Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Så här firar du den ursprungliga påsken (Pesach)

MyTwoCents:  Med tanke på att vi närmar oss en av kristendomens viktigaste högtider; Påsken, kan det vara intressant att notera att den har sina rötter i Niceamötet 325 AD som så mycket annat.  Även Bibelns påskfirande har givetvis ändrats efter andra templets fall. Dock har det judiska folket INTE ändrat på de tider och stunder som Herren fastslagit i Sitt Ord kring påskfirandet.  Det finns en rad skäl att studera den ursprungliga påsken eftersom den innehåller en rad förebilder för Messias och även sammanfaller med en rad händelser kring Jesus, strax innan hans död på korset.

Så summerar Shabbat Shalom det bibliska påskfirandet (som inleds ikväll);  

Jag hörde en gång en man berätta, hur han en dag kommit in på ett ställe, där en dator stod påkopplad. Ingen använde datorn för tillfället och skärmsläckaren rullade fram en mening över skärmen. ”Vad skulle Jesus ha gjort?” Frågan var lika levande som rörelsen på skärmen. Mannen begrundade de tänkvärda orden. Plötsligt slogs han av en tanke: ”Vad skulle Yeshua ha gjort?”

    Svaren på dessa två frågor behöver nödvändigtvis inte vara identiska, i varje fall inte om vi tillskriver Jesus alla de egenskaper och vanor som vi vanligtvis förknippar honom med. Skulle Jesus till exempel firat påsk eller Pesach?

   Det kanske kan vara lite svårt att alltid veta, vad Yeshua/Jesus skulle ha gjort i en viss situation. Vad vi däremot med säkerhet vet, är att han firade traditionell judisk Pesach i hela sitt liv. Vid hans sista sedermåltid (judisk påskmåltid) sade han: Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. Ty jag säger er att jag inte kommer att äta det förrän det får sin fullbordan i Guds rike.” (Luk 22:15, 16) Yeshua hade längtat! Denna sedermåltid betydde något alldeles speciellt för honom. Han antyder också här något om en sedermåltid i Guds rike, då påsklammet (eller hans lidande) till slut får sin fullbordan. Dessutom sade han: ”Ty så ofta ni äter detta bröd [matsahbröd] och dricker av denna bägare [bägaren efter maten i sedermåltiden], förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.” (1 Kor 11:26) Det låter som om Yeshua förväntade sig, att hans efterföljare skulle fira Pesach och äta en sedermåltid varje år ända till dess, att han kommer tillbaka. Dåtid, nutid och framtid flätas samman på ett sätt som gör sedermåltiden ständigt lika aktuell. En måltid fylld av Guds längtan.

   Skulle du vara intresserad av att göra som Yeshua gjorde och fira biblisk påsk i år? Här följer tankar runt omkring och förslag på, hur det kan gå till. Man kan naturligtvis göra på många olika sätt. Det viktigaste är inte, hur man firar (så länge man håller sig till Bibelns ord) utan att man gör det. ”Låt därför ingen döma er för… hur ni iakttar högtider…” (Kol 2:16, Bibel 2000)

    För några år sedan hörde jag en yeshuatroende judinna glädjestrålande förklara, att för henne så pekade inte bara de bibliska högtiderna på Messias och hans verk, utan ”de var Yeshua”! De bibliska högtiderna är skuggan av det som skulle komma. (Kol 2:17, Bibel 2000) I vissa översättningar står det inte ”skulle” utan ”skall komma”. Bibeln tecknar Messias dels som den lidande Messias och dels som kungen Messias. Messias som kung väntar ännu på ”sin fullbordan i Guds rike”. (Luk 22:16)

    Påskmåltid – sedermåltid! ”Seder” (rds) betyder ”ordning”. Allt som händer den här kvällen följer en av Gud upprättad ordning. Sedermåltiden är en Herrens påskpredikan/måltidsgemenskap, där man år efter år ständigt har möjlighet till ett alldeles unikt gudsmöte som oupphörligen uppenbarar nya skatter. Gud inbjuder oss att fira räddningen från döden till livet och friheten. När den sista plågan drog fram genom Egypten fanns bara en räddning. Lammets blod på dörrposten!

