Insändare i tidningen Dagen:

Bengt Svensson lyfter ögonbrynen över att Sten-Gunnar Hedin kallade det för ”väldigt svårt och smärtsamt” att protestanter inte är välkomna till det katolska nattvardsbordet.  Vidare säger han:

”Det är ett mycket märkligt uttalande, som visar att Hedin antingen inte vet något om den katolska synen på nattvarden eller tycker att det inte spelar någon roll vilken syn man har.  För Katolska kyrkan består nattvarden i att ”Jesus kropp och blod verkligen, i realiteten och väsentligen är närvarande för våra själars näring, genom transsubstantiation av brödet och vinet till att bli Kristus kropp och blod” (enligt Katholic Encyclopeadia, min översättning). Man äter Jesus kött och dricker Jesu blod, i en mässa som är en alltid upprepad offerhandling.”

Han avslutar med att summera:

”Jag har mycket svårt att tro att de flesta evangeliskt kristna i Sverige skulle ställa upp på en syn och praxis som den katolska när det gäller nattvarden.”

Men det ingen ännu reagerat på (förutom Andréas Glandberger) är att Romerska Katolska Biskopen Anders Arborelius ”högra arm” i samtalet, utan korrigering av Biskopen, fäller följande ord kring Pastor Ulf Ekman:

”- När jag läser Ulf Ekmans bok om nattvarden så är det helt och hållet en katolsk nattvardssyn.” - Bengt Malmberg, katolsk bloggare  

 

Ulf Ekman på Östanbäck kloster tidigare i år.

TA INTE NATTVARDEN!

Jag har bara en enda kommentar till dig som är medlem i Livets Ord eller i någon av landets trosförsamlingar som antagit Ulf Ekmans nattvardssyn:

- Ta inte nattvarden i dessa församlingar!

Kan inte se på saken på något annat sätt än att du är på väg att inympas i det Ulf Ekmans svärfar [Sten Nilsson] kallade det falska olivträdet.  Aletheia har sedan starten för fyra år sedan rest ett varningens finger över utvecklingen i Trosrörelsen (och numera delar av Pingströrelsen).  Det behövs inte längre någon röst i en brinnande buske för att inse att ledare i dessa rörelser, främst Trosrörelsen, har börjat tappa kontakten med reformationen och är på god väg att leda skaror av människor in i en ekumenisk rörelse som via Kyrkan i Rom kommer resultera i en inter-religiös ekumenik, världskyrka och andligt mörker utan motstycke i historien.

Over and out

MyTwoCents

—————————————————————————————————–

Missa inte:

Intervjuer med pastor Sten-Gunnar Hedin och Bengt Malmgren

Pingstpastor Mikael Karlendal: Synpunkter på ekumeniskt samtal

Lika – men ändå olika? Andy sammanfattar samtalskvällen

F.d. lärare på Livets Ord, Christopher Alam, om Ekmans romantiska syn på katolicismen

Ulf Ekmans svärfar kritisk till Livets Ords nya linje!

Högaktuell predikoserie: Katolicism kontra evangelikal kristendom

Ulf Ekman: Maria – Evigt förblivande jungfru

Fakta Östanbäck Kloster & Livets Ord

Ulf Ekman om katolicism, Livets Ord, Huskvarna (Jareteg/bibelfokus.se)

Ulf Ekman: Påven ligger bakom pingstväckelsen

Lewi Pethrus: ”Katolikerna är mästare i att arbeta bakom kulisserna”

Krister Holmström:  Håller den svenska kristenheten på att tappa kontakten med reformationen?

—————————————————————————————————–

Beställ DVD:n från samtalskvällen mellan evangelikaler och katoliker (färdig för leverans)

Majoriteten av kristenhetens teologer och historiker är eniga om att det saknas stöd både i Guds Ord och rent historiskt för att Jesus verkligen föddes under julen.  På Wikipedia läser vi följande:

”Julen firas av kristna den 25 december till minne av Jesu födelse, men det finns inget som stöder att detta var hans egentliga födelsedag.”

Även ”The Catholic Encyclopedia” medger att det var en hednisk fest som låg till grund att fira Jesu födelse just den 25 december:

* ”Den välkända solens högtid Natalis Invicti [födelsen av den obesegrade Solen] som firas den 25 december, har ett stort inflytande för vårt val av december [som Jesu fördelsedag]”

Vill med denna post inte förbjuda någon att glädjas över Jesu födelse och världshistoriens största händelse.  Guds Ord förbjuder oss inte att hedra Jesu födelse, även om det ej heller befaller oss att göra det.  Själv är jag född den 8/4 och skulle kanske lyfta något på ögonbrynen om släkten knackade på dörren med presenter och tårta några månader senare (eller tidigare…).

Så när föddes då Jesus EGENTLIGEN?     

