Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Knutby, Ekman & selektiv journalistik

selektiv_journalistik

[OPINION & DEBATT, Mediekritik] Sekulär media anklagas ofta för sin selektiva och vinklade journalistik i frågor kring kristendom, Israel och mycket annat. Faktum är att om jag minns rätt, var detta problem något som mer eller mindre legat till grund för båda våra kristna dagstidningar. Både tidningen Dagen och Världen idag föddes ju i kölvattnet av rörelser som under en längre tid attackerats av dåtidens press.

En rad artiklar i båda kristna dagstidningar sista veckorna har fått mig att fundera över hur pass bra vi egentligen är på att ”granska oss själva” och hur olika vindar inom kristenheten jämte chefredaktörers och redaktioners vänskapsband och personliga visioner färgar det som skrivs och framför allt vad som skrivs.

Knutbydramat och tidningen Dagens havererade relation med församlingen

Väl medveten om Knutbyledningens djupa sår både kring hanteringen och agerandet från Dagen, Pingströrelsens ledarskap och profan press för tio år sedan försöker tidningen denna månad göra en uppföljning av tragedin i Knutby.

Reaktionerna från Knutbyledningen kom som ett brev på posten. Huruvida rätt beslut, ur ett taktiskt perspektiv, fattades av pastorerna kan säkerligen diskuteras, men är inte syftet med denna post. Ej heller kritiken i sig som framkommer från en handfull avhoppare som nu fick ett stort utrymme att föra sin talan. Något helt annat har framkommit när man läser tidningens artiklar, nämligen ett par tydliga problemområden i rapporteringen:

1.) I mer än en artikel kring Knutbydramat lyser bitterheten tydligt igenom att de inte är välkomna i Knutby. Avhopparnas och kritikernas bild av församlingen sätter tillsammans med tidningen Dagens egen ”förkastelse” tonen i hela serien. Hela granskningen känns något skev och innehållet påminner mer om bloggvärldens skriverier, där vi har en tradition, på gott och ont, att ta ut svängarna lite mer och ”tänka högt”.

2.) Ett lika stort problem med tidningens rapportering är något jag grubblat över ett antal år nu: Urvalet av dem som granskas och anseendet till person och organisation. Det vill säga, jag noterar att de allra tuffaste granskningarna ofta rör dem som redan ligger. Den lilla församlingen. Sammanhanget där konsensus finnes att denna grupp förtjänas att tryckas ner. Ibland sträcker sig detta konsensus utanför den kristna sfären och då kan tonen bli extra hård.

Många av ”problemen” som tas upp med exempelvis Knutbyförsamlingen, är ingalunda unika för denna församling.  Jag tänker på utfrysningen av medlemmar som är starkt kritiska och lämnar församlingen. Jag tänker på ledarkulter som snabbt bildas runt starka ledare. Jag tänker på pastorer som officiellt lämnar sina poster, men ändå styr bakom kulisserna. Listan kan göras hur lång som helst på en rad ”Knutbyproblem” (om dessa stämmer) som i så fall är ett problem långt utanför Knutby Filadelfia.

Vad gäller teologiska frågor pågår en lobbyverksamhet i stor utsträckning inom flera stora samfund där vi står inför förändringar av diverse grundpelare i evangelisk tro som kan komma att få konsekvenser för en stor del av svensk kristenhet under en lång tid framöver. I dessa frågor befarar jag att p.g.a. ekumeniskt arbete, blandat med personliga relationer, hanteras dessa frågor med stort tålamod och dubbla silkeshandskar medan mer bisarra läror och mer självklara avvikelser i Knutby (om rapporteringen stämmer) hanteras med stora släggan. Jag menar att vilka teologiska galenskaper som än skulle kunna florera i Knutby har de inga ambitioner och hur som helst inga möjligheter att påverka kristenheten i stort. Det har däremot beslut som fattas inom Equmeniakyrkan, Pingströrelsen, Livets Ord, SvK o.s.v.

Kort och gott – jag tycker man silar mygg och sväljer kameler.

Vågar Dagen göra samma genomgång som med avhopparna i Knutby, i lite större församlingar? Exakt samma frågeställning är ju aktuellt i andra sammanhang (vilka tidiga villoläror finns kvar, vilka har tillkommit, hur behandlas dem som lämnar församlingen, osunda ledarskapsformer o.s.v.)

När frågan ställdes direkt till Carl-Henrik Jaktlund av min bloggkollega Andréas kring en av hans hjärtefrågor (nya teologiska inriktningen i hans gamla hemförsamling) fick han svaret att det redan gjorts, med hänvisning till en 5 år gammal artikelserie om församlingen. Påpekandet att mycket vatten runnit under broarna sedan dess och bl.a. Norska Dagens artikelserie, gjorde föga intryck på Jaktlund som även refererade till tidningens ekumeniska profil (?!?). Med samma resonemang kunde man ju skippa den nya genomgången av Knutby.