    En kväll för några år sedan satt jag och pratade i telefonen, medan min man tittade på nionyheterna på TV. Efteråt berättade han om fruktansvärda bilder av naturkatastrofer. Jordbävningar, svältkatastrofer… och människor som sveptes bort av flodvågor. ”Detta är bara början! Vi kommer att få vänja oss vid sådana här fenomen i fortsättningen… Växthuseffekten…”, dånade de ödesmättade orden ut från någon expert i TV-rutan. Rösterna låter mer och mer ihåliga som förklarar, att alla dagens naturkatastrofer bara är temporära, naturliga avvikelser som historien igenom uppträder lite då och då.

    Efter en lång skildring – ibland otäckt detaljerad och välbekant – om vad som kommer att inträffa vid slutet av vår världs historia, berättar Yeshua för några intensivt lyssnande judar som längtade efter, att Messias rike snart skulle upprättas: ”Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning… När ni ser att detta händer, vet ni på samma sätt att Guds rike är nära.” (Luk 21:28, 31) Guds rike – det efterlängtade messiasriket som Gud utlovat i sitt oföränderliga ord?

   Vid det här tillfället för cirka 2 000 år sedan var tiden ännu inte inne för detta utlovade messiasrike – för den största av alla befrielser. Jerusalem var ännu inte ödelagt. Judarna hade ännu inte blivit utströdda över hela jorden, varifrån de en gång skulle återsamlas till sitt eget land. Ännu var tiden inte inne, för Herrens ord att gå i fullbordan, när han säger: ”Se, dagar skall komma, säger Herren, då man inte mer skall säga: ’Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land’, utan: ’Så sant Herren lever, han som förde Israels barn ut ur landet i norr och ur alla andra länder, dit han hade drivit bort dem.’ Ty jag skall föra dem tillbaka till deras land, det som jag gav åt deras fäder.” (Jer 16:14, 15)

    Vid detta återsamlande kommer Gud inte att låta ”någon enda bli kvar där”. (Hes 39:28) Kanske är det hög tid för oss att börja fira den bibliska påsken, så som Herren föreskrivit, så att vi inte blinda och utan kunskap rusar in i händelseförloppen som Gud beskriver i samband med den slutliga befrielsen av sitt folk. Tänk om vi trots allt är så nära dessa händelser, att det man med oro talar om på TV-nyheterna är en del av slutstriden mellan himlens Gud och denna världens slavägare? Tänk om de tio plågorna i Egypten är på väg att möta sin slutliga fullbordan i våra dagar?

    ”Detta är Herrens högtider, de heliga sammankomster som ni skall utlysa på bestämda tider: I första månaden, vid aftontiden på fjortonde dagen i månaden, är Herrens påsk. Och på femtonde dagen i samma månad är Herrens osyrade bröds högtid. Då skall ni äta osyrat bröd i sju dagar.” (3 Mos 23:5, 6) 

    Den första månaden i det bibliska året är nisan och Bibeln säger, att ”vid aftontiden” den 14 nisan, då är det ”Herrens påsk”. Den 15 nisan inleder sedan ”Herrens osyrade bröds högtid” som varar i sju dagar. Dessa båda högtider brukar oftast betraktas som en enda högtid. Hemma hos oss kommer vi att fira den bibliska påsken och vi planerar att inleda firandet med att äta vår sedermåltid på kvällen den 14 nisan, vilken övergår i den 15 nisan efter solnedgången.

    Nu är det bara att sätta igång med alla spännande förberedelser. Det ska bli fest! Både en andlig och en fysisk befrielse, frälsning, ska firas! Alla våra sinnen kommer att vidröras, när vi möter Herren själv i denna hans högtid. För mig börjar förberedelserna redan nu, eftersom jag tänkte försöka utarbeta en liten enkel ”påskhaggadah” (påskberättelse) som förhoppningsvis kan visa dig vägen genom denna underbara kväll som vi snart ska fira. Det finns näst intill outtömliga källor att ösa ur, men låt oss börja enkelt. Till alla er som håller på och övar på hebreiska, kommer jag att ta med några få böner på detta språk. Det lär finnas över 3 000 versioner av påskhaggadahn anpassade för barn eller vuxna, lärda och olärda…

   Vårt senaste nyförvärv ”The Temple Haggadah”, (Israel Ariel, The Temple Institute•Carta•Cana) som vi köpt i Galileen är en finstilt innehållsrik bok i storformat, där man förs tillbaka till påskfirandet under den tid då templet ännu stod i Jerusalem. Här spelar själva påsklammet en mycket framträdande roll och i sökandet efter våra rötter har den här boken för mig blivit en favorit. Påsken handlar mycket om ett sökande som du snart ska se. Sökande efter de sista resterna av bröd bakat med jäst, sökandet efter ”afikoman”, sökandet efter att finna Guds eget mönster för frälsningen, sökandet efter nya djup i påskens evangelium och så vidare. Du ska naturligtvis välja den haggadah som passar dig och din familj bäst, men om du inte redan har bestämt dig för en speciell påskhaggadah, så kommer här ett litet förslag med början på sidan fjorton, vilket du kanske kan använda i din längtan efter att lära känna Herren ännu mer.

