[OPINION & DEBATT, Politik, Ekonomi & Samhälle] Älskade, hatade Israel - del 2
Västerländsk media talar ofta om ”palestinier” när man vill skilja på den arabiska och judiska delen av invånare i Israel. Har lovat fortsätta skriva om mina intryck och funderingar under min första Israelresa, och denna post får härmed bli del 2. (Illustration: Området som stod under Brittiskt mandat innan staten Israels bildande)
I någon tidskrift jag fick i händerna under de intensiva dagarna i Israel vid årsskiftet gjorde jag en liten upptäckt som säkert några av er redan känner till. Det har att göra med benämningarna ”Palestina” och ”palestinier”. Andra kanske skulle gynnas av att känna till det jag nu förmedlar.
Vi en enkel sökning i folkbibeln.net på ordet ”Palestina” ger det följande resultat:
Inget resultat
Tyvärr gav sökningen inget resultat. Omforma din sökning och försök igen.
”Israel” får däremot 2319 träffar.
”Palestinier” i Gaza firar Ariel Sharons död i början på veckan.
Varifrån kommer då användandet av Palestina som namn på landet många av oss kallar Israel och hur har det använts rent historiskt?
Även om de definitiva ursprunget till ordet ”Palestina” har debatterats i flera år och fortfarande tvistas om, tros namnet härledas från den egyptiska och hebreiska ordet peleshet. Grovt översatt betyder det ”rullande” eller ”vandrande/migrerande”. Termen användes för att beskriva invånarna i landet nordost om Egypten - Filistéerna. Filistéerna var ett Aegeanskt folk med närmare anknytning till grekerna och utan anknytning etniskt, språkmässigt eller historiskt till Arabien - som på 1100-talet f.Kr erövrade medelhavskustremsan som nu är Israel och Gaza.
En version av ”Palestina” visas först i grekisk litteratur på 400 talet f.Kr. när historikern Herodotos kallade området ”Palaistinē” (grekiska: Παλαιστίνη).
Benämningen kom att återuppstå för att ”avjudaisera” regionen på 100 talet e.Kr. när Romarna krossade Shimon Bar Kokhbas sista uppror 132 e.Kr. mot ockupationsmakten. När Romarna åter igen fick full kontroll av Jerusalem och Judéen döpte man om hela regionen till Palaestina, i ett försök att minimera judisk identifiering med Israels land.
Benämningen Palestina och palestinier är ur denna synvinkel ett form av godkännande av Romarnas antisemitism, vilket givetvis i sig är ett viktigt aspekt.
Under det Ottomanska riket (1517-1917), var ordet Palestina en allmän term för att beskriva landområdet söder om Syrien, inte en officiell beteckning. Faktum är att många av Ottomanerna och Araberna som bodde i ”Palestina” under denna tidsperiod kallde området ”södra Syrien” och inte ”Palestina”.
Efter första världskriget tillämpades ”Palestina” på det territorium som placerades under brittiska mandatet. I detta område ingår inte bara dagens Israel, utan även dagens Jordanien.
Fram till Israels självständighet 1948 var det vanligt att den internationella pressen kallade främst judar, inte araber, som bodde i området - palestinier.
Det var inte förrän flera år efter Israels självständighet som araberna boende på Västbanken och Gazaremsan kallades palestinier. I själva verket har araber svårt att korrekt uttala ordet Palestina på sitt modersmål och säger istället ”Filastin”.
Ordet Palestina eller Filastin finns inte i bibeln. Ej heller i Koranen. Båda heliga skrifter (i respektive religion) fungerar ju även i viss mån som historieförteckning. Termen peleshet i judiska Tanach är det närmsta vi kommer, där det dyker upp 250 gånger.
MyTwoCents / Daniel F orslund
Källor: The Histories of Herodotus, Online Judaic Studies (David Jacobson), Palestine Facts, Wikipedia.