Följ med Aletheia-skribenten ”Alias” på en spännande föreläsning som egentligen handlar om en av HERRENS högtider – lövhyddohögtiden [sukkot] och Tomas tankar kring den för många okända kopplingen till Jesu födelsedag. Inspelat under årets lövhyddohögtid då några familjer samlades för att studera lövhyddohögtidens profetiska dimension. Ha överseende med lite skrattsalvor, barnskrik och den kontinuerliga dialogen mellan föreläsare och mötesdeltagare

/MyTwoCents

* Engelsk originaltext;  ”The well-known solar feast of Natalis Invicti [the Nativity of the Unconquered Sun] celebrated on 25 December, has a strong claim on the responsibility for our December date” (See: ”The Catholic Encyclopedia”, New York, Robert Appleton Co., 1911, p.725. This quotation was taken from R. Woodrow, op. cit. p.143)

Lästips a,b,c,d

Missa inte denna högaktuella predikoserie kring Romersk Katolicism kontra Evangelikal kristendom.   Stig Andreasson är född och uppvuxen i Boråstrakten i Västergötland.  Han lämnade sitt liv i Jesu händer på ett läger i Norge sommaren 1947.  Genom en artikel i pingstrtidningen Evangeli Härold blev han gripen av nöd och kärlek till de katolska länderna.  Han och hans fru Åse har varit missionärer för Helgelseförbundet och verksamma i Frankrike i dryga 50 år.

Stort tack till TV-producenten Hans Lindblad på Cháris Media som även står bakom den populära serien Fokus Israel på Kanal 10, för att du tog dig tid att spela in denna serie.

Del 1: Trons grundvalar  – 23 min
Del 2: Kyrkan - 26 min
Del 3: Försoningen – 26 min
Del 4: Frälsningensväg – 35 min
Del 5: Kyrkohistoria – 29 min

Kan även beställas på DVD för endast 159 kr + porto.

:::Beställningen gör du här:::

-

-

-

-

-

Missa inte:

Intervjuer med pastor Sten-Gunnar Hedin och Bengt Malmgren

Pingstpastor Mikael Karlendal: Synpunkter på ekumeniskt samtal

Lika – men ändå olika? Andy sammanfattar samtalskvällen.

F.d. lärare på Livets Ord, Christopher Alam, om Ekmans romantiska syn på katolicismen

Ulf Ekmans svärfar kritisk till Livets Ords nya linje!

MTC: Trots att arrangören av någon anledning sett till att nya ekumenikens företrädare är överrepresenterade denna kväll anser jag denna träff kan kan vara viktig.  Hade arrangörerna på allvar velat belysa problematiken borde de bjudit in någon som aktivt belyst Kyrkans villoläror.  Jag tänker på Stig Andreasson, Nils-Olof Nilsson eller någon annan som varit tydliga i frågan.  Som det blev nu hoppas jag på att Stefan Gustavssons Lutherska ränder sitter i och han han vågar ta i de svåra frågorna under kvällen.  Jag åker i alla fall dit, om än med en oro att detta är en i förhand uppgjord match…   

Dagen.se om arrangemanget:

Under senare år har evangelikaler och katoliker krokat arm i centrala kristna lärofrågor. Jesu historicitet och exklusivitet, människovärdet och den kristna äktenskapssynen är bara några exempel på hur kristna från olika kyrkotraditioner har stått enade.

Samtidigt finns det väsentliga teologiska skiljelinjer. Vilka är dessa och hur påverkar de relationen mellan kristna? Välkommen till en spännande samtalskväll om likheter och olikheter mellan evangelikaler och katoliker.

Medverkande:
Anders Arborelius, biskop Stockholms katolska stift,
Stefan Gustavsson, generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen,
Bengt Malmgren, läkare och aktiv inom Katolsk karismatisk förnyelse,
Sten-Gunnar Hedin, pastor i Pingströrelsen.

Moderator:
Elisabeth Sandlund, opinionsredaktör Dagen

Plats: Elimkyrkan, Styrmansgatan 29, Stockholm

Tid: Torsdagen 1 december kl. 19.00

Anmälan: evenemang@sea.nu

1 Kor 14:33-36 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. 36 Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er?

HJÄLP ÖNSKAS!

Att kvinnan inte får tala i församlingen [enligt en bokstavlig tolkning av Paulus] är ett av de mest infekterade samtalsämnena i delar av Messias Kropp.  Som jag ser det finns en rad förhållningssätt till dessa verser.  Jag har under årens lopp hört mindre bra ”bortförklaringar” som i slutändan blir kontra-produktiva för dem som tror att kvinnan får undervisa [även män].  Lika ofta undviker männen frågan och lämnar den till kvinnor själva att förklara och tolka.  Oavsett vad systrarna kommer fram till, så är ju öronen stängda på de män som inte tror att kvinnor får undervisa.  Dessa manliga ledare kanske inte aktivt stöder bokstavstolkning av vissa bibelverser, men genom att tiga i frågan ger de sitt tysta bifall.

Jag ber dig således, man som kvinna, ung eller gammal att i denna posts kommentarsfält lämna alla bibelord du kan tänka på,  GT eller NT men framför allt NT som skulle kunna peka på att kvinnan INTE skall/får/bör undervisa andra än kvinnor (eller inte alls?).

Håller på att förbereda en predikan (predikoserie?) i ämnet och vill alltså främst vaska fram så många bibelord som möjligt som skulle kunna peka på att Paulus (eller någon annan) lägger munkavel på kvinnor.  Jag tillhör dem som själv ofta kommit med lösa, egenomtänkta försvar för kvinnans rätt att predika men önskar nu personligen en gång för alla ”ta tag i”  frågan.  Efterlysningen är alltså inte främst avsedd för bibelord som försvarar kvinnor i talarstolen utan att hitta bibelorden som säger att våra systrar är kallade till att vara tysta.  (Försvar eller belägg kommer senare)  Återkommer sedan med en liten studie, kanske med ljud och bild, där jag en gång för alla ämnar djupdyka i denna infekterade fråga.