    Ordet ”haggadah” betyder berättelse. ”På den dagen skall du förklara för din son… på den bestämda tiden år efter år” (2 Mos 13:8-10) htdghw (v’higgadtah) – ”och du skall förklara/berätta om allt det fantastiska! Yeshua firade påsk som alla i Israel alltid hade gjort. Han visste, att en upplevelse där alla våra sinnen är inblandade betyder mer, än om det glada budskapet förmedlas enbart med ord. Under sin sista sedermåltid här på jorden sade han: ”Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.” (1 Kor 11:26)

 Till sederbordet behöver du:

 Ett sederfat. Om du inte har ett sådant, kan du ta en stor flat tallrik eller bricka och på denna ställa sex små skålar eller fat i en ring förslagsvis arrangerade som de sex uddarna på en davidsstjärna. I skålarna placerar du sedan: 

  • Ett rostat lammben som en symbol på påsklammet.
  • Ett hårdkokt rostat ägg doppat i aska. (Lägg ett kokt ägg i en het ugn i åtta minuter. Var försiktig, ägget kan explodera!)
  • Persilja eller bladselleri.
  • Bittra örter: riven pepparrot, spansk peppar, lök eller liknande.
  • En pepparrotsbit.
  • Charoset. (Se recept!)

 

  1. En vattenkanna, en skål att tvätta händerna över och en handduk.

 

  1. En skål med salt vatten.

 

  1. Ett ”fodral” med tre fack att lägga de tre matsahbröden i. (Kan vikas av en stor servett.)

 

  1. En servett att lägga afikoman i. (Afikoman är den halva av det mellersta matsahbrödet som brutits och gömts undan för att ätas allra sist.)

 

  1. Ett fat med extra matsahbröd.

 

  1. En skål med extra charoset.

 

  1. Vanlig druvjuice eller ojäst druvsaft från Carmel. Alkoholfritt 100% ren Rosé Grape Juice. Kosher till påsk. (Finns vanligen att beställa på Systembolaget.)

 

  1. Vatten.

 

10. Två ljus.

 

11. Kuddar i stolarna. Jacka hängande över någon stolsrygg. (Illustrerar uppbrottets brådska.) Duka för en person extra! (Elias plats.)

 

12. En påskhaggadah till alla vid bordet. (Kopiera från detta häfte så många du behöver!) Bilderböcker med bibliska påskmotiv till barnen.

 

 

Recept på charoset:

 Två stora äpplen

1 kopp valnötter (eller andra nötter)

¼ tesked kanel

1 tesked honung eller sirap

1 matsked ojäst druvjuice

   Hacka nötterna. Riv äpplena grovt. Blanda alla ingredienser. Låt stå så att de rivna äpplena blir riktigt bruna. Charoset ska nämligen påminna om murbruket som man tillverkade teglet av under slaveriet i Egypten.

    Matsahbröd är ett osyrat bröd. Kanske att du har några judiska vänner som kan tipsa dig om, var du på närmaste håll kan köpa matsahbröd. Lyckas du inte få tag på något färdigt matsahbröd, kanske du kan prova min variant. På grund av att jag är glutenintolerant och inte kan äta vanligt matsahbröd, så fick jag hitta på ett sätt att själv baka osyrat bröd.

 

Recept på osyrat bröd (glutenfritt):

 

6 medelstora kokta kalla potatisar.  (Är potatisarna av en torr och

      mjölig sort får man ta mindre mjöl eller späda med lite vatten.)

ca 1 dl majsmjöl

ca 1 dl bovetemjöl.  (Vanligt vetemjöl smakar säkert bättre för alla

      er andra!)

En nypa salt

    Lägg potatisen och mjölet i en matberedare. Kör på medelhastighet tills degen formats till en boll som släppt från kanten i skålen. Lägg genast upp degen på ett mjölat bakbord. Dela den i två delar. Degen är lite seg och mycket lätt att hantera. Kavla ut med mjölad (krus)kavel till två stora cirka 2-3 mm tjocka brödkakor eller till flera mindre bröd av önskad storlek. Nagga med en gaffel. Grädda ca 10-15 minuter i het ugn. En god vän intygar, att det här brödet blir mycket bra, om man byter ut majs- och bovetemjöl mot vete- och/eller kornmjöl. (Gör gärna ett provbak i förväg!)

