Markering i medlemskapsfrågan

Publicerad: 23 april, 2009 Skribent: Haggaj

I dagens Dagen så tar Pelle Hörnmark äntligen bladet från munnen och luftar sina ambitioner inför det kommande rådet som bland annat skall ta upp medlemsfrågan. Vad är det då för en linje som den nye pingstledaren vill dra upp? Jo, enligt artikeln så lutar det åt den mer klassiska tolkningen. På en direkt fråga från Dagens journalist Carl-Henric Jaktlund om var Pingst står ifrågan om medlemskap för homosexuella så svarar Hörnmark att de allmänt sett har en konservativ bibelsyn och att det är orimligt att ha en annan grundsyn kring dessa frågor och vara med i en församling som lär så.

Imorgon fredag kommer ett hundratal pingstpastorer att behandla denna fråga i ett möte i Stockholm. Jag tycker det är utomordentligt viktigt att Pelle Hörnmark nu går ut och ser till att det inte finns några missförstånd kring hans tidigare tystnad i frågan och jag kan till och med kosta på mig lite beröm. Utan denna markering hade nog förväntningarna i de mer liberala kretsarna kunnat eldas upp i onödan.

Hörnmark redogör också i artikeln för hur det kan se ut i många församlingar. I en församling med 300 medlemmar så är ungeför ett hundratal inte aktiva, medan 50 personer som av olika anledningar inte är medlemmar är med varje söndag. Då kommer jag att tänka på när vi fick en ny pastor i den pingstförsamling i en landsortsförsamling som jag tillhörde en gång. Alla medlemmar som inte var aktiva fick en kontakt där de tillfrågades om de fortfarande ville kvarstå som medlemmar. Matrikeln rensades ur ordentligt och någon eller några av de inaktiva började åter besöka församlingens möten, medan de flesta av de inaktiva togs bort. Därefter tillfrågades alla som var ”hangarounds” om varför de inte var döpta eller varför de inte var medlemmar. Det slutade med att församlingen växte mer än den nånsin hade gjort eller kom att göra senare. Dessutom fanns det inga oklarheter om relationerna mellan alla som faktiskt deltog. Och de som inte varit aktiva på grund av någon omständighet som sjukdom eller annat fick en förnyad kontakt med församlingen och relationerna kunde stärkas.

Det handlade helt enkelt om att prata med alla människor runt omkring och inte backa för de lite svårare frågorna.

Men nu är vi mest glada för att Pelle Hörnmark har markerat …

/Haggaj

Länktips:
Dagen:
Medlemskap utreds i pingströrelsen
Kristet liv och medlemskap hör ihop
Dop och tro hänger ihop i EFK
En personlig tro på Jesus i Missionskyrkan
Jesus sätter gränser i Baptistsamfundet

Ämne: Övrigt

Fredrik

Haggaj,
Spännande med församlingen som rensade:
Vilket scenario är värst?
1) problematiken med ”syndare” (läs in:drinkare, ”golfbollar som går från hål till hål”, skattefuskare, öppet homosexuellt levene etc… you name it) som vill komma in i en församling.
eller:
2) medlemmar som dankat av lite och annamat den ”syndiga” livsstilen, men valt att stanna kvar som medlem i matrikeln.

Kanske det vore på plats att ansa grenarna för fräsch tillväxt.
Annars kommer vi snart få höra:
”Varför får han/hon vara medlem och inte jag… Vi har ju samma livsstil?”
Kamau Mweru

För att slå in öppna dörrar… eller är de tillfälligt stängda?

Jag tror att texten nedan fullständigt definierar vad ”med-lem-skap” i Guds Församling betyder.

Men var finns den kristna förening som hyllar ett sådant med-lem-skap?

Vi vill ju gärna äras av varandra. Jesus tyckte inte detta var förenligt med tron. (Joh 5:44)

————-

1 Joh. 1:5 Och detta är det budskap som vi hava hört från honom, och som vi förkunna för eder, att Gud är ljus, och att intet mörker finnes i honom. 6 Om vi säga oss hava gemenskap med honom, och vi vandra i mörkret, så ljuga vi och göra icke sanningen. 7 Men om vi vandra i ljuset, såsom han är i ljuset, så hava vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 8 Om vi säga att vi icke hava någon synd, så bedraga vi oss själva, och sanningen är icke i oss. 9 Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 10 Om vi säga att vi icke hava syndat, så göra vi honom till en ljugare, och hans ord är icke i oss.
Haggaj

Kamau Mweru,

Jag är inte säker på vart du vill komma. Men för att undvika missförstånd så kanske det kan vara på sin plats att förtydliga:

1) Om man läser GT, vilket inte alla gör numera, så framställs homosexuella synder värre än när grannflickan får påhälsning utan att påhälsaren skulle och hon skulle vara gifta. För den första synden straffades man med döden. Den andra kunde man reda ut genom att gifta sig eller betala en peng.