Tack för er hjälp!

mvh

MyTwoCents

P.s. Ni får tillfällig dispans att använda en annan signatur än den ni vanligtvis använder i det fall ni inte önskar er signatur ihop-kopplad med ”kvinnoprästmotståndare”.  Specifiera gärna vilken roll bibelordet ni citerar ni anser förbudet rör sig om.  (Pastor, evangelist, bibellärare, etc)   Är det någon som klurat ut vilken av GT’s bud Paulus hänvisar till med ”som också lagen säger” tas även denna information tacksamt emot.  Jag har säkert redan material för två tre timmars bibelstudium men vill se till att jag inte missar något viktigt passage.

Barnet, badvattnet och smutsen…

Gästblogg av Sefast Tronde

Renlärighetsiver är något smittsamt, något som tyvärr många smittats av i denna sena tid, kort, kort förr än Jesus återkommer. Och ändå verkar det paradoxalt nog så att de största renlärighetsivrarna både bekänner tro på att Jesus faktiskt kommer snart, och ändå inte följer de bud som Han själv uttryckligen sagt är de främsta, att älska vår nästa.

Historiskt sett är de mycket, mycket få predikanter, evangelister och lärare som inte haft någon biblisk tvivelaktighet i någon av sina predikningar som inte kunnat dokumenterats. Jag vill påstå att minst 95 procent någon gång gått utanför sitt ljus och sin kallelse, och haft smärre eller mer framträdande delar i sin lära och förkunnelse som varit diffus eller mer eller mindre bibelstridig på något sätt. Nära nog alla kan ifrågasättas på den grunden.   

Nu mer än någonsin skall allt målas i antingen svart eller vitt. Kan någon vid något tillfälle tillvitas någon annan nyans än vitt bör han definitivt kategoriseras som svart. Finns någon smuts i badvattnet så spolar vi ned hela barnet.

Samma sak om någon känt någon, stått på samma plattform som någon, eller till och med setts tillsammans med någon känd villolärare: – Spola ner skiten!

Och visst hade den gode Martin Luther producerat grova antisemitiska, ja antijudiska skrifter, vid slutet av sin livsgärning, men skall vi för den skull spola ned allt det goda reformationen åstadkom? Är frälsning genom tron allena något som därigenom förlorat sitt värde? Är skriftens ord som yttersta auktoritet för lära och efterföljelse något som blivit passé, efter att det Lutherska syndaregistret i exploaterad form kommit i dager…?

En efter en av dem som gått före skall formligen avrättas, och hela deras livsverk förklaras nattsvart, därför att något av deras smuts flutit upp till ytan decennier och mer, efter att de gått ur tiden. Hur enögd och enfaldig har då inte vår tids kristenhet blivit?

Eller för att dra det en liten bit till: – Skall alla vi som upplevt oss välsignade av olika förkunnares, lärares och reformatorers livsverk förklaras byggt vårt hus på ”lösan grund”? Med denna logiska konsekvens återstår snart bara att den rätta läran kan reduceras till, ”kritisera, förtala, förbanna och kasta ut all förkunnelse som kommit ur munnen på en som över huvud taget någon gång sagt något som inte har stöd i Guds ord”.

Och i konsekvensens namn blir då nära nog alla helanden av sjukdomar av djävulen. Att under och tecken sker är snarare ett tecken på obiblisk bluff och villolära, och inte alls ett tecken på att Guds Helige Ande verkar.

När nu snart sagt alla Läsare är gångna ur tiden, finns inte längre någon läsare som prövar. Många tycks nu pröva efter sin egen självutnämnda duktighet och präktighet och citerar Guds Ord så det formligen smattrar…

Elakast vinner…!!! Kasta smuts på honom/henne – så kan vi med ett hånleende spola ner honom med badvattnet! No mercy! Attityden, raljansen och hånleendet är ingen synd, för motivet var ju renlärighet – alltså kärlek – i omsorg om andra som inte har samma ande-bedömningens förmåga som jag. Denna förmåga mäts nämligen i hur många du pekat ut – precis som i häxprocessens dagar – precis som under inkvisitionen. Spola ner eländet!

Eller kanske vi skall vända på problemet och börja älska varandra: Att älska sin nästa såsom sig själv innebär ju även att även älska den religiöst orene och vilsefarne Samariten!
Om någon av en händelse känner sig utpekad av vad jag skriver vill jag tillägga, att pekar jag på dig med ett finger så pekar tre fingrar tillbaka på mig själv. Vi är alla delaktiga i den kärlekslöshet som råder. Det enda konstruktiva vi kan göra är att tillsammans böja våra knän inför Gud, och börja följa Hans bud att älska varandra!

” Om någon säger sig älska Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som icke älskar sin broder, som han har sett, han kan icke älska Gud, som han icke har sett. 21Och det budet hava vi från honom, att den som älskar Gud, han skall ock älska sin broder.” (1Joh. 4:20-21)

Om vi nu har budet att älska varandra, så bör vi veta att kärleken är ett val i första hand, som väl kan ge en upplevelse av känslor i andra hand. Upplever vi inte känslan av kärlek till vår broder får vi sannerligen bedja till Gud, och Han hjälper – frälser och förvandlar – även hjärtan av sten.

Många, många apostlar, evangelister och div. förkunnare har börjat i anden men slutat i köttet. Världsliga frestelser av girighet, sexuell lockelse och högmod har kommit emellan. Syndafall och påföljande fortsatt vandring i köttet, med villolära och andligt bedrägligt beteende har ibland blivit resultatet. Men var därför den första delen av vandringen fel? Bör vi inte vara så ödmjuka inför Gud att vi kan behålla det goda?