   Det tar bara några minuter att baka det här brödet. För oss är det speciellt att få lägga undan allt bröd bakat med jäst under hela det osyrade brödets högtid och få känna fartvinden från uppbrottet blåsa i ansiktet vänt mot Gud. Inga jäsande, uppblåsta dröjsmål när Gud erbjuder befrielse!

    Sedan är det dags att börja planera påskmiddagen som ska vara en riktig fest. Vi har en video här hemma, där man bland annat kan följa med och se alla förberedelser inför en sedermåltid, så som den kunde se ut på Yeshuas tid. Till videon hör en liten receptsamling som gör, att man genast längtar efter att sätta igång och pröva en del av alla dessa delikatesser. Men du kan givetvis laga vilken mat du vill, av sådant som du och din familj tycker allra bäst om. Var bara noga med att inte använda något med jäst i. (Använd naturligtvis också bara sådan mat som Gud kallat för ”ren” i sitt ord.[1])

    ”Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden skall ni äta osyrat bröd ända till kvällen den tjugoförsta dagen i månaden. Under sju dagar får ingen surdeg finnas i era hus.” (2 Mos 12:18, 19) På kvällen före den bibliska påsken händer något som judarna brukar kalla för ”bedikat chamets”. Man letar igenom sina redan rena och väl städade hem för att finna de sista smulorna av syrat (jäst) bröd som kan finnas kvar. Med ett tänt ljus söker man sig fram genom alla skrymslen och vrår. Både vuxna och barn rycks med i spänningen inför den stundande högtiden. Allt bröd med jäst i ska bort. Inte en enda smula får bli kvar. Någon i familjen har gömt några små brödbitar som det nu gäller att hitta. Så fort man funnit något av detta bröd som nu ska bort, sopar man upp det på en träslev med en fjäder. När allt är upphittat, sveper man in träsleven i ett tygstycke och man ber: ”All jäst och allt bröd som bakats med jäst som jag inte har sett, inte tagit bort eller inte vet om är nu som om det inte fanns, värdelöst som stoftet på jorden.”

 

   Nästa morgon bär man ut den insvepta träsleven med de sista smulorna av syrat bröd och bränner det utanför hemmet. Bönerna vid detta tillfälle är fyllda av samma innehåll som när man kvällen innan svepte in brödsmulorna i tygstycket tillsammans med träsleven.

    Utanför lägret brände man på Gamla testamentets tid kropparna från de offerdjur, vilkas blod översteprästerna bar in i det allra heligaste som syndoffer. (Se 3 Mos 4:11, 21; 3 Mos 16:27; Hebr 13:11-13!) På detta sätt renades människorna från synder. På Yom Kippur renades sedan även helgedomen från all den orenhet som människornas synder fläckat Guds boning med här på jorden.

    I hela sitt liv hade Yeshua år efter år före varje påsk varit med och städat undan allt syrat bröd. Kanske att han som liten var den ivrigaste i hela syskonskaran att finna de sista brödsmulorna. Surdegen är en symbol på synd och ondska. En del rabbiner säger, att surdegen är en bild på driften till det onda. Människornas önskningar är för dem som en surdeg. När man renar sitt hem från surdeg, befriar man sig från de böjelser som lockar människan till slaveri under lidelser och onda begär.

    Om den lidande Messias profeterade Jesaja: ”Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det… När du gör hans liv till ett skuldofferhan utgav sitt liv i dödenhan som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.” (Jes 53:7, 10, 12) Det osyrade brödet är en bild på påsklammet, skuldoffret – på Messias som i sin egen kropp skulle bära bort all synd utanför lägret. ”Därför har också Jesus [Yeshua] lidit utanför stadsporten, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket.” (Hebr 13:12)

    Under sin allra sista påsk här på jorden hängdes Yeshua upp på trä i samma ögonblick som påsklammet bands på altaret och han gav upp andan i samma stund som påsklammets blod rann över altaret. Han sveptes in i ett tygstycke och lades i en grav. Och Paulus sade: ”Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade. Ty vårt påskalamm Kristus [Messias] har blivit slaktat. Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg.” (1 Kor 5:6-8)

