommendera Janne och Elvors sajt - www.elvorochjanne.se

De lägger ner ett oerhört arbete på att ”fiska fram” profetiska nyheter runt hela världen.  De reser aktivt i Sverige och predikar, ofta med ämnen kopplade till ändens tid.  Detta ämne som i vissa kretsar nu blivit ”skämmigt” att tala om.  Håll ett öga på Janne och Elvor blir mitt sista tips.

Over and out

MyTwoCents / Daniel

I slutet av förra året ställde jag frågan ”Är det en skam för en kvinna att tala i församlingen?”.   Jag önskade samla ihop argumenten för att kvinnan INTE skall tala [predika] i församlingen.  Jag har i ärlighetens namn undvikit frågan under alla år av församlingsarbete av rädsla för vart en djupdykning i ämnet skulle leda.  Bättre att leva i okunskap kan ha florerat i sinnet, än att studera Paulus ord och bli övertygad om en icke politiskt (eller religiöst?) korrekt ståndpunkt.

När nu frågan kom upp i slutet av förra året kunde jag inte ducka från ämnet längre utan bestämde mig för att ärligt studera några av Paulus mest omdiskuterade verser i NT.   Nedan predikan är ett första avsnitt i ämnet där mycket finns kvar att gräva i.  Lägger nu ut mina initiala summeringar i ämnet med en påminnelse om att min kunskap är ett styckverk och jag undervisar efter det ljus Gud gett mig.

Viktigaste frågan i denna predikan kan mycket väl vara huruvida Aposteln Junia(s) var en man eller kvinna.   Kommer ryktet om Junia, den kvinnliga Aposteln, från feministiska liberalteologer eller är hon förankrad i kyrkohistoria och / eller sekulär historia etc?  Svaret finner du i nedan klipp.  Jag var inte alls övertygad åt något håll innan mina studier i ämnet.   Nu är jag det.

Varsågod vänner – MyTwoCents trevar sig fram på minerad mark:

Predikan av Daniel F orslund, El Shaddai, Västerås.  2012-02-18

Ha en välsignad helg!

/Daniel

P.s. Låt oss på ett speciellt sätt ta med Pastor Jean Kabuidibuidi som utvisades i går kväll från Sverige till Demokratiska republiken Kongo.  Efter en rad regimkritiska predikningar kan hans liv vara i fara.  D.s.

Uppdatering 2012-02-27:  http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=299441

Av Andréas Glandberger

"Den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare." - Jesus

För vissa är ledarskap i församlingen närmast ett skällsord. De som har upplevt ett negativt ledarskap där maktmissbruk präglat sättet att leda på har ofta en aversion mot ledarskap, och det är fullt förståeligt. Från talarstolen har det talats om den goda herden men det är kanske allt annat än en god herde man sett. Sedan finns det en annan sida där man är väldigt hierarkisk och poängterar de olika ämbeten man anser ska finnas i församlingen. I denna artikel skall jag kort skriva lite om ledarskap i den nytestamentliga församlingen och slutligen dela några tankar om biskopsämbetet. Detta är ingen djup analys av nytestamentligt ledarskap och jag menar mig inte vara någon lärd med den rätta sanningen på det här området.

Paulus var mycket noggrann med att man undervisade i enlighet med de ord han mottagit från Jesus, och de som avvek från den sunda läran tillrättavisade han ordentligt. Att det fanns ett ledarskap i varje församling ser vi också mycket tydligt, men frågan är hur detta ledarskap fungerade och vad som var deras uppgifter. Mycket av de ledarskapsmodeller vi ser i frikyrkliga sammanhang i dag har rötter som går tillbaka till Moses. Trosrörelsen, där jag har bakgrund ifrån, har med sin osunda ledarideologi hämtat det mesta från gamla testamentet och Moses, där de hierarkiska principerna är tydliga. Vem har väl inte hört om de olika bilderna om hur det skall vara, att Moses mottog instruktioner från Gud som han i sin tur delade vidare till de 70 äldste och som därefter meddelade folket. En av de mest använda bilderna på toppstyrt ledarskap är väl oljan som rinner ned för Arons skägg och att vi skall akta oss för att röra vid Herrens smorde.