Det finns ljusglimtar i alla sammanhang. Den unge journalisten Joakim Lundgren som till exempel hade modet att ställa frågan som vare sig Aletheia eller Norska Dagen fått något svar på i sin intervju med Ekman är ett sådant exempel. (Huruvida Ulf redan har eller kommer konvertera) Nu styrde Ulf bort den enkla frågan en tredje gång, men hoppet är ändå tänt att det finns journalister på Dagen som är i färd med att ta upp Jaktlunds fallna mantel som ”stjärnreporter” på tidningen.

Världen idag:s vinklade rapporter om Ekman och Livets Ord

Denna tidning, som under så många år kämpat med att tvätta bort en image som Livets Ords språkrör, verkar hopplöst knuten till Livets Ords ”propagandamaskin”.  När Livets Ords import av romersk katolicism ifrågasätts på nätet och i utländska (!) medier, publiceras Joakim Lundqvists (icke)svar i Världen idag inom 24 timmar. När numera förtidspensionerade Ekman känner sig trängd av ett växande ifrågasättande både innanför och utanför rörelsen breder han ut sitt försvar i form av ledare och intervjuer som fortsätter den nu trettioåriga traditionen av envägskommunikation.

Ledare i svensk kristenhet som böjer sin nacke för biskopen i Uppsala [Ulf Ekman] belönas med utrymme i rörelsens inofficiella tidning. Kritiska röster får inget eller i bästa fall minimalt utrymme.

Den faktiska kritiken och de faktiska frågor som nu ställs av både efterföljare, före detta efterföljare och intresserade runt om i världen, skrivs om av dem som kommer till tals i Världen idag att handla om något helt annat. Nu senast igår skriver Lukas Berggren följande om det nya ”blåsväder” som uppstått runt rörelsen och som aletheia.se i allra högsta grad varit en del av;

”På senare tid har blåsvädret handlat om Ulf Ekmans betoning på enhet och närmare relationer till de historiska kyrkorna.”

Hela frågeställning är ju påhittad, eller i bästa fall en grov förvrängning av sanningen. ”Blåsvädret” handlar inte om katolikskräck. Det handlar inte om viljan att riva vissa samfundsstaket. Det handlar inte om en biblisk längtan efter att lägga ner onödiga stridsfrågor eller sann enhet. Det går att närma sig ”de historiska kyrkorna” utan att vrida tillbaka den egna klockan och sälja ut reformatorernas upptäckter eller att bryta mot Guds dyrbara Ord.

Det handlar om något som är fullkomligt uppenbart för de allra flesta numera: Att grundaren för Livets Ord sedan många år tillbaka slutat ”kränga” Kenyon, Hagin och Copelands evangelium, som visade sig vara en ostadig grund att stå på och bytt ut den mot en modifierad variant av Romersk Katolsk Katekes.

När Lukas Berggren i samma vinklade artikel pålyser ”Inom kort: Ulf Ekman svarar på frågor om kontakten med de historiska kyrkorna” kan vi med förhållandevis stor säkerhet ifrågasätta om den påhittade frågeställningen utökas.

I detta avseende fungerar som sagt tidningen även som en språkröst för Joakim Lundqvists förvridna frågeställning;

Håller Livets Ord på att bli en katolsk kyrka? Nej. Finns det en agenda att Livets Ord ska uppgå i den katolska kyrkans organisation och förespråkar man att alla borde konvertera till den? Nej.

Huruvida ”Livets Ord ska uppgå i den katolska kyrkans organisation” är en påhittad fråga med ett självklart svar i dagsläget.

När de båda kristna dagstidningarna bli allt mer likriktade i sin bevakning, vem de vågar bevaka och vilka frågor som ställs, jämte dess koppling till verkligheten uppstår ett vakuum. Det kan låta lite förmätet, men i detta vakuum uppstod aletheia.se.  Högst medvetna om vår egen otillräcklighet, brister och simmande mot strömmen ämnar vi fortsätta belysa gräsrötternas riktiga frågeställningar och funderingar. Vi har mänskligt sett inte rätt kompetens, bakgrund eller teologisk utbildning att driva dessa frågor, men vi har försökt och kommer fortsätta försöka att tillsammans med er läsare stå fasta i tron på det enkla evangeliet som enligt Guds Ord en gång för alla överlämnats åt de heliga.

Denna frihet i Kristus som mörkrets herre under årtusenden försökt belägga med träldomsok och vars medarbetare inte kommer att vila förrän Messias sätter sina fötter på oljeberget och till fullo tar över ledarskapet över den lilla hjord han överlämnade riket åt innan sin himmelsfärd.

Over and out

MyTwoCents / Daniel F orslund

Dagens artikelserie om Knutbydramat:

Låt inte Knutby lägga krokben | Flera källor: Läran om Kristi brud lever i Knutby | Tidslinje: Detta har hänt | De lämnade Knutby och åkte ut i kylan

=>
20

Ämne: Mediekritik, OPINION & DEBATT

Nyckelord: , , , , , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?