    Låt oss därför hålla högtid! Nu är alla förberedelser klara. Surdegen är bortrensad och ”uppbränd utanför lägret”. Genom Yeshua är skiljemuren nedriven och vi har fått del i förbunden och deras löften. Vi har ympats in i det äkta olivträdet och kommit i åtnjutande av saven från dess rot. Abrahams, Isaks och Jakobs Gud är också vår Gud. Han som höll sitt löfte till Abraham och befriade Israels barn från slaveriet i Egypten har också befriat oss från allt det som binder oss och skiljer oss från honom. Vi har blivit fria! All maten är lagad. Bordet är dukat. Familjen är samlad. Det är fest! Men tiden har krympt. Vi var alla där! Var och en personligen!

    Välkommen att fira Pesach tillsammans med miljoner och åter miljoner människor genom alla tider och från alla platser på vår jord! Se ut genom fönstret! Kanske ser du fullmånen, som en gång just den här kvällen lyste upp natten, när Gud utförde ett av sina allra största underverk. Öppna ditt hjärtas dörr och känn doften från alla påsklammen som grillades i vartenda hem bland Israels barn! Se upp på din dörrpost och se blodet som borgar för liv! Kanske ser du även Abram, när han kanske just den här kvällen stod och räknade stjärnorna. Denna natt kallas för ”vakandets natt”. (Se 2 Mos 12:42!) Abram hade på Herrens befallning fått stycka några djur och lägga upp styckena mitt emot varandra, när Herren skulle sluta sitt förbund med honom. Inom den rabbinska traditionen var det den här natten som Gud sedan for fram som en eld mellan köttstyckena i en mäktig förbundsritual. Abram fick denna natt veta, att hans barn skulle bli ett stort folk. Himlens Gud uttalade underbara löften angående Israels land och folk. Mitt i den varma gudsnärheten blåste ändå en kylig och hotfull vind. Abram fick också reda på, att hans barn skulle flytta till ett främmande land och att de där skulle komma att bli slavar i fyrahundra år! Men att de i fjärde släktledet skulle få återvända till sitt eget land. (Se 1 Mos 15!)

    Exakt denna natt vid midnatt hände det! ”Och det hände att just den dag då de 430 åren [fyrahundra år i slaveri plus några goda år innan de blev slavar!] hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land. En vakandets natt var detta för Herren, då han förde dem ut ur Egyptens land. Just denna Herrens natt skall alla Israels barn vaka, släkte efter släkte.” (2 Mos 12:40-42) Just denna natt lyste blodet rött i månskenet runt alla dörrposter i husen där i Gosen. Just denna natt låg Yeshua i sin grav. I samma ögonblick som påsklammets blod rann i templet, hade han gett upp andan. Hans blod hade strömmat från en hudflängd kropp och från spikhål i händer och fötter och från ett stort sår i sidan. Just denna kväll/natt är vi samlade för att fira påsk! Kanske att just du denna natt ska få uppleva FRIHETEN – du som också var där!

 ”Denna dag skall ni ha till minnesdag

 och fira den som en Herrens högtid. Som en evig stadga skall

 ni fira den från släkte till släkte.”

 (2 Mos 12:14)

    ”När din son frågar”… ”Och du skall berätta!” Sedermåltiden är också barnens fest. Vi är alla barn och vi ropar Abba Fader! Detta är en glad fest. Det är livet, frälsningen och befrielsen i alla generationer som ska firas. Gud vill berätta för var och en av oss, att han har gjort allt för oss. Med tanke på små barn kan det vara bra att börja sedermåltiden ganska tidigt. Det kommer att bli sent ändå. Man vill inte rusa iväg, när man sitter vid Guds rika bord! Skulle du ändå hamna i ”tidsnöd”, kanske du kan förkorta eller hoppa över passager utmärkta med *. Läs gärna igenom den haggadah du tänker använda (oavsett vilken) några gånger i förväg och sök Herren i bön och be om Guds Andes ledning, så att du blir bekant med innehållet och verkligen ser, vad det är du ska fira. Herren kommer att vara med dig och hjälpa dig. Detta är ju hans angelägenhet för din skull. Påsk, Pesach, är en Herrens högtid!

 


[1] Se exempelvis 1 Mos 1:29 och 3 Mos 11:1-23!

Länktips:

http://www.thewatchman.org/se/pesach.php

=>
20

Ämne: Övrigt, Våra Hebreiska rötter

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?