Hur var det i den nytestamentliga församlingen? Rådde de hierarkiska principerna där eller förhöll det sig annorlunda? Jag kommer inte att ha en grundlig teologisk genomgång, utan endast visa dig kort hur jag tror tanken med församlingens ledarskap var tänkt att fungera. Jag använder ordet församlingen medvetet även om ordet ”kyrkan” i dessa tider är det kyrkopolitiskt korrekta att använda. Jesus etablerade inte vare sig den katolska kyrkan eller något annat samfund. Församlingen är inte byggd på personen Petrus, men på den uppenbarelse han fick om att Jesus var Messias, den levande Gudens Son. Jesus återetablerade däremot den förlorade kontakt människan från skapelsen hade med sin Skapare, och det är gemenskapen vi troende har tillsammans som utgör det som i grekiskan kallas ecclesia. Församlingen är de troende i Kristus oavsett om man är medlem i ett samfund eller möts i hemmen.

Som jag förstått att de nytestamentliga församlingarna fungerade, var det att apostlarna och deras medarbetare insatte äldste att ta hand om människorna. De äldste hade ett stort ansvar för de troende på sin ort och predikade och undervisade utöver att de gjorde hembesök. Det finns så ofantligt mycket mer att skriva om detta ämne, men då bör man kanske skriva en bok. Jag nämner här inget om de andra tjänsterna som också fanns i församlingen, såsom församlingstjänare/diakoner, utan håller mig till själva begreppet äldste/församlingsledare/biskop. Det var stora krav om man skulle bli en av de äldste, och det var viktigt att de som var satta som ledare för Guds församling var oklanderliga på alla sätt. Läser man dessa krav och överför dem till församlingsledare i dag skulle många diskvalificeras, och personligen tycker jag att det vore på sin plats i flera fall.

1 Tim 3:1-7 beskriver hur en församlingsledare bör vara:

”Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift. En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt. Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling? Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom. Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.”

Det är nog en del som inte lever upp till dessa kritierier och definitivt borde träda åt sidan. När man läser Pauli undervisning om hur han beskriver ledarskapet i församlingen slås i alla fall jag av att det alltid talas om de äldste i pluralis och aldrig som om det skulle handla om bara en ledare. Jag kan inte se att det fanns huvudpastorer i de nytestamentliga församlingarna. Jag har skrivit om detta ämne tidigare[1] och vill poängtera det samma som jag gjorde då, nämligen att det endast är Jesus som har titeln huvudpastor i NT. Att kristenheten använder samma titel på ledare inom församlingen idag är egentligen en smula obegripligt.

För övrigt är det intressant att se att ordet för församlingsledare på grekiska (episkopē I ἐπίσκοπος - biskop) här ovan i 1 Tim 3,  har samma funktion som de äldste (presbyterion I πρεσβυτέριον). Skall man tro den bokstavliga betydelsen var detta bland annat en uppsökande funktion,[2] men också ordet overseer[3] (engelska för uppsyningsman) förekommer. Så långt jag läst och förstått är en biskop en som verkligen är en herde och som har som sin viktigaste uppgift att se till att andra har det bra. Hur mycket man än kanske ogillar ordet biskop så finns det tillika i det nya testamentet, men funktionen är kanske annorlunda än vad många av oss tror. Det handlar inte om makt eller en stark hierarkisk position, utan om verklig omsorg och kärlek till de troende i Guds församling. Att olika ämbeten missbrukats av det som kallas ”kyrkan” genom århundraden betyder däremot inte att vi inte skall våga titta på vad Gud säger om ledarskap i Hans kropp, men helt tydligt handlar det alltså inte om positioner och makt, utan om omsorg och kärlek.

En kommentar till 1 Tim 3:2 i Svensk Studiebibel av den kände och högt respekterade bibelforskaren Thoralf Gilbrandt säger följande angående ordet ”församlingsledare” som används i den aktuella texten:

”I apostolisk tid är ”presbyter” (äldste) och ”episkos” (församlingsledare) olika benämningar på samma tjänst.”[4]

Läser man vad den första hednabiskopen, Ignatios av Antiokia, skrev om biskopsämbetet blir man däremot fundersam. Likheterna till påveämbetet är tydliga.

”När man ser att biskopen tiger bör man frukta honom desto mer. Var och en som husets herre sänder som en förvaltare bör vi ta emot på samma sätt som den som har sänt honom. Det står alltså klart att man bör beakta biskopen som Herren själv” [...] ”Därför bör ni vandra enligt biskopens vilja, något som ni också gör.” [...] ”Låt oss därför vara angelägna att inte sätta oss upp mot biskopen så att vi underordnar oss Gud.”[5]