2) Men om vi bortser från det och anamar synsättet att alla är vi syndare på det ena eller andra sättet och inget sätt är värre än det andra, så får vi ändå problem.

Om jag sa att jag snattade i butiker och inte vill göra bättring. Istället vill jag leva ut dessa snattarfantasier utan att behöva känna mig utanför i en församling, så skulle jag med rätta bemötas av viss tveksamhet.

Om jag däremot blev ertappad med att snatta och ångrar mig så borde det göra skillnad.

I det aktuella fallet så finns det alltså bara två intressanta parametrar:

1) Finns det en villja att ändra sig?
2) Kan vi anse att handligen inte är synd?

Hur någon känner eller vad någon tycker är väl helt ointressant ur biblisk mening? Däremot så kan ju en artikel som lyfter fram känsor och tyckande skugga den enkla logiken som borde råda. Nämligen den att om en handlig är synd så är det bara omvändelse som gäller.

Om man sedan vill ändra på syndabegreppet så är det en annan fråga. Då måste man vara tydlig att det är just det man gör och inget annat.
Kamau Mweru

Haggaj skrev: ”Jag är inte säker på vart du vill komma.”

Jag vill komma till att med-lem-skap i Guds Församling endast kan betyda något om vi har gemenskap med Honom. Och vi har endast gemenskap med Honom om vi bekänner vår synd.

Att leva i hemlig synd (alltså hålla den i mörkret) eller att förklara att synden inte är synd, alltså inte bekänna den som sådan. HIndrar båda från den gemenskap som är grunden.

Som Fredik påpekade leder det till egendomliga situationer om medlemskap handlar om namn i en matrikel: “Varför får han/hon vara medlem och inte jag… Vi har ju samma livsstil?”

Det förutsätter ju att det finns möjlighet att känna var och en personligen på djupet.

Att skriva in någon som medlem, som anser sin livsstil okay, tvärt emot vad Bibeln lär, kan aldrig vara acceptabelt.

Det diskuterar just nu, på förekommen anledning, om kriteria för medlemskap i församlingar. Och jag tror mej förstå att man då refererar till bokförandet av namn i en matrikel.

Det är ju helt enkelt omöjligt att hålla denna matrikel helt aktuell. Ingen funktionär kan klara av det. Bara de bokförda själva kan förväntas meddela sig om de vill vara kvar på listan, och man får då utgå ifrån att dessa som självtukt låter sig strykas om de ”lever i synd”.

Bibeln ger kriterier för att vara Diakon, Lärare, Äldste och Församlingsföreståndare. Några regler för hur man bör föra matrikel har jag inte hittat. Kanske man inte ens bör ha en matrikel utan bara se till att tjänster delas ut till bröder och systrar man dokumenterat kan lita på.

Jag tror mej alltså till och med vara ännu konservativare än Hörnmark :-))

Jag har inga ambitioner att ändra några syndabegrepp eller stryka något i Bibeln.
elisabeth

Heder åt Pelle Hörnmark att han vågar stå i snålblåsten och fastställa en klar biblisk markering.
Haggaj

Ni kan se på samtalen mellan pingstpastorerna nu på:

http://www.pingst.se/viewNavMenu.do?menuID=32
Mikael Karlendal

Jag anser att problemet med just Saronkyrkan i Göteborg är att de inte verkar ha förstått det bibliska omvändelsebegreppet, om man läser vad församlingsledningen från Saron skriver idag i Dagen. Man behöver i praktiken inte vara omvänd för att bli medlem där. Paulus skulle inte ha varit glad.

Vi får hoppas att pingströrelsen har mer klarsyn.

Jag har i vilket fall som helst just kommenterat den senaste aktuella artikeln på min blogg.
Kamau Mweru

Broder Mikael Karlendal,

Försökte posta på din blogg, men det verkar gå långsamt där :-)) Så kanske jag når dig via Aletheia med några tankar runt det du skrev.

Det diskuterars just nu om kriterier för att få vara ”medlem” av en församling. Absolut säkert en viktig och relevant diskussion.

Denna diskussion kommer emellertid inte att bära annan frukt än känslan av stora menings-skillnader och sårade förtroenden.

Orsaken är ganska simpel. Det finns nämligen ingen gemensam definition av betydelsen, innebörden, av ordet ”församling”.

För att komma någon vart måste man börja från grunden. Och en annan grund än den som redan är lagd, kan ingen lägga.

Gemenskap med Jesus Kristus är det enda som ger oss gemenskap med varandra. Endast med Jesus Kristus som huvud kan vi tala om att vara lemmar i samma kropp.

Allt annat med-lem-skap är varken mer eller mindre än mänsklig bokföring.
Björn Jönsson

Kamau Mweru
Äntligen någon som talar klarspråk!
TACK!
Mvh Björn

Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Markering i medlemskapsfrågan

Känner du andra som borde läsa detta?