Många män och kvinnor som varit mäktigt använda av Gud och som senare fallit har ändå lämnat god frukt efter sig: Människor som blivit helade, förvandlade och frälsta. Den som läst lite av sin väckelsehistoria vet det väl. Inte skall vi väl förkasta hela pingstväckelsen till följd av att William J. Seymour var i återkommande och svåra konflikter i slutet av sin gärning. Inte bör vi förkasta en av Europas historiskt största väckelser, i Wales, vars redskap var Evan Roberts, för att Roberts vid sitt livs slut blev djupt depressiv och sinnessjuk. Inte bör vi heller förkasta Smith Wigglesworth, och alla de kraftgärningar som Gud gjorde genom honom, för att han ofta bar sig konstigt åt och även slog någon i magen inför när märkliga helandeunder skedde. Eller bör vi underkänna alla de uppskattade ca 2 miljoner helanden som ägde rum vid Kathryn Kuhlmans tjänst inför Gud, till följd av hennes medverkan i ett äktenskapsbrott och hennes okuvliga personlighet att bl.a. ha kontakt med flera utpekade villolärare och även påven…

Det finns många, många fler exempel från såväl biblisk tid som i nutid. Bibeln säger även om profeterna, att det var människor av samma natur som vi. Alltså med svagheter, karaktärsbrister och ibland med svåra misslyckanden.

Jag tror inte på att kasta ut barnet med badvattnet. Jag tror i stället på att pröva allt och behålla det goda. Jag tror på Guds barmhärtighet. Utan Guds barmhärtighet skulle jag inte vara frälst. Utan Guds oändliga kärlek och barmhärtighet skulle jag inte ens leva.

Kan vi bedja med psalmisten David, ”Gud, var mig nådig efter din godhet,
utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet”. Och, börja praktisera välsignelsens ämbete, som Bibeln säger att Jesu efterföljare har.

Då kanske vi till och med kan börja se att det funnits många som börjat i anden men slutat i köttet, och att Gud även genom dem efterlämnat en del god frukt åt oss. Och att vi inte skall vara så snara att döma på orätta grunder, och kasta ut barnet med badvattnet.

// Sefast Tronde

Herrens Ord till Elia: ”Jag har lämnat kvar i Israel sjutusen män som inte har böjt knä för Baal och som inte har givit honom hyllningskyss.”

Jag är protestant.

Jag tillhör den rörelse som Gud reste upp för att korrigera det perverterade evangelium som den Romerska Katolska Kyrkan presenterade på 1500 talet men som i min mening gick kraftfullt snett redan när Kejsar Konstantin gjorde kristendom till en statsreligion på 300 talet.   Jag har inte min identitet först och främst i det att jag är en envis protestant utan i Messias.  Men för varje nummer av våra två kristna dagstidningar jag läser, ju mer börjar jag förstå att det nu är ute att vara evangelikal i Sverige.  Det är ute att stå på de sanningar som Gud gav oss via reformatorerna. Jo, det har faktiskt blivit lite skämmigt som man sa förr.   Nya Ekumenikens förespråkare tycks ha vunnit rond ett vad gäller att börja luckra upp motståndet mot Mariakulten, osunt uppflyftande av helgon, utombibliska läror av allehanda slag.

-

En efter en köps de kritiska rösterna.

Pastorer och ledare tyck vara väldigt lätta att köpa.  Många tidigare kritiska röster verkar tystna i takt med att man får lite utrymme på estraden i någon större församling eller utrymme i någon av spalterna i de kristna tidningar som gjort sig till nya ekumenikens språkrör.  Jag skulle kunna nämna pastorer vid namn vars resa jag i tysthet följt under årens lopp men gör inte det just nu.

-

Motreformationen ”alive and well”

Den som läser kristen media med öppna ögon ser tydligt att den så kallade motreformationen som bl.a. gick via exempelvis Benediktinorden inte är död.  Åtminstone dyker dess vokabulär ofta upp bland nya ekumenikens förespråkare i dess beskrivning (historierevidering?) av reformationens utgång.

-

En liten tärd motståndsrörelse sprattlar fortfarande

En liten skara motståndare gör sig hörd, mestadels på nätet.  Sällan i sällskap med kändispredikanter eller några ledare av högre rang.  Ofta med en verbal ammunition baserad på 80% känslor och 20% fakta.  Det sänker förtroendet för dem som söker stöd i sin oro för det som ny sker.  Nu och då får denna lilla skara hjälp av någon teologiskt och historiskt kunnig person.  Oftast är det en ensam kamp eller en kamp mot strömmen.

-

Nya ekumenikens motsatta dike

Detta år har jag som personligen kämpat med dessa frågor kommit fram till att det finns ett annat dike.  Denna självrannsakan är viktig för mig och jag hoppas att någon som läser detta ser vad jag försöker säga.  Ett dike för alla dem som inte låter sig bländas av skenet från Rom eller imponeras av de ”historiska kyrkorna” som det så fint heter numera är följande:   Om vi inte är försiktiga så skapar vi i brist på Påven med stort ”P” och dess lärosäte, egna småpåvar med sina små minilärosäten.   Alltså,  istället för att använda Kyrkans styrdokument för vår tro utgår nu var man från sin egen lilla sfär. Jag talar till vår egen läsarskara i första hand och i andra hand får den där skon passar, ta den på sig.