En gruppering som betonat starkt ledarskap sedan början av sin existens, är stiftelsen Livets Ord i Uppsala. Ulf Ekman tituleras som ”Pastor Ulf” och de hierarkiska tongångarna lever starkt inom Livets Ord. Om jag hade sett att dessa pastorer verkligen hade ett herdehjärta (såsom jag läser och förstår min bibel) hade jag varit försiktig med min kritik av Livets Ords ledare, men tyvärr har jag sett raka motsatsen under allt för många år för att kunna kalla dem herdar. De vakar över varandra och Livets Ord, men många är det som kan vittna om en stark maktstruktur i stället för den kärleksfulla herden vi i regel förknippar med kristet ledarskap. Givetvis finns det människor i Livets Ord som har ett herdehjärta, men det är tyvärr inte dessa som präglat trosrörelsen under de år rörelsen existerat. Det gör mig faktiskt ledsen eftersom man som kristen förväntar sig att kärleken till Jesus och andra borde vara integrerad och autentisk hos den som kallar sig pastor.

Jag talade med en av trosrörelsens pastorer för några år sedan, och personen i fråga sa rätt ut att han hade förstört många människors liv. Jag visste att det stämde, men det river i ens hjärta att höra det i alla fall. När man inte ser omvändelsens och förändringens frukt i form av förlåtelse och försoning hos dessa ledare som jag vet behandlat människor som om de inte vore något värda såvida det inte gagnade dem själva, ja då är det fullt legitimt att ifrågasätta om dessa ledare är herdar efter Guds hjärta.

Jag skall återgå till detta med biskopens ämbete och vill citera stiftelsen Livets Ords pastor Ulf Ekman som skrev en artikel i tidskriften Keryx där han berörde detta ämne:

”Det är kanske inte så konstigt att ett antal pingstgrupperingar i olika delar av världen nu använder sig av begreppet ”biskop” för att legitimera en tjänst som leder pastorer. Frågan är om man inte måste lyfta upp och bejaka både de reella ledarskapsproblem som finns idag och de lösningar som faktiskt har funnits genom historien. Kanske man inte bara reflexmässigt kan förkasta dem innan de ens blivit prövade. Jag tror verkligen inte det. Och jag tror att vi varken behöver skämmas för att pröva detta eller tömma begreppet på dess innehåll för att våga använda det. Vi kan inte bara uppfinna hjulet på nytt, införskaffa vissa titlar och köra på som om det förflutna inte existerade. Det finns en gemenskap, alltså en koinonia som också har en kontinuitet både framåt och bakåt. Det finns ett handlingsprogram som Anden kan leda oss till att upptäcka och samarbeta med, i både tid och rum. Det kommer att göra jobbet lättare för oss. Då blir manifestationen av vad kyrkan verkligen är mer autentisk, mer äkta och mer lik originalet. Det blir alltså ett sätt att bevara kontinuiteten och den apostoliska äktheten. Detta leder i sin tur till ett fullare uttryck för Guds väsen och en större manifestation av hans kraft, inte tvärtom. Det är intressant att katoliker betonar den apostoliska traditionen och den historiska successionen. Protestanter betonar den apostoliska undervisningen och läran. Pentekostala betonar det apostoliska livets övernaturliga dimension och genomslagskraft. Är det så att vi behöver alla dessa tre för att kyrkan ska vara både autentisk och relevant, både bevara sin trohet och öka sin genomslagskraft?”[6]

I samma nummer av Keryx skriver Ulf Ekman också om behovet av ett läroämbete, och för många frikyrkokristna låter kanske detta en aning främmande. Låt mig citera ett utdrag, men för helhetens skull rekommenderar jag att du läser hela artikeln:

”Min poäng är, att om man vänder sig från tanken på någon form av läroämbete hamnar man till slut i en förvirrande röra av subjektiva åsikter och upplevelser, som till slut resulterar i partistridighet och sönderfall. När man vill ge alla legitimitet får till slut ingen legitimitet. Ingen har då längre rätt att hänvisa till vare sig en sanning eller av den helige Ande smort, legitimt ämbete, som kan förvalta denna sanning rätt och ge den vidare. Ett (andligt självmordsaktigt) sätt att lösa detta blir då att negligera all form av objektiv sanning och i stället hänge sig åt enbart subjektiva upplevelser. Jag vill påstå att om kyrkan ska vara autentisk måste den i sin struktur ha någon form av läroämbete inbyggd i sig.”[7]

Har Ulf Ekman rätt i det han skriver? Behöver vi ompröva vår syn på bibliskt ledarskap för att församlingen fullt ut skall kunna vara det Gud tänkt?

