Aletheia — Blogg & Tankesmedja

Tro, politik, mediekritik och samhällsanalyser

Sverige står förmodligen på randen av en katastrof

i kölvattnet av Covid-19, Corona, Wuhan-viruset

Man kan misstänka grov inkompetens såväl som arrogans när man försöker förklara exempelvis statsepidemiolog Anders Tegnells envisa motstånd mot att justera åtgärder gentemot befintlig forskning om Wuhan-viruset, såväl som gentemot WHO:s riktlinjer om exempelvis intensiv testning av samtliga som har luftvägssymtom. Många, inte minst högt uppsatta läkare och experter kräver nu Tegnells avgång. Tyvärr väger hans ord tungt fortfarande vad gäller Sveriges åtgärder. DN:s Wolodarski som vanligen brukar lovprisa myndighetsveriges teknokratiska inriktning har riktat skarp kritik. Han undrar liksom vi varför det som liknar senfärdighet tillämpas både vad gäller epidemiologiska åtgärder såväl som materialplanering, fortfarande sex veckor efter att Sverige visste om den massiva invasion av Covid-19 som väntade någon gång under tidiga våren.

Vår personliga resa började 18/1, då vi förstod att något omvälvande var på gång. Detta föranledde att vi läste alla forskningsartiklar vi kunde få tag på, och snabbt stod bilden klar, några dagar innan februari: Världen kommer obönhörligen drabbas av en pandemi, och Sverige kommer att stå sig slätt. Kinas kritik av Sveriges hantering är befogad.

När hot om en pandemi existerar vet alla som kan något om smittskydd och exponentiell spridning av sjukdom, att man måste göra smittspridningen så långsam som möjligt för att inte kollapsa vården. Om viruset dubblas i befolkningen ungefär var tredje dag såsom nu, och Sverige extremt lågt räknat har drygt 1000 fall, har vi om 30 dagar mellan 100 000 och 500 000 fall. Fortsätter det i 30 dagar ytterligare har större delen av befolkningen fått smittan. Nu är det dock osannolikt att den likt en åsnas envisa hållning kommer att fortsätta – sannolikt vidtas ytterligare åtgärder som kraftigt bromsar in detta tillflöde av fall. Men säkra kan vi inte vara, med hänvisning till vad som hittills hänt.

Det tar 2-8 veckor för svårt sjuka att bli friska. Sveriges utveckling liknar den i Italien, där än så länge bara några promille av befolkningen insjuknat samtidigt som Italien trots detta står på randen av en katastrof. Den genomsnittliga tiden vid intensivvård är 11 dygn, och då minst fem procent av de smittade behöver denna vård är det lätt att räkna ut hur snabbt Sveriges platser kommer att ta slut. Sverige har 510 intensivvårdsplatser och kanske kan skaka fram några tusen ytterligare, vilket är en spott i havet.

Därför vidtas åtgärder för att bromsa smittan. Vad har Sverige gjort bra och dåligt vad gäller detta och vad förväntas myndigheter göra vid ett känt utbrott som hotar bli en pandemi? Följande har Sydkorea gjort, med stor framgång:

  1. Omedelbart öka materielberedskapen (munskydd, ögonskydd, övrig skyddsutrustning). Urdåligt hanterat, säger Johanna Stenwall, krisberedskapschef på Socialstyrelsen.
  2. Genast inventera antalet sjukhussängar som kan göras om till intensivvårdsplatser. Sverige har hemligstämplat de få platser som finns.
  3. Så fort ett effektivt virustest finns tillgängligt, börja beställa eller tillverka. Sverige liksom EU extremt sen på bollen.

MSB och Folkhälsomyndigheten visste i slutet av januari att ovanstående behövdes, och hade fått signaler redan i december. Ställ dig frågan vad orsaken kan vara till att de inte agerade på den information de hade. Personligen gissar vi på en tankeprocess som varit kraftigt påverkbar av den psykologiska mekanismen ”grupptänk” även om slutsatsen lämnar öppet för ett betydligt mer cyniskt orsakssamband. Att myndigheter och andra beslutande organ reser sig över detta fenomen och uppmuntrar kreativa lösningar är helt avgörande för om åtgärder kan komma tillstånd snabbt och effektivt.

Vad förväntas myndigheter göra när det (i slutet av januari) finns ett direkt och omedelbart hot om att en smitta med åtminstone 14 dagars inkubationstid ska spridas till Sverige? Hur har andra framgångsrika länder gjort (t.ex Sydkorea)? Hur resonerar Sveriges statsepidemiolog om detta?

  1. Varna för riskområden. Testa samtliga som tar sig över gränsen från områden där smittan finns. Sätt dem i 14 dagars karantän. Testa upprepat under karantäntiden. Separera infekterade från ännu icke infekterade. Smittspåra om någon enstaka har slunkit ur skyddsnätet.
  2. Sprid rätt information till Sveriges befolkning, Desinformation såsom att smittan bara sprids från människor som är symptomatiska vaggar in människor i en falsk trygghet och sprider därmed smittan. Man vet sedan i slutet av januari att smittan sprids flera dagar innan symptom uppstår, samt att en liten andel av de smittade får så lindriga symptom att de inte misstänker att de är smittade. Vetenskapliga rön som visar att viruset överlever i dagar på plast och metall kan också hjälpa medborgare att städa noggrannare och därmed hålla sig friska.
  3. Sätt snabbt upp temporära teststationer där människor med någon slags infektionssymptom som liknar Covid-19 kan testas. Undvik till varje pris att människor kommer in i sjukhusbyggnader, tar taxi till en teststation eller ännu värre – tunnelbana/buss/spårvagn. Möt upp människor som behöver test men som inte har bil eller erbjud liknande alternativ.