Att det blivit såhär bär en rad ryggradslösa predikanter och s.k. andligt ledarskap delvis ansvaret för.  Dem som skulle kunna vara med och balansera oss och tona ner onödiga frågor samt lyfta fram andra, finns inte med i samtalen.  Jag har under mina år på aletheia märkt att pastorer över lag är både skeptiska och rädda för den snabba, fräcka och ofta hårda debatten som först i diverse nätforum.   Det är synd.  Deras röster skulle behövas i kommentarsfälten utöver katolikernas egna växande skara ”evangelister” och gräsrötternas ofta ovårdade och vildvuxna agerande.   Nästan alla kyrkor och samfund oroar sig över sjunkande medlemsantal eller halvfulla kyrkor.  Om de förstod potentialen av internets genomslag skulle de inte vara rädda utan dyka in med huvudet före.  De andliga samtalen har för länge sedan flyttat ut från kyrkans fikarum till internet.  Här finns själarna. Förstod man vikten av internetforum skulle varje kyrka heltidsanställa internetpastorer.

-

Elia på berget Horeb

Ibland känner man sig ensam i denna kamp.  Det vore givetvis lättare att ”släppa taget” och flyta med strömmen som alla andra. Men då blir jag påmind om Elia på berget Horeb som också var sorgsen eller rent av deprimerad över läget i landet som på många sätt liknar vår situation idag.   Elia samtalar med Gud (1 Kung 19):

”Jag har verkligen nitälskat för HERREN, härskarornas Gud. Ty Israels barn har övergivit ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv.” 11 HERREN sade: ”Gå ut och ställ dig på berget inför HERREN.” Och se, HERREN gick fram där, och en stor stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klippor, gick före HERREN. Men HERREN var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men HERREN var inte i jordbävningen. 12 Efter jordbävningen kom en eld. Men HERREN var inte i elden. Efter elden hördes ljudet av en svag susning.

lite senare läser vi att Gud uppmuntar Elia med följande ord:

”Jag har lämnat kvar i Israel sjutusen män som inte har böjt knä för Baal och som inte har givit honom hyllningskyss.”

”Jag har lämnat kvar i Israel sjutusen män som inte har böjt knä för Baal och som inte har givit honom hyllningskyss.”

Låt oss inte ge upp kampen syskon.  Låt oss heller inte strida i onödan.  Allt som sker nu är förutbestämt av Gud själv.  Hela kapitel uppfylls framför våra ögon och Gud styrker oss genom sitt ord.   Låt oss inte vara missmodiga ty även i detta land finner vi dem som inte böjt knä för Baal och som inte givit honom hyllningskyss.

Lästips:   http://erevna.nu/?p=4179

Ulf Ekmans svärfar, Sten Nilssons profetiska tankar kring det som nu sker inte bara inom Trosrörelsen, utan stora delar av  f.d. evangelikala sammanhang:

Det håller på att ske på nytt! (Ur Guds sjufaldiga förbund av Sten Nilsson, utgivet på Livets Ords förlag.)

I det andliga halvmörkret börjar man i vår tid ropa till den katolska kyrkan med begäran om ett ”samtal” som innebär en önskan om ett närmande till varandra. Vad innebär detta för den fria evangeliska kyrkan? Det är inte svårt att förstå. Den evangeliska församlingens bekännelse är att Jesus Kristus är Herre. Men den katolska kyrkan tillber Himladrottningen fast under det skyddande namnet Maria, Guds Moder. Bilden av kvinnan med barnet tillbads långt före Kristus. Den ursprungliga modern var Semiramis, Nimrods drottning, som ju var mönsterbilden för den tygellösa lutan. Hon identifierades med Venus, orenhetens moder. Samma kvinna med barnet och bägaren tillbeds praktiskt taget över hela världen under skilda namn. I Egypten tillbads modern och barnet under namnes Isis och Osiris; i Indien Isi och Iswara; i Östasien Sybele och Deoris; i det hedniska Rom Fortuna och Jupiter; i Grekland Ceres eller som Irene med Platus i sina armar. Shing Moo, Kinas andliga moder, är också representerad med ett barn i sina armar.

Varifrån fick dessa nationer denna gemensamma gudamoder om inte just från Babylon? Tillbedjan av Maria som Guds Moder och med en gosse på sitt knä har sitt ursprung i Babylon. I Bibeln finns inte ett spår av sådan tillbedjan. Listan på villolärorna i den kyrka, som förenade sig med den babyloniska mysteriereligionen, kan göras hur lång som helst. Vi skall bara nämna några dogmer, som olika påvar infört till minne av sig själva.