Kongress i Turkiet

Mellan den 29 februari och 5 mars skall Livets Ord samla sina pastorer och ledare från alla de världsvida filialerna till en kongress i Efesus i Turkiet.[8] Där skall de diskutera, undervisa, ha gemenskap och workshops. Man får hoppas att de tillåter reella diskussioner och även ifrågasättande och inte bara envägskommunikation med färdigproducerade lösningar att underordnat acceptera. Kommer Ulf Ekman utses till biskop under denna kongress? Jag säger inte att det kommer att ske, men det vore väl kanske ett naturligt steg att ta under denna första kongress för ledare inom Livets Ords olika församlingar. Baserat på vad Ulf Ekman undervisat under åren lutar jag personligen mot att något liknande kommer att inträffa, samt att Livets Ord etablerar någon form av läroämbete. Jag har sett en del av Livets Ords pastorer efterlysa ett läroämbete i flera forum. Tiden får visa om jag har rätt eller fel, men helt ologiskt vore det som sagt inte.

Pauli ord om sig själv och Jesu ord om hierarki får avsluta denna artikel, och det de säger är en bra utgångspunkt för tjänande bland de troende. Trots allt handlar allt ledarskap i Guds församling om att tjäna och betjäna, och det är Kristus som ska förhärligas genom allt vi gör. Våra egna ambitioner måste vi lägga av oss vid hans kors om vi menar allvar med att vi ger våra liv till honom.

”Jag, den ringaste av alla heliga, har fått denna nåd att bland hedningarna predika evangeliet om Kristi outgrundliga rikedom. (Ef 3:8)

”Men Jesus kallade dem till sig och sade: ”Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav.” (Matt 20:25-27)

Fotnoter
[1] Den gode herden & Jag har mitt namn skrivet i…
[2] Blue letter bible
[3] Blue letter bible
[4] Svensk Studiebibel, sid 1434
[5] Ignatios brev till Efesierna, ur ”De apostoliska fäderna”. Keryx nr 4, 2004
[6] Keryx nr 1, 2010, sid. 15
[7] Keryx nr 1, 2010, sid. 12
[8] Livets Ord

Länkar
Anders Gerdmar: Helighet bortom kyrkotraditioner
Mikael Karendal – ”Helighet och kyrkotraditioner”
Daniel Alm – ”Det bär”
Jonas Melin – ”Har frikyrkan en framtid?”

Biskop Eddie Long djupt ledsen över den märkliga ceremonin för en tid sedan.

Under en mycket bisarr ceremoni kröntes biskop Eddie Long till kung under en söndags förmiddags gudstjänst i sin megakyrka.  Ceremonin bevittnades inte bara av de drygt 20 000 församlingsmedlemmarna utan spreds snabbt via YouTube över världen.  Tidningen Dagen uppmärksammade händelsen i denna notis.

När jag samtalade med en vän för ett par dagar sedan påpekade jag att biskopen inte såg ut att vara ”road” av kröningen utan tvärt om såg anmärkningsvärt obekväm ut.  Nu har biskop Long uttalat sig kring händelsen och säger följande till pressen:   

”Ceremonin var inte mitt förslag, det var inte heller min avsikt att delta i en ritual som är stötande för judar eller eller andra. Dessutom fördömer jag uppriktigt varje handling som visar mig som en kung, för jag är bara en Herrens tjänare” skrev Long i ett brev i lördags.

Brevet var adresserat till Bill Nigut, ledare för ”Anti-Defamation League”  - en judisk grupp som bekämpar antisemitism.

Vidare säger biskop Long:

”Även om jag tror att rabbin Ralph Messer har goda intentioner under besök i vår församling, förstår jag att ceremonin han utförde söndagen den 29 januari sårar judar och gör mig djupt ledsen”

På söndagen accepterade Nigut ursäkten och sa att han var tacksam för den.

”Jag upplever att det var en mycket innerlig, uppriktig, ödmjuk ursäkt”, sade han till CNN.  ”Jag är väldigt tacksam att biskop Long uppenbarligen inser vår oro.”

Nigut sa att han var djupt kränkt av den ”falska ritual” och av hur Toran har hanterats under den.

Videon från ceremonin visade Messer linda Long i en Torah-rulle som han sade återfanns under Förintelsen. Han bad sedan fyra män för att lyfta en sittande Long i sin stol och gick runt med honom på estraden.

”Han är en kung. Gud är välsignade honom. Han är en ödmjuk man, men i honom är herravälde, konungslighet,” ropade Messer.

