Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Inkluderande eller exkluderande församlingar?

Skärmdump Världen idag

Skärmdump Världen idag

[NYHETER, OPINION & DEBATT, TRADITION & TEOLOGI]

I båda kristna tidningarna Världen idag och Dagen har en fråga som diskuterats i församlingen Filadelfia i Stockholm fått uppmärksamhet. Det som är under diskussion är huruvida människor som inte är troendedöpta ska få lov att bli medlemmar. Då det inom pingströrelsen finns en hel del människor från andra traditioner som är barndöpta, har frågan varit helt omöjlig att undvika. Skall dessa få lov att bli medlemmar trots att de inte döpts som vuxna i det vi kallar den troendes dop?

Niklas Piensoho säger till Världen idag attGlappet mellan medlemskap och att vara delaktig i gemenskapen får inte vara för stort. Vi behöver anpassa oss till den verklighet vi lever i, säger han, och förklarar att han vill se ett inkluderande som inte innebär att församlingens teologi ändras.

Vi vill kunna ta in dem som medlemmar utan att teologiskt bekräfta deras barndop. Jag tror att det är viktigt att säga att vi inte bekräftar alla medlemmars teologi. Det gör vi inte i den här frågan och det skulle bli problematiskt även i en lång rad andra frågor.”

Niklas Piensoho Källa: http://www.filadelfia.nu/

Niklas Piensoho
Källa: www.filadelfia.nu

Enligt Piensoho handlar det hela om ekumenik, att inkludera människor som har en annan övertygelse istället för att exkludera. Han säger vidare att den är gemenskapen som är den nytestamentliga församlingen, och att vi behöver anpassa oss till den verklighet vi lever i. Samtidigt är man inom Filadelfia i Stockholm noga med att poängtera att församlingens teologiska ståndpunkt i frågan, är att det är den troendes dop man förkunnar och tror på, och att man inte avskiljer människor till församlingsledare som inte är troendedöpta. Piensoho poängterar att detta inte är en fråga man tar lätt på, och man har nu luftat frågan för medlemmarna för att lyssna till vad de tycker.

Jag har en vän som är pastor i Stenungsunds Pingstförsamling och som jag haft förmånen att träffa och samtala med. Hans församling var en av de första församlingarna inom Pingst som tog bort kravet till dop som medlemsgrunnande. I ett samtal på Facebook nyligen skrev denne pastor i en tråd som handlade om dopet, och jag citerar från samtalet:

För ca 10 år sedan ändrade vi stadgarna för vilka som skulle kunna välkomnas som medlemmar i vår pingstförsamling. Vi tog bort kravet på dop men accentuerade krav på tro på Jesus och att man inte skall motarbeta församlingens undervisning eller verksamhet. Vi har därefter tagit emot flera som varit barndöpts eller inte döpta alls men hade en varm och levande tro på Jesus och Bibeln som Guds Ord.

I gemenskapen har många av dessa kommit fram till vad vår församling praktiserar och undervisar med tydlighet, nämligen dop genom nedsänkning av troende. Vi erkänner inte barndop som det kristna dopet och kan följaktligen INTE ha det som medlemsgrunnande. För många av dessa har våran inställning varit själavårdande samtidigt som de fått tid på sig att anamma vår dopsyn.” 
– Yngve Bergström, föreståndare i Stenungssund Pingstförsamling.

Det är inte bara frågan om dopet som diskuterats hos Filadelfiaförsamlingen i huvudstaden. Även livsstilsfrågor såsom skilsmässor och homosexuella är sådant man måste förhålla sig till i dagens samhälle, och församlingsledningen ska ha credit för att de är öppna utåt med dessa frågor. I vårt samhälle idag är det tyvärr också många kristna som av olika orsaker hamnar i skilsmässa, och Filadelfias hållning i frågan har varit att man hellre vill ”innesluta människor och ge dem hjälp och stöd, och inte utesluta dem.”

Frågor kring livsstil har i alla tider varit sådant som församlingen i modern tid utåt blivit kända för. Just för att man i många frågor intagit en fördömande hållning som varit näst intill omöjlig att bemöta utan att slås i huvudet med bibelord som underbygger hållningen ifråga. End of discussion, liksom. Skilsmässa är en sådan fråga, och man har varit väldigt svart/vit på att ingen skilsmässa får förekomma med mindre det är otrohet inne i bilden. Den som skilt sig på andra grunder än detta får heller inte gifta om sig, utan förväntas leva ensam resten av livet. Får be om att återkomma till dessa frågor längre fram, för detta är något jag tror många funderar över och kämpar med.

En fråga som ställdes under medlemsmötet i Filadelfia Stockholm var om homosexuella skulle få bli medlemmar. Piensoho menar att det är en väldigt marginell fråga och att det tyvärr inte står homosexuella människor i kö för att bli medlemmar. Han nämner vidare att personers sexuella läggning inte är något de frågar om vid ett medlemssamtal, men skulle någon vara explicit med sin homosexuella läggning skulle ledningen givetvis samtala kring varför de lever så.

Piensho nämner ett exempel med en ung kvinna som varit medlem i församlingen sedan barnsben och som stod fram som homosexuell. Vi hade många och långa samtal i pastorskåren om det. Vi landade i att det inte var något vi kunde bekräfta och kommunicerade det tydligt, men valde att innesluta henne i gemenskapen.”

Det är intressanta samtal som pågår i Filadelfia i Stockholm, och givetvis väcker det många frågor hos fler än medlemmarna och församlingsledning. Ska man vara inkluderande eller exkluderande? Mitt intryck av Niklas Piensoho är att han och ledarskapet i Filadelfia Stockholm väljer att vara inkluderande, fast de är ändå tydliga med vad de som församling står för i de olika lärofrågorna.

Det sista avsnittet i intervjun med Piensoho i Världen idag är så pass bra och talande att jag väljer att ta med hela avsnittet:

”Filadelfiaföreståndaren betonar att han vill se en varmare gemenskap med plats för upprättelse. Det är sällan människor har problem med att erkänna att de har syndat, men det som ger dem problem är hur de blir bemötta, menar han.

– Församlingen ska vara en varm och generös plats, där människor vars liv har kraschat på ett eller annat sätt inte utestängs. Jag har inga problem med att vara tydlig med vad som är synd, men det ska mycket till för att syndafall ska leda till att man inte får plats i gemenskapen.
Niklas Piensoho menar att uppfattningen att han skulle ”runda av kanterna” på evangeliet och tona ner budskapet om synd och omvändelse inte stämmer, och att den bild som getts i Världen idag tidigare om hans undervisning är felaktig.
– Vårt uppdrag är inte att predika synd, utan att predika Kristus, inte att predika dom, utan att predika nåd. Men säger jag att du behöver en frälsare, betyder det förstås också att du behöver frälsas från något. Jag vill möta människor med evangeliets glada budskap, att Gud inte gett upp om dig oavsett vilka fel du har begått. Om det leder till att jag precis som Jesus anklagas för att vara syndarnas vän, då kan jag stå ut med det.”

Dom eller nåd? Har Piensho rätt eller fel?

Länkar

http://varldenidag.se/nyhet/2013/10/28/Vill-forandra-synen-pa-medlemskap/

http://www.dagen.se/nyheter/filadelfia-oppnar-for-barndopta/

http://www.dagen.se/opinion/debatt/ratt-dopbeslut-men-fel-motiv/

=>
20

Ämne: INRIKES, NYHETER, OPINION & DEBATT, TRADITION & TEOLOGI

Nyckelord: , , , , , , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?