• Den äldsta, obibliska läran är bönerna till de döda samt korstecknet – ett tecken som inte hade med Kristi kors att göra utan var bokstaven T i det mystiska ”Tau” i den babyloniska kulten.
• Tillbedjan av Maria, Jesu moder, och bruket av titeln Guds moder började år 381 och blev erkänd dogm vid kyrkomötet i Efesus år 431.
• Prästkläder och skrudar togs i bruk på 500-talet.
• Läran om skärselden antogs år 593, när Gregorius den store var påve.
• Bönerna till Maria började 600 år efter Kristus.
• Påvetiteln har ett hedniskt ursprung och gavs först åt Roms biskop år 600.
• Tillbedjan av kors, bilder och reliker auktoriserades år 787.
• Helgonförklaring av döda personer började genom Johannes XV år 995.
• Celibat för prästerskapet blev lag år 1079, när Bonifatius var påve.
• Nattvardsdogmen att brödet under mässan förvandlades till Kristi fysiska kropp för att ätas levande, antogs av påven Innocentius III år 1215. Tillbedjan av nattvardsbrödet var något som påven Honoratius hittade på att införa i kyrkan år 1220. Katolska kyrkan tillbad alltså en Gud, gjord i ett bageri!
• Bibeln förbjöds att läsas av lekmän och blev förbjuden vid kyrkomötet i Toledo år 1229.
• Läran om skärselden proklamerades som kyrkans troslära vid kyrkomötet i Florence år 1439.
• Påvens ofelbarhet proklamerades som dogm 1870 av Pius IX. Och så sen som 1931 bekräftade Pius XI läran att Maria är Guds moder.

Vilken religiös dårskap kommer att proklameras nästa gång? Kanske att Svenska Kyrkan och frikyrkorna, som nu söker ”samtal” skall få påvens förlåtelse för att låta sig inympas i det falska olivträdet? Jag läste att Världskyrkorådet skulle ha – eller redan har haft – samtal med representanter för Islam. Jo men visst nalkas vi den yttersta tiden? Då skall ordet i Upp 17:1-2 bli uppfyllt.

”Och en av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade till mig och sade: Kom hit så skall jag visa dig hur den stora skökan får sin dom, hon som tronar vid stora vatten, hon som jordens konungar har bedrivit otukt med och av vilkens otukts vin jordens inbyggare har druckit sig druckna.”

Till dess är det en viss tröst att en av Katolska kyrkans stora kardinaler, Newman, i sin bok The Development of Christian Religion erkänt att ”Templen, rökelsen, oljelamporna, offren för anhöriga döda, heligt vatten, helger och processioner, välsignelse av fälten, prästerliga skrudar, upptagningar i det andliga ståndet av präster, munkar och nunnor, bilddyrkan – allt har hedniskt ursprung” (se sid 359).

Läs en mer omfattande summering av Sten Nilssons bok: http://www.enhetochekumenik.se/?p=209

Med sorg,

MyTwoCents / Daniel F orslund, f.d. Livets Ords bibelskoleelev

Mer:

Den kända katolska förkunnaren, Patti Mansfield, återger mitt i ett av sina föredrag ett möte hon haft med Ulf Ekman vid ett besök i Rom.   Vi har klippt ut citatet från hennes möte med Ekman och textat till svenska.  Temat för kvinnokonferensen som hölls i slutet av februari i år var bl.a.  “Vi tillhör Maria”.  Se och lyssna på hennes beskrivning av samtalet med pastor Ekman och avgör själv vilka krafter som fått mest inflytande i den nya ekumeniken. Den Helige Ande eller en främmande ande…   Noterar att över 6000 personer har sett detta klipp sedan Aletheia lade ut det på YouTube.

From February 27, 2010, Patti Mansfield talk from the Boston Catholic Women’s Conference.

Uppdatering 2011-10-28: F.d. lärare på Livets Ord, Christopher Alam, om Ekmans romantiska syn på katolicismen

Mera om Livets Ords avfall samt nya ekumeniken:

Ulf Ekman kom ur garderoben under samtal i Rom

Ulf Ekman ytterst tveksam till principen ”Skriften allena”

Onda andars läror – Eukaristin i RKK

En katoliks syn på Ulf Ekman

Livets Ords konfirmander får häfte av frimurare!

Ulf Ekmans enhetssträvanden splittrar i Jönköping

Ulf Ekman: Påven ligger bakom pingstväckelsen

Ulf Ekman: Maria – Evigt förblivande jungfru

Fakta Östanbäck Kloster & Livets Ord

Förförelsen i kristenheten (Apg29.se)

Ulf Ekman, mannen som ändrade sin kurs

Kolla upp martyrer eller träffa kyrkan som mördat martyrer?

http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/archive/2011/10/17/ekumenik-engagerar-och-provocerar.aspx

Intervjuer med pastor Sten-Gunnar Hedin och Bengt Malmgren

Pingstpastor Mikael Karlendal: Synpunkter på ekumeniskt samtal

Lika – men ändå olika? Andy sammanfattar samtalskvällen.

F.d. lärare på Livets Ord, Christopher Alam, om Ekmans romantiska syn på katolicismen

Ulf Ekmans svärfar kritisk till Livets Ords nya linje!

Högaktuell predikoserie: Katolicism kontra evangelikal kristendom

Lutheraner och katoliker eniga om rättfärdiggörelsen och därför bortkastat att strida.

Öppet brev sänt till Missionsprovinsens samtliga biskopar och dess provinssekreterare Bengt Birgersson. Tidigare publicerad här.  Återges i sin helhet med tillåtelse från Lutherska församlingen i Stockholm.

Med stigande oro ser undertecknade hur ledande företrädare förMissionsprovinsen gång på gång ger uttryck för prokatolicism (för katolsk lära).

Rättfärdiggörelsen 

På Missionsprovinsen hemsida har syster Marianne i Alsike kloster i ett par artiklar förringat reformationens kamp för läran om rättfärdiggörelsen genom tron allena. Hon anser att nu har lutheraner och katoliker kommit så långt i gemensam förståelse att det är bortkastat att utkämpa 1500-talets strider i frågan.