Originalklippet från gudstjänsten har försvunnit från YouTube men en summering kan ses här:

-

-

Benny Hinns före detta ”flickvän” Paula White har också svepts i Messers Torah-rulle. ”Rabbin” Ralph Messer är inte någon äkta rabbin eftersom de har speciella regler kring hanteringen av Torah. När Minnesota pastor Keith Johnson bad honom läsa ur sin hebreiska bibel vägrade först Messer med hänvisning till att det var ”farligt” att lära sig hebreiska. När Keith Johnson inte gav sig högläste ”rabbin” Messner med mycket möda och stort besvär ett par, tre ord ur första mosebok. Messner är en bedragare av stora mått som inte bara skadar det judiska folket utan kristenheten i stort.    P I N S A M T !

-

-

Vad säger man om allt detta?

- Only in America

Over and Out
MyTwoCents / Daniel

Mer om Paula White:

http://www.christianpost.com/news/paula-white-to-be-crowned-queen-ndcc-pastor-denies-link-to-eddie-longs-rabbi-68704

http://readychurch.wordpress.com/2012/02/06/has-paula-white-been-crowned-by-ralph-messer-as-a-queen-a-few-years-ago-but-of-what

http://www.flcourier.com/flflorida/7575-breaking-news-paula-white-set-to-be-enthroned-eddie-longs-jewish-rabbi-accused-of-being-a-fraud

http://www.blackchristiannews.com/news/2012/02/is-paula-white-going-to-be-crowned-queen-at-her-new-church-on-super-bowl-sunday.html

Då Eddies undervisning på många vis går stick i stäv med den nya synen på lag och nåd [alla G.T.s bud är numera passé], har några reagerat kraftfullt på undervisningen eller det någon menar eller tror undervisas. Någon menar att den [undervisningen] leder till lagiskhet och fördömelse.  Andra säger sig känna igen tonen från de gamla väckelsepredikanterna.  Det jag själv undervisar finner du här.  Jag hoppas personligen hitta en bana mitt på vägen mellan lag och nåd och ”jobbar” med frågan tillsammans med en rad bibellärare och Guds Ord. Må Herren bevara oss från onödiga dikeskörningar!

Jag har börjat fråga dem som beställt nedan undervisningsserie om de tycker undervisningen leder till lagiskhet.  Så svarade en syster på denna fråga för ett par veckor sedan:

Vi upplevde att undervisningen han gav då var mkt bra o han var tydlig med vikten av att vi behöver Jesus samt hade han en röd tråd i kopplingen mellan GT o NT o visade tydligt att hela Bibeln är Torah, dvs undervisning för oss alla troende.  Då upplevde vi ej att förmedlade lagiskhet, men jag vet ju ej hur han var i höstas.  Jag gav ju DVD även till en pastor i mellansverige och han tyckte den var jättebra. Dessutom har jag visat den för riktigt, sk gammkristna pingstvänner, vilka också tyckte den var bra och ville förmedla undervisningen till flera.  En orsak till detta var att de upplevde att han hade riktig Bibelundervisning som tyvärr saknas i församlingen idag enl dem.  Självklart får vi pröva allt och se upp med lagiskheten.

Till min stora förvåning har jag upptäckt att de allra ihärdigaste kritikerna aldrig lyssnat till konferensen då Eddie första gången besökte Sverige.  Aletheias målsättning har allt sedan starten varit att tillsammans med våra läsare söka sanningen utifrån Guds dyrbara Ord.  Vi lägger nu ut hela konferensen på Aletheia så du som aldrig lyssnat till Eddie Chumney får möjlighet att utifrån Guds Ord och vad Eddie säger själv göra en egen bedömning av undervisningen.  Vi uppmanar dig som lyssnar att i enlighet med Pauli ord pröva allt och behålla det goda.

Varsågod, lyssna och lämna din kommentar utifrån undervisningen och Guds Ord. Ogrundade påståenden och direkt falska anklagelser kan komma att modereras bort:

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Del 5

Del 6

Relaterat: Nej, vi skriver inte under våra gästtalares läror!

TV producenten som även filmade den efter följande konferensen som hölls i Alingsås i november förra året är nu klar med redigeringen av denna.  Information om denna serie nedan och den finns endast tillgänglig på DVD

NY SERIE med Eddie Chumney:

En DVD-box med sex undervisningspass med Eddie Chumney. Från höstkonferensen 2011 i Alingsås.

• Guds mäktiga tvillingar: Torah [Lag] och Nåd (59 min)

• Eliabudskapet (58 min)

• Vad rabbinerna lär om de 10 stammarna (62 min)

• Apostlagärningarna 15 (61 min)

• Guds 7 000-åriga plan (60 min)

• Israels moderna historia (62 min)

[Här beställer du konferensen]