Vad förväntas myndigheter göra när smittspårning visat på fall, eller när människor av okänd anledning fått viruset utan att det kan spåras? Hur har andra framgångsrika nationer gjort?

  1. Sätt människor i karantän i 14 dagar som visat sig framgångsrikt. Det måste få kosta. Släpp ut dem efter tre negativa tester efter varandra. Meddela snabbt i public service att staten står för kostnaderna vad gäller förlorad inkomst (detta gjorde Sverige bra, om än väldigt sent).
  2. Sätt alla människor som de kommit i kontakt med i obligatorisk karantän. Det måste också finnas en kännbar konsekvens för den som bryter karantänen. Inte ens Kina lyckades få människor att på annat sätt acceptera karantän när läget där var som värst.

Vad förväntas myndigheter göra när smittspårningen visat att fall nu finns runtom i landet och sprids från person till person utan att spårningen fungerar fullt ut?

  1. Testa samtliga som har luftvägssymptom i en särskild riskzon, t.ex Stockholms Län, såsom Sydkorea gjort, föregångslandet i smittprevention.
  2. Stäng arbetsplatser, skolor och institutioner där smitta har påvisats hos en person. Detta har tvärt emot vad vår statsepidemiolog påstår, många gånger bevisats ha stor positiv effekt. Gå in med pengar så att företag inte går i konkurs. Detta har Sverige gjort med en månads onödig fördröjning.

Vad förväntas myndigheter göra när sjukdomen börjat spridas exponentiellt såsom den nu gör i Sverige?

  1. Om inte förr – STÄNG skolor, universitet, förskolor och inför ett system som innebär att patienter alltid måste ringa innan de kommer till exempelvis vårdcentralen. Ordna skyddad barnomsorg för sjukvårdspersonal, blåljuspersonal och de som har nyckelroller i enstaka andra essentiella samhällsfunktioner om båda föräldrarna har sådana roller.
  2. Upprätta system för att riskgrupper eller de i karantän ska kunna få matförsörjning utan att behöva gå ut och utsätta sig för smitta.
  3. Lägg ett ansvar på arbetsgivare att i den mån det överhuvudtaget är möjligt hjälpa anställda att arbeta hemifrån. Ge skyddsutrustning till dem som inte kan jobba hemifrån, alltså den skyddsutrustning som ett modernt land förväntas ha för sin befolkning. De flesta argument såsom det Anders Tegnell framfört om att det blir ”ojämlikt” att låta bara vissa grupper jobba hemifrån och därför mer rättvist om alla utsätts för smitta är ren dårskap som en enad forskarkår menar ökar belastningen på sjukvården och ökar antalet dödsfall, vilket han fått skarp kritik för av bland annat en överläkare vid Danderyds sjukhus.
….Ojämlikt?!…

Om vi förutsätter att det däremot är rationella beslut som ligger bakom svenska myndigheters uttalanden och ageranden, framträder slutsatsen att intentionen med dessa måste ha varit att snabbt få upp antalet fall i Sverige i syfte att få ner kostnaderna på sikt. Det finns bara ett ytterligare västland som gjort på detta sätt, och det är Storbritannien. De har dock inte gått lika långt. Strategin går ut på att viruset ska brinna igenom folklagren så fort som möjligt under kontrollerade former. Detta förnekar dock Anders Tegnell. Därefter förväntar man sig att man kan hålla fallen på en stadig nivå så att Sverige inte får Italiens situation. Detta är ett väldigt cyniskt spel, om så skett, där man leker gud snarare än förtroendevald eller företrädare för en myndighet. Av allt att döma kommer man att tappa kontrollen, och fallen kommer att skjuta i höjden med tragiska konsekvenser som resultat.

Barn smittar, men under 10 års ålder blir de inte allvarligt sjuka. Riskgrupper är de som har parallella åkommor såsom sjukdomar, fetma eller naturlig ålderdom. De över 50 års ålder står på randen av risk, medan de som är över 65 tillhör en tydligt utpekad riskgrupp. Detta är ingen influensa – det är ett helt nytt virus med tveksamt ursprung och med avsevärt högre dödlighet.

Mitt råd är att du ser till att fylla på skafferiet, undviker att besöka offentliga inrättningar, och försöker att i möjligaste mån jobba hemifrån tills den första vågen av detta har sköljt över. Detta sker förmodligen någon gång i juni, och nästa våg är förhoppningsvis inte att vänta förrän i slutet av september. Det är bättre för samhället att du handlar lite mer än du brukar nu, i en takt som butiker hinner med, än att du deltar i panikhandel om några veckor då det sakta uppdagats hur illa saker och ting är ställt. Förhoppningsvis får viruset en liten nedgång under sommaren, innan det tar fart i höst igen. Var förberedd, och ta hand om dem som behöver hjälp att ta hand om er själva!

Och så slutligen ett personligt tips – tag fasta på psalm 91.

//John Martial Eagle

=>
20

Ämne: Gästblogg, INRIKES, Mediebevakning, OPINION & DEBATT, Politik, Ekonomi & Samhälle, UTRIKES

Nyckelord: , , , , , , , , , , , ,

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial

Känner du andra som borde läsa detta?