Nu senast har Missionsprovinsens biskop Göran Beijer tillsammans med bl.a. den katolske biskopen Anders Arborelius celebrerat den gudstjänst där grundstenen lades till Enhetens kyrka intill Östanbäcks kloster.

Avlatsbrev

Så sent som under jubelåret 2008-2009 utfärdade Arborelius i enlighet med påvens direktiv ett dekret om fullständig avlat, d.v.s. befrielse från straff för synder som redan är förlåtna. Avlaten erbjöds dem som gjorde vallfärd till den påvligabasilikan S:t Paulus i Rom och där bad efter påvens anvisningar.

Återförening under påven

 Östanbäcks kloster leds av fader Caesarius Cavallin, initiativtagare till och hedersordförande i Förbundet för kristen enhet, som i enlighet med Andra Vatikankonciliets uppmaning till enhet strävar efter en återförening med den romersk-katolska kyrkan och alla kristnas underkastelse under påven.

Förra sommaren medverkade han vid en av Missionsprovinsens prästvigningar.

Antikrist

Påvens kyrka utpekas i våra lutherska bekännelseskrifter som antikrists kyrka (SKB, s 228-229, 257, 321, 347 och 655).

Detta med rätta, bland annat eftersom till denna kyrkas många och grova villfarelser hör att den fördömer dem som lär att en människa blir rättfärdig genom den blotta förtröstan på Kristus och Hans verk (Tridentkonciliet, Dekret om rättfärdiggörelsen, canon 9).

Villfarelser

Ytterligare några exempel villfarelser hämtade från Katolska kyrkans katekes (KKK) som utgavs så sent som år 1995, är bland annat följande:

•  Katolska kyrkans universalanspråk: ”Endast genom Kristi katolska kyrka, som är den universella vägen till frälsning, kan man få del av nådemedlen i deras fullhet” (KKK, 816). 
•  Skärseld: ”De som dör i Guds nåd och vänskap men är ofullständigt renade även om de är säkra på sin frälsning undergår efter sin död en rening för att uppnå den helighet som är nödvändig för att träda in i himlens glädje” (KKK, 1030).
•  Mariakult: ”Maria är den som ber på ett fullkomligt sätt och kyrkans urbild. När vi ber till henne ansluter vi oss med henne till Faderns plan” (KKK, 2679).
•  Mässoffer för de döda: ”I kraft av ´de heligas gemenskap´ anbefaller kyrkan de avlidna åt Guds barmhärtighet och bär fram böner för dem, särskilt det heliga mässoffret.” (KKK, 1055).
• Det antikristliga påveämbetet: ”I kraft av sitt uppdrag som Kristi ställföreträdare och hela kyrkans herde har biskopen av Rom nämligen den fulla, högsta och universella makten över kyrkan och kan alltid utöva den fritt” (KKK, 882).
• Helgelsen inkluderas i rättfärdiggörelsen: ”Rättfärdiggörelsen omfattar alltså syndernas förlåtelse, helgelse och förnyelse av den inre människan” (KKK, 1989).
• Hedningars frälsning genom lagen: ”De som inte vet något om Kristi evangelium och hans kyrka men är utan skuld till detta, kan uppnå den eviga räddningen om de söker Gud med uppriktigt hjärta och under nådens inverkan försöker handla efter Guds vilja som de känner genom samvetets röst” (KKK, 847).
   
• Marias syndfrihet och kroppsliga upptagande till Himmelen: ”Den obefläckade Jungfrun hade bevarats fri från varje arvsyndens fläck, och till slut, när hon hade fullbordat sitt jordeliv, blev hon med kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten. Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting, så att hon skulle göras än mer lik sin Son, herrarnas Herre, segraren över synd och död” (KKK, 966).
• Den apostoliska successionen: ”Med lokalkyrka, som i första hand är detsamma som ett stift (eller en eparki), menas en gemenskap av troende kristna som är förenade i trons och sakramentens gemenskap med en biskop som är vigd i apostolisk succession” (KKK, 833). 
• Synergism: (Gudomlig och mänsklig samverkan) ”Icke desto mindre är det lika sant att tron är en sant mänsklig handling. Det strider varken mot människans frihet eller förnuft att förtrösta på Gud och bejaka de sanningar som han har uppenbarat.” (KKK, 154).

Lyda påven

Med förfäran undrar man hur Missionsprovinsen, som säger sig stå för biblisk-luthersk tro, kan välsigna sådana initiativ som Enhetens kyrka.

I Schmalkaldiska artiklarna, en av de lutherska bekännelseskrifterna, skriver Luther: ”Men påven vill inte lämna tron (på Kristus) i fred utan säger, att man måste lyda honom, om man skall varda salig. Detta vilja vi icke göra, utan hellre dö i Guds namn” (SKB, s 321).

Biskopsbefrämjad villfarelse

Det är ett uppenbart brott mot biblisk-luthersk lära att agera som biskop Göran Beijer gjort då han och Missionsprovinsen på detta sätt befrämjar romersk-katolsk villfarelse. En biskop är ju satt att vaka över den sanna bibliska läran.

Ingemar Andersson och Lars Borgström, präster i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet

Jaktlund avslutar sin bloggpost idag med:

Själv har jag mest funderat på det här utifrån ett praktiskt snarare än teoretiskt plan. ”Pingst är på väg till Rom”, säger en del och hänvisar till dialogen med Katolska kyrkan och resan till Vatikanen som bevis. Jag har tittat mig omkring i den församling jag finns med i och andra (och de är många) som jag besökt under de senaste år när dessa samtal pågått och letat efter tendenser till att det blir mer ”katolskt” i någon bemärkelse.

