Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Har djävulen ett särskilt ont öga till …?

Under inkvisitionen i Spanien i slutet på 1400-talet, var det de messianska judarna som oftast blev hårdast drabbade. De kallades conversos och blev förföljda av inkvisitionen. Har djävulen ett särskilt ont öga till dem som förenar evangeliet med de judiska fädernas tro? Denna fråga kanske borde sysselsätta varje sann kristen åtminstone vid något tillfälle. 

firstcrusade
Illustration i fransk bibel från 1250-talet, som visar judar
som massakreras av korsfarare.

Spanien hade en mycket stor judisk befolkning på den här tiden. Judarna var ju bannlysta i Frankrike och England, samt i stora delar av Tyskland. Så när exiljudarna i Babylonien någon gång runt år 1000 flyttade sina kunskapscenter därifrån så kunde de tack vare den muslimska erövringen av den Iberiska halvön flytta till Spanien. Där kunde de i fyra århundraden leva sida vid sida med både muslimer och kristna. Tidigare hade judarna spridits ut i hela Europa. Men när korstågen startade 1095 blev det oerhört problematiskt för dem. Korsfararna kunde i vissa samhällen slakta hela judiska befolkningar på väg till sina uppdrag i Jerusalem. 

Därför erbjöd Spanien en bättre miljö än resten av Europa. Under 1200-talet fram till 1400-talet bekämpade kristna och muslimer varandra och gav också därigenom visst utrymme för judarna. 

Det fanns också ett annat viktigt skäl till toleransen från de kristna. De förväntade sig att judarna genom mild övertalning skulle konvertera till kristendomen. Men eftersom den judiska tron inte passade ihop med den tro som Kyrkan med stort K representerade så misslyckades naturligtvis den planen. Istället tvingades judarna att konvertera. Tusentals judar slaktades. Andra konverterade ”frivilligt”. Toleransen mot judarna försvann och helt plötsligt blev de tvungna att identifiera sig själva med en gul lapp som syddes fast på bröstet. En förföljelse av judarna spreds till att omfatta alla judiska kvarter i städerna. Lagar försvårade för judarna. 1412 förbjöds judar att inneha kontor eller att ens äta och dricka med kristna. De tvingades också att ha långt hår och långt skägg. 

Men de som konverterat kom inte lindrigare undan för det. Tvärtom! Conversos misstänkliggjordes för att inte ha religiös lojalitet. Istället för att förföljelserna slutade blev det ännu värre. 1449 kom lagar som också inbegrep conversos. De förbjöds bland annat att vittna mot kristna i domstol. 

I boken ”Fortalitium Fidei” påstod franciskanermunken Alonso de Espina att conversos begick sataniska missdåd. Conversos var dåliga kristna och därmed kättare och borde hamna inför inkvisitionsdomstolen. Men just vid denna tidpunkt var emellertid inte inkvisitionen aktiv i Spanien, istället blev det blodiga upplopp. Riktigt hemskt blev det sedan när drottning Isabelle av Kastilien och kung Ferdinand av Argon kom till makten. Isabelle hade tidigare lovat den ökände Tomas de Torquemada att eliminera kätteriet om hon kom till makten. Så när den dominikanska priorn Alfonso de Hojeda predikade om den kätterska naturen hos conversos trappades förföljelserna upp. Kätterierna hos conversos bestod i att de iakttog sabbaten och firade Herrens högtider i hemlighet.

 inquisition1
Tomas de Torquemada var chefsinkvistor och sökte efter judar
som fortfarande firade sabbat och Herrens högtider.

Inkvisitionen i Kastilien återställdes 1478 för att leta fram kättare från conversos. På hösten 1483 utsågs Torquemada som chefsinkvisitor. Ett påbud offentliggjordes där det krävdes att alla medborgare skulle rapportera misstänkt kätteri. Det gick bra att göra det anonymt. Vid den här tiden var det inte längre de judar som vägrat att konvertera som låg sämst till. Det var conversos som var det huvudsakliga målet. Den 31 mars 1492 undertecknades sedan Alhambra dekretet som tvingade varje jude i Spanien att välja mellan omvändelse till kristendomen eller att för evigt lämna landet utan ägodelar. Hundratusentals judar lämnade landet. Enligt vissa källor så lämnade de sista judarna Spanien den 2 augusti 1492 – den 9 Av – judarna sorgedag och den dag som de båda templen tidigare hade förstörts. 

Mitt i denna kalabalik fanns en man vid namn Christopher Columbus. Det finns saker som talar för att han var jude och barn till två conversos. Genom sina utomordentliga vetenskapliga kunskaper hade han gjort sig förtjänt av ett gott rykte hos monarkerna, där han lyckats samla in pengar till det som skulle komma att bli en av de mest betydelsefulla resorna i världshistorien. 

columbus-salamanca
Cristopher Columbus i Salamanca där han försöker övertyga kung Ferdinand att stödja sin resa.

Columbus seglade den 3 augusti 1492. Han betonar dock att hela hans besättning var ombord den 2 augusti, vilket inte bara var den dagen alla judar tvingades lämna Spanien, utan även den 9 Av, judarnas sorgedag. Vissa tror att alla av de 90 män som ingick i Columbus besättning var conversos eller judar. Under sina resor skrev Columbus en bok, som handlar mycket om profetior. I denna bok visar Columbus att han tror på Kristus och på att Israels Gud är en sann Gud. Denna Gud skall inte bara komma att dyrkas av en nation som kommer att kallas Israel, utan av alla människor. Och han skall kasta ut falska gudar och ofrälse från sitt tempel. Columbus hade samma passion och respekt för Jerusalem och Guds folk som man kan hitta hos vissa grupper idag. Detta skrev Columbus nästan 500 år före att judarna fått tillbaka sitt land.

Det är väl också väldigt ironiskt att Isabellas och Ferdinands försök att göra sig av med judarna från Spanien, slutligen resulterade i ett nytt hemland för dessa – Amerika – som fram till våra dagar varit en tillflyktsort för en större judisk befolkning än någon annanstans på jorden. Faktum är att det bor fler judar i New York City än i hela Europa sammantaget. 

Om djävulen visar att han har ett särskilt ont öga till dem som förenar evangeliet med de judiska fädernas tro och förföljer dem – då bereder Gud för dem nya vägar och ett nytt land. Nästa gång är det inte Amerika som blir destinationen. Kanske är det inte heller bara judar som omfattar en messiansk tro som blir målet för förföljelse. Också kristna som omfattar de judiska fädernas tro riskerar att ställas inför 2000-talets Torquemada. Faktum är att vi redan befinner oss i sådana tider. 

De messianskt troende lockas återigen att få konvertera på den katolska kyrkans villkor. De som avböjer inviten förföljs av dagens Espina, Hojeda och Torquemada. Nästa gång är det inte Christopher – Kristusbäraren – som hittar nya vägar och ett nytt land för sitt folk. Nästa gång är det Messias själv som kommer: Säg till dotter Sion: Se, din räddare kommer. Sin segerlön har han med sig, de han vunnit går framför honom. De skall kallas ”det heliga folket”, ”de som Herren befriat”, och du skall heta ”den man söker sig till”, ”staden som aldrig blir övergiven”. (Jes 62:11-12)

/Haggaj

Källor och mer i ämnet:
http://www.maranathachapel.org/about/ray/articles/was_christopher_columbus_jewis.html
http://www.fortunecity.com/millenium/southwater/113/was_christopher_columbus_jewish.htm
http://www.prweb.com/releases/2008/10/prweb166561.htm

=>
20

Ämne: Ersättningsteologi

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?