Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Knutby igen

Så kom Knutby på mediatapeten igen. Ytterligare en rättegång. Ytterligare en chock att läsa om hur lågt människan kan sjunka i sitt beteende.

Tidningen Dagen tar snabbt till brösttoner och begär att pingst ska tillsätta en haverikommission. Det har man tydligen begärt redan 2004.

Men är det någon som på allvar tror att:

1. Detta som hände i Knutbyförsamlingen är representativt för något fel inom pingströrelsen? Jag har inte mött en enda i kyrkan eller utanför som trott att stollerierna i Knutbyförsamlingen har med pingströrelsen att göra överhuvudtaget.

2. Inte pingströrelsen noterade osundheter och försökte göra nåt åt dem i tidigt stadium?

För min del tycker jag att vi inom pingströrelsen har kommit till ett läge där vi har en osedvanligt bra balans mellan uppenbarelsen (andlighet) och sunt förnuft. Dessutom betonas mer än på många år karismatiken. Det bådar gott för framtiden.

Daniel Alm, föreståndare för Pingst – fria församlingar i samverkan ger ett klokt svar på sin Facebook sida. (texten publicerad här med tillåtelse)

”Tidningen Dagen begär på ledarplats den 14/1 att Pingst ska tillsätta en haverikommission med anledning av händelserna i Knutby. Tidningen menar sig ha ansett detta sedan 2004 och man kan få intrycket att pingströrelsen inget direkt gjort under åren som gått sen dess. Det är inte min uppfattning.

Redan före skotten i Knutby hade pingstförsamlingar i ABC-området nåtts av oroande signaler om situationen i Knutby, ett möte var bokat med ledningen för församlingen. Ingen kunde dock förutse vad som komma skulle. I den chockartade utvecklingen som följde med mord i en församlingsmiljö, valde företrädare för vår rörelse en transparent hållning med allt som gick att vara transparent med. I såväl vår årsbok som tidningen Pingst fanns redan 2005 artiklar med redogörelse för den process som varit med öppenhet, avståndstagande från teologin, samma hållning trots att det i det läget också fanns olika röster, om än få inom rörelsen, hur förhållandena skulle hanteras. Självkritiken har funnits och den egna bearbetningen har varit omfattande. Vi har också varit tillgängliga för medial granskning. Församlingen skiljdes från gemenskapen i pingströrelsen eftersom ledningen inte hade intresse i det läget till dialog med oss. Men vi har aldrig tagit avstånd från medlemmarna.

Vår genomgående hållning har varit att finnas tillhands för människor men vi har inte velat ge stöd till fortsatt verksamhet eller ledningen i församlingen. Vi har därför genom åren erbjudit och gett stöd till själavård och samtalsterapi. Detta är såklart under tystnadsplikt varför exempelvis jag inte har insyn i dessa samtal.

Seminariedagar och föreståndardagar har hållits, många artiklar har skrivits, samtal har förts. Pingst är idag något annat än vi var 2004. Givetvis har vi försökt lära oss att ha tätare nätverk, att odla en gemenskap bland pastorer där också förutsättningar finns för uppföljning och stöd till enskilda och församlingar. När vi blev kontaktade 2016 om en tänkt nystart i församlingen var mitt förslag att man skulle låta oss ta över församlingen. Vi var då tydliga med att avsikten var att lägga ned den för att sedan låta det vara en helt öppen fråga om någon nystart i någon form hade varit aktuell. Händelseutvecklingen blev en annan men ledde ändå till att församlingen upplöstes.

Händelserna i Filadelfiaförsamlingen i Knutby tillhör något exceptionellt och är svårjämförbart med något annat. Det är en kombination av flera faktorer som gav katastrofen enligt mig. Slutenhet, upphöjande av en människa, osund andlighet, manipulation och våld är några exempel. Jag undrar om något liknande går att hitta på europeisk kontinent i modern tid. Därför blir kommentarer och skrivande mycket svåra att bemöta när det rör Knutby när det direkt överförs på det som kan vara andra församlingars utmaningar och problem som är reella men ändå av en helt annan dimension. Vi har anledning att vara ödmjuka och självkritiska men att göra Knutbyförsamlingen till någon slags standard för en pingstförsamling är inte schysst. Händelserna i Filadelfiaförsamlingen i Knutby låter sig inte jämföras med något annat jag känner till. Att dra ”knutbykortet” så fort man inte håller med sina församlingsledare är ungefär som att dra nazistkortet så fort någon kritiserar invandringen. Vi behöver en högre nivå av dialog än så för att kunna hantera de verkliga utmaningarna.

Tidningen Dagen berömmer sig av sitt eget agerande under Knutbykrisen. Vi får läsa en artikel av redaktionschefen man närmast verkar ska tolka som eget hjältemod, och till det en ledarartikel där notan sänds till oss. Vi har betalat mycket på den räkningen i femton års tid. Tidningen Dagen borde veta vad det kostat våra församlingars medlemmar och pastorer att så förknippas med det vi alla tycker är fruktansvärt och på inget sätt hemmahörande i en kristen församling.

Vi gör inte anspråk på att vara en perfekt rörelse men det finns en hederlighet i våra sammanhang jag är mycket stolt över. Jag har inte mött någon pastor eller medlem i våra församlingar som försvarar handlingarna i Knutby. Vi stöder helt att en rättslig granskning sker. Vi har hela vägen tagit avstånd från såväl teologi som ledarskap i församlingen.

Vi har tillåtit och själva bedrivit debatt och genomlysning av händelserna, det gör vi även fortsättningsvis. Vårt hanterande och utvärderande av Knutbykrisen och dess kopplingar till vår rörelses gemenskap och teologi kan kritiseras men det har funnits där sedan 2004.

Det blir ingen haverikommission enligt Dagens beställning.

/Daniel Alm 14/1 2020″

Slut citat

Jonas Rosendahl

=>
20

Ämne: OPINION & DEBATT

Nyckelord: , , , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?