Vad jag hittat? Ingenting.

Kan ni hjälpa mig upptäcka något?

Med sin bloggpost så späder han bara på den aningslöshet som tycks florera inom Pingströrelsen idag.  Guds Ord varnar oss för att placera främmande eld på Herrens altare.  Främmande eld är precis vad Romersk katolicism är.  Vore det inte det, har de hundratusentals människor som gett sina liv för Sola Scriptura på ett eller annat sätt under Katolska kyrkans 1700 år varit förgäves.  (Jo, jag känner till att denna benämning kom till på 1500 talet)  Betyder detta att vi inte har syskon inom RKK? Givetvis inte.  Betyder detta att vi inte kan finna varandra över samfundsgränserna? Givetvis inte.  Men jag tillhör dem som inte tror på organiserad ekumenik. 

Samarbetet mellan kristna är både viktigt och nödvändigt för att vinna världen för Kristus. Därför söker jag gemenskap mellan bröder och systrar i olika församlingar, men ställer mig utanför organiserad ekumenik där man samlas kring en minsta gemensamma nämnare.  Kärleken till syskonen baseras på kärleken till Sanningen och troheten mot Kristus och hans ord.

Framtiden kommer visa om vår oro kring utvecklingen i flera f.d. protestantiska rörelser i Sverige var befogad.  Personligen tror jag att det är en rörelse på tillbakagång som nu tar till mänskliga metoder att försöka ”påkristna” Sverige och Europa.  Nej, jag tror inte som vissa att en återgång till 40 eller 50 talets pingströrelse är vägen framåt.  Å andra sidan är inte de oheliga allianser som nu tar form någon lösning på våra krympande medlemsregister.  

Sten-Gunnar Hedin och Olof Djurfelt leder Pelle Hörnmark fel.   Jag tillhör dem som hoppades in i det längsta att Hörnmark skulle våga gå sin egen väg i den svåra och ansvarstyngda uppgift som ligger framför honom att leda en stagnerad rörelse.  En rörelse som jag tidigare påpekat tyvärr både tappat pingsten och förlorat rörelsen. 

Hedin framför ”heliga” Birgittas reliker. 

Jaktlund och många med honom inom Pingströrelsen vill tona ner pilgrimsfärden till Rom.  Om de inte ser symbolvärdet i denna typ av resor, vill de inte se det. 

Till församlingen i Laodikeia

Och skriv till ängeln för församlingen i Laodikeia:

Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, början till Guds skapelse. 15Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! 16Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun. 17Du säger: jag är rik, jag har vunnit rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken. 18Jag råder dig att hos mig köpa guld som har renats i eld så att du blir rik, och vita kläder så att du kan klä dig och dölja din skamliga nakenhet, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se. 19Jag tillrättavisar och tuktar alla dem jag älskar. Visa iver och vänd om! 20Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig. 21Den som segrar skall jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag har segrat och sitter hos min fader på hans tron. 22Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!”

Over and out

MyTwoCents / Daniel

Relaterat:

http://aletheia.se/2011/04/26/en-sammanstallning-av-katolska-kyrkans-villolaror/

http://aletheia.se/2011/05/19/varsagod-hornmark-listan-pa-missforstand-och-svarigheter-som-har-funnits/

• 2011-05-19 - ”Intressant upptäcka nya nyanser hos trossyskon”
• 2011-05-03 - Vi katoliker tillber endast Gud
• 2011-05-03 - Jesus bad om enhet, inget annat
• 2011-05-03 - Dialogen sker inte mellan två jämbördiga parter
• 2011-05-03 - Katoliker är inga avgudadyrkare

Boktips:  Evangelium enligt Rom (GOSPEL MEDIA ÖREBRO)

Här är vad tre personer säger om boken:

”Evangelium enligt Rom” presenterar katolicismen rättvist och korrekt. Författaren lutar sig mot aktuella katolska dokument inklusive den nya Katolska Kyrkans Katekes. Det är befriande att se hur författaren vare sig förvränger eller ironiserar utan lägger fram fakta. Den här boken kommer att bli till stor hjälp för såväl katoliker som icke-katoliker, som är intresserade av att jämföra katolicismen med biblisk kristendom.

- Mary Kraus, f.d. franciskanunna

I den här boken presenteras Katolska kyrkans läror noggrant och överskådligt och utan avvikelser från det som jag fick lära mig, och själv lärde ut, under 20 år som katolsk prästkandidat och präst. Det som gör boken så värdefull är jämförelsen mellan de katolska dogmerna och Guds Ord. Jag rekommenderar den åt alla som vill förstå katolicismen.

- Joseph Trembplay, f.d. präst i Den Obefläckade Marias Oblater

”Evangelium enligt Rom” bjuder på såväl en överblick som en skarp analys av katolicismen. Jag var nunna i nio år och är därför särskilt tacksam för bokens befriande budskap. Må Gud använda den sig själv till ära!

- Rocio Pestaña Segovia, f.d. franciskanernunna

Boktips nr 2:  (GOSPEL MEDIA ÖREBRO)

En rykande aktuell bok om den senaste trenden i Kyrk-Sverige: det stora intresset bland svenskkyrkliga och frikyrkliga ”väckelsekristna” för katolsk och ortodox teologi, liturgi, katolska vallfarter, Jungfrun